Information för alternativet: Dolcontin 30 Mg Depottablett, Dolcontin 5 Mg Depottablett, Dolcontin 100 Mg Depottablett, Dolcontin 200 Mg Depottablett, Dolcontin 10 Mg Depottablett, Dolcontin 60 Mg Depottablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Dolcontin 30 Mg Depotgranulat Till Oral Suspension I Dospåse Dolcontin 20 Mg Depotgranulat Till Oral Suspension I Dospåse Dolcontin 60 Mg Depotgranulat Till Oral Suspension I Dospåse Dolcontin 100 Mg Depotgranulat Till Oral Suspension I Dospåse
2. Dolcontin 30 Mg Depottablett Dolcontin 5 Mg Depottablett Dolcontin 100 Mg Depottablett Dolcontin 200 Mg Depottablett Dolcontin 10 Mg Depottablett Dolcontin 60 Mg Depottablett

produktresumé

Dolcontin 5 mg depottabletter

Dolcontin 10 mg depottabletter

Dolcontin 30 mg depottabletter

Dolcontin 60 mg depottabletter

Dolcontin 100 mg depottabletter

Dolcontin 200 mg depottabletter

Morfinsulfatpentahydrat 5 mg	motsvarande morfin 3,75 mg
Morfinsulfatpentahydrat 10 mg	motsvarande morfin 7,5 mg
Morfinsulfatpentahydrat 30 mg	motsvarande morfin 22,5 mg
Morfinsulfatpentahydrat 60 mg	motsvarande morfin 45 mg
Morfinsulfatpentahydrat 100 mg	motsvarande morfin 75 mg
Morfinsulfatpentahydrat 200 mg	motsvarande morfin 150 mg

Hjälpämnen med känd effekt:

Dolcontin 5 mg depottabletter innehåller 95 mg laktos, vattenfri

Dolcontin 10 mg depottabletter innehåller 90 mg laktos, vattenfri

Dolcontin 30 mg depottabletter innehåller 70 mg laktos, vattenfri

Dolcontin 60 mg depottabletter innehåller 40 mg laktos, vattenfri

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Depottablett

Egenskaper hos läkemedelsformen:

5 mg: olivgröna, kupiga tabletter med diameter 7,3 mm, märkta DM.

10 mg: vita, kupiga tabletter med diameter 7,3 mm, märkta DO.

30 mg: gula, kupiga tabletter med diameter 7,3 mm, märkta DL.

60 mg: rosa, kupiga tabletter med diameter 7,3 mm, märkta DZ.

100 mg: bruna, kupiga tabletter med diameter 7,3 mm, märkta DU.

200 mg: blågröna, kupiga tabletter med diameter 8,8 mm, märkta 200 mg.

Långvarig svår opioidkänslig smärta, såsom smärta vid cancer.

Dosering

På grund av stora skillnader mellan olika patienter i fråga om farmakokinetik, smärtintensitet, smärtgenes, eventuell tolerans och ålder ska doseringen av Dolcontin depottabletter individualiseras. Vid morfinbehandling av äldre patienter och av patienter med nedsatt lever- och njurfunktion ska stor försiktighet iakttagas och den initialt lämpliga dosen kan behöva reduceras.

Behandlingen inleds med att en morfindos, som ger smärtfrihet, ställs in med hjälp av en kortverkande morfinberedning (tabletter eller oral lösning). Därefter ställer man över patienten på samma dygnsdos (mg) av Dolcontin depottabletter. Dygnsdosen av Dolcontin uppdelas och ges var 8-12:e timme. Vid smärtgenombrott ska kortverkande morfin användas.

Dosen ska justeras efter patientens behov. Vid behov av dosökning ges extradoser av kortverkande morfin. När kontinuerlig smärtfrihet åter uppnåtts räknas den nya dygnsdosen ut (mg Dolcontin + mg kortverkande morfin) och Dolcontin ges fortsättningsvis i denna dos (uppdelad på 2-3 doseringstillfällen, var 8-12:e timme). Nedtrappning till lägre dos ska ske successivt.

Tabletterna ska sväljas hela.

Pediatrisk population

Erfarenheten av behandling av barn under 12 år är begränsad.

Behandlingskontroll

Obstipation och illamående bör förebyggas genom samtidig tillförsel av laxantia respektive antiemetika.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Andningsdepression, skallskada, paralytisk ileus, "akut buk", fördröjd magtömning, obstruktiv lungsjukdom, akut leversjukdom, konvulsiva tillstånd. Vid orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan.

Dosen kan behöva reduceras vid behandling av äldre patienter, vid hypothyroidism och vid behandling av patienter med kraftigt nedsatt lever- eller njurfunktion.

Används med försiktighet till opiatberoende patienter samt till patienter med förhöjt intrakraniellt tryck, hypotension med hypovolemi, medvetanderubbning, gallvägssjukdom, spasm i gallvägar eller uretärer, pankreatit, obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom, prostata-hypertrofi, sekretstagnation och binjurebarksinsufficiens.

