iMeds.se

Femar

Läkemedelsverket 2015-04-24

Produktresumé

1. Läkemedlets Namn

Femar 2,5 mg filmdragerad tablett

2. Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

Aktiv substans: letrozol.

En filmdragerad tablett innehåller 2,5 mg letrozol.

En tablett innehåller 61,5 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. läkemedelsform

Filmdragerad tablett.


Filmdragerad tablett, mörkgul, rund lätt kupad med fasad kant. Kod på ena sidan "FV" och på den andra "CG".

Kliniska Uppgifter

4.1. Terapeutiska indikationer


Effekt har inte påvisats hos patienter med negativ hormonreceptorstatus.

4.2. Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna och äldre patienter

Den rekommenderade dosen av Femar är 2,5 mg en gång dagligen. Ingen dosjustering krävs för äldre patienter.


Hos patienter med avancerad eller metastaserad cancer bör behandling med Femar pågå tills tumörprogression påvisas. Vid adjuvant och förlängd adjuvant behandling bör behandling med Femar pågå under 5 år eller tills tumörrecidiv inträffar, beroende på vad som inträffar först.

Vid adjuvant behandling kan även sekventiell behandling övervägas (dvs letrozol i 2 år följt av tamoxifen i 3 år) (se avsnitt 4.4 och 5.1).


Neoadjuvant behandling med Femar kan pågå i 4 till 8 månader för att uppnå optimal tumörminskning. Om svaret är otillfredsställande, bör behandling med Femar avbrytas och operation planeras och/eller ytterligare behandlingsalternativ diskuteras med patienten.


Pediatrisk population

Femar är inte avsett för barn och ungdomar. Säkerhet och effekt för Femar för barn i åldern upp till 17 år har inte ännu fastställts. Begränsade data är tillgängliga och ingen doseringsrekommendation kan fastställas.


Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering av Femar krävs hos patienter med njurinsufficiens och kreatininclearance ≥10 ml/min. Det finns inte tillräckligt med data tillgängligt för att ge doseringsrekommendationer vid nedsatt njurfunktion när kreatininclearance är lägre än 10 ml/min (se avsnitt 4.4 och 5.2).


Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering av Femar krävs hos patienter med mild till måttlig leverinsufficiens (Child-Pugh A eller B). Det finns inte tillräckligt med data för patienter med grav leverfunktionsnedsättning. Patienter med grav leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh C) måste följas noggrant (se avsnitt 4.4 och 5.2).


Administreringssätt

Femar ska tas peroralt och kan tas med eller utan mat.

En missad dos ska tas så snart som patienten kommer ihåg, men om det nästan är tid för nästa dos (inom 2 eller 3 timmar) ska den missade dosen hoppas över och patienten ska gå tillbaka till sitt vanliga doseringsschema. Doser ska inte dubbleras eftersom dagliga doser över den rekommenderade dosen på 2,5 mg har setts öka den systemiska exponeringen mer än proportionellt mot dosen (se avsnitt 5.2).

4.3. Kontraindikationer

Varningar och försiktighet

Menopausal status

Hos patienter med oklar menopausal status måste luteiniserande hormon (LH), follikelstimulerande hormon (FSH) och/eller östradiolnivåer utvärderas innan behandling med Femar påbörjas. Endast kvinnor med postmenopausal endokrin status bör ges Femar.


Nedsatt njurfunktion

Femar har inte undersökts hos tillräckligt många patienter med kreatininclearance under 10 ml/min. Den potentiella risken/nyttan för sådana patienter ska övervägas noga innan Femar ges.


Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med grav leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh C) var den systemiska exponeringen och terminala halveringstiden ungefär fördubblad jämfört med friska frivilliga. Sådana patienter ska därför följas noggrant (se avsnitt 5.2).


Effekter på benvävnad

Femar är ett potent östrogensänkande preparat.Kvinnor med tidigare frakturer och/eller osteoporos eller med ökad risk för osteoporos ska få en vederbörlig bentäthetsutvärdering innan adjuvant eller förlängd adjuvant behandling påbörjas, samt regelbundet följas upp under och efter behandlingen med letrozol. Behandling eller profylax av osteoporos bör sättas in vid behov och därefter följas noggrant. Vid adjuvant behandling kan även sekventiell behandling (letrozol i 2 år följt av tamoxifen i 3 år) övervägas utifrån patientens riskprofil (se avsnitt 4.2, 4.8 och 5.1).


Andra varningar

Samtidig administrering av Femar och tamoxifen, andra antiöstrogener eller östrogeninnehållande behandlingar bör undvikas eftersom dessa substanser kan minska letrozols farmakologiska verkan (se avsnitt 4.5).

Eftersom tabletterna innehåller laktos bör patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd inte använda Femar: galaktosintolerans, allvarlig laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

4.5. Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Metabolism av letrozol medieras delvis av CYP2A6 och CYP3A4. Cimetidin, en svag, ospecifik hämmare av CYP450-enzymer, påverkade inte plasmakoncentrationerna av letrozol. Effekten av potenta CYP450-hämmare är okänd.


Det finns ännu ingen klinisk erfarenhet av användningen av Femar i kombination med östrogener eller andra cancerläkemedel än tamoxifen. Tamoxifen, andra antiöstrogener eller östrogeninnehållande behandlingar kan minska letrozols farmakologiska verkan. Det har dessutom visats att samtidig administrering av tamoxifen och letrozol leder till betydligt sänkta plasmakoncentrationer av letrozol. Samtidig administrering av letrozol och tamoxifen, andra antiöstrogener eller östrogener bör undvikas.


