Produktresumé

Cerubidin 20 mg pulver till infusionsvätska, lösning

1 torrampull innehåller: Daunorubicinhydroklorid motsvarande daunorubicin 20 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Pulver till infusionsvätska, lösning

Akut leukemi.

Hos barn är daunorubicin, som en del av kombinationsterapi, indicerat för behandling av akut lymfocytisk leukemi och akut myeloblastisk leukemi.

Behandlingen med daunorubicin bör inledas av eller ske i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.

Vid akut myeloblastisk leukemi ges daunorubicin vanligen i kombination med cytosinarabinosid (ARA-C).

Dosering

Vid induktionsbehandling av akut myeloblastisk leukemi ges 1,5 mg/kg i engångsdos samtidigt med ARA-C som ges under fem dagar. Terapiperioden upprepas med fem till flera dagars intervall beroende på terapisvar och benmärgsdepression. Daunorubicin 1,5 mg/kg kan i en del fall upprepas varannan dag i högst tre omgångar under en terapikur. Dosen bör även då vara högst 1,5 mg/kg. Även i kombination med andra cytostatika är dosen 1,5 mg/kg vanligtvis den lämpligaste. I individuella fall kan engångsdoser upp till 3 mg/kg ges, dock endast med 7–14 dagars intervall.

Vid underhållsbehandling av akut myeloblastisk leukemi bör dosen i allmänhet vara

1,5 mg/kg/dygn. Daunorubicin ges som en engångsdos, vanligtvis första dagen av en femdagars behandlingsperiod med kombinerad cytostatikaterapi. Vid akut lymfoblastisk leukemi kan ofta lägre doser ges, vanligen 1 mg/kg. Kombination med andra cytostatika är oftast lämplig.

För att undvika kardiomyopatier rekommenderas att totaldosen 550 mg/m² ej överskrides.

Pediatrisk population

Dosering av Cerubidin hos barn äldre än 2 år baseras vanligen på kroppsyta och anpassas för varje enskild patient beroende på klinisk respons och blodstatus. Normalt upprepas kuren efter 3-6 veckor.

Gällande behandlingsprotokoll och riktlinjer för lämplig behandlingsregim ska beaktas.

För barn över 2 år är den maximala kumulativa dosen 300 mg/m².

För barn under 2 år (eller med än kroppsyta mindre än 0,5 m²) är den maximala kumulativa dosen 10 mg/kg.

Behandlingskontroll

Extravasalt läckage under intravenös administrering medför svåra lokala reaktioner med vävnadsnekros. Se avsnitt 4.4 och 6.6.

Beredskap skall finnas för att sköta komplikationer av benmärgshämning (infektion på grund av granulocytopeni och blödning på grund av trombocytopeni). Hjärtstatus bör även övervakas noga. Ockrafärgning av urinen saknar patologisk betydelse.

Cerubidin är kontraindicerat vid:

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Överkänslighet mot antracykliner.

• Kvarstående myelosupression

• Vid allvarliga infektioner

• Allvarligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh grad C (total poäng 10-15)) eller allvarligt nedsatt njurfunktion (GFR 15-29 ml/min(1,73m²)).

• Hjärtsvikt

• Nyligen genomgången hjärtinfarkt

• Allvarliga arrytmier

Daunorubicin ska inte användas om den högsta kumulativa dosen (500-600 mg/m² hos vuxna, 300 mg/m² hos barn 2 år eller äldre, 10 mg/kg kroppsvikt hos barn under 2 år) eller om annan kardiotoxisk antracyklin redan tidigare administrerats eftersom risken för livshotande hjärtpåverkan ökar markant.

Amning (se avsnitt 4.6)

Vid hantering av daunorubicin ska all kontakt med hud och slemhinnor undvikas. Läkare och sjuksköterskor ska vidta ökade försiktighetsåtgärder på grund av potentiellt mutagena och carcinogena effekter av daunorubicin. Man bör även vara försiktig vid kontakt med patientens avföring och kräkningar eftersom de kan innehålla daunorubicin eller en aktiv metabolit. Gravid personal ska inte komma i kontakt med cytostatika.

