Depolan
Läkemedelsverket 2014-03-20
Produktresumé
1 Läkemedlets Namn
Depolan 10 mg, 30 mg, 60 mg, 100 mg och 200 mg filmdragerade depottabletter
2 Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
10 mg: 1 tablett innehåller 10 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 7,59 mg morfin.
30 mg: 1 tablett innehåller 30 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 22,78 mg morfin.
60 mg: 1 tablett innehåller 60 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 45,55 mg morfin.
100 mg: 1 tablett innehåller 100 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 75,92 mg morfin.
200 mg: 1 tablett innehåller 200 mg morfinhydrokloridtrihydrat motsvarande 151,84 mg morfin.
Hjälpämnen med känd effekt:
10 mg: Laktosmonohydrat 8 mg per tablett.
30 mg: Laktosmonohydrat 24,74 mg per tablett.
60 mg: Laktosmonohydrat 49,48 mg per tablett.
Färgämne: Para-orange (E 110) 0,00128 mg per tablett.
100 mg: Laktosmonohydrat 82,20 mg per tablett.
Färgämne: Para-orange (E 110) 0,0332 mg per tablett.
200 mg: Laktosmonohydrat 164,40 mg per tablett.
Färgämne: Nykockin (E 124) 0,0225 mg per tablett.
Färgämne: Para-orange (E 110) 0,01375 mg per tablett.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3 Läkemedelsform
Filmdragerad depottablett
10 mg: Vita, runda och bikonvexa tabletter
30 mg: Blågröna, runda och bikonvexa tabletter
60 mg: Gula, runda och bikonvexa tabletter
100 mg: Gulorange, runda och bikonvexa tabletter
200 mg: Röda, runda och bikonvexa tabletter
4 Kliniska Uppgifter
4.1 Terapeutiska indikationer
För förlängd lindring av svår eller mycket svår smärta, såsom cancersmärta, då andra analgetika ej ger tillräcklig smärtlindring.
4.2 Dosering och administreringssätt
Behandlingen startar med titrering med en kortverkande morfinberedning som ger omedelbar frisättning (tabletter eller oral suspension) till en dos som ger tillräcklig smärtkontroll. Därefter överförs patienten till samma dygnsdos med Depolan depottabletter. Genombrottssmärta behandlas med kortverkande morfin.
Depolan depottabletter ska ges med 12 timmars intervall. Dosen är beroende av smärtans svårighetsgrad, patientens ålder och tidigare bruk av smärtlindring.
Dosering
Pediatrisk population
Depolan depottabletter rekommenderas inte till barn under 12 år beroende på otillräckliga data på säkerhet och effekt.
Användning av morfin är kontraindicerad hos barn under 1 år.
Vuxna och ungdomar >12 år
Patienter med svår smärta börjar vanligen med 10-30 mg morfinhydroklorid var 12:e timme. Patienter med låg kroppsvikt (mindre än 70 kg) fordrar en lägre startdos.
Försiktighet ska iakttas och den initiala dosen ska reduceras hos äldre patienter och patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.
Ökad intensitet av smärtan kräver en högre dos av morfin. Den korrekta dosen för varje patient är den som ger god smärtkontroll utan eller med tolerabla biverkningar under hela 12-timmarsintervallet.
Vanligtvis är 200 mg depottabletten avsedd för smärtlindring vid framför allt cancerrelaterad smärta hos patienter som tolererar morfin och som kräver en dygnsdos på över 200 mg.
Vid behandling av patienter som får Depolan istället för parenteralt morfin ska försiktighet iakttas baserat på varierande individuell känslighet, d v s dygnsdosen får inte överskridas.
Administreringssätt
Tabletterna ska sväljas hela med tillräcklig mängd vätska.
Depolan depottabletter får inte delas eller upplösas före administrering. Upplösning eller delning av tabletterna skadar depåsystemet och leder till snabb frisättning av morfin vilket kan medföra omfattande biverkningar.
4.3 Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1
-
Andningsdepression
-
Sekretstagnation i luftvägarna
-
Obstruktiv lungsjukdom
-
Kramptillstånd eller skallskada
-
Paralytisk ileus
-
Akut buk, eller fördröjd magtömning
-
Akut leversjukdom
-
Samtidig administrering av MAO-hämmare eller inom två veckor efter avbruten behandling med sådana
-
Vid agitativa tillstånd hos patienter som är påverkade av alkohol eller sömnmedel
-
Barn < 1 år
4.4 Varningar och försiktighet
Den största risken med överdrivet opioidintag är andningsdepression.
