Bicalustad
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Bicalustad, 50 mg filmdragerade tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
1 filmdragerad tablett innehåller 50 mg bikalutamid.
Hjälpämne med känd effekt: 1 tablett innehåller 60 mg laktosmonohydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett
Vita, runda, bikonvexa filmdragerade tabletter.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Avancerad prostatacancer
Behandling av avancerad prostatacancer i kombination med terapi med LHRH-analoger (luteinizing hormone-releasing hormone) eller kirurgisk kastrering (dygnsdos 50 mg bikalutamid).
Lokalt avancerad prostatacancer
Bikalutamid (dygnsdos 150 mg) är indicerat antingen som monoterapi eller som adjuvant terapi till radikal prostatektomi eller strålbehandling hos patienter med lokalt avancerad prostatacancer vid hög risk för sjukdomsprogression (se avsnitt 5.1).
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna män inklusive äldre patienter
Avancerad prostatacancer
En tablett (50 mg) en gång dagligen.
Behandling med bikalutamid ska påbörjas minst 3 dagar före behandling med en LHRH-analog påbörjas, eller samtidigt som kirurgisk kastrering.
Lokalt avancerad prostatacancer
Tre 50 mg tabletter (150 mg) en gång dagligen.
Bicalustad 150 mg ska tas kontinuerligt i minst 2 år eller tills sjukdomsprogression.
Barn och ungdomar
Bikalutamid är inte indicerat till barn och ungdomar.
Nedsatt njurfunktion
Dosjustering är inte nödvändig till patienter med nedsatt njurfunktion. Det finns ingen erfarenhet från användning av bikalutamid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) (se avsnitt 4.4).
Nedsatt leverfunktion:
Dosjustering är inte nödvändig till patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion. Ökad ackumulering kan inträffa hos patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).
Administreringssätt
Administreringsväg: oral. Tabletterna ska sväljas hela tillsammans med vätska.
4.3 Kontraindikationer
Bicalutamid är kontraindicerat för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Bicalutamid är kontraindicerat för patienter med tidigare levertoxicitet i samband med intag av bikalutamid.
Samtidig administration av terfenadin, astemizol eller cisaprid med bikalutamid är kontraindicerat (se avsnitt 4.5).
4.4 Varningar och försiktighet
Påbörjande av behandling ska ske under direkt överinseende av en specialist och därefter ska patienter hållas under regelbunden uppsikt.
Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Forskningsresultat tyder på att elimination av bikalutamid kan vara långsammare hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion och att detta kan leda till ökad ackumulation av bikalutamid. Bikalutamid bör därför användas med försiktighet till patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion.
Allvarliga leverförändringar och leversvikthar i sällsynta fall observerats med bikalutamid och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Vid allvarliga förändringar ska bikalutamidbehandling avbrytas.
Periodiska leverfunktionsprover är motiverat för att upptäcka eventuella leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månaderna av bikalutamidbehandling.
En reduktion i glukostolerans har observerats hos män som får LHRH-agonister. Detta kan manifesteras som diabetes eller försämrad glykemisk kontroll hos individer som redan har diabetes. Uppföljning av glukos i blodet bör därför övervägas hos patienter som får bicalutamid i kombination med GnRH agonister.
Bicalutamid hämmar cytokrom P450 (CYP 3A4). Detta bör beaktas vid samtidig administrering av läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).
Då erfarenhet saknas vid användning av bikalutamid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min), ska bikalutamid endast användas med försiktighet till dessa patienter.
Periodisk kontroll av hjärtfunktion är tillrådigt hos patienter med hjärtsjukdom.
Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.
För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för Torsade de pointes, innan behandling med Bicalustad påbörjas.
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Det finns inga data som visar på farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner mellan bikalutamid och LHRH-analoger.
In vitro-studier har visat att bikalutamids (R)-enantiomer hämmar CYP 3A4 och har viss hämmande verkan på aktiviteten hos CYP 2C9, 2C19 och 2D6.
