iMeds.se

Bisoprolol Accord

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Bisoprolol Accord 2,5 mg filmdragerade tabletter

Bisoprolol Accord 5 mg filmdragerade tabletter

Bisoprolol Accord 10 mg filmdragerade tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


För 2,5 mg:

En filmdragerad tablett innehåller 2,5 mg bisoprololfumarat.

För 5 mg:

En filmdragerad tablett innehåller 5 mg bisoprololfumarat.

För 10 mg:

En filmdragerad tablett innehåller 10 mg bisoprololfumarat.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett.

För 2,5 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b1" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 5,6 mm.

För 5 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b2" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 7,2 mm.

För 10 mg:

Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "b3" på ena sidan och en brytskåra på den andra.

Tablettens diameter är cirka 8,8 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av hypertoni

Behandling av stabil kronisk angina

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion som tillägg till ACE-hämmare och diuretika, och eventuellt hjärtglykosider (för ytterligare information se avsnitt 5.1.)


Dosering och administreringssätt


Bisprolol Accord bör tas på morgonen och kan tas i samband med måltid. Tabletten ska sväljas med vätska, och får inte tuggas.


Dosering


Behandling av hypertoni och kronisk stabil angina pectoris


Vuxna

Dosen bör anpassas individuellt. Rekommendationen är att börja med 5 mg dagligen. Vanlig dos är 10 mg en gång dagligen; den högsta rekommenderade dosen är 20 mg dagligen.


Patienter med nedsatt njurfunktion

Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) bör dosen inte överstiga 10 mg en gång dagligen. Denna dosering kan eventuellt delas upp på två doseringstillfällen.


Patienter med gravt nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs, men noggrann övervakning rekommenderas.


Avbrytande av behandling

Behandlingen får inte avbrytas plötsligt (se avsnitt 4.4). Doseringen bör minskas gradvis genom halvering av dosen varje vecka.


Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt


Vuxna

Standardbehandling av kronisk hjärtsvikt består av en ACE-hämmare (eller en angiotensinreceptorblockerare vid intolerans mot ACE-hämmare), en betablockerare, diuretika och vid behov hjärtglykosider. Patienten bör vara stabil (utan akut svikt) när behandling med bisoprolol sätts in.


Rekommendationen är att behandlande läkare har erfarenhet från hantering av kronisk hjärtsvikt.


Övergående försämring av hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi kan inträffa under titreringsperioden och därefter.


Titreringsfas

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol kräver en titreringsfas.

Behandling med Bisoprolol Accord bör ske med gradvis upptitrering enligt följande steg:


- 1,25 mg en gång dagligen i en vecka, och om dosen tolereras väl öka till

- 2,5 mg en gång dagligen i ytterligare en vecka, om dosen tolereras väl öka till

- 3,75 mg en gång dagligen i ytterligare en vecka, om dosen tolereras väl öka till

- 5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om dosen tolereras väl öka till

- 7,5 mg en gång dagligen under påföljande 4 veckor, om dosen tolereras väl öka till

- 10 mg en gång dagligen som underhållsbehandling.


Den högsta rekommenderade dosen är 10 mg en gång dagligen.


Noggrann monitorering av vitala tecken (puls, blodtryck) och symtom på förvärrad hjärtsvikt rekommenderas under titreringsfasen. Symtom kan inträffa redan under den första dagen efter insättning av behandlingen.


Förändring av behandlingen


Om den högsta rekommenderade dosen inte tolereras väl kan gradvis dosminskning övervägas.


Vid övergående försämrad hjärtsvikt, hypotoni eller bradykardi rekommenderas nytt ställningstagande till dosen av annan samtidig medicinering. Det kan även vara nödvändigt att tillfälligt sänka dosen av bisoprolol eller överväga utsättning.


Återinsättning och/eller upptitrering av Bisoprolol Accord bör alltid övervägas när patienten stabiliserats igen.


Vid övervägande av utsättning rekommenderas gradvis dosminskning, eftersom ett plötsligt avbrytande kan leda till en akut försämring av patientens tillstånd.

Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol är vanligtvis en långtidsbehandling.


