Document: Fenylefrin Stragen solution for injection in pre-filled syringe SmPC change

• Fenylefrin Stragen solution for injection in pre-filled syringe SmPC
• Fenylefrin Stragen solution for injection ENG SmPC

---

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Fenylefrin Stragen 50 mikrogram/ml, injektionsvätska, lösning i förfylld spruta

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje ml injektionsvätska, lösning, innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 50 mikrogram (0,05 mg) fenylefrin.

Varje förfylld spruta på 10 ml innehåller fenylefrinhydroklorid motsvarande 500 mikrogram (0,5 mg) fenylefrin.

Hjälpämnen med känd effekt:

Detta läkemedel innehåller natrium.

Varje ml injektionsvätska, lösning, innehåller 3,68 mg motsvarande 0,160 mmol natrium.

Varje förfylld spruta på 10 ml innehåller 36,8 mg motsvarande 1,60 mmol natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning i förfylld spruta (injektion)

Klar, färglös lösning.

pH: 4,7–5,3

Osmolaritet: 270–300 mOsm/kg

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av hypotension vid spinal, epidural eller generell anestesi.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna

Intravenös bolusinjektion:

Normal dos är 50–100 mikrogram, som kan upprepas tills önskad effekt uppnås. En bolusdos bör inte överstiga 100 mikrogram.

Kontinuerlig infusion:

Inledande dos är 25–50 mikrogram/min. Doserna kan ökas eller minskas för att hålla det systoliska blodtrycket nära normalvärdet. Doser mellan 25 och 100 mikrogram/min har bedömts vara effektiva.

Nedsatt njurfunktion

Lägre doser av fenylefrin kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Högre doser av fenylefrin kan behövas hos patienter med levercirros.

Äldre personer:

Behandling av äldre personer bör ske med försiktighet.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för fenylefrin för barn har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Parenteral administrering. Intravenös bolusinjektion eller intravenös infusion.

Fenylefrin, 50 mikrogram/ml, injektionsvätska, lösning, ska endast administreras av sjukvårdspersonal med lämplig utbildning och relevant erfarenhet.

4.3 Kontraindikationer

Fenylefrin ska inte användas:

• vid överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,

• hos patienter med svår hypertoni eller perifer kärlsjukdom på grund av risken för ischemisk gangrän eller kärltrombos,

• i kombination med icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (eller inom 2 veckor efter utsättande) på grund av risken för paroxysmal hypertoni och eventuellt livshotande hypertermi (se avsnitt 4.5),

• hos patienter med svår hypertyreos.

4.4 Varningar och försiktighet

Det arteriella blodtrycket bör övervakas under behandling.

Fenylefrin bör administreras med försiktighet till patienter med:

• diabetes mellitus,

• arteriell hypertoni,

• okontrollerad hypertyreos,

• kranskärlssjukdom och kroniska hjärtsjukdomar,

• icke-svår nedsatt perifer kärlfunktion,

• bradykardi,

• partiellt hjärtblock,

• takykardi,

• arytmier,

• kärlkramp (fenylefrin kan utlösa eller förvärra angina hos patienter med kranskärlsjukdom och historik av angina),

• aneurysm,

• trångvinkelglaukom.

Fenylefrin kan framkalla en minskad hjärtminutvolym. Därför bör försiktighet iakttas vid administrering till patienter med arterioskleros, äldre patienter och patienter med nedsatt cirkulation i hjärna eller kranskärl.

Hos patienter med minskad hjärtminutvolym eller kranskärlssjukdom bör vitala organfunktioner noga övervakas och dosreduktion bör övervägas när det systemiska blodtrycket ligger nära den lägre änden av målintervallet.

Hos patienter med allvarlig hjärtsvikt eller kardiogen chock kan fenylefrin orsaka försämrad hjärtsvikt till följd av den framkallade kärlsammandragningen (ökad afterload).

Särskild uppmärksamhet bör ägnas vid fenylefrininjektion för att undvika extravasering,eftersom detta kan orsaka vävnadsdöd.

