iMeds.se

Dexametason Rosemont

Information för alternativet: Dexametason Rosemont 2 Mg/Ml Oral Lösning, visa andra alternativ

Läkemedelsverket 2013-12-16

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Dexametason Rosemont 2 mg/ml oral lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje 5 ml innehåller 10 mg dexametason (i form av dexametasonnatriumfosfat).

1 ml innehåller 2 mg dexametason (i form av dexametasonnatriumfosfat).


Hjälpämnen med känd effekt:
Flytande maltitol 1 375 mg/5 ml (275 mg/ml)

Flytande sorbitol (icke kristalliserad) 700 mg/5 ml (140mg/ml)


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Oral lösning.

En färglös till svagt gul lösning.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Dexametason är en kortikosteroid. Den är avsedd att användas vid vissa endokrina och icke-endokrina sjukdomar, vid vissa fall av hjärnödem och för diagnostisk testning av hyperfunktion i binjurebarken.


Endokrina sjukdomar:

Endokrin exoftalmus.


Icke-endokrina sjukdomar:

Dexametason kan användas vid behandling av icke-endokrina tillstånd som svarar på kortikosteroider, vilket inkluderar:


Allergi och anafylaxi:Anafylaxi.


Arterit/kollagenos:Polymyalgia rheumatica, polyarteritis nodosa.


Hematologiska sjukdomar:Hemolytisk anemi (även autoimmun), leukemi, myelom, idiopatisk thrombocytopenica purpura hos vuxna, retikulolymfoproliferativa sjukdomar (se även under onkologiska sjukdomar).


Gastroenterologiska sjukdomar: För behandling under det kritiska stadiet i: ulcerös kolit (endast rektal); regional enterit (Crohns sjukdom), vissa former av hepatit.


Muskelsjukdomar:Polymyosit.


Neurologiska sjukdomar:Förhöjt intrakraniellt tryck sekundärt till hjärntumörer, akuta exacerbationer av multipel skleros.


Ögonsjukdomar:Främre och bakre uveit, opticusneurit, korioretinit, iridocyklit, temporalarterit, orbital pseudotumör.


Njursjukdomar:Nefrotiskt syndrom.


Lungsjukdomar:Kronisk bronkialastma, aspirationspneumoni, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sarkoidos, allergisk lungsjukdom som t ex lantbrukarlunga och allergisk alveolit, Löfflers syndrom, kryptogen fibrotisk alveolit.


Reumatiska sjukdomar:Vissa fall eller specifika former (Feltys syndrom, Sjögrens syndrom) av reumatoid artrit, t ex juvenil reumatoid artrit, akut reumatism, lupus erythematosus disseminatus, temporalarterit (polymyalgia rheumatica).


Hudsjukdomar:Pemphigus vulgaris, bullös pemfigoid, erytrodermi, allvarliga former av erythema multiforme (Stevens-Johnson syndrom), mycosis fungoides, bullös dermatitis herpetiformis.


Onkologiska sjukdomar:lymfatisk leukemi, särskilt akuta former, malignt lymfom (Hodgkins sjukdom, Non-Hodgkin-lymfom), metastaserad bröstcancer, hyperkalcemi som ett resultat av benmetastas eller Kahlers sjukdom, Kahlers sjukdom.


Övrigt:intensiva allergiska reaktioner; som immunosuppressant vid organtransplantation; som en adjuvant vid förhindrande av illamående och kräkning och vid behandling av cancer med onkolytika som har en allvarlig emetisk effekt.


4.2 Dosering och administreringssätt


Administreringssätt

För oral användning


Dosering

I allmänhet beror dosen glukokortikoider på sjukdomens svårighetsgrad och det individuella behandlingssvaret. Under vissa omständigheter som till exempel vid stress och förändrad klinisk bild kan ytterligare dosjusteringar vara nödvändiga.

Den ordinerade mängden lösning bör tas från flaskan med hjälp av den medföljande doseringssprutan för oral användning.

Vuxna

Dosen bör titreras efter det individuella behandlingssvaret och efter sjukdomens karaktär. För att minimera biverkningarna bör lägsta möjliga dos som ger god effekt användas (se avsnitt 4.8).

Vanligtvis är en daglig oral dos på 0,5‑10 mg tillräcklig. För vissa patienter kan högre doser tillfälligt behövas för att kontrollera sjukdomen. När sjukdomen väl är under kontroll kan dosen sänkas eller gradvis minskas ner till lägsta lämpliga nivå under fortsatt kontroll och övervakning av patienten (se avsnitt 4.4).

Man bibehåller antingen startdosen eller justerar den tills patienten svarar tillfredsställande. Både kvällsdosering, som är lämplig för att lindra morgonstelhet, och uppdelad dos är förenade med större hämning av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln.

