iMeds.se

Diklofenak Sandoz

Information för alternativet: Diklofenak Sandoz 50 Mg Enterotablett, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Diklofenak Sandoz50 mg enterotabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En enterotablett innehåller 50 mg diklofenaknatrium.


Hjälpämne med känd effekt:


För fullständig förteckning över hjälpämnen,se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Enterotabletter


Ljusbruna, runda, något bikonvexa med avrundade kanter.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Symptomatisk behandling av:

Feber i sig är inte en indikation.

Eftersom den aktuella läkemedelsformen har fördröjd frisättning är produkten inte indicerad när snabbt insättande effekt (smärtlindring) krävs.


4.2 Dosering och administreringssätt


Allmänt:

Biverkningar kan minimeras genom att lägsta effektiva dos används under kortast möjliga behandlingstid som är nödvändig för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet).


Dosering


Vuxna:

Det finns ingen generell doseringsinformation för vuxna. Angående dosering hänvisas till de avsnitt som innehåller specifik information för varje indikation.


Reumatoid artrit

Vanlig initialdos till vuxna är 150 mg dagligen och underhållsdosen är 75 - 100 mg dagligen.

För behandling av juvenil reumatoid artrit rekommenderas en dygnsdos på 1,5 - 2 mg/kg kroppsvikt, fördelat på 2-3 doseringstillfällen.


Osteoartros

Initialdosen är 100 – 150 mg dagligen och underhållsdosen 75 - 100 mg dagligen, beroende på smärtans intensitet.


Periarthritis humero-scapularis

Beroende på smärtans intensitet är initialdosen vanligen 150 mg dagligen. Därefter reduceras dosen beroende på symtomen.


Smärtsamma postoperativa och posttraumatiska inflammationer och svullnad

Initialdosen är vanligen 150 mg dagligen. Därefter kan doseringen reduceras beroende på symtomen.


Symtomatisk behandling av dysmenorré utan organisk orsak

Vid dysmenorré utan organisk orsak skall dosen anpassas individuellt.

Vanligen ges 50 – 150 mg dagligen.

Initialdosen är 50 – 100 mg. Denna dosering kan ökas under loppen av flera menstruationscykler upp till högst 200 mg dagligen.

Behandlingen påbörjas vid första symtom och, beroende på symtomatologin, kan den fortsätta under några dagar.


Sjukdomar med feber, speciellt för korttidsbruk som tillägg till kemoterapi vid inflammatoriska sjukdomar

En låg dos på 0,5 mg/kg kroppsvikt/dag, fördelad på 2 - 3 doser rekommenderas.


Särskilda populationer


Barn:

Det finns ingen generell doseringsinformation för barn. För barndosering hänvisas till avsnittet angående indikationen reumatoid artrit.

Diklofenak Sandoz 50 mg tabletten är inte lämplig till barn på grund av tablettstyrkan.


Äldre:

Äldre patienter skall behandlas med lägsta möjliga effektiva dos.

(Se även 4.4)


Administreringssätt


Dygnsdosen bör fördelas på 2 - 3 doseringstillfällen. Tabletterna skall sväljas hela tillsammans med minst ett halvt glas vätska (200 ml).

Tabletterna kan tas tillsammans med måltid.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Allmänt

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på magtarmkanal och kardiovaskulära effekter

nedan).


Patienter med SLE och blandad bindvävssjukdom bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak.


Användning av diklofenaknatrium, liksom andra läkemedel som hämmar cyklo-oxygenas / prostaglandin­syntes, kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som försökerbli gravida. Förkvinnor som har svårigheter attbli gravida eller genomgår utredning för infertilitet ska utsättningav diklofenaknatriumövervägas.


Effekter på magtarmkanal

Gastrointestinal blödning, ulcer eller perforation, vissa med fatal utgång, har rapporterats för samtliga NSAID, inklusive diklofenak, och kan uppträda när som helst under behandlingen med eller utan varningssymtom, och utan tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala biverkningar. Konsekvenserna blir ofta allvarligare hos äldre. Behandlingen med diklofenak skall avbrytas hos patienter som utvecklar gastrointestinal blödning eller sår.