In vitro hämmar letrozol cytokrom P450-isoenzymerna 2A6 och, i viss mån, 2C19men den kliniska betydelsen av detta är okänd. Försiktighet ska därför iakttas vid samtidig administrering av letrozol och läkemedel vars nedbrytning huvudsakligen är beroende av dessa isoenzymer och vars terapeutiska bredd är liten (t.ex. fenytoin, klopidogrel).

4.6. Fertilitet, graviditet och amning

Perimenopausala kvinnor eller kvinnor som kan bli gravida

Femar ska endast användas till kvinnor med klart etablerad postmenopausal status (se avsnitt 4.4). Eftersom det finns rapporter om kvinnor som har fått tillbaka ovariell funktion under behandling med femar trots en klart postmenopausal status vid behandlingsstart, måste läkaren vid behov diskutera lämpliga preventivmetoder med patienten.


Graviditet

Baserat på erfarenhet från människa, hos vilka enstaka fall av kongenitala missbildningar (labiafusion, tvetydiga genitalier) har förekommit, kan Femar orsaka kongenitala missbildningar när det ges under graviditeten. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).


Femar är kontraindicerat under graviditet (se avsnitt 4.3 och 5.3).


Amning

Det är okänt om letrozol och/eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.


Femar är kontraindicerat under amning (se avsnitt 4.3).


Fertilitet

Letrozol verkar farmakologiskt genom att via aromatashämning minska produktionen av östrogen. Hos premenopausala kvinnor leder hämning av östrogensyntesen till att nivåerna av gonadotropin (LH, FSH) ökar. Ökade FSH-nivåer stimulerar i sin tur follikeltillväxt och kan inducera ovulation.

4.7. Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Femar har försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Eftersom trötthet och yrsel har observerats vid användning av Femar och somnolens har rapporterats som mindre vanligt, rekommenderas försiktighet vid framförande av fordon och användning av maskiner.

4.8. Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningsfrekvenserna för Femar baseras huvudsakligen på data från kliniska studier.


Biverkningar sågs hos upp till cirka en tredjedel av de patienter som behandlades med Femar för metastaserad sjukdom och hos cirka 80% av patienterna som fick adjuvant behandling eller förlängd adjuvant behandling.

De flesta biverkningarna uppträdde under de första behandlingsveckorna.


De vanligast förekommande biverkningarna i kliniska studier var blodvallningar, hyperkolesterolemi, artralgi, trötthet, ökad svettning och illamående.


Övriga andra biverkningar som kan förekomma med Femar är: skelettrelaterade biverkningar såsom benskörhet och/eller benfrakturer och kardiovaskulära biverkningar (inklusive cerebrovaskulära och tromboemboliska). Förekomsten av dessa biverkningar anges i tabell 1.


Biverkningar i tabellform

Biverkningsfrekvenserna för Femar baseras huvudsakligen på data från kliniska studier.


Läkemedelsbiverkningarna i tabell 1 har rapporterats vid kliniska prövningar och efter försäljningsgodkännande av Femar.


Tabell 1

Biverkningarna är rangordnade efter frekvens, med de vanligast förekommande först, enligt följande: mycket vanliga10%, vanliga 1% till 10%, mindre vanliga 0,1% till <1%, sällsynta 0,01% till <0,1%, mycket sällsynta 0,01%, ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

Urinvägsinfektion

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Mindre vanliga

Tumörsmärta1

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga

Leukopeni

Immunsysytemet

Ingen känd frekvens

Anafylaktisk reaktion



Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hyperkolesterolemi

Vanliga

Anorexi, ökad aptit

Psykiska störningar

Vanliga

Depression

Mindre vanliga

Ångest (inklusive nervositet), irritabilitet

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk, yrsel

Mindre vanliga

Sömnighet, sömnlöshet, minnesförsämring, dysestesi (inklusive parestesi, hypoestesi), smakförändring, cerebrovaskulär sjukdom, karpaltunnelsyndrom

Ögon

Mindre vanliga

Katarakt, ögonirritation, dimsyn

Hjärtat

Mindre vanliga

Palpitationer1 takykardi, ischemisk hjärtsjukdom (inklusive debut av eller förvärrad kärlkramp, kärlkramp som kräver kirurgi, hjärtinfarkt och ischemi)

Blodkärl

Mycket vanliga

Blodvallningar

Vanliga

Hypertoni

Mindre vanliga

Tromboflebit (inklusive ytlig och djup tromboflebit)

Sällsynta

Lungemboli, arteriell trombos, cerebrovaskulär infarkt

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Dyspné, hosta

Mag-tarmkanalen

Vanliga

Illamående, dyspepsi1, förstoppning, buksmärta, diarré, kräkning

Mindre vanliga

Muntorrhet, stomatit1

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Förhöjda leverenzymer

Ingen känd frekvens

Hepatit

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

Ökad svettning

Vanliga

Alopeci, hudutslag (inklusive erytemiskt, makulopapulöst, psoriasisliknande och vesikulärt utslag), torr hud

Mindre vanliga:

Klåda, urtikaria

Ingen känd frekvens

Angioödem, toxisk epidermal nekrolys, erythema multiforme

Muskulo-skeletala systemet och bindväven

Mycket vanliga

Artralgi

Vanliga

Myalgi, skelettsmärta1, osteoporos, frakturer

Mindre vanliga

Ingen känd frekvens

Artrit

Triggerfinger

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Ökad miktionsfrekvens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga

Vaginalblödning

Mindre vanliga

Vaginalflytning, vaginaltorrhet, bröstsmärta

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrationsstället

Mycket vanliga

Trötthet (inklusive asteni, sjukdomskänsla)

Vanliga

Perifert ödem

Mindre vanliga

Generaliserat ödem, torra slemhinnor, törst, feber

Undersökningar

Vanliga

Viktökning

Mindre vanliga

Viktminskning

1Biverkningar som enbart rapporterats vid metastaserad sjukdom.