Om det initiala svaret är positivt, skall man bestämma underhållsdosen genom att successivt sänka dosen till den lägsta dos som krävs för att upprätthålla ett adekvat kliniskt svar. Kronisk dosering bör helst inte överstiga 1,5 mg dexametason per dygn.

Om man inte uppnått ett tillfredsställande kliniskt svar inom ett par dagar, skall glukokortikoidbehandlingen sättas ut.

Patienten måste övervakas så att man kan uppmärksamma eventuella tecken på att dosjustering krävs. Det kan röra sig om förändringar i kliniskt status (t.ex. till följd av återfall eller skov av sjukdomen), individuellt läkemedelssvar eller påverkan av stress (t.ex. kirurgiskt ingrepp, infektion, trauma). Vid stress kan det vara nödvändigt att tillfälligt höja dosen.

Om behandlingen skall avbrytas efter mer än ett par dagars behandling, måste den sättas ut stegvis.

Följande ekvivalenta dosmängder underlättar en övergång till dexametason från andra glukokortikoider:

Milligram för milligram är dexametason ungefärligen ekvivalent med betametason, 4–6 gånger mer potent än metylprednisolon och triamcinolon, 6–8 gånger mer potent än prednison och prednisolon, 25‑30 gånger mer potent än hydrokortison och cirka 35 gånger mer potent än kortison.


Akuta, självbegränsande allergiska tillstånd eller akuta skov av kroniska allergiska sjukdomar:

Följande doseringsschema med en kombination av parenteral och peroral behandling rekommenderas:


Första dagen: Dexametasonnatriumfosfat injektionsvätska 4 mg eller 8 mg (2 ml eller 4 ml) intramuskulärt.

Andra dagen: 1 mg (0,5 ml) Dexametason Rosemont två gånger dagligen.

Tredje dagen: 1 mg (0,5 ml) Dexametason Rosemont två gånger dagligen.

Fjärde dagen: 500 mikrogram (0,25 ml) Dexametason Rosemont två gånger dagligen.

Femte dagen: 500 mikrogram (0,25 ml) Dexametason Rosemont två gånger dagligen.

Sjätte dagen: 500 mikrogram (0,25 ml) Dexametason Rosemont.

Sjunde dagen: 500 mikrogram (0,25 ml) Dexametason Rosemont.

Åttonde dagen: Ny bedömning.


Schemat är utformat för att säkerställa adekvat behandling vid akuta episoder, medan det samtidigt minimerar risken för överdosering vid kroniska fall.

Förhöjt intrakraniellt tryck: Inledande behandling sker vanligtvis med injektion. När underhållsbehandling krävs måste denna ändras till dexametason oral lösning så fort som möjligt. För palliativ behandling av patienter med återkommande eller inoperabla hjärntumörer måste underhållsdoseringen beräknas individuellt. En dosering på 2 mg två eller tre gånger per dag kan vara effektiv. Minsta nödvändiga dos för kontroll av symptom måste alltid användas.

En oral läkemedelsform med lägre styrka kan underlätta administreringen av lägre dagliga doser i början av en behandling.


Hämningstester med Dexametason Rosemont:

1. Tester på Cushings syndrom:

2 mg (1 ml) Dexametason Rosemont administreras kl. 23.00. Blodprover tas kl. 08.00 följande morgon för bestämning av plasmakortisol.

Om större noggrannhet erfordras, administreras 500 mikrogram (0,25 ml) Dexametason Rosemont var 6:e timme under 48 timmar. Blodprov tas kl. 08.00 den tredje morgonen för bestämning av plasmakortisol.

24-timmarsurin skall samlas för bestämning av utsöndringen av 17-hydroxykortikosteroider.


2. Test för att differentiera mellan Cushings syndrom till följd av överskott på hypofysärt ACTH och ett syndrom utlöst av andra orsaker:

2 mg (1 ml) Dexametason Rosemont administreras var 6:e timme under 48 timmar. Blodprov tas kl. 08.00 den tredje morgonen för bestämning av plasmakortisol.

24-timmarsurin skall samlas för bestämning av utsöndringen av 17-hydroxykortikosteroider.


För ett kort hämningstest med dexametason, kan en oral läkemedelsform med lägre styrka underlätta administreringen av perorala doser.


Äldre

Äldre kan vara mer känsliga för biverkningarna av kortikosteroider speciellt under långvarig behandling.


Pediatrisk population

På grund av styrkan på beredningsformen är det här läkemedlet inte indicerat till barn.


4.3 Kontraindikationer



I de tillstånd då glukokortikoider kan rädda liv gäller i allmänhet inga av kontraindikationerna.


4.4 Varningar och försiktighet


Man kan minimera de oönskade effekterna genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga period, och genom att administrera det dagliga behovet som en engångsdos på morgonen eller som en engångsdos varannan dag. Täta kontroller av patienten erfordras för korrekt titrering av läkemedlet gentemot sjukdomsaktiviteten. När det är möjligt att minska dosen skall detta ske stegvis (Se Dosering och administreringssätt).


