Information för alternativet: Diazepam Desitin 5 Mg Rektallösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Diazepam Desitin 10 Mg Rektallösning
2. Diazepam Desitin 5 Mg Rektallösning

produktresumé

Diazepam Desitin 5 mg rektallösning

Diazepam 5 mg i 2,5 ml

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Rektallösning

Klar, färglös till ljust gulaktig lösning i rektaltuber.

Epileptiska kramper och feberkramper; för att lindra muskelkramp orsakad av tetanus; som lugnande medel vid mindre kirurgiska och dentala ingrepp, initial användning vid oro och upprördhet, när påverkan är svår, invalidiserande eller orsakar patienten extrema obehag. Diazepam Desitin kan användas för dessa indikationer när man önskar en snabb effekt och när en intravenös injektion inte är möjlig eller olämplig.

Diazepam Desitin kan vara av särskilt värde för omedelbar behandling av kramper hos barn.

Endast för rektal användning. Endosbehållare avsedda endast för engångsbruk.

Vanlig dos är 0,25 - 0,5 mg/kg. Doseringen avpassas till ålder, vikt och individuellt svar. Diazepam Desitin finns även i endosbehållare om 10 mg. För dosen 10 mg rekommenderas Diazepam Desitin 10 mg rektalvätska. Eftersom Diazepam Desitin tillhandahålls i endosbehållare innehållande 5 eller 10 mg, framräknas totala dosen genom avrundning uppåt till närmast tillgängliga dos.

Rekommenderade doser:

Barn:	Under 10 kg (<1 år):	Rekommenderas ej.
	10 till 15 kg (1-3 år):	En 5 mg tub. Inför tuben halvvägs, till märket på spetsen.
	Över 15 kg (>3 år):	En 10 mg tub Diazepam Desitin rektalvätska.
Vuxna:	Två 10 mg tuber Diazepam Desitin rektalvätska.

Om ingen effekt ses efter 10 minuter kan doseringen upprepas till barn eller ytterligare en 10 mg tub ges till vuxna. Doseringen kan upprepas var 12:e timme. Vid initialt högre doser eller upprepad behandling skall andningen följas.

Om kramperna ändå inte kan kontrolleras skall andra kramphävande åtgärder vidtas.

Till äldre och till patienter med nedsatt allmäntillstånd skall man inte ge mer än hälften av den dos som vanligtvis ges till vuxna.

Dosreduktion kan också krävas för patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt. Lägsta möjliga dos som får symptomen under kontroll bör eftersträvas. Patienten bör kontrolleras regelbundet, och behovet av fortsatt behandling omprövas, särskilt om patienten är symptomfri.

Känd överkänslighet mot bensodiazepiner eller mot något hjälpämne.

Myastenia gravis.

Allvarlig andningsinsufficiens.

Sömnapné.

Allvarlig leverinsufficiens.

Eftersom Diazepam Desitin innehåller bensylalkohol, skall läkemedlet inte användas till prematura spädbarn.

Diazepam skall användas med försiktighet till patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, kronisk lunginsufficiens, grön starr eller organiska förändringar i hjärnan, särskilt arterioskleros.

Diazepam kan förstärka effekten av andra CNS-hämmare, och samtidig användning av dem skall undvikas.

I likhet med andra bensodiazepiner kan användningen av diazepam vara förknippad med anterograd amnesi och diazepam skall inte användas vid fall av förlust eller dödsfall, eftersom den psykologiska anpassningen kan hindras.

Diazepam rekommenderas inte för primär behandling av psykotiska sjukdomstillstånd. Diazepam skall inte användas vid tillstånd av fobi eller tvångstankar, och skall inte användas som enda behandling vid depression, eller oro associerad med depression, på grund av risken för att självmord kan utlösas hos denna patientgrupp. Diazepam skall användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare alkohol- eller läkemedelsmissbruk.

Liksom för andra bensodiazepiner skall yttersta försiktighet iakttas vid förskrivning av diazepam till patienter med personlighetsstörningar. De spärrar som släpper vid användning av bensodiazepiner kan visa sig utlösa självmord hos patienter som är deprimerade eller som visar aggressivt beteende mot sig själva och andra.

Diazepam skall inte ges till barn utan en grundlig undersökning av behovet att göra det; behandlingstiden måste minimeras. Äldre skall ges en lägre dos (se dosering). En lägre dos rekommenderas också till patienter med kronisk lunginsufficiens på grund av risken för andningsdepression. Diazepam är inte indicerat för behandling av patienter med allvarlig leverinsufficiens, eftersom encefalopati kan utlösas.

