Produktresumé

Furosemid Copyfarm 20 mg tabletter

Furosemid Copyfarm 40 mg tabletter

1 tablett innehåller: Furosemid 20 mg respektive 40 mg

Hjälpämne med känd effekt: laktos.

Furosemid Copyfarm 20 mg: 1 tablett innehåller 52,5 mg laktosmonohydrat

Furosemid Copyfarm 40 mg: 1 tablett innehåller 105 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett

Furosemid Copyfarm 20 mg tablett: Rund, vit till benvit tablett med prägling ”F 20” på ena sidan och ”BL” på andra sidan.

Furosemid Copyfarm 40 mg tablett: Rund, vit till benvit tablett med prägling ”F 40” på ena sidan (”F” och ”40” separeras av en brytskåra) och ”BL” på andra sidan.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Furosemid Copyfarm är ett potent snabbverkande diuretika.

Furosemid Copyfarm är indicerat för:

1) Behandling av vätskeretention associerat med hjärtsvikt, inklusive vänstersidig hjärtkammarsvikt, levercirros och njursjukdom, inklusive nefrotiskt syndrom.

2) Behandling av lätt till måttlig hypertoni (enskilt eller i kombination med andra antihypertensiva agens i behandlingen av allvarligare fall).

Furosemid Copyfarm-tabletterna bör tas på fastande mage tillsammans med riklig mängd vätska.

Vuxna

Startdos för vuxna är 40 mg en gång dagligen, vilken minskas till 20 mg en gång dagligen eller 40 mg varannan dag. Hos vissa patienter kan dagliga doser på 80 mg eller högre (ges i uppdelade doser) krävas.

Barn

Kontraindicerat (se avsnitt 4.3).

Äldre

Försiktighet rekommenderas eftersom furosemid elimineras långsammare hos äldre patienter. Behandlingen ska inledas med 20 mg och titreras upp efter behov (se avsnitt 4.4).

Administreringssätt

För oral användning

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Överkänslighet mot amilorid, sulfonamider eller sulfonamidderivat (på grund av korskänslighet mellan sulfonamider och furosemid).

• Hypovolemi eller dehydrering (med eller utan åtföljande hypotoni) (se avsnitt 4.4).

• Anuri eller njursvikt med anuri som inte svarar på furosemid.

• Njursvikt som följd av förgiftning orsakad av njurtoxiska eller levertoxiska medel eller njursvikt i samband med hepatisk koma.

• Prekomatösa och komatösa tillstånd i samband med levercirros (se avsnitt 4.4).

• Allvarlig hypokalemi, allvarlig hyponatremi (se avsnitt 4.4).

• Ammande kvinnor (se avsnitt 4.6.).

• Nedsatt njurfunktion med en kreatininclearance under 30 ml/min per 1,73 m² kroppsyta (se asvnitt 4.4).

• Addisons sjukdom (se avsnitt 4.4).

• Barn och ungdomar under 18 år (säkerheten i denna åldersgrupp har ännu inte fastställts).

• Förgiftning orsakad av digitalis (se avsnitt 4.5).

• Samtidig administrering av kaliumtillskott eller kaliumsparande diuretika (se avsnitt 4.5).

• Porfyri.

Speciellt noggrann övervakning eller dosminskning krävs hos:

• äldre patienter (lägre startdos eftersom de är särskilt mottagliga för biverkningar – se avsnitt 4.2).

• patienter med svårighet att urinera, inklusive prostatahypertrofi (ökad risk för urinretention: överväg lägre dos). Övervaka patienter med partiell ocklusion av urinvägarna noggrant.

• patienter hos vilka latent diabetes kan bli manifest eller diabetespatienter hos vilka insulinbehovet kan öka. Sluta med furosemid före ett glukostoleranstest.

• gravida kvinnor (se avsnitt 4.6).

• patienter med gikt. Urinsyranivåerna i serum tenderar att öka under behandling med furosemid och ett akut giktanfall kan framkallas ibland.

• patienter med hepatorenalt syndrom.

• patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).

• patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).

• patienter med binjuresjukdom (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).