Antiinflammatoriska/immunhämmande effekter/infektion

Kortikosteroider kan förvärra systemiska svampinfektioner och bör ej användas, såvida de inte behövs för att få kontroll över läkemedelsreaktioner orsakade av amfotericin. Det har också förekommit rapporter där man efter samtidig användning av amfotericin och hydrokortison har sett en hjärtförstoring och hjärtsvikt.


Administrering med levande virusvaccin är kontraindicerad hos individer som får immunosuppressiva doser av kortikosteroider. Om inaktiverade virala eller bakteriella vaccin administreras till individer som får immunosuppressiva doser kortikosteroider kan förväntat antikropprespons i serum inte erhållas.


Hämning av det inflammatoriska svaret och immunfunktionen ökar mottagligheten för infektioner och svårighetsgraden hos dessa. Den kliniska bilden kan vara atypisk, och allvarliga infektioner som sepsis och tuberkulos kan maskeras och nå ett framskridet stadium innan de diagnostiseras.


Lämplig antimikrobiell behandling skall vid behov ges samtidigt med glukokortikoidbehandlingen, t.ex. vid tuberkulos och virus- eller svampinfektioner i ögat. Patienter som står på kortikosteroider kan ha nedsatt motståndskraft och oförmåga att avgränsa infektionen.


Vattkoppor utgör ett särskilt problem, eftersom denna normalt bagatellartade sjukdom kan vara fatal för immunosuppresiva patienter.Patienter (eller föräldrar till barn) som ej med säkerhet genomgått vattkoppsinfektion, bör rådas att undvika nära kontakt med vattkoppor eller bältros, och bör, om de skulle exponeras, genast söka läkarvård. Det är nödvändigt att ge passiv immunisering med varicella-zoster-immunglobulin (VZIG) till exponerade, icke-immuna patienter som står på systemiska kortikosteroider eller som har använt dem under de föregående tre månaderna; immuniseringen skall ges inom tio dagar efter exponeringen för vattkoppor. Om diagnosen vattkoppsinfektion bekräftas, kräver sjukdomen specialistvård och akut behandling.Kortikosteroidbehandlingen ska inte avbrytas och dosen kan behöva ökas.


Mässling kan ha ett allvarligare, eller till och med fatalt, förlopp hos immunosuppresiva patienter. När det gäller sådana barn eller vuxna måste man vara särskilt noga med att undvika exponering för mässling. Vid exponering kan profylax med intramuskulärt poolat immunglobulin (IG) vara indicerat. Exponerade patienter bör rådas att omedelbart rådgöra med läkare.


Kortikosteroider kan aktivera latent amöbainfektion eller strongyloidiasis, eller förvärra aktiv sjukdom. Latent sjukdom kan aktiveras eller en exacerbation av interkurrenta infektioner p g a patogener inklusive de som orsakas av amöba, candida, cryptococcus, mykobakterium, nocardia, pneumocystis eller toxoplasma. Det är tillrådligt att utesluta dessa infektioner innan man påbörjar kortikosteroidbehandling särskilt hos de patienter som varit i tropiska områden eller de med oförklarlig diarré.


En rapport visar att kortikosteroidanvändning vid cerebral malaria är förenad med förlängd koma och ökar incidensen av pneumoni och gastrointestinal blödning, och kortikosteroider ska därför inte användas vid cerebral malaria.


Ögonsjukdomar

Långvarig användning av kortikosteroider kan framkalla subkapsulära kataraktr, glaukom med möjlig skada på synnerverna och kan öka etableringen av sekundära okulära infektioner p g a svamp eller virus. Speciell försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med glaukom (eller med hereditet för glaukom) liksom även vid behandling av patienter med okulär herpes simplex, på grund av eventuell risk för perforation av kornea.


Elektrolytrubbningar

Genomsnittliga eller stora doser av hydrokortison eller kortison kan leda till förhöjt blodtryck, retention av salt och vatten, och ökad kaliumutsöndring. Dessa effekter inträffar mer sällan med syntetiska derivat förutom vid användning av stora doser. Vid behandling med kortikosteroider kan det bli nödvändigt att begränsa saltintaget och sätta in ett kaliumsupplement. Alla kortikosteroider ökar kalciumutsöndringen.

Speciell försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion, hypertoni och kronisk hjärtinsufficiens.


Binjurehämning

Atrofi av binjurebarken utvecklas under en långvarig behandling och kan kvarstå efter att behandlingen upphört. Utsättning av kortikosteroider efter långvarig behandling måste därför alltid ske stegvis, så att man undviker akut binjureinsufficiens. Doseringen trappas då ned under flera veckor eller månader, beroende på dos och behandlingens varaktighet. Hos patienter som erhållit högre doser än de fysiologiska av systemiska kortikosteroider (cirka 1 mg dexametason) under längre tid än 3 veckor ska behandlingen ej avslutas abrupt.