Även om kliniska studier, med antipyrin som markör av aktiviteten hos cytokrom P450 (CYP), inte påvisat någon potentiell läkemedelsinteraktion med bicalutamid så ökade den genomsnittliga exponeringen (AUC) av midazolam med upp till 80 % efter samtidig administrering av bicalutamid i 28 dagar. För läkemedel med snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara av betydelse. Därför är samtidigt intag av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av bicalutamid med substanser som ciklosporin och kalciumantagonister. Dosreduktion kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns bevis för förhöjd eller motsatt effekt. För ciklosporin, rekommenderas noggrann uppföljning av plasmakoncentrationer och klinisk kondition vid insättande eller avslut av bicalutamidbehandling.
Försiktighet bör iakttas då bikalutamid administreras till patienter som tar läkemedel som hämmar oxidationsprocesser i levern, t.ex. cimetidin och ketokonazol. Detta kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket teoretiskt kan leda till fler biverkningar.
In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, ett antikoagulantia av kumarintyp, från sitt bindningsställe. Det är därför rekommenderat att protrombintiden följs noggrant om bikalutamid påbörjas hos patienter som redan erhåller antikoagulantia av kumarintyp.
Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Bicalustad med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Bikalutamid är kontraindicerat till kvinnor och får inte ges till gravida kvinnor eller ammande mödrar.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Inga studier har utförts av effekten på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det bör däremot uppmärksammas att yrsel eller somnolens kan inträffa tillfälligtvis (se avsnitt 4.8). Drabbade patienter bör iaktta försiktighet.
4.8 Biverkningar
I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: mycket vanlig ( 1/10), vanlig ( 1/100, < 1/10), mindre vanlig ( 1/1 000, 1/100), sällsynt ( 1/10 000, 1/1 000), mycket sällsynt ( 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Blodet och lymfsystemet
Mycket vanliga: Anemi
Mycket sällsynta: Trombocytopeni
Immunsystemet
Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner, inklusive angioneurotiskt ödem och urtikaria.
Metabolism och nutrition
Vanliga: Diabetes mellitus, minskad aptit
Mindre vanliga: Hyperglukemi, viktminskning
Psykiska störningar
Mycket vanliga: Nedsatt libido
Mindre vanliga: Depression
Centrala och perifera nervsystemet
Mycket vanliga: Yrsel
Vanliga: Somnolens
Mindre vanliga: Insomnia
Hjärtat
Vanliga: Hjärtinfarkt (fall med dödlig utgång har rapporterats)6, hjärtsvikt6
Mycket sällsynta: Angina pectoris, retledningsdefekter inklusive förlängning av PR- och QT-intervall, arytmier och icke-specifika EKG-förändringar
Blodkärl
Mycket vanliga: Värmevallningar
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: Interstitial lungsjukdom4(fall med dödlig utgång har rapporterats)
Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Buksmärta, förstoppning, illamående
Vanliga: Diarré, dyspepsi, gasbesvär
Mindre vanliga: Muntorrhet
Sällsynta: Kräkningar
Lever och gallvägar:
Vanliga: Leverförändringar (förhöjda nivåer av transaminaser, bilirubinemi, leverförstoring, kolestas och gulsot)1, levertoxicitet
Sällsynta: Svårt nedsatt leverfunktion, leversvikt2,5(fall med dödlig utgång har rapporterats)
Hud och subkutan vävnad
Vanliga: Hudutslag, torr hud, klåda, makulopapulärt utslag, svettningar, hirsutism/återväxt av hår, alopeci
Sällsynta: Ljuskänslighetsreaktion
Njurar och urinvägar
Mycket vanliga: Hematuri
Vanliga: Nokturi
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mycket vanliga: Erektionsproblem, impotens, ömmande bröst3, gynekomasti3
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mycket vanliga: Asteni, ödem (ansikte, extremiteter, bål)
Vanliga: Allmän smärta, bäckensmärta, frossbrytningar, bröstsmärta
Mindre vanliga: Huvudvärk, ryggsmärta, nacksmärta
Undersökningar
Vanliga: Viktökning
Ingen känd frekvens: QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5)
1Leverförändringar är sällan allvarliga och var oftast övergående och försvann eller förbättrades med fortsatt behandling eller efter behandlingens avbrytande (se avsnitt 4.4).