Särskilda populationer

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Det finns ingen information angående farmakokinetiken av bisoprolol hos patienter med kronisk hjärtsvikt och med nedsatt lever- eller njurfunktion. Upptitrering av dosen hos dessa patientgrupper bör därför göras med extra försiktighet.


Äldre

Dosjustering behövs normalt inte.


Pediatrisk population

Det finns ingen erfarenhet av bisoprolol hos barn. Användning hos barn kan därför inte rekommenderas.


Administreringssätt:

Oral användning.


4.3 Kontraindikationer


Bisoprolol Accord är kontraindicerat hos patienter med:

- akut hjärtsvikt eller under episoder av dekompensation av hjärtsvikt som kräver intravenös inotrop behandling

- kardiogen chock

- AV-block II eller III (utan pacemaker)

- sjuka sinus-syndrom

- sinoatriellt block

- symtomatisk bradykardi

- symtomatisk hypotoni

- svår bronkialastma eller svår kronisk obstruktiv lungsjukdom

- svår perifer arteriell ocklusiv sjukdom eller svår form av Raynauds syndrom

- obehandlad feokromocytom (se avsnitt 4.4)

- metabolisk acidos

- överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1


4.4 Varningar och försiktighet


Varningar


Endast kronisk hjärtsvikt

Behandlingen av stabil kronisk hjärtsvikt med bisoprolol måste inledas med en särskild titreringsfas (se avsnitt 4.2).


Alla indikationer

Särskilt då det gäller patienter med ischemisk hjärtsjukdom får behandlingen med bisoprolol inte avslutas plötsligt, såvida detta inte är entydigt indicerat, då plötsligt avbrytande av behandlingen kan leda till en övergående försämring av patientens hjärtsjukdom (se avsnitt 4.2).


Försiktighet


Endast hypertoni eller angina pectoris

Bisoprolol Accord måste användas med försiktighet hos patienter med hypertoni eller angina pectoris och åtföljande hjärtsvikt.


Endast kronisk hjärtsvikt

Insättning av behandling med Bisoprolol Accord kräver regelbunden monitorering. Angående dosering och administreringssätt, se avsnitt 4.2.


Det finns ingen terapeutisk erfarenhet av bisoprololbehandling vid hjärtsvikt hos patienter med följande sjukdomar och tillstånd:

- insulinberoende diabetes mellitus (typ 1)

- gravt nedsatt njurfunktion

- gravt nedsatt leverfunktion

- restriktiv kardiomyopati

- medfödd hjärtsjukdom

- hemodynamiskt signifikant organisk klaffsjukdom

- hjärtinfarkt inom 3 månader


Alla indikationer

Bisoprolol Accord ska användas med försiktighet vid:

- bronkospasm (bronkialastma, kroniska luftvägssjukdomar)

Vid bronkialastma eller annan kronisk obstruktiv lungsjukdom, vilka kan ge symtom, bör bronkdilaterande terapi ges samtidigt. I enstaka fall kan ökad obstruktion inträffa hos astmapatienter, varför dosen av beta2-stimulerare kan behöva höjas.

- diabetes mellitus med stora svängningar i blodsockervärden

Symtom på hypoglykemi (t.ex. takykardi, palpitationer eller svettning) kan vara maskerade.

- strikt fastande

- pågående hyposensibiliseringsbehandling

Som för andra betablockerare, kan också bisoprolol öka såväl känsligheten för allergener som svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner. Adrenalin ger kanske inte alltid den förväntade terapeutiska effekten.

- AV-block I

- Prinzmetals angina

- perifer arteriell ocklusiv sjukdom. (Symtom kan förvärras, särskilt vid terapistart.)

- allmän anestesi


Hos patienter som genomgår allmän anestesi minskar betablockad incidensen av arytmier och myokardial ischemi under induktion, intubering ochden postoperativa perioden.För närvarande rekommenderas att underhållsbehandling med betablockerare fortsätter perioperativt.Anestesiologen måste vara medveten om betablockad på grund av risken för interaktioner med andra läkemedel vilket kan ge bradyarytmier, förstärkning av reflextakykardi och minskad reflexförmåga att kompensera för blodförlust.Om det anses nödvändigt att sätta ut behandling med betablockerare före kirurgiskt ingrepp bör detta ske gradvis och vara genomfört cirka 48 timmar före anestesin.