För vissa biverkningar har påtagliga skillnader i den rapporterade frekvensen observerats vid adjuvant behandling. Följande tabeller innehåller information om signifikanta skillnader vid monoterapi med Femar kontra tamoxifen och vid sekventiell behandling med Femar och tamoxifen:


Tabell 2 Adjuvant behandling med Femar i monoterapi mot tamoxifen i monoterapi -

biverkningar med signifikanta skillnader

Femar, incidens

Tamoxifen, incidens

N=2448

N=2447

Under behandling

(Median 5 år)

När som helst efter randomisering

(Median 8 år)

Under behandling

(Median 5 år)

När som helst efter randomisering (Median 8 år)

Benfraktur

10,2%

14,7%

7,2%

11,4%

Benskörhet

5,1%

5,1%

2,7%

2,7%

Tromboemboliska biverkningar

2,1%

3,2%

3,6%

4,6%

Hjärtinfarkt

1,0%

1,7%

0,5%

1,1%

Endometriell hyperplasi / endometriecancer

0,2%

0,4%

2,3%

2,9%

Obs: ”Under behandling” inkluderar 30 dagar efter sista dosen. ”När som helst” inkluderar uppföljningsperioden efter avslutad eller avbruten behandling.

Skillnader baserades på riskkvoter och 95% konfidensintervall.

Tabell 3 Sekventiell behandling mot Femar i monoterapi – biverkningar med signifikanta

skillnader

Femar monoterapi

Femar->tamoxifen

Tamoxifen-> Femar

N=1535

N=1527

N=1541

5 år

2 år-> 3 år

2 år-> 3 år

Benfrakturer

10,0%

7,7%*

9,7%

Proliferativ endometriesjukdom

0,7%

3,4%**

1,7%**

Hyperkolesterolemi

52,5%

44,2%*

40,8%*

Blodvallningar

37,6%

41,7%**

43,9%**

Vaginalblödning

6,3%

9,6%**

12,7%**

* Signifikant färre med Femar i monoterapi

** Signifikant fler med Femar i monoterapi

Obs! Rapportperioden är behandlingstiden eller inom 30 dagar från avslutad behandling

Beskrivning av valda biverkningar

Hjärtat

Vid adjuvant behandling har följande biverkningar, utöver de data som presenteras i tabell 2, rapporterats för Femar respektive tamoxifen (under en behandlingstid på 60 månader i median plus 30 dagar): kärlkramp som kräver kirurgi (1,0% mot 1,0%), hjärtsvikt (1,1% mot 0,6%), hypertoni (5,6% mot 5,7%), cerebrovaskulär sjukdom/transient ischemisk attack (2,1% mot 1,9%).


Vid förlängd adjuvant behandling har följande biverkningar rapporterats för Femar (behandlingstid 5 år i median) respektive placebo (behandlingstid 3 år i median): kärlkramp som kräver kirurgi (0,8% mot 0,6%), debut av, eller förvärrad, kärlkramp (1,4% mot 1,0%), hjärtinfarkt (1,0% mot 0,7%), tromboemboliska biverkningar * (0,9% mot 0,3%), stroke/transitorisk ischemisk attack* (1,5% mot 0,8%).


För biverkningar markerade med * var skillnaden mellan de två behandlingsgrupperna statistiskt signifikant.


Skeletala systemet

Se tabell 2 för data om skelettrelaterade biverkningar vid adjuvant behandling.


Vid förlängd adjuvant behandling inträffade frakturer eller osteoporos hos signifikant fler patienter som behandlades med Femar (benfrakturer 10,4% och osteoporos 12,2%) jämfört med placebo (5,8% och 6,4%). Behandlingstiden var i median 5 år för Femar och 3 år för placebo.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9. Överdosering

Enstaka fall av överdosering av Femar har rapporterats.


Det finns ingen känd behandling. Behandlingen bör vara symtomatisk och understödjande.

5 Farmakologiska Egenskaper

5.1. Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Endokrin terapi. Antihormoner och relaterade medel: aromatashämmare. ATC kod: L02BG04


Farmakodynamiska effekter

I de fall där tillväxten av tumörvävnad är beroende av östrogener och där endokrin terapi används är elimination av östrogenmedierade tillväxtstimuli en förutsättning för tumörrespons. Hos postmenopausala kvinnor bildas östrogener huvudsakligen genom aktivitet av enzymet aromatas, som omvandlar androgener från binjuren, främst androstendion och testosteron, till östron och östradiol. Östrogensyntesen i perifer vävnad och i tumören kan därför undertryckas genom specifik hämning av enzymet aromatas.


Letrozol är en icke-steroid aromatashämmare. Letrozol hämmar enzymet aromatas genom kompetitiv bindning till hemgrupper i aromatascytokrom-P450, vilket resulterar i en minskning av östrogensyntesen i all vävnad där den förekommer.


Hos friska postmenopausala kvinnor reduceras serumnivåerna av östron och östradiol med 75-78% respektive 78% efter enkeldoser av 0,1 mg, 0,5 mg och 2,5 mg letrozol. Maximal hämning uppnås inom 48-78 timmar.


