Document: Alendronat Arrow 10 mg tablet SmPC change

• Alendronat Arrow 10 mg tablet SmPC
• Alendronat Arrow 10 mg tablet ENG SmPC

---

Produktresumé

Alendronat Arrow 10 mg tablett

En tablett innehåller 10 mg alendronsyra (som natriumalendronattrihydrat).

Hjälpämnen: En tablett innehåller 103,95 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1

Tablett

Vit till off-white, kapselformad tablett, präglad med ”AN 10” på ena sidan och ”Arrow logo” på den andra.

Behandling av postmenopausal osteoporos.

Alendronat minskar risken för kot- och höftfrakturer.

Endast för oral användning.

Rekommenderad dosering är 10 mg en gång dagligen.

Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater mot osteoporos är inte fastställd. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas kontinuerligt baserat på en individuell nytta-risk bedömning för varje patient, i synnerhet efter en behandlingstid på 5 år eller mer.

För att uppnå tillfredsställande absorption av alendronat

Alendronat Arrow måste tas med endast vanligt vatten minst 30 minuter före dagens första mål mat, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten), mat och vissa läkemedel minskar troligen absorptionen av alendronat (se avsnitt 4.5).

För att underlätta transport till magsäcken och därmed minska risken för irritation/biverkningar lokalt och i esofagus (se avsnitt 4.4)

• Alendronat Arrow skall endast sväljas med ett helt glas vatten (inte mindre än 200 ml) vid uppstigandet.

• Alendronat Arrow skall endast sväljas hel. Tabletten skall inte krossas eller tuggas eller lösas upp i munnen på grund av risken för sår i munhåla/svalg.

• Patienterna skall inte ligga ner förrän efter dagens första mål, vilket skall vara minst 30 minuter efter intag av tabletten.

• Patienterna skall inte ligga ner inom 30 minuter efter att de tagit Alendronat Arrow.

• Alendronat Arrow skall inte tas vid sänggående eller före uppstigande för dagen.

Patienterna bör få tillägg av kalcium och D-vitamin, om kostintaget är otillräckligt

(se avsnitt 4.4).

Användning hos äldre: I kliniska studier fanns ingen åldersrelaterad skillnad med avseende på effekt- eller säkerhetsprofilerna för alendronat. Därför är ingen dosjustering nödvändig för äldre.

Användning vid nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) över 35 ml/min. Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är under 35 ml/min, eftersom erfarenhet saknas.

Barn: Användning av alendronat rekommenderas inte till barn under 18 år på grund av otillräckliga data avseende på säkerhet och effekt vid tillstånd i samband med juvenil osteoporos (se även avsnitt 5.1).

• Esofagusförändringar och andra faktorer som fördröjer esofagustömning, såsom striktur eller akalasi.

• Oförmåga att stå eller sitta upprätt i minst 30 minuter.

• Överkänslighet mot alendronat, andra bisfosfonater eller mot något hjälpämne.

• Hypokalcemi

Se även avsnitt 4.4.

Alendronat kan orsaka lokal irritation i slemhinnan i den övre delen av magtarmkanalen. Eftersom det finns en risk för försämring av den underliggande sjukdomen, ska försiktighet iakttas när alendronat ges till patienter med aktiva problem i övre gastrointestinala kanalen, såsom dysfagi, esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår eller vid nyligen genomgången (under det senaste året) allvarlig gastrointestinal sjukdom såsom magsår, aktiv gastrointestinal blödning eller kirurgiska ingrepp i övre gastrointestinala kanalen andra än pyloroplastik (se avsnitt 4.3).

Hos patienter med känd Barretts esofagus, bör förskrivare basera beslutet om alendronatbehandling på en individuell nytta/risk bedömning.

Esofagusbiverkningar (i vissa fall allvarliga och där sjukhusvård har krävts) såsom esofagit, esofagussår och esofaguserosion, i sällsynta fall följt av esofagusstriktur har rapporterats hos patienter under behandling med alendronat. Läkare bör därför vara uppmärksamma på varje tecken eller symtom på eventuell esofagusreaktion. Patienterna bör instrueras att sätta ut alendronat och söka läkarvård om de utvecklar symtom på esofagusirritation såsom dysfagi, sväljningssmärta, retrosternal smärta eller nytillkommen/förvärrad halsbränna.

Risken för svåra esofagusbiverkningar tycks vara större hos patienter som inte tar alendronat på rätt sätt och/eller fortsätter ta alendronat efter det att de fått symtom som tyder på esofagusirritation. Det är mycket viktigt att fullständiga doseringsinstruktioner ges till och förstås av patienten (se avsnitt 4.2). Patienterna bör informeras om att risken för esofagusproblem kan öka om de inte följer dessa instruktioner.

