Produktresumé

Forene inhalationsånga, vätska

1 ml Forene innehåller 1 ml isofluran.

Inhalationsånga, vätska

Induktion och underhåll av allmän anestesi.

Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos.

Forene bör administreras med kalibrerad specialförgasare som ger förutsägbar koncentration med rimlig precision eller där inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas, eftersom anestesidjupet lätt och snabbt ändras vid dosjustering av Forene. Graden av hypotension och andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.

Tabellen nedan anger genomsnittliga värden för olika åldersgrupper för minsta alveolära koncentrationen (MAC) för Forene som ger smärtfrihet vid kirurgisk stimulering hos 50 % av individerna.

Ålder	Genomsnittligt MAC-värde i 100 % syrgas	Genomsnittligt MAC-värde i 70 % N2O
Vuxna
26± 4 år	1,28 %	0,56 %
44 ± 7 år	1,15 %	0,50 %
64 ± 5 år	1,05 %	0,37 %
Pediatrisk population
Prematur neonatal < 32 veckors havandeskap	1,28 %
Prematur neonatal 32-37 veckors havandeskap	1,41 %
0-1 månad	1,60 %
1-6 månader	1,87 %
6-12 månader	1,80 %
1-5 år	1,60 %

Premedicinering: Premedicineringen bör väljas individuellt med hänsyn till isoflurans andningsdepressiva effekt. Användning av antikolinergika är en preferensfråga men tillrådes vid inhalationsinduktion på barn.

Induktion: För att undvika luftvägsirritation och därmed ökad risk för hosta och laryngospasm bör ett intravenöst induktionsmedel tillföras, följt av inhalation av Forene. Forene kan dock ges enbart med syrgas eller syrgas/lustgas som induktion. Som initial induktionsdos rekommenderas en inspirerad koncentration av 0,5 %. Koncentrationer om 1,5-3 % medför vanligen kirurgisk anestesi inom 7-10 minuter.

Underhåll: Kirurgisk anestesi kan upprätthållas med 1-2,5 % Forene i syrgas/lustgas. En högre koncentration, 1,5-3,5 % isofluran, är nödvändig om det administreras med ren syrgas. Vid kejsarsnitt ges lämpligen 0,5-0,75 % Forene i syrgas/lustgas.

Nivån på det arteriella blodtrycket vid underhållsbehandling tenderar stå i omvänd proportion till alveolärkoncentrationen av isofluran vid frånvaro av andra komplicerande faktorer. Alltför uttalat blodtrycksfall - som ej beror på hypovolemi - kan bero på anestesidjupet och bör i dessa fall korrigeras genom minskning av den inspirerade isoflurankoncentrationen.

Återhämtning/uppvaknande: Koncentrationen av isofluran skall reduceras till 0,5 % mot operationens slut, eller avbrytas helt när hudsutureringen påbörjas för att ge snabbt uppvaknande. Om all administrering av anestetika har stoppats, måste patientens lungor ventileras med 100 % syrgas under minst 5 minuter till dess att normal andning återkommit. Om vektorgasen är en blandning av 50 % O₂ och 50 % N₂O är MAC av isofluran cirka 0,65 %.

Äldre: Som med andra medel krävs normalt lägre koncentrationer av Forene för att upprätthålla kirurgisk anestesi hos äldre patienter. Se ovan beträffande MAC-värden.

Barn: Isofluran kan användas till spädbarn och barn under två års ålder med en acceptabel effekt- och säkerhetsnivå.

Det är inte rekommenderat att använda isofluran för induktion av anestesi hos spädbarn och barn på grund av risken för hosta, andhållning, desaturation, ökad salivsekretion och laryngospasm (se avsnitt 4.4.).

Forene skall inte användas på patienter med känd överkänslighet för isofluran eller andra halogenerade anestesimedel. Forene är kontraindicerat till patienter med känd eller misstänkt genetisk disposition för malign hypertermi.

Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos.

För att noggrant kunna kontrollera den exakta koncentrationen av isofluran, skall förgasare speciellt kalibrerade för isofluran användas.

Eftersom anestesidjupet lätt och snabbt kan ändras vid dosjustering av Forene, bör endast sådana förgasare användas, som ger förutsägbar koncentration med rimlig precision eller där inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas. Graden av hypotension och andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.