Hos postmenopausala patienter med avancerad bröstcancer sjunker plasmakoncentrationerna av östradiol, östron och östronsulfat med 75-95% av utgångsvärdet hos alla behandlade patienter efter dygnsdoser på 0,1 mg till 5 mg. Efter doser på 0,5 mg och högre ligger i många fall värdena på östron och östronsulfat under analysmetodernas detektionsgräns, vilket antyder att en kraftigare östrogenhämning uppnås med dessa doser. Östrogensuppressionen kvarstod under hela behandlingen hos samtliga patienter.


Letrozol hämmar mycket specifikt aromatasaktiviteten. Hämning av binjurens steroidsyntes har inte observerats. Inga kliniskt relevanta förändringar av plasmakoncentrationen av kortisol, aldosteron, 11-deoxikortisol, 17-hydroxiprogesteron eller ACTH, eller av plasmareninaktiviteten har observerats hos postmenopausala patienter som behandlats med dygnsdoser av 0,1 till 0,5 mg letrozol. Vid ACTH-stimulering utförd efter 6 och 12 veckors behandling med dagliga doser på 0,1 mg, 0,25 mg, 0,5 mg,

1 mg, 2,5 mg och 5 mg kunde ingen minskning av aldosteron- eller kortisolproduktionen påvisas. Substitution med gluko- eller mineralkortikoider är följaktligen inte nödvändig.


Inga förändringar i plasmakoncentrationen av androgener (androstendion och testosteron) har observerats hos friska postmenopausala kvinnor efter engångsdos av 0,1 mg, 0,5 mg och 2,5 mg letrozol. Detsamma gäller plasmakoncentrationen av androstendion hos postmenopausala patienter som dagligen behandlats med doser på 0,1- 5 mg. Detta indikerar att blockaden av östrogenbiosyntesen inte leder till ackumulering av androgena prekursorer. Plasmanivåerna av LH och FSH påverkas inte av letrozol, inte heller thyreoideafunktionen mätt med TSH, T4 och T3-upptag.


Adjuvant behandling

Studie BIG 1-98

BIG 1-98 var en dubbelblind multicenterstudie där över 8 000 postmenopausala kvinnor med tidig hormonreceptorpositiv bröstcancer randomiserades till någon av följande behandlingar:

A. Tamoxifen under 5 år

Femar under 5 år

Tamoxifen under 2 år följt av Femar under 3 år

Femar under 2 år följt av tamoxifen under 3 år


Det primära effektmåttet var sjukdomsfri överlevnad (DFS). De sekundära effektmåtten var tid till fjärrmetastaser (TDM), fjärrmetastasfri överlevnad (DDFS), total överlevnad (OS), systemisk sjukdomsfri överlevnad (SDFS), invasiv kontralateral bröstcancer och tid till återfall i bröstcancer.


Effekten vid en uppföljningstid på 26 respektive 60 månader i median

Data i tabell 4 visar resultaten från den primära huvudanalysen baserat på data från monoterapigrupperna (A och B) samt data från de två grupper där byten skedde (C och D) med en behandlingstid på 24 månader i median och medianuppföljning på 26 månader och en behandlingstid på 32 månader i median och medianuppföljning på 60 månader.


5-års DFS-frekvens var 84% för Femar och 81,4% för tamoxifen.


Tabell4 Primär huvudanalys: Sjukdomsfri och total överlevnad vid medianuppföljning i 26 månader och medianuppföljning i 60 månader (ITT-population)

Primär huvudanalys

Medianuppföljning 26 månader

Medianuppföljning 60 månader

Femar

N=4003

Tamoxifen

N=4007

HR1

(95% CI)

P

Femar

N=4003

Tamoxifen

N=4007

HR1

(95% CI)

P

Sjukdomsfri överlevnad

(primär) - händelser

(protokolldefinition2)

351

428

0,81

(0,70;0,93) 0,003

585

664

0,86 (0,77;0,96) 0,008

Total överlevnad

(sekundär)

Antal dödsfall

166

192

0,86

(0,70;1,06)

330

374

0,87 (0,75;1,01)

HR = hazard ratio; CI = konfidensintervall

1 Logrank test, stratifierad för randomiseringsalternativ och användning av kemoterapi (ja/nej)

2 DFS-händelser: lokalt-regionalt recidiv, fjärrmetastaser, invasiv kontralateral bröstcancer, annan primär malignitet (ej bröstcancer), icke cancerrelaterad död oavsett orsak.

Resultat vid monoterapi med en uppföljningstid på 96 månader i median (endast monoterapi armen)

Långtidseffekten av Femar i monoterapi jämfört med tamoxifen i monoterapi (mediantid för adjuvant behandling: 5 år) redovisas nedan, tabell 5.


Tabell 5 Monoterapi-resultat: Sjukdomsfri och total överlevnad vid en medianuppföljning på 96 månader (ITT-population)

Femar

N=2463

Tamoxifen

N=2459

Hazard Ratio1

(95 % CI)

P-värde

Sjukdomsfri överlevnad (primärt)2

626

698

0,87 (0,78; 0,97)

0,01

Tid till fjärrmetastaser (sekundärt)

301

342

0,86 (0,74; 1,01)

0,06

Total överlevnad (sekundärt) - dödsfall

393

436

0,89 (0,77; 1,02)

0,08

Censurerad analys av DFS3

626

649

0,83 (0,74; 0,92)

Censurerad analys av OS3

393

419

0,81 (0,70; 0,93)

1 Logrank test, stratifierad för randomiseringsalternativ och användning av kemoterapi (ja/nej)

2 DFS-händelser: lokalt-regionalt recidiv, fjärrmetastaser, invasiv kontralateral bröstcancer, annan primär malignitet (ej bröstcancer), icke cancerrelaterad död oavsett orsak

3 Observationer i tamoxifengruppen censurerade vid tidpunkten för byte till letrozol.

Resultat vid sekventiell behandling (STA)

Analysen av sekventiell behandling (Sequential Treatments Analysis, STA) tar upp den andra primära frågeställningen i BIG 1-98, nämligen den om sekventiell behandling med tamoxifen och letrozol är bättre än monoterapi. Det fanns inga signifikanta skillnader i DFS, OS, SDFS eller DDFS från bytet med hänsyn till monoterapi (tabell 6).