Trots att ingen ökad risk har observerats i omfattande kliniska studier, har det (efter godkännandet) rapporterats om sällsynta fall av ventrikel- och duodenalsår, varav några svåra och med komplikationer.

Osteonekros i käken, som vanligtvis sätts i samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.

Följande riskfaktorer bör beaktas vid bedömning av en individs risk att utveckla osteonekros i käken:

• potensen av bisfosfonaten (högst för zoledronsyra), administreringsväg (se ovan) och kumulativ dos

• cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, rökning

• tidigare tandsjukdomar, dålig munhygien, parodontal sjukdom, invasiva tandingrepp och dåligt anpassad tandprotes

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med orala bisfosfonater påbörjas hos patienter med dålig tandstatus.

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteoporos i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient, baserad på en individuell risk-nyttabedömning.

Vid bisfosfonatbehandling bör alla patienter uppmuntras att upprätthålla en god munhygien, genomgå regelbundna tandkontroller och rapportera eventuella orala symtom som dental rörlighet, smärta eller svullnad.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Skelett-, led- och/eller muskelsmärta har rapporterats hos patienter som tagit bisfosfonater. Efter godkännandet för försäljning har dessa symtom i sällsynta fall varit svåra och/eller funktionsnedsättande (se avsnitt 4.8). Tiden till symtomdebut har varierat från en dag till flera månader efter behandlingsstart. Efter behandlingsavbrott har symtomen lindrats hos de flesta patienter. Hos en delgrupp återkom symtomen när de på nytt behandlades med samma läkemedel eller ett annat bisfosfonatpreparat.

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.

Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.

Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.

Efter marknadsföring har det förekommit sällsynta rapporter på allvarliga hudreaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.

Patienterna skall informeras om att i det fall de glömmer en dos Alendronat Arrow, skall de ta en tablett morgonen efter det att de kommer ihåg den glömda dosen. De skall inte ta två tabletter samma dag utan återgå till att ta en tablett om dagen enligt det ursprungliga schemat.

Alendronat rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är lägre än 35 ml/min (se avsnitt 4.2).

Andra orsaker till osteoporos än östrogenbrist och åldrande bör beaktas.

Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronat inleds (se avsnitt 4.3). Andra störningar i mineralmetabolismen (såsom D-vitaminbrist och hypoparatyreoidism) bör också behandlas effektivt. Hos patienter med dessa tillstånd bör serumkalcium och symtom på hypokalcemi kontrolleras under behandling med Alendronat Arrow.

På grund av Alendronat Arrows positiva effekter på ökningen av benmineraliseringen, kan minskningar av S-kalcium och S-fosfat uppträda, särskilt hos patienter som tar glukokortikoider, hos vilka kalciumabsorptionen kan vara sämre. Dessa är vanligtvis små och asymtomatiska. Dock har det i sällsynta fall rapporterats om symtomatisk hypokalcemi, som tillfälligtvis har varit allvarlig och ofta uppträtt hos patienter med predisponerade tillstånd (t ex hypoparatyreoidism, vitamin D-brist och vid kalciummalabsorption). Det är därför extra viktigt att se till att patienter som använder glukokortikoider har ett tillräckligt intag av kalcium och D-vitamin.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Vid samtidigt intag, är det troligt att mat och dryck (inklusive mineralvatten), kalciumsupplement, antacida och vissa perorala läkemedel påverkar absorptionen av alendronat. Därför måste patienterna vänta minst 30 minuter efter intag av alendronat innan något annat peroralt läkemedel tas (se avsnitt 4.2 och 5.2).

Inga andra kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner förväntas. Ett antal patienter i de kliniska studierna fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller peroralt) samtidigt med alendronat. Inga biverkningar som kunde tillskrivas den samtidiga behandlingen identifierades.

Eftersom användning av NSAID-preparat är associerad med magtarmirritation, skall försiktighet iakttas vid samtidig användning med alendronat. Även om inga specifika interaktionsstudier har genomförts, har alendronat använts samtidigt med en mängd vanligen förskrivna läkemedel utan belägg för kliniskt ogynnsamma interaktioner.

Användning under graviditet

Alendronat skall inte användas under graviditet. Det saknas tillräckliga data från användning av alendronat i gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta skadliga effekter på graviditet, embryonal/fetal utveckling eller postnatal utveckling. Alendronat givet under dräktighet till råttor orsakade hypokalcemirelaterad dystoki (se avsnitt 5.3).