Liksom för andra NSAID, inklusive diklofenak, är noggrann medicinsk övervakning nödvändig och särskild försiktighet ska iakttas när diklofenak ordineras till patienter med symtom som tyder på gastrointestinala störningar eller med en anamnes som tyder på sår, blödning eller perforation i mag-tarmkanalen (se avsnitt 4.8). Risken för gastrointestinal blödning är högre vid ökade doser av NSAID och hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation och hos äldre patienter.


För att minska risken för gastrointestinal toxicitet hos patienter med ulcus i anamnesen, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation och hos äldre patienter, bör behandlingen börja med lägsta möjliga dos och bibehållas med lägsta möjliga dos.


Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. protonpumpshämmare eller misoprostol) bör övervägas för dessa patienter, samt för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel, som kan öka gastrointestinal risk(se nedan och avsnitt 4.5).


Patienter med en anamnes på gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre, ska uppmanas att rapportera alla ovanliga buksymtom (speciellt gastrointestinal blödning). Försiktighet bör iakttas hos patienter med samtidig behandling med läkemedel som kan öka risken för ulcer eller blödning, såsom perorala kortikosteroider, antikoagulantiasåsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmaresamt trombocythämmare såsom acetylsalicylsyra(se avsnitt 4.5).


NSAID bör ges med försiktighet till patienter med gastrointestinala sjukdomar i anamnesen (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) då tillståndet kan förvärras (se avsnitt 4.8).


Existerande astma

Extra försiktighet skall iakttagas vid behandling av patienter med astma, årstidsbunden allergisk rinit, svullnad i nässlemhinnan (dvs. näspolyper), kronisk obstruktiv lungsjukdom eller kronisk infektion i luftvägarna (framförallt om det är förknippat med allergisk rinitliknande symtom) eftersom reaktioner på NSAID såsom astmaexacerbation, urtikaria eller Quincke´s ödem förekommer mer frekvent hos dessa patienter. Särskild försiktighet rekommenderas därför till dessa patienter (beredskap vid nödsituationer). Detta gäller även för patienter som är allergiska mot andra substanser, t.ex. i form av hudreaktioner, pruritus eller urtikaria.


Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner, i vissa fall med fatal utgång, inkluderande exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med NSAID-behandling, inklusive diklofenak (se avsnitt 4.8). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen. Reaktionerna debuterar i de flesta fall under den första behandlingsmånaden. Behandling med Diklofenak Sandoz bör avbrytas vid första tecken på uppkomst av hudutslag, slemhinneskada eller något annat tecken på överkänslighet.


Som med andra NSAID-medel, kan allergiska reaktioner inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner, i sällsynta fall uppkomma utan tidigare användning av läkemedlet.


Hepatiska effekter

Patienter med nedsatt leverfunktion bör följas noggrant vid behandling med diklofenak, då sjukdomstillståndet kan förvärras.


Liksom för andra NSAID, inklusive diklofenak, kan ett eller flera leverfunktionsvärden stiga. Vid längre tids behandling med diklofenak bör som en försiktighetsåtgärd leverfunktionen kontrolleras regelbundet. Om onormala leverfunktionsvärden kvarstår eller försämras, samt om tecken på leverpåverkan uppstår eller om andra symtom uppträder (t.ex. eosinofili, utslag) bör behandlingen avbrytas.Hepatit kan vid användning av diklofenak uppträda utan prodromalsymtom.


Försiktighet bör iakttas vid användning av diklofenak till patienter med hepatisk porfyri pga att det kan utlösa en

attack.