Patienter med psoriasis eller med psoriasis i anamnesen bör endast ges betablockerare (t.ex. bisoprolol) efter att man noggrant har vägt fördelarna mot riskerna.

Hos patienter med feokromocytom får bisoprolol inte ges förrän efter alfareceptorblockad.


Under behandling med bisoprolol kan symtom på tyreotoxikos maskeras.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Ej rekommenderade kombinationer


Endast kronisk hjärtsvikt

Klass I antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid, lidokain, fenytoin, flekainid, propafenon): Effekter på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt öka.


Alla indikationer


Kombinationer som bör användas med försiktighet


Endast hypertoni eller angina pectoris

Klass I antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid, lidokain, fenytoin, flekainid, propafenon): Effekter på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt öka.


Alla indikationer


Kombinationer att ta i beaktande



4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Bisoprolol har farmakologiska effekter, vilka kan orsaka skada under graviditet och/eller på fostret/det nyfödda barnet. I allmänhet minskar betareceptorblockerare perfusionen genom placentan, vilket kan leda till tillväxthämning, intrauterin fosterdöd och abort eller för tidig förlossning.Biverkningar (särskilt hypoglykemi och bradykardi) kan uppträda hos fostret och det nyfödda barnet.Om behandling med betareceptorblockerare är nödvändig, bör beta1-selektiva adrenoreceptorblockerare användas.

Användning av bisoprolol rekommenderas inte under graviditet om inte behandling är absolut nödvändig.Om behandling med bisoprolol anses nödvändig rekommenderas det att det uteroplacentala blodflödet och fostrets tillväxt övervakas. Om oönskade effekter på graviditet eller foster uppstår rekommenderas att alternativ behandling övervägs.Det nyfödda barnet skall noga övervakas.

Symtom på hypoglykemi och bradykardi uppkommer vanligtvis inom de första 3 dagarna.


Amning

Uppgifter om utsöndringen av bisoprolol i modersmjölken saknas.Därför rekommenderas inte amning under behandling med Bisoprolol Accord.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


I en studie på patienter med kranskärlssjukdom försämrade inte bisoprolol förmågan att köra bil.Beroende på varje enskild patients reaktion på läkemedlet kan förmågan att köra bil eller använda maskiner emellertid försämras.Detta måste tas i beaktande speciellt vid behandlingens start, vid förändring av medicinering eller i samband med intag av alkohol.


4.8 Biverkningar

Följande definitioner gäller för de frekvensangivelser som anges nedan:

Mycket vanliga ( 1/10)

Vanliga ( 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga ( 1/1,000, < 1/100)

Sällsynta ( 1/10000, < 1/1000)

Mycket sällsynta (< 1/10000)


Psykiska störningar

Mindre vanliga: sömnrubbningar, depression

Sällsynta: mardrömmar, hallucinationer


Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: yrsel*, huvudvärk*

Sällsynta: synkope


Ögon

Sällsynta: minskat tårflöde (att ta i beaktande om patienten använder linser)

Mycket sällsynta: konjunktivit


Öron och balansorgan

Sällsynta: hörselrubbningar


Hjärtat

Mycket vanliga: bradykardi (hos patienter med kronisk hjärtsvikt)

Vanliga: försämrad hjärtsvikt hos patienter med kronisk hjärtsvikt

Mindre vanliga: störningar i AV-överledning, försämring av existerande hjärtsvikt (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris), bradykardi (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris)


Blodkärl

Vanliga: känsla av kyla eller bortdomning i ben och armar, hypotoni (särskilt hos patienter med hjärtsvikt)


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller med obstruktiv luftvägssjukdom i anamnesen

Sällsynta: allergisk rinit


Magtarmkanalen

Vanliga: magtarmbesvär som illamående, kräkningar, diarré, förstoppning


Lever och gallvägar

Sällsynta: hepatit


Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: överkänslighetsreaktioner (klåda, rodnad, utslag)

Mycket sällsynta: betablockerare kan framkalla eller försämra psoriasis eller framkalla psoriasisliknande utslag, alopeci


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: muskelsvaghet, muskelkramper


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: potensstörningar


Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället

Vanliga: asteni (hos patienter med kronisk hjärtsvikt), trötthet*

Mindre vanliga: asteni (hos patienter med hypertoni eller angina pectoris)


Undersökningar

Sällsynta: ökade triglycerider, ökade leverenzymvärden (ALAT, ASAT)


Endast hypertoni eller angina pectoris

*Dessa symtom uppträder särskilt i början av behandlingen. De är vanligen

milda och brukar försvinna inom 1-2 veckor.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via adress nedan:


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se.