Användning under amning

Det är okänt om alendronat utsöndras i bröstmjölk. Alendronat skall inte användas under amning.

Inga studier har utförts. Emellertid kan vissa biverkningar som rapporterats för Alendronat Arrow påverka vissa patienters förmåga att framföra fordon och använda maskiner. De individuella reaktionerna på Alendronat Arrow kan variera. (Se avsnitt 4.8).

I en ettårsstudie på postmenopausala kvinnor med osteoporos var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronatnatrium 70 mg en gång i veckan (n=519) och alendronat 10 mg/dag (n=370) likvärdiga.

I två nästintill identiskt utformade treårsstudier, med postmenopausala kvinnor (alendronat 10 mg: n=196, placebo: n=397), var de övergripande säkerhetsprofilerna för alendronat 10 mg dagligen och placebo likvärdiga.

Biverkningar som rapporterades av prövarna som möjligt, troligt eller definitivt relaterade till läkemedlet presenteras nedan om de förekom hos ≥1 % i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien eller hos ≥1 % av patienterna som behandlades med alendronat 10 mg per dag och med en incidens högre än hos patienter som behandlades med placebo i treårsstudierna.

	Ettårsstudie		Treårsstudier
	Alendronat 70 mg 1 gång i veckan (n=519) %	Alendronat 10 mg/dag (n=370) %	Alendronat 10 mg/dag (n=196) %	Placebo (n=397) %
Magtarmkanalen
buksmärta	3,7	3,0	6,6	4,8
dyspepsi	2,7	2,2	3,6	3,5
sura uppstötningar	1,9	2,4	2,0	4,3
illamående	1,9	2,4	3,6	4,0
bukspänning	1,0	1,4	1,0	0,8
förstoppning	0,8	1,6	3,1	1,8
diarré	0,6	0,5	3,1	1,8
dysfagi	0,4	0,5	1,0	0,0
flatulens	0,4	1,6	2,6	0,5
gastrit	0,2	1,1	0,5	1,3
magsår	0,0	1,1	0,0	0,0
esofagussår	0,0	0,0	1,5	0,0
Muskuloskeletala systemet
muskuloskeletal (skelett, muskel eller led) smärta	2,9	3,2	4,1	2,5
muskelkramp	0,2	1,1	0,0	1,0
Centrala och perifera nervsystemet
huvudvärk	0,4	0,3	2,6	1,5

Följande biverkningar har också rapporterats i kliniska studier och/eller efter godkännande:

[Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥1/1000, < 1/100), Sällsynta (≥1/10 000, < 1/1000), Mycket sällsynta (< 1/10 000 inklusive enstaka rapporter)]

Immunsystemet:

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner däribland urtikaria och angioödem

Metabolism och nutrition:

Sällsynta: symtomatisk hypokalcemi, ofta associerad med predisponerande tillstånd^§.

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: huvudvärk, yrsel^†.

Mindre vanliga: dysgeusi^†.

Ögon:

Mindre vanliga: ögoninflammation (uveit, sklerit, episklerit).

Öron och balansorgan:

Vanliga: vertigo^†.

Magtarmkanalen:

Vanliga: buksmärta, dyspepsia, förstoppning, diarré, flatulens, esofagussår*, dysfagi*, bukspänning, sura uppstötningar.

Mindre vanliga: illamående, kräkning, gastrit, esofagit*, esofaguserosioner*, melena^†.

Sällsynta: esofagusstriktur*, orofaryngeal ulceration*, perforation, ulcus och blödning i övre magtarmkanalen^§.

Hud och subkutan vävnad:

Vanliga: alopeci^†, pruritus^†.

Mindre vanliga: hudutslag, pruritus, erytem.

Sällsynta: hudutslag med fotosensitivitet, svåra hudreaktioner, däribland Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Mycket vanliga: muskuloskeletal (skelett, muskel eller led) smärta som ibland är svår^†§.

Vanliga: ledsvullnad^†.

Sällsynta: Osteonekros i käken^‡§, atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer (bisfosfonat klassbiverkning)^.

Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället:

Vanliga: asteni^†, perifert ödem^†.

Mindre vanliga: övergående symtom som vid en akutfasreaktion (myalgi, allmän sjukdomskänsla och i sällsynta fall feber) vanligtvis i samband med behandlingsstart^†.

^§Se avsnitt 4.4

^† Frekvensen i kliniska studier var likvärdig i den aktiva kontrollgruppen respektive placebogruppen.