Relativa kontraindikationer är höggradig pancytopeni eller isolerad leuko-/thrombo-cytopeni.

Ytterligare relativa kontraindikationer är allvarliga hjärtarytmier särskilt ventrikeltakykardier eller arrytmier med kliniskt relevanta hemodynamiska effekter och kliniskt manifesterad hjärtsvikt samt även anamnes på detta, myokardiell infarkt, allvarliga njur- eller leverproblem, graviditet och en dålig allmänstatus hos patienten. Den behandlade läkaren överväger för- och nackdelar och bestämmer i varje enskilt fall vilken behandling som ska ges.

Okontrollerade infektioner, särskilt virala sjukdomar (Herpes Zoster) kan inducera livshotande försämringar efter att man gett daunorubicin på grund av dess immunosuppressiva effekt.

Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med tidigare, samtidig eller planerad strålbehandling. Dessa patienter har en ökad risk för lokala reaktioner i strålningsområdet (recall phenomena) under behandling med daunorubicinhydroklorid. En föregående strålning av mediastinum ökar daunorubicins kardiotoxicitet.

Patienterna bör återhämta sig från akuta toxiska symtom av tidigare behandling med cytostatika (som stomatit, neutropeni, trombocytopeni och allmän infektion) innan behandling med daunorubicin påbörjas.

Hematopoetiska systemet

Efter administrering av en terapeutisk dos kommer myelosuppression att inträffa hos alla patienter. Reversibel benmärgsdepression är dosberoende och består främst av leukopeni, granulocytopeni (neutropeni) och trombocytopeni. Anemi inträffar mera sällan. Nadir upnås 8-10 dagar efter påbörjad behandling. Återhämtning sker generellt 2-3 veckor efter sista injektionen.

För att undvika myelotoxiska komplikationer är en noggrann övervakning av blodstatus främst vad gäller leukocyter, granulocyter, blodplättar och erytrocyter, före och under behandling nödvändig. Feber, infektioner, sepsis, septisk chock, blödningar och vävnadshypoxi kan inträffa som följd efter myelosuppression och dessa kan även leda till döden. Det måste finnas möjlighet till att en svår infektion och/eller blödning kan behandlas snabbt och effektivt. Myelosuppression kan kräva intensivvårdsbehandling.

Sekundär leukemi: Sekundär leukemi med eller utan preleukemisk fas har rapporterats hos patienter som behandlats med antracykliner, inklusive daunorubicin. Sekundär leukemi är mer vanligt när läkemedlet ges i kombination med DNA-skadande antineoplatiska ämnen, i kombination med radioterapi när patienter har blivit kraftigt förbehandlade med cytotoxiska läkemedel eller när doserna av antracykliner har eskalerats. Dessa leukemier kan ha en latensperiod på 1-3 år.

Hjärttoxicitet

Skada på hjärtmuskulaturen är en av de stora riskerna med behandlingen med daunorubicinhydroklorid. Toxisk myokardskada av daunorubicin kan förekomma i två former. Den dosoberoende,"akuta typen", manifesteras av supraventrikulära arytmier (sinustakykardi, prematura ventrikulära kontraktioner, AV-block) och / eller icke-specifika EKG-avvikelser (ST-T vågsförändring, ”low voltage” i QRS-komplexet, T-vågor).

Angina pectoris, hjärtinfarkt, endomyokardiell fibros, perikardit/myokardit har också rapporterats.

I den "fördröjda typen" av hjärttoxicitet, kan kronisk kardiomyopati utvecklas, särskilt efter höga kumulativa doser av daunorubicin. Ibland inträffar detta under behandlingen men vanligen efter månader till år efter avslutad behandling och manifesteras kliniskt med hjärtsvikt, som kan var livshotande. Svårighetsgraden och frekvensen av dessa biverkningar beror på den kumulativa daunorubicindosen.