4.9 Överdosering


De vanligaste tecknen som kan förväntas vid överdosering av betablockerare är i allmänhet bradykardi, hypotoni, bronkospasm,akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Erfarenheterna av överdosering av bisoprolol är begränsade; endast ett fåtal fall har rapporterats. Bradykardi och/eller hypotoni har iakttagits. Alla patienter återhämtade sig. Det råder bred interindividuell variation i känslighet för en hög enkeldos av bisoprolol och patienter med hjärtsvikt är antagligen mycket känsliga.


Om överdosering inträffar ska behandlingen i allmänhet avbrytas och stödjande och symtomatisk behandling ges.


Baserat på förväntad farmakologisk verkan och rekommendationer för andra betablockerare, bör följande åtgärder övervägas om kliniskt befogat.


Bradykardi: Administrera atropin intravenöst. Om svaret är otillräckligt kan isoprenalin eller annan substans med positiva kronotropa egenskaper ges med försiktighet. Under vissa omständigheter kan införande av transvenös pacemaker vara nödvändigt.


Hypotoni: Vätska intravenöst samt vasopressorer bör ges. Glukagon intravenöst kan hjälpa.


AV-block (II eller III): Patienterna ska följas noga och behandlas genom infusion av isoprenalin eller få temporär transvenös hjärtpacemaker insatt.


Akut försämring av hjärtsvikt: Administrera diuretika, inotropa medel, vasodilaterande medel i.v.


Bronkospasm: Administrera bronkdilaterande behandling som isoprenalin, beta2-sympatomimetiska läkemedel och/eller aminofyllin.


Hypoglykemi: Administrera glukos i.v.


Begränsade data antyder att bisoprolol knappast är dialyserbart.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Selektiva betablockerande medel


ATC-kod: C07AB07


Verkningsmekanism

Bisoprolol är en potent i hög grad beta1-selektiv adrenoreceptorblockerare, som saknar egenstimulerande och relevant membranstabiliserande effekt. Den uppvisar endast låg affinitet till beta2-receptorn i den glatta muskulaturen i bronker och kärl, liksom till beta2-receptorerna involverade i metabolisk reglering. Därför förväntas bisoprolol ha ringa inverkan på luftvägsmotståndet och beta2-medierade metabola effekter. Beta1-selektiviteten hos bisoprolol sträcker sig utanför det terapeutiska dosintervallet.


Klinisk effekt och säkerhet

Indikationen hjärtsvikt undersöktes i CIBIS II-studien. Totalt omfattade studien 2647 patienter varav 83% (n = 2202) var i NYHA-klass III och 17% (n = 445) i NYHA-klass IV. De hade stabil symtomatisk systolisk hjärtsvikt (ejektionsfraktion ≤35 %, baserat på EKG). Total mortalitet minskade från 17,3 % till 11,8 % (relativ minskning 34 %). En minskning av plötslig död (3,6 % vs 6,3 %, relativ minskning 44 %) och ett minskat antal episoder av svikt som krävde inläggning på sjukhus (12 % vs 17,6 %, relativ minskning 36 %) observerades. Slutligen har en signifikant förbättring av funktionell status enligt NYHA-klassificering visats. Under insättning och titrering av bisoprolol observerades sjukhusinläggning på grund av bradykardi (0,53 %), hypotoni (0,23%) och akut dekompensation (4,97 %), men dessa var inte mer frekventa än i placebogruppen (0 %, 0,3 % och 6,74 %). Antalet dödliga och invalidiserande fall av stroke under den totala studieperioden var 20 i bisoprololgruppen och 15 i placebogruppen.