• patienter med hypoproteinemi, t.ex. i samband med nefrotiskt syndrom (effekten av furosemid kan försvagas och dess ototoxicitet kan öka). Försiktig dostitrering erfordras.

• akut hyperkalcemi (dehydrering kan orsakas av kräkningar och diures – korrigera detta innan furosemid ges). Behandlingen av hyperkalcemi med en hög dos av furosemid leder till vätske- och elektrolyttömning – ordentlig vätskeersättning och korrigering av elektrolytbalansen krävs.

• patienter i riskzonen för ett uttalat blodtrycksfall. Symtomatisk blodtryckssänkning som leder till yrsel, svimning eller medvetslöshet kan förekomma hos patienter som behandlas med furosemid, i synnerhet hos äldre patienter, patienter som även står på andra läkemedel som kan orsaka blodtryckssänkning och patienter med andra medicinska tillstånd som medför risk för blodtryckssänkning.

• för tidigt födda spädbarn (med möjlig utvecklad nefrokalcinos / nefrolitiasis; njurfunktionen måste monitoreras och ultraljud måste utföras).

Tillstånd som kräver korrigering innan behandling med furosemid inleds (se även avsnitt 4.3)

• Hypotoni

• Hypovolemi

• Allvarliga elektrolytrubbningar – i synnerhet hypokalemi, hyponatremi och rubbningar i syra/basbalansen.

Furosemid rekommenderas inte

Undvika samtidig användning med andra läkemedel (se även avsnitt 4.5 för övriga interaktioner)

• samtidig användning av NSAID ska undvikas – om det inte är möjligt kan den diuretiska effekten av furosemid försvagas.

• ACE-hämmare och angiotensin II-receptorantagonister – allvarlig hypotoni kan förekomma – furosemiddosen ska minskas/stoppas (3 dagar) innan dessa läkemedel sätts in eller dosen ökas.

Krav på laboratorieövervakning

I synnerhet hos äldre eller hos patienter som är benägna att drabbas av elektrolytbrist.

Risken för hypokalemi ska tas med i beräkningen, i synnerhet hos patienter med levercirros, patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider, patienter med en obalanserad diet och patienter som missbrukar laxermedel. Regelbunden övervakning av kalium, och behandling med kaliumtillskott vid behov, rekommenderas alltid, men det är särskilt viktigt vid högre doser och hos patienter med nedsatt njurfunktion. Det är särskilt viktigt vid samtidig behandling med digoxin, eftersom kaliumbrist kan utlösa eller förvärra symtomen för förgiftning orsakad av digitalis (se avsnitt 4.5). En kaliumrik diet rekommenderas under långtidsanvändning.

Frekventa kontroller av S-kalium är nödvändiga hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatininclearance under 60 ml/min per 1,73m² kroppsyta, samt i fall där furosemid tas i kombination med vissa andra läkemedel som kan leda till en ökning av kaliumnivåerna (se avsnitt 4.5 och se avsnitt 4.8 för information om abnormiteter som rör elektrolyter och metabolism).

Frekventa BUN-analyser under de första månaderna av behandlingen, därefter periodvis. Långtids-/högdos-BUN ska mätas regelbundet. Omfattande diures kan orsaka reversibel nedsättning av njurfunktionen hos patienter med njurdysfunktion. Hos dessa patienter är det nödvändigt med ett adekvat vätskeintag. Nivåerna av kreatinin och urea i serum tenderar att öka under behandling.

Oönskad effekt på kolhydratmetabolismen – förvärring av befintlig kolhydratintolerans eller diabetes mellitus. Regelbunden övervakning av blodglukosvärdena är önskvärt.

Patienter med leversvikt/alkoholcirros löper särskilt stor risk för hypomagnesemi (precis som hypokalemi). Under långtidsbehandling (särskilt vid höga doser) ska magnesium, kalcium, klorid, bikarbonat och urinsyra mätas regelbundet.

Krav på klinisk övervakning (se även avsnitt 4.8):

Regelbunden övervakning av

• bloddyskrasier. Om detta händer ska behandlingen med furosemid avbrytas omedelbart

• leverskada

• idiosynkratiska reaktioner

Övriga förändringar i laboratorievärden

Nivåerna av kolesterol och triglycerider i serum kan öka under behandlingen med furosemid men återgår i regel till det normala inom sex månader efter startad behandling med furosemid.