Beroendepotentialen för diazepam är låg vid korttidsanvändning. Abstinenssymptom kan uppträda med bensodiazepiner efter normal användning av terapeutiska doser för bara korta perioder, och de kan uppträda som huvudvärk, muskelsmärta, extrem oro, spänningar, rastlöshet, förvirring och irritation. I allvarliga fall kan följande symptom uppträda: overklighetskänslor, depersonifiering, domningar och stickningar i extremiteterna, överdriven känslighet för ljus, ljud och fysisk kontakt, hallucinationer eller epileptiska anfall. Detta skall beaktas när patienter behandlas i mer än några dagar.

Reboundfenomen i form av sömnlöshet och oro: ett övergående syndrom där symptom som föranledde bensodiazepinbehandling återkommer i en förstärkt form, kan inträffa vid utsättande av behandling. Det kan åtföljas av andra reaktioner, såsom humörförändringar, ångest, sömnstörningar eller rastlöshet. Eftersom risken för utsättningsreaktioner eller reboundfenomen är större vid abrupt utsättning av behandlingen, rekommenderas att dosen stegvis minskas.

Efter några veckors upprepad användning kan en viss minskning av den hypnotiska effekten av bensodiazepiner uppträda.

Utsättningsreaktioner kan uppstå vid byte från en bensodiazepin med lång effektduration till en bensodiazepiner med kort effektduration.

Amnesi

Bensodiazepiner kan framkalla anterograd amnesi. Tillståndet uppträder oftast flera timmar efter administrering (se 4.8 Biverkningar).

Psykiatriska och paradoxala reaktioner

Rastlöshet, agitation, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende eller andra onormala beteendeeffekter kan uppträda vid behandling med bensodiazepiner. Behandlingen bör då avbrytas. Sådana reaktioner förekommer oftare hos barn och äldre.

Diazepam Desitin innehåller mer än 10 % etanol.

Förstärkt sedering, eller respiratorisk och kardiovaskulär depression kan inträffa om diazepam ges tillsammans med andra läkemedel som har CNS-depressiv effekt (t.ex. antipsykotika, anxiolytika, sömnmedel, antidepressiva, hypnotika, narkotiska analgetika, anestetika, antiepileptika, sederande antihistaminer) eller med läkemedel som påverkar dess metabolism i levern (t.ex. isoniazid, disulfiram, cimetidin, omeprazol, orala antikonceptionsmedel). Narkotiska analgetika kan även förhöja euforin och öka risken för psykiskt beroende. Cimetidin och omeprazol har visat sig reducera clearance av bensodiazepiner och kan förstärka deras effekt, medan ämnen som är kända för att inducera metabolismen i levern t.ex. rifampicin kan öka clearance av bensodiazepiner.

Den sederande effekten av diazepam kan förstärkas i kombination med alkohol, vilket påverkar förmågan att köra bil och använda maskiner. Intag av alkohol rekommenderas därför inte vid behandling med Diazepam Desitin.

Metabolismen av diazepam ökas av teofyllin och av rökning.

Diazepam kan interagera med andra läkemedel som metaboliseras i levern, vilket kan medföra inhibering (levodopa) eller potentiering (fenytoin, muskelrelaxerande medel) av effekten.

Klinisk erfarenhet av behandling vid graviditet saknas. Diazepam bör inte användas, särskilt under den första och tredje trimestern, om inte fördelarna bedöms uppväga riskerna. Kvinnor i fertil ålder bör uppmanas att konsultera läkare, om de planerar graviditet eller misstänker att de är gravida.

Risken för kongenitala abnormaliteter är liten efter intag av terapeutiska doser av bensodiazepiner, även om några epidemiologiska studier har påvisat en ökad risk för kluven gom. Det finns fallbeskrivningar med kongenitala abnormaliteter, mental retardation och neonatal nystagmus med prenatalt exponerade barn som följd av överdos och intoxikation med bensodiazepiner.

När höga doser eller upprepade låga doser av diazepam ges i slutskedet av graviditeten eller under värkarbetet bör risken för hypotermi, hypotoni, måttlig respiratorisk depression, oregelbunden hjärtrytm hos fostret eller dålig sugförmåga (floppy infant syndrome) hos den nyfödde beaktas. Dessa biverkningar beror på den farmakologiska effekten av diazepam.