Detta läkemedel innehåller natrium. Varje förfylld spruta på 10 ml innehåller 36,8 mg (motsvarande 1,60 mmol natrium). Detta ska beaktas för patienter som står på en natriumkontrollerad diet.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Kontraindikerade kombinationer (se avsnitt 4.3)

Paroxysmal hypertoni, hypertermi som kan vara livshotande. På grund av MAO-hämmares långa verkningstid är denna interaktion fortfarande möjlig 15 dagar efter utsättande av MAO-hämmarna.

Kombinationer som bör undvikas

Risk för kärlsammandragning och/eller hyperton kris.

Risk för kärlsammandragning och/eller hyperton kris.

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin- eller noradrenalinupptag i sympatiska fibrer).

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin- eller noradrenalinupptag i sympatiska fibrer).

Risk för kärlsammandragning och/eller hyperton kris.

Risk för kärlsammandragning och/eller hyperton kris.

Väsentlig förhöjning av blodtrycket (hyperreaktivitet kopplad till minskad sympatisk ton och/eller hämning av adrenalin- eller noradrenalinupptag i sympatiska fibrer). Om kombinationen inte kan undvikas, använd med försiktighet lägre doser av sympatomimetika.

Ökad risk för arytmier.

Paroxysmal hypertoni med risk för arytmier (hämning av adrenalin- eller noradrenalinupptag i sympatiska fibrer).

Risk för perioperativ hyperton kris och arytmi.

Kombinationer som kräver försiktighetsåtgärder:

Effekten av tryckaktiva sympatomimetiska aminer förstärks. Vissa oxytociska medel kan följaktligen orsaka svår ihållande hypertoni och stroke kan inträffa under postpartumperioden.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Djurstudier är ofullständiga vad gällerreproduktionstoxikologiska effekter och teratogenicitet (se avsnitt 5.3).

Administrering av fenylefrin sent i graviditeten eller under förlossning kan eventuellt orsaka syrebrist och bradykardi hos foster. Injicerbart fenylefrin kan användas under graviditet i enlighet med indikationerna.

Kombinationen med vissa oxytociska medel kan orsaka svår hypertoni (se avsnitt 4.5).

Amning

Små mängder fenylefrin utsöndras i bröstmjölkoch den orala biotillgängligheten kan vara låg.

Administrering av kärlsammandragande medel till modern exponerar spädbarnet för en teoretisk risk för kardiovaskulära och neurologiska effekter. I händelse av en enda bolusadministrering under förlossning är dock amning möjligt.

Fertilitet

Det finns inga data vad gäller fertilitet efter exponering för fenylefrin (se avsnitt 5.3).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ej relevant.

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna av fenylefrin är bradykardi, hypertoniepisoder, illamående och kräkningar. Hypertoni är vanligare med högre doser.

Den vanligaste rapporterade kardiovaskulära biverkningen verkar vara bradykardi, sannolikt på grund av baroreceptormedierad vagusnervstimulering och förenlig med den farmakologiska effekten av fenylefrin.

Lista över biverkningar

Frekvens: Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet:

Ingen känd frekvens: överkänslighet

Psykiska störningar:

Ingen känd frekvens: Ångest, lättretlighet, agitation, psykotiska tillstånd, förvirring.

Centrala och perifera nervsystemet:

Ingen känd frekvens: Huvudvärk, nervositet, sömnlöshet, parestesi, tremor.

Ögon:

Ingen känd frekvens: Pupillutvidgning, försämring av redan existerande trångvinkelglaukom

Hjärtat:

Ingen känd frekvens: Reflexbradykardi,takykardi, palpitationer, hypertoni, arytmi, kärlkramp, myokardischemi.

Blodkärl:

Ingen känd frekvens: Hjärnblödning, hyperton kris

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Ingen känd frekvens: Andnöd, lungödem

Magtarmkanalen:

Ingen känd frekvens: Illamående, kräkningar

Hud och subkutan vävnad:

Ingen känd frekvens: Svettning, blekhet eller hudbleknad, piloerektion, hudnekros med extravasering

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Ingen känd frekvens: muskelsvaghet

Njurar och urinvägar:

Ingen känd frekvens: Urineringssvårigheter och urinstämma

Beskrivning av valda biverkningar

Eftersom fenylefrin ofta har använts i intensivvårdssammanhang hos patienter med hypotoni och chock, är vissa av de rapporterade allvarliga biverkningarna och dödsfallen sannolikt relaterade till den bakomliggande sjukdomen och inte till användningen av fenylefrin.