Depolan måste användas med försiktighet till patienter med
-
opiatberoende
-
förhöjt intrakraniellt tryck
-
hypotension med hypovolemi
-
medvetanderubbningar
-
gallvägssjukdom
-
kolik i gallvägar eller uretärkolik
-
pankreatit
-
obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom
-
prostatahypertrofi
-
binjurebarksinsufficiens
Missbrukspotential:
Morfinets effekter kan leda till missbruk och beroende kan utvecklas vid regelbunden, felaktig användning. Vid korrekt administrering till patienter med kronisk smärta minskar risken för fysiskt och psykiskt beroende signifikant och är inte något större problem vid behandling av patienter med svår smärta. Korstolerans med andra opioider föreligger.
Kronisk användning av opioidanalgetika kan orsaka utveckling av fysiskt beroende. Abstinenssymtom kan framkallas när administrering av opioider upphör plötsligt eller om opioidantagonister administreras.
De filmdragerade tabletterna får inte lösas upp och får inte ges parenteralt. Detta kan leda till andningsdepression, nekros av lokal vävnad eller till granulomatös inflammation i organ (framför allt i lungorna).
Icke rekommenderad användning:
Samtidig användning av alkohol och Depolan depottabletter kan ge ökad risk för biverkningar av Depolan depottabletter; samtidig användning ska undvikas.
På grund av morfinets mutagena egenskaper ska män och kvinnor i fertil eller barnafödande ålder endast få morfin om användning av effektiv preventivmetod kan säkerställas (se avsnitt 4.6 och 5.3).
Depolan depottabletter rekommenderas inte under graviditet eller under förlossning, inte heller för pre-operativ användning eller post-operativt under de första 24 timmarna.
Om paralytisk ileus misstänks eller inträffar under användning, ska behandlingen med Depolan depottabletter genast avbrytas.
Dostitrering:
En sänkning av dosen rekommenderas till äldre patienter, vid hypotyreoidism och till patienter med kraftigt nedsatt njur- eller leverfunktion.
Patienter som har titrerats till en effektiv dos av ett opioidläkemedel, ska inte byta till annat morfinpreparat med kontrollerad frisättning eller annat narkotiskt analgetikum utan förnyad titrering och klinisk utvärdering. Bibehållen analgetisk effekt kan annars ej garanteras.
Hjälpämnen:
Detta läkemedel innehåller laktos.
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Depolan 60 mg och 100 mg depottabletter innehåller färgämnet para-orange (E 110) vilket kan orsaka allergiska reaktioner med astma.
Depolan 200 mg depottabletter innehåller färgämnen para-orange (E 110) och nykockin (E 124) vilka kan orsaka allergiska reaktioner med astma.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos Depolan depottabletter; samtidig användning ska undvikas.
Depolan depottabletter kan förstärka de CNS-dämpande effekterna t ex sedering och andningsdepression, vid behandling med
-
anestetika
-
lugnande medel, sömnmedel
-
neuroleptika
-
antidepressiva
-
antiemetika
-
antihistaminer
-
andra opioider
Depolan depottabletter förstärker effekterna av
-
anestetika
-
lugnande medel, sömnmedel, sedativa
-
muskelrelaxerande medel
-
medel mot hypertoni
I fall av eventuellt missbruk, måste patienten informeras att samtidigt missbruk av alkohol och även okontrollerad kombination med andra CNS-depressiva medel kan leda till andningsdepression med risk för letal utgång.
Effekten av Depolan depottabletter påverkas av
-
antacida; samtidig användning kan resultera i en snabbare frisättning av morfin än förväntat, medlen bör därför ges med minst två timmars mellanrum
-
cimetidin; hämmar metabolismen av morfin och kan därför potentiera dess effekt
-
MAO-hämmare; det är känt att MAO-hämmare interagerar med narkotiska analgetika och framkallar CNS-excitation eller depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt 4.3)
-
rifampicin; inducerar i hög grad metabolismen av oralt administrerat morfin och högre doser kan därför behövas
-
clomipramin och amitriptylin; ökar den analgetiska effekten av morfin, vilket delvis kan bero på en ökad biotillgänglighet
Kombinationen morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) är kontraindicerad p g a minskning av den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, och därmed risk för abstinenssymtom.
