Doxorubicin Teva

Information för alternativet: Doxorubicin Teva 2 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Produktresumé

Läkemedelsverket 2015-06-23

Produktresumé

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Doxorubicin Teva 2 mg/ml injektionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml innehåller doxorubicinhydroklorid 2 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning.

Röd och klar lösning med pH 3.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Bröstcancer, sarkom, småcellig lungcancer, maligna lymfom av Hodgkin’s och non-Hodgkin’s typ, myelom, akuta leukemier, embryonalt carcinom, malignt teratom, cancer i thyroidea, uterus, blåsa, testikel, prostata, ovarier, huvud/hals och ventrikel.

Barntumörer av typen rhabdomyosarkom, neoroblastom. Wilms tumör.

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandling med Doxorubicin Teva bör inledas av eller ske i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.

Doxorubicin Teva ges vanligtvis intravenöst. Intravesikal instillation har visat sig fördelaktigt vid behandling av ytlig blåscancer och för att förhindra återfall efter trans-uretral resektion av blåstumörer (T.U.R.).

Intravenös administrering

Den totala dosen Doxorubicin Teva per behandlingscykel kan variera beroende på behandlingsregim (t.ex. om det ges som ensamt läkemedel eller i kombination med andra cytostatika) och beroende på indikation.

Standardstartdos.Om doxorubicin ges ensamt är den rekommenderade standardstartdosen

60-90 mg/m² kroppsyta. Den totala startdosen per cykel kan ges som engångsdos eller uppdelad på 3 på varandra följande dagar eller dag 1 och dag 8. Under förutsättning att patienten återhämtar sig på normalt sätt från den läkemedelsinducerade toxiciteten (speciellt benmärgshämning och stomatit) kan varje behandlingscykel upprepas var tredje till fjärde vecka. Alternativ dosering är 10-20 mg/m² kroppsyta per vecka, vilket också har visat sig vara effektivt.

När Doxorubicin Teva ges i kombination med andra cytostatika med potentiellt överlappande toxicitet är den rekommenderade dosen 30-60 mg/m² kroppsyta.

För att undvika kardiomyopatier rekommenderas att totaldosen 450-550 mg/m² kroppsyta ej överskrides (se även avsnitt 4.4, ”Hjärtfunktion”).

Nedsatt leverfunktion. Vid nedsatt leverfunktion skall dosen reduceras enligt följande tabell:

Serumbilirubin	BSP-retention	Rekommenderad dos
24-50 mikromol/l	9-15%	50 % av normaldos
> 50 mikromol/l	>15%	25 % av normaldos

Doxorubicin Teva skall inte ges till patienter med uttalat nedsatt leverfunktion (se 4.3 Kontraindikationer).

Andra speciella grupper. En lägre startdos eller längre mellanrum mellan behandlingscyklerna kan behöva övervägas för patienter som tidigare fått mycket höga doser, för barn, äldre, överviktiga patienter eller patienter med neoplastisk benmärgsinfiltration (se 4.4 Varningar och försiktighet).

Intravesikal instillation

Doxorubicin Teva kan ges intravesikalt vid behandling av ytlig blåscancer och för att förhindra återfall efter trans-uretral resektion (T.U.R.). Den rekommenderade dosen är 30-50 mg i

25-50 ml fysiologisk koksaltlösning per instillation. Vid lokal toxicitet (kemisk cystit) skall dosen instilleras i 50-100 ml fysiologisk koksaltlösning. Instillationen kan upprepas med en veckas upp till en månads mellanrum.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot doxorubicin eller mot något hjälpämne, mot andra antracykliner eller antracenedioner.

Amning ska avbrytas under behandling med Doxorubicin Teva, se avsnitt 4.6.

Kontraindikationer vid intravenös administrering är:

kvarstående myelosuppression
uttalat nedsatt leverfunktion
påtagligt försämrad hjärtfunktion
tidigare hjärtinfarkt
allvarliga arytmier
tidigare behandling med maximala kumulativa doser av Doxorubicin Teva eller andra antracykliner eller antracenedioner (se 4.4 Varningar och försiktighet)

Kontraindikationer vid intravesikal administrering är:

invasiva tumörer som har penetrerat blåsväggen
urinvägsinfektioner
inflammation i urinblåsan

4.4 Varningar och försiktighet

Behandling med Doxorubicin Teva bör inledas av eller ske i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.