Samtidig användning av risperidon

I en risperidon placebokontrollerad studie på äldre patienter med demens, har en högre mortalitet observerats hos patienter som behandlas med furosemid och risperidon (7.3 %; medelålder 89 år, åldersspann 75-97 år) jämfört med patienter som behandlats med enbart risperidon (3.1%; medelålder 84 år, åldersspann 70-96 år) eller enbart furosemid (4.1%; medelålder 80 år, intervall 67-90 år). Samtidig användning av risperidon och andra diuretika (huvudsakligen tiaziddiuretika i låg dos) var inte associerat med liknande observation.

Ingenpatofysiologiskmekanismhar identifieratsför att förklaradenna observation, och ingetkonsekvent mönsteravseende dödsorsakerhar hittats. Dock börförsiktighet iakttasoch riskernaoch fördelarna meddenna kombinationellersamtidigbehandling med andrapotentadiuretika vägas mot nyttaninnanbeslut om användning fattas. Det fanns ingenökad incidens avmortalitetbland patientersom tar andradiuretikasomsamtidig behandling medrisperidon. Oavsett behandlingvar dehydrering en generellriskfaktor förmortalitet ochbör därför undvikashos äldre patientermed demens(se avsnitt4.3 Kontraindikationer).

Viktig information om innehållsämnena i detta läkemedel

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd såsom galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

Allmänt

Doseringen avsamtidigtadministreradehjärtglykosider, diuretika, blodtryckssänkande medeleller andraläkemedel medblodtryckssänkandepotentialkan behöva justerasdå ett mer markant blodtrycksfallkanförutsesom det gessamtidigt medfurosemid.

De toxiskaeffekterna avnefrotoxiskaläkemedel kanöka vid samtidigadministrering avpotentadiuretikasåsomfurosemid.

Vissaelektrolytstörningar(t.ex.hypokalemi, hypomagnesemi)kan ökatoxicitetenav vissaandra läkemedel(t.ex.digitalispreparatoch läkemedelsom inducerarQT-förlängningsyndrom).

NSAID

Vissa icke-steroida antiinflammatoriska medel (t.ex. indometacin, ketorolak) kan försvaga effekten av furosemid (se avsnitt 4.4).

Hjärtglykosider

Om hypokalemi och/eller elektrolytrubbningar (inklusive hypomagnesemi) uppstår under samtidig behandling med furosemid och hjärtglykosider, ökar kardiotoxiciteten.

Läkemedel som förlänger QT-intervallet

Det finns en ökad risk för toxicitet när läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (t.ex. terfenadin, vissa klass I- och III-antiarytmika) används samtidigt och i närvaro av elektrolytobalans.

Antihypertensiva medel

Förbättrad hypotensiv effekt möjlig med alla typer. Samtidig användning med ACE-hämmare eller angiotensin II-receptorantagonister kan leda till kraftigt blodtrycksfall. Behandlingen med furosemid ska avbrytas eller dosen minskas innan ACE-hämmare eller angiotensin II-receptorantagonister sätts in (se avsnitt 4.4).

Antipsykotika

Furosemidinducerad hypokalemi ökar risken för kardiotoxicitet. Undvik samtidig användning med pimozid. Ökad risk för ventrikulär arytmi med amisulprid eller sertindol. Förbättrad hypotensiv effekt med fenotiaziner.

Vid administreringav risperidon, ska försiktighet iakttasoch riskernaoch fördelarna medkombination ellersamtidig behandling medfurosemideller andrapotentadiuretika vägas mot nyttaninnanbeslut om användning fattas. Se avsnitt4.4 Varningaroch försiktighetbeträffande ökad mortalitet hosäldre patienter med demenssom samtidigt behandlas medrisperidon.

Antiarytmatika (inklusive amiodaron, disopyramid, flekainid och sotalol)

Risk för kardiotoxicitet (på grund av furosemidinducerad hypokalemi). Effekterna av lidokain, tokainid eller mexiletin kan motverkas av furosemid.

Vasodilatatorer

Förbättrad hypotensiv effekt med moxisylyt (tymoxamin) eller hydralazin.

