PRODUKTRESUMÈ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Dorzolamid Sandoz 20 mg/ml ögondroppar, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Aktiv substans: En ml innehåller 20 mg dorzolamid (som 22,3 mg dorzolamidhydroklorid)

Hjälpämne med känd effekt: 0,08 mg bensalkoniumklorid/ml

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Ögondroppar, lösning (ögondroppar)

Isoton, buffrad, lätt viskös, vattenlösning.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Dorzolamid Sandoz är indicerat:

• som tilläggsbehandling till betablockerare

• som monoterapi hos patienter som inte svarar på betablockerare eller där betablockerare är kontraindicerade

som behandling av förhöjt intraokulärt tryck vid:

• okulär hypertension

• glaukom med öppen kammarvinkel

• pseudoexfoliativt glaukom

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vid monoterapi är doseringen en droppe Dorzolamid Sandoz i konjunktivalsäcken i det drabbade ögat/ögonen, tre gånger dagligen.

Vid användning tillsammans med en lokal betablockerare är doseringen en droppe Dorzolamid Sandoz i konjunktivalsäcken i det drabbade ögat/ögonen, två gånger dagligen.

Vid byte till Dorzolamid Sandoz från ett annat oftalmt antiglaukompreparat ska det tidigare preparatet sättas ut, efter anvisad dosering ena dagen, och Dorzolamid Sandoz sättas in nästföljande dag.

Administreringssätt

Om mer än ett ögonpreparat används ska preparaten ges med minst 10 minuters mellanrum.

Patienterna bör undvika att flaskans spets kommer i kontakt med ögat eller dess omgivande vävnad.

Patienterna bör informeras om att ögonlösningar, om de hanteras på felaktigt sätt, kan förorenas av vanliga bakterier som är kända för att orsaka ögoninfektioner. Vid användning av förorenade lösningar kan allvarlig skada på ögat med synförlust som följd uppstå. Patienterna ska informeras om korrekt hantering av Dorzolamid Sandoz ögondroppar i lösningsform.

Användarinstruktioner

Följ dessa instruktioner noggrant vid användning av Dorzolamid Sandoz ögondroppar. Rekommendationen är att tvätta händerna innan ögondropparna ges.

Användning till barn

Erfarenhet från barn är begränsad. Det finns begränsade kliniska data tillgängliga från pediatriska patienter med administrering av dorzolamid tre gånger dagligen. (För information angående dosering till barn, se avsnitt 5.1).

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller mot sulfonamider.

Dorzolamid Sandoz har inte studerats hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) eller med hyperkloremisk acidos. Eftersom dorzolamid och dess metaboliter huvudsakligen utsöndras via njurarna är dorzolamid därför kontraindicerat hos dessa patienter.

4.4 Varningar och försiktighet

Dorzolamid har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och bör därför användas med försiktighet hos dessa patienter.

Behandling av patienter med trångvinkelglaukom kräver terapeutiska åtgärder förutom okulära hypertensiva medel. Dorzolamid Sandoz har inte studerats hos patienter med akut trångvinkelglaukom.

Dorzolamid Sandoz är en sulfonamid och även om medlet ges topikalt absorberas det systemiskt. Därför kan samma typer av biverkningar som tillskrivs sulfonamider uppstå vid topikal administrering, inklusive svåra reaktioner som Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys. Om tecken på allvarliga överkänslighetsreaktioner uppstår ska preparatet sättas ut.

Behandling med orala karbanhydrashämmare har förknippats med urolithiasis som ett resultat av syra-basstörningar, särskilt hos patienter med njursten i anamnesen. Även om inga syra-basstörningar har observerats med dorzolamid, har urolithiasis rapporterats i sällsynta fall. Eftersom dorzolamid är en topikal karbanhydrashämmare som absorberas systemiskt, kan patienter med njursten i anamnesen löpa högre risk för urolithiasis då de använder dorzolamid.

Om allergiska reaktioner (t.ex. konjunktivit och ögonlocksreaktioner) observeras ska utsättning av behandlingen övervägas.

Det finns risk för additiv effekt av de kända systemiska effekterna av karbanhydrashämmare hos patienter som står på en oral karbanhydrashämmare och dorzolamid. Samtidig administrering av dorzolamid och orala karbanhydrashämmare rekommenderas inte.

Kornealödem och irreversibel kornealdekompensation har rapporterats hos patienter med redan existerande kroniska korneala defekter och/eller intraokulär kirurgi i anamnesen vid användning av dorzolamid.

Topikal dorzolamid ska användas med försiktighet hos dessa patienter.

Koroideaavlossning med samtidig okulär hypotension har rapporterats efter filtreringskirurgi vid tillförsel av ögontryckssänkande medel.