Noggrann övervakning av hjärtfunktionen före, under och efter behandling rekommenderas därför för att identifiera risken för hjärt-komplikationer så tidigt som möjligt. För rutinmässig övervakning är det lämpligaste sättet EKG och fastställandet av vänster kammares ejektionsfraktion (LVEF) med hjälp av ekokardiografi eller MUGA. Maximal kumulativ dos för vuxna är ca 550 mg/m², för barn äldre än två år ca 300 mg/m² och för barn under 2 år ca 10 mg/kg kroppsvikt.

Riskfaktorer för hjärttoxicitet innefattar aktiv eller latent kardiovaskulär sjukdom, tidigare eller samtidig strålbehandling mot mediastinum/perikardiellt område, tidigare behandling med andra antracykliner eller antracenedioner och samtidig användning av läkemedel med förmåga att hämma hjärtkontraktilitet, eller kardiotoxiska läkemedel (t ex trastuzumab). Antracykliner inklusive daunorubicin bör inte ges i kombination med andra kardiotoxiska läkemedel såvida inte patientens hjärtfunktion övervakas noga. Patienter som får antracykliner efter avslutad behandling med andra kardiotoxiska läkemedel, särskilt sådana med lång halveringstid såsom trastuzumab, kan också ha en ökad risk att utveckla hjärttoxicitet. Under dessa förhållanden bör en total kumulativ dos på 400 mg/m² hos vuxna endast överskridas med extrem försiktighet.

Äldre patienter, patienter med anamnes på hjärtsjukdom eller manifest arteriell hypertension och bestrålad bröstkorg samt även barn är utsatta för en högre risk. Under dessa betingelser ska en total kumulativ dos på 400 mg/m² inte överskridas hos vuxna. På grund av en ökad risk för myokardiella skador hos barn och ungdomar rekommenderas en långsiktig kardiologisk uppföljning i dessa fall.

Flera långtidsstudier på barn tyder också på att kronisk progressiv kardiomyopati med en latens på många år kan inträffa efter antracyklin behandling.

I jämförelse hos vuxna, kan redan lägre ackumulerade totala doser förmodligen leda till kliniskt relevant hjärtsvikt. En publikation av Steinherz et al. (JAMA, 25 Sep, 1991 -Vol 266, nr 12) beskriver de långsiktiga kardiotoxiska biverkningar av doxorubicin och daunorubicin hos 201 behandlade barn. Patienterna fick en kumulativ total dos av doxorubicin och/eller daunorubicin mellan 200 och 1275 mg/m² (median 450 mg/m²), och delvis också strålbehandling av mediastinum. Behandling skedde för från 4 till 20 år sedan (median 7 år). Kardiotoxiciteten hos doxorubicin antogs vara jämförbar med den hos daunorubicin. En nedsatt pumpfunktion ansågs föreligga om förkortningsfraktionen (”shortening fraction”) var <29% eller om ejektionsfraktionen understeg 50% eller sjönk under fysiskt arbete.

Förekomsten av nedsatt hjärtfunktion var 11% när den kumulativa antracyklindosen låg under 400 mg/m², 28% vid en dos mellan 400 mg och 599 mg/mg² och 47% vid en dos mellan 600 och 799 mg/m² och 100 % hos sju patienter som hade fått mer än 800 mg/m².

Ytterligare strålning ökade incidensen av hjärtsvikt vid varje dossteg. 9 av 201 undersökta patienter upplevde dessutom hjärtsymtom i form av hjärtsvikt, ledningsstörningar och arrthymier. Hos 4 av de 9 drabbade patienterna inträffade symptomen för första gången 12 till 18 år efter avslutad kemoterapi.

Lever och njurfunktion

Daunorubicin metaboliseras huvudsakligen i levern och utsöndras via gallan. För att undvika komplikationer, rekommenderas övervakning av leverfunktionen innan behandling med daunorubicin. Nedsatt leverfunktion kräver dosreduktion, som baseras på serum bilirubinnivå.

Nedsatt njurfunktion kan också inducera en ökning av toxicitet. Njurfunktionen bör därför undersökas innan behandling påbörjas.