Renala effekter

Då vätskeretention samt ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling, inklusive diklofenak, är särskild försiktighet indicerad vid behandling av patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, anamnes på hypertension, äldre, patienter som samtidigt behandlas med diuretika eller läkemedel som signifikant kan påverka njurfunktionen och hos de patienter som förlorat stora extracellulära volymer t ex före eller efter stora kirurgiska ingrepp (se avsnitt 4.3). Övervakning av njurfunktionen rekommenderas som en försiktighetsåtgärd när man använder diklofenak vid dessa tillfälle. Avbrytande av behandlingen följs vanligtvis av tillfriskning till stadiet innan behandlingen påbörjades.


När NSAID inklusive diklofenak kombineras med diuretika, ACE-hämmare eller angiotensin-II-receptorantagonister kan risken för försämring av njurfunktionen, inklusive möjlig akut njursvikt öka hos vissa patienter, speciellt när njurfunktionen är nedsatt (se avsnitt 4.5)


Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Patienter med betydande riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus och rökning) ska endast behandlas med diklofenak efter noggrant övervägande.

Eftersom de kardiovaskulära riskerna med diklofenak kan öka med dos och exponeringstid, ska kortast möjliga behandlingstid och lägsta effektiva dygnsdos användas. Patientens behov av symtomlindring och svar på behandlingen ska utvärderas med jämna mellanrum.


Hematologiska effekter

Under långtidsbehandling med diklofenak, som med andra NSAID-medel, rekommenderas kontroll av blodstatus.Liksom andra NSAID-medel kan diklofenak temporärt hämma trombocytaggregationen och förlänga blödningstiden. Patienter med hemostasrubbningar bör kontrolleras noggrant.


Äldre

Försiktighet tillråds hos äldre patienter baserat på medicinska grunder. Det är speciellt rekommenderat att använda lägsta effektiva dos hos sköra äldre patienter eller till patienter med låg kroppsvikt.


Det är också mer sannolikt att äldre patienter lider av nedsatt njur-, hjärt- eller leverfunktion, så därför fodras noggrann övervakning.


Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar i samband med NSAID-behandling, speciellt gastrointestinal blödning och perforation, vissa med fatal utgång (se avsnitt 4.2).


Interaktioner med NSAID

Samtidig användning av diklofenak och andra NSAID, inklusive selektiva hämmare av cyklo-oxygenas-2 (COX-2-hämmare) bör undvikas då synergieffekt ej har påvisat och det föreligger risk för förstärkta biverkningar (see avsnitt 4.5).


Maskering av teckenpå infektion

Liksom andra NSAID kan Diklofenak Sandoz på grund av sina farmakodynamiska egenskaper maskera tecken eller symtom på infektion.


I exceptionella fall kan vattkoppor vara orsaken till svåra infektiösa komplikationer i hud och mjukvävnader. Hittills har man inte kunnat utesluta att NSAID-preparat kan spela en roll genom att förvärra dessa infektioner. Diklofenak bör därför undvikas vid vattkoppor.


Detta läkemedel innehåller laktos.


Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


Detta läkemedel innehåller hydrerad polyoxylricinolja, vilket kan orsaka magproblem och diarré.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Observerade interaktioner som bör beaktas:


Potenta CYP2C9-hämmare:

Försiktighet rekommenderas vid samtidig administrering av diklofenak och CYP2C9-hämmare (t.ex. flukonazol, amiodaron, vorikonazol och sufinpyrazon), vilket kan resultera i en signifikant ökning av maximal plasmakoncentration och exponering av diklofenak på grund av hämning av diklofenaks metabolism. Samtidig administrering av vorikonazol gav en ökning av diklofenak AUC och Cmaxpå 78 % respektive 114 %.


Litium:

Samtidig användning av diklofenak kan öka plasmakoncentrationerna av litium. Kontroll av serumlitiumnivåerna rekommenderas.


Digoxin:

Samtidig användning av diklofenak kan öka plasmakoncentrationerna av digoxin. Kontroll av serum digoxinnivåerna rekommenderas.


