Produktresumé

Buronil 10 mg tabletter

Buronil 25 mg filmdragerade tabletter

Buronil 50 mg filmdragerade tabletter

En tablett innehåller: melperonhydroklorid 10 mg, 25 mg respektive 50 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett

Filmdragerad tablett

Tabletter 10 mg: Runda, bikonvexa, ljusgråa, sockerdragerade, diameter ca 8 mm, totalvikt 185,3 mg.

Tabletter 25 mg: Runda, bikonvexa, svagt gula, filmdragerade, diameter 8,1 mm, totalvikt 186,0 mg.

Tabletter 50 mg: Runda, bikonvexa, vita, filmdragerade, diameter 8,1 mm, totalvikt

186,0 mg.

Förvirrings-, oros- och ångesttillstånd speciellt hos äldre patienter.

Vuxna

Dosering anpassas individuellt till patientens sjukdomstillstånd. Det är eftersträvansvärt att påbörja behandlingen med små doser för att snabbt nå en optimal nivå baserad på terapeutiskt svar. Lägsta möjliga dos bör eftersträvas vid behandling av äldre patienter.

Peroral behandling: 25-400 mg /dygn. Initialt tas 25 mg 3 gånger dagligen. I vissa fall vid uttalad demens kan 10 mg 3 gånger dagligen vara den lämpligaste initialdosen. Därefter regleras dosen tills optimal effekt erhålles. Vid nattlig oro kan en dos på 50-100 mg ges till kvällen.

Doser över 6-8 mg haloperidolekvivalenter (ungefärligen 240-320 mg melperon) har i jämförande studier inte visat ge ökad antipsykotisk effekt. Dessa doser avser behandling av akuta psykoser. För de indikationer där Buronil är godkänt har få studier gjorts avseende lämplig dosering. Tillgängliga data talar för att dygnsdoser över 100 mg enbart bör ges undantagsvis.

Nedsatt leverfunktion

Det finns ingen information tillgänglig om hur nedsatt leverfunktion påverkar farmakokinetiken för melperon.

Nedsatt njurfunktion

Det finns ingen information tillgänglig om hur nedsatt njurfunktion påverkar farmakokinetiken för melperon.

Överkänslighet för butyrofenoner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Cirkulationskollaps, sänkt medvetandegrad oavsett orsak (t.ex. intoxikation med alkohol, barbiturater eller opioider), komatösa tillstånd, hematologiska dyskrasier, feokromocytom.

Fall av venös trombo-embolisk sjukdom (VTE) har rapporterats för antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE, bör alla tänkbara riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med melperon och preventiva åtgärder bör insättas.

I likhet med andra neuroleptika skall melperon användas med försiktighet till äldre patienter, patienter med organiskt hjärnsyndrom, tillstånd med ökad krampbenägenhet, uttalad lever- eller njursjukdom samt kardiovaskulär sjukdom. Försiktighet tillråds vid behandling av patienter med myastenia gravis och prostatahypertrofi.

En omkring 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära händelser har observerats i randomiserande, placebokontrollerade kliniska prövningar av vissa atypiska neuroleptika bland patienter med demens. Bakomliggande mekanistisk förklaring till denna riskökning är okänd. En ökad risk även för andra neuroleptika samt bland andra patientpopulationer kan inte uteslutas. Melperon bör därför ges med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke.

Eftersom melperon kan förlänga QT-intervallet tillrådes försiktighet vid behandling av patienter med uttalad bradykardi, hjärtkärlsjukdom, och med ärftlig form av förlänging av QT-intervallet. Samtidig behandling med andra neuroleptika bör undvikas.

Akut glaukom kan utlösas av pupilldilatation hos patienter med trångvinkelglaukom. Äldre patienter är speciellt känsliga för postural hypotension. Patienter i långtidsbehandling, speciellt med höga doser skall följas noggrant och regelbundet bedömas avseende eventuell sänkning av underhållsdos.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist, glukosgalaktosmalabsorption, fruktosintolerans eller sukras-isomaltasbrist.