Patienterna skall ha återhämtat sig från akuta toxiska symptom, som uppkommit under tidigare behandling med cytostatika (som stomatit, neutropeni, trombocytopeni och allmän infektion), innan behandling med Doxorubicin Teva startar.

Systemisk clearance av doxorubicin är reducerad hos överviktiga patienter (d.v.s. >130 % av den ideala kroppsvikten). Se 4.2 Dosering och administreringssätt, Andra speciella grupper.

Hjärtfunktion

Hjärttoxicitet är en risk vid antracyklinbehandling, som kan manifestera sig med tidiga (d.v.s. akuta) eller sena (d.v.s. fördröjda) effekter. Risk för utveckling av kardiomyopati ökar med högre dos. En kumulativ dos på 450-550 mg/m² skall inte överskridas.

Tidiga (d.v.s. akuta) effekter: Tidig hjärttoxicitet förorsakad av Doxorubicin Teva består huvudsakligen av sinustakykardi och/eller EKG-förändringar som icke specifik ST – T vågs-förändring. Takyarytmi, inklusive prematura ventrikulära kontraktioner och ventrikulär takykardi, bradykardi, samt atrioventrikulär blockad och grenblockad har också rapporterats. Dessa effekter förutsäger vanligtvis inte en efterföljande utveckling av fördröjd kardiotoxicitet, är sällan av klinisk betydelse och är vanligen inte en anledning att avbryta behandlingen med Doxorubicin Teva.

Sena (d.v.s. fördröjda) effekter: Fördröjd kardiotoxicitet utvecklas vanligen sent under behandlingskuren med Doxorubicin Teva eller inom 2 till 3 månader efter att behandlingen upphört, men kan också uppkomma senare, åtskilliga månader eller år efter avslutad behandling. Fördröjd kardiomyopati visar sig som minskning av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF) och/eller som tecken eller symptom på kronisk hjärtinsufficiens, som dyspné, lungödem, benödem, hjärtförstoring och leverförstoring, oliguri, ascites, pleurautgjutning och galopprytm. Subakuta effekter som perikardit/myokardit har också rapporterats. Livshotande kronisk hjärtinsufficiens är den allvarligaste formen av antracyklininducerad kardiomyopati och representerar den kumulativt dosbegränsande toxiciteten för läkemedlet.

Hjärtfunktionen måste utvärderas före behandling med Doxorubicin Teva och följas under hela behandlingen för att minska risken att ådra sig allvarlig hjärtskada. Risken kan minska genom regelbunden kontroll av LVEF under behandlingen och genom att omedelbart avbryta behandlingen med Doxorubicin Teva vid första tecken på försämrad hjärtfunktion. Den lämpligaste kvantitativa metoden för upprepad bedömning av hjärtfunktionen (utvärdering av LVEF) inkluderar hjärtscintigrafi eller ekokardiografi. En utvärdering av hjärtfunktionen med EKG och antingen hjärtscintigrafi eller ekokardiografi rekommenderas före behandling, speciellt hos patienter med riskfaktorer för ökad hjärttoxicitet. Bestämning av LVEF med hjärtscintigrafi eller ekokardiografi bör upprepas, speciellt vid högre, kumulativa doser. Den teknik som används för utvärdering skall vara densamma under hela uppföljningen.

Sannolikheten att utveckla kronisk hjärtinsufficiens, uppskattad till omkring 1% till 2% vid en kumulativ dos på 300 mg/m², ökar långsamt upp till en total kumulativ dos på 450-550 mg/m². Därefter ökar risken starkt för att utveckla kronisk hjärtinsufficiens och det rekommenderas att en maximal, kumulativ dos på 450-550 mg/m² inte skall överskridas.

Riskfaktorer för hjärttoxicitet är aktiv eller latent hjärt-kärl-sjukdom, tidigare eller pågående radioterapi riktad mot det mediastinala perikardiet, tidigare behandling med andra antracykliner eller antracenedioner, samt samtidig tillförsel av läkemedel med förmåga att hämma hjärtkontraktilitet. Hjärtfunktionen måste noggrant utvärderas hos patienter som får höga kumulativa doser och hos dem med riskfaktorer. Kardiotoxicitet orsakad av Doxorubicin Teva kan emellertid uppstå vid lägre kumulativa doser antingen hjärtriskfaktorer finns eller inte.

