Duloxetin Actavis
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Duloxetin Actavis 20 mg hårda enterokapslar
Duloxetin Actavis 40 mg hårda enterokapslar
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En kapsel innehåller 20 mg duloxetin (som hydroklorid).
En kapsel innehåller 40 mg duloxetin (som hydroklorid).
20 mg: Hjälpämne med känd effekt: En kapsel innehåller 67,1 mg sackaros.
40 mg: Hjälpämne med känd effekt: En kapsel innehåller 134,2 mg sackaros. Innehåller även para-orange (E110).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Enterokapsel, hård.
En ogenomskinlig undre blå del märkt med ’DLX 20’ och en ogenomskinlig övre blå del märkt med ’DLX 20’, längd 15,9 mm.
En ogenomskinlig undre gul del märkt med ’DLX 40’ och en ogenomskinlig övre gul del märkt med ’DLX 40’, längd 19,4 mm.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Duloxetin Actavis är indicerat för behandling av kvinnor med måttlig till svår ansträngningsinkontinens.
Duloxetin Actavis är indicerat för vuxna.
För ytterligare information, se avsnitt 5.1.
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering
Rekommenderad dos av Duloxetin Actavis är 40 mg två gånger dagligen oberoende av måltider. Efter 2‑4 veckors behandling bör ett återbesök planeras, för att utvärdera nyttan och toleransen av behandlingen. För vissa patienter kan det vara bättre att starta med dosen 20 mg två gånger dagligen i två veckor och därefter öka dosen till 40 mg två gånger dagligen. Upptrappningen av dosen kan reducera, men inte helt eliminera, risken för illamående och yrsel.
Duloxetin Actavis finns tillgänglig som 20 och 40 mg kapslar. Emellertid finns enbart begränsad effektdata med Duloxetin Actavis 20 mg två gånger dagligen.
Effekten hos Duloxetin Actavis har inte utvärderats längre än 3 månader i placebokontrollerade studier. Nyttan av behandlingen bör därför omprövas med regelbundna intervall.
Att kombinera Duloxetin Actavis med ett bäckenbottenträningsprogram kan vara mer effektivt än enbart endera behandlingen. Samtidig bäckenbottenträning bör övervägas.
Särskilda patientgrupper
Pediatrisk
Säkerhet och effekt för duloxetin för behandling av ansträngningsinkontinens har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Äldre
Försiktighet bör iakttas vid behandling av äldre patienter.
Nedsatt leverfunktion
Duloxetin Actavis får inte användas till kvinnor med leversjukdom med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3 och 5.2).
Nedsatt njurfunktion
Dosjustering är inte nödvändig till patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30‑80 ml/minut). Duloxetin Actavis får inte användas till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/minut; se avsnitt 4.3).
Utsättning av behandling
Abrupt avbrytande av behandling bör undvikas. Då behandling med Duloxetin Actavis skall upphöra bör dosen minskas gradvis över en period av minst 1 till 2 veckor för att reducera risken för utsättningssymtom (se avsnitten 4.4 och 4.8). Om oacceptabla symtom uppstår efter en dosminskning eller i samband med behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen
övervägas. Därefter kan dosen åter minskas mer gradvis.
Administreringssätt
För oral användning.
Kapslarna ska sväljas hela.
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Leversjukdom med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Duloxetin Actavis skall inte användas tillsammans med icke-selektiva, irreversibla
monoaminoxidashämmare - MAO-hämmare (se avsnitt 4.5).
Duloxetin Actavis skall inte användas tillsammans med CYP1A2-hämmare såsom fluvoxamin, ciprofloxacin eller enoxacin eftersom kombinationen resulterar i förhöjda plasmakoncentrationer av duloxetin (se avsnitt 4.5).
Gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) (se avsnitt 4.4).
Påbörjande av behandling med Duloxetin Actavis är kontraindicerat hos patienter med okontrollerad hypertoni på grund av en potentiell risk för hypertonisk kris (se avsnitt 4.4 och 4.8).
4.4 Varningar och försiktighet
Mani och kramper
Duloxetin Actavis bör användas med försiktighet till patienter med tidigare mani eller diagnos på bipolär sjukdom och/eller kramper.
Serotonergt syndrom
Liksom vid behandling med andra serotonerga läkemedel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, förekomma under duloxetinbehandling, i synnerhet vid samtidig användning av andra serotonerga läkemedel (inklusive SSRI-läkemedel, SNRI-läkemedel, tricykliska antidepressiva och triptaner), med läkemedel som hämmar metabolismen av serotonin såsom MAO-hämmare, eller antipsykotika eller andra dopaminantagonister som kan påverka det serotonerga neurotransmittorsystemet (se avsnitt 4.3 och 4.5).
Symtom på serotonergt syndrom kan omfatta förändringar i psykisk status (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, instabilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära avvikelser (t.ex. hyperreflexi, koordinationssvårigheter) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré).