Tabell 6 Resultat för sjukdomsfri överlevnad vid sekventiell behandling med letrozol som initial endokrin terapi (STA-S)

N

Antal

händelser 1

Hazard Ratio 2

(97,5% konfidensintervall)

Cox modell P-värde

LetrozolTamoxifen

1460

254

1,03

(0,84; 1,26)

0,72

Letrozol

1464

249


1 Protokolldefinition, inklusive annan icke bröstcancer primär malignitet, efter byte/efter två år

2 Justerat för användning av kemoterapi

Det fanns inga signifikanta skillnader i DFS, OS, SDFS eller DDFS i något av STA-resultaten från randomisering vid parvisa jämförelser (tabell 7).


Tabell 7 Resultat för sjukdomsfri överlevnadvid sekventiell behandling (ITT STA) från randomisering (STA-R)

Letrozol

Tamoxifen

Letrozol

Antal patienter

1540

1546

Antal patienter med DFS-händelser (protokolldefinition)

330

319

Hazard ratio1 (99% CI)

1,04 (0,85; 1,27)

Letrozol

Tamoxifen

Tamoxifen2

Antal patienter

1540

1548

Antal patienter med DFS-händelser (protokolldefinition)

330

353

Hazard ratio1 (99% CI)

0,92 (0,75; 1,12)

1 Justerat för användning av kemoterapi (ja/nej)

2 626 patienter (40%) valde att byta från tamoxifen till letrozol efter studiens avblindning 2005

Studie D2407

Studie D2407 är en öppen, randomiserad, multicenterstudie av säkerheten efter försäljningsgodkännande med syftet att jämföra effekterna av adjuvant behandling med letrozol och tamoxifen på bentätheten (BMD) och serumlipidprofiler. Totalt 262 patienter tilldelades antingen letrozol i 5 år eller tamoxifen 2 år följt av letrozol i 3 år.


Efter 24 månader sågs en statistiskt signifikant skillnad avseende primärt effektmått. Bentätheten i ländryggen (L2-L4) minskade med 4,1% för letrozol och ökade med 0,3% för tamoxifen (median).


Ingen patient med en normal bentäthet vid studiestart utvecklade osteoporos efter 2 års behandling och endast en patient med osteopeni vid studiestart (T-poäng -1,9) utvecklade osteoporos under behandlingsperioden (bedömning via central granskning).


Resultaten för total bentäthet i höft var jämförbara med de för ländryggen, men mindre uttalade.


Efter 2 år sågs ingen signifikant skillnad mellan behandlingarna avseende andel frakturer, 15% för letrozol och 17% för tamoxifen.


Medianvärden för kolesterolnivåer i tamoxifengruppen sjönk med 16% efter 6 månader jämfört med utgångsvärdena och denna sänkning bibehölls vid senare besök fram till månad 24. I letrozolgruppen var de totala kolesterolnivåerna tämligen stabila över tid, vilket innebär en statistiskt signifikant skillnad till fördel för tamoxifen vid denna tidpunkt.


Förlängd adjuvant behandling (MA-17)

I en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad multicenterstudie (MA-17) med fler än 5 100 postmenopausala kvinnor med primär bröstcancer där receptorstatus var positiv eller okänd, randomiserades patienterna, vilka hade slutförd adjuvant behandling med tamoxifen (4,5 till 6 år), till antingen Femar eller placebo i 5 år.


Det primära effektmåttet var DFS, definierat som tiden för första händelse av lokalt-regionalt recidiv, fjärrmetastaser eller kontralateral bröstcancer.


Den första planerade interimsanalysen utfördes vid en uppföljningstid på cirka 28 månader i median (25% av patienterna följdes upp i minst 38 månader) och visade att Femar signifikant minskade risken för återfall i bröstcancer med 42% jämfört med placebo (HR 0,58, 95% CI 0,45; 0,76, P=0,00003). Denna nytta till fördel för letrozol observerades oavsett nodal status.

Det fanns ingen signifikant skillnad i total överlevnad: (Femar 51 dödsfall; placebo 62; HR 0,82; 95% CI 0,56, 1,19).


Efter den första interimsanalysen avblindades studien och fortsatte med öppen studiedesign och patienter i placeboarmen fick gå över till Femar i upp till 5 år. Över 60% av de lämpliga patienterna (sjukdomsfria vid avblindning) valde att gå över till Femar. I den slutliga analysen ingick 1 551 kvinnor som bytte från placebo till Femar vid 31 månader i median (intervall 12-106 månader) efter avslutad adjuvant behandling med tamoxifen. Mediantiden för behandling med Femar efter bytet var 40 månader.


Den slutliga analysen, med en medianuppföljning på 62 månader, bekräftar en signifikant minskning av risken för återfall i bröstcancer med Femar.