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Data från människa är otillräckliga för att möjliggöra en utvärdering av teratogena risker. Rapporter har förekommit om en möjlig koppling till en ökad incidens av bråck. Morfin passerar placentabarriären. Djurstudier visade en potential för skada på avkomman under hela dräktighetstiden (se avsnitt 5.3). Därför får morfin användas under graviditet endast när nyttan för modern väger klart tyngre än risken för barnet och andra behandlingsalternativ bör beaktas först. På grund av de mutagena egenskaperna hos morfin, rekommenderas att män och kvinnor i fertil eller barnafödande ålder endast använder morfin när användning av effektiv preventivmetod är säkerställd.
Administrering av morfin rekommenderas inte under förlossning på grund av risken för neonatal respiratorisk depression.
Amning
Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk. Abstinenssymtom kan observeras hos nyfödda till mödrar som får kronisk behandling.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Morfin har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Det kan påverka uppmärksamheten och reaktionsförmågan så att förmågan att köra bil eller sköta maskiner blir försämrad eller upphör.
4.8 Biverkningar
Biverkningar är klassificerade enligt svårighetsgrad och frekvens:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
De vanligaste biverkningarna är illamående, kräkningar, förstoppning, mios och dåsighet.
Psykiska störningar
Mindre vanliga: Hallucinationer.
Sällsynta: Insomni.
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: Dåsighet.
Mindre vanliga: Svettning, yrsel, huvudvärk, förvirring, humörsvängningar. Överdos kan leda till andningsbesvär.
Ingen känd frekvens: Kognitiva störningar, myoklonus.
Ögon
Vanliga: Mios.
Sällsynta: Dimsyn, dubbelseende, nystagmus.
Hjärtat
Mindre vanliga: Hjärtklappning.
Sällsynta: Ökning eller sänkning av hjärtfrekvens.
Blodkärl
Sällsynta: Ökning eller sänkning av blodtrycket.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: Bronkialspasm, andningsdepression.
Sällsynta: Astmaattacker hos känsliga personer.
Mycket sällsynta: Lungödem har observerats hos patienter under intensivvård.
Magtarmkanalen
Vanliga: Illamående, kräkningar, förstoppning.
Mindre vanliga: Kolik, muntorrhet.
Lever och gallvägar
Mindre vanliga: Gallvägsspasm.
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga: Ansiktsrodnad.
Sällsynta: Urtikaria, hudklåda.
Njurar och urinvägar
Mindre vanliga: Urinretention, spasm i urinvägarna.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Sällsynta: Perifert ödem (reversibelt efter avbruten behandling), överkänslighetsreaktioner, generell asteni till synkope, frossa.
Om illamående och kräkningar inträffar med Depolan depottabletter, kan tabletterna vid behov kombineras med ett antiemetikum. Obstipation behandlas med lämpliga laxermedel.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Symtom
Tecken på morfin-toxicitet och överdosering är knappnålspupiller, andningsdepression och hypotension. Cirkulationssvikt och djupare koma kan inträffa i allvarligare fall. Dessutom har takykardi, yrsel, sänkning av kroppstemperaturen, muskelrelaxation och hos barn allmänna kramper observerats.
Behandling
Primär åtgärd är att åstadkomma fria luftvägar och att assisterad eller kontrollerad ventilation sätts in.
Vid kraftig överdosering rekommenderas intravenös administrering av naloxon. Infusion ska ges med en hastighet som är relaterad till tidigare administrerade bolusdoser och ska vara i överensstämmelse med patientens svar. Då verkningstiden av naloxon är relativt kort bör patienten övervakas noga tills den spontana andningen är säkert återställd. Depolan depottabletter fortsätter att frisätta morfin under upp till 12 timmar efter administrering och behandlingen av morfin-överdoseringen ska anpassas därefter.
Naloxon ska enbart ges vid kliniskt betydelsefull andnings- eller cirkulationspåverkan sekundärt till överdosering av morfin. Naloxon ska ges med försiktighet till personer med känt eller misstänkt fysiskt beroende av morfin. I dessa fall kan plötsligt eller fullständigt avbrott av opioida effekter framkalla akuta abstinenssymtom.