Isofluran har en uttalad andningsdepressiv effekt som accentueras av premedicinering med opiater eller samtidig användning av andra andningsdepressiva medel. Andningen skall följas noga och assisterad eller kontrollerad andning bör tillämpas vid behov (se avsnitt 4.8). Bestämning av tidalvolymen kan ge en indikation på anestesidjupet hos patienter med spontanandning.

Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i sällsynta fall, dödliga) har rapporterats. Administrering av isofluran hos patienter med risk för QT-förlängning bör göras med försiktighet.

Försiktighet bör även iakttas generellt vid administrering av anestesi, inklusive isofluran, hos patienter med mitokondriella sjukdomar.

Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran övervägas (se avsnitt 4.6).

Det har inte gjorts någon omfattande undersökning av användning av isofluran till hypovolemiska, hypotensiva och försvagade patienter. En lägre koncentration isofluran rekommenderas vid användning till dessa patienter. Graden av hypotension och myokarddepression står i relation till anestesidjupet. Operationsstimuli och samtidig tillförsel av lustgas kan begränsa graden av hypotension. Excessivt blodtrycksfall - som ej beror på hypovolemi - bör korrigeras genom minskning av anestesidjupet.

Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia.

Isofluran ökar märkbart blodflödet genom hjärnan vid djup anestesi. Ett övergående ökat cerebrospinalt vätsketryck kan uppkomma, vilket är fullt reversibelt vid hyperventilation. Isofluran måste användas med försiktighet hos individer med förhöjt intrakraniellt tryck. I sådana fall kan hyperventilation bli nödvändig.

Rapporter visar att isofluran kan ge leverskador, från milda övergående förhöjda leverenzymnivåer till livshotande levernekros i sällsynta fall.

Det har rapporterats att tidigare exponering för halogenerade kolväten, framförallt vid intervaller kortare än tre månader, kan öka risken för leverskador.

Försiktighet bör iakttagas vid tillförsel av Forene till patienter med redan existerande leversjukdom. Cirros, viral hepatit, eller andra förekommande leversjukdomar kan vara skäl till att välja andra anestetika än halogenerade anestetika.

De högsta oorganiska fluoridkoncentrationerna, som bildas vid nedbrytningen av isofluran är vanligen mycket lägre än de som anses nefrotoxiska. Inga tecken på njurskador har rapporterats efter administrering av isofluran.

Forene bör ges med försiktighet till patienter som får antihypertensiva medel eller annat läkemedel som kan påverka svaret från det sympatiska nervsystemet.

Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej.

Erfarenheten från upprepad användning vid anestesi är ej tillräcklig för att en definitiv rekommendation skall kunna ges. Som med andra halogenerade anestetika bör försiktighet iakttagas vid upprepad anestesi inom en kort tidsperiod.

En förstärkning av neuromuskulär utmattning kan ses hos patienter med neuromuskulära sjukdomar som myasthenia gravis. Isofluran skall användas med försiktighet hos dessa patienter.

Isofluran ska administreras med försiktighet till patienter som kan utveckla bronkokonstriktion eftersom bronkospasm kan uppstå (se avsnitt 4.8).

Barn under 2 år

Försiktighet ska iakttas då isofluran används hos små barn beroende på begränsad erfarenhet hos denna patientgrupp.

Isolerade fall av ökat karboxyhemoglobin har rapporterats vid användning av halogenerade inhalationsläkemedel med en CH-F₂-substituent (dvs desfluran, enfluran och isofluran).

Inga kliniskt signifikanta koncentrationer av kolmonoxid produceras vid närvaro av normalt hydrerade absorbenter. Tillverkarens instruktioner för CO₂-absorbenter bör följas noga.

Sällsynta fall av extrem värmeutveckling, rök och/eller plötslig brand i narkosapparaten har rapporterats vid administrering av inhalationsanestetika i denna klass i samband med uttorkade kolsyreabsorbrar, speciellt de som innehåller kaliumhydroxid (t.ex. Baralyme). Vid misstanke att kolsyreabsorbern är uttorkad, ska denna bytas innan administrering av isofluran. Färgindikatorn på de flesta kolsyreabsorbrar förändras inte vid uttorkning. Därför skall frånvaro av färgförändring inte tolkas som att absorbern är tillräckligt fuktig. Oavsett status på färgindikatorn skall kolsyreabsorbern bytas regelbundet.