Hur dosreduktionen ska utföras beror i stort sett på om det är sannolikt att sjukdomen recidiverar om dosen av systemiska kortikosteroider reduceras. Klinisk bedömning av sjukdomsaktivitet kan krävas under nedtrappningen. Om det är osannolikt att sjukdomen recidiverar vid nedtrappningen av systemiska kortikosteroider, men det föreligger osäkerhet avseende hämningen av HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjure), kanden systemiska kortikosteroiddosen snabbt reduceras till fysiologiska doser. Så snart en daglig dos på 1 mg dexametason nåtts ska dosreduktionen ske långsammare för att medge återhämtning av HPA-axeln.


Plötsligt utsättande av systemisk kortikosteroidbehandling som har givits i upp till 3 veckor är passande om det anses att sjukdomen sannolikt inte kommer att recidivera.


Det är osannolikt att ett plötsligt utsättande av doser upp till 6 mg dexametason dagligen under 3 veckor kommer att leda till en klinisk relevant hämning av HPA-axeln hos majoriteten av patienterna.


Hos följande patientgrupper, ska ett successivt utsättande av systemisk kortikosteroidbehandling övervägasäven vid behandlingskurer som varar 3 veckor eller kortare:


Interkurrent sjukdom och stress

Under långvarig behandling, vid varje interkurrent sjukdom, trauma eller kirurgiskt ingrepp, krävs en tillfällig doshöjning; om kortikosteroiderna har satts ut efter en långvarig behandling kan de tillfälligt behöva sättas in på nytt.

Patienter under stress kan kräva ökade doser kortikosteroider före, under och efter den stressfulla händelsen.


Symptom vid utsättning

Utsättning av kortikosteroider efter långvarig behandling kan leda till utsättningssymptom som feber, myalgi, artralgi och sjukdomskänsla. Detta kan även förekomma hos patienter utan tidigare tecken på binjureinsufficiens.


Allmänt

Som tillägg till informationen som givits under övriga rubriker, ska särskild försiktighet iakttas när systemisk behandling med kortikosteroider övervägs till patienter med följande tillstånd, och täta patientkontroller erfordras:


Effekten av kortikosteroider är förstärkt hos patienter med hypotyreos eller cirros.


Fettemboli har rapporterats som möjlig komplikation vid hyperkortisonism.


Stora doser av kortikosteroider kan maskera symptom på gastrointestinal perforation.


Rapporter i litteratur pekar på ett märkbart samband mellan användningen av kortikosteroider och ruptur i den fria väggen i vänster kammare efter en nyligen inträffad hjärtinfarkt. Därför måste kortikosteroider användas med stor försiktighet hos dessa patienter.


I ovanliga fall kan minskning eller utsättande av oralt administrerade kortikosteroider avslöja underliggande sjukdom som åtföljs av eosinofili (t ex Churg Strauss syndrom) hos patienter med astma.


Resultaten från en randomiserad, placebo-kontrollerad studie tyder på en ökning i dödlighet om metylprednisolonbehandling startar mer än två veckor efter att akut andnödssyndrom (ARDS) har debuterat. Behandling av ARDS med kortikosteroider ska därför börja inom de två första veckorna efter att ARDS debuterat.


Överkänslighet

Sällsynta fall av anafylaktiska eller överkänslighetsreaktioner har rapporterats t.ex. glottisödem, urtikaria och bronkospasm särskilt vid parenteral administrering av kortikosteroider och hos patienter med en anamnes på allergi. Profylaktiska åtgärder måste vidtas särskilt om patienten tidigare haft allergiska reaktioner mot mediciner.

Om en sådan anafylaktisk reaktion uppstår, rekommenderas följande åtgärder:

omedelbar långsam intravenös injektion med 0,1-0,5 ml adrenalin (1:1 000: 0,1-0,5 mg adrenalinlösning beroende på kroppsvikt), intravenös administrering av aminofyllin och konstgjord andning vid behov.


Psykiska reaktioner

Patienter och/eller vårdare bör förvarnas om att potentiellt allvarliga psykiska biverkningar kan uppkomma i samband med systemiska steroider (se avsnitt 4.8). Symtom uppkommer vanligtvis inom några dagar eller veckor efter det att behandlingen påbörjats. Riskerna kan vara högre vid höga doser/systemisk exponering (se även avsnitt 4.5 om farmakokinetiskainteraktioner som kan öka risken för biverkningar), även om det inte går att förutsäga reaktionernas debut, typ, allvarlighetsgrad eller varaktighet med hjälp av dosnivåerna. De flesta reaktioner går över efter antingen dosreduktion eller utsättning, men specifik behandling kan vara nödvändig. Patienter/vårdare bör uppmanas att söka läkare om oroande psykologiska symtom utvecklas, särskilt om depression eller självmordstankar kan misstänkas. Patienter/vårdare bör även vara uppmärksamma på möjliga psykiska störningar som kan uppkomma antingen under eller omedelbart efter dosnedtrappning/utsättning av systemiska steroider, även om sådana reaktioner endast sällan har rapporterats.