Tabell 8 Sjukdomsfri och total överlevnad (modifieradITTpopulation)

Medianuppföljning 28 månader

Medianuppföljning 62 månader1

Letrozol

n=2582

Placebo

n=2586

HR

(95% CI)2

P-värde

Letrozol

n=2582

Placebo

n=2586

HR

(95% CI)2

P-värde

Sjukdomsfri överlevnad3





Händelser

92 (3,6%)

155 (6,0%)

0,58

(0,45; 0,76)

0,00003

209 (8,1%)

286 (11,1%)

0,75

(0,63; 0,89)

4-års DFS frekvens

94,4%

89,8%

94,4%

91,4%

Sjukdomsfri överlevnad, inklusive död oavsett orsak


Händelser

122 (4,7%)

193 (7,5%)

0,62
(0,49; 0,78)

344 (13,3%)

402 (15,5%)

0,89
(0,77; 1,03)

5-års DFS frekvens

90,5%

80,8%

88,8%

86,7%

fjärrmetastaser





händelser

57 (2,2%)

93 (3,6%)

0,61

(0,44; 0,84)

142

(5,5%)

169

(6,5%)

0,88

(0,70; 1,10)

Total överlevnad





Dödsfall

51 (2,0%)

62 (2,4%)

0,82

(0,56; 1,19)

236 (9,1%)

232 (9,0%)

1,13

(0,95; 1,36)

Dödsfall4

- -

- -

- -

2365 (9,1%)

1706

(6,6%)

0,78

(0,64; 0,96)











HR = hazard ratio; CI = konfidensintervall

1 När studien avblindades 2003 bytte 1 551 patienter i placebogruppen (60% av de som vara lämpade för byte – dvs var sjukdomsfria) till letrozol vid i median 31 månader efter randomisering. Analysen som visas här tar inte hänsyn till den selektiva övergången.

2 Stratifierat efter receptorstatus, nodal status och tidigare adjuvant kemoterapi.

3 Protokolldefinition av DFS händelser: lokalt-regional återkomst, fjärrmetastaser eller kontralateral bröstcancer.

4 Explorativ analys, censurerad uppföljning vid tidpunkten för byte (om så skedde) i placebogruppen.

5 Median uppföljning 62 månader.

6 Median uppföljning till byte (om så skedde) 37 månader.

I delstudien av bentäthet i MA-17, i vilken tillskott av kalcium och vitamin D gavs, var minskningarna av BMD jämfört med utgångsvärdet större med Femar än med placebo. Den enda statistiskt signifikanta skillnaden observerades efter 2 år och avsåg total bentäthet i höft (medianminskning med letrozol 3,8% mot 2,0% med placebo).


I delstudien av lipider i MA-17 observerades inga signifikanta skillnader mellan letrozol och placebo vad avser totalt kolesterol eller någon lipidfraktion.


I den uppdaterade delstudien av livskvalitet observerades inga signifikanta skillnader mellan behandlingarna vad avser totalpoängen för den fysiska respektive den psykiska komponenten eller i någon del av SF-36-skalan. På MENQOL-skalan var det signifikant fler kvinnor i gruppen som fick Femar än i placebogruppen som var mest besvärade (i allmänhet under det första behandlingsåret) av de symtom som beror på östrogenhämning – blodvallningar och vaginal torrhet. De symtom som besvärade de flesta patienterna i båda behandlingsgrupperna var muskelvärk, med en statistiskt signifikant skillnad till fördel för placebo.


Neuadjuvant behandling

En dubbelblind studie (P024) utfördes på 337 postmenopausala bröstcancerpatienter som randomiserades till antingen Femar 2,5 mg i 4 månader eller tamoxifen i 4 månader. Vid studiestart hade alla patienter tumörstadium T2-T4c, N0-2, M0, ER och/eller PgR-positiv och ingen patient skulle ha lämpat sig för bröstbevarande kirurgi. Enligt klinisk bedömning var frekvensen av objektiv tumörrespons 55% i gruppen som fick Femar mot 36% i tamoxifengruppen (P<0,001). Detta fynd bekräftades konsekvent vid ultraljudsundersökning Femar 35% mot tamoxifen 25%, P<0,04) och vid mammografi (Femar 34% mot tamoxifen 16%, P<0,001). Totalt 45% av patienterna i gruppen som fick Femar mot 35% av patienterna i tamoxifengruppen (P=0,02) genomgick bröstbevarande terapi. Vid klinisk bedömning under den 4 månader långa preoperativa behandlingstiden konstaterades sjukdomsprogression hos 12% av patienterna som behandlades med Femar och hos 17% av patienterna som behandlades med tamoxifen.


Primärbehandling:

En kontrollerad dubbelblind studie utfördes för att jämföra Femar (letrozol) 2,5 mg med tamoxifen 20 mg som primärbehandling av postmenopausala kvinnor med avancerad bröstcancer. Hos 907 kvinnor var letrozol bättre än tamoxifen när det gäller tid till progression (primärt effektmått) och total objektiv tumörrespons, tid till behandlingssvikt och klinisk nytta.


Resultaten sammanfattas i tabell 9:


Tabell 9 Resultat vid medianuppföljning på 32 månader


Variabel

Statistik

Femar

N=453

Tamoxifen

N=454

Tid till progression

Median

9,4 månader

6,0 månader

(95% CI för median)

(8,9; 11,6 månader)

(5,4; 6,3 månader)

Hazard ratio (HR)

0,72

(95% CI för HR)

(0,62; 0,83)


P<0,0001

Objektiv tumörrespons

CR+PR

145 (32%)

95 (21%)

(95% CI för frekvens)

(28; 36%)

(17; 25%)

Odds ratio

1,78

(95% CI för odds ratio)

(1,32; 2,40)


P=0,0002

Tiden till progression var signifikant längre och tumörresponsen signifikant högre för letrozol oavsett om adjuvant antiöstrogenbehandling hade givits eller inte. Tiden till progression var signifikant längre för letrozol oberoende av huvudsaklig sjukdomslokalisation. Mediantiden till progression var 12,1 månader för Femar och 6,4 månader för tamoxifen hos patienter med enbart mjukvävnadstumör samt 8,3 månader för Femar och 4,6 månader för tamoxifen hos patienter med viscerala metastaser.