Dolcontin depottabletter rekommenderas inte för pre-operativ användning eller post-operativt under de första 24 timmarna.

Det bör understrykas att patienter, som har titrerats till en effektiv dos av ett opioid-läkemedel, inte ska byta till annat morfinpreparat med kontrollerad frisättning eller annat narkotiskt smärtlindrande medel utan förnyad titrering och klinisk utvärdering. I annat fall kan en bibehållen analgetisk effekt ej garanteras.

Morfinets effekter kan leda till missbruk och beroende kan utvecklas vid regelbunden, felaktig användning. Vid korrekt administrering till patienter med kronisk smärta minskar risken för fysiskt och psykiskt beroende signifikant och är inte något större problem vid behandling av patienter med svår smärta. Korstolerans med andra opioider föreligger.

Om paralytisk ileus misstänks eller inträffar under användning, ska behandlingen med Dolcontin depottabletter genast avbrytas.

Behandling med MAO-hämmare, se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner.

Dolcontin depottablett 5 mg, 10 mg, 30 mg och 60 mg innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Samtidig användning av alkohol och Dolcontin kan ge ökad risk för biverkningar av Dolcontin; samtidig användning ska undvikas.

Morfin förstärker effekten av lugnande medel, anestetika, sömnmedel, sedativa medel, muskelrelaxerande och medel mot hypertoni.

Barbiturater förstärker opiaters och opioiders andningsdepressiva effekt. Kombinationen bör därför undvikas.

Rifampicin inducerar metabolismen av oralt morfin så pass kraftigt att högre doser än

normalt fordras för analgetisk effekt.

Klomipramin och amitriptylin förstärker den analgetiska effekten av morfin, vilket delvis kan bero på ökad biotillgänglighet. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Samtidig administrering av morfin och MAO-hämmare ska undvikas. MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotonergt syndrom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin och MAO-hämmare, och kan därför ej uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare. Minst två veckor ska förflyta innan behandling med morfin initieras för patienter som tidigare behandlats med MAO-hämmare.

Kombinerade morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) kan minska den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, varför risken för abstinenssymtom ökar.

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos Dolcontin; samtidig användning ska undvikas.

Graviditet

Dolcontin depotabletter rekommenderas inte under graviditet eller i samband med förlossning på grund av risk för neonatal abstinens respektive neonatal andningsdepression. Om preparatet ändå ges under dessa förhållanden ska detta ske endast på strikt indikation där moderns behov noga vägts mot riskerna för barnet. Abstinenssymptom har observerats hos nyfödda till mödrar som får kronisk behandling.

Amning

Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk.

Fertilitet

Det är inte känt om Dolcontin påverkar fertilitet hos människor.

Morfin kan påverka uppmärksamheten och reaktionsförmågan så att förmågan att framföra fordon och använda maskiner blir försämrad eller upphör. Detta måste beaktas speciellt i början av behandlingen, vid ändring av doseringen och i samband med intag av alkohol eller lugnande medel.

De vanligaste biverkningarna är obstipation och illamående samt sedering. Obstipation förekommer hos nästan samtliga patienter, illamående hos ca 30 % av uppegående patienter.

Klassificering av organsystem	Vanliga (1/100, <1/10)	Mindre vanliga (1/1000, <1/100)	Sällsynta (1/10 000, <1/1000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Hjärtat		Hjärtklappning	Sänkning av blod-tryck och hjärt-frekvens
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk, ofrivilliga muskel-kontraktioner, dåsighet	Konvulsioner, muskelhyperaktivitet, parestesi, yrsel	Synkope
Ögon		Mios	Dimsyn, dubbelseende
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Bronkospasm, dämpad hostreflex	Lungödem, andnings-depression	Astmaattacker hos känsliga patienter
Magtarmkanalen	Buksmärtor, aptit-löshet, obstipation, muntorrhet, dyspepsi, illamående, kräkningar	Kolik, tarmvred, smakförändringar
Njurar och urinvägar	Urinretention	Uretärspasm
Hud och subkutan vävnad	Svettning, hudutslag		Urticaria
Blodkärl		Flush
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället	Asteni, pruritus		Perifert ödem (reversibelt efter avbruten behandling), diffus obehags-känsla	Neonatalt abstinens-syndrom
Immunsystemet	Sällsynta		Anafylaktisk reaktion, anafy-laktoid reaktion, allergisk reaktion
Lever och gallvägar		Gallvägsspasm, förhöjda leverenzymer
Reproduktionsorgan och bröstkörtel		Amenorré, sänkt libido, erektil dysfunktion
Psykiska störningar	Konfusion, insomnia	Hallucinationer, omtöckning, dysfori, eufori, agitation, humörsvängningar

Dåsigheten avtar som regel efter några dagars tillförsel. Illamående och kräkningar avtar ofta vid längre tids bruk. Spasm i gallvägar och uretärer kan uppträda hos disponerade personer. Den andningsdepressiva effekten är dosberoende och utgör sällan något kliniskt problem. Tillvänjning och tolerans brukar ej medföra några problem vid behandling av svåra cancersmärtor. Utsättningssymtom uppträder ofta om en långtidsbehandling upphör tvärt. Dosen bör därför trappas ned gradvis.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Symptom vid överdosering

Tecken på överdosering är knappnålsstora pupiller, andningsdepression och lågt blodtryck. Cirkulationsrubbningar och koma kan inträffa i allvarliga fall.

