Information för alternativet: Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett
2. Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett
3. Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 150 Mg Filmdragerad Tablett Casodex 50 Mg Filmdragerad Tablett

PRODUKTRESUMÉ

Casodex 150 mg filmdragerade tabletter.

1 tablett innehåller bicalutamid 150 mg.

Hjälpämne: laktosmonohydrat 183 mg/tablett

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

Casodex tabletter 150 mg är vita, runda, bikonvexa med en diameter på 10 mm. Den ena sidan är märkt med Casodex 150 och den andra sidan är märkt med en pil.

Casodex 150 mg är indicerat antingen som monoterapi eller som adjuvant behandling efter radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling vid lokalt avancerad prostatacancer med hög risk för sjukdomsprogression (se avsnitt 5.1).

En tablett per dag.

Nedsatt njurfunktion - dosjustering är ej nödvändig vid nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion - dosjustering är ej nödvändig vid milt nedsatt leverfunktion. Ökad ackumulering kan inträffa hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion (se 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning).

Bicalutamid är kontraindicerat

• för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

• vid överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• vid samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid (se avsnitt 4.5).

Bicalutamid metaboliseras i hög grad och detta sker sannolikt till största delen i levern. Data indikerar att bicalutamids elimination kan vara långsammare hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och detta kan leda till ackumulering av substansen. Bicalutamid skall därför användas med försiktighet hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion och alternativa behandlingsmöjligheter bör övervägas. Periodisk kontroll av leverfunktionen bör övervägas på grund av möjlig leverpåverkan. De flesta leverförändringarna kan förväntas uppträda inom de första 6 månaderna av behandlingen. Allvarliga leverförändringar och leversvikt har i sällsynta fall observerats med Casodex, och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Vid allvarliga leverförändringar skall behandlingen avbrytas.

Utsättande av bicalutamidbehandling ska övervägas för patienter som har en objektiv progression av sjukdomen tillsammans med förhöjt PSA.

Bicalutamid hämmar cytokrom P450 (CYP 3A4). Detta bör beaktas vid samtidig administrering av läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Casodex innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Casodex påbörjas.

In vitro-studier indikerar att bicalutamid kan hämma viktiga läkemedelsmetaboliserande enzymsystem, t.ex. CYP 3A4 och med lägre hämmande effekt CYP 2C9, 2C19 och 2D6. Även om kliniska studier, med antipyrin som markör av aktiviteten hos cytokrom P450 (CYP), inte påvisat någon potentiell läkemedelsinteraktion med bicalutamid så ökade den genomsnittliga exponeringen (AUC) av midazolam med upp till 80% efter samtidig administrering av bicalutamid i 28 dagar. För läkemedel med snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara av betydelse. Därför är samtidigt intag av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av bicalutamid med substanser som ciklosporin och kalciumantagonister. Dosreduktion kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns bevis för förhöjd eller motsatt effekt. För ciklosporin, rekommenderas noggrann uppföljning av plasmakoncentrationer och klinisk kondition vid insättande eller avslut av bicalutamidbehandling.

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bicalutamid tillsammans med läkemedel som hämmar oxidation av till exempel cimetidin och ketokonazol. Teoretiskt skulle det kunna resultera i ökade plasmakoncentrationer av bicalutamid vilket skulle kunna leda till en ökning av sidoeffekter.

In vitro-studier har visat att bicalutamid kan ersätta kumarinantikoagulanten warfarin på dess proteinbindningsställe. Därför rekommenderas noggrann uppföljning av protrombintiden då bicalutamidbehandlingen inleds hos patienter som står på kumarinantikoagulant.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Casodex med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

Bicalutamid är kontraindicerat för kvinnor och får inte ges till kvinnor som är gravida eller ammar.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det är inte troligt att Casodex påverkar förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Trötthet kan dock förekomma vid behandling med Casodex vilket bör beaktas t.ex. vid bilkörning.

I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: Mycket vanliga (1/10); Vanliga (1/100 till <1/10); Mindre vanliga (1/1 000 till 1/100); Sällsynta (1/10 000 till 1/1 000); Mycket sällsynta (1/10 000); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