Övrig särskild population

Äldre personer: risken för fenylefrintoxicitet ökar hos äldre patienter (se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Symtomen på överdos inkluderar huvudvärk, illamående, kräkningar, paranoid psykos, hallucinationer, hypertoni och reflexbradykardi. Hjärtarytmi som exempelvis ventrikulära extrasystole och korta paroxysmala episoder av ventrikulär takykardi kan förekomma.

Behandlingen bör bestå av symtomlindrande och stödjande åtgärder. De hypertona effekterna kan behandlas med ett alfa-adrenoreceptorblockerande läkemedel, som exempelvis fentolamin.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Adrenerga och dopaminerga medel, ATC-kod: C01CA06

Fenylefrin är ett potent kärlsammandragande medel som verkar nästan uteslutande genom stimulering av alfa-1-adrenerga receptorer. Denna arteriella kärlsammandragning åtföljs även av venös kärlsammandragning. Detta ger en ökning av blodtrycket och reflexbradykardi. Den potenta arteriella kärlsammandragningen ger ett ökat systemiskt kärlmotstånd (ökad afterload). Det övergripande resultatet är en minskning av hjärtminutvolymen. Denna är mindre uttalad hos friska personer men kan förvärras vid fall av tidigare hjärtsvikt. Eftersom effekterna av fenylefrin är knutna till dess farmakologiska egenskaper kan de kontrolleras genom kända antidoter.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Distributionsvolymen efter singeldos är 340 liter.

Fenylefrin metaboliseras i levern av monoaminoxidas.

Fenylefrin utsöndras huvudsakligen via njurarna som m-hydroxymandelsyra och fenolkonjugat.

Effektens varaktighet är 20 minuter efter intravenös administrering.

Den terminala halveringstiden för injicerbart fenylefrin är 3 timmar.

Plasmaproteinbindningen är inte känd.

Det finns inga data om farmakokinetiken i särskilda patientgrupper.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga belägg för gentoxicitet eller karcinogenicitet hos fenylefrin. Djurstudier är otillräckliga för att utvärdera effekterna på fertilitet och reproduktion.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid,

Natriumcitratdihydrat,

Citronsyremonohydrat,

Natriumhydroxid,

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3 Hållbarhet

3 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvara sprutan i oöppnad blisterförpackning tills den ska användas. Förvara blisterförpackningen i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

10 ml förfylld spruta av polypropen. De förfyllda sprutorna finns i förpackningar med 1 och 10 sprutor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Bruksanvisning:

Förbered sprutan noggrant enligt följande

Den förfyllda sprutan är endast avsedd för en enskild patient. Kassera sprutan efter användning. ÅTERANVÄND INTE.

Innehållet i en oöppnad och oskadad blisterförpackning är sterilt, och ska inte öppnas förrän vid användning.

Produkten bör inspekteras visuellt för tecken på partiklar och missfärgning före administrering. Endast klar och färglös lösning som är fri från partiklar eller utfällningar ska användas.

Produkten ska inte användas om säkerhetsförseglingen på sprutan är bruten.

Sprutans utsida är steril tills blisterförpackningen öppnas.

När den hanteras genom användning av en aseptisk metod kan Fenylefrin Stragen 50 mikrogram/ml, injektionsvätska, lösning i förfylld spruta placeras på ett sterilt fält.

	2) Tryck på kolven för att frigöra spärren. Steriliseringsprocessen kan ha fått spärren att fästa vid sprutkroppen.
	3) Vrid av ändlocket för att bryta förseglingen. Vidrör inte den exponerade luerkopplingen så att kontaminering kan undvikas.
	4) Kontrollera att sprutändens försegling är helt borttagen. Om inte, sätt tillbaka locket och vrid igen
	5) Stöt ut luften genom att försiktigt trycka på kolven.

6) Koppla sprutan till den intravenösa infarten. Tryck sakta på kolven för att injicera den erforderliga volymen.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Stragen Nordic A/S

Helsingørsgade 8C

3400 Hillerød

Danmark

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

51568

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-10-29

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-10-29