Användningen av anestesimonitorer av standardtyp såsom pulsoximetrar, är ingen pålitlig metod för detektion av kolmonoxid-hemoglobin.

Direkt mätning av kolmonoxid-hemoglobin bör utföras i händelse att en patient under anestesi i slutet system med Forene utvecklar syredesaturation, som ej svarar på konventionella terapeutiska metoder.

Oavsett anestesimetod är det viktigt att bibehålla normal hemodynamik för att undvika hjärtischemi hos patienter med hjärt-kärlsjukdomar.

Med tanke på att isofluran verkar irriterande på slemhinnorna i luftvägarna, kan produkten orsaka luftvägsreaktioner om inhalationsanestesi görs med hjälp av mask. Under induktion av anestesi kan salivflödet och den trakeobronkiala sekretionen öka och därmed ge upphov till laryngospasm, särskilt hos barn (se avsnitt 4.8).

Patienterna bör informeras om att Forene, liksom andra allmänna anestesimedel, kan ha en nedsättande effekt på tankeverksamheten under 2-4 dagar efter anestesin. Små förändringar av stämningsläget kan kvarstå upp till 6 dagar efter administreringen. Detta måste tas i beaktande när patienterna återupptar normala dagliga aktiviteter, inklusive bilkörning och hantering av maskiner (se avsnitt 4.7).

Malign hypertermi

Vid behandling av känsliga individer kan isoflurannarkos ge ett hypermetaboliskt tillstånd i skelettmuskulaturen, vilket leder till en hög syrekonsumtion och ett klinisk syndrom känt som malign hypertermi. Detta syndrom innefattar ospecifika tecken, såsom muskelstelhet, takykardi, takypné, cyanos, arytmier och instabilt blodtryck. (Det bör också noteras att flera av dessa ospecifika tecken kan uppträda vid lätt anestesi, akut hypoxi etc.) En generell ökning av metabolismen kan visa sig i form av ökad temperatur (vilken kan öka snabbt tidigt eller sent i det individuella fallet, men är vanligtvis inte det första tecknet på förhöjd metabolism) och en ökad användning av CO₂-absorptionssystemet (varm behållare) PaO₂ och pH kan minska och hyperkalemi och basunderskott uppträda.

Fall av malignt hypertermi har rapporterats efter marknadsföring. En del av dessa fall hade dödlig utgång.

Behandlingen inkluderar utsättning av triggande ämnen (t ex isofluran) intravenös administrering av dantrolennatrium och insättande av understödjande behandling. Sådan behandling innefattar kraftfulla åtgärder att återställa kroppstemperaturen till normal, respiratorisk och cirkulatorisk support vid behov och kontroll över elektrolyt-vätske-syra-bas-störningar. (Se produktinformationen för intravenöst dantrolennatrium för ytterligare information om kontroll av patienten.) Njursvikt kan senare uppträda.

Perioperativ hyperkalemi

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn. Patienter med latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt Duchenne muskeldystrofi, verkar vara mest känsliga. Samtidig användning av succinylkolin har förknippats med de flesta av dessa fall men har ej varit obligat. Dessa patienter uppvisade även signifikanta höjningar i serumkreatininkinas och i vissa fall förändringar i urinen, som vid myoglobuliuri. Trots likheten med malign hypertermi så hade ingen av dessa patienter tecken eller symptom på muskelrigiditet eller hypermetaboliskt tillstånd. Tidig och intensiv behandling av hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent arytmi. En efterföljande utredning av latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas.

Samtidigt intag bör undvikas:

Betasympatikomimetika (isoprenalin) och alfa- och betasympatikomimetika (adrenalin, noradrenalin): bör användas med försiktighet under anestesi med isofluran på grund av potentiell risk för ventrikulär arytmi som följd av ökad hjärtfrekvens.

Det rekommenderas att behandling med icke-selektiva MAO-hämmare avslutas 2 veckor före operation. Risk finns för kris under operation.

