Information för alternativet: Catapresan 150 Mikrogram/Ml Injektionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Catapresan 150 Mikrogram/Ml Injektionsvätska, Lösning
2. Catapresan 150 Mikrogram/Ml Injektionsvätska, Lösning Catapresan 150 Mikrogram Tablett Catapresan 75 Mikrogram Tablett

Produktresumé

Catapresan 150 mikrogram/ml injektionsvätska, lösning

1 ml injektionsvätska innehåller 150 µgklonidinhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning

Klar, färglös lösning

Hypertoni

Dosering

Behandlingen påbörjas med låg dos, som sedan ökas vid behov. Doseringen bör avpassas individuellt.

Nedsatt njurfunktion

Hänsyn bör tas till grad av njurfunktionsnedsättning eftersom utsöndring till stor del sker renalt, se avsnitt 4.4.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för barn och ungdomar har inte ännu fastställts. Därför rekommenderas inte klonidin till patienter under 18 års ålder.

Administreringsätt

En ampull Catapresan injektionsvätska (150 µg) kan injiceras intravenöst, intramuskulärt eller subkutant upp till fyra gånger per dygn. Injektionen bör ske med patienten i liggande ställning.

Vid intravenös infusion bör innehållet i 1 ampull (150 µg) blandas med ca 10 ml steril koksaltlösning och tillföras långsamt (under loppet av ca 10 minuter) för att undvika transitorisk blodtrycksökning.

Inte mer än en ampull skall användas per infusion.

Utsättning av Catapresan bör i likhet med andra antihypertensiva läkemedel ske successivt under 2-4 dagar. Vid abrupt utsättning av höga doser har symtom i form av hjärtklappning, ångest, nervositet, motorisk oro, samt i enstaka fall blodtryck som överstigit obehandlat tryck iakttagits. Dessa problem är mycket ovanliga med Catapresan i doser understigande 600 µg per dag. Ovannämnda symtombild har dessutom främst beskrivits hos patienter med svårartad hypertoni under samtidig behandling med andra antihypertensiva läkemedel. Beta-blockad i kombination med användning av Catapresan kan tänkas ge synergistiska utsättningseffekter, vilket rapporterats i enstaka fall. Om symtom, inklusive kraftig blodtrycksstegring, i samband med utsättning uppträder, bör Catapresan återinsättas för symtomlindring.

Överkänslighet mot klonidin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller svår bradyarytmi orsakad av sick sinus syndrome eller av AV-block grad II-III, hypotension.

Försiktighet bör iakttagas vid mild till måttlig bradyarytmi som vid långsam sinusrytm, cerebrala eller perifera cirkulationsstörningar, depression, polyneuropati eller förstoppning.

Patienter med njurinsufficiens bör monitoreras extra noga p g a stor variabilitet i anti­hyper­tensiv effekt. Vid rutinmässig hemodialys elimineras bara en minimal mängd klonidin varför inget extra klonidin behöver tillföras efter dialysen.

Patienter med hjärtinsufficiens eller grav koronarsjukdom bör övervakas noga.

Patienter som bär kontaktlinser bör uppmärksammas på att behandling med Catapresan kan leda till minskat tårflöde.

Den blodtryckssänkande effekt som orsakas av klonidin kan förstärkas av samtidig administrering av andra hypotensiva medel. Detta kan användas terapeutiskt när det gäller antihypertensiva medel såsom diuretika, vasodilatorer, betablockerare, kalciumantagonister och ACE-hämmare, men inte α₁-receptorantagonister.

Allvarliga biverkningar inklusive plötslig död har rapporterats vid samtidig användning av klonidin och metylfenidat, även om inget orsakssamband för kombinationen har fastställts. Säkerheten vid användning av klonidin och metylfenidat i kombination har inte utvärderats systematiskt.

Substanser som höjer blodtrycket eller inducerar Na⁺- eller vätskeretention, t ex NSAIDs, kan minska den terapeutiska effekten av klonidin.

Substanser med α₂-blockerade egenskaper kan på ett dosberoende sätt motverka de α₂-medierade effekterna av klonidin.

Samtidig behandling med substanser med negativa kronotropa eller dromotropa effekter, såsom betareceptorblockerare och digitalisglykosider, kan orsaka eller potentiera bradyarytmier.

Det kan inte uteslutas att samtidig behandling med betareceptorblockerare kan orsaka eller potentiera perifer vaskulär sjukdom.

Den hypertensiva reaktionen vid plötslig utsättning av klonidin kan förstärkas av betablockerare.

Den antihypertensiva effekten av klonidin kan minska eller helt försvinna och störningar i den ortostatiska regleringen kan uppstå vid samtidig behandling med tricykliska antidepressiva eller neuroleptika med α-receptorblockerande egenskaper.

