Information för alternativet: Amlodipin Actavis 10 Mg Tablett, Amlodipin Actavis 5 Mg Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Amlodipin Actavis 10 Mg Tablett Amlodipin Actavis 5 Mg Tablett
2. Amlodipin Actavis 10 Mg Tablett Amlodipin Actavis 5 Mg Tablett

Produktresumé

Amlodipin Actavis 5 mg tablett

Amlodipin Actavis 10 mg tablett

Amlodipin Actavis 5 mg tablett:

1 tablett innehåller amlodipinmesilatmonohydrat motsvarande 5 mg amlodipin.

Amlodipin Actavis 10 mg tablett:

1 tablett innehåller amlodipinmesilatmonohydrat motsvarande 10 mg amlodipin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett.

Amlodipin Actavis 5 mg tablett:

Tabletterna är vita till benvita, runda och bikonvexa och märkta ”5” på ena sidan.

Amlodipin Actavis 10 mg tablett:

Tabletterna är vita till benvita, runda, bikonvexa och har skåra på ena sidan och är märkta ”10” på den andra sidan.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Hypertoni.

Kronisk stabil angina pectoris och angina pectoris utlöst av kranskärlsspasm.

Vasospastisk (Prinzmetals) angina

Dosering

Vuxna

Vanlig initialdos för behandling av både hypertoni och angina pectoris är 5 mg Amlodipin Actavis en gång dagligen, vilken kan ökas till en maximal dos på 10 mg beroende på patientens svar på behandlingen.

Hos patienter med hypertoni har Amlodipin Actavis använts i kombination med tiaziddiuretikum, alfablockerare, betablockerare eller ACE-hämmare. Vid angina kan Amlodipin Actavis användas som monoterapi eller i kombination med annat läkemedel mot angina till patienter med angina som är refraktär mot nitrater eller mot adekvata doser av betablockerare.

Ingen justering av dosen av Amlodipin Actavis krävs vid samtidig administrering av tiaziddiuretika, betablockerare eller ACE-hämmare.

Särskilda populationer
Äldre

Samma doser Amlodipin Actavis till äldre och yngre patienter tolereras lika väl. Normala dosregimer rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Någon dosregim för patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts; amlodipin ska därför administreras med försiktighet och startdosen bör läggas på den lägre delen av dosintervallet (se avsnitt 4.4 och 5.2). De farmakonkinetiska egenskaperna av amlodipine har inte studerats bland patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Amlodipin bör inledas med den lägsta dosen och upptitreras långsamt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Förändringar av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterade till graden av njurfunktionsnedsättning. Den normala dosen rekommenderas därför. Amlodipin elimineras inte genom dialys.

Pediatrisk population

Barn och ungdomar med hypertoni i åldern 6 till 17 år

Den rekommenderade antihypertensiva orala dosen till pediatriska patienter i åldern 6–17 år är 2,5 mg en gång dagligen som startdos. Dosen upptitreras till 5 mg dagligen om inte avsett blodtryck uppnåtts efter 4 veckor. Doser över 5 mg dagligen har inte studerats hos pediatriska patienter (se avsnitt 5.1 och 5.2).

Amlodipindoser på 2,5 mg är inte möjliga med denna produkt.

Barn under 6 år

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Tablett för oral användning

Amlodipin är kontraindicerat för patienter med:

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, dihydropyridinderivat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• Svår hypotoni

• Chocktillstånd (inklusive kardiogen chock).

• Förträngning av aortas utflödesområde från vänster kammare (t ex svår aortastenos).

• Hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt.

Amlodipins säkerhet och effekt vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Patienter med hjärtsvikt

Patienter med hjärtsvikt ska behandlas med försiktighet. I en placebokontrollerad långtidsstudie med patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass III och IV) var antalet rapporterade fall av lungödem högre i den grupp som behandlades med amlodipin än i placebogruppen (se avsnitt 5.1). Kalciumantagonister, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet till patienter med kronisk hjärtinsufficiens eftersom det kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Halveringstiden för amlodipin är förlängd och AUC värdena är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion och doseringsrekommendationer har inte fastställts. Amlodipin bör därför inledas i den lägre delen av doseringsintervallet och ges med försiktighet till dessa patienter, både vid initial behandling och när dosen ökas. Långsam upptitrering av dosen och noggrann övervakning kan vara nödvändig för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Äldre patienter

Ökning av dosen ska ske med försiktighet hos äldre patienter (se avsnitt 5.2).