Barn och ungdomar har ökad risk för att utveckla fördröjd hjärttoxicitet till följd av doxorubicin-behandling. Kvinnor kan löpa större risk än män. Uppföljning av hjärtfunktionen rekommenderas därför efter höga kumulativa doser.

Hjärtsymtom kan även manifestera under graviditet hos kvinnor som tidigare behandlats med doxorubicin (från flera år till 20 år tidigare), även om de inte uppvisat tecken på hjärtbiverkningar tidigare. Kvinnor som tidigare har behandlats med doxorubicin och som blir gravida skall övervakas med avseende på hjärtbiverkningar.

Det är troligt att toxiciteten hos Doxorubicin Teva och andra antracykliner eller antracenedioner är additiv.

Hematologisk toxicitet

Liksom andra cytotoxiska ämnen kan Doxorubicin Teva ge upphov till benmärgshämning. Blodbilden, inklusive differentialräkning av vita blodkroppar, skall utvärderas före och under varje behandlingscykel med Doxorubicin Teva. En dosberoende, reversibel leukopeni och/eller granulocytopeni (neutropeni) är det sätt den hematologiska toxiciteten huvudsakligen yttrar sig på efter behandling med Doxorubicin Teva och är den vanligaste akut dosbegränsande toxiciteten hos detta läkemedel. Leukopenien och neutropenien är mest uttalad 10 till 14 dagar efter behandling och har i de flesta fall återgått till normalvärden dag 21. Trombocytopeni och anemi kan också uppkomma. Kliniska följder av allvarlig benmärgshämning är feber, infektioner, sepsis/septikemi, septisk chock, blödningar, hypoxi eller dödsfall.

Sekundär leukemi

Sekundär leukemi med eller utan en preleukemisk fas har rapporterats hos patienter som behandlats med antracykliner (inklusive doxorubicin). Sekundär leukemi är vanligare när sådana läkemedel ges i kombination med andra antineoplastiska medel som skadar DNA, i kombination med strålbehandling, om patienterna tidigare har behandlats med höga doser cytotoxiska läkemedel eller när antracyklindoserna eskalerats. Dessa fall kan ha en latensperiod på 1-3 år.

Karcinogenes och mutagenes, fertilitet

Hos kvinnor kan Doxorubicin Teva ge upphov till infertilitet under behandling med läkemedlet. Doxorubicin Teva kan orsaka amenorré. Ägglossning och menstruation verkar återkomma efter avslutad behandling, även om för tidig menopaus kan inträffa.

Doxorubicin Teva är mutagent och kan inducera kromosomskada hos spermatozoer hos människa. Oligospermi eller azoospermi kan bli permanent; dock har antalet spermier rapporterats återgå till normala nivåer i några fall. Detta kan ske flera år efter avslutad behandling. Män som behandlas med Doxorubicin Teva skall använda preventivmedel.

Gastrointestinal påverkan

Doxorubicin Teva ger upphov till kräkningar. Mukosit/stomatit uppträder vanligtvis tidigt efter administrering och kan i allvarliga fall utvecklas på några dagar till ulceration av slemhinnor. De flesta patienter återhämtar sig från dessa biverkningar under den tredje behandlingsveckan.

Leverfunktion

Doxorubicin Teva elimineras huvudsakligen via det hepato-biliära systemet. Totalt serumbilirubin skall bedömas innan och under behandlingen med Doxorubicin Teva. Vid förhöjda bilirubinvärden kan eliminationen av läkemedlet förlängas med därav följande ökning av allmän toxicitet. Lägre doser rekommenderas hos dessa patienter (se 4.2 Dosering och administreringssätt). Patienter med uttalat nedsatt leverfunktion skall inte behandlas med Doxorubicin Teva (se 4.3 Kontraindikationer).

Effekter vid injektionsstället

Injektioner i små blodkärl och upprepade injektioner i samma kärl kan orsaka fleboskleros. Risken för flebit/tromboflebit vid injektionsstället minskar om de rekommenderade anvisningarna följs (se 4.2 Dosering och administreringssätt och 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Extravasation

Extravasation av Doxorubicin Teva kan ge upphov till lokal smärta, svår vävnadsskada (vesication, allvarlig cellulit) och nekros. Skulle tecken eller symptom på extravasation uppkomma under intravenös administrering av Doxorubicin Teva skall tillförseln omedelbart avbrytas. (Se även 4.2 Dosering och administreringssätt).