Baserat på observationer av patienter med alkoholinducerat delirium har det föreslagits att höga doser av klonidin givet intravenöst skulle öka den arrytmogena potentialen (QT-förlängning, ventrikelflimmer) av höga intravenösa doser av haloperidol. Kausalsamband och relevansen för antihypertensiv behandling har inte fastställts.

Effekterna av centraldämpande substanser och alkohol kan potentieras av klonidin.

Graviditet. Catapresan bör användas under graviditet endast om det är absolut nödvändigt. Noggrann övervakning av mor och barn rekommenderas. Klonidin passerar placenta och kan sänka fostrets hjärtfrekvens. Adekvat erfarenhet saknas av de långsiktiga effekterna av prenatal exponering. En övergående blodtrycksstegring hos det nyfödda barnet kan inte uteslutas.

Amning. Klonidin utsöndras i bröstmjölk. Det finns inte tillräcklig information om hur barnet påverkas. Användning av Catapresan rekommenderas inte under amning.

Fertilitet: Effekter på fertilitet hos människa har inte studerats.

Inga studier har utförts på förmåga att framföra fordon eller använda maskiner i samband med användning av Catapresan.

Vid behandling med Catapresan kan yrsel, nedsatt reaktionsförmåga och ackomodationsstörningar förekomma. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, till exempel vid bilkörning.

Muntorrhet och dåsighet är de vanligaste biverkningarna. Dessa besvär avtar i regel vid fortsatt behandling. Besvären är dosrelaterade.

Nedanstående biverkningar är rangordnade enligt följande frekvensintervall: Mycket vanliga (1/10), vanliga(1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, <1/100), sällsynta(1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Metabolism och nutrition:
Sällsynta	Förhöjda blodsockervärden, vätske- och saltretention
Psykiska störningar
Vanliga	Depression, sömnstörningar
Mindre vanliga	Hallucination, mardrömmar, perceptionsstörningar
Ingen känd frekvens	Minskad libido, konfusion.
Centrala och perifera nervsystemet:
Mycket vanliga	Dåsighet, yrsel
Vanliga	Huvudvärk
Mindre vanliga	Parestesi
Ögon
Sällsynta	Minskat tårflöde
Ingen känd frekvens	Ackommodationsrubbningar
Hjärtat
Mindre vanliga	Bradykardi
Sällsynta	Atrioventrikulärt block
Ingen känd frekvens	Bradyarytmi
Blodkärl
Mycket vanliga	Ortostatisk hypotension
Mindre vanliga	Raynauds fenomen
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:
Sällsynta	Torra nässlemhinnor
Magtarmkanalen
Mycket vanliga	Muntorrhet
Vanliga	Illamående, kräkningar, obstipation, smärta i spottkörtlarna.
Mindre vanliga	Diarré
Sällsynta	Pseudoileus
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga	Exantem, pruritus, urtikaria.
Sällsynta	Alopeci
Reproduktionsorgan och bröstkörtel:
Vanliga	Erektil dysfunktion
Sällsynta	Gynekomasti
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:
Vanliga	Trötthet
Mindre vanliga	Sjukdomskänsla

Ortostatiska besvär kan uppträda vid hög dosering. Vätske- och saltretention har rapporterats i början av behandlingen, särskilt hos patienter med latent hjärtinkompensation. Vid muntorrhet är det viktigt att iaktta god munhygien. Tårflödet kan minska vid behandling med Catapresan, vilket bör beaktas vid användning av kontaktlinser.

Toxicitet:Barn speciellt känsliga och redan 0,1 mg kan vara toxisk dos. 0,1 mg till 1½-åring gav måttlig, 0,2–0,3 mg till barn i åldern 1½–3 år gav allvarlig till mycket allvarlig intoxikation. 2,5 mg till 16-åring gav efter ventrikeltömning måttlig intoxikation. 5 mg till vuxen gav måttlig, 8 mg till vuxen gav allvarlig och 25 mg till vuxna mycket allvarlig intoxikation.

Symtom:Somnolens, medvetslöshet, eventuellt kramper. Andningsdepression, apnéattacker, bronkospasm. Blodtrycksfall, bradykardi, AV-block eller ovanligare perifera alfaadrenerga symtom som hypertension och arytmier. Mios, eventuellt mydriasis. Hypotermi. Diarré.