Särskild noggrannhet krävs om man överväger att använda systemiska kortikosteroider till patienter med befintlig eller tidigare sjukdomshistoria med allvarliga affektiva störningar hos dem själva eller deras släktingar i första ledet. Dessa skulle innefatta depressiv eller mano-depressiv sjukdom och föregående steroidpsykos.


Användning till barn och ungdomar

Denna produkt är inte indikerat för användning av barn, eftersom kortikosteroider orsakar tillväxthämning hos spädbarn, under barndomsåren och tonåren som kan vara bestående. Vid långvarig behandling kan glukokortikoider påskynda slutning av epifyser.

Behandlingen måste begränsas till lägsta möjliga dos under kortast möjliga tid.

Barn och ungdomar som får långtidsbehandling måste övervakas noga.


För tidigt födda barn

Tillgängliga uppgifter tyder på långvarig påverkan av nervsystemets utveckling till följd av tidig behandling (<96 timmar) av förtidigt födda barn med kronisk lungsjukdom vid startdoser på 0.25 mg/kg två gånger dagligen.


Användning hos äldre

De vanliga biverkningarna vid systemisk kortikosteroidbehandling kan vara förenade med allvarligare konsekvenser vid hög ålder, speciellt osteoporos, hypertoni, hypokalemi, diabetes, infektionskänslighet och förtunnad hud. Noggrann klinisk övervakning krävs för att undvika livshotande reaktioner.


Varningar om hjälpämnen

Denna produkt innehåller flytande maltitol och sorbitol. Patienter med ovanliga ärftliga problem med fruktosintolerans ska inte ta denna medicin.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Effekter av andra läkemedel på dexametason:

Dexametason metaboliseras via cytokrom P450 3A4 (CYP3A4). Samtidig behandling med dexametason och inducerare av CYP3A4 så som fenytoin, barbiturater (t ex primidon och fenobarbial), efedrin, rifabutin, karbamazepin och rifampicin kan leda till minskade plasmakoncentrationer av dexametason och dosen kan behöva ökas.


Dexametason reducerar plasmakoncentrationen av de antivirala läkemedlen indinavir och saquinavir.


Patienter som tar metotrexat och dexametason har en ökad risk för hematologisk toxicitet.


Samtidig behandling med hämmare av CYP3A4 så som ketokonazol, ritonavir och erytromycin kan leda till ökade plasmakoncentrationer av dexametason.

Dessa interaktioner kan också störa suppressionstest med dexametason som därför måste tolkas med försiktighet under administrering av substanser som påverkar metabolismen av dexametason.


Ketokonazol kan öka plasmakoncentrationerna av dexametason genom hämning av CYP3A4 men kan också hämma kortikosteroidsyntesen i binjuren och därigenom orsaka binjurebarksinsufficiens vid utsättande av kortikosteroidbehandling.


Efedrin kan öka metabolisk clearance av kortikosteroider vilket resulterar i sänkta plasmanivåer. En ökning av kortikosteroiddosen kan bli nödvändig.


Falskt negativa resultat vid suppressionstest med dexametason på patienter som behandlats med indometacin har rapporterats.


Antibiotika: Makrolidantibiotika har rapporterats orsaka en signifikant minskning av clearance för kortikosteroider.


Kolinesterashämmare: Samtidig behandling med kolinesterashämmare och kortikosteroider kan leda till allvarlig kraftlöshet hos patienter med myasthenia gravis. Om möjligt bör kolinesterashämmare sättas ut minst 24 timmar före start av kortikosteroidbehandling.


Kolestyramin: Kolestyramin kan minska absorptionen av dexametason.


Östrogener inklusive orala preventivmedel: Östrogener kan minska levermetabolismen för vissa kortikosteroider och därigenom öka deras effekt.


Aminoglutetimid: Minskad effekt av dexametason genom att öka dess metabolism. En justering av dexametasondosen kan krävas.


Läkemedel som verkar lokalt i magtarmkanalen, antacida, koltabletter: En sänkning av absorptionen från magtarmkanalen har rapporterats för prednisolon och dexametason. Därför måste intag av glukokortikoider separeras från intag av gastrointestinala lokalverkande läkemedel, antacida eller koltabletter med minst två timmar.


Effekter av dexametason på andra läkemedel

Dexametason är en måttlig inducerare av CYP3A4. Samtidig behandling med dexametason och substanser som metaboliseras via CYP3A4 kan leda till förhöjt clearance och sänkta plasmakoncentrationer av dessa substanser.