Spädbarn vars mödrar använt bensodiazepiner kontinuerligt under den senare delen av graviditeten, kan även ha utvecklat ett fysiskt beroende och därmed löpa viss risk att utveckla utsättningsreaktioner under den postnatala perioden.

Diazepam utsöndras med modersmjölken och bör därför inte användas under amningen.

Diazepam Desitin innehåller bensylalkohol. Bensylalkohol kan passera placentan. Den möjliga toxiciteten för prematura spädbarn skall beaktas efter administrering av Diazepam Desitin före och under värkarbete.

Sedering, amnesi, nedsatt koncentration och försämrad muskelfunktion kan negativt påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Om sömndurationen är otillräcklig ökar risken för försämrad uppmärksamhet. Patienter som behandlats med Diazepin Desitin bör inte köra bil eller använda maskiner under minst 24 timmar efter sista dosen.

Äldre och försvagade patienter är särskilt utsatta för biverkningar och kan behöva lägre doser.

Cirkulation

Sällsynta: hypotoni, bradykardi, bröstsmärtor

Blod och lymfatiska systemet

Sällsynta: bloddyskrasier inkluderande trombocytopeni

Ögon

Vanliga: dubbelseende

Sällsynta: andra synrubbningar

Muskulo-skeletala

Vanliga: muskelsvaghet

Psykiska

Vanliga: minskad vakenhet, känslomässig avtrubbning, förvirring, anterograd amnesi, paradoxala reaktioner*

Hos disponerade patienter kan en obemärkt depression bli tydlig.

Centrala nervsystemet

Vanliga: sedering, dåsighet, huvudvärk, yrsel (med risk för fall hos äldre), ataxi, sluddrande tal, tremor, trötthet och dagen-efter-effekt

Sällsynta: muntorrhet

Mag-tarmkanalen

Sällsynta: illamående, kräkningar, smärta i epigastriet, förstoppning, diarré

Lever och galla

Sällsynta: kolestatisk gulsot, hepatocellulär gulsot

Hud

Allergiska hudreaktioner inkluderande urtikaria och angioödem är mycket sällsynta

Njurar och urinvägar

Sällsynta: urinretention

Reproduktionsorgan

Sällsynta: ändrad libido, menstruella störningar

Luftvägar

Sällsynta: laryngospasm, respiratorisk depression och apné

Allmänna

Sällsynta: ökad aptit

Behandling med diazepam kan, även vid terapeutiska doser, leda till utveckling av ett fysiskt beroende där avslutande av behandlingen kan resultera i utsättningsreaktioner eller reboundfenomen

(se 4.4 Varningar och försiktighetsmått). Psykiskt beroende kan uppstå. Missbruk av bensodiazepiner har rapporterats.

* Paradoxala reaktioner (rastlöshet, agitation, irritation, instabilitet, aggressivitet, vredesutbrott, vanföreställning, mardrömmar, psykoser, hallucinationer, olämpligt beteende) har inträffat med bensodiazepiner. Dessa är mer troliga hos barn och äldre.

Överdosering yttrar sig vanligen genom olika grad av medvetandesänkning, alltifrån dåsighet till koma. Symptom vid mildare fall av överdosering inkluderar dåsighet, mental förvirring och letargi. Vid allvarligare fall av överdosering kan symptomen inkludera ataxi, hypotoni, hypotension, respiratorisk depression, i sällsynta fall koma, och i mycket sällsynta fall död.

Vid alla fall av överdosering med läkemedel bör hänsyn tas till att flera läkemedel kan ha tagits samtidigt. Om överdosering skett genom oralt intag bör kräkningar induceras (inom en timme) om patienten är vid medvetande. Är patienten medvetslös bör patienten intuberas och ventrikelsköljning göras. Är det ingen fördel att tömma ventrikeln bör aktivt kol ges för att minska absorptionen. Behandlingen är symptomatisk. Andning, hjärtfrekvens, blodtryck och kroppstemperatur skall övervakas och understödjande åtgärder skall vidtas för att upprätthålla kardiovaskulär och respiratorisk funktion. Flumazenil är indicerat för att motverka den centralt depressiva effekten hos bensodiazepiner.