CIBIS III-studien undersökte 1010 patienter från 65 år och uppåt med lindrig till måttlig kronisk hjärtsvikt (CHF; NYHA klass II eller III) och vänsterkammarejektionsfraktion ≤35 %, vilka tidigare inte hade blivit behandlade med ACE-hämmare, betablockerare eller angiotensinreceptorblockerare. Patienterna behandlades med en kombination av bisoprolol och enalapril under 6 till 24 månader efter en inledande 6-månadersbehandling med antingen bisoprolol eller enalapril.


När bisoprolol användes under den inledande 6-månadersbehandlingen sågs en trend mot ökad förekomst av försämring av den kroniska hjärtsvikten. I per-protokollanalysen kunde man inte visa att bisoprolol som inledande behandling var likvärdig med enalapril som inledande behandling trots att frekvensen för den primära kombinerade effektvariabeln dödsfall och sjukhusvård vid studieslut var likartad för de två strategierna för behandlingsstart vid kronisk hjärtsvikt (32,4 % i den grupp som fick bisoprolol först jämfört med 33,1 % i den grupp som fick enalapril först, per protokollpopulation). Studien visar att bisoprolol även kan användas av äldre patienter med lindrig till måttlig hjärtsvikt.


Hypertoni eller angina pectoris:

Bisoprolol används för behandling av hypertoni och angina pectoris. Som för andra beta-1-blockerare är verkningssättet för hypertoni oklart. Det är emellertid känt att bisoprolol minskar plasmareninaktiviteten markant.


Antianginal mekanism: Genom att hämma hjärtats betareceptorer hämmar bisoprolol responsen på aktiveringen av det sympatiska nervsystemet. Detta resulterar i sänkt hjärtfrekvens och kontraktilitet och därmed minskat syrebehov i hjärtmuskeln.


Vid akut tillförsel till patienter med kranskärlssjukdom utan kronisk hjärtsvikt sänker bisoprolol hjärtfrekvensen och slagvolym och därmed alltså hjärtats output och syrekonsumtion. Vid kronisk tillförsel minskar det initialt förhöjda perifera motståndet.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Bisoprolol absorberas nästan helt från magtarmkanalen. Tillsammans med förstapasseringseffekten i levern, som är mycket liten, ger det en biotillgänglighet på cirka 90 %. Plasmaproteinbindningen av bisoprolol är cirka 30 %. Distributionsvolymen är 3,5 l/kg. Total clearance är cirka 15 l/kg.


Halveringstiden i plasma på 10–12 timmar ger en 24-timmarseffekt efter dosering en gång dagligen.


Bisoprolol utsöndras från kroppen på två sätt. 50 % metaboliseras i levern till inaktiva metaboliter som sedan utsöndras genom njurarna. De återstående 50 % utsöndras via njurarna i oförändrad form. Eftersom elimineringen äger rum i samma omfattning i njurarna som i levern, krävs inte någon dosanpassning för patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.


Hos patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA-klass III) är plasmanivåerna av bisoprolol högre och halveringstiden förlängd jämfört med hos friska frivilliga. Maximal plasmakoncentration vid steady-state är 64±21 ng/ml vid en daglig dos på 10 mg och halveringstiden är 17± 5 timmar.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet eller karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.


I likhet med andra betablockerare orsakade bisoprolol toxicitet hos moderdjuret (minskat födointag och sänkt kroppsvikt) och hos embryo/foster (ökat antal resorptioner, sänkt födelsevikt hos avkomman och tillväxthämning) vid höga doser, men var inte teratogent.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Povidon K-30

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat (E470b)

Filmdragering:

Hypromellos E-15 (E464)

Makrogol 400 (E553)

Titandioxid (E171)

Talk


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant


6.3 Hållbarhet


3 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar<0}


Förvaras vid högst 30°C


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Blister av PVC/PVDC/aluminium eller Alu/Alu i förpackningsstorlekar om 20, 28, 30, 50, 56, 60, 90 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Inga särskilda anvisningar.

Oanvänt läkemedel samt dess avfall ska destrueras enligt lokala restriktioner.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Accord Healthcare Limited

Sage House, 319, Pinner Road,

North Harrow, Middlesex, HA1 4HF,

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


2,5 mg: 52977

5 mg: 52978

10 mg: 52979


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-12-16/


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-09-12