Kombinationer som kräver försiktighet då de används:

Adrenalin, via subkutan eller gingival injektion: risk för allvarlig ventrikulär arytmi som en konsekvens av ökad hjärtfrekvens, även om hjärtkänsligheten för adrenalin är lägre vid användning av isofluran än halotan.
Adrenalin och sannolikt andra beta-receptorstimulerande sympatomimetika såsom isoprenalin kan vid injektion under narkos med etylklorid, halotan, enfluran, trikloretylen och kloroform ge allvarliga hjärtarytmier.
Isofluran ökar ej känsligheten i myokardiet för effekten av katekolaminer på hund. Begränsade data tyder på att subkutan infiltration av 0,25 mg (50 ml av en lösning 1:200.000) adrenalin till en vuxen person på 70 kg inte medför någon ökning i ventrikulär arytmi under förutsättning att samtidig myokardiell hypoxi ej föreligger. Yttersta försiktighet måste iakttagas för att undvika att adrenalin överdoseras eller absorberas onaturligt snabbt.

Kardiovaskulära kompensationsreaktioner kan försämras av beta-blockare.

Samtidig användning av isofluran och isoniazid kan öka risken för potentiering av levertoxiska effekter.

Kalciumantagonister, speciellt dihydropyridinderivat: isofluran kan leda till påtaglig hypotension hos patienter som behandlas med kalciumantagonister.

Försiktighet skall iakttas då kalciumantagonister används samtidigt med inhalationsanestetika, beroende på risken av den additiva negativa inotropa effekten.

Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia. Dessa medel bör användas i reducerad dos. Neostigmin har en effekt på icke-polariserande relaxantia men har ingen effekt på den relaxerande verkan av isofluran självt.

MAC (minimum alveolar concentration) sänks vid samtidig administrering av N₂O hos vuxna (se avsnitt 4.2).

CYP2E1-inducerare: Läkemedel och ämnen som ökar aktiviteten hos cytokrom P450-isoenzymet CYP2E1, såsom isoniazid och alkohol, kan öka isoflurans metabolism och leda till signifikant ökning av fluoridkoncentrationen i plasma.

Samtidig användning av succinylkolin med inhalationsanestetika har associerats med ovanliga ökningar av serumhalten av kalium. Dessa ökningar har post-operativt resulterat i oregelbunden hjärtrytm och död hos pediatriska patienter.

Följande kombinationer med isofluran kan kräva dosanpassning:

Indirekta sympatikomimetika (amfetaminer och dess derivat; psykostimulantia, aptitdämpande medel, efedrin och dess derivat): Risk för perioperativ hyperkänslighet och hypertension. I det fall då operation är planerad är det att föredra att avbryta behandlingen flera dagar innan operation.

Opioider, benzodiazepiner och andra sedativa läkemedel associeras med andningsdepression, och försiktighet bör iakttas när dessa administreras samtidigt som isofluran.

Graviditet

Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor är begränsad. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet.

Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej och användning till gravida kvinnor skall därför bara ske om nyttan anses överväga potentiella risker.

Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran övervägas.

Användning vid kejsarsnitt

Vid kejsarsnitt har isofluran i koncentrationer upp till 0,75% visat sig vara säkert och effektivt för bibehållning av anestesi under ingreppet (se avsnitt 4.4).

Amning

Uppgift saknas om isofluran eller dess metaboliter passerar över i modersmjölk. Eftersom många läkemedel utsöndras i modersmjölk ska försiktighet iakttas vid administrering av isofluran under amning.

Patienten bör informeras att förmågan att utföra aktiviteter som kräver skärpt uppmärksamhet t.ex. bilkörning eller användning av maskiner kan vara nedsatt 2-4 dagar efter anestesi med isofluran. Som för andra anestesimedel, kan små förändringar av stämningsläget kvarstå upp till 6 dagar efter administrering (se avsnitt 4.4).

a. Sammanställning av säkerhetsprofilen

Biverkningar som setts vid administrering av isofluran är i allmänhet dosberoende förstärkningar av farmakofysiologiska effekter och inkluderar andningsdepression, hypotension och arytmi. Potentiella allvarliga biverkningar inkluderar malign hypertermi, hyperkalemi, förhöjt serumkreatinkinas, myoglobinuri, anafylaktisk reaktion och leverbiverkningar (se avsnitt 4.4). Skakning, illamående, kräkning, ileus, agitation och delirium har observerats under den postoperativa perioden. Hjärtstillestånd, bradykardi och takykardi har observerats generellt i samband med administrering av anestesiläkemedel, inklusive isofluran. Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i sällsynta fall, dödliga) har rapporterats.

b. Biverkningstabell

Följande tabell visar biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar och efter marknadsföringstillstånd. Frekvens kan inte bedömas utifrån tillgänglig data, därför är frekvensen “inte känd”.