Övriga diuretika

Djupgående diures möjlig när furosemid ges med metolazon. Ökad risk för hypokalemi med tiazider. Kontraindicerad med kaliumsparande diuretika (t.ex. amilorid, spironolakton) – ökad risk för hyperkalemi (se avsnitt 4.3).

Reninhämmare

Aliskiren minskar furosemidkoncentrationerna i plasma.

Nitrater

Förbättrad hypotensiv effekt.

Antidepressiva

Förbättrad hypotensiv effekt med monoaminooxidashämmare. Ökad risk för postural hypotoni med TCA (tricykliska antidepressiva). Ökad risk för hypokalemi med reboxetin.

Antidiabetika

Hypoglykemiska effekter motverkas av furosemid.

Antihistaminer

Hypokalemi med ökad risk för kardiotoxicitet.

Antifungala medel

Ökad risk för hypokalemi och nefrotoxicitet med amfotericin.

Anxiolytika och hypnotika

Förbättrad hypotensiv effekt. Kloralhydrat eller triclofos kan förskjuta tyreoideahormon från bindningsplatsen.

Centralstimulantia (läkemedel för ADHD)

Hypokalemi ökar risken för ventrikulära arytmier.

Kaliumsalter

Kontraindicerat – ökad risk för hyperkalemi (se avsnitt 4.3).

Dopaminergika

Förbättrad hypotensiv effekt med levodopa.

Immunmodulerande läkemedel

Förbättrad hypotensiv effekt med aldesleukin. Ökad risk för hyperkalemi med ciklosporin och takrolimus. Ökad risk för giktartrit med ciklosporin.

Muskelavslappnande medel

Förbättrad hypotensiv effekt med baklofen eller tizanidin. Ökad effekt av kurareliknande muskelavslappnande medel.

Östrogener

Den diuretiska effekten motverkas.

Progestagener (drospirenon)

Ökad risk för hyperkalemi.

Prostaglandiner

Ökad hypotensiv effekt med alprostadil.

Teofyllin

Förbättrad hypotensiv effekt.

Anestetika

Lokalanestetika kan förbättra furosemids hypotensiva effekt. Effekterna av kurare kan förbättras med furosemid.

Alkohol

Förbättrad hypotensiv effekt.

Litium

I likhet med andra diuretika kan serumnivåerna av litium öka när litium ges samtidigt med furosemid, vilket kan leda till ökad litiumtoxicitet. Därför rekommenderas det att litiumnivåerna kontrolleras noggrant och att litiumdosen justeras vid behov hos patienter med denna kombination.

Salicylater

Furosemid kan öka effekterna. Patienter som samtidigt behandlas med furosemid och höga doser av salicylater kan drabbas av salicylatförgiftning.

Kelatkomplexbildare

Det bör förflyta minst 2 timmar mellan oralt intag av furosemid och sukralfat eftersom sukralfat minskar absorptionen av furosemid från tarmen och därmed minskar effekten av furosemid.

Antihypertensiva

Effekten av andra antihypertensiva läkemedel kan öka vid samtidig användning av furosemid. Kraftigt blodtrycksfall har observerats vid samtidig användning av ACE-hämmare, furosemidbehandlingen ska sättas ut tillfälligt (eller åtminstone dosen minskas) i tre dagar innan behandling med en ACE-hämmare påbörjas eller dosen för en ACE-hämmare ökas. Det finns risk för ”första dos”-effekter med postsynaptiska alfareceptor-blockerare, t.ex. prazosin. Furosemid kan interagera med ACE-hämmare och orsaka nedsatt njurfunktion.

Antibiotika

De toxiska effekterna av nefrotoxiska antibiotika (t.ex. aminoglykosider, cefaloridin eller cefalosporiner) kan öka vid samtidig administrering av kraftigt verkande diuretika såsom furosemid.

Furosemid kan öka ototoxiciteten för aminoglykosider, polymyxiner eller vankomycin och andra ototoxiska läkemedel. Då detta kan leda till irreversibel skada, bör dessa läkemedel endast användas tillsammans med furosemid om det finns tvingande medicinska skäl. Furosemid kan minska vankomycinnivåerna i serum efter hjärtoperataion. Ökad risk för hypokalemi med trimetoprim. Försämrad njurfunktionkan utvecklashos patienter som samtidigtbehandlasmedfurosemidoch höga doser av vissacefalosporiner.