Dorzolamid Sandoz innehåller konserveringsmedlet bensalkoniumklorid, vilket kan ge ögonirritation. Kontaktlinser ska tas ut före appliceringen och sedan ska man vänta minst 15 minuter innan de sätts in igen.

Bensalkoniumklorid är känt för att missfärga mjuka kontaktlinser.

Barn

Dorzolamid har inte studerats på patienter yngre än 36 veckors fosterålder och yngre än en veckas ålder. Patienter med signifikant njurtubulär omognad bör endast få Dorzolamid Sandoz efter noggrant övervägande av risk-nyttaförhållandet på grund av den eventuella risken för metabolisk acidos.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Specifika interaktionsstudier har inte genomförts med Dorzolamid Sandoz.

I kliniska studier användes dorzolamid samtidigt med följande läkemedel utan tecken på skadliga interaktioner: timolol ögondroppar, betaxolol ögondroppar och systemiska medel, inklusive ACE-hämmare, kalciumantagonister, diuretika, ickesteroida antiinflammatoriska läkemedel inklusive acetylsalicylsyra och hormoner (t.ex. östrogen, insulin, tyroxin).

Samband mellan dorzolamid och miotika och adrenerga agonister har inte utvärderats fullt ut under glaukombehandling.

Dorzolamid är en karbanhydrashämmare och även om det ges topikalt absorberas det också i den systemiska cirkulationen. I kliniska studier har inga syra-basstörningar observerats i samband med användning av dorzolamid. Sådana effekter har emellertid rapporterats med orala karbanhydrashämmare, och i vissa fall har de gett medicinska interaktioner (t.ex. toxiska reaktioner hos patienter som fått stora doser salicylater). Den potentiella risken för sådana interaktioner bör därför övervägas i samband med dorzolamidbehandling.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet: Adekvata data från användning av dorzolamid hos gravida kvinnor saknas. Studier på kaniner har visat teratogena effekter vid doser som är toxiska för moderdjuret (se avsnitt 5.3). Dorzolamid bör inte användas under graviditet.

Amning: Det finns inga data som visar om läkemedlet utsöndras i bröstmjölk hos människa. Hos digivande råttor observerades minskad viktuppgång hos avkomman. Om behandling med dorzolamid är nödvändig rekommenderas inte amning.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts avseende effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Eventuella biverkningar som yrsel och synrubbningar kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner (se även avsnitt 4.8).

4.8 Biverkningar

Dorzolamid som ögondroppar utvärderades hos mer än 1400 individer i kontrollerade och icke-kontrollerade kliniska studier. I långtidsstudier där 1108 patienter som behandlades med dorzolamid som ögondroppar som monoterapi eller som tilläggsterapi med en lokal betablockerare, inkluderades, var den vanligaste orsaken till avbrytande (cirka 3%) av behandlingen med dorzolamid läkemedelsrelaterade biverkningar, huvudsakligen konjunktivit och ögonlocksreaktioner.

Nedanstående biverkningar har rapporterats antingen under kliniska studier eller efter marknadsintroduktion:

Mycket vanlig (≥ 1/10)

Vanlig (≥ 1/100 till <1/10)

Mindre vanlig (≥ 1/1000 till <1/100)

Sällsynt (≥ 1/10.000 till <1/1000)

Centrala och perifera nervsystemet samt psykiska störningar

Vanlig: huvudvärk

Sällsynt: yrsel, parestesi

Ögon

Mycket vanlig:brännande och stickande känsla

Vanlig: ytlig punktuell keratit, tårflöde, konjunktivit, ögonlocksinflammation, klåda i ögonen, ögonlocksirritation, dimsyn

Mindre vanlig:iridocyklit

Sällsynt:irritation däribland rodnad, smärta, beläggning på ögonlock, övergående myopi (som försvinner vid utsättning av behandlingen), kornealödem, okulär hypotension, koroideaavlossning efter filtrationskirurgi

Andningsvägar, mediastinum och bröstkorg

Sällsynt: epitaxis

Magtarmkanalen

Vanlig: illamående, bitter smak

Sällsynt: halsirritation, muntorrhet

Hud och subkutan vävnad

Sällsynt: kontaktdermatit, urtikaria, pruritus, hudutslag, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

Njurar och urinvägar

Sällsynt: urolithiasis

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanlig: asteni/trötthet

Sällsynt: överkänslighet: tecken och symtom på lokala reaktioner (ögonlocksreaktioner) och systemiska allergiska reaktioner däribland angioödem, andnöd, i sällsynta fall bronkospasm

Undersökningar

Dorzolamid var ej förenat med kliniskt betydelsefulla elektrolytstörningar.