Njurclearance av salicylater ökas av kortikosteroider och dosen av salicylater måste därför minskas vid utsättande av steroidbehandling.


Effekten av hypoglykemiska medel (inklusive insulin), antihypertensiva medel och diuretika kan motverkas av kortikosteroider.


De kaliumminskande effekterna av acetazolamid, loopdiuretika, tiaziddiuretika, amfotericin B-injektion, substanser som ger sänkt kaliumnivåerkan, kortikosteroider, tetrakosaktid och karbenoxolon förstärkas. Hypokalemi kan leda till hjärtarrytmi, särskilt ”torsade de pointes” och ökar toxiciteten för hjärtglykosider. Hypokalemi måste korrigeras före start av kortikosteroidbehandling. Dessutom har fall rapporterats där samtidig användning av amfotericin B och hydrokortison följdes av hjärtförstoring och hjärtsvikt.


Sultoprid har kopplats ihop med ventrikulära arrytmier, särskilt ”torsade de pointes”. Denna kombination rekommenderas inte.


Patienter som tar NSAID måste övervakas, eftersom incidensen och/eller svårighetsgraden för magsår kan öka. Acetylsalicylsyra bör också användas med försiktighet i samband med kortikosteroider vid hypoprotrombinemi.


Läkemedel mot tuberkulos: Serumkoncentrationer av isoniazid kan minska.


Ciklosporin: Effekten av både ciklosporin och kortikosteroider kan öka när de används samtidigt. Krampanfall har rapporterats vid samtidig användning.


Talidomid: Kombination med talidomid måste göras med försiktighet eftersom toxisk epidermal nekrolys har rapporterats vid samtidig användning.


Kortikosteroider kan påverka NBT-test (nitroblue tetrazolium test) för bakterieinfektion och ge falskt negativa resultat.


Försvagat vaccin

Risk för dödlig systemisk sjukdom


Prazikvantel:

Dexametason kan öka levermetabolismen av prazikvantel och därmed orsaka sänkta plasma-koncentrationer med risk för terapisvikt.


Orala antikoagulantia:

Kortikosteroidbehandling kan eventuellt påverka såväl metabolismen av orala antikoagulantia som koagulationsfaktorer. Vid höga doser eller vid behandling i mer än 10 dagar finns det en risk för blödning specifik för kortikosteroidbehandling (gastrointestinal mucosa, vaskulär skörhet). Patienter som får kortikosteroider i samband med orala antikoagulantia måste övervakas noggrant (var 8:e dag, därefter varannan vecka under behandling och efter behandlingens upphörande).


Insulin, sulfonureider, metformin

Risk för ökning i blodglukos och ibland diabetesketos eftersom kortikosteroider försämrar kolhydrattoleransen. Därför måste patienten öka sin självkontroll av blod och urin särskilt i början av kortikosteroidbehandlingen.


Isoniazid:

En sänkning av plasmanivåerna av isoniazid har rapporterats vid samtidig användning av prednisolon. Den föreslagna mekanismen är ökad metabolism av isoniazid och minskad metabolism av glukokortikoid. Patienter som får isoniazid måste övervakas noggrant.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Eftersom adekvata undersökningar om mänsklig reproduktion inte genomförts med kortikosteroider bör dexametason inte användas under graviditet vid indikationer hos modern om det inte är absolut nödvändigt. Lägsta nödvändiga effektiva dos för adekvat kontroll av sjukdomen bör användas.

Spädbarn vars mödrar erhållit avsevärda doser av kortikosteroider under graviditeten, måste observeras noga så att man upptäcker eventuella tecken på hypoadrenalism.


Patienter med preeklampsi eller vätskeretention behöver noggrann övervakning.


Placentas överföring är avsevärd: fostrets serumkoncentrationer är samma som moderns koncentrationer.


Patienter med normal graviditet kan behandlas som om de inte var gravida om kortikosterioder skulle vara absolut nödvändigt.


Administrering av kortikosteroider till dräktiga djur kan orsaka abnormaliteter i fosterutvecklingen inklusive gomspalt, intrauterin tillväxthämning och påverkan på hjärntillväxt och hjärnans utveckling. Det finns inga bevis för att kortikosteroider ökar incidensen medfödda missbildningar, såsom gomspalt hos människa. Se även avsnitt 5.3 i produktresumén.


Amning

Kortikosteroider utsöndras i små mängder i bröstmjölk och kan hämma tillväxten, störa den endogena produktionen av kortikosteroider eller orsaka andra oönskade effekter.

Beslutet om huruvida patienten ska fortsätta/avbryta amning eller fortsätta/avbryta behandlingen med dexametason måste noga beakta fördelarna med barnets amning och fördelarna med att modern behandlas med dexametason.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Vissa biverkningar för detta läkemedel kan påverka vissa patienters förmåga att framföra fordon och hantera maskiner (se avsnitt 4.8).


