Information för alternativet: Claforan Pulver Till Injektionsvätska, Lösning, Claforan Pulver Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Claforan Pulver Till Injektionsvätska, Lösning Claforan Pulver Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning
2. Claforan Pulver Till Injektionsvätska, Lösning Claforan Pulver Till Injektions-/Infusionsvätska, Lösning Claforan Pulver Till Injektionsvätska, Lösning

Produktresumé

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Claforan pulver till injektionsvätska, lösning

Claforan pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska à 0,5 g innehåller cefotaximnatrium 0,524 g vilket motsvarar

0,5 g cefotaxim.

En injektionsflaska à 1 g innehåller cefotaximnatrium 1,048 g vilket motsvarar 1 g cefotaxim.

En injektionsflaska à 2 g innehåller cefotaximnatrium 2,096 g vilket motsvarar 2 g cefotaxim.

3. LÄKEMEDELSFORM

0,5 g, 1 g: Pulver till injektionsvätska, lösning.

2 g: Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Bakteriell pneumoni. Övre urinvägsinfektion. Allvarliga infektioner utgångna från lungor, urinvägar eller tarm. Akut meningit. Intraabdominella infektioner. Svåra hud- och mjukdelsinfektioner. Genitala infektioner orsakade av gonokocker. Preoperativ profylax vid kolorektal kirurgi.

Vid behandling av infektioner som kan vara orsakade av Pseudomonas bör Claforan kombineras med en aminoglykosid.

4.2 Dosering och administreringssätt

Claforan administreras som intravenös injektion, intravenös infusion eller intramuskulär injektion. Produkten bereds till lösning enligt instruktioner (se avsnitt 6.6).

Vid intermittenta intravenösa injektioner ska lösningen ges under 3 till 5 minuter. Vid uppföljning efter marknadsföring har potentiellt livshotande arytmier rapporteras hos ett mycket begränsat antal patienter som fått snabb intravenös administrering av cefotaxim genom central venkateter.

Cefotaxim och amnioglykosider ska ej blandas i samma spruta eller perfusionsvätska.

Vuxna och barn över 12 år: Normaldos är 1 g var 12:e timme. Vid behandling av svåråtkomliga infektioner eller infektioner orsakade av bakteriearter med intermediär känslighet kan dosen höjas till 2 g var 8:e till 12:e timme. Vid meningit kan dosen höjas till 150-200 mg/kg kroppsvikt/dygn, dock sällan mer än 3 g 3 gånger per dygn.

Barn under 12 år: 50-100 mg/kg kroppsvikt/dag uppdelas på lika stora doser och ges med 12-(6) timmars intervall. Vid livshotande infektioner som septikemi och meningit kan följande doseringsschema användas:

Ålder Dygnsdos

0-7 dagar 50 mg/kg x 2

8 dagar-1 månad 50 mg/kg x 3

> 1 månad 75 mg/kg x 3

Till prematura barn ges 50 mg/kg kroppsvikt/dygn.

Gonorré: 0,5 g Claforan intramuskulärt som engångsdos.

Profylax: 1-2 g i så nära anslutning till operationsstarten som möjligt i kombination med ett lämpligt läkemedel aktivt mot anaeroba bakterier. I de fall där operationstiden överskrider 90 minuter bör extrados av profylaxantibiotikum ges.

Vid intraabdominella infektioner bör Claforan kombineras med annat lämpligt antibakteriellt läkemedel.

Vid gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min): Doseringsintervallet fördubblas utan ändring av den rekommenderade dosen.

Hos patienter som genomgår hemodialys är lämplig dosering 1 g/dygn där dialys sker före ny dos. Vid kontinuerlig peritoneal dialys ges 1 g/dygn.

Lokal smärta vid injektionsstället efter intramuskulär injektion kan undvikas genom att använda lidokainhydrokloridlösning 0,5% eller 1% som spädningsmedel.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller andra cefalosporiner. Tidigare anafylaktoid reaktion på penicillin.

Allergiska korsreaktioner kan förekomma mellan penicilliner och cefalosporiner (se avsnitt 4.4).