Övrigt

Doxorubicin Teva kan potentiera toxiciteten hos andra anticancer-terapier. Förvärrning av cyklofosfamid-inducerad hemorragisk cystit och förhöjd levertoxicitet, orsakad av 6-merkaptopurin, har rapporterats. Strålningsinducerade skador (myokardium, mukosa, hud och lever) har också rapporterats.

Liksom med andra cytotostatika, har enstaka fall av tromboflebit och tromboemboliska företeelser, inklusive lungemboli (i några fall med dödlig utgång), rapporterats efter användning av Doxorubicin Teva.

Doxorubicin Teva kan inducera hyperurikemi som en konsekvens av den omfattande purin-katabolismen som följer på den läkemedelsinducerade snabba lysen av neoplastiska celler (tumör-lys-syndromet). Nivåerna av urinsyra, kalium, kalciumfosfat och kreatinin i blod skall utvärderas efter den inledande behandlingen. Vätsketillförsel, alkalisering av urinen och profylax med allopurinol för att förebygga hyperurikemi kan minska de eventuella komplikationerna av tumör-lys-syndromet.

Intravesikal administrering

Intravesikal administrering av Doxorubicin Teva kan ge upphov till symptom på kemisk cystit (såsom dysuri, polyuri, nokturi, stranguri, hematuri, obehagssymptom från blåsan, nekros i urinblåseväggen) och sammandragning av urinblåsan. Speciell uppmärksamhet är nödvändig vid kateteriseringsproblem (t.ex. vid uretärobstruktion på grund av massiva intravesikala tumörer).

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Doxorubicin Teva används huvudsakligen i kombination med andra cytotoxiska läkemedel. Det är sannolikt att en additiv toxicitet då uppstår. En sådan additiv toxicitet måste uppmärksammas, speciellt med tanke på effekten på benmärg och blodbild samt på gastrointestinala effekter

(se 4.4 Varningar och försiktighet).

Vid användande av Doxorubicin Teva och andra läkemedel som har rapporterats vara kardiotoxiska, liksom vid samtidig användning av hjärtpåverkande föreningar (t.ex. kalcium-antagonister), bör hjärtfunktionen övervakas extra noggrant under hela behandlingen. Samtidig behandling med läkemedel som påverkar leverfunktionen kan också påverka Doxorubicin Tevas metabolism eller farmakokinetik, och som ett resultat därav effekten och/eller toxiciteten.

Läkemedel som hämmar P-glykoprotein (t. ex. ciklosporin) förändrar doxorubicinets kinetik, vilket kan leda till högre systemexponering.

Paklitaxel kan ge upphov till en ökad plasmakoncentration av doxorubicin och/eller dess metaboliter när paklitaxel ges före doxorubicin. Viss information talar för att denna effekt är mindre när antracykliner ges före paklitaxel.

4.6 Graviditet och amning

Graviditet: Doxorubicin är en potentiell teratogen och kan orsaka missfall, embryotoxicitet och fosterdöd om det ges till gravida kvinnor. Under graviditet, speciellt under den första trimestern, skall cytostatika ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret. Kvinnor i fertil ålder skall använda effektiv preventivmetod under behandling med Doxorubicin Teva.

Amning: Doxorubicin passerar över i modersmjölk. Risk för påverkan på barnet kan inte uteslutas.

Amning ska avbrytas under behandling med Doxorubicin Teva.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Yrsel finns rapporterat som en sällsynt biverkan i samband med behandling, detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex bilkörning.

4.8 Biverkningar

Behandling med doxorubicin medför en hög frekvens av allvarliga biverkningar. Frekvensen och svårighetsgraden av biverkningarna påverkas av dos, infusionshastighet och doseringsintervallet. Benmärgshämning är den biverkning som är akut dosbegränsande. Vid framför allt långtidsbehandling utgör kardiotoxiciteten en allvarlig dosbegränsande biverkning.

Vanlig (1/100, <1/10)

Hjärtat: Kardiomyopati (2 %), akuta övergående EKG-förändringar.
Blodet och lymfsystemet: Benmärgshämning
Magtarmkanalen: Mukosit, kräkning, diarré, illamående, stomatit.
Hud och subkutan vävnad: Alopeci, hyperpigmentering av nagelbäddar, onykolys.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Anorexi. Lokal reaktion (kemisk cystit) kan förekomma vid intravesikal behandling.

Mindre vanlig (1/1 000, <1/100)

Magtarmkanalen: Vid kombination med cytarabin har ulceration och nekros av kolon, speciellt cekum, rapporterats.