Sammanställning av de mest frekventa biverkningarna
Organ	Frekvens	Biverkan
Blodet och lymfsystemet	Inte känd	Karboxyhemoglobinemi2
Immunsystemet	Inte känd	Anafylaktiska reaktioner1 Hypersensitivitet1
Metabolism och nutrition	Inte känd	Hyperkalemi2 Förhöjt blodglukos
Psykiska störningar	Inte känd	Agitation Delirium Förändrat humör5
Centrala och perifera nervsystemet	Inte känd	EEG förändringar Konvulsion Mental försämring4
Hjärtat	Inte känd	Arytmi Hjärtstillestånd Brakykardi ECG: förlängning av QT-intervallet Takykardi Torsade de pointes
Blodkärl	Inte känd	Hypotension2 Livmoderblödning3
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Inte känd	Bronkospasm2 Dyspne1 Väsande andning1 Andningsdepression2 Laryngospasm2
Magtarmkanalen	Inte känd	Ileus Kräkning Illamående
Lever och gallvägar	Inte känd	Levernekros2 Levercellskada2 Förhöjt bilirubin i blodet
Hud och subkutan vävnad	Inte känd	Svullet ansikte1 Kontakteksem1 Utslag1
Njurar och urinvägar	Inte känd	Förhöjt kreatinin i blodet Sänkt urea i blodet
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Inte känd	Malign hyperterm2 Bröstobehag1 Frossbrytningar
Undersökningar	Inte känd	Förhöjt antal vita blodkroppar1 Förhöjda leverenzymer2 Förhöjt fluorid1 Förhöjt kreatininfosfokinas i blodet Avvikande elektroencefalogram Sänkt kolesterol i blodet Sänkt alkaliskt fosfatas i blodet
Muskoskeletala systemet och bindväv	Inte känd	Myoglobinuri Rabdomyolys

¹Se avsnitt 4.8(c)

²Se avsnitt 4.4

³Hos patienter som genomgår inducerad abort. Se avsnitt 4.4.

⁴Kan orsaka en liten sänkning i intellektuella funktionen under 2-4 dagar efter anestesi. Se avsnitt 4.4.

⁵Små förändringar i humör och symtom kan kvarstå i upp till 6 dagar. Se avsnitt 4.4.

Leukocytos, hosta, ökat serumglukos, ökad bromsulftaleinretention, hepatit, störd leverfunktion och ikterus har även rapporterats.

c. Beskrivning av utvalda biverkningar

En övergående ökning i blodbilirubin, blodglukos och serumkreatinin med en minskning i serumureanivån, serumkolesterolnivån och alkalin-fosfatasnivån har observerats.

Övergående ökningar i vita blodkroppar har observerats även i avsaknad av kirurgisk stress.

Sällsynta fall av överkänslighet (inklusive kontaktdermatit, utslag, dyspné, väsande andning, obehag i bröstet, ansiktssvullnad eller anafylaktisk reaktion) har rapporterats, särskilt i samband med långvarig yrkesmässig exponering för inhalationsanestetika, inklusive isofluran. Dessa reaktioner har bekräftats via kliniska tester (t.ex. metakolintest). Orsaken till de anafylaktiska reaktioner som setts under exponering för inhalationsanestetika är emellertid oklar beroende på samtidig exponering för ett flertal andra läkemedel, varav många är kända för att orsaka dessa reaktioner.

Minimalt förhöjda serumnivåer av oorganisk fluorid uppstår under och efter isoflurananestesi, beroende på biodegradering av ämnet. Det är osannolikt att de observerade låga serumnivåerna av oorganisk fluorid (medelvärde 4,4 µmol/l i en studie) kan orsaka njurtoxicitet, eftersom de är väl under tröskelvärdet för njurtoxicitet.

Isofluran ökar blodsockernivåerna på grund av minskad insulinsekretion under anestesi. Detta bör beaktas vid administration till diabetiker.

Bronkospams och laryngospasm pga. luftvägsirritation har rapporterats med flyktiga anestetika under inadning.

d. Pediatrisk population

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se avsnitt 4.4).