Muntorrheten kan vid långtidsbehandling ge tand- och munslemhinneskador. Tänderna

bör noggrant rengöras med fluortandkräm 2 gånger/dag.

Liksom för alla neuroleptika finns risk för att malignt neuroleptikasyndrom (hypertermi, rigiditet, fluktuerande medvetandegrad, instabila autonoma funktioner) utvecklas. Därför löper patienter som har haft ett organiskt hjärnsyndrom, utvecklingsstörning eller alkohol- eller opiatberoende risken av ett dödligt utfall.

Behandling: Preparatet utsättes. Symptomatisk behandling och intensivvård.

Några studier har visat att melperon kan vara en CYP2D6-inhibitor vilket kan påverka metabolismen av de läkemedel som är substrat för dessa enzym. Därför tillrådes försiktighet vid samtidig behandling med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet såsom andra neuroleptika, klass IA och III antiarrytmika, moxifloxacin, erytromycin, metadon, meflokin, tricykliska antidepressiva eller litium eller cisaprid. Samtidig medicinering med läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom tiaziddiuretika (hypokalemi), bör beaktas då detta ökar risken för maligna arrytmier (se även avsnitt 4.4). Samtidig behandling med läkemedel som kan höja koncentrationen av melperon i blodet bör också beaktas i detta avseende.

Samtidig behandling med andra dopaminreceptorblockerande läkemedel ökar risken för extrapyramidala biverkningar.

Neuroleptika kan öka eller minska effekten av antihypertonisk behandling. Den antihypertoniska effekten av guanetidin och liknande läkemedel minskar.

Följande kombinationer med melperon bör undvikas:

Kinidin som är en potent hämmare av cytokrom P450 2 D6, vilket metaboliserar flertalet neuroleptika, bör undvikas.

Kodein bör undvikas då metabolismen (bioaktivering av kodein) hämmas av neuroleptika.

Bromokriptin och kabergolin är dopaminreceptoragonister och bör därför inte kombineras med dopaminreceptorantagonister såsom melperon.

Följande kombinationer med melperon kan kräva dosanpassning:

Kombination med fluoxetin, tri- och tetracykliska antidepressiva, paroxetin eller venlafaxin kan kräva dosanpassning då dessa preparat hämmar cytokrom P450 2 D6 och fördröjer eliminationen av neuroleptika.

Samtidig behandling med neuroleptika och litium ökar risken för neurotoxiska biverkningar. Melperon kan motverka effekten av levodopa genom dopaminreceptorblockad. Melperon kan reducera effekten av adrenergt verkande läkemedel.

Melperon kan förstärka den sedativa effekten av alkohol, barbiturater samt andra läkemedel med hämmande effekt på CNS.

Samtidig behandling med andra dopamin-receptorblockerande läkemedel ökar risken för extrapyramidala biverkningar.

Graviditet

Klinisk erfarenhet vid användning under graviditet är begränsad. Djurreproduktionsstudier har inte uppvisat någon ökad förekomst av fosterskador eller andra skadliga effekter på reproduktionsprocessen. Nyfödda barn som exponerats för antipsykotika (inklusive melperon) under graviditetens sista trimester löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala och/eller utsättningssymtom som kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Det finns rapporter om agitation, muskelhypertoni, muskelhypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter. Nyfödda bör därför övervakas noga.

I studie på kanin och råtta med haloperidol under senare del av dräktigheten har påvisats rubbningar av vissa beteenden såsom inlärning och motorik. Det kan inte uteslutas att dessa egenskaper finns hos samtliga substanser med dopaminreceptorblockerande förmåga. Under graviditet bör melperon därför ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot risker för fostret.

Amning

Uppgift saknas om melperon passerar över modersmjölk.