Hyperurikemi och urinsyranefropati kan uppstå som en följd av massiv död av leukemiceller med en eventuell försämring av njurfunktionen, särskilt i närvaro av förhöjt antal vita blodkroppar före behandling. Omfattningen är beroende på den totala tumörmassan. Profylaktisk administrering av allopurinol är nödvändig vid behandling av akut leukemi (första cykeln) för att undvika tubuliskador med njursvikt av ovan nämnda skäl. Utvecklingen av ett nefrotiskt syndrom kan induceras.

Blodnivåerna av urinsyra, kalium, kalciumfosfat och kreatinin bör utvärderas efter den inledande behandlingen. Hydrering, alkalisering av urin, och profylax med allopurinol för att förebygga hyperurikemi kan minska de eventuella komplikationerna av tumör-lys-syndrom.

Immunosuppresiva effekter/Ökad känslighet för infektioner

Administrering av levande eller levande försvagat vaccin hos patienter immunsupprimerade av kemoterapeutiska medel inklusive daunorubicin, kan leda till allvarliga eller livshotande infektioner. Vaccination med levande vaccin bör undvikas hos patienter som får daunorubicin. Avdödade eller inaktiverade vacciner kan administreras, dock kan responsen på sådana vacciner vara nedsatt.

Gastrointestinal påverkan

Daunorubicin kan orsaka illamående och kräkningar. Kraftigt illamående och kräkningar kan leda till uttorkning. Illamående och kräkningar kan förebyggas eller lindras genom administrering av lämplig antiemetisk terapi.

Mukosit (huvudsakligen stomatit, mindre ofta esofagit) kan uppträda hos patienter som genomgår daunorubicinbehandling. Mukosit/stomatit uppträder vanligen tidigt efter administrering av läkemedel och, om den är svår, kan den utvecklas på några dagar till ulceration av slemhinnor. De flesta patienter tillfrisknar från denna biverkning under den tredje behandlingsveckan.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Extravasering

Efter extravasering kan lokal irritation och, beroende på den involverade kvantiteten, allvarlig cellulit, smärtsamma sår och vävnadsnekros inträffa. Under vissa omständigheter kan det krävas kirurgiskt ingrepp. Irreversibel vävnadsskada är möjlig. Lokal flebit, tromboflebit och/eller venös skleros/phleboskleros kan också inträffa, särskilt om daunorubicin injiceras i små kärl eller upprepade gånger i samma ven.

Om en brännande känsla utvecklas i området runt infusionsnålen, indikerar detta extravasal administrering.

Behandling av extravasering

Om extravasering inträffar måste infusionen eller injektionen omedelbart avbrytas. Nålen bör inledningsvis vara kvar på plats och sedan tas bort efter kort aspiration. Det rekommenderas att dimetylsulfoxid 99% (DMSO 99%) appliceras lokalt på ett område dubbelt så stort som det område som påverkats (4 droppar för 10 cm² hudyta) och att detta bör upprepas tre gånger dagligen under en period på minst 14 dagar. Om nödvändigt bör debridering också övervägas. På grund av motsatta mekanismer bör kylning av området för att minska smärta, ske sekventiellt med DMSO behandling (vasokonstriktion kontra vasodilatation). Värdet av andra åtgärder som anges i litteraturen är omtvistade och inte entydiga.

Hud och subkutan vävnad

Alopeci. Komplett alopeci som involverar skäggväxt och hårbotten, armhålan och könshår inträffar nästan alltid vid maximal dos av daunorubicin. Denna bieffekt kan orsaka lidande för patienterna men är vanligen reversibel, med återväxt av hår. Detta sker vanligtvis inom två till tre månader efter avslutad behandling.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Daunorubicin hämmar fertiliteten. Amenorré och azoospermi kan förekomma. Svårighetsgraden är dosberoende. Irreversibel störning av fertiliteten är möjlig (se avsnitt 4.6).