Patienter med nedsatt njurfunktion

Dessa patienter kan använda amlodipin i normala doser. Det finns inget samband mellan förändringar av plasmakoncentrationen av amlodipin och graden av njurfunktionsnedsättning. Amlodipin elimineras inte vid dialys.

Andra läkemedels påverkan på amlodipin

CYP3A4-hämmare

Samtidig användning av amplodipin med starka eller måttliga CYP34-hämmare (proteashämmare, azol antimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritomycin, verapamil eller diltiazem) kan ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amplodipin. De kliniska effekterna av dessa PK-variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar kan därför vara nödvändigt.

Klaritromycin är en CYP3A4-hämmare. Det finns en ökad risk för hypotoni hos patienter som får klaritromycin samtidigt med amlodipin. Nära observation av patienten rekommenderas när amlodipin administreras samtidigt med klaritromycin.

CYP3A4-inducerare

Det saknas data om effekten av CYP3A4-inducerare på amlodipin. Samtidig användning av CYP3A4-inducerare (t.ex. rifampicin, Hypericum perforatum) kan leda till lägre plasmakoncentrationer för amlodipin. Amlodipin skall användas med försiktighet vid samtidig behandling med CYP3A4-inducerare.

Administrering av amlodipin tillsammans med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter och leda till större blodtryckssänkande effekt.

Dantrolen (infusion)

Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister och amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign hypertermi.

Effekten av amlodipin på andra läkemedel

Den blodtryckssänkande effekten av amlodipin förstärker den blodtryckssänkande effekten av andra läkemedel med antihypertensiva egenskaper.

I kliniska interaktionsstudier har amlodipin inte visats påverka de farmakokinetiska egenskaperna för atorvastatin, digoxin, etanol (alkohol), warfarin eller ciklosporin.

Det finns en risk för förhöjda takrolimusnivåer i blodet vid samtidig administrering med amlodipin. För att undvika takrolimustoxicitet är det vid administrering av amlodipin till patienter som behandlas med takrolimus nödvändigt med övervakning av takrolimusnivåerna i blodet, samt i tillämpliga fall dosjustering av takrolimus.

Simvastatin: samtidig administrering av upprepade doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin resulterade i en 77% ökning av exponeringen för simvastatin jämfört med simvastatin i monoterapi. Begränsa dosen av simvastatin hos patienter som tar 20 mg amlodipin dagligen.

Graviditet

Amlodipins säkerhet hos gravida kvinnor har inte fastställts.

Reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser har observerats i djurstudier (se avsnitt 5.3).

Användning vid graviditet rekommenderas endast om det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i sig innebär större risk för modern och fostret.

Amning

Det är inte känt om amlodipin utsöndras i bröstmjölk. Beslutet om huruvida amning ska fortsättas/avbrytas eller om behandlingen med amlodipin ska fortsättas/avbrytas ska tas med hänsyn till barnets nytta av amning och moderns nytta av amlodipinbehandling.

Fertilitet

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3).

Amlodipin kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Om patienter som använder amlodipin lider av yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara nedsatt. Försiktighet rekommenderas, särskilt i början av behandlingen.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligast rapporterade biverkningarna under behandling är sömnighet, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, vallningar, buksmärtor, illamående, ankelsvullnad, ödem och trötthet.

Under behandling med amlodipin har följande biverkningar observerats och rapporterats med följande frekvens: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, ≤1/100); sällsynta (≥1/10 000, ≤1/1,000); mycket sällsynta (≤1/10 000).

Inom varje frekvensgrupp redovisas biverkningarna efter fallande svårighetsgrad.