Karbenoxolon

Kan öka risken för att utveckla hypokalemi

Cytotoxiska medel

Det finns risk för ototoxiska effekter om platinaföreningar/cisplatin och furosemid ges samtidigt. Dessutom kan cisplatins nefrotoxicitet öka omfurosemidinte ges i låga doser (t.ex. 40 mghos patientermed normal njurfunktion) och medpositivvätskebalansnär den användsför attåstadkommaforcerad diuresundercisplatinbehandling.

Antiepileptika

Effekten av furosemid kan försvagas vid samtidig administrering av fenytoin. Samtidig administrering av karbamazepin kan öka risken för hyponatremi.

Kortikosteroider

Den diuretiska effekten motverkas (natriumretention) och det finns en ökad risk för hypokalemi.

Lakritsrot (finns i lakrits)

Kan öka risken för utveckling av hypokalemi.

Sympatomimetika

Ökad risk för hypokalemi med höga doser av beta-2-sympatomimetika.

Missbruk av laxermedel

Ökar risken för kaliumförlust.

Probenecid och antimetaboliter

Probenecid, metotrexat och andra produkter som, liksom furosemid, genomgår signifikant renal tubulär sekretion kan minska effekten av furosemid.

Övrigt

Samtidig administrering avaminoglutetimidkan öka risken för hyponatremi.

Graviditet

Det finns kliniska bevis för läkemedlets säkerhet i den tredje trimestern av graviditetenochfurosemidhar getts till gravidaefter den förstatrimestern förödem, högt blodtryck och toxinemi som orsakats av graviditeten utan att orsaka några oönskade effekter på fostret eller det nyfödda barnet. Emellertid furosemid passerar placentabarriären och ska inte ges under graviditet om det inte finns tvingande skäl. Det får endast användas vid ödem med patologiska orsaker som inte är direkt eller indirekt relaterade till graviditeten. Behandling av graviditetsrelaterade ödem och högt blodtryck med diuretika kan generellt inte rekommenderas eftersom placentaperfusionen kan minska. Behandling under graviditet kräver övervakning av fostrets tillväxt.

Om användning av furosemid är nödvändigt för behandling av hjärt- eller njurisufficiens under graviditet, är noggrann kontroll av elektrolyter, hematokrit och fostrets tillväxt nödvändigt. Möjlig förskjutning av bilirubin från albuminbindning och således ökad risk för nukleär ikterus vid hyperbilirubinemi har diskuterats för furosemid.

Furosemid passerar placenta och når 100% av moderns serumkoncentration i navelsträngsblodet. Inga missbildningar som kan förknippas med exponering för furosemid har hittills rapporterats hos människa. Erfarenheten är dock otillräcklig för att kunna göra en slutbedömning av möjliga skadliga effekter på embryo/foster. Fostrets urinproduktion in utero kan stimuleras. Urolitiasis har observerats hos prematura spädbarn efter behandling med furosemid.

Amning

Furosemid passerar över i modersmjölk och kan hämma laktation. Kvinnor får inte amma om de behandlas med furosemid (se avsnitt 4.3).

Nedsatt vakenhetsgrad, yrsel eller dimsyn har rapporterats, i synnerhet i början av behandlingen, vid dosjusteringar och i kombination med alkohol. Patienter ska ges rådet att om de drabbas av dessa effekter ska de inte framföra fordon, använda maskiner eller delta i aktiviteter där dessa effekter kan utsätta dem själva eller andra för fara.

Utvärderingen av biverkningarna är baserad på följande frekvensdefinitionen:

Mycket vanliga: > 1/10	Vanliga: > 1/100, < 1/10
Mindre vanliga: > 1/1 000, < 1/100	Sällsynta: > 1/10 000, < 1/1 000
Mycket sällsynta: < 1/10 000, inklusive enskilda rapporter	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Blodet och lymfsystemet

Mindre vanliga: trombocytopeni

Sällsynta: eosinofili, leukopeni, benmärgsdepression (kräver att behandlingen sätts ut). Denhematopoetiskastatusen bördärförkontrolleras regelbundet.

