Information för alternativet: Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning, Genotropin 5 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 5 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning
2. Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 5,3 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 1,3 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 5,3 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning Genotropin 12 Mg Pulver Och Vätska Till Injektionsvätska, Lösning

Produktresumé

GENOTROPIN 5,0 mg eller 12 mg, pulver och vätska till injektionsvätska, lösning.

GENOTROPIN 5,0 mg pulver och vätska till injektionsvätska, lösning, med konserveringsmedel. En tvåkammarampull innehåller 5,0 mg somatropin*. Efter beredning är koncentrationen av somatropin 5,0 mg/ml.

GENOTROPIN 12 mg pulver och vätska till injektionsvätska, lösning, med konserveringsmedel. En tvåkammarampull innehåller 12 mg somatropin*. Efter beredning är koncentrationen av somatropin 12 mg/ml.

*framställt i Escherichia coli celler med rekombinant DNA-teknik.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning.

Pulvret är vitt och vätskan är klar.

Barn

Tillväxtstörning på grund av otillräcklig insöndring av endogent tillväxthormon (Growth Hormone Deficiency, GHD) och tillväxtstörning i samband med Turners syndrom eller kronisk njurinsufficiens.

Tillväxtstörning (aktuell längdstandardavvikelse (standard deviation score-SDS) <-2.5 och SDS <-1 jämfört med föräldrarnas genomsnittliga längd) hos korta barn som är födda SGA (SGA – small for gestational age, dvs små i förhållande till fostertidens längd), med födelsevikt och/eller längd < -2 SD som inte återhämtat tillväxten (height velocity-HV) SDS <0 under det senaste året) vid 4 års ålder eller senare.

Vid Prader-Willi syndrom (PWS) för att förbättra tillväxt och kroppssammansättning. Diagnosen PWS bör bekräftas med genetisk analys.

Vuxna

Substitutionsbehandling av vuxna med uttalad tillväxthormonbrist.

Vuxendebut: Patienter med uttalad tillväxthormonbrist och samtidig brist på ytterligare hormoner som följd av känd sjukdom i hypotalamus eller hypofysen och som har brist på minst ett hypofyshormon utöver prolaktin. Patienterna bör genomgå ett lämpligt stimulationstest för att påvisa eller utesluta brist på tillväxthormon.

Barndebut: Patienter med tillväxthormonbrist under barndomen p.g.a. kongenitala, genetiska, förvärvade eller idiopatiska orsaker. Patienter som behandlats för GHD under barndomen ska genomgå en ny utvärdering angående förmåga att utsöndra tillväxthormon efter avslutad longitudinell tillväxt. För patienter som med hög sannolikhet kommer att ha bestående GHD, d.v.s. av kongenitala orsaker eller sekundär GHD p.g.a. sjukdom eller skada i hypotalamus eller hypofysen, bör ett IGF-I (Insulin-like Growth Factor I) – värde SDS < -2, efter ett minst fyra veckor långt upphåll i tillväxthormonbehandligen, vara tillräckligt för att konstatera uttalad tillväxthormonbrist.

För alla övriga patienter krävs analys av IGF-I och ett stimulationstest för tillväxthormon

Doseringen är individuell.

Subkutan injektion. Injektionsstället bör varieras för undvikande av lipoatrofi.

Barn:

Vid tillväxtstörning p g a otillräcklig insöndring av endogent tillväxthormon rekommenderas i allmänhet dosen 0,025-0,035 mg/kg kroppsvikt och dag eller 0,7-1,0 mg/m² kroppsyta och dag.

Om GHD under barndomen fortsätter upp i tonåren och tidig vuxenålder ska behandlingen fortsätta för att uppnå full kroppslig utveckling, (d.v.s. avseende kroppskomposition och benmassa). Vid uppföljning är uppnådd normal maximal benmassa, definierad som T score > -1 (d.v.s. standardiserad mot medelvärdet för maximal benmassa hos vuxna mätt med DEXA, justerat för kön och etnicitet), ett av behandlingsmålen under övergångsperioden. För dosering se avsnittet Vuxna nedan.