4.8 Biverkningar


Incidensen av förväntade oönskade biverkningar, inklusive hämning av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln, korrelerar med läkemedlets relativa potens, dosering, tidpunkt för administrering och behandlingens varaktighet (se avsnitt 4.4).


Följande biverkningar har rapporterats, med okänd frekvens.


Klassificering av organsystem

Infektioner och infestationer

Förhöjd känslighet för och svårighetsgrad hos infektioner med undertryckande av kliniska symptom och tecken, opportunistiska infektioner, återfall av latent tuberkulos. Minskad motståndskraft mot infektion.

Blodet och lymfsystemet

Leukocystos

Immunsystemet

Överkänslighet inklusive anafylaxi har rapporterats. Minskat immunologiskt svar på vaccination och hudtester.

Endokrina systemet

Oregelbundna menstruationer och amenorré, hämning av hypotalamus-hypofys-binjure-axeln, prematur epifysslutning, utveckling av cushingoid habitus, hirsutism, sekundär okänslighet i binjurebark och hypofys (särskilt vid stress exempelvis trauma, kirurgiskt ingrepp eller sjukdom). Negativ protein- och kalciumbalans.

Metabolism och nutrition

Natrium- och vätskeretention, kaliumförlust, hypokalemisk alkalos, förhöjd kalciumutsöndring. Ökad aptit. Nedsatt kolhydrattolerans med ökade krav på antidiabetisk behandling.

Centrala och perifera nervsystemet

Kramper och försämring av epilepsi, yrsel, huvudvärk, förhöjt intrakraniellt tryck med papillödem hos barn (pseudotumor cerebri), vanligen efter utsättning av behandlingen, psykologiskt beroende, depression, sömnlöshet, försämring av schizofreni och psykiska störningar som sträcker sig från eufori till uppenbara psykotiska manifestationer.

Ett brett urval av psykiska reaktioner inklusive affektiva störningar (såsom irritabel, euforisk, deprimerad och labil sinnesstämning och självmordstankar), psykotiska reaktioner (inklusive mani, vanföreställningar, hallucinationer och förvärrad schizofreni), beteendestörningar, irritabilitet, ångest, sömnstörningar och kognitiv dysfunktion, inklusive konfusion och amnesi har rapporterats. Reaktioner är vanliga och kan uppkomma både hos vuxna och barn. Hos vuxna har frekvensen för allvarliga reaktioner uppskattats till 5–6 %. Psykologiska effekter har rapporterats vid utsättning av kortikosteroider; frekvensen är okänd.

Ögon

Bakre subkapsulär katarakt, förhöjt intraokulärt tryck, glaukom, papillödem, förtunning av kornea eller sklera, försämring av virus- eller svampinfektioner i ögonen, exoftalmus.

Hjärtat

Hjärtmuskelruptur till följd av nyligen inträffad hjärtinfarkt. Hjärtsvikt hos känsliga patienter

Blodkärl

Tromboembolism, hypertoni

Magtarmkanalen

Dyspepsi, peptiska sår med perforation och blödning, akut pankreatit, candidiasis. Bukdistension och kräkningar. Ulcerös esofagit. Perforation av tunntarmen och tjocktarmen, särskilt hos patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar. Illamående, hicka.

Hud och subkutan vävnad

Hämmad sårläkning, tunn skör hud, petekier och ekkymoser, erytem, striae, telangiektasi, akne, ökad svettning, hämmad reaktion vid hudtester, andra kutana reaktioner som allergisk dermatit, urticaria, angioneurotiskt ödem, förtunning av håret på huvudet.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Osteoporos, frakturer på kotor och rörben, avaskulär nekros, senruptur. Proximal myopati. Muskelsvaghet, aseptisk nekros på femoral- och humoralhuvuden, förlust av muskelmassa. Hämmad längdtillväxt hos barn och tonåringar.

Allmänna symptom och/eller symtom vid administreringsstället

Sjukdomskänsla, onormala fettdepåer.

Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer

Blåmärken

Undersökningar

Ökad eller sänkt motilitet och antal spermier, viktökning.

Utsättningssymptom och tecken på utsättning

Alltför snabb minskning i doseringen av kortikosteroider efter en långvarig behandling kan leda till akut binjureinsufficiens, hypotoni och dödsfall (se avsnitt 4.4).