Ventrikeltömning kan krävas eftersom det kan ta bort oabsorberat läkemedel, framförallt när en beredning med successiv frisättning intagits.
5 Farmakologiska Egenskaper
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: naturliga opiumalkaloider, opiater, ATC-kod: N02AA01
Morfin verkar som en agonist på opiatreceptorerna i CNS, framförallt my och i mindre utsträckning kappa-receptorerna. My-receptorerna antas mediera supraspinal analgesi, andningsdepression och eufori, och kappa-receptorerna spinal analgesi, mios och sedering. Morfin har även en direkt verkan på tarmväggens nervplexus vilket orsakar obstipation.
Hos äldre patienter är den analgetiska effekten av morfin förhöjd.
Andra effekter av morfin på centrala nervsystemet är illamående, kräkning och frisättning av antidiuretiskt hormon.
Den andningsdepressiva effekten av morfin kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med minskad ventilationskapacitet p g a lungsjukdom eller effekter av andra läkemedel.
Effekten av morfin kan öka hos patienter med encefalit.
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption och distribution
Oralt morfin absorberas väl och genomgår en omfattande och varierande första-passage-metabolism i levern. Biotillgängligheten för morfin är 30%, med en spridning mellan 10% och 50%. Biotillgängligheten kan öka hos patienter med levercancer. Morfin har dos-linjär farmakokinetik.
Depolan depottabletter frisätter morfinhydroklorid successivt vilket förlänger doseringsintervallet upp till 12 timmar, medan kortverkande morfinberedningar har ett doseringsintervall på 4-6 timmar.
Vid samtidigt födointag ökar Tmax från 2,4 (fastande) till 3,4 timmar.
Morfin passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjölk.
Metabolism
En stor del av den aktiva substansen metaboliseras till glukuronider, vilka genomgår enterohepatisk re-cirkulering.
Elimination
Utsöndringen av morfin av vilken 90% utsöndras i form av metaboliter (morfin-3-glukuronid och morfin-6-glukuronid), sker till största delen via njurarna och endast i liten utsträckning via gallan. Morfin-6-glukuronid är mer aktiv än modersubstansen.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det föreligger klart positiva fynd med avseende på mutagenicitet, vilka indikerar att morfin har en klastogen effekt och att denna effekt även påverkar könsceller. Därför ska morfin betraktas som en mutagen substans och en sådan effekt måste även förutsättas hos människa. Morfin ska endast användas till patienter som använder en säker preventivmetod.
Långtidsstudier med djur beträffande den carcinogena potentialen hos morfin har inte utförts. Flera studier visar att morfin kan öka tumörväxt.
I djurstudier har morfin visat en teratogen potential och störningar i neurobeteendet hos den växande organismen medan data från människa inte visar några missbildningar eller fetotoxiska effekter av morfin.
6 Farmaceutiska Uppgifter
6.1 Förteckning över hjälpämnen
10 mg
Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, kolloidal vattenfri kiseldioxid, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5.
30 mg
Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5, färgämnen indigokarmin (E 132), kinolingult (E 104).
60 mg
Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid E 171, hypromellos 5, färgämnen kinolingult (E 104), para-orange (E 110).
100 mg
Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, färgämne titandioxid (E 171), hypromellos 5, färgämnen kinolingult (E 104), para-orange (E 110).
200 mg
Laktosmonohydrat, polyakrylatdispersion 30%, metakrylsyra-etylakrylat-copolymer (1:1), ammoni-metakrylat-copolymer typ B, hypromellos 4000, magnesiumstearat, makrogol 6000, talk, hypromellos 5, färgämnen nykockin (E 124), para-orange (E 110).
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
10 mg: 3 år.
30 mg, 60 mg, 100 mg, 200 mg: 5 år.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
PVC och aluminiumblister: 10, 14, 20, 30, 50, 60, 100 och 100x1 st.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.
7 Innehavare av Godkännande för Försäljning
G.L. Pharma GmbH
Schlossplatz 1
8502 Lannach
Österrike
Ombud
Nordic Drugs AB
Box 300 35
200 61 Limhamn
8 Nummer på godkännande för försäljning
14529 – 14533
9 Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
1998-12-04 / 2008-07-28
10 Datum för Översyn av Produktresumén
2014-03-20