Under induktionen av anestesi kan salivflödet och den trakealbronkiala sekretionen öka och orsaka laryngospasm (se avsnitt 4.4).

e. Andra populationer

Neuromuskulär sjukdom:

Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se avsnitt 4.4).

Pediatriska patienter med latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt Duchennes muskeldystrofi, verkar vara mest känsliga (se avsnitt 4.4).

Tidig och intensiv behandling av hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent arytmi. En efterföljande utredning av latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas (se avsnitt 4.4).

Äldre:

Lägre koncentrationer av isofluran krävs normalt för att bibehålla kirurgisk anestesi hos äldre patienter (se avsnitt 4.2).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Vid eventuell överdosering skall tillförseln av läkemedlet avbrytas. Säkra fria luftvägar och assistera ventilationen med ren syrgas. Hypotension och andningsdepression har setts. Noggrann övervakning av blodtryck och andning rekommenderas. Stödjande behandling kan vara nödvändig för att korrigera hypotension och andningsdepression till följd av en alltför djup nivå av anestesi.

Farmakoterapeutisk grupp: Nervsystemet, allmänanestetika, ATC-kod: N01AB06

Induktionstiden är kort och uppvaknandet sker snabbt. Trots att den lätt stickande lukten av isofluran kan begränsa induktionshastigheten verkar ingen excessiv stimulering av saliv- eller trakeobronkialsekretionen föreligga i den vuxna populationen till skillnad mot hos barn (se avsnitt 4.4). Farynx- och larynxreflexerna dämpas snabbt. Anestesidjupet kan ändras snabbt med isofluran. Hjärtrytmen är stabil.

Under induktionsfasen sjunker blodtrycket men stiger åter mot det normala efter operationsstimuli.

Isofluran förefaller sensibilisera myokardiet för adrenalin. Begränsade data tyder på att subkutan infiltrering av upp till 50 ml av en adrenalinlösning 1:200.000 ej inducerar ventrikulär arytmi hos patienter som sövts med isofluran (se även avsnitt 4.5).

Den muskulära relaxationen kan vara tillräcklig vid vissa intraabdominala operationer vid normala anestesinivåer, men om kraftigare relaxation krävs, kan små doser av muskelrelaxerande medel ges intravenöst. Alla vanligen använda muskelrelaxantia potentieras markant av isofluran, mest uttalat med icke-depolariserande medel. Neostigmin motverkar effekten av icke-depolariserande muskelrelaxantia men har ingen effekt på den relaxerande effekten av isofluran. Alla vanligen använda muskelrelaxantia är kompatibla med isofluran (se även avsnitt 4.5).

Biotransformationen av isofluran är minimal hos människa. I genomsnitt återfinns cirka 95 % av administrerat isofluran i utandningsluften. I den postoperativa perioden återfinns 0,2 % av upptaget isofluran som metaboliter i urinen. Toppvärdet av oorganiska fluorider i serum är i medeltal mindre än 5 µmol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter anestesins avslutande och nivån normaliseras inom 24 timmar. Inga tecken på njurskada har rapporterats med isofluran.

Hos patienter sövda med isofluran, är vanligen medelnivån av serumkoncentrationen av oorganiskt fluor mindre än 5 mikromol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter narkos, återgående till normala värden inom 24 timmar. Detta skall inte påverka njurfunktionen hos patienter med normal njurfunktion.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

-

Inga kända inkompatibiliteter.

5 år

Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i originalförpackningen. Tillslut förpackningen väl. Ljuskänsligt.

Glasflaskor, bruna. 250 ml.

Forene skall administreras med kalibrerad specialförgasare så att given anestetisk koncentration kan kontrolleras noga. Ånga från detta och andra inhalationsmedel bör lämpligen effektivt evakueras från användningsplatsen.

Vissa halogenerade inhalationsmedel med en CH-F₂ substituent, d.v.s. desfluran, isofluran och enfluran, har rapporterats interagera med uttorkade CO₂-absorberare under bildande av kolmonooxid. För att minimera risken för bildning av kolmonooxid i slutet system och i cirkelsystem och därvid möjligheten till stigande kolmonooxid-hemoglobinnivåer hos utsatta patienter, bör CO₂-absorberare inte tillåtas torka ut (se även avsnitt 4.4)

AbbVie AB

Box 1523

171 29 Solna

9974

1983-06-21 / 2009-01-01

2015-08-06