Om samtidig behandling med duloxetin och andra läkemedel som kan påverka det serotonerga och/eller dopaminerga neurotransmittorsystemet är kliniskt motiverad bör patienten observeras noggrant, i synnerhet i början av behandlingen och vid dosökningar.
Johannesört
En ökning av biverkningarna kan förekomma vid samtidig användning av Duloxetin Actavis och naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum).
Mydriasis
Mydriasis har rapporterats i samband med duloxetinbehandling, och försiktighet bör därför iakttas när duloxetin förskrivs till patienter med förhöjt intraokulärt tryck eller patienter med risk för akut glaukom med trång kammarvinkel.
Blodtryck och hjärtfrekvens
Hos vissa patienter har blodtrycksförhöjning och kliniskt signifikant hypertoni observerats, vilket kan bero på duloxetins noradrenerga effekt. Fall av hypertonisk kris har rapporterats för duloxetin, särskilt hos patienter med tidigare hypertoni. Adekvat kontroll av blodtrycket rekommenderas därför, särskilt under första behandlingsmånaden, hos patienter med känd hypertoni och/eller annan hjärtsjukdom.
Duloxetin bör användas med försiktighet hos patienter vilkas tillstånd kan äventyras av ökad hjärtfrekvens eller förhöjt blodtryck. Försiktighet bör också iakttas när duloxetin ges samtidigt med läkemedel som kan hämma dess metabolism (se avsnitt 4.5). Hos patienter som erhållit en bestående blodtrycksförhöjning under behandling med duloxetin bör dossänkning eller en gradvis utsättning av behandlingen övervägas (se avsnitt 4.8). Behandling med duloxetin skall inte påbörjas hos patienter med okontrollerad hypertoni (se avsnitt 4.3).
Nedsatt njurfunktion
Förhöjda plasmakoncentrationer av duloxetin förekommer hos patienter i hemodialys med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/minut). För patienter med gravt nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.3. För information om patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.2.
Blödningar
Blödningar, t ex ekkymos, purpura och gastrointestinal blödning, har rapporterats vid behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel) och serotonin/noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-läkemedel), inkluderande duloxetin. Försiktighet bör iakttas hos patienter som får antikoagulantia och/eller läkemedel som påverkar trombocytfunktionen, t.ex. NSAID eller acetylsalicylsyra (ASA)), och hos patienter med känd blödningsbenägenhet.
Utsättning av behandling
Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling är vanliga, särskilt om detta sker abrupt (se avsnitt 4.8). I kliniska prövningar förekom biverkningar vid abrupt avbrytande av behandling hos ungefär 44 % av patienterna som behandlades med Duloxetin Actavis jämfört med 24 % av dem som erhöll placebo.
Risken för utsättningssymtom med SSRI- och SNRI-läkemedel kan bero på flera faktorer, inklusive behandlingens duration och dosering samt hastigheten med vilken dosen reduceras. De vanligaste biverkningarna nämns i avsnitt 4.8. Vanligtvis är dessa symtom lätta till måttliga, men hos vissa patienter kan de vara allvarliga. De uppträder vanligtvis under de första dagarna efter avbrytande av behandling, men har i mycket sällsynta fall även rapporterats hos patienter som av misstag glömt en dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och upphör vanligtvis inom 2 veckor, men hos vissa individer kan de vara långvariga (2-3 månader eller mer). Det rekommenderas därför att duloxetin trappas ut gradvis under minst 2 veckor när behandlingen avslutas, beroende på patientens behov (se avsnitt 4.2).
Hyponatremi
Hyponatremi har rapporterats under Duloxetin Actavis -behandling, inklusive fall med serumnatrium lägre än 110 mmol/l. Hyponatremi kan vara ett tecken på inadekvat insöndring av antidiuretiskt hormon (SIADH). Majoriteten av hyponatremifallen har rapporterats hos äldre, särskilt hos de som tidigare haft, eller de vars hälsotillstånd gör dem särskilt känsliga för ändrad vätskebalans. Försiktighet krävs hos patienter med förhöjd risk för hyponatremi, t ex äldre, cirrotiska eller uttorkade patienter eller patienter som behandlas med diuretika.
Depression, självmordsfantasier och – tankar, självdestruktivt beteende
Duloxetin Actavis är inte indicerat för behandling av depression, men dess aktiva beståndsdel (duloxetin) föreligger även som ett antidepressivt läkemedel. Vid depressionstillstånd föreligger en ökad risk för självmordstankar, självdestruktivt beteende och självmord (självmordsrelaterade händelser). Denna risk kvarstår tills signifikant remission uppnåtts. Eftersom det kan ta flera veckor innan förbättring uppnås bör patienterna följas upp noggrant fram till dess förbättring sker. Klinisk erfarenhet är att självmordsrisken kan vara förhöjd i det tidiga skedet av förbättringen. Patienter som tidigare visat suicidalitet eller de som visar påtagliga självmordstankar före behandling har högre risk för självmordstankar eller självmordsbeteende och bör noggrant övervakas under behandlingen. En metaanalys av placebokontrollerade kliniska studier med antidepressiva läkemedel för psykiatriska sjukdomar visade att en ökad risk för självmordsbeteende förelåg med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter under 25 år.