Eftersom daunorubicin i de flesta fall används som en del av en kombinationsbehandling med andra cytostatika kan total toxicitet förstärkas, särskilt med avseende på myelosuppression och gastrointestinal toxicitet. Samtidig användning av daunorubicin och andra kardiotoxiska ämnen eller strålbehandling av mediastinum ökar kardiotoxiciteten av daunorubicin. Därför krävs, vid samtidig administrering av andra hjärtläkemedel (t ex kalciumantagonister), en särskilt noggrann övervakning av hjärtfunktionen under hela behandlingen. Om patienterna var/är (för)behandlade med läkemedel som påverkar benmärgens funktion (t ex cytostatika, sulfonamider, kloramfenikol, difenylhydantoin, amidopyrin derivat, antiretrovirala medel) ska risken för en påtaglig störning i blodbildningen hållas i åtanke. Dosen av daunorubicin bör justeras om det behövs. Om det kombineras med andra cytostatika (t ex cytarabin, cyklofosfamid), kan de toxiska effekterna av daunorubicinbehandling potentieras.

Daunorubicin metaboliseras huvudsakligen i levern. Varje åtföljande medicinering som påverkar leverfunktionen kan också påverka metabolismen eller farmakokinetiken av daunorubicin och som en konsekvens av det påverka effekt och/eller toxicitet. Kombinationen av daunorubicin med potentiellt hepatotoxiska läkemedel (t ex metotrexat) kan vid försämring av hepatisk metabolism och/eller utsöndring via gallan av daunorubicin leda till en ökad toxicitet av substansen. Detta kan resultera i en potentiering av biverkningarna. Vid samtidig administrering av andra cytostatika, ökar risken för förekomsten av gastrointestinala biverkningar. Läkemedel som leder till en fördröjd utsöndring av urinsyra (t ex sulfonamider, vissa diuretika) kan orsaka potentierad hyperurikemi vid samtidig användning av daunorubicin.

Det bör generellt beaktas att intag och absorption av orala kompletterande läkemedel väsentligt kan påverkas av en oral och gastrointestinal mukosit som är vanligt förekommande i samband med en intensiv daunorubicinkemoterapi.

I samband med samtidigt intag av trombocytaggregationshämmande läkemedel (t ex acetylsalicylsyra), kan en ytterligare ökad blödningstendens förväntas hos patienter med trombocytopeni.

Vaccination med levande vaccin bör undvikas under daunorubicinterapi.

Graviditet

Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet. Liksom de flesta andra cytostatika har daunorubicin visat embryotoxiska, teratogena, mutagena och cancerframkallande potential hos djur. Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av daunorubicin hos gravida kvinnor, även om några kvinnor som fått daunorubicin under andra och tredje trimestern av graviditeten har fött tillsynes normala spädbarn.

Enligt experimentella data, måste läkemedlet betraktas som en potentiell orsak till fostermissbildningar om det ges till en gravid kvinna. Daunorubicin bör inte användas under graviditet utan endast då tillståndet för kvinnan kräver behandling med daunorubicin och det överväger den potentiella risken för fostret.Kvinnor i fertil ålder som måste genomgå daunorubicinbehandling bör upplysas om den potentiella risken för fostret och bör rådas att undvika att bli gravida under behandlingen. Om läkemedlet används under graviditet eller om patienten blir gravid under behandling med läkemedlet, bör kvinnan informeras om den potentiella risken för fostret. Möjligheten till genetisk rådgivning bör också utnyttjas. I varje fall rekommenderas kardiologisk undersökning och blodstatus hos foster och nyfödda barn till mödrar som fått behandling med daunorubicin under graviditeten.

Amning

Uppgift saknas om daunorubicin eller dess metaboliter passerar över i modersmjölk. Andra antracykliner utsöndras i bröstmjölk. Daunorubicin är kontaindicerat under amning (se avsnitt 4.3).

Fertilitet och kontraceptiva åtgärder

Daunorubicin kan inducera kromosomskador i humana spermier. Män bör få rådgivning angående nedfrysning av spermier före start av daunorubicinbehandling på grund av risken för irreversibel infertilitet. Män som genomgår behandling med daunorubicin ska använda effektiva preventivmetoder under och upp till 6 månader efter behandling.