Farmakoterapeutisk grupp:

Antiepileptika, ATC-kod: N03AE
Lugnande medel, ataraktika, ATC-kod N05BA

Diazepam är en anxiolytisk substans från klassen 1,4-bensodiazepiner med uttalad förmåga att reducera spänning, upprördhet och oro. Diazepam har även sedativa, hypnotiska, muskelrelaxerande och antikonvulsiva effekter. Diazepam används vid korttidsbehandling av oro och spänningstillstånd, som lugnande medel och vid premedicinering, för kontroll av muskelspasm och vid behandling av symptom på alkoholabstinens.

Diazepam binder till specifika receptorer i det centrala nervsystemet och vissa perifera organ. Bensodiazepinreceptorer i CNS finns i nära anslutning till receptorer för den inhibitoriska transmittor-substansen GABA. Efter bindning till bensodiazepinreceptorn förstärker diazepam den inhibitoriska effekten av den GABA-erga transmissionen.

Efter rektal tillförsel av lösningen absorberas diazepam snabbt och nästan fullständigt från rektum.

Absorptionen av diazepam är snabb efter rektal administrering. T_maxefter rektal administrering motsvarar ungefär T_maxefter en intravenös dos, men C_maxblir lägre efter rektal administrering. Hos vuxna nås maximal plasmakoncentration omkring 10 - 30 minuter (ca 150 - 400 ng/ml) efter administrering av 10 mg diazepam som lösning.

Diazepam har hög proteinbindningsgrad (95 - 99 %). Distributionsvolymen varierar mellan 0,95 och 2 l/kg beroende på ålder. Diazepam är lipofil och tränger snabbt in i cerobrospinalvätskan. Diazepam och dess huvudmetabolit, N-desmetyldiazepam, passerar placentan och utsöndras i bröstmjölk.

Diazepam metaboliseras huvudsakligen i levern. Dess metaboliter, N-desmetyldiazepam (nordiazepam), temazepam och oxazepam, som uppträder i urinen som glukuronider, är också farmakologiskt aktiva substanser. Endast 20 % av metaboliterna detekteras i urinen under de första 72 timmarna.

Diazepam har en bifasisk elimination med en initialt snabb distributionsfas följd av en förlängd terminal eliminationsfas på 1 - 2 dagar. För de aktiva metaboliterna N-desmetyldiazepam, temazepam och oxazepam är halveringstiderna 30 - 100 timmar, 10 - 20 timmar, respektive 5 - 15 timmar.

Utsöndringen sker huvudsakligen via njurarna men delvis också med gallan. Den är beroende av ålder såväl som lever- och njurfunktion.

Metabolism och elimination är märkbart långsammare hos nyfödda jämfört med barn och vuxna. Hos äldre är eliminationen förlängd med en faktor 2 till 4. Hos patienter med försämrad njurfunktion är eliminationen också förlängd. Hos patienter med leversjukdomar (levercirros, hepatit) är eliminationen förlängd med en faktor 2.

Kronisk toxicitet på djur efter oral administrering har inte visat läkemedelsrelaterade effekter. Det finns inga långtidsstudier på djur för att undersöka den cancerogena potentialen hos diazepam. Flera undersökningar pekar på en svag mutagen potential vid doser högt över den terapeutiska dosen till människa.

Lokal tolerans har studerats efter enstaka och upprepade appliceringar i konjunktivalsäcken hos kaniner och i rektum på hundar. Endast svag irritation observerades.

Bensylalkohol

Etanol (96 %)

Propylenglykol

Bensoesyra

Natriumbensoat

Renat vatten

Inga kända problem.

3 år.

Förvaras vid högst 25 C.

Exponering för högre temperaturer under kort tid (t.ex. vid akuta situationer) har ingen betydelse.

Förpackning med 5 rektaltuber. Varje tub innehåller 2,5 ml lösning.

Tuberna är tillverkade av polyetylen med låg densitet.

Folien avlägsnas strax före användning.

Lösningen administreras i ändtarmen. Vuxna skall ligga på sidan; barn skall ligga framstupa eller på sidan.

b) För in tubspetsen helt i ändtarmen. På barn under 15 kg förs den bara in halvvägs. Håll tuben med öppningen neråt. Innehållet i tuben töms fullständigt genom en kraftigt sammanpressning mellan pekfingret och tummen.

DESITIN ARZNEIMITTEL GMBH

WEG BEIM JÄGER 214

22335 HAMBURG

TYSKLAND

12951

1996-09-27/2006-09-17

2012-08-14