Barn: se avsnitt 5.1

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Endast begränsad information finns tillgänglig avseende överdosering hos människa genom oavsiktligt eller avsiktligt intag av dorzolamidhydroklorid. Följande har rapporterats efter

• oralt intag: somnolens

• topikal applicering: illamående, yrsel, huvudvärk, trötthet, onormala drömmar och dysfagi.

Behandlingen bör vara symtomatisk och stödjande. Elektrolytobalans, utveckling av ett acidotiskt stadium och eventuella effekter på det centrala nervsystemet kan uppstå. Serumelektrolyter (särskilt kalium) och pH-nivåer i blodet ska följas.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: antiglaukompreparat och miotika, karbanhydrashämmare

ATC-kod: S01E C03

Verkningsmekanism

Karbanhydras är ett enzym som finns i många vävnader i kroppen, däribland ögats. Hos människa förekommer karbanhydras som ett antal isoenzymer, den mest aktiva är karbanhydras II som huvudsakligen finns i de röda blodkropparna men även i annan vävnad. Hämning av karbanhydras i ögats ciliarprocesser minskar kammarvattensekretionen. Resultatet blir en minskning av det intraokulära trycket.

Dorzolamid Sandoz innehåller dorzolamidhydroklorid, en potent hämmare av mänsklig karbanhydras II. Efter topikal okulär administrering minskar dorzolamid ett förhöjt intraokulärt tryck oavsett om detta är förknippat med glaukom eller inte. Förhöjt intraokulärt tryck är en stor riskfaktor i patogenesen för synnervskada och synfältsbortfall. Dorzolamid ger inte pupillsammandragning och minskar det intraokulära trycket utan biverkningar som nattblindhet och ackommodationsspasm. Dorzolamid har minimal eller ingen effekt på pulsfrekvens eller blodtryck.

Lokalt applicerade betablockere reducerar också det intraokulära trycket genom att minska kammarvattensekretionen men genom en annan verkningsmekanism. Studier har visat att när dorzolamid läggs till en lokal betablockerare observeras ytterligare minskning i det intraokulära trycket . Detta stämmer överens med de rapporterade additiva effekterna av betablockerare och orala karbanhydrashämmare.

Farmakodynamiska effekter

Kliniska effekter

Vuxna:

Hos patienter med glaukom eller okulär hypertoni påvisades effekten av dorzolamid, givet tre gånger dagligen som monoterapi (utgångsvärde för det intraokulära trycket ≥ 23 mmHg) eller givet två gånger dagligen som adjunktiv terapi samtidigt med oftalmiska betablockerare (utgångsvärde för det intraockulära trycket ≥ 22 mmHg) i storskaliga kliniska studier på upp till ett år. Den IOP-sänkande effekten av dorzolamid som monoterapi eller som tilläggsterapi visades under hela dygnet och effekten bibehölls under långtidsadministrering. Effekt vid längre tids monoterapi med dorzolamid liknande den för betaxolol och var något sämre än för timolol. Vid användning som tilläggsterapi med lokala betablockerare visade dorzolamid ytterligare sänkning av det intraokulära trycket liknande den för pilokarpin 2% givet fyra gånger dagligen.

Barn:

En tre månaders, dubbelblind, multicenterstudie med aktiv jämförelsebehandling genomfördes på 184 (122 för dorzolamid) barn från en vecka gamla till <6 år med glaukom eller förhöjt intraokulärt tryck (utgångsvärde för det intraockulära trycket >22 mmHg), för utvärdering av säkerheten då Dorzolamid gavs topikalt tre gånger dagligen. Cirka hälften av patienterna i båda behandlingsgrupperna diagnostiserades med ärftlig glaukom. Annan vanlig etiologi var Sturge Webers syndrom, iridokorneal mesenkymal dysgenes, afaka patienter. Fördelning per ålder och behandling i monoterapifasen var följande:

	Dorzolamid 2%	Timolol
Åldersgrupp < 2 år	n=56 Åldersintervall: 1 till 23 månader	Timolol GS* 0,25% n=27 Åldersintervall: 0,25 till 22 månader
Åldersgrupp ≥ 2 - < 6 år	n=66 Åldersintervall: 2 till 6 år	Timolol 0,5% n=35 Åldersintervall: 2 till 6 år

*gelbildande lösning

I båda åldersgrupperna fick cirka 70 patienter behandling under minst 61 dagar och cirka 50 patienter fick 81-100 dagars behandling.

Om det intraockulära trycket inte kontrollerades adekvat med dorzolamid eller timolol gelbildande lösning som monoterapi, skedde ett byte till öppen behandling enligt följande: 30 patienter < 2 år bytte till samtidig behandling med timolol gelbildande lösning 0,25% dagligen och dorzolamid 2% tre gånger dagligen; 30 patienter > 2 år bytte till 2% dorzolamid/0,5% timolol fast kombination två gånger dagligen.