Kvinnor i fertil ålder måste använda effektiv preventivmetod under behandling med daunorubicin. För kvinnor som vill bli gravida efter avslutad daunorubicin behandling rekommenderas också genetisk rådgivning

Daunorubicinhydroklorid orsakar episoder av illamående och kräkningar, vilket ibland kan leda till försämring av förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

Biverkningarna är samlade i en tabell nedan som är kategoriserad enligt MedDRA-terminologin (organklass och frekvens) enligt:

mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

MedDRA organsystem klassificering	Frekvens	Biverkningar
Infektioner och infestationer	Mycket vanliga	Infektion
	Mycket vanliga	Sepsis
	Ingen känd frekvens	Septisk chock
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)	Mindre vanliga	Akut myeloid leukemi
	Ingen känd frekvens	Myelodysplastiskt syndrom
Blodet och lymfsystemet	Mycket vanliga	Anemi
	Mycket vanliga	Granulocytopeni (neutropeni)
	Mycket vanliga	Leukopeni
	Mycket vanliga	Benmärgssvikt
	Mycket vanliga	Trombocytopeni
	Mycket vanliga	Pancytopeni
Immunsystemet	Ingen känd frekvens	Anafylaxi/ Anafylaktoida reaktioner
Metabolism och nutrition	Ingen känd frekvens	Dehydrering
	Ingen känd frekvens	Akut hyperurikemi (med eventuell försämring av njurfunktion särskilt i vid förhöjt antal vita blodkroppar före behandling)
Hjärtat	Mycket vanliga	Kardiomyopati (kliniskt manifesterad av dyspné, cyanos, benödem, hepatomegali, ascites, pleurautgjutning och öppen CHF)
	Mindre vanliga	Myokardiell infarkt
	Ingen känd frekvens	Myokardiell ischemi (angina)
	Ingen känd frekvens	Endomyokardiell fibros
	Ingen känd frekvens	Pericardit/myocardit
	Ingen känd frekvens	Supraventrikulära takyarytmier
Blodkärl	Mycket vanliga	Blödning
	Ingen känd frekvens	Flush
	Ingen känd frekvens	Chock
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Ingen känd frekvens	Vävnadshypoxi
Magtarmkanalen	Mycket vanliga	Diarré
	Mycket vanliga	Esophagit
	Mycket vanliga	Mucosit/Stomatit
	Mycket vanliga	Illamående/kräkning
	Vanliga	Buksmärta
	Ingen känd frekvens	Kolit
Lever och gallvägar	Ingen känd frekvens	Hepatit
	Ingen känd frekvens	Leversvikt
Hud och subkutan vävnad	Mycket vanliga	Alopeci
	Mycket vanliga	Erytem
	Mycket vanliga	Hudutslag
	Ingen känd frekvens	Kontaktdermatit
	Ingen känd frekvens	Pruritus
	Ingen känd frekvens	Överkänslighet i bestrålad hud (”radiation recall reaction”)
	Ingen känd frekvens	Hyperpigmentering av hud och naglar
	Ingen känd frekvens	Urtikaria
Njurar och urinvägar	Ingen känd frekvens	Rödfärgad urin under 1-2 dagar efter administrering
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Ingen känd frekvens	Amenorré
	Ingen känd frekvens	Azoospermi
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga	Feber
	Mycket vanliga	Smärta
	Vanliga	Lokal flebit
	Ingen känd frekvens	Frossa
	Ingen känd frekvens	Fulminant hyperpyrexi
	Ingen känd frekvens	Perivenös extravasation
	Ingen känd frekvens	Dödsfall
	Ingen känd frekvens	Venös skleros
	Ingen känd frekvens	Tromboflebit
	Ingen känd frekvens	Fleboskleros
Undersökningar	Mycket vanliga	Övergående stegring av bilirubin i serum
	Mycket vanliga	Övergående ASAT-stegring
	Mycket vanliga	Övergående alkalinfosfat- stegring
	Vanliga	EKG avvikelser

Överdosering och förgiftning

Mycket höga engångsdoser av daunorubicin kan orsaka akut myokardiell degeneration inom 24 timmar och allvarlig myelosuppression inom 10-14 dagar. Förekomsten av hjärtskador upp till flera månader efter en överdos har rapporterats för antracykliner.

Behandling av förgiftning

En specifik antidot för daunorubicin inte är känd. Vid myokardiell svaghet, bör en kardiolog konsulteras och behandling med daunorubicin avslutas.