2Leversvikt har inträffat i mycket sällsynta fall hos patienter behandlade med bikalutamid, men inget orsakssamband har kunnat fastställas med säkerhet. Periodiska leverfunktionsprover bör övervägas (se även avsnitt 4.4).
3Kan minska vid samtidig kastrering.
4Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av interstitiell pneumoni under perioden med randomiserad behandling i EPC-studierna med 150 mg.
5Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av leversvikt hos patienter i gruppen som fick öppen behandling med bikalutamid i EPC-studierna med 150 mg.
6Har observerats i en farmakoepidemiologisk studie av LHRH-agonister och anti-androgener som används vid behandling av prostatcancer. Risken tycktes öka när bikalutamid 50 mg användes i kombination med LHRH-agonister, men ingen ökad risk iakttogs när bikalutamid 150 mg användes som monoterapi för behandling av prostatacancer.
Dessutom har hjärtsvikt rapporterats i kliniska prövningar (som en möjlig biverkan enligt utredande läkare, med en frekvens på> 1 %) under behandling med bikalutamid i kombination med en LHRH-analog. Det finns inga bevis för ett orsakssamband med läkemedelsbehandling.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Det finns ingen erfarenhet av överdosering hos människa.
Eftersom bikalutamid tillhör gruppen med anilidföreningar föreligger en teoretisk risk för att methemoglobinemi utvecklas. Methemoglobinemi har observerats hos djur efter överdosering. Därmed kan en patient med akut förgiftning vara cyanotisk. Det finns ingen särskild antidot; behandling bör vara symtomatisk.
Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har en hög proteinbindningsgrad och inte återfinns oförändrat i urin. Allmänt understödjande vård, inklusive frekvent kontroll av vitala tecken, är indicerat.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Hormonantagonister och besläktade medel, antiandrogener
ATC-kod: L 02 BB03
Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen, specifik för androgenreceptorerna, och utan någon annan endokrin aktivitet.
Det framkallar regression av prostatacancer genom att blockera aktiviteten från androgener på receptornivå.Kliniskt sett kan utsättande av bikalutamid orsaka utsättningssyndrom hos vissa patienter.
Bikalutamid är ett racemat med sin antiandrogena effekt nästan uteslutande kopplad till (R)-enantiomern.
Bikalutamid 150 undersöktes som behandling till patienter med lokaliserad (T1-T2, N0 eller NX, M0) eller lokalt avancerad (T3-T4, alla N, M0; T1-T2, N+, M0) icke-metastaserande prostatacancer i en kombinerad analys av 3 placebokontrollerade dubbelblinda studier på 8113 patienter, där bikalutamid gavs som omedelbar hormonbehandling eller som adjuvant behandling till radikal prostatektomi eller radioterapi (främst extern strålbehandling). Vid uppföljning efter i median 7,4 år hade 27,4 % respektive 30,7 % av alla bikalutamid- och placebobehandlade patienter upplevt objektiv sjukdomsprogression.
En minskning i risken för objektiv sjukdomsprogression sågs hos de flesta patientgrupperna men var tydligast hos de vid störst risk för sjukdomsprogression. Kliniker kan därför besluta att den optimala behandlingsstrategin för en patient vid låg risk för sjukdomsprogression, särskilt vid adjuvant behandling efter radikal prostatektomi, kan vara att avvakta med hormonbehandling till dess att tecken på sjukdomsprogression förekommer.
Ingen skillnad i total överlevnad sågs vid uppföljning efter i median 7,4 år median med 22,9 % dödlighet (RR= 0,99; 95 % KI 0,91 till 1,09). Vissa trender var dock uppenbara vid explorativ analys av subgrupper.