Fall av självmordstankar och självmordsbeteende har rapporterats under eller kort efter avslutad duloxetinbehandling (se avsnitt 4.8). Behandlande läkare bör uppmana patienterna att söka vårdkontakt vid markant tilltagande, påträngande självmordsfantasier, utpräglade ångestkänslor eller symtom på depression. Om patienten blir agiterad och får symtom på depression under pågående behandling med Duloxetin Actavis bör specialist rådfrågas, eftersom depression är ett allvarligt medicinskt tillstånd. Om antidepressiv behandling startas rekommenderas gradvis utsättning av Duloxetin Actavis (se avsnitt 4.2).
Barn och ungdomar under 18 år
Duloxetin Actavis skall inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlats med antidepressiva läkemedel, jämfört med patienter som behandlats med placebo. Om man på grundval av kliniskt behov ändå beslutar om behandling ska patienten noggrant övervakas med avseende på självmordssymtom. Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.
Läkemedel som innehåller duloxetin
Duloxetin finns i läkemedel med olika produktnamn och används på olika indikationer (för behandling av såväl smärtsam diabetesneuropati, egentlig depression, generaliserat ångestsyndrom som ansträngningsinkontinens). Användning av mer än ett av dessa läkemedel samtidigt skall undvikas.
Hepatit/Förhöjda leverenzymvärden
Fall av leverskador, som inkluderade allvarligt förhöjda leverenzymvärden (> 10 gånger övre normalgräns), hepatit och gulsot har rapporterats med duloxetin (se avsnitt 4.8). De flesta fallen inträffade under de första behandlingsmånaderna. Leverskadorna var övervägande hepatocellulära. Duloxetin skall användas med försiktighet hos patienter som behandlas med andra läkemedel som kan ge leverskador.
Akatisi/psykomotorisk oro
Behandling med duloxetin har associerats med utveckling av akatisi som karaktäriseras av en känsla av rastlöshet och psykomotorisk ständig oro, såsom oförmåga att ens sitta eller stå still. Detta uppträder företrädesvis inom de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan dosökning vara skadlig.
Sackaros
Duloxetin Actavis hårda enterokapslar innehåller sackaros. Patienter med sällsynta, ärftliga problem som fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sackaros-isomaltas-insufficiens bör inte ta detta läkemedel.
Para-orange
Duloxetin Actavis 40mg hårda enterokapsar innehåller Para-orange (E110).
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare): På grund av risk för seratonergt syndrom, skall duoxetin inte användas i kombination med icke-selektiva irreversibla monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Minst 14 dagar bör förflyta efter avslutad behandling med en MAO-hämmare. Baserat på duloxetins halveringstid, bör minst fem dagar förflyta efter avslutad behandlad med Duloxetin Actavis, innan behandling med en MAO-hämmare startas (se avsnitt 4.3).
Samtidig användning av Duloxetin Actavis och selektiva, reversibla MAO-hämmare, som moklobemid, rekommenderas inte (se avsnitt 4.4). Linezolid, ett antibiotikum, är en reversibel icke-selektiv MAO-hämmare och bör inte ges till patienter som behandlas med duloxetin (se avsnitt 4.4).
Hämmare av CYP1A2: Eftersom CYP1A2 är involverad i metabolismen av duloxetin är det sannolikt att samtidig användning av Duloxetin Actavis och potenta hämmare av CYP1A2 leder till högre koncentrationer av duloxetin. Fluvoxamine (100 mg en gång dagligen), en potent CYP1A2-hämmare, minskade oralt plasmaclearance av duloxetin med cirka 77 % och ökade AUC0-t 6-faldigt.
Duloxetin Actavis skall därför inte ges tillsammans med potenta CYP1A2-hämmare som fluvoxamin (se avsnitt 4.3).
CNS-läkemedel: Försiktighet rekommenderas om Duloxetin Actavis ges tillsammans med andra centralt verkande läkemedel eller substanser, inkluderande alkohol och sedativa läkemedel (bensodiazepiner, morfinliknande substanser, antipsykotika, fenobarbital, sederande antihistaminer).
Serotonerga läkemedel: I sällsynta fall har serotonergt syndrom rapporterats hos patienter som använder SSRI-preparat/SNRI-preparat i kombination med andra serotonerga läkemedel.
Försiktighet tillråds om Duloxetin Actavis används i kombination med serotonerga läkemedel som SSRI-preparat, SNRI-preparat, tricykliska antidepressiva som klomipramin eller amitriptylin, MAO-hämmare såsom moklobemid eller linezolid, johannesört (Hypericum perforatum), eller triptaner, tramadol, petidin och tryptofan (se avsnitt 4.4).