Vid Prader-Willi syndrom rekommenderas dosen 0,035 mg/kg kroppsvikt och dag eller 1,0 mg/m² kroppsyta och dag. Den dagliga dosen bör inte överstiga 2,7 mg. Barn som har en tillväxthastighet mindre än 1 cm per år och är nära en slutning av epifyserna bör inte behandlas.

Vid Turners syndrom rekommenderas dosen 0,045-0,050 mg/kg kroppsvikt och dag eller 1,4 mg/m² kroppsyta och dag.

Vid kronisk njurinsufficiens rekommenderas dosen 0,045-0,050 mg/kg kroppsvikt och dag (1,4 mg/m² kroppsyta och dag). Högre doser kan behövas om tillväxthastigheten är för långsam. En korrigering kan behövas efter sex månaders behandling.

Vid tillväxtstörning hos korta barn födda SGA rekommenderas vanligen dosen

0,035 mg/kg kroppsvikt/dag (1 mg/m² kroppsyta och dag) tills slutlig kroppslängd har uppnåtts (se avsnitt 5.1). Behandlingen ska avbrytas om tillväxthastigheten efter 1 år är lägre än +1 SDS. Behandlingen ska avbrytas om tillväxthastigheten är <2 cm/år och, om konfirmation krävs, benmognad >14 år (flickor) eller >16 år (pojkar), motsvarande slutning av epifyserna.

Rekommenderad dosering för barn

Indikation	mg/kg kroppsvikt dos per dag	mg/m2 kroppsyta dos per dag
Tillväxtstörning pga otillräcklig insöndring av endogent tillväxthormon	0,025-0,035	0,7-1,0
Prader-Willis syndrom	0,035	1,0
Turners syndrom	0,045-0,050	1,4
Kronisk njurinsufficiens	0,045-0,050	1,4
Barn födda SGA	0,035	1,0

Vuxna:

Den rekommenderade startdosen för patienter som fortsätter behandlingen med tillväxthormon efter att ha behandlats för tillväxthormonbrist under barndomen är 0,2 – 0,5 mg/dag. Dosen ökas eller minskas enligt patientens individuella behov, beräknad efter IGF-I –koncentrationen.

För patienter som börjar behandlingen som vuxna bör behandlingen starta med en låg dos, 0,15 – 0,3 mg per dag. Dostitrering sker individuellt och baseras på patientens IGF-I nivåer.

I båda fallen ska målet för behandlingen vara att uppnå IGF-I koncentrationer inom 2 SD av medelvärdet korrigerat för patientens ålder. Vid behandling av patienter med normala

IGF-I nivåer vid behandlingsstart kan dostitreringen ske upp till den övre delen av normalområdet för IGF-I (+2 SD). Kliniskt svar (effekt och biverkningar) kan också användas som stöd vid dostitrering. Det förekommer att patienter med GHD inte uppnår normala IGF-I-koncentrationer trots goda kliniska resultat. För dessa patienter behöver dosen inte höjas. Underhållsdosen behöver sällan överstiga 1,0 mg per dag. Kvinnor kan behöva högre dosering än män, särskilt om de samtidigt erhåller peroral östrogensubstitution. Män kan uppvisa en ökad IGF-I känslighet över tiden vilket kan föranleda behov av dosreduktion. Doseringen av tillväxthormon bör kontrolleras var 6:e månad. Den fysiologiska produktionen av tillväxthormon avtar normalt med stigande ålder, varför dosen bör justeras. För patienter äldre än 60 år ska behandlingen starta med dosen 0,1-0,2 mg/dag. Dosen ökas långsamt efter varje patientens individuella behov. Minsta effektiva dos skall eftersträvas. Underhållsdosen för dessa patienter överskrider sällan 0,5 mg per dag.

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Somatropin får inte användas om det finns tecken på aktiv tumör. Intrakraniala tumörer måste vara inaktiva och terapi mot tumörer ska vara avslutad före start av behandling med tillväxthormon. Behandlingen måste avbrytas om det finns tecken på tumörtillväxt.

Genotropin skall inte användas för tillväxtbehandling hos barn med slutna epifyser.

Patienter med akuta kritiska sjukdomstillstånd som komplikationer efter öppen hjärtkirurgi, bukkirurgi, multipeltrauma, akut andningsinsufficiens eller liknande tillstånd skall inte behandlas med GENOTROPIN (för patienter som får substitutionsbehandling, se avsnitt 4.4).