Behandling av överdosering

Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia. Andningsdepression vid morfinintoxikation kan hävas med naloxon, initialt 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst, dosen ökas vid behov successivt. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Vätska intravenöst (elektrolytlösning, glukos), blodgaskontroll, acidoskorrektion. Symtomatisk terapi.

Morfin fortsätter att frisättas och öka morfinbelastningen under upp till 12 timmar efter administrering av Dolcontin depottablett och behandlingen av mofin överdoseringen ska anpassas därefter.

Naloxon ska ges med försiktighet till personer med känt eller misstänkt fysiskt beroende av morfin. I dessa fall kan plötsligt eller fullständigt avbrott av opioida effekter framkalla uttalade smärtgenombrott och akuta abstinenssymtom.

Toxicitet

Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till cirka 120-200 mg peroralt.

Skopolamin, sömnmedel och alkohol potentierar toxiska effekter.

Farmakoterapeutisk grupp: Narkotiskt analgetikum. ATC-kod: N02AA01

Morfin är ett opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Morfin utövar troligen sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS.

Hos äldre patienter tilltar den smärtstillande effekten av morfin. Till morfinets centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios samt frisättning av antidiuretiskt hormon.

Den andningsdepressiva effekten av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen. Denna effekt kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med nedsatt ventilationsförmåga till följd av lungsjukdom eller påverkan av andra farmaka.

Efter encefalit kan morfinets effekter vara förstärkta. Intoxikation med morfin kräver andningsunderstödjande behandling och tillförsel av antidot.

Bland psykiska symtom förekommer eufori, men också nedstämdhet liksom sömn-, koncentrations- och minnesstörningar.

Genom stimulering av dopaminreceptorer i ”triggerzonen” i förlängda märgen kan illamående och kräkningar förekomma. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling. Morfin ökar tonus i den glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen. Detta leder till obstipation genom förlångsammad passage av födan genom mag-tarmkanalen. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför morfin är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.

Morfin har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot morfineffekterna. Detta brukar emellertid ej medföra några problem vid behandling av svåra smärtor i samband med cancer.

Dolcontin depottabletter innehåller morfinsulfat, som frisätts långsamt, vilket ger en långsam absorption. Maximal analgetisk effekt uppnås inom 2-5 timmar och effekten varar under 8-12 timmar.

Vid oral administrering absorberas morfin väl från mag-tarmkanalen men genomgår en omfattande och variabel första passagemetabolism. Biotillgängligheten för orala morfinberedningar är i medeltal ca 30 %, men varierar vanligtvis mellan 10 och 50 %. Distributionsvolymen är ca 3 L/kg med en plasmaproteinbindning på ca 35 %. Clearance är ca 24 ml/min/kg. Morfin har ej dosberoende kinetik. De viktigaste metaboliterna är morfin-3-glukuronid (saknar analgetisk effekt) samt morfin-6-glukuronid (mer potent än morfin själv). Morfin och dess metaboliter genomgår enterohepatisk cirkulering. Eliminationen av morfin sker främst genom glukuronidering och utsöndring via njurarna. Utsöndringen av oförändrat morfin i urinen utgör <0,1 %.

Den biologiska tillgängligheten kan öka vid levercancer.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Laktos, vattenfri (95 mg i depottablett 5 mg, 90 mg i depottablett 10 mg, 70 mg i depottablett 30 mg, 40 mg i depottablett 60 mg), cetostearylalkohol, hydroxietylcellulosa, talk, magnesiumstearat, hypromellos, polyetylenglykol, färgämne (titandioxid E 171).

Övriga färgämnen:

Järnoxid E 172 (5, 30, 60, 100 mg)

Briljantblått FCF E 133 (200 mg)

Kinolingult E 104 (200 mg)

Ej relevant.

3 år

Förvaras vid högst 25 C.

Tryckförpackningar med 25 och 100 tabletter.

Endosförpackningar med 49 x 1 tabletter.

Tryckförpackningar med 30 och 90 tabletter.

Plastburk med 100 tabletter är endast avsedd för maskinell dosdispensering.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Pfizer AB

191 90 Sollentuna

11832, 10847, 10848, 11076, 10849 respektive 11694

2016-10-20