Diuretika och antihypertensiva medel:

NSAID inklusive diklofenak kan reducera effekten av diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. Därför ska kombinationen administreras med försiktighet och patienter, särskilt äldre, ska noggrant få sitt blodtryck kontrollerat regelbundet. När NSAIDer inklusive diklofenak kombineras med diuretika, ACE-hämmare eller en angiotensin II antagonist ökar risken för försämring av njurfunktionen inklusive akut njursvikt (vilket normalt är reversibelt).hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t ex dehydrerade patienter eller äldre patienter), Kombinationen ska därför ges med försiktighet, särskilt till äldre. Patienter ska hydreras adekvat och man ska överväga att övervaka njurfunktionen efter initiering av samtidig behandling och regelbundet därefter,särskilt för diuretika och ACE-hämmare på grund av den ökade risken för nefrotoxicitet(se avsnitt 4.4).


Ciklosporin:

Diklofenak, som andra NSAID-medel, kan öka nefrotoxiciteten hos ciklosporin på grund av påverkan på prostaglandiner i njurarna. Det har rapporterats att ciklosporin kan höja plasmakoncentrationen av diklofenak

med ca 100 %. Därför ska diklofenak ges i lägre doser än vad som ges till patienter som inte behandlas med

ciklosporin.


Läkemedel som kan orsaka hyperkalemi:

Samtidig användning av kaliumsparande diuretika, ciklosporin, takrolimus eller trimetoprim kan öka serumnivåerna av kalium, vilket därför bör monitoreras regelbundet (se avsnitt 4.4).


Kinoloner:

Enstaka fall av konvulsioner som kan ha orsakats av samtidig behandling med kinoloner och NSAID har rapporterats.


Förväntade interaktioner som bör beaktas


Andra NSAID-medel och glukokortikoider:

Samtidig behandling med diklofenak tillsammans med andra systemiska NSAID-medel eller glukokortikoider kan förstärka de gastrointestinala biverkningarna (se avsnitt 4.4). Samtidig behandling med acetylsalicylsyra minskar plasmakoncentrationen av diklofenak, utan klinisk effekt.


Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel::

Försiktighet rekommenderas eftersom samtidig administrering kan öka blödningsrisken (se avsnitt 4.4). Även om kliniska undersökningar inte verkar visa att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det rapporter om ökad blödningsrisk hos patienter som får diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Noga övervakning av dessa patienter rekommenderas därför.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI):

Samtidig behandling med NSAID, inklusive diklofenak och SSRI kan öka risken för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4).


Antidiabetika:

Kliniska studier har visat att diklofenak kan ges tillsammans med perorala antidiabetika utan att den kliniska effekten påverkas. Enstaka fall av både hyperglykemiska och hypoglykemiska effekter, som krävt dosjustering av dessa medel, har dock rapporterats vid samtidig behandling med Diklofenak Sandoz. Av denna orsak rekommenderas kontroll av blodglukosnivån som en försiktighetsåtgärd under samtidig behandling.


Fenytoin:

Vid samtidig användning av fenytoin och diklofenak, rekommenderas kontroll av plasmakoncentrationerna av fenytoin, på grund av en förväntad ökning i exponering av fenytoin.


Metotrexat:

Diklofenak kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat resulterande i ökad metotrexatexponering. Försiktighet skall iakttagas när NSAID, inklusive diklofenak, ges mindre än 24 timmar före eller efter behandling med metotrexat eftersom blodkoncentrationerna av metotrexat kan öka och toxiciteten för denna substans öka.


Kolestipol och kolestyramin:

Vid samtidig administrering av diklofenak och kolestipol eller kolestyramin minskar absorptionen av diklofenak. Det är därför rekommenderat att diklofenak tas åtminstone 1 timme före, eller 4-6 timmar efter administrering av kolestipol/kolestyramin.


4.6 Fertilitet, graviditetoch amning


Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för gastroschisis och hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %.

Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död.

Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.


Under den första och andra trimestern av graviditeten skall diklofenak användas endast då det är absolut nödvändigt. Om diklofenak används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

fostret för:


Modern och fostret, vid graviditetens slut, kan utsättas för:


Ovanstående medför att diklofenak är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten(see avsnitt 4.3 och 5.3).