Mycket sällsynta: hemolytisk anemi eller aplastisk anemi, agranulocytos.

Endokrina systemet

Glukostolerans kan minska under furosemidbehandling. Hos patienter med diabetes mellitus kan detta leda till en försämring av det metabola tillståndet hos patienter med manifest diabetes mellitus. Latent diabetes mellitus kan bli manifest. Behovet av insulin kan öka hos patienter med diabetes.

Ögon

Mindre vanliga: synrubbningar

Metabolism och nutrition

Störd elektrolyt- och vätskebalans som resultat av ökad utsöndring av elektrolyter observeras ofta under en längre tids furosemidbehandling. Regelbunden kontroll av serumelektrolyter (speciellt kalium, natrium och kalcium) är därför indicerat.

Metabol acidos kan också förekomma. Möjlig utveckling av elektrolytrubbningar påverkas av underliggande sjukdom (t.ex. levercirros, hjärtsvikt), samtidig medicinering (se avsnitt 4.5 och näringsintag).

Symtomatiska elektrolytrubbninar och metabol alkalos kan utvecklas i form av gradvis ökande elektrolytunderskott eller t.ex. när högre furosemiddoser administreras till patienter med normal njurfunktion, akuta allvarliga elektrolytförluster.

Symtomen på elektrolytobalans beror på rubbningstypen:

Hyponatremi med motsvarande symtom kan förekomma som resultat av ökad natriumförlust via njurarna, speciellt om tillförseln av natriumklorid är begränsad. Följande symtom på natriumbrist är vanliga: förvirring, muskelkramper och muskelsvaghet, aptitlöshet, yrsel, dåsighet och kräkningar.

Hypokalemi kan förekomma som resultat av ökad kaliumförlust via njurarna, speciellt om kaliumtillförseln samtidigt har minskat och/eller den extrarenala kaliumförlusten har ökat (t.ex. vid kräkningar eller kronisk diarré). Detta yttrar sig som neuromuskulära (myasteni, pares), intestinala (kräkningar, förstoppning, meteorism), renala (polyuri) och kardiella (nedsatt hjärtrytmreglering och överledningsstörningar) symtom. Allvarliga kaliumförluster kan leda till paralytisk ileus förvirring, i extrema fall med koma.

Ökade S-kalciumförluster via njurarna kan leda till hypokalcemi som i sällsynta fall kan framkalla tetani.

Magnesium- och kalciumbrist leder till tetani eller hjärtarytmi i sällsynta fall.

Nefrokalcinos/nefrolitiasis har rapporterats hos prematura barn

Precis som med andra diuretika kan behandling med furosemid leda till övergående ökning av blodkreatinin och blodurea. Serumnivåerna av urinsyra kan öka och giktanfall kan förekomma.

Serumnivåerna av kolesterol (minskning av HDL-kolesterol i serum, ökning av LDL-kolesterol i serum) och triglycerider kan öka under furosemidbehandling. Under långtidsbehandling återgår dessa nivåer i regel till det normala inom sex månader.

Furosemids diuretiska effekt kan leda till eller bidra till hypovolemi och dehydrering, särskilt hos äldre patienter. Allvarlig vätsketömning kan leda till hemokoncentrering med en tendens till utveckling av blodpropp.

Ökad urinproduktion kan framkalla eller förvärra besvär hos patienter med obstruerat urinutflöde. Därför kan akut urinretention med sekundära komplikationer förekomma. Till exempel hos patienter med svårigheter att tömma urinblåsan, prostatahyperplasi eller förträngning av uretra.

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: parestesi, hyperosmolär koma

Ingen känd frekvens: yrsel, svimning och medvetslöshet (orsakat av symtomatisk blodtryckssänkning).

Öron och balansorgan

Mindre vanliga: Dövhet (ibland irreversibel).

Sällsynta: Dysakusi (hörselsjukdom) och/eller öronsusning (tinnitus aurium) kan förekomma. Denna biverkning ses i synnerhet i samband med för hastig i.v.-injektion, övervägande hos patienter med samtidig förekomst av njurinsufficiens eller hypoproteinemi (t.ex. vid nefrotiskt syndrom).