Melperon är ett sedativt läkemedel. Patienter som behandlas med psykofarmaka kan få nedsatt uppmärksamhet och koncentrationsförmåga antingen beroende på grundsjukdomen, medicineringen eller bådadera. Patienten skall informeras om detta i samband med bilkörning eller handhavande av maskiner.

Kliniska prövningar

I listan nedan används den följande konventionen: MedDra systemorganklass / föredragen term. Mycket vanliga (>1/10); Vanliga (>1/100 till <1/10); Mindre vanliga (>1/1000 till <1/100); Sällsynta (>1/10000 till <1/1000); Mycket sällsynta (<1/10000).

Den vanligaste biverkningen är initial sedering, som förekommer hos 10 % av patienterna.

I kliniska prövningar har de följande händelserna av biverkningar registrerats:

Blodet och lymfsystemet Mindre vanliga (>1/1000 till <1/100)	Leukopeni, trombocytopeni, agranulocytos, pancytopeni
Centrala och perifera nervsystemet Mycket vanliga (>1/10) Vanliga (>1/100 till <1/10) Mindre vanliga (>1/1000 till <1/100)	Sedering i början på behandlingen. Parkinsonism, yrsel. Huvudvärk, akut dystoni, akatisi.
Magtarmkanalen Vanliga (>1/100 till <1/10)	Muntorrhet
Hud och subkutan vävnad Sällsynta (>1/10000 till <1/1000)	Stevens-Johnsons syndrom.
Blodkärl Mindre vanliga (>1/1000 till <1/100)	Ortostatisk hypotension.
Lever och gallvägar Mindre vanliga (>1/1000 till <1/100)	Transaminasökning, intrahepatisk kolestas, ikterus.
Graviditet, puerperium och perinatalperiod Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)	Neonatalt utsättningssyndrom (se avsnitt 4.6)

Postmarketing

Behandling med melperon kan ge upphov till förlängning av QT-intervallet. Fall av plötslig död som kan ha kardiell orsak (se avsnitt 4.4) har rapporterats vid behandling med neuroleptika.

Några enstaka fall av Stevens-Johnsons syndrom, tardiv dyskinesi, malignt neuroleptikasyndrom, hjärtstillestånd, ventrikulära arrytmier, ventrikelflimmer och ventrikeltakykardi har rapporterats. Ett icke-fatalt fall av Torsade de Pointes har också rapporterats i samband med en överdos av melperon (se avsnitt 4.9).

Fall av venös trombo-embolisk sjukdom, inkluderat fall av lungemboli och fall av djup ventrombos, har rapporterats med antipsykotiska läkemedel, inklusive melperon.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Symptom

Muskelrigiditet, tremor, dystoni, opistotonus, kloniska och toniska kramper, hypotoni, hypersekretion av saliv, mios, motorisk oro, akatisi, somnolens, medvetslöshet, bradykardi och chock har observerats i samband med överdosering av butyrofenoner.

Förlängd QT-tid och fall av allvarliga arytmier med dödlig utgång har beskrivits vid överdosering av neuroleptika. Ett icke-fatalt fall av Torsade de Point har rapporterats sekundärt vid en överdos av 1750 mg melperon.

Behandling

Behandlingen är symptomatisk och understödjande. Ventrikelsköljning skall initieras snarast möjligt efter tablettintag och aktivt kol administreras. Åtgärder att stödja respiratorisk och kardiovaskulär funktion skall initieras. Adrenalin (epinefrin) skall inte användas då ytterligare blodtryckssänkning kan uppstå. Kramper kan behandlas med diazepam och extrapyramidala symptom med biperiden.

Symptom i samband överdosering av melperon har i de rapporterade tillfällena varit måttliga.

Toxicitet

825 mg till 13-åring gav efter tidig ventrikeltömning lindrig till måttlig, 250 mg till vuxen gav efter tidig ventrikeltömning lindrig, 1,25 g till vuxen gav måttlig intoxikation. 2,5 g samt alkohol till vuxen gav mycket allvarlig intoxikation. 150 mg till åldring gav lindrig till måttlig intoxikation.