För läkemedelsberedningar innehållande lidokain:

• tidigare känd överkänslighet mot lidokain eller annat lokalanestetikum av amidtyp

• icke pacemaker-behandlat hjärtblock

• allvarlig hjärtsvikt

• intravenös administrering

• barn yngre än 30 månader

Liksom för andra antibiotika kan användningen, särskilt långvarig, av cefotaxim leda till överväxt av icke känsliga organismer. Upprepade utvärderingar av patientens tillstånd är därför nödvändiga. Om superinfektion inträffar under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas.

Allvarliga reaktioner, inklusive fatala överkänslighetsreaktioner, har rapporterats hos patienter som får cefotaxim (se avsnitt 4.3 och 4.8). Vid överkänslighetsreaktion måste behandlingen avbrytas.

Användningen av cefotaxim är strikt kontraindicerad för personer som tidigare uppvisat omedelbar överkänslighetsreaktion mot cefalosporiner.

Eftersom korsallergi förekommer mellan penicilliner och cefalosporiner ska cefalosporiner användas med yttersta försiktighet till penicillinkänsliga personer.

Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats för cefotaxim (se avsnitt 4.8). Patienter ska rådas att omedelbart kontakta läkare innan fortsatt behandling om hud- och/eller slemhinnereaktioner uppträder.

Diarré, särskilt om denna är allvarlig och/eller ihållande, som uppträder under pågående behandling eller under de första veckorna efter avslutad behandling kan vara symtom på Clostridium difficile associerad sjukdom (CDAD). CDAD kan variera i svårighetsgrad, från lindrig till livshotande, där den allvarligaste formen är pseudomembranös kolit.

Diagnosen av detta sällsynta men eventuellt livshotande tillstånd kan bekräftas med endoskopi och/eller histologi.

Det är viktigt att diagnosen övervägs hos patienter med diarré under eller efter administreringen av cefotaxim.

Om pseudomembranös kolit misstänks som diagnos ska behandlingen med cefotaxim omedelbart avbrytas och lämplig specifik antibiotikaterapi ska omedelbart påbörjas.

Clostridium difficile associerad sjukdom kan gynnas av förstoppning.

Läkemedel som hämmar peristaltiken ska ej ges.

Leukopeni, neutropeni och, mer sällan, agranulocytos kan utvecklas under cefotaximbehandling (se avsnitt 4.8). För behandlingsperioder längre än 10 dagar ska antalet blodkroppar övervakas och avbrytande av behandlingen bör övervägas vid onormala värden.

Vissa fall av eosinofili och trombocytopeni, snabbt övergående när behandlingen avslutas, har rapporterats. Fall av hemolytisk anemi har också rapporterats (se avsnitt 4.8).

Doseringen bör anpassas till beräknat kreatininclearence (se avsnitt 4.2).

Vid behandling med höga doser Claforan i kombination med diuretika av high-ceiling-typ har inga störningar i njurfunktionen rapporterats.

Försiktighet bör iakttas om cefotaxim ges tillsammans med aminoglykosider, probenecid eller andra nefrotoxiska läkemedel (se avsnitt 4.5). Njurfunktion måste övervakas hos dessa patienter, hos äldre samt hos de med tidigare nedsatt njurfunktion.

Höga doser av betalaktamantibiotika, inklusive cefotaxim, särskilt hos patienter med njurinsufficiens kan leda till encefalopati (t.ex. nedsatt medvetande, onormala rörelser och konvulsioner) (se avsnitt 4.8). Patienter ska rådas att omedelbart kontakta läkare innan fortsatt behandling om sådana reaktioner uppträder.

Vid uppföljning efter marknadsföring har potentiellt livshotande arytmi rapporteras hos ett mycket begränsat antal patienter som fått en snabb intravenöst administrering av cefotaxim genom en central venkateter. Rekommenderad tid för injektion eller infusion ska följas (se avsnitt 4.2).

Se avsnitt 4.3 för kontraindikationer gällande beredningar innehållandes lidokain.

För att minska risken för tromboflebit bör den rekommenderade injektions- respektive infusionstiden ej överskridas.

Liksom för andra cefalosporiner har ett positivt Coombs test kunnat påvisas hos vissa patienter behandlade med cefotaxim. Denna företeelse kan interferera med korstestningen av blod.

Bestämning av glukos i urinen med en icke specifik reduktant kan ge falskt positiva resultat. Detta fenomen ses ej när en glukosoxidas-specifik metod används.

För patienter med restriktioner vad gäller natrium bör natriuminnehållet i cefotaximnatrium (48,2 mg/g) beaktas.