Lever och gallvägar

Mycket sällsynta: akut pankreatit, intrahepatisk kolestas, förhöjning av levertransaminaser kan utvecklas

Hepatisk encefalopati hos patienter med hepatocellulär insufficiens kan förekomma (se avsnitt 4.3).

Blodkärl

Sällsynta: vaskulit

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: ljuskänslighet

Sällsynta: Hud- och slemhinnereaktioner kan förekomma ibland, t.ex. klåda, urtikaria, andra utslag eller bullösa lesioner, feber, överkänslighet mot ljus, exsudativt erythema multiforme (Lyells syndrom och Steven-Johnsons syndrom), bullöst exantem, exfoliativ dermatit, purpura.) och DRESS (läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symptom).

Ingen känd frekvens: akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP).

Hjärtat

Mindre vanliga: hjärtarytmier

Furosemid kan orsaka en sänkning av blodtrycket. Detta yttrar sig övervägande som nedsatt koncentrations- och reaktionsförmåga, virrighet, förnimmelser av tryck i huvudet, huvudvärk, vertigo, dåsighet, dysopi, xerostomi och törst, samt defekt ortostatisk reglering. Dehydrering och – som konsekvens av hypovolemi – cirkulatorisk kollaps och hemokoncentrering kan förekomma som resultat av omfattande diures. Risken för blodpropp kan öka speciellt hos äldre patienter som resultat av hemokoncentrering.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mindre vanliga: trötthetskänsla

Sällsynta: Allvarliga anafylaktiska eller anafylaktoida reaktioner (t.ex. med chock) förekommer sällan, feber, sjukdomskänsla

Magtarmkanalen

Mindre vanliga: muntorrhet, törst, illamående, tarmrörelserubbningar, kräkningar, diarré, förstoppning

Besvär i mag-tarmkanalen såsom illamående, magbesvär (kräkningar eller diarré) och förstoppning kan förekomma men är i regel inte tillräckligt allvarligt för att det ska bli nödvändigt att sätta ut behandlingen.

Sällsynta: akut pankreatit

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: kreatinin- och ureanivåer i serum kan öka temporärt under behandling med furosemid

Sällsynta: interstitiell nefrit, akut njursvikt

Ökad urinproduktion, urininkontinens, kan orsakas eller så kan symtomen förvärras hos patienter med urinvägsobstruktion. Akut urinretention, eventuellt åtföljt av komplikationer, kan till exempel förekomma hos patienter med blåssjukdomar, prostatahyperplasi eller förträngning av uretra.

Graviditet, puerperium och perinatalperiod

Hos prematura barn med andnödssyndrom innebär administrering av Furosemid Copyfarm tabletter under de första veckorna efter födseln en risk för bestående öppetstående ductus arteriosus.

Hos prematura barn kan furosemid leda till nefrokalcinos/njurstenar.

Sällsynta komplikationer kan innefatta mindre psykiska störningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se.

Egenskaper

Överdosering kan orsaka omfattande diures, vilket leder till dehydrering, volymtömning och elektrolytrubbningar med efterföljande hypotoni och kardiotoxicitet. Den kliniska bilden vid akut eller kronisk överdoseringberor främst påomfattningen ochkonsekvenserna avelektrolytochvätskeförlust, t exhypovolemi, dehydrering, hemokoncentration, hjärtarytmierpå grund avkraftig diures.Symtom pådessa störningarinkluderarallvarlig hypotension(utvecklas till chock), akut njursvikt, trombos, yrandetillstånd, slappparalys, apati och förvirring. Höga doser kan orsaka övergående dövhet och kan påskynda gikt (rubbad urinsyrautsöndring).

Hantering

• Det är osäkert om det finns några fördelar med gastrisk dekontaminering. Hos patienter som uppvisar symtom inom 1 timme efter intaget ska aktivt kol övervägas (50 g för vuxna).

• Observera i minst 4 timmar – övervaka puls och blodtryck.

• Behandla hypotoni och dehydrering med lämpliga intravenösa vätskor.