System/Organklass	Frekvens
Blodet och lymfsystemet	Vanliga	Anemi
Immunsystemet	Mindre vanliga	Överkänslighetsreaktioner som angioneurotiskt ödem och urtikaria
Metabolism och nutrition	Vanliga	Minskad aptit
Psykiska störningar	Vanliga	Minskad libido, depression
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga	Yrsel, sömnighet
Hjärtat	Ingen känd frekvens	QT‑förlängning (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5)
Blodkärl	Vanliga	Värmevallningar
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre Vanliga	Interstitiell lungsjukdom, dödsfall har rapporterats
Magtarmkanalen	Vanliga	Buksmärta, förstoppning, dyspepsi, gasbildning, illamående
Lever och gallvägar	Vanliga Sällsynta	Hepatotoxicitet, gulsot, hypertransaminasaemiaa Leversviktb, dödsfall har rapporterats
Hud och subkutan vävnad	Mycket Vanliga Vanliga	Hudutslag Alopeci, hirsutism/hårväxt, torr hud, pruritus
	Sällsynta	Ljuskänslighetsreaktion
Njurar och urinvägar	Vanliga	Hematuri
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mycket vanliga Vanliga	Gynekomasti och ömhet i bröstenc Erektil dysfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga Vanliga	Asteni Smärtor i bröstkorgen, ödem
Undersökningar	Vanliga	Viktökning

^a Leverförändringar är sällan allvarliga och vanligtvis övergående, upphörande eller förbättras vid fortsatt behandling eller då behandlingen avslutas.

^b Leversvikt har inträffat i sällsynta fall hos patienter som behandlats med bicalutamid, men ett kausalt samband har inte kunnat fastställas med säkerhet. Periodisk kontroll av leverfunktionen bör övervägas. (se också avsnitt 4.4).

^c Majoriteten av patienter som får bicalutamid 150 mg som monoterapi drabbas av gynekomasti och/eller smärtor i brösten. I studier har dessa bedömts vara allvarliga i upp till 5 % av fallen. Det är inte säkert att gynekomastin upphör vid utsättandet av behandlingen. Särskilt inte efter en lång behandlingsperiod. (1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data.).

Hjärtsvikt har observerats i farmako-epidemiologiska studier där GnRH agonister och antiandrogener har använts vid behandling av prostatacancer. Risken tycktes öka när Casodex 50 mg användes i kombination med GnRH agonister men man såg ingen ökad risk då Casodex 150 mg användes som monoterapi i cancerbehandling.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Det finns ingen specifik antidot utan symtomatisk behandling rekommenderas. Dialys är sannolikt ej av värde eftersom bicalutamid är starkt proteinbundet och inte återfinns i ometaboliserad form i urinen. Allmänt stödjande vård med täta kontroller av vitaltecken rekommenderas.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiandrogener, ATC-kod: L02BB03

Bicalutamid är en icke-steroid antiandrogen utan andra endokrina effekter. Preparatet binds till androgenreceptorerna, utan att aktivera genuttrycket, och blockerar på detta sätt androgen stimulering. Denna blockering leder till regression av prostatatumörer. Utsättande av Casodex kan hos vissa patienter resultera i antiandrogen “withdrawal syndrome”.

Bicalutamid är ett racemat där den antiandrogena effekten finns nästan uteslutande hos R-enantiomeren.

Hos patienter med lokalt avancerad prostatacancer har Casodex 150 mg visat jämförbar effekt med kastration. Däremot var Casodex mindre effektivt hos patienter med metastaserande sjukdom. Kastrationsrelaterade biverkningar (t.ex. avseende sexuellt intresse) tenderade vara mindre uttalade hos patienter som behandlats med Casodex.

Casodex (bicalutamid) 150 mg studerades vid behandling av patienter med lokaliserad (T1-T2, N0 eller NX, M0) eller lokalt avancerad (T3-T4, alla N, M0; T1-T2, N+, M0) icke-metastaserande prostatacancer i en kombinerad analys av 3 placebokontrollerade, dubbel-blinda studier på 8113 patienter, där Casodex gavs som omedelbar hormonbehandling eller som adjuvant behandling till radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling. Vid uppföljning efter i median 9,7 år observerades objektiv sjukdomsprogress hos 36,6 % respektive 38,17 % av alla Casodex- och placebobehandlade patienter.

En minskning i risken för objektiv sjukdomsprogression observerades hos de flesta patientgrupperna, men den var tydligast hos de med störst risk för sjukdomsprogression. Behandlande läkare kan därför besluta att den optimala medicinska behandlingen för en patient med låg risk för sjukdomsprogression, framförallt vid insättning av adjuvant behandling efter radikal prostatektomi, kan vara att avvakta med hormonell behandling till dess att tecken på sjukdomsprogression uppstår.

Ingen generell skillnad i överlevnad sågs vid uppföljning efter i median 9,7 år med 31,4 % mortalitet (RR=1,01; 95 % KI 0,94 till 1,09). Vid analys av olika behandlingsgrupper var dock vissa överlevnadstrender tydliga.