I det stora hela visade denna studie inte några ytterligare säkerhetsrisker hos barn.

I en klinisk studie observerades att cirka 20% av patienterna fick läkemedelsrelaterade biverkningar när de fick dorzolamid monoterapi. Majoriteten av dessa var lokala, icke allvarliga okulära effekter som brännande och stickande känsla i ögonen, injektions- och ögonsmärta. En liten procentandel, < 4%, observerades med kornealödem eller dimsyn. Lokala biverkningar förekom med samma frekvens som i jämförelsegruppen.

Efter marknadsintroduktion har metabolisk acidos rapporterats hos mycket unga, särskilt de med omogna njurar/nedsatt njurfunktion.

Effektresultat hos barn tyder på att genomsnittlig minskning av det intraockulära trycket som observerats i dorzolamidgruppen var jämförbar med genomsnittlig minskning av det intraockulära trycket som observerats i timololgruppen, även om en något mindre minskning observerades för timolol.

Långtidseffektstudier (> 12 veckor) finns inte tillgängliga.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Till skillnad från perorala karbanhydrashämmare utövar dorzolamidhydroklorid, när det ges lokalt, sin effekt direkt i ögat vid påtagligt lägre doser och därmed med mindre systempåverkan. I kliniska studier resulterade detta i en reduktion av intraokulära trycket utan störningar i syra-basbalansen eller elektrolytförändringar, något som karakteriserar perorala karbanhydrashämmare.

Efter lokal administrering når dorzolamid systemcirkulationen. För att fastställa eventuell systempåverkan efter lokal användning mättes koncentrationerna av dorzolamid och dess metabolit i de röda blodkropparna och i plasma samt karbanhydrashämningen i de röda blodkropparna. Dorzolamid ackumuleras i de röda blodkropparna under kronisk användning som ett resultat av selektiv bindning till karbanhydras II, medan extremt låga plasma­koncentrationer av fritt läkemedel föreligger. Modersubstansen bildar en metabolit, N-desetyldorzolamid, som är en mindre potent hämmare av karbanhydras II än modersubstansen men också hämmar ett mindre aktivt isoenzym (karbanhydras I). Metaboliten ackumuleras också i de röda blodkropparna där det binds huvudsakligen till karbanhydras I. Dorzolamid binds måttligt till plasmaproteiner (cirka 33%). Dorzolamid utsöndras huvudsakligen oförändrat via urinen; metaboliten utsöndras också i urinen. Efter avslutad behandling elimineras dorzolamid icke-linjärt från de röda blodkropparna med en snabb, initial minskning i läkemedelskoncentrationen, följt av en långsammare eliminationsfas med en halveringstid på cirka fyra månader.

När dorzolamid gavs peroralt för att simulera maximal systempåverkan efter långtidsanvändning i ögat, nåddes steady state inom 13 veckor. Vid steady state fanns så gott som inget fritt läkemedel eller någon metabolit i plasma; karbanhydrashämningen i de röda blodkropparna var mindre än vad som förväntades vara nödvändigt för en farmakologisk effekt på njurfunktion eller andning. Liknande farmakokinetiska resultat observerades efter kronisk användning lokalt av dorzolamidhydroklorid.

Några äldre patienter med nedsatt njurfunktion (beräknad kreatininclearance 30-60 ml/min) hade emellertid högre koncentration av metaboliter i de röda blodkropparna, men inga betydelsefulla skillnader i karbanhydrashämning; inga kliniskt signifikanta systembiverkningar var direkt kopplade till detta fynd.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

I kliniska studier utvecklade patienterna inga tecken på metabol acidos eller serumelektrolytrubbningar, något som kännetecknar systemisk karbanhydras-hämning. De effekter som noterats i djurstudier förväntas därför ej uppträda hos patienter som fått terapeutiska doser av dorzolamid.

Hos kanin observerades deformationer i ryggkotorna vid doser som var toxiska för moderdjuret, doser som förknippades med metabolisk acidos.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

hydroxietylcellulosa

mannitol

natriumcitrat

natriumhydroxid/hydrokloridsyra (för pH-justering)

bensalkoniumklorid

vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år

Efter första öppnandet: 4 veckor

Från ett mikrobiologiskt perspektiv kan produkten förvaras maximalt 28 dagar efter att flaskan har öppnats. Annan förvaringstid sker på användarens ansvar.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30°C.

Förvara flaskan i ytterkartongen så att den skyddas mot ljus.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Förpackningsstorlekar

1 x 5 ml, 3 x 5 ml och 6 x 5 ml ögondroppar

LDPE-flaska med LDPE-droppspets och HDPE-skruvlock.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Se avsnitt 4.2 angående patientinstruktioner.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sandoz A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

24862

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2008-10-17

Datum för den senaste förnyelsen: 2011-02-15

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2014-05-19