Organsystemklass	Frekvens	Biverkningar
Blodet och lymfsystemet	Mycket sällsynta	Leukocytopeni, trombocytopeni.
Immunsystemet	Mycket sällsynta	Allergiska reaktioner
Metabolism och nutritrion	Mycket sällsynta	Hyperglykemi
Psykiatriska störningar	Mindre vanliga	Insomni, stämningsförändringar, inklusive ångest, depression
	Sällsynta	Förvirring
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga	Somnolens, yrsel, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)
	Mindre vanliga	Tremor, dysgeusi, synkope, hypoestesi, parestesi
	Mycket sällsynta	Hypertoni, perifer neuropati
	Ingen känd frekvens	Extrapyramidal sjukdom
Ögon	Mindre vanliga	Synrubbningar, inklusive diplopi
Öron och balansorgan	Mindre vanliga	Tinnitus
Hjärtat	Vanliga	Palpitationer
	Mycket sällsynta	Hjärtinfarkt, arytmi (inklusive bradykardi,kammartakykardi och förmaksflimmer)
Blodkärl	Vanliga	Värmevallningar
	Mindre vanliga	Hypotoni
	Mycket sällsynta	Vaskulit
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Dyspné, rinit
	Mycket sällsynta	Hosta
Magtarmkanalen	Vanliga	Buksmärta, illamående
	Mindre vanliga	Kräkning, dyspepsi, förändrade tarmtömningsvanor (inklusive diarré och förstoppning), muntorrhet
	Mycket sällsynta	Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi
Lever och gallvägar	Mycket sällsynta	Hepatit, gulsot, förhöjda* leverenzymer
Hud och subkutan vävnad	Mindre vanliga	Alopeci, purpura, missfärgning av huden, hyperhidros, pruritus, utslag, exantem
	Mycket sällsynta	Angiödem, erythema multiforme, urtikaria, exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom, Quinckes ödem , fotosensitivitet
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Vanliga	Svullna fotleder
	Mindre vanliga	Muskelkramper, ryggvärk, muskelvärk och ledvärk
Njurar och urinvägar	Mindre vanliga	Miktionsrubbningar, nokturi, ökad blåstömningsfrekvens.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mindre vanliga	Impotens, gynekomasti
Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället	Vanliga	Ödem, trötthet
	Mindre vanliga	Bröstsmärta, asteni, smärta, allmän sjukdomskänsla
Undersökningar	Mindre vanliga	Viktökning, viktminskning

* oftast förenliga med kolestas.

Exeptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Erfarenheten av avsiktlig överdos hos människa är begränsad.

Symtom

Tillgänglig information antyder att massiv överdosering kan orsaka kraftig perifer vasodilatation och möjligen reflexiv takykardi. Uttalad och förmodligen även förlängd systemisk hypotoni upp till och inkluderande chock med dödligt utfall har rapporterats.

Behandling

Kliniskt signifikant hypotension på grund av överdos amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt stöd med frekvent kontroll av hjärtfunktion och andning, upphöjning av benen samt uppmärksamhet på vätskebalans och urinutsöndring.

Ett kärlsammandragande medel kan vara till hjälp för att normalisera kärl och blodtryck, förutsatt att sådan behandling inte är kontraindicerad. Administrering av intravenöst kalciumglukonat kan vara fördelaktigt för att motverka effekten av kalciumkanalblockering. Ventrikeltömning kan ibland vara befogad. Administrering av aktivt kol upp till 2 timmar efter intag av en dos amlodipin 10 mg till friska personer visade sig reducera absorptionshastigheten av amlodipin. Dialys är förmodligen inte effektivt eftersom amlodipin till stor del är proteinbundet.

Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumantagonist, kalciumantagonister med övervägande kärlselektiv effekt, dihydropyridinderivat.

ATC-kod: C08CA01

Amlodipin är en kalciumjonhämmare i dihydropyridingruppen (långsam kanalblockerare eller kalciumjonantagonist) och hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner till glatt muskulatur i hjärta och kärl.

Den blodtryckssänkande verkningsmekanismen hos amlodipin beror på en direkt relaxerande effekt på glatt muskulatur i kärlen. Verkningsmekanismen för hur amlodipin lindrar angina är inte helt fastställd men amlodipin minskar den totala ischemiska belastningen genom följande två mekanismer:

1. Amlodipin dilaterar perifera arterioler och reducerar därmed det totala perifera motståndet (afterload) mot vilket hjärtat arbetar. Eftersom hjärtfrekvensen inte påverkas medför denna avlastning på hjärtat reducerar hjärtmuskulaturens energiförbrukning och syrebehov.

2. Verkningsmekanismen omfattar troligen även dilatation av de stora artärerna och arteriolerna i hjärtat, både i normala ischemiska områden. Denna dilatation ökar syretillförseln till myokardiet hos patienter med koronarkärlsspasm (Prinzmetals angina eller variantangina).

Dosering en gång dagligen ger kliniskt signifikant sänkning av blodtrycket (i både liggande och stående ställning) under hela dygnet hos patienter med förhöjt blodtryck. På grund av sin långsamt insättande verkan orsakar amlodipin inte akut hypotoni.

Hos patienter med angina ökar administrering av amlodipin en gång dagligen total arbetsförmåga, fördröjer anginaattacker och ger längre tid till 1 mm ST-sänkning. Detta minskar både frekvensen av anginaattacker och nitroglycerinkonsumtionen.