Ett ”utsättningssyndrom” kan också uppträda, inklusive feber, myalgi, artralgi, rinit, konjunktivit, smärtsamma kliande hudknutor och viktnedgång.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Rapporter om akut toxicitet och/eller dödsfall efter överdosering av glukokortikoider är sällsynta. Det finns ingen specifik antidot. Behandling är troligtvis inte indicerad för reaktioner orsakade av kronisk förgiftning, om inte patienten lider av ett tillstånd som orsakar särskild känslighet för negativa effekter av kortikosteroider. I detta fall bör ventrikeltömning utföras och symptomatisk behandling inledas vid behov. Anafylaktiska reaktioner och överkänslighetsreaktioner kan behandlas med adrenalin, konstgjord andning med positivt tryck och teofyllin. Patienten skall hållas varm och lugn. Den biologiska halveringstiden för dexametason i plasma är cirka 190 minuter.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


ATC-kod: H02A B02

Farmakoterapeutisk grupp: Kortikosteroider


Dexametason är en syntetisk glukokortikoid vars antiinflammatoriska potens är 7 gånger högre än för prednisolon. I likhet med andra glukokortikoider har dexametason även antiallergiska, antipyretiska och immunhämmande egenskaper.

Dexametason har nästintill försumbara vatten- och saltretinerande egenskaper, och lämpar sig därför särskilt väl för patienter med hjärtsvikt och hypertoni. På grund av den långa biologiska halveringstiden (36-54 timmar), lämpar sig därför dexametason vid tillstånd där det krävs en kontinuerlig effekt av glukokortikoider.


5.2 Farmakokinetiska uppgifter


Kortikosteroider absorberas i allmänhet väl från magtarmkanalen. De absorberas även väl vid lokal applicering. Kortikosteroider i vattenlöslig form ges genom intravenös injektion för att ge ett snabbt behandlingssvar; mer långvariga effekter erhålls genom att använda kortikosteroider i fettlöslig form genom intramuskulär injektion.


Kortikosteroider distribueras snabbt till alla vävnader i kroppen. De går även över till moderkakan och kan utsöndras i bröstmjölken i små mängder.


De flesta kortikosteroider i cirkulationen binds i huvudsak till plasmaproteiner, främst till globulin och i mindre omfattning till albumin. Globulin med kortikosteroidbindande förmåga har hög affinitet men låg bindningsförmåga, medan albumin har låg affinitet men stark bindningsförmåga. Syntetiska kortikosteroider är bundna till proteiner i mindre omfattning än hydrokortison (kortisol). De tenderar även att ha en längre halveringstid.


Kortikosteroider metaboliseras främst i levern men även i njurarna och utsöndras i urinen. Syntetiska kortikosteroiders långsamma metabolism samt deras lägre proteinbindande affinitet kan vara bidragande till för dess höga potens jämfört med naturliga kortikosteroider.


2 mg/ml oral lösning

En bioekvivalensstudie har genomförts för att jämföra dexametason 2 mg/ml oral lösning med marknadsledande 2 mg tabletter. Nedan presenteras data för att visa att de två produkterna är bioekvivalenta och utbytbara mg för mg.


Dexametason 2 mg/ml oral lösning jämfört med Dexametason tabletter 2 mg.

AUC0-t

AUC0-inf

Cmax

Ratio

98,45%

97,93%

101,86%

90% geometriskt konfidensintervall

89,64% till 108,13%

88,37% till 108,52%

90,38% till 114,79%

Intraindividuell variationskoefficient

12,84%

14,08%

16,41%

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


I djurstudier har gomspalt observerat hos råttor, möss, hamstrar, kaniner, hundar och primater men inte hos hästar och får. I vissa fall var dessa avvikelser kombinerade med defekter på det centrala nervsystemet och hjärtat. Hos primater observerades påverkan på hjärnan vid exponering. Dessutom kan intrauterin tillväxt försenas. Dessa effekter observerades efter användning av höga doser dexametason.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Propylenglykol (E1250)

Bensoesyra (E210)

Citronsyramonohydrat (E330)

Natriumcitrat (E331)

Flytande maltitol (E965)

Flytande sorbitol (icke–kristalliserande) (E420)

Renat vatten


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


Oöppnad flaska: 17 månader

Efter att flaskan öppnats: Använd inom 1 månad. Kassera oanvänd lösning.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i skydd mot kyla. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Flaska: Bärnstensfärgad (typ III-glas)

Förslutning: HDPE, EPE-vadderad, försegling med barnskydd

Doseringshjälpmedel: Polypropen-stomme, lila HDPE-kolv med utrymme för 5 ml och doseringsgradering för varje 0,25 ml.

Flaskadapter: Polyeten med låg densitet

Förpackningsstorlek: 30 ml eller 150 ml

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Den ordinerade mängden lösning bör dras upp från flaskan med hjälp av den medföljande doseringssprutan för oral användning.

Använd inte läkemedlet om fasta partiklar observeras i lösningen.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Rosemont Pharmaceuticals Ltd

Rosemont House

Yorkdale Industrial Park

Braithwaite Street

Leeds

LS11 9XE

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


48703


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 2013-12-16


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2013-12-16