* Se avsnitt 4.2 och 4.4

^‡ Denna biverkning har rapporterats vid uppföljning efter marknadsintroduktionen. Frekvensen sällsynt beräknades från relevanta kliniska studier.

^Rapporterade efter marknadsföring.

Hypokalcemi, hypofosfatemi och övre gastrointestinala biverkningar såsom upprörd mage, halsbränna, esofagit, gastrit eller ulcus kan uppstå vid peroral överdosering. Specifik information gällande överdosering med alendronat finns inte tillgänglig. Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronat. På grund av risken för esofagusirritation bör kräkning inte framkallas och patienten hållas i upprätt ställning.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som påverkar benvävnad och mineralisering, bisfosfonater

ATC-kod: M05BA04

Den aktiva substansen i Alendronat Arrow, natriumalendronattrihydrat, är en bisfosfonat som hämmar osteoklasternas benresorption utan någon direkt effekt på benbildning. Prekliniska studier har påvisat preferens för lokalisering av alendronat till ställen där aktiv resorption sker. Osteoklasternas aktivitet hämmas, men bildning och bindning av osteoklasterna påverkas inte. Ben som bildas under behandling med alendronat är av normal kvalitet.

Behandling av postmenopausal osteoporos

Osteoporos definieras som benmineraltäthet i ryggrad eller höft 2,5 standardavvikelser under medelvärdet för en normal ung population eller som en tidigare skörhetsfraktur oberoende av benmineraltäthet.

Effekterna av alendronat på benmineraltäthet och frakturincidens hos postmenopausala kvinnor undersöktes i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994), likaväl som i Fracture Intervention Trial(FIT: n=6 459).

Ökningen av benmineraltätheten med alendronat 10 mg dagligen jämfört med placebo i de initiala effektstudierna var efter tre år 8,8%, 5,9% och 7,8% i ryggrad, lårbenshals respektive trochanter. Total benmineraltäthet i kroppen ökade också signifikant. Hos de patienter som behandlades med alendronat minskade andelen patienter som fick en eller flera kotfrakturer med 48% (alendronat 3,2% jämfört med placebo 6,2%). I den tvååriga förlängningen av dessa studier fortsatte benmineraltätheten i ryggrad och trokanter att öka. Dessutom kvarstod benmineraltätheten i lårbenshalsen och i hela kroppen.

FIT-studien bestod av två placebokontrollerade studier: en treårsstudie på 2 027 patienter som vid studiestarten hade minst en kot-(kompressions)-fraktur och en fyraårsstudie på 4 432 patienter som vid studiestarten hade låg bentäthet men ingen kotfraktur, och varav 37 % hade osteoporos vid studiestarten, definierad som BMD i lårbenshalsen på minst 2,5 standardavvikelser under medelvärdet för unga kvinnor. Hos båda studiernas samtliga FIT-patienter med osteoporos minskade alendronattabletter incidensen av: ≥1 kotfrakturer med 48 %, multipla kotfrakturer med 87 %, ≥1 smärtsam kotfraktur med 45 %, någon smärtsam fraktur med 31 % och höftfraktur med 54 %.

Sammantaget visar dessa resultat alendronattabletters konsekventa effekt i form av minskad incidens av frakturer, inklusive frakturer i ryggrad och höft, som är den typ av osteoporotiska frakturer som är associerade med störst morbiditet.

Prevention av postmenopausal osteoporos

Alendronattabletters effekt när det gäller att förebygga benförlust undersöktes i två studier på postmenopausala kvinnor ≤60 år. I den större studien på 1 609 kvinnor (≥6 månader efter menopaus) ökade BMD med 3,5 %, 1,3 %, 3,0 % och 0,7 % i ryggraden, lårbenshalsen, trokanter respektive hela kroppen hos dem som fick alendronattabletter 5 mg dagligen under två år. I den mindre studien (n=447) observerades liknande resultat hos kvinnor (6 till 36 månader efter menopaus) som behandlades med alendronattabletter 5 mg dagligen i tre år. Som kontrast förlorade de placebobehandlade kvinnorna benmassa i en takt om ca 1 % per år. Alendronattabletters långsiktigare effekter hos en population som får osteoporosförebyggande behandling är inte kända men det pågår förlängningar av kliniska prövningar med kontinuerlig behandling i upp till 10 år.

