Doktacillin
Produktresumé
1Läkemedlets Namn
Doktacillin 1 g respektive 2 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning
2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
1 injektionsflaska innehåller ampicillinnatrium motsvarande 1 g respektive 2 g ampicillin.
3Läkemedelsform
Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning
Vitt till nästan vitt pulver.
4Kliniska Uppgifter
.4.1Terapeutiska indikationer
Akut exacerbation av kronisk bronkit. Övre urinvägsinfektion orsakad av enterokocker. Septikemi samt endokardit orsakad av enterokocker. Akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes. Neonatal septikemi.
Vid samhällsförvärvad pneumoni bör Doktacillin förbehållas patienter hos vilka penicillin G ej givit önskad effekt eller är olämplig av andra skäl.
.4.2Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna:
Intramuskulärt: 500 mg 4 gånger per dygn.
Intravenös intermittent injektion: 500 mg-2 g 4-6 gånger per dygn. Ges långsamt, 2 g under minst 3-4 minuter.
Kontinuerlig intravenös infusion: 6-12 g per dygn. Infusionspump bör om möjligt användas.
Intravenös intermittent infusion: 2 g 4-6 gånger per dygn.
Högre doser än de rekommenderade kan ges intravenöst vid behov.
Barn:
Intramuskulärt: 50 mg/kg kroppsvikt och dygn. Dygnsdosen fördelas på fyra doser med 6 timmars intervall. Till nyfödda och prematura barn rekommenderas 25-50 mg/kg fördelat på två doser.
Intravenöst: 100-200 mg/kg kroppsvikt och dygn vid svåra infektioner. Vid bakteriell meningit kan den intravenösa doseringen till barn vid behov ökas till 400 mg/kg kroppsvikt och dygn.
Behandlingskontroll
Vid långvarig behandling (>2-3 veckor) bör lever- och njurfunktion samt blodbild följas.
Vid akut meningit orsakad av Listeria monocytogenes samt vid neonatal septikemi ges Doktacillin i kombination med annat antibiotikum.
.4.3Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot andra penicilliner.
.4.4Varningar och försiktighet
Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer. Höga urinkoncentrationer kan ge falskt positiv reaktion i vissa glukostest.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.
.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Följande kombinationer med Doktacillin kan kräva dosanpassning: allopurinol och metotrexat.
Allopurinol ökar risken för allergiska utslag av ampicillin.
Ett allvarligt fall med svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V vilka är organiska syror som kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. En misstänkt interaktion finns också beskriven efter kombinationen metotrexat/mezlocillin samt ett annat fall efter kombinationen metotrexat och amoxicillin.
.4.6Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet: Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning: Ampicillin passerar över i modersmölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Doktacillin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
.4.8Biverkningar
Biverkningar klassificeras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Vanligast är hudutslag som förekommer hos cirka 5% av behandlade patienter.
|
Organsystem |
Frekvens |
Biverkningar |
|
Infektioner och infestationer |
Mindre vanliga |
Pseudomembranös kolit |
|
Blodet och lymfsystemet |
Mindre vanliga |
Anemi, trombocytopeni, eosinofili, leukopeni och agranulocytos |
|
Immunsystemet |
Sällsynta |
Anafylaktisk reaktion |
|
Magtarmkanalen |
Vanliga |
Lös avföring |
|
Mindre vanliga |
Glossit, stomatit, illamående, kräkningar, enterokolit, diarré |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
Vanliga |
Exantem |
|
Mindre vanliga |
Urtikaria |
|
|
Sällsynta |
Exfoliativ dermatit och erytema multiformae |
Svampöverväxt i munhåla och i underliv kan förekomma. Lokal smärta kan förekomma vid intramuskulär injektion.
Vid mononucleosis infectiosa är frekvensen exantem hög. En förhöjd frekvens exantem har också iakttagits vid leukemi.
Förhöjda ASAT-värden har visats uppstå på grund av lokal frisättning vid injektionsstället och behöver inte tyda på leverengagemang.
För behandling av anafylaktisk reaktion se avsnitt 4.9 Överdosering.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
.4.9Överdosering
Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t ex nedsatt njurfunktion och defekt blodlikvorbarriär har dock parenteral tillförsel i höga doser givit toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på hypersensibilisering.
Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.
I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter.
Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys. Vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst. Hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Acidoskorrektion.