• Övervaka urinutflöde och serumelektrolyter (inklusive klorid och bikarbonat). Korrigera elektrolytobalanser. Övervaka patienter med signifikanta elektrolytrubbningar med 12-avlednings-EKG.

Farmakoterapeutisk grupp: Diuretika, loop-diuretika, sulfonamider, ATC-kod: C03CA01

Belägg från många forskningsstudier indikerar att furosemid verkar längs hela nefronet med undantag för den distala utbytesplatsen. Den primära effekten sker i den uppåtstigande delen i Henles slynga med en komplex effekt på njurcirkulationen.

Blodflödet avleds från den juxtamedullära regionen till yttre cortex.

Furosemids primära renala effekt är att hämma aktiv kloridtransport i den tjocka uppåtstigande delen. Reabsorptionen av natriumklorid från nefronet minskas och en hypoton eller isoton urin produceras.

Det har fastställts att prostaglandinbiosyntesen (PG) och renin-angiotensin-aldsteronsystemet påverkas av furosemidadministrering och att furosemid förändrar glomerulus genomsläpplighet för serumproteiner.

Cirka 65 % av dosen absorberas efter oral administrering. Plasmans halveringstid är bifasisk med en terminal eliminationsfas på cirka 1,5 timmar. Furosemid är bundet till plasmaproteiner till 99 % och utsöndras huvudsakligen i urinen, i stort sett oförändrat. Men furosemid utsöndras även i gallan och icke-renal elimination ökar avsevärt vid njursvikt.

Furosemid passerar över placentabarriären och utsöndras i bröstmjölken.

Furosemid är en svag karboxylsyra som finns huvudsakligen i upplöst form i mag-tarmkanalen. Furosemid absorberas snabbt men ofullständigt (60–70 %) vid oral administrering och dess effekt är till stor del över inom fyra timmar. Det optimala absorptionsstället är övre duodenum med ett pH på 5,0. Oberoende av administreringsväg, utsöndras 69–97 % av aktiviteten från en radioaktivt märkt dos under de första 4 timmarna efter att furosemid har givits. Furosemid är bundet till plasmaalbumin och biotransformationen är ringa. Furosemid elimineras huvudsakligen via njurarna (80–90 %); en bråkdel av dosen elimineras via gallan och 10–15 % av aktiviteten återfinns i faeces.

a) Vid nedsatt njur-/leverfunktion

Vid leversjukdom är elimination via gallan reducerad. Njurfunktion som är nedsatt upp till 50 % har endast liten effekt på furosemidtabletternas eliminationshastighet, men om njurfunktionen är nedsatt till mindre än 20 % av den ursprungliga ökar eliminationstiden.

b) Äldre

Eliminationen av furosemid är fördröjd hos äldre vars njurfunktion är nedsatt till viss del.

c) Nyfödda

En fördröjd diuretisk effekt kan ses, troligen p.g.a. den omogna tubulära funktionen.

Akut oral toxicitet var låg hos alla testade djurarter. Kroniska toxicitetsstudier på råtta och hund orsakade njurförändringar (bl.a. fibrös degenerering och njurförkalkning).

In vitro- och in vivo-tester avseende genetisk toxikologi gav inga kliniskt relevanta bevis på att furosemid skulle ha genotoxisk potential.

Långtidsstudier på möss och råttor gav inga relevanta bevis på tumörframkallande potential.

I reproduktionstoxikologiska studier på råttfoster förekom ett begränsat antal differentierade glomeruli, skelettmissbildningar i skulderblad, överarmsbenet och revben (framkallade av hypokalemi). Även hydronefros förekom hos mus- och kaninfoster efter administrering av höga doser.

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Pregelatiniserad majsstärkelse

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år

Blisterförpackningar: Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i originalförpackningen.

Tablettburkar: Förvaras vid högst 25 ºC. Tillslut burken väl.

Al/PVC/PVdC blisterförpackningar, förpackningstorlekar 28, 30, 50, 56, 84, 98, 100 tabletter

HDPE tablettburkar, förpackningsstorlekar 100, 250, 500 och 1 000 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Copyfarm A/S

Energivej 15

5260 Odense S

Danmark

20 mg: 22405

40 mg: 22406

2006-03-03/2008-06-04

2016-03-09