Vid allvarlig myelosuppression ska lämplig understödjande behandling sättas in beroende på vilket myelopoietiskt system som påverkas främst. T.ex. överföring av patienten till ett aseptisk rum eller celltransfusion.

Farmakoterapeutisk grupp: cytostatikum ATC-kod: L01DB02

Daunorubicin är ett potent cytostatikum, isolerat från Streptomyces coeruleorubidus. Daunorubicin är starkt vävnadsretande.

Daunorubicin utövar sin huvudsakliga biologiska effekt genom påverkan på nukleinsyrasyntesen. Substansen binds mellan närliggande baspar i DNA-molekylen, vilket förhindrar replikation och transkription. Maximal cytotoxisk effekt utövas under cellcykelns S-fas, men kan även iakttagas i andra cykelfaser.

Pediatrisk population

Inga kontrollerade kliniska studier har utförts på barn.

I litteraturen nämns behandling med daunorubicin vid behandling av akut lymfocytisk leukemi och akut myeloblastisk leukemi även hos barn.

I sökandet efter balans mellan nytta och bibehållande av effekt och en minskning av toxiciteten så varierar dock behandlingen hos barn i klinisk praxis. Det beror främst på riskstratifiering och specifika sub-grupper.

Publicerade studier tyder inte på några skillnader i säkerhetsprofilen mellan barn och vuxna.

Absorption

Intravenös administrering följs av ett mycket snabbt vävnadsupptag.

Distribution

Daunorubicin passerar ej blod-hjärnbarriären.

Eliminering

Halveringstiden i plasma är ca 18 timmar och för den aktiva metaboliten daunorubicinol ca 28 timmar. Den huvudsakliga utsöndringen sker via gallan. Utsöndring via urinen uppgår till ca 20% under en femdagarsperiod.

Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet. Liksom de flesta andra cytostatika, har daunorubicin visat embryotoxiska, teratogena, mutagena och cancerframkallande potential hos djur.

Mannitol

Detta läkemedel får inte blandas med heparin eller andra läkemedel.

3 år

Efter beredning med sterilt vatten: Beredd lösning ska användas inom 12 timmar vid förvaring i rumstemperatur eller inom 24 timmar vid förvaring i kylskåp (2°C - 8°C).

Efter spädning med natriumklorid, infusionsvätska, lösning:

När lösningen är utspädd med natriumklorid ska den administreras omedelbart.

Lösningen skall skyddas från direkt solljus.

Färglös glasampull innehållande 20 mg.

Förpackningsstorlek: 10 x 20 mg

Beträffande administreringsteknik och hanteringsföreskrifter hänvisas till Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS 2005:5

Torrsubstans eller färdigberedd lösning får ej komma i kontakt med huden.

Använd skyddshandskar, skyddsglasögon och munskydd (vid otillräcklig ventilation).

Om Cerubidin skulle komma i kontakt med hud eller slemhinna, skall det utsatta området noga tvättas med tvål och vatten. Vid besvär kontakta läkare.

Kommer Cerubidin i kontakt med ögonen skölj noga med rikliga mängder vatten även under ögonlocken under minst 15 minuter. Kontakta ögonläkare.

Innehållet i ampullen, 20 mg daunorubicin, löses i 4 ml sterilt vatten och omskakas försiktigt tills torrsubstansen löst sig fullständigt. Lösningens halt är nu 5 mg/ml (1 mg = 0,2 ml). Den önskade dosen dras upp i en spruta och spädes med 10–20 ml fysiologisk koksaltlösning och ges som intravenös injektion under spoldropp för att förhindra stas av cytostatikum i venen och för att minska reaktioner beroende på accidentell extravasation.

Om extravasering inträffar skall injektionen avbrytas och påbörjas i annat blodkärl. Besvären lindras genom nedkylning av området under 24 timmar. Patienten skall följas noga i efterförloppet under flera veckor. Eventuellt kan kirurgisk åtgärd vara nödvändig.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Sanofi AB

Box 30052

104 25 Stockholm

9244

1977-05-04 / 2007-07-01

2016-05-12