Studiens cross-overdesign gjorde det möjligt för patienterna att vid progression av sjukdomen byta till den andra behandlingen, eller avbryta sin medverkan i studien. Omkring 50% av patienterna bytte till den motsatta behandlingsarmen, och crossover-förfarandet var i stort sett slutfört inom 36 månader. Mediantiden till crossover var 17 månader (från Femar till tamoxifen) och 13 månader (från tamoxifen till Femar).


Behandling med Femar som primärterapi för patienter med avancerad bröstcancer gav medianvärdet 34 månader för total överlevnad, jämfört med 30 månader för tamoxifen (logrank-test p-värde=0,53,ej signifikant). Att Femar saknade fördelar vad avser total överlevnad kan förklaras med studiens crossover-design.


Sekundärbehandling:

Två välkontrollerade kliniska studier har genomförts där två doser letrozol (0,5 mg och 2,5 mg) jämfördes med megestrolacetat respektive aminoglutetimid hos postmenopausala kvinnor med avancerad bröstcancer som tidigare behandlats med antiöstrogener.


Avseende tid till progression sågs ingen signifikant skillnad mellan letrozol 2,5 mg och megestrolacetat (P=0,07). Statistiskt signifikanta skillnader sågs till fördel för letrozol 2,5 mg jämfört med megestrolacetat vad gäller total tumörrespons (24% mot 16%, P=0,04) och tid till behandlingssvikt (P=0,04). Ingen signifikant skillnad i total överlevnad sågs mellan de två behandlingsarmarna (P=0,2).


I den andra studien sågs ingen signifikant skillnad i behandlingssvar mellan letrozol 2,5 mg och aminoglutetimid (P=0,06). Letrozol 2,5 mg var statistiskt överlägset aminoglutetimid avseende tid till progression (P=0,008), tid till behandlingssvikt (P=0,003) och total överlevnad (P=0,002).


Bröstcancer hos män

Användning av Femar hos män med bröstcancer har inte studerats.

5.2. Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Letrozol absorberas snabbt och fullständigt från magtarmkanalen (genomsnittlig absolut biotillgänglighet: 99,9%). Absorptionshastigheten minskar något vid födointag (värdet för median tmaxökar från 1 timme till 2 timmar efter föda och genomsnittligt Cmaxsjunker från 129 +20,3 nmol/l till 98,7 +18,6 nmol/l). AUC ändras dock inte. Denna ringa inverkan på absorptionen kan inte anses vara av klinisk betydelse och letrozol kan tas utan hänsyn till födointag.


Distribution

Bindningen till plasmaprotein för letrozol är ca 60% och sker huvudsakligen till albumin (55%). Koncentrationen av letrozol i erytrocyterna är ungefär 80% av den i plasma. Efter tillförsel av 2,5 mg 14C-märkt letrozol utgjordes ca 82% av radioaktiviteten i plasma av oförändrad substans. Systemisk exponering för metaboliter är därför ringa. Letrozol distribueras snabbt och i stor utsträckning till vävnader. Distributionsvolymen är vid steady state ca 1,87 +0,47 l/kg.


Metabolism

Metaboliskt clearance med bildande av en farmakologiskt inaktiv karbinolmetabolit är den huvudsakliga eliminationsvägen för letrozol (Clm=2,1 l/tim) men den är relativt långsam jämfört med leverblodflödet (ca 90 l/tim). Man har funnit att isoenzymerna 3A4 och 2A6 i cytokrom-P450-systemet kan omvandla letrozol till denna metabolit. Bildandet av små mängder oidentifierade metaboliter och direkt utsöndring i urin och faeces spelar endast en liten roll i den totala elimineringen av letrozol. Inom 2 veckor efter administrering av 2,5 mg 14C-märkt letrozol till friska postmenopausala kvinnor återfanns 88,2 +7,6% av radioaktiviteten i urin och 3,8 +0,9% i faeces. Åtminstone 75% av den radioaktivitet som återfanns i urin inom 216 timmar (84,7 +7,8% av dosen) kunde hänföras till karbinol-metabolitens glukuronid, ca 9% till två odefinierade metaboliter och 6% till oförändrat letrozol.


Eliminering

Den synbara terminala halveringstiden i plasma är ungefär 2 till 4 dagar. Efter dagligt intag av 2,5 mg nås steady-state inom 2 till 6 veckor. Den uppmätta plasmakoncentrationen vid steady-state är ungefär 7 gånger högre än efter en enkeldos på 2,5 mg, medan den är 1,5 till 2 gånger högre än de steady-statevärden som kunde förväntas av den uppmätta koncentrationen efter en enkeldos. Detta indikerar att farmakokinetiken av letrozol inte är helt linjär vid dagligt intag av 2,5 mg. Eftersom steady-statenivåerna förblir konstanta vid långtidsbehandling, kan man dra slutsatsen att kontinuerlig ackumulation av letrozol inte sker.