Medel som ökar utsöndringen av urinsyra: Probenecid interagerar med den renala utsöndringen av cefotaxim, vilket ökar exponeringen av cefotaxim 2-faldigt och minskar renalt clearance till ca hälften vid terapeutiska doser. På grund av stort terapeutiskt index för cefotaxim krävs ingen dosjustering hos patienter med normal njurfunktion. Dosjustering kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4 och 4.2).

Aminoglykosidantibiotika och diuretika: Liksom övriga cefalosporiner, kan cefotaxim förstärka nefrotoxiska effekter hos nefrotoxiska läkemedel såsom aminoglykosider eller potenta diuretika (t.ex. furosemid). Njurfunktion ska övervakas hos dessa patienter (se avsnitt 4.4).

Graviditet

Tillförlitliga säkerhetsdata från behandling av gravida kvinnor saknas.

Djurförsök har inte visat några direkta eller indirekta skadliga effekter med avseende på reproduktionstoxicitet. Dock saknas lämpliga och välkontrollerade studier på gravida kvinnor.

Cefotaxim passerar placentan. Cefotaxim ska därför inte användas under graviditet såvida inte förväntade fördelar överväger eventuella risker.

Amning

Cefotaxim utsöndras i bröstmjölk.

Effekter på den fysiologiska tarmfloran hos det diande barnet som kan leda till diarré, kolonisering av jästliknande svampar och sensibilisering av barnet kan inte uteslutas. Fördelarna med amning för barnet ska därför vägas mot vikten av cefotaximbehandling för kvinnan innan beslut om behandling med cefotaxim tas.

Det finns inga bevis för att cefotaxim direkt försämrar förmågan att köra bil eller hantera maskiner. Höga doser av cefotaxim, speciellt hos patienter med njurinsufficiens, kan orsaka encefalopati (t.ex. nedsatt medvetande, onormala rörelser och konvulsioner) (se avsnitt 4.8). Patienter ska rådas att ej köra bil eller hantera maskiner om dessa symtom uppkommer.

Vid biverkningar såsom yrsel kan patientens förmåga att koncentrera sig och reagera normalt nedsättas. I dessa fall bör patienten avstå från att köra bil eller hantera maskiner.

4.8 Biverkningar

Hos omkring 5% av de patienter som behandlas med Claforan uppträder biverkningar. Vid intramuskulär administrering upplever ca 30% av patienterna en lätt smärta vid injektionsstället, som dock är snabbt övergående.

Organsystem	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)	Mycket sällsynta (<1/10 000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)*
Infektioner och infestationer						Superinfektion (se avsnitt 4.4)
Blodet och lymfsystemet			Leukopeni, eosinofili, trombocyto-peni, positivt direkt Coombs test	Granulo-cytopeni		Neutropeni, agranulocytos (se avsnitt 4.4), hemolytisk anemi
Immun-systemet			Herxheimers reaktion			Anafylaktiska reaktioner, angioödem, bronkospasm, anafylaktisk chock
Centrala och perifera nervsystemet			Konvulsioner (se avsnitt 4.4)			Huvudvärk, yrsel, encefalopati (t.ex. nedsatt medvetande, onormala rörelser) (se avsnitt 4.4)
Hjärtat						Arytmi vid snabb bolusinfusion genom central venkateter
Magtarm-kanalen			Diarré			Illamående, kräkning, buksmärta, pseudomem-branös kolit (se avsnitt 4.4)
Lever och gallvägar			Leverenzym-stegring (ALAT, ASAT, LD, gamma-GT och/eller alkaliska fosfataser) och/eller bilirubin			Hepatit* (ibland med gulsot)
Hud och subkutan vävnad			Utslag, klåda, urtikaria			Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (se avsnitt 4.4), akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP)
Njurar och urinvägar			Sänkt njurfunktion/kreatinin-ökning (särskilt vid samtidig förskrivning av amino-glykosider)			Akut njursvikt (se avsnitt 4.4), interstitiell nefrit
Allmänna symtom och/eller symtom vid administre-ringsstället	För intra-muskulära beredningar: Smärta vid injektions-stället		Feber, inflam-matoriska reaktioner vid injektions-stället inklusive flebit/tromboflebit			För intra-muskulära beredningar (då lösningsmedlet innehåller lidokain): Systemiska reaktioner av lidokain

* erfarenhet efter marknadsföring

Herxheimers reaktion

Vid behandling av borrelios kan en Herxheimers reaktion utvecklas under behandlingens första dagar. Förekomsten av en eller flera av följande symtom har rapporteras efter flera veckors behandling av borrelios: hudutslag, klåda, feber, leukopeni, leverenzymstegring, andningssvårigheter, ledsmärta.