Behandling:Om befogat ventrikeltömning, kol. Atropin bör ges före ventrikeltömning (pga risk för vagusstimulering). Vid blodtrycksfall i första hand intravenös vätsketillförsel för volymexpansion, vid behov noradrenalin (initialt 0,05 μg/kg/min, ökas vid behov med 0,05 μg/kg/min var 10:e min). Även naloxon kan eventuellt ge positiv effekt på cirkulation, andning och vakenhetsgrad; dosen har varierat och gängse dosering 0,4 mg intravenöst till vuxna (barn 0,01 mg/kg) kan behöva flerdubblas. Vid eventuell extrem blodtrycksstegring kan glycerylnitrat (initialt 0,5 μg/kg/min, ökas med 0,5 μg/kg/min var 5–10:e min tills önskad effekt erhålles) prövas. Atropin eller isoprenalin (initialt 0,05 μg/kg/min, ökas vid behov med 0,05 μg/kg/min var 10:e min) vid bradykardi och block. I svåra fall pacemaker. Symtomatisk terapi i övrigt.

Farmakoterapeutisk grupp: sympatikusdämpande medel med central verkan,

ATC-kod: C02AC01.

Verkningsmekanism

Catapresan har antihypertensiv effekt. Det aktiva ämnet är klonidin som hör till imidazo­lingruppen och är en alfa-adrenoceptorstimulerare.

Farmakodynamisk effekt

Klonidin verkar främst i centrala nerv­systemet och medför minskning av sympatisk aktivitet, perifer resistens, renal vaskulär resistens, hjärtfrekvens och blodtryck. Det renala blodflödet och den glomerulära filtrations­hastigheten kvarstår i stort sett oförändrade. De normala posturala reflexerna är intakta, därför är ortostatiska bieffekter milda och sällsynta.

Vid långtidsbehandling återgår hjärtminut­volymen till utgångsläget, samtidigt som minsk­ningen i den perifera resistensen kvarstår. Hjärtfrekvensen minskar hos de flesta patienter som behandlas med klonidin, men det normala hemo­dyna­miska svaret vid ansträngning påverkas inte. Vid högt blodtryck orsakat av feokromocytom har klonidin ingen effekt.

Pediatrisk population

Klonidins blodtryckssänkande effekt har undersökts i fem kliniska studier på pediatriska patienter. Effektdata bekräftar klonidins egenskaper med avseende på sänkning av systoliskt och diastoliskt blodtryck. Ingen definitiv slutsats kan dock dras gällande användning på hypertensiva barn på grund av begränsade data och att metodologin varit otillräcklig. Klonidins effekt på ADHD, Tourettes syndrom och stamning har också undersökts i ett fåtal studier med pediatriska patienter. Studierna har inte visat att klonidin har effekt på dessa tillstånd.

Två små pediatriska studier på migrän har också genomförts men ingen av dessa har visat på effekt.

I de pediatriska studierna var de vanligaste biverkningar trötthet, muntorrhet, huvudvärk, yrsel och sömnstörningar. För pediatriska patienter kan dessa biverkningar få en allvarlig inverkan på det dagliga livet.

Sammanfattningsvis har säkerhet och effekt för klonidin vid användning på barn och ungdomar inte fastställts (se avsnitt 4.2).

Absorption

Farmako­kinetiken är proportionell i dosområdet 75-300 mikrogram.

Distribution

Substansen distribueras snabbt till olika vävnader och passerar över till hjärna och placenta. Proteinbindningsgraden är 30-40%. Klonidin utsöndras i bröstmjölk, se avsnitt 4.6.

Metabolism och eliminering

Klonidins terminala halveringstid varierar från 5 till 25,5 timmar. Halveringstiden är oberoende av kön och etnisk tillhörighet, men vid svår njurfunktionsstörning kan halverings­tiden vara förlängd upp till 41 timmar. Ungefär 70 % av dosen utsöndras via urinen, främst i form av oförändrat klonidin (40-60 % av dosen). Huvudmetaboliten, p-hydroxiklonidin, är farmakologiskt inaktiv. Ungefär 20 % av dosen utsöndras via feces.

Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande

Den antihypertensiva effekten är relaterad till plasmakoncentrationen. Klonidin har blodtryckssänkande effekt vid plasmakoncentrationer från 0,2-2,0 ng/ml vid normal njurfunktion. Den hypotensiva effekten försvagas vid plasmakoncentrationer över 2,0 ng/ml.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

1 ml injektionsvätska innehåller: Natriumklorid 8,5 mg, saltsyra till pH 4,0, vatten till injektionsvätska.

-

5 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Brytampuller av klarglas, 5×1 ml.

Inga särskilda anvisningar.

Boehringer Ingelheim International GmbH

Binger Strasse 173

P.F. 200

D-55216 Ingelheim

Tyskland

8478

1970-09-25 / 2005-11-01

2012-09-11