Linjäritet/icke-linjäritet

Farmakokinetiken för letrozol var proportionell mot dosen efter orala engångsdoser upp till 10 mg (dosintervall: 0,01 till 30 mg) och efter dagliga doser upp till 1,0 mg (dosintervall: 0,1 till 5 mg). Efter en 30 mg oral engångsdos noterades en mer än proportionell ökning i AUC värde. Denna letrozol koncentration som är proportionellt sett större än dosökningen är sannolikt ett resultat av en mättnad av metaboliska elimineringsprocesser. Jämna nivåer uppnåddes efter 1 till 2 månader vid alla doseringsregimer som testades (0,1-5,0 mg dagligen)


Särskilda populationer

Äldre

Ålder påverkade inte letrozols farmakokinetik.


Nedsatt njurfunktion

I en studie av 19 frivilliga med varierande njurfunktion (24 timmars kreatininclearance 9-116 ml/min) sågs ingen påverkan på letrozols farmakokinetikletrozol efter en engångsdos på 2,5 mg. I tillägg till studien ovan som utvärderade påverkan av nedsatt njurfunktion på letrozol, utfördes en kovariat analys på data från två pivotala studier (Studie AR/BC2 och studie AR/BC3). Inget statistiskt signifikant samband påvisades mellan beräknat kreatininclearance (CLcr)[Studie AR/BC2 intervall: 19 till 187 ml/min; Studie AR/BC3 intervall: 10 till 180 ml/min] och dalvärden av letrozol i plasma vid steady state (Cmin). Vidare sågs inga tecken på en negativ effekt av letrozol på CLcr eller en försämring av njurfunktionen i data från studie AR/BC2 och AR/BC3 på metastaserande bröstcancer i andra linjen. Därför krävs ingen dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion (CLcr ≥10 ml/min). Begränsad information finns tillgänglig hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (CLcr <10 mL/min).


Nedsatt leverfunktion

I en liknande studie på personer med varierande leverfunktion var medelvärdet för AUC hos personer med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) 37% högre än hos dem med normal leverfunktion, men fortfarande inom samma område som hos personer utan nedsatt leverfunktion. I en studie jämfördes letrozols farmakokinetik efter en peroral enkeldos till åtta män med levercirros och allvarlig leversjukdom (Child-Pugh C) med den hos friska frivilliga (N=8). AUC och t1/2ökade med 95 respektive 187 %. Femar bör därför ges med försiktighet och efter bedömning av potentiell risk/fördel till sådana patienter.

5.3. Prekliniska säkerhetsuppgifter

I ett antal olika prekliniska säkerhetsstudier på vedertagna djurslag har ingen evidens för lokal intolerans, systemisk eller organspecifik toxicitet framkommit.


Letrozol uppvisar låg akut toxicitet hos gnagare som exponerats för upp till 2 000 mg/kg. Hos hund orsakar letrozol måttliga toxiska symtom vid dosen 100 mg/kg.


I upprepade dos toxicitetsstudier på råtta och hund upp till 12 månader observerades huvudsakligen effekter som kan tillskrivas substansens farmakologiska effekt. ”NOAEL-level” var 0,3 mg/kg hos båda dessa djurslag.


Oral administrering av letrozol till honråttor resulterade i minskad frekvens av parning och graviditeter och ökningar av preimplantatorisk förlust.


Varken in vitro-och in vivo-undersökningar av letrozols mutagena potential visade några tecken på gentoxicitet.


I en 104-veckors karcinogenicitetsstudie på råtta observerades inga behandlingsrelaterade tumörer hos hanråttor. Hos honråttor sågs en minskad förekomst av benigna och maligna mammartumörer vid alla dosnivåer.


I en 104-veckors karcinogenicitetsstudie på mus noterades inga behandlingsrelaterade tumörer hos hanmöss. Hos honmöss observerades en generell dosrelaterad ökning av incidensen av godartade granulosa-theca cell tumörer i äggstockarna vid alla testade doser av letrozol. Dessa tumörer ansågs vara relaterade till den farmakologiska inhiberingen av östrogensyntesen och kan bero på ökad LH till följd av minskningen av cirkulerande östrogen.


Letrozol var embryotoxiskt och fetotoxiskt hos dräktiga råttor och kaniner efter oral administrering vid kliniskt relevanta doser. Hos råttor som hade levande foster ökade incidensen av fetala missbildningar i form av välvd skalle och cervikal/central kotfusion. Hos kanin sågs ingen ökad incidens av fetala missbildningar. Det är inte känt om detta var en indirekt följd av de farmakologiska egenskaperna (hämning av östrogenbiosyntesen) eller en direkt läkemedelseffekt (se avsnitt 4.3 och 4.6).


De prekliniska observationerna var begränsade till dem som sammanhänger med letrozols farmakologiska effekt då den är den enda humana säkerhetsaspekt som kan belysas i djurexperiment.

6 Farmaceutiska Uppgifter

6.1. Förteckning över hjälpämnen

Tabletten innehåller: laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, natriumstärkelseglykolat, magnesiumstearat och vattenfri kolloidal kiseldioxid.

Dragering: hypromellos, talk, makrogol 8000, titandioxid (E 171) och järnoxid (gul, E 172).

6.2. inkompatibiliteter

Inte relevant.

6.3. Hållbarhet

5 år.

6.4. Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 30oC. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

6.5. Förpackningstyp och innehåll

PVC/PE/PVDC/aluminium blister

Förpackningsstorlekar: Förpackningar om 10 (1x10), 14 (1x14), 28 (2x14), 30 (3x10), 100 (10x10) tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6. Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

Inga speciella anvisningar.

7 Innehavare av Godkännande För Försäljning

Novartis Sverige AB

Box 1150

183 11 Täby

8 Nummer på godkännande för försäljning

13261

9 Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1996-12-10/2006-07-24

10 Datum för Översyn av Produktresumén

2015-04-24