Amning

Liksom andra NSAID passerar diklofenak över i modersmjölk i små mängder. Därför ska diklofenak inte användas under amning för att undvika att barnet drabbas av biverkningar.


Fertilitet

Användning av diklofenak, liksom andra NSAID, kan försämra kvinnlig fertilitet och rekommenderas ej till kvinnor som försöker bli gravida. Man bör överväga att avsluta behandling med diklofenak hos kvinnor som har svårt för att bli gravida eller kvinnor som genomgår fertilitetsundersökning.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Diklofenak Sandoz har ingeneller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.


4.8 Biverkningar


Biverkningar från kliniska prövningar och/eller spontana rapporterna eller litteraturen (tabell 1) anges enligt MedDRAs klassificering av organsystem. Inom varje organsystem rangordnas biverkningarna efter frekvens med den oftast förekommande biverkningen först. Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Dessutom anges motsvarande frekvenskategori för varje biverkning i enlighet med följande konvention (CIOMS III):


Mycket vanliga: (≥1/10)

Vanliga: (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga: (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta: (≥1/10 000, < 1/1000)

Mycket sällsynta: (< 1/10 000).


Följande biverkningar inkluderar rapporter för diklofenak enterotabletter och/eller andra beredningsformer av diklofenak, med antingen korttidsanvändning eller långtidsanvändning.


Tabell 1: Biverkningar


Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta:

Trombocytopeni, leukopeni, anemi (inklusive hemolytisk och aplastisk anemi), agranulocytos

Immunsystemet

Sällsynta:

Överkänslighet, anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner (inklusive blodtryckfall och chock)

Mycket sällsynta:

Angioödem (inklusive ansiktsödem)

Psykiska störningar

Mycket sällsynta:

Desorientering, depression, insomningssvårigheter, mardrömmar, irritabilitet, psykotiska störningar, oro

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga:

Huvudvärk, yrsel

Sällsynta:

Somnolens

Mycket sällsynta:

Parestesier, minnesstörningar, kramper, tremor, aseptisk meningit, smakförändringar, cerebrovaskulär händelse

Ögon

Mycket sällsynta:

Synstörningar, dimsyn, dubbelseende

Öron och balansorgan

Vanliga:

Vertigo

Mycket sällsynta:

Tinnitus, nedsatt hörsel

Hjärtat

Mycket sällsynta:

Palpitationer, bröstsmärta, hjärtsvikt, hjärtinfarkt

Blodkärl

Mycket sällsynta:

Hypertoni, vaskulit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta:

Astma (inklusive dyspné)

Mycket sällsynta:

Pneumonit

Magtarmkanalen

Vanliga:

Illamående, kräkningar, diarré, dyspepsi, buksmärta, flatulens, minskad aptit

Sällsynta:

Gastrit, gastrointestinal blödning, hematemes, blodig diarré, melaena, gastrointestinala sår (med eller utan blödning eller perforation)

Mycket sällsynta:

Kolit (såsom hemorragisk kolit och exacerbationer av ulcerös kolit eller Crohn's sjukdom), förstoppning, stomatit, glossit, esofaguslesioner, diafragma-liknande intestinala strikturer, pankreatit

Ingen känd frekvens

Ischemisk kolit

Lever och gallvägar

Vanliga:

Förhöjda aminotransferasnivåer

Sällsynta:

Hepatit, gulsot, leversvikt

Mycket sällsynta:

Fulminant hepatit, levernekros, leversvikt

Hud och subkutan vävnad

Vanliga:

Hudutslag

Sällsynta:

Urtikaria

Mycket sällsynta:

Bullösa eruptioner, eksem, erytema multiforme, Stevens-Johnson's syndrom, toxisk epidermolys nekrolys (Lyells syndrom), exfoliativ dermatit, håravfall, fotosensitivitet, purpura (inklusive Henoch-Schonlein purpura), pruritus.

Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta:

Akut njursvikt, hematuri, proteinuri, nefrotiskt syndrom, interstitiell nefrit, papillarnekros

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Sällsynta:

Ödem

Kliniska prövningar och epidemiologiska data visar genomgående på en ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) i samband med diklofenakbehandling, särskilt vid höga doser (150 mg dagligen) och långtidsbehandling (se avsnitt 4.3 och 4.4 för Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering


Symtom

Det finns inga typiska symtom efter överdosering av diklofenak. Överdosering kan orsaka symtom såsom kräkningar, gastrointestinal blödning, diarré, yrsel, tinnitus eller kramper. Vid händelse av förgiftning, kan akut njursvikt och leverskada inträffa.


Behandling

Behandling av akut förgiftning med NSAID är understödjande och symtomatisk. Behandling av komplikationer såsom hypotension, njursvikt, konvulsioner, gastrointestinala besvär och andningsdepression ska vara understödjande och symtomatisk.


Specifik terapi såsom forcerad diures, dialys eller hemoperfusion förväntas inte vara till nytta för att öka utsöndringen av NSAID, inklusive diklofenak, på grund av den höga proteinbindningen och omfattande metabolismen hos dessa läkemedel.


Behandling med aktivt kol kan övervägas efter intag av potentiell toxisk överdos, och magtömning (t ex kräkning, ventrikeltömning) efter intag av potentiell hotande överdos.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID

ATC-kod: M01AB05


Verkningsmekanism

Diklofenak Sandoz innehåller prostaglandinsynteshämmaren diklofenaknatrium. Det är ett fenylättikssyraderivat med anti-inflammatoriska, analgetiska och antipyretiska egenskaper.

Hämning av prostaglandinsyntesen har experimentellt visats vara en viktig del av verkningsmekanismen. Prostaglandiner spelar en viktig roll vid uppkomsten av inflammation, smärta och feber.


Farmakodynamisk effekt

Vid reumatiska sjukdomar utövar diklofenak anti-inflammatoriska och analgetiska egenskaper som kliniskt karakteriseras av lindring av symtom som smärta i vila och rörelse, morgonstelhet och ledsvullnad såväl som en förbättring av ledfunktionen.


Vid posttraumatiska smärtsamma postoperativa inflammationer och svullnad lindrar diklofenak snabbt både spontan smärta och rörelsesmärta samt minskar inflammationen och svullnaden.


I kliniska studier vid dysmenorré utan organisk orsak har Diklofenak Sandoz visats lindra smärtan och reducera blödningsmängden.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Diklofenak absorberas fullständigt från enterotabletterna efter ventrikelpassagen. Även om absorptionen är snabb, kan effekten vara försenad beroende på den magsaftresistenta drageringen av tabletten.


En maximal plasmakoncentration på 1,5 mikrogram/ml (5 mikromol/l) erhålls i medeltal 2 timmar efter intag av 50 mg.


Passagen genom ventrikeln är långsammare om tabletten tas efter eller tillsammans med en måltid än om den tas före måltiden. Mängden diklofenak som absorberas är samma. Därför bör Diklofenak Sandoz enterotabletter helst tas före måltid.


Eftersom ca hälften av den aktiva substansen metaboliseras under den första passagen genom levern ("first pass"-effekt), är den absoluta biotillgängligheten ca 50%.


Farmakokinetiken ändras inte efter upprepad administrering. Ingen ackumulation sker under förutsättning att de rekommenderade doseringsintervallen hålls.


Plasmakoncentrationerna hos barn efter ekvivalenta doser (mg/kg kroppsvikt) är likvärdiga med dem som erhålls hos vuxna.


Distribution

Diklofenak är till 99,7% bundet till serumproteiner, huvudsakligen albumin (99,4%).

Den skenbara distributionsvolymen beräknas till 0,12 - 0,17 l/kg.