Effekterav duloxetin på andra läkemedel:
Läkemedelsommetaboliserasav CYP1A2:Farmakokinetiken av teofyllin, ettCYP1A2-substrat, påverkadesintenämnvärtav samtidigadministreringav duloxetin (60 mgtvågångerdagligen).
Läkemedelsommetaboliserasav CYP2D6:Duloxetin hämmarCYP2D6 tillvissgrad. När60 mg duloxetin gavstvågångerdagligen samtidigtmed en enkeldosav desipramin, ettCYP2D6 substrat, ökadeAUCfördesipramin trefalt. Samtidigadministreringav duloxetin (40 mgtvågångerdagligen) ökarAUCförtolterodin vid steadystate(2 mgtvågångerdagligen)med 71 %men påverkarinte farmakokinetiken hos dessaktiva5-hydroximetabolit. Någon dosjusteringrekommenderasdärförinte. Försiktighetrekommenderasnär Duloxetin Actavis gessamtidigtmed läkemedelsom huvudsakligen metaboliserasav CYP2D6 (risperidon, tricykliskaantidepressivat ex nortriptylin, amitriptylin och imipramin)särskiltom dehar ettsnävtterapeutisktindex (t ex flekainid, propafenon och metoprolol).
Orala antikonceptionsmedeloch andra steroider: Resultatfrån in vitro-studiervisarattduloxetin inte inducerarden katalytiskaaktiviteten av CYP3A. Specifikaläkemedelsinteraktionsstudierin vivo har integenomförts.
Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmandemedel:Försiktighetbör iakttasnär duloxetin gessamtidigtmed oralaantikoagulantiaellertrombocytaggregationshämmandemedelp ga en potentielltökad riskförblödningsom ansesbero påen farmakodynamiskinteraktion. Dessutomhar en ökningav INR(InternationalNormalized Ratio)rapporteratsvid samtidigadministreringtill patientersom behandlasmedwarfarin. Som deli en klinisk, farmakologiskstudieundersöktes samtidigadministreringav duloxetin och warfarin tillfriskaförsökspersonerunder steadystate förhållanden. I dennastudiekonstateradesdock intenågon klinisktsignifikantförändringfrån studiestartav INR, ej helleri farmakokinetiken av R-ellerS-warfarin.
Effekterav andra läkemedelpå duloxetin:
Antacida och H2-antagonister: Samtidigadministreringav duloxetin och antacidasom innehåller aluminiumoch magnesiumellerfamotidin visadeingen signifikanteffektpå hastighetellergrad av absorption av duloxetin efteradministreringav en 40 mgoraldos.
CYP1A2-inducerare:Populationsfarmakokinetiskastudier harvisatattrökarehar nästan 50% lägre plasmakoncentration av duloxetin, jämförtmed icke-rökare.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Fertilitet
Duloxetin hade ingen effekt på fertiliteten hos hanar, och effekt på fertiliteten hos honor sågs endast vid doser som orsakar toxicitet.
Graviditet
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med duloxetin saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid en lägre systemisk exponering (AUC) av duloxetin än den högsta kliniska exponeringen (se avsnitt 5.3).
Risken för människa är okänd.
Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Trots att inga studier har undersökt ett samband mellan PPHN och SNRI-behandling kan inte den potentiella risken uteslutas för duloxetin då man tar hänsyn till verkningsmekanismen (hämning av serotoninåterupptaget).
Liksom för andra serotonerga läkemedel kan utsättningssymtom förekomma hos nyfödda vars mödrar använt duloxetin i slutet av graviditeten. Utsättningssymtom för duloxetin kan vara hypotoni, tremor, darrningar, matningssvårigheter, andnöd och krampanfall. Majoriteten av fallen har inträffat vid förlossningen eller inom ett par dagar efter förlossningen.
Duloxetin Actavis skall endast användas under graviditet om den potentiella nyttan för modern överväger den potentiella risken för fostret. Kvinnor skall rådas att informera läkaren om de blir gravida eller planerar att bli gravida under behandlingen.
Amning
En studie på 6 lakterande patienter, som inte ammade sina barn, visade att duloxetin utsöndras i modersmjölk i mycket ringa grad. Barnets dagliga dos (mg/kg) uppskattas till ungefär 0,14 % av moderns dos (se avsnitt 5.2). Eftersom säkerheten av duloxetin på barn är okänd rekommenderas inte Duloxetin Actavis under amning.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Inga studier har utförts. Det finns en risk att Duloxetin Actavis kan vara sederande och ge yrsel. Patienterna bör informeras om att undvika att framföra fordon eller handha farliga maskiner ifall de upplever att läkemedlet är sederande eller ger yrsel.