Data för progressionsfri överlevnad och total överlevnad över tid baserat på Kaplan-Meier-beräkning för patienter med lokalt avancerad sjukdom finns i följande tabeller:

Tabell 1 Fördelning av patienter med lokalt avancerad sjukdom med sjukdomsprogression över tid per behandlingsgrupp Analyspop-ulation Behandlingsarm Händelser (%) efter 3 år Händelser (%) efter 5 år Händelser (%) efter 7 år Händelser (%) efter 10 år Exspektansgrupp (n=657) Casodex 150mg placebo 19,7% 39,8% 36,3% 59,7% 52,1% 70,7% 73,2% 79,1% Strålbehandling (n=305) Casodex 150mg placebo 13,9% 30,7% 33,0% 49,4% 42,1% 58,6% 62,7% 72,2% Radikal prostatektomi (n=1719) Casodex 150mg placebo 7,5% 11,7% 14,4% 19,4% 19,8% 23,2% 29,9% 30,9%

Tabell 2 Total överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp Analyspop-ulation Behandlingsarm Händelser (%) efter 3 år Händelser (%) efter 5 år Händelser (%) efter 7 år Händelser (%) efter 10 år Exspektansgrupp (n=657) Casodex 150mg placebo 14,2% 17,0% 29,4% 36,4% 42,2% 53,7% 65,0% 67,5% Strålbehandling (n=305) Casodex 150mg placebo 8,2% 12,6% 20,9% 23,1% 30,0% 38,1% 48,5% 53,3% Radikal prostatektomi (n=1719) Casodex 150mg placebo 4,6% 4,2% 10,0% 8,7% 14,6% 12,6% 22,4% 20,2%

För patienter med lokaliserad sjukdom som får Casodex som monoterapi observerades ingen signifikant skillnad i progressionsfri överlevnad. Hos dessa patienter som annars skulle ha blivit hanterade med exspektans, noterades också en trend mot minskad överlevnad jämfört med placebopatienter (RR=1,15; 95 % KI 1,00 till 1,32). Detta gör att risk-nytta profilen för Casodex inte anses vara fördelaktig för patienter med lokaliserad sjukdom.

Bicalutamid tycks absorberas väl vid oral tillförsel då endast 2% av en oral dos utsöndras i oförändrad form under de första 24 timmarna. Den absoluta biotillgängligheten av R-enantiomeren har ej bestämts eftersom bicalutamid inte har administrerats intravenöst. Den biologiska tillgängligheten påverkas ej av samtidigt födointag. Proteinbindningen är 96% för racematet och 99,6% för R-enantiomeren.

S-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med R-formen, som har en halveringstid på cirka en vecka. På grund av den långa halveringstiden sker en tiofaldig ackumulation i plasma av R-enantiomeren. Den interindividuella variabiliteten är cirka 16-faldig. Då bicalutamid ges i en dos av 150 mg per dag uppnås en plasmakoncentration av cirka 22 mikrog/ml vid steady-state och R-enantiomeren svarar för 99% av total mängd cirkulerande bicalutamid.

Farmakokinetiken hos R-enantiomeren påverkas ej av ålder, nedsatt njurfunktion eller milt till måttligt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion sker en långsammare elimination av R-enantiomeren.

Bicalutamid metaboliseras i stor utsträckning främst via oxidation och glukuronidering. Metaboliterna utsöndras i ungefär samma grad via urin och galla.

I en klinisk studie var medelkoncentrationen av R-bicalutamid 4.9 μg/ml i sädesvätska hos män som fick Casodex 150 mg. Mängden bicalutamid som möjligen skulle kunna överföras till kvinnlig partner vid samlag är försumbar och beräknas till ca 0.3 μg/kg. Detta är lägre än vad som krävs för att inducera förändringar i avkomma hos försöksdjur.

Bicalutamid är en potent antiandrogen med en “mixed function” oxidas-enzyminducerande effekt hos försöksdjur. Förändringar i målorganen, inklusive tumörinduktion hos djur, är relaterade till dessa effekter. Enzyminduktion orsakad av bicalutamid har ej setts hos människa.

Laktosmonohydrat

Natriumstärkelseglykolat

Povidon

Magnesiumstearat

Hypromellos

Makrogol

Titandioxid (E171)

Ej relevant

4 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Tryckförpackning PVC/aluminium à 30 och 100 tabletter.

Tryckförpackning PVC/aluminium à 28 och 98 tabletter, kalenderförpackning.

Inga särskilda anvisningar.

AstraZeneca AB

151 85 Södertälje

14025

1999-11-04 / 2008-11-12

2014-12-16