Njurar och urinvägar: Hyperuricemi.

Hud och subkutan vävnad: Rodnad

Sällsynt (1/10 000, <1/1 000)

Ögon: Konjunktivit/keratit.

Magtarmkanalen: Kolonulceration.
Hud och subkutan vävnad: Exantem, urtikaria, lokala erytematösa reaktioner längs den ven som används vid injektionen.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Anafylaktisk reaktion, frossa, feber, yrsel

Immunsystemet: Anafylaktisk reaktion.

Dessutom har följande biverkningar rapporterats:

Blodet och lymfsystemet: Leukopeni, neutropeni, anemi, trombocytopeni, blödningar.

Benmärgshämning är den akut dosbegränsande toxiciteten. Med den rekommenderade doseringen är den mestadels av övergående natur. Maximal benmärgshämning inträffar efter cirka två veckor, men blodbilden normaliseras oftast efter 21 dagar. Sepsis kan förekomma hos patienter med benmärgshämning.

Förekomst av sekundär akut myeloisk leukemi (AML) med eller utan en preleukemisk fas har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som samtidigt behandlats med doxorubicin och antineoplastiska medel som skadar DNA. Dessa fall kan ha en kort latensperiod, 1-3 år.

Som för andra cytostatika har myelodysplastiskt syndrom och akut myeloid leukemi observerats vid behandling med kombinationstearpi inkluderande doxorubicin. Med topoisomeras-II-hämmare har sekundär leukemi rapporterats mer frekvent än förväntat i form av akut myeloid leukemi klass 2, 3 och 4. Dessa former av leukemi har en kort latensperiod om 1 till 3 år.
Blodkärl: Flebit, tromboflebit, tromboembolism.

Hjärtat: Sinustakykardi, takyarytmi, atrioventrikulär blockad och grenblockad, asymptomatisk minskning av vänsterkammarens ejektionsfraktion (LVEF), kronisk hjärtinsufficiens.

Kardiotoxicitet är den biverkan som måste beaktas särskilt noggrant vid långtidsbehandling. Två olika typer av hjärtpåverkan har iakttagits: Akuta övergående EKG-förändringar som inträffar i direkt anslutning till eller några timmar efter administreringen. Dessa förändringar är i de flesta fall reversibla och har vanligen ej någon klinisk betydelse. Kardiomyopatier,som är dosberoende och som kan utvecklas även lång tid efter utsättandet av behandlingen, är av allvarlig natur. De karakteriseras ofta av en minskning av QRS-vågen och snabbt insättande hjärtdilatation, som ofta ej svarar på behandling med preparat med inotrop effekt. För att undvika kardiomyopatier och påföljande hjärtsvikt rekommenderas att en kumulativ dos på 450-550 mg/m²ej överskrides.

Hjärtsymtom kan även manifestera under graviditet hos kvinnor som tidigare behandlats med doxorubicin (från flera år till 20 år tidigare), även om de inte uppvisat tecken på hjärtbiverkningar tidigare (se avsnitt 4.4).
Endokrina systemet: Amenorré, blodvallningar, oligospermi, azoospermi.

Magtarmkanalen: Dehydrering, hyperpigmentering av munslemhinnan, esofagit, buksmärta, magsäckserosioner, blödningar från gastrointestinaltrakten, kolit. Illamående och kräkningar förekommer ofta under första dygnet efter administreringen. Mukosit (stomatit och esofagit) kan uppträda 5-10 dagar efter administrering och är mer frekvent och allvarlig när den behandlingsregim som innefattar behandling under tre på varandra följande dagar tillämpas. Ulceration och nekros av kolon, speciellt cekum, ledande till blödning och allvarliga infektioner, ibland fatala, har rapporterats hos patienter med akut icke lymfatisk leukemi behandlade med doxorubicin i kombination med cytarabin under tre dagar. Anorexi och diarré har rapporterats.

Hud och subkutan vävnad: Lokal toxicitet, utslag/klåda, hudförändringar, fotosensibilitet, överkänslighet för strålning, palmar plantar erytrodysestesi (hand och fotsyndrom). Alopeci är dosberoende och oftast reversibel.

Lever och gallvägar: Förändrade transaminasvärden, hyperurikemi.

Njurar och urinvägar: Rödfärgad urin under 1 till 2 dagar efter administrering.