Amlodipin har inte gett upphov till några negativa metaboliska effekter eller förändringar i plasmalipider och är lämplig för användning i patienter med astma, diabetes och gikt.

Behandling av patienter med kranskärlssjukdom (CAD)

Amlodipins effektivitet för att förhindra kliniska händelser hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD) har undersökts i en oberoende, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie med 1 997 patienter, ”Comparison of Amlodipine vs Enalapril to Limit Occurences of Thrombosis” (CAMELOT). Av dessa patienter behandlades 663 med amlodipin 5–10mg, 673

patienter behandlades med enalapril 10-20 mg och 655 patienter behandlades med placebo, förutom standardbehandling med statiner, betablockerare, diuretika och acetylsalicylsyra, under 2 år. De viktigaste resultaten redovisas i tabell 1. Resultaten visar att amlodipinbehandling gav färre sjukhusinläggningar på grund av angina och färre revaskuleringsingrepp hos patienter med CAD.

Frekvens karddiovaskulära händelser, antal (%)				Amlodipin vs placebo
Resultat	Amlodipin	Placebo	Enalapril	Riskkvot (95 % CI)	P-värde
Primärt effektmått
Kardiovaskulära biverkningar	110 (16,6)	151 (23,1)	136 (20,2)	0,69 (0,54-0,88)	0,003
Enskilda komponenter
Koronar revaskularisering	78 (11,8)	103 (15,7)	95 (14,1)	0,73 (0,54-0,98)	0,03
Sjukhusinläggning p.g.a. angina	51 (7,7)	84 (12,8)	86 (12,8)	0,58 (0,41-0,82)	0,002
Icke-fatal hjärtinfarkt	14 (2,1)	19 (2,9)	11 (1,6)	0,73 (0,37-1,46)	0,37
Stroke eller TIA	6 (0,9)	12 (1,8)	8 (1,2)	0,50 (0,19-1,32)	0,15
Kardiovaskulär död	5 (0,8)	2 (0,3)	5 (0,7)	2,46 (0,48-12,7)	0,27
Sjukhusinläggning p.g.a. hjärtsvikt	3 (0,5)	5 (0,8)	4 (0,6)	0,59 (0,14-2,47)	0,46
Återupplivning efter hjärtstopp	0	4 (0,6)	1 (0,1)	Ej tillämpl.	0,04
Nydebuterad perifer kärlsjukdom	5 (0,8)	2 (0,3)	8 (1,2)	2,6 (0,50-13,4)	0,24

Förkortningar: CI – konfidensintervall, PCI – perkutan koronoarangioplastik, TIA – transitorisk ischemisk attack.

Användning hos patienter med hjärtsvikt

Kontrollerade kliniska studier avseende hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt NYHA-klass II-IV visade att amlodipin inte ledde till klinisk försämring uppmätt som arbetsförmåga, vänsterkammarejektionsfraktion och klinisk symtombild.

En klinisk studie (PRAISE) på patienter med hjärtsvikt NYHA klass III-IV där patienterna fick digoxin, diuretika och ACE-hämmare har visat att amlodipin inte ledde till ökad risk för mortalitet eller kombinerad risk för mortalitet och morbiditet med hjärtsvikt.

En placebokontrollerad, långvarig uppföljningsstudie (PRAISE-2) av amlodipin på patienter med hjärtsvikt av NYHA-klass III och IV, utan kliniska symtom eller objektiva fynd som pekade på en bakomliggande ischemisk sjukdom, som stod på stabila doser med ACE-hämmare, digitalis och diuretika, hade amlodipin inte någon effekt på den totala eller kardiovaskulära mortaliteten. I samma population var amlodipin förenad med en ökad förekomst av lungödem.

Behandling för prevention av hjärtattack (ALLHAT-studien)

I en randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ”Antihypertensive and Lipid-Lowering Treatment to Prevent Heart Attack Trial" (ALLHAT) jämfördes nya läkemedelsbehandlingar: amlodipin 2,5–10 mg/dag (kalciumantagonist) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-hämmare) som första linjens behandlingar jämfördes med tiaziddiuretikum, klortalidon 12,5-25 mg/dag vid lindrig till måttlig hypertoni.

Totalt 33 357 hypertensiva patienter i ålder 55 år eller äldre randomiserades och följdes under i genomsnitt 4,9 år. Patienterna uppvisade minst ytterligare en riskfaktor för kranskärlssjukdom, så som tidigare hjärtinfarkt eller stroke (> 6 månader före studiestarten) eller annan dokumenterad aterosklerotisk kranskärlssjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C < 35 mg/dl (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi fastställd med EKG eller ekokardiografi (20,9 %), pågående cigarettrökning (21,9 %).

Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling: Relativ risk (RR) var 0,98 95 % CI (0,90–1,07) p = 0,65. Bland de sekundära effektmåtten var incidensen av hjärtsvikt (en komponent i det kombinerade kardiovaskulära effektmåttet) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % resp. 7,7 %, RR 1,38, 95 % CI [1,25–1,52] p < 0,001). Däremot sågs ingen signifikant skillnad i total mortalitet mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling. RR 0,96 95 % CI (0,89–1,02) p = 0,20.

Pediatrisk population (6 år och äldre)

I en studie med 268 barn mellan 6-17 år med övervägande sekundär hypertoni, där dosen 2,5 mg och dosen 5,0 mg av amlodipin jämfördes med placebo, visade båda doserna en signifikant sänkning av det systoliska blodtrycket jämfört med placebo. Skillnaden mellan de båda doserna var inte statistiskt signifikant.

Amlodipins långtidseffekter på tillväxt, pubertet och generell utveckling har inte studerats.
Långtidseffekten av behandling med amlodipin i barndomen i syfte att reducera kardiovaskulär morbiditet och mortalitet i vuxen ålder har heller inte fastställts.

Absorption, distribution, plasmaproteinbindning

Amlodipin absorberas väl efter oral administrering av terapeutiska doser med maximal plasmakoncentration 6–12 timmar efter dosen. Absolut biotillgänglighet har beräknats till 64–80 %. Distributionsvolymen uppgår till cirka 21 l/kg. In vitro-studier har visat att ungefär 97,5 % av cirkulerande amlodipin är bundet till plasmaproteiner.

Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av födointag.

Biotransformation/Elimination

Terminal halveringstid i plasma är cirka 35–50 timmar och är konstant vid administrering en gång per dag. Amlodipin metaboliseras i hög utsträckning i levern till inaktiva metaboliter. Cirka 10 % av modersubstansen och 60 % av metaboliterna utsöndras via urinen.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlopidin hos patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med leversvikt har en minskad clearance av amlopidin, vilket resulterar i längre halveringstid och högre AUC-värden på ungefär 40-60 %.

Vid användning hos äldre

Tiden för att nå maximal plasmakoncentration av amlodipin är densamma för äldre och yngre användare. Clearance av amlodipin tenderar att minska vilket ger en ökning av ”ytan under kurvan” (AUC) och halveringstiden i eliminationsfasen hos äldre. Ökningarna av AUC och halveringstiden i eliminationsfasen hos patienter med kongestiv hjärtsvikt motsvarade förväntningarna för studien av denna patientåldersgrupp.

Pediatrisk population

En populationsfarmakokinetisk studie har utförts på 74 barn med högt blodtryck i ålder 12 månader till 17 år (34 patienter var i åldern 6-12 år och 28 patienter i åldern 13-17 år) som fått amlodipin mellan 1,25 och 20 mg, en alternativt två gånger dagligen. Oralt clearance (CL/F) hos barn mellan 6-12 år och hos tonåringar 13-17 år var 22,5 respektive 27,4 liter/h hos pojkar och 16,4 respektive 21,3 liter/h hos flickor. Stor variabilitet i exponeringen mellan individer observerades. Data rapporterat för barn under 6 år är begränsat.

Reproduktionstoxikologi

Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för människa räknat i mg/kg.

Nedsatt fertilitet

Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under 64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m²). I en annan studie på råttor, där hanråttor behandlades med amlopidinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och testosteron, samt en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller.

Carcinogenes, mutagenes

Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska dosen på 10 mg beräknat som mg/m²) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.

Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.

*Beräknat på en patientvikt på 50 kg

Mikrokristallin cellulosa

Kalciumvätefosfat, vattenfritt

Natriumstärkelseglykolat typ A

Magnesiumstearat

Ej relevant.

Blister: 3 år

Burk: 2 år

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvaras i originalförpackningen.

Förpackningsmaterial:

PVC/PE/PVDC-aluminiumblister

HDPE burk

Förpackningsstorlekar:

Blister: 10, 14, 20, 28, 30, 50, 60, 98, 100 och 200 tabletter.

Burk: 100, 200 och 250 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjördur

Island

5 mg: 20024

10 mg: 20025

2004-04-16 / 2008-07-30

2016-07-22