Diklofenak övergår i synovialvätska och maximala plasmakoncentrationer erhålls 2 - 4 timmar efter det att maximala plasmakoncentrationer erhållits. Den skenbara halveringstiden i eliminationsfasen i synovialvätska är 3 - 6 timmar. Två timmar efter det att maximala koncentrationer i plasma erhållits är koncentrationerna av den aktiva substansen högre i synovialvätska än i plasma och förblir högre i upp till 12 timmar.


Diklofenak och dess metaboliter passerar placenta och mindre mängder av diklofenak har påvisats i human bröstmjölk.


Biotransformation

Biotransformationen av diklofenak sker till viss del genom glukuronidering av den oförändrade substansen, men består huvudsakligen av enkel och multipel hydroxylering och metoxylering, vilket ger upphov till flera hydroxylerade metaboliter (3'-hydroxi-, 4'-hydroxi-, 5'-hydroxi-, 4',5'-hydroxi, 3'-hydroxi-4'-metoxidiklofenak), som till största delen glukuronideras. Två av dessa hydroximetaboliter är biologiskt aktiva, men i mindre grad än diklofenak.


Eliminering

Totalclearance för diklofenak i plasma är 263 + 56 ml/minut (medelvärde + SD). Den terminala halveringstiden i plasma är 1-2 timmar.

Fyra metaboliter, inklusive de två aktiva, har också kort halveringstid i plasma, 1-3 timmar. En metabolit, 3'-hydroxi-4'-metoxidiklofenak har mycket längre halveringstid.

Denna metabolit är emellertid i stort sett inaktiv.


Omkring 60% av den givna dosen utsöndras i urin i form av metaboliter från någon av dessa processer; mindre än 1 % utsöndras som oförändrad substans. Den resterande delen av dosen elimineras som metaboliter i galla och faeces.


Linjäritet/icke-linjäritet

Den mängd som absorberas är linjär i förhållande till storleken på dosen.


Speciella population:

Inga relevanta åldersberoende skillnader avseende absorption, metabolism eller utsöndring har setts.


Hos patienter med nedsatt njurfunktion bör ingen ackumulering av den aktiva substansen ske, baserat på kinetikstudier av singeldoser, om de vanliga dosintervallen beaktas. Vid kreatininclearance < 10 ml/minut är de teoretiska steady-state-koncentrationerna i plasma av hydroximetaboliterna fyrdubblade i förhållande till de hos friska individer.

Metaboliterna utsöndras dock slutligen genom gallan.


Hos patienter med kronisk hepatit eller okompenserad cirrhos är kinetiken och metabolismen av diklofenak densamma som hos patienter utan leversjukdom.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Prekliniska data från toxicitetsstudier med akut och upprepad dosering såväl som från genotoxiska, mutagena och karcinogena studier med diklofenak påvisade ingen specifik risk för människa vid terapeutiska doser.


Studier av reproduktionstoxicitet har gett följande resultat:


Diklofenaks effekter på reproduktionsparametrar och förlossning samt på konstriktion av ductus arteriosus in uteroär farmakologiska konsekvenser av denna klass av prostaglandinsynteshämmare (se avsnitt 4.3 och 4.6).


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Kolloidal vattenfri kiseldioxid, mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat, magnesiumstearat, majsstärkelse, povidon, natriumstärkelseglykollat, hypromellos, hydrerad polyoxylricinolja, gul järnoxid (E 172), röd järnoxid (E 172), talk, titandioxid (E 171), Eudragit L (metakrylsyracopolymer), makrogol 8000, silikonantiskumemulsion (dimetylpolysiloxan och kiseldioxid).


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


2 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 30 °C.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Enterotabletter i PVC/PE/PVDC/aluminiumblister:

10, 20, 30, 40, 50, 60, 100, 100x1 eller 500 tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningarför destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Sandoz GmbH

Biochemiestrasse 10

A-6250 Kundl

Österrike


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


15723


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 1999-12-29

Datum för den senaste förnyelsen:2009-10-28


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-10-24