Ögon: Lakrimation.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Infektion, blodförgiftning, akut lymfatisk leukemi, akut myeloisk leukemi, sjukdomskänsla/asteni, chock.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Akut överdosering av doxorubicin kan ge upphov till myelosuppression (huvudsakligen leukopeni och trombocytopeni), gastrointestinala toxiska effekter (huvudsakligen mukosit) och akut hjärtpåverkan.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatika, ATC-kod: L01DB01

Doxorubicin tillhör gruppen antracykliner och är ett cytotoxiskt antibiotikum som isolerats från kulturer av Streptomyces peucetius var. caesius. Framställningen sker semisyntetiskt ur daunorubicin. Doxorubicin är starkt vävnadsretande och kan ge upphov till allvarlig vävnadsnekros.

Den biologiska aktiviteten hos doxorubicin hänför sig till dess förmåga att bindas till DNA. Denna egenskap resulterar i en inhibering av enzymsystemen som är nödvändiga för DNA-replikationen och DNA-transkriptionen. Doxorubicins blockering av cellcykeln tycks vara maximal under S-fas och mitos, men också i andra cykelfaser har en inhibering observerats.

Doxorubicin kan ges som enskilt preparat eller i kombination med andra cytostatika. Korsresistens har påvisats mellan doxorubicin och daunorubicin.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Proteinbindningen i plasma är cirka 70%. Doxorubicin passerar ej blod-hjärnbarriären och distributionsvolymen är cirka 25 l/kg.

Doxorubicin metaboliseras snabbt och huvudmetabolit är den mindre aktiva 13-dihydroderivatet duxorubicinol.

Efter intravenös tillförsel av doxorubicin sker en trifasisk elimination från plasma med en terminal halveringstid på cirka 30 timmar. Utsöndringen av doxorubicin, oförändrat eller metaboliserat, sker huvudsakligen via levern och gallvägarna. Cirka 40-50 % av given engångsdos utsöndras via gallan inom sju dagar, och cirka 5 % utsöndras via urinen inom fem dagar. Nedsatt leverfunktion leder till en långsammare elimination av substansen.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid, saltsyra, vatten för injektionsvätskor.

6.2 Inkompatibiliteter

Doxorubicin Teva får ej blandas med heparin eller 5-fluorouracil eftersom detta medför utfällning. Tills detaljerade uppgifter om blandbarheten föreligger är det ej lämpligt att blanda Doxorubicin Teva med andra läkemedel.

6.3 Hållbarhet

2 år för 100 ml injektionsflaska.

3 år för 5 ml, 10 ml och 25 ml injektionsflaska.

Öppnad förpackning är hållbar i 12 timmar vid högst 25C eller 24 timmar vid 2C-8C (i kylskåp).

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2C-8C).

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska i glas.

1×5 ml, 10×5 ml, 1×10 ml, 10×10 ml, 1×25 ml, 10×25 ml, 1x100 ml, 5×100 ml

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Intravenös administrering: Doxorubicin Teva bör ges genom venkanyl under 2-5 minuter under pågående vätskeinfusion (fysiologisk koksaltlösning). Detta tillvägagångssätt minskar risken för extravasal injektion med vävnadsskada som följd. Doxorubicin Teva kan även ges som intravenös infusion och kan spädas med natriumklorid infusionsvätska 9 mg/ml eller glukos infusionsvätska 50 mg/ml.

Intravesikal administrering: Lösningen, som instilleras med hjälp av en kateter, kvarhålles i blåsan 1 till 2 timmar. Under denna tid vändes patienten med jämna mellanrum för att urinblåsans slemhinna skall få största möjliga kontakt med lösningen. För att undvika oönskad utspädning med urin skall patienten informeras om att inte inta någon vätska under 12 timmar före instillationen. Behandlingen avslutas med blåstömning.

Beträffande administreringsteknik och hanteringsföreskrifter hänvisas till Arbetsmiljöverkets gällande föreskrifter om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt.

Färdigberedd lösning får ej komma i kontakt med huden. Använd skyddshandskar!
Om Doxorubicin Teva i fast eller upplöst form kommer i kontakt med hud eller slemhinnor, skall det utsatta området noga tvättas med tvål och vatten. Om substansen kommer i ögonen, skölj genast med vatten eller steril koksaltlösning, varefter ögonläkare kontaktas.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Teva Sweden AB

Box 1070

251 10 Helsingborg

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

11312

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

1991-02-22/2006-02-22

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-06-23