Farmakoterapeutisk grupp: Neuroleptika

ATC-kod: N05AD03

Melperon är ett neuroleptikum i butyrofenongruppen. Den antipsykotiska effekten av neuroleptika är relaterad till dopaminreceptorblockad, blockad av 5-HT (5-hydroxytryptamin) kan också bidraga. Melperon har en svag dopaminreceptor blockerande effekt i striatala delar av hjärnan, vilket betyder att risken för akuta extrapyramidala biverkningar och tardiv dyskinesi är liten. I motsats till den låga bindningsaffiniteten i corpus striatum, har melperon en hög affinitet till dopaminreceptorer i den limbiska frontalloben. Djurförsök visar också att melperon har en effekt på 5-HT systemet. Melperon blockerar fullständigt centrala adrenerga alfa-receptorer. Blockaden är kortvarig. Melperon har en svag antihistamineffekt och nästan ingen affinitet till kolinerga muskarina receptorer.

I klinisk användning har effekt visats vid konfusionstillstånd, ångest och agitation speciellt hos äldre patienter. Den lugnande effekten har också visat sig värdefull för behandling av alkoholister. I höga doser har melperon en antipsykotisk effekt.

Melperon har en mindre uttalad sedativ effekt och är varken euforiframkallande eller har tillvänjande egenskaper.

Absorption

Maximal serumkoncentrationsnivå uppnås inom 1-3 timmar efter peroral administration. Biotillgängligheten är ca 60% och påverkas ej av föda.

Distribution

Distributionsvolymen (V_d) är ca 7-10 l/kg. Plasmaproteinbindningen är ca 32%.

Metabolism

Endast en liten del av melperon utsöndras oförändrat. Huvudsakligen metaboliseras melperon till inaktiva metaboliter. Metabolismen är mättnadsbar.

Eliminering

Eliminationshalveringstiden (t_{½ beta}) är ca 8 timmar. Melperon metaboliseras i hög grad och metaboliterna utsöndras huvudsakligen via njurarna. De huvudsakliga utsöndringsprodukterna är p-fluorhippursyra och p-fluorbensoesyra.

Äldre patienter

En studie som jämförde farmakokinetiska värden hos äldre människor (73-74 år) med de hos yngre människor (<40 år) visade att de två grupperna hade snarlika C_max, T_max och t _½ –värden, men att AUC_0-12 –värdet var 37 % lägre i den äldre gruppen. Vid jämförelse av AUC_0-12 normaliserat till kroppsvikt förelåg dock ingen signifikant skillnad mellan grupperna.

Nedsatt leverfunktion

Data föreligger ej.

Nedsatt njurfunktion

Data föreligger ej.

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Tablett 10 mg: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, stearinsyra, talk, vattenfri kolloidal kiseldioxid, sackaros, povidon, titandioxid (E171), svart järnoxid (E172) och karnauba-vax.

Tablett 25 mg: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, stearinsyra, talk, vattenfri kolloidal kiseldioxid, magnesiumstearat, povidon, hypromellos, makrogol, titandioxid (E171), gul järnoxid (E172).

Tablett 50 mg: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, stearinsyra, talk, vattenfri kolloidal kiseldioxid, povidon, hypromellos, makrogol, titandioxid (E171).

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

10 mg tabletter: Glasflaska (typ III) med lock av polyeten med låg täthet innehållande 100 tabletter. Plastburk (vit eller grå) innehållande 100 tabletter.

25 mg tabletter: HDPE plastburk och skruvlock innehållande 100 tabletter.

50 mg tabletter: HDPE plastburk och skruvlock innehållande 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

MediLink A/S

Gammelmosevej 176A

DK-2800 Kgs. Lyngby

Danmark

2015-07-10