Lever och gallvägar

Leverenzymstegring (ALAT, ASAT, LD, gamma-GT och/eller alkaliska fosfataser) och/eller bilirubin har observerats. Dessa onormala laboratorievärden kan i sällsynta fall uppgå till 2 gånger det normala övre gränsvärdet vilket kan leda till leverskador. Dessa är ofta kolestatiska och asymtomatiska.

Hepatit (ibland med ikterus) har observerats vid behandling med cefotaxim.

Övergående stegringar av serumkreatinin och urea i samband med cefotaximbehandling har rapporterats. Förhöjningen kan ofta hänföras till den bakomliggande sjukdomen.

En viss risk för superinfektioner orsakade av andra bakterier, främst Pseudomonas men också Candida, föreligger.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Toxicitet

Akuttoxiciteten varierar för olika substanser men synes generellt sett låg. Vid nedsatt njurfunktion har parenteral tillförsel av höga doser givit neurologiska symtom.

Symtom

Symtomen vid överdosering motsvarar i stort sett biverkningsprofilen. I undantagsfall inom 20-40 minuter anafylaktisk chock; blodtrycksfall med takykardi eller bradykardi, andnöd, illamående, kräkningar, exantem, ödem. Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos. Försämring av redan nedsatt njurfunktion och hjärtarytmier vid snabb i.v. tillförsel. Vid administering av höga doser betalaktamantibiotika inklusive cefotaxim finns risk för reversibel encefalopati.

Behandling

Vid överdosering ska behandlingen med cefotaxim avbrytas och stödjande behandling, inklusive åtgärder för att påskynda utsöndringen och symtomatisk behandling av biverkningar (t.ex. kramper), påbörjas. Upprätthåll god diures. Nivåerna av cefotaxim i serum kan reduceras genom hemodialys eller peritoneal dialys. Eventuellt dialys vid toxiska reaktioner och vid nedsatt njurfunktion. Ingen specifik antidot finns.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Cefalosporiner

ATC-kod: J01DD01

Claforan innehåller cefotaxim som är ett halvsyntetiskt cefalosporinderivat.

Cefotaxim har baktericid effekt genom att hämma bakteriernas cellväggssyntes.

Antibakteriellt spektrum:

Känsliga	Streptokocker, pneumokocker Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker inklusive betalaktamasproducerande stammar Staphylococcus saprophyticus Clostridium perfringens Gonokocker och meningokocker. Haemophilus influenzae E coli, Proteus, Enterobacter, Klebsiella, Citrobacter och Morganella Salmonella och Shigella
Resistenta	Enterokocker Listeria. Acinetobacter, Pseudomonas och Stenotrophomonas Legionella Clostridium difficile Anaeroba gramnegativa stavar inklusive Bacteroides fragilis Mykoplasma och Chlamydia

Resistens förekommer (1-10%) hos gramnegativa tarmbakterier och är vanlig (ca 40%) hos koagulasnegativa stafylokocker p g a meticillinresistens.

Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).

Penicillinresistenta pneumokocker samt meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är ovanliga i Sverige. Sådana stammar är resistenta mot Claforan.

Resistens kan utvecklas under pågående behandling hos följande species: Enterobacter, Citrobacter, Pseudomonas (fr a aeruginosa), Morganella och Serratia.

Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Cefotaxim absorberas ej från magtarmkanalen och ges därför intramuskulärt, intravenöst eller som infusion. Tillsats av lidokainhydrokloridlösning (0,5-1%) påverkar ej tillgängligheten av cefotaxim. Följande ungefärliga serumkoncentrationer uppnås efter 1 g cefotaxim: Intravenös administrering 102-108 µg/ml efter 5 minuter och 43-45 µg/ml efter 30 minuter; intramuskulär administrering 20-24 µg/ml efter 30 minuter. Plasmaproteinbindningsgraden är ca 35-45 % beroende på metod. Terapeutiska koncentrationer har uppmätts i galla, perikardium, peritonealvätska, pleuravätska, prostata, sårsekret och vid inflammerade meninger även i cerebrospinalvätskan.