4.8 Biverkningar
a. Summering av säkerhetsprofilen
De vanligaste biverkningarna som rapporterats hos patienter behandlade med Duloxetin Actavis i kliniska studier på ansträngningsinkontinens och andra nedre urinvägsbesvär var illamående, muntorrhet, trötthet och förstoppning. Analys av data från fyra 12-veckors, placebokontrollerade, kliniska studier vilka omfattade 958 duloxetinbehandlade och 955 placebobehandlade patienter med ansträngningsinkontinens, har visat att biverkningarna vanligtvis debuterade under den första behandlingsveckan. Emellertid var de flesta av de vanligast förekommande biverkningarna milda till måttliga och försvann inom 30 dagar efter debut (t ex illamående).
b. Summering av biverkningar i tabellform
Tabell 1 upptar spontant rapporterade biverkningar och biverkningar som observerats i placebokontrollerade studier.
Tabell 1: Biverkningar
Frekvensangivelser: Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000).
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
|
Mycket vanliga |
Vanliga |
Mindre vanliga |
Sällsynta |
Mycket Sällsynta |
|
Infektioner och infestationer |
||||
|
|
|
Laryingit |
|
|
|
Immunsystemet |
|
|
|
|
|
|
|
Överkännslighets-reaktioner |
Anafylaktisk reaktion |
|
|
Endokrina systemet |
|
|
|
|
|
|
|
Hypotyreos |
|
|
|
Metabolism och nutrition |
||||
|
|
Aptitnedsättning |
Dehydrering |
Hyperglykemi (särskilt hos diabetespatienter), Hyponatremi, SIADH6 |
|
|
Psykiska störningar |
Sömnlöshet Agitation Minskad libido Ångest Sömnstörningar |
Bruxism Desorientering Apati Onormal orgasm Abnorma drömmar |
Självmords-beteende5,6 Självmordstankar5,7 Mani6 Hallucinationer Aggressioner och vrede4,6 |
|
|
Centrala och perifiera nervsystemet |
||||
|
|
Huvudvärk Yrsel Letargi Somnolens Tremor Parestesier |
Oro Uppmärksam-hetsstörning Dysgeusi Dålig sömn |
Serotonergt syndrom6 Krampanfall1,6 Myoklonus Akatisi6 Psykomotorisk oro6 Extrapyramidala symtom6 Dyskinesi Restless legs |
|
|
Ögon |
|
|
|
|
|
|
Dimsyn |
Mydriasis Försämrad syn Torra ögon |
Glaukom |
|
|
Öron och balansorgan |
||||
|
|
Svindel |
Tinnitus1 Öronsmärta |
|
|
|
Hjärtat |
|
|
|
|
|
|
|
Hjätklappning Takykardi |
Supraventrikulär arytmi, huvudsakligen förmaksflimmer6 |
|
|
Blodkärl |
|
|
|
|
|
|
Hypertoni3,7 Rodnad |
Synkope2 Blodtrycksökning3 |
Hypertonisk kris3 Ortostatisk hypertoni2 Extremitetskyla |
|
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
||||
|
|
|
Gäspningar |
Svullnad i svalget Näsblödning |
|
|
Magtarmkanalen |
|
|
|
|
|
Illamående Muntorrhet Förstoppning |
Diarré Buksmärta Kräkningar Dyspepsi |
Gastrointestinal blödning7 Gastroenterit Stomatit Rapningar Gastrit Dysfagi Flatulens Dålig andedräkt |
Hematochezi Mikroskopisk kolit9 |
|
|
Lever och gallvägar |
|
|
|
|
|
|
|
Hepatit3 Förhöjda leverenzym-värden (ALAT, ASAT, alkalisk fofatas) Akut leverskada |
Leversvikt6 Gulsot6 |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
||||
|
|
Ökad svettning |
Utslag Nattsvettning Urtikaria Kontaktdermatit Kallsvettningar Ökad benägenhet att få blåmärke |
Stevens-Johnsons syndrom 6 Angioneurotiskt ödem Fotosensitivitets-reaktioner |
Kutan vaskulit |
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
||||
|
|
|
Muskuloskeletal smärta Muskelspänning Muskelkramp Trismus |
Muskelryckningar |
|
|
Njurar och urinvägar |
||||
|
|
|
Blåstömnings-svårigheter Dysuri Nykturi Pollakiuri Avvikande urinlukt |
Urinretention6 Polyuri Minskat urinflöde |
|
|
Reproduktionsorgan och bröstkörtel |
||||
|
|
|
Gynekologisk blödning Menopausala symtom |
Menstruations-svårigheter Galaktorré Hyperprolaktinemi |
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringstället |
||||
|
Trötthet |
Asteni Frossa |
Bröstsmärta7 Ökad fallrisk8 Känna sig avvikande Känna sig kall Törst Sjukdomskännsla Känna sig varm |
Gångrubbningar |
|
|
Undersökningar |
||||
|
|
|
Viktminskning Viktökning Ökning av blodkolesterol Förhöjning av kreatininkinas i blodet |
Förhöjning av kalium i blodet |
|
1 Fall av krampanfall och tinnitus har även rapporterats efter att behandlingen avslutats.
2 Fall av ortostatisk hypotoni och synkope har rapporterats, särskilt i början av behandlingen.
3 Se avsnitt 4.4.
4 Fall av aggression och vrede har rapporterats speciellt i början av behandlingen eller efter att behandlingen avslutats.