5Farmakologiska Egenskaper
.5.1Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Penicillin med utvidgat spektrum, ATC-kod: J01CA01.
Doktacillin (ampicillin) är ett penicillin med utvidgat antibakteriellt spektrum. Ampicillin hämmar bakteriers cellväggssyntes. Effekten är baktericid.
Antibakteriellt spektrum
|
Känsliga |
Pneumokocker Streptokocker Enterokocker Listeria monocytogenes Meningokocker Haemophilus influenzae Proteus mirabilis Anaeroba streptokocker och peptostreptokocker |
|
Intermediära |
E coli och Acinetobacter |
|
Resistenta |
Stafylokocker Moraxella catarrhalis Betalaktamasproducerande Haemophilus influenzae Citrobacter Klebsiella Enterobacter Morganella morganii Proteus vulgaris Providencia Serratia Pseudomonas Legionella Clostridium difficile Bacteroides fragilis Mykoplasma Chlamydia |
Resistens förekommer (1-10%) hos pneumokocker samt Enterococcus faecalis.
Resistens är vanlig (>10%) hos Enterococcus faecium, Haemophilus influenzae samt gramnegativa tarmbakterier.
Resistensmekanismer
Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade pencillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.
Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).
Resistensutveckling
Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot ampicillin. Dessa stammar är ovanliga i Sverige men vanliga i vissa delar av Europa.
Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
.5.2Farmakokinetiska egenskaper
Vid administrering av Doktacillin 2 g som intermittent infusion uppnås en maximal serumkoncentration på ca 100 mikrogram/ml, efter 4 timmar ca 4 mikrogram/ml. Den biologiska halveringstiden i serum är 55-60 minuter. Ampicillin penetrerar blodlikvorbarriären bättre vid meningit än vid intakta meninger. I genomsnitt uppgår likvorkoncentrationen till 10-35% av koncentrationen i serum.
.5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
6Farmaceutiska Uppgifter
.6.1Förteckning över hjälpämnen
Doktacillin pulver till injektions- och infusionsvätska innehåller inga hjälpämnen.
.6.2Inkompatibiliteter
Doktacillin kan ges i natriumklorid och vatten för injektionsvätskor.
Tillsatser till penicillinlösningar bör inte göras med substanser för vilka kompatibilitetsundersökningar saknas.
.6.3Hållbarhet
3 år.
Injektionslösningarna ska användas omedelbart efter beredningen. Nyberedd lösning kan ha en gulaktig färg. Lösningar avsedda för infusion ska tillsättas infusionsvätska omedelbart.
.6.4Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
.6.5Förpackningstyp och innehåll
Injektionsflaska 10 x 1 g och 10 x 2 g
.6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
1 g Doktacillin innehåller 3 mmol Na+, vilket motsvarar ca 20 ml isoton natriumkloridlösning.
Den osmolalitet som lösningen får beror på vilken mängd Doktacillin som används samt vilken vätska som används vid spädningen. Beroende på den mängd Doktacillin som ska administreras rekommenderas vatten för injektionsvätskor eller natriumkloridlösning vid spädningen (se nedanstående tabell).
|
Typ av lösning |
Beredningsanvisning |
|
Lösning för intramuskulär injektion |
1 g löses i 4 ml vatten för injektionsvätskor, etc. |
|
Lösning för intravenös injektion |
1 g löses i 10 ml vatten för injektionsvätskor, 2 g löses i 20 ml vatten för injektionsvätskor,etc. |
|
Lösning för intermittent infusion |
1 g löses i 100 ml isoton natriumkloridlösning, 2 g löses i 100 ml vatten för injektionsvätskor eller isoton natriumkloridlösning. Den erhållna lösningen ansluts lämpligen till en flervägskran. Lösningen infunderas i jämn takt under 20-30 minuter. Mini-Set: Lösningen bereds i Minibag plastbehållare med hjälp av en överföringsadapter. |
|
Lösning för kontinuerlig infusion |
2 g löses i 15 ml vatten för injektionsvätskor Den erhållna lösningen blandas med lämplig infusionslösning. |
7Innehavare av Godkännande För Försäljning
Meda AB
Box 906
170 09 Solna
8Nummer på Godkännande för Försäljning
7195
9Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
Datum för det första godkännandet: 31 mars 1964
Datum för den senaste förnyelsen: 01 januari 2007
10Datum för Översyn av Produktresumén
2016-08-19