Hos patienter med normal njurfunktion är halveringstiden för cefotaxim ca 1 timme och för desacetylmetaboliten ca 1,5 timmar. Probenecid förlänger halveringstiden för cefotaxim och desacetylmetaboliten. Hos patienter med starkt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance

3-10 ml/min) är halveringstiden för cefotaxim och desacetylcefotaxim förlängd till 2,6 resp. 10 timmar. P.g.a risk för ackumulation av desacetylcefotaxim bör doseringsintervallet fördubblas vid GFR < 20 ml/min.

Cefotaxim utsöndras huvudsakligen via njurarna genom såväl glomerulär filtration som tubulär sekretion. 50-60 % utsöndras i oförändrad form och 15-25 % som desacetylderivat i urinen inom 24 timmar.

-

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Claforan innehåller inga hjälpämnen.

Claforan skall inte blandas med andra antibiotika i samma injektionsspruta eller med andra infusionslösningar. Detta gäller alla aminoglykosider.

Claforan är inte blandbart med natriumbikarbonatlösningar.

Pulver: 2 år.

Färdigberedda lösningar har visat kemisk och fysikalisk stabilitet under följande förvaringsperioder:

Hållbarhet för färdigberedda lösningar (blandat med vatten för injektionsvätskor, 0,9%, natriumkloridlösning, 5 % glukos, Ringerlösning): 12 timmar vid högst 25 C och 24 timmar i kylskåp (2 C – 8 C). Vid blandning med gelatinlösningar eller lidokainhydrokloridlösningar är hållbarheten 8 timmar vid högst 25 C och 24 timmar i kylskåp (2 C – 8 C).

Vid blandning med 10 % glukos, Macrodex 6 % eller Rheomacrodex 10% är hållbarheten 6 timmar vid högst 25 C och 24 timmar i kylskåp (2 C – 8 C).

Ur en mikrobiologisk synvinkel, skall den färdigberedda produkten användas omedelbart
(d v s inom 3 timmar). Om den inte används omedelbart, är förvaring under användande och förhållanden före användandet användarens ansvar.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Pulver till injektionsvätska, lösning:

Injektionsflaska: 5 x 0,5 g

Injektionsflaska: 5 x 1g

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning:

Injektionsflaska: 5 x 2 g

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Claforan är blandbart med vatten för injektionsvätskor, 0,9 % natriumkloridlösning, 5 % och 10 % glukos, Ringerlösning, gelatinlösningar, Macrodex 6 %, Rheomacrodex 10 % och lidokainhydrokloridlösningar.

Nyberedd injektions- och infusionslösning har svagt gulaktig färg. Lösningar med starkt gul eller brunaktig färg skall ej användas.

Hantering

Intramuskulär administrering: Claforan är lokalirriterande och bör därför endast undantagsvis ges intramuskulärt. 0,5 g löses i minst 2 ml vatten för injektionsvätskor, 1 g löses i minst 4 ml vatten för injektionsvätskor eller lidokainhydrokloridlösning 0,5-1 %.

Lidokainhydrokloridlösning får användas som spädningsmedel endast vid intramuskulär administrering.

Omskakas. Injiceras djupt i en stor muskel. Doser över 1 g bör ges intravenöst.

Intravenös administrering: 0,5 g löses i minst 2 ml vatten för injektionsvätskor, 1 g löses i minst 4 ml vatten och 2 g löses i minst 10 ml vatten för injektionsvätskor.

Omskakas. Claforan-dosen ges långsamt under 3-5 minuter, antingen direkt i venen eller vid pågående infusion via en flervägskran.

Kort intravenös infusion: 2 g löses i 40 ml vatten för injektionsvätskor eller 0,9 % natriumkloridlösning och infunderas under ca 20 minuter.

Lång intravenös infusion: 2 g löses i 100 ml 0,9 % natriumkloridlösning eller glukos 5 % och infunderas under 50-60 minuter.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sanofi AB

Box 30052

104 25 Stockholm

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pulver till injektionsvätska, lösning: 9820

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning: 20547

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

1982-06-04/2009-12-18

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2014-11-04