5 Fall av självmordsfantasier och självmordsbeteende har rapporterats under duloxetinbehandling eller kort efter avslutad behandling (se avsnitt 4.4).
6 Beräknad frekvens av biverkningar efter att läkemedlet börjat marknadsföras; ej observerade i placebo-kontrollerade kliniska prövningar.
7 Ingen statistiskt signifikant skillnad mot placebo.
8 Ökad fallrisk var vanligare hos äldre (≥65 års ålder).
9 Beräknad frekvens baserad på data från alla kliniska prövningar.
c. Beskrivning av utvalda biverkningar
Utsättningssymtom är vanliga vid avbrytande av behandling med duloxetin (särskilt vid abrupt utsättning). Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier eller förnimmelser av elektriska stötar, särskilt i huvudet), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), trötthet, sömnighet, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, huvudvärk, myalgi, irritabilitet, diarré, kraftiga svettningar och svindel är de vanligast rapporterade biverkningarna. Vanligtvis är dessa biverkningar med SSRI- och SNRI-läkemedel lätta till måttliga och övergående. Emellertid kan de hos vissa patienter vara allvarliga och/eller långvariga. När behandling med duloxetin inte längre behövs rekommenderas därför en gradvis nedtrappning av dosen (se avsnitten 4.2 och 4.4).
QT-tider, korrigerade för hjärtfrekvens, skiljde sig inte mellan duloxetinbehandlade patienter och placebobehandlade patienter. Inga kliniskt signifikanta skillnader observerades med avseende på QT, PR, QRS eller QTcB mellan duloxetinbehandlade och placebobehandlade patienter.
Under den 12 veckor långa akuta fasen i tre kliniska studier på patienter med smärtsam diabetesneuropati sågs en liten men statistiskt signifikant ökning av blodglukos vid fasta hos patienter behandlade med duloxetin. HbA1c var stabilt hos både duloxetin- och placebobehandlade patienter.
Under studiernas fortsättningsfas, som pågick i upp till 52 veckor, förekom en ökning av HbA1c hos både duloxetin- och rutinvårdsgruppen. Den genomsnittliga ökningen var dock 0,3 % högre i den duloxetinbehandlade gruppen. Det förekom också en liten ökning av blodglukos vid fasta och totalkolesterol hos duloxetinbehandlade patienter, medan laboratorietest visade en liten sänkning i rutinvårdsgruppen.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.
4.9 Överdosering
Fall av överdosering med duloxetin, enbart eller i kombination med andra läkemedel, har rapporterats i doser på 5400 mg. Några dödsfall har inträffat, huvudsakligen i kombination med överdosering av andra läkemedel, men även för enbart duloxetin vid en dos om ungefär 1000 mg. Tecken och symtom på överdosering (duloxetin ensamt eller i kombination med andra läkemedel) inkluderade somnolens, koma, serotonergt syndrom, krampanfall, kräkning och takykardi.
Det finns ingen specifik antidot för duloxetin, men särskild behandling kan övervägas (t ex cyproheptadin och/eller temperaturkontroll) om serotonergt syndrom uppstår. Fri luftväg bör säkerställas. Samtidigt med lämplig symtomatisk och understödjande behandling bör monitorering av hjärtfunktionen och vitala tecken ske. Ventrikelsköljning kan vara indicerat tidigt efter intag eller till symtomatiska patienter. Aktivt kol kan vara av värde för att reducera absorptionen. Duloxetin har en stor distributionsvolym, varför forcerad diures, hemoperfusion och utbytesperfusion sannolikt inte är av värde.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antidepressiva medel, ATC kod: N06AX21.
Verkningsmekanism
Duloxetin är en kombinerad serotonin (5-HT)- och noradrenalinåterupptagshämmare. Substansen är en svag hämmare av dopaminåterupptag samt har en liten affinitet till histaminreceptorer, dopaminerga, kolinerga och adrenerga receptorer.
Farmakodynamisk effekt
I djurförsök leder förhöjda nivåer av 5-HT och noradrenalin i sakrala ryggmärgen till ökad tonus i urethra genom förhöjd pudendal nervstimulering av urinrörets tvärstrimmiga slutmuskel. Detta sker endast under miktionscykelns fyllnadsfas. Hos kvinnor antas en liknande mekanism resultera i ökat slutningstryck i urethra under fyllnadsfasen vid fysisk ansträngning, vilket kan förklara duloxetins effekt vid behandling av kvinnor med ansträngningsinkontinens.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten av 40 mg duloxetin två gånger dagligen vid behandling av ansträngningsinkontinens har fastställts i fyra dubbelblinda, placebokontrollerade studier, i vilka 1913 kvinnor med ansträngningsinkontinens (22-83 år) randomiserades; 958 av dessa patienter erhöll duloxetin och 955 placebo. De primära effektvariablerna var frekvens inkontinensepisoder (IEF) från dagboksdata och poäng i ett frågeformulär om livskvalitet specifikt framtaget för patienter med urininkontinens (IQOL).