Samtidig användning med östrogen/hormonersättningsbehandling (HRT)

Effekterna på BMD av behandling med alendronattabletter 10 mg en gång om dagen och konjugerat östrogen (0,625 mg/dag), antingen var för sig eller i kombination, bedömdes i en tvåårsstudie av hysterektomiserade postmenopausala, osteoporotiska kvinnor. Efter två år var ökningarna av BMD i ländryggen i förhållande till studiestarten signifikant större hos dem som fick kombinationen (8,3 %) än hos dem som fick antingen enbart östrogen eller enbart alendronattabletter (båda 6,0 %).

I en ettårsstudie på postmenopausala, osteoporotiska kvinnor undersöktes vilka effekter tillägg av alendronattabletter till stabila doser (i minst ett år) HRT (östrogen ±progestin) hade på BMD. Tillägg av alendronattabletter 10 mg en gång om dagen till HRT gav efter ett år signifikanta ökningar av BMD i ländryggen (3,7 %) jämfört med enbart HRT (1,1 %).

I dessa studier sågs gynnsamma trender eller signifikanta ökningar av BMD i hela höften, lårbenshalsen och trokanter för kombinationsterapi jämfört med enbart HRT. Inga signifikanta effekter sågs på helkropps-BMD.

Barn: Alendronat har studerats hos ett litet antal patienter under 18 års ålder med osteogenesis imperfecta. Resultaten är inte tillräckliga för att understödja användning hos barn med osteogenesis imperfecta.

Absorption

Jämfört med en intravenös referensdos, var den orala medelbiotillgängligheten för alendronat hos kvinnor 0,64% vid doser från 5 till 70 mg givna efter en natts fasta och två timmar före en standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade till uppskattade 0,46% och 0,39% när alendronat gavs en timme eller en halvtimme före en standardiserad frukost.

I osteoporosstudier var alendronat effektivt när det gavs minst 30 minuter före den första måltiden eller drycken för dagen.

Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronat gavs tillsammans med eller upp till två timmar efter en standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronat och kaffe eller apelsinjuice minskade biotillgängligheten med cirka 60%.

Hos friska personer, gav inte peroralt prednisolon (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt meningsfull förändring av den perorala biotillgängligheten av alendronat (en medelökning från 20% till 44%).

Distribution

Studier på råttor visar att alendronat initialt distribueras till mjukdelar efter intravenös administrering av 1 mg/kg, men omdistribueras sedan snabbt till skelettet eller utsöndras i urinen. Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state, exklusive ben, är minst 28 liter hos människa. Koncentrationer av läkemedel i plasma efter terapeutiska perorala doser är för låga för analytisk detektion (<5 ng/ml). Bindningen till plasmaproteiner hos människa är cirka 78%.

Biotransformation

Det finns inga belägg för att alendronat metaboliseras hos djur eller människa.

Elimination

Efter en intravenös engångsdos av (¹⁴C)alendronat, utsöndrades cirka 50% av radioaktiviteten i urinen inom 72 timmar och ingen eller lite radioaktivitet återfanns i feces. Efter en intravenös engångsdos om 10 mg, var njurclearance av alendronat 71 ml/min och systemisk clearance översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationer minskade med mer än 95% inom 6 timmar efter intravenös administrering. Den slutgiltiga halveringstiden hos människa uppskattas att överstiga tio år, vilket avspeglar utsöndring av alendronat från skelettet. Alendronat utsöndras inte via syra-bas-transportsystemen i njurarna hos råttor och antas därför inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa system hos människa.

Patientkarakteristika

Prekliniska studier visar att läkemedel som inte är lagrat i ben snabbt utsöndras i urinen. Hos djur kunde inga tecken på mättning av upptaget i ben ses efter kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser upp till 35 mg/kg. Även om ingen klinisk information finns tillgänglig är det troligt att, som hos djur, elimination av alendronat via njuren kommer att minska hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför kan en något högre ackumulering av alendronat i ben förväntas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.2).

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och carcinogenocitet visade inte några särskilda risker för människa. Studier på honråttor har visat att behandling med alendronat under dräktighet förknippades med dystoki under partus vilket relaterades till hypokalcemi. Studier där råttor gavs höga doser visade en ökad incidens av ofullständig benbildning hos foster. Relevansen för människa är okänd.

Mikrokristallin cellulosa

Laktosmonohydrat

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat

Ej relevant

3 år.

Förvaras vid högst 25°C.

Förvaras i originalförpackningen.

Tabletterna tillhandahålls i triplex blister (PVC/PE/PVDC/Al) förpackning.

14, 28, 56, 98, 112 och 50x1 (endos).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Arrow Generics Limited

Unit 2, Eastman Way, Stevenage, Hertfordshire SGI 4SZ

Storbritannien

19897

2004-12-03 / 2009-12-03

2016-02-03