Data över progressionsfri överlevnad och total överlevnad för patienter med lokalt avancerad sjukdom sammanfattas i följande tabeller:
Tabell 1: Progressionsfri överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp
|
Population som analyserades |
Händelser (%) hos bikalutamidpatienter |
Händelser (%) hos placebopatienter |
Relativ risk (95 % KI) |
|
Expektans |
193/335 (57,6) |
222/322 (68,9) |
0,60 (0,49–0,73) |
|
Radioterapi |
66/161 (41,0) |
86/144 (59,7) |
0,56 (0,40–0,78) |
|
Radikal prostatektomi |
179/870 (20,6) |
213/849 (25,1) |
0,75 (0,61–0,91) |
Tabell 2: Total överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp
|
Population som analyserades |
Händelser (%) hos bikalutamidpatienter |
Händelser (%) hos placebopatienter |
Relativ risk (95 % KI) |
|
Expektans |
164/335 (49,0) |
183/322 (56,8) |
0,81 (0,66–1,01) |
|
Radioterapi |
49/161 (30,4) |
61/144 (42,4) |
0,65 (0,44–0,95) |
|
Radikal prostatektomi |
137/870 (15,7) |
122/849 (14,4) |
1,09 (0,85–1,39) |
För patienter med lokaliserad sjukdom som får bikalutamid som monoterapi sågs ingen signifikant skillnad i progressiv överlevnad. Hos dessa patienter sågs också en trend mot minskad överlevnad jämfört med placebopatienter (RR=1,16; 95 % KI 0,99 till 1,37). Mot bakgrund av detta anses inte risk/nytta-profilen för bikalutamid vara fördelaktig för denna patientgrupp.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Bikalutamid absorberas väl av efter oral administration. Det finns inga belägg för att mat har någon kliniskt relevant effekt på biotillgänglighet.
(S)-enantiomern elimineras snabbt jämfört med (R)-enantiomern. Den senares halveringstid i plasma är ungefär 1 vecka.
Långtidsadministrering av bikalutamid ger en 10-faldig ökning av högsta koncentration av (R)-enantiomern i plasma jämfört med nivåer som uppmätts efter en enkeldos om 50 mg bikalutamid.
Ett doseringsschema med 50 mg bikalutamid dagligen leder till steady state-koncentrationer av (R)-enantiomern på 9 μg/ml och som ett resultat av dess långa halveringstid uppnås steady state efter ungefär 1 månads behandling.
Farmakokinetiken hos (R)-enatiomern påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns belägg för att (R)-enantiomern elimineras långsammare från plasma hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion.
Bikalutamid är i hög grad proteinbundet (racemat till 96 %, (R)-enantiomer > 99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurar och galla till ungefär lika stor del.
I en klinisk studie var medelkoncentrationen av (R)-enatiomern i sädesvätska hos män som fick bikalutamid (150 mg/dag) 4,9 μg/ml. Mängden bikalutamid som möjligen skulle kunna överföras till en kvinnlig partner under samlag är låg (ungefär 0,3 μg/kg). Detta är lägre än tröskelvärdet som kan orsaka förändringar i avkomma till försöksdjur.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Bikalutamid är en androgenreceptorantagonist hos försöksdjur och människa.
Huvudsaklig sekundär farmakologisk verkan är induktion av CYP450-beroende ”mixed function”-oxidaser i levern. Enzyminduktion har inte observerats hos människa. Förändringar i målorgan hos djur är tydligt kopplade till primär och sekundär farmakologisk verkan hos bikalutamid. Dessa omfattar tillbakabildning av androgenberoende vävnad; follikulärt sköldkörteladenom, lever- och Leydigcellhyperplasier och neoplasier eller cancer; rubbad sexuell differentiering hos handjur; reversibel försämring av fertiliteten hos handjur. Genotoxicitetsstudier visade inte på någon mutagen potential hos bikalutamid. Samtliga biverkningar som observerats i djurstudier anses inte vara relevanta för behandling av patienter med avancerad prostatacancer.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Kärna:
Laktosmonohydrat
Natriumstärkelseglykolat (typ A)
Povidon K30
Magnesiumstearat.
Filmdragering:
Titaniumdioxid (E171),
Hypromellos,
Makrogol 400.
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
5 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar
6.5 Förpackningstyp och innehåll
7, 10, 14, 15, 28, 30, 50, 56, 60, 84, 90 eller 100 tabletter i blister (PVC/aluminium eller PVC/PVDC/aluminium)
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
STADA Arzneimittel AG
Stadastrasse 2-18
61118 Bad Vilbel
Tyskland
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
26222
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Datum för det första godkännandet: 2008-11-07
Datum för den senaste förnyelsen: 2011-06-05
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-07-15