Frekvens av inkontinensepisoder: I alla fyra studierna uppvisade den duloxetinbehandlade gruppen en 50 % eller större median minskning av antalet inkontinensepisoder (IEF) jämfört med 33 % minskning för den placebobehandlade gruppen. Skillnaden observerades vid varje besök, efter 4 veckors medicinering (duloxetin 54 % och placebo 22 %), 8 veckors medicinering (52 % och 29 %) och 12 veckors medicinering (52 % och 33 %).
I ytterligare en studie som var begränsad till patienter med svår ansträngningsinkontinens, fann man att samtliga patienter som svarade på duloxetin gjorde detta inom två veckor.
Effekten hos Duloxetin Actavis har inte utvärderats längre än 3 månader i placebokontrollerade studier. Den kliniska fördelen med Duloxetin Actavis jämfört med placebo har inte visats på kvinnor med lätt ansträngningsinkontinens, vilket i randomiserade studier definierats som kvinnor med färre än 14 inkontinensepisoder per vecka. Hos dessa kvinnor förmodas Duloxetin Actavis inte ge några ytterligare fördelar jämfört med konservativ behandling.
Livskvalitet: Poängtalen som erhölls i ett frågeformulär om livskvalitet specifikt för inkontinens förbättrades signifikant i den duloxetinbehandlade gruppen jämfört med den placebobehandlade gruppen (9,2 respektive 5,9 i poängförbättring, p<0,001). På en global skattningsskala (PGI) uppgav signifikant fler kvinnor i duloxetingruppen att deras symtom på ansträngningsinkontinens förbättrades efter behandling, jämfört med kvinnor som använde placebo (64,6 % respektive 50,1 %, p<0,001).
Duloxetin Actavis och tidigare inkontinenskirurgi: Begränsade data tyder på att nyttan med Duloxetin Actavis inte är sämre hos kvinnor med ansträngningsinkontinens som tidigare genomgått inkontinenskirurgi.
Duloxetin Actavis och bäckenbottenträning: Under en 12-veckors, blind, randomiserad, kontrollerad studie uppvisade Duloxetin Actavis en större minskning av antalet inkontinensepisoder i jämförelse med antingen placebo eller enbart bäckenbottenträning. Kombinerad behandling (duloxetin + bäckenbottenträning) visade större förbättring avseende både användning av inkontinensskydd och sjukdomsspecifika livskvalitetsmått än enbart Duloxetin Actavis eller enbart bäckenbottenträning.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har tagit bort kravet att skicka in studieresultat för Duloxetin Actavis för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av ansträngningsinkontinens. Se avsnitt 4.2 för information om pediatrisk användning.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Duloxetin ges som en enda enantiomer. Duloxetin metaboliseras i stor utsträckning av oxiderande enzymer (CYP1A2 och det polymorfa CYP2D6) följt av konjugering. Duloxetins farmakokinetik uppvisar stor interindividuell variation (vanligtvis 50-60 %), delvis beroende på kön, ålder, rökning och förmåga att metabolisera läkemedel via CYP2D6.
Absorption
Duloxetin absorberas väl efter oral administrering med Cmax 6 timmar efter dosintag. Absolut oral biotillgänglighet av duloxetin varierar från 32 % till 80 % (medelvärde 50 %, n=8 personer). Föda fördröjer tiden till maximal koncentration från 6 till 10 timmar och minskar absorptionsgraden marginellt (cirka 11 %).
Distribution
Duloxetin binds till cirka 96 % till plasmaproteiner. Duloxetin binder till både albumin och alfa-1- surt glykoprotein. Proteinbindningen påverkas ej av nedsatt njur- eller leverfunktion.
Biotransformering
Duloxetin metaboliseras i stor utsträckning och metaboliterna utsöndras huvudsakligen i urinen. Både CYP2D6 och CYP1A2 katalyserar bildningen av de två huvudmetaboliterna glukuronidkonjugat av 4‑hydroxiduloxetin och sulfatkonjugat av 5-hydroxi-6- metoxiduloxetin. Baserat på in vitro-studier, anses de cirkulerande metaboliterna av duloxetin farmakologiskt inaktiva. Duloxetins farmakokinetik hos långsamma metaboliserare avseende CYP2D6 har inte undersökts specifikt. Begränsade data tyder på att plasmanivåerna av duloxetin är högre hos dessa patienter.
Elimination
Halveringstiden för eliminationen av duloxetin efter en oral dos varierar från 8 till 17 timmar (medelvärde 12 timmar). Duloxetins plasmaclearance varierar efter en intravenös dos från 22 l/timme till 46 l/timme (medelvärde 36 l/timme). Oralt plasmaclearance av duloxetin efter en oral dos varierar från 33 l/timme till 261 l/timme (medelvärde 101 liter/timme).
Särskilda patientgrupper
Kön: Farmakokinetiska skillnader har identifierats mellan män och kvinnor (kvinnor har ungefär 50% lägre skenbar plasmaclearance). Baserat på överlappet av intervall av plasmaclearance, könsbaserad farmakokinetiska skillnader motiverar ej rekommendation att sänka dosen för kvinnliga patienter.
Ålder: Farmakokinetiska skillnader förekommer mellan yngre och äldre kvinnor (≥65 år) (AUC ökar med ungefär 25 % och halveringstiden är ungefär 25 % längre hos äldre). Graden av dessa förändringar är dock inte tillräcklig för att motivera en dosjustering.
Nedsatt njurfunktion: Patienter i dialys med njursjukdom i slutstadiet uppvisade två gånger högre Cmax- och AUC-värde för duloxetin i jämförelse med friska försökspersoner. Farmakokinetiska data för duloxetin är begränsade hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion.
Leverinsufficiens: Måttlig leversjukdom (Child Pugh klass B) påverkade duloxetins farmakokinetik. Oralt plasmaclearance var 79 % lägre, terminal halveringstid 2,3 gånger längre och AUC 3,7 gånger större för duloxetin hos patienter med måttlig leversjukdom jämfört med friska försökspersoner. Duloxetins och dess metaboliters farmakokinetik har inte studerats på patienter med lätt eller svår leverinsufficiens.
Ammande mödrar: Distributionen av duloxetin har undersökts hos sex ammande kvinnor, för vilka minst 12 veckor förflutit sedan förlossningen. Duloxetin påvisades i bröstmjölk och koncentrationen vid steady state var ungefär en fjärdedel av den i plasma. Mängden duloxetin i bröstmjölk är ungefär 7 μg/dag vid en dosering på 40 mg två gånger dagligen. Amning påverkade inte duloxetins farmakokinetik.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Duloxetin är inte genotoxiskt enligt allmänna standardtest och är inte karcinogent på råtta. I en karcinogenicitetstudie på råtta sågs multinukleära celler i levern utan andra histopatologiska förändringar. Bakomliggande mekanism och klinisk relevans är okända. Honmöss, som fått duloxetin i två år, uppvisade en ökad incidens av hepatocellulära adenom och karcinom endast i den högsta dosgruppen (144 mg/kg/dag), som ansågs vara sekundära till den mikrosomala leverenzyminduktionen. Betydelsen för människa av dessa data på möss är okänd. Hos honråttor, som fått duloxetin före och under parning och under tidig graviditet, observerades minskad födokonsumtion och kroppsvikt hos modern, störd estruscykel, minskat antal födslar med levande avkomma, minskad överlevnad och en hämmad tillväxt hos avkomman vid en systemisk exponering som högst beräknats motsvara den kliniskt maximala exponeringen (AUC). I en embryotoxicitetsstudie på kanin observerades en högre frekvens kardiovaskulära och skeletala missbildningar vid lägre systemisk exponering än den kliniskt maximala exponeringen (AUC). Inga missbildningar observerades i en annan studie med högre dos av ett annat duloxetinsalt. I en pre-/postnatal toxicitetsstudie på råtta inducerade duloxetin negativa effekter på beteendet hos avkomman vid lägre systemisk exponering än den kliniskt maximala (AUC).
Studier på unga råttor visar övergående kognitiva effekter, samt signifikant minskad kroppsvikt och födokonsumtion, hepatisk enzymindution och hepatocellulär vakuolisering vid 45 mg/kg/dag. Toxicitetsprofilen för duloxetin hos unga råttor var liknande den hos vuxna råttor. Nivån där man inte såg någon negativ effekt bestämdes till 20 mg/kg/dag.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Kapselinnehåll
Sockersfärer (sackaros, majsstärkelse)
Hypromellosftalat (HP-55)
Hypromellos (E15 LV)
Trietylcitrat
Hydroxipropylcellulosa
Talk
Kapselhölje
20 mg
Briljantblått FCF (E133)
Titandioxid (E171)
Hypromellos (E464)
Tryckbläck
40 mg
Titandioxid (E171)
Para-orange (E110)
Kinolingult (E104)
Hypromellos (E464)
Tryckbläck
Tryckbläck innehåller:
Schellack
Propylenglykol
Svart järnoxid (E172)
Kaliumhydroxid
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
1 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 ºC.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
HDPE-burkar med skruvlock med integrerad silikageltorkmedel:
Förpackningsstorlek: 28, 30, 56, 60, 84, 90, 98 och 100 kapslar.
AL/AL blister:
Förpackningsstorlek: 7, 10, 28, 30, 56 och 100 kapslar.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Actavis Group PTC ehf
Reykjavíkurvegi 76-78
220 Hafnarfjörður
Island
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
20 mg: 51704
40 mg: 51705
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2015-07-02
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-05-25