Diagnos skall bekräftas innan behandling startar. Behandling med GENOTROPIN skall initieras och följas upp av läkare med adekvat kompetens och erfarenhet.

Myosit är en mycket sällsynt biverkan som kan relateras till konserveringsmedlet metakresol. Vid myalgi eller oproportionerlig smärta vid injektionsstället, bör myosit misstänkas och om detta kan bekräftas, skall GENOTROPIN utan metakresol användas.

Den maximala rekommenderade dagliga dosen ska inte överstigas (se avsnitt 4.2).

Insulinkänslighet

Somatropin kan minska insulinkänsligheten. För patienter med diabetes kan insulindosen behöva justeras efter påbörjad behandling med somatropin. Patienter med diabetes, nedsatt glukosintolerans eller med annan riskfaktor för diabetes ska noga övervakas under behandling med somatropin.

Sköldkörtelfunktion

Tillväxthormon ökar den extratyroidala omvandlingen av T4 till T3, vilket kan resultera i en reducering av serum T4 och en ökning av serum T3. Däremot har nivåerna av de perifera sköldkörtelhormonerna hållit sig inom referensvärdena för majoriteten av friska personer men hypotyreoidism kan teoretiskt sett uppkomma hos patienter med subklinisk hypotyreoidism. Därför bör sköldkörtelfunktionen övervakas hos alla patienter. Hos patienter med hypopituitarism och substitutionsterapi måste den potentiella effekten av tillvästhormon på sköldkörtelfunktionen noga övervakas.

Vid sekundär tillväxthormonbrist till följd av behandling för malign sjukdom bör man vara uppmärksam på eventuella recidiv av grundsjukdomen. En ökad risk för en sekundär neoplasm har rapporterats hos patienter som överlevt cancer i barndomen och som därefter behandlats med somatropin. Intrakraniella tumörer, framför allt meningiom, var den mest vanliga sekundära neoplasmen hos patienter som strålbehandlats mot huvudet.

Hos patienter med endokrina sjukdomstillstånd, bl.a. tillväxthormonbrist, föreligger en jämförelsevis ökad risk för epifysiolys i höftleden. Barn som haltar under behandling med somatropin bör därför undersökas.

Godartad intrakraniell hypertension

Vid kraftig eller plötslig huvudvärk, synstörningar, illamående och/eller kräkningar, bör funduskopi utföras för att utesluta papillödem. Förekomst av papillödem kan orsakas av benign intrakraniell hypertension. Om så är fallet skall behandling med tillväxthormon avbrytas. Erfarenhet av att återinsätta behandling hos dessa patienter saknas. Om behandling med tillväxthormon återinsätts ska patienten monitoreras noggrant avseende symptom på intrakraniell hypertension.

Leukemi

Leukemi har rapporterats hos ett mycket litet antal patienter med tillväxthormonbrist, vissa av dessa har behandlats med somatropin. Emellertid finns inget bevis på en ökad incidens av leukemi hos patienter utan anlagsfaktorer behandlade med tillväxthormon.

Antikroppar

Som för alla produkter innehållande somatropin kan en liten andel patienter utveckla antikroppar mot Genotropin. Genotropin har givit upphov till antikroppsbildning hos ca 1% av behandlade patienter. Bindningskapaciteten hos dessa antikroppar har varit låg och inte visat någon effekt på tillväxthastigheten. Test för antikroppar mot somatropin bör genomföras hos patienter med oförklarad utebliven effekt.

Äldre patienter

Erfarenhet från behandling av patienter över 80 år är begränsad. Äldre patienter kan vara mer känsliga för Genotropin, och kan därför möjligen i högre grad få biverkningar.

Akut kritisk sjukdom

Effekterna av GENOTROPIN på tillfrisknande studerades i två placebo-kontrollerade prövningar omfattande 522 kritiskt sjuka vuxna patienter, som led av komplikationer efter öppen hjärtkirurgi, bukkirurgi, multipeltrauma eller akut andningsinsufficiens. Dödligheten var högre för patienter som behandlats med 5,3 eller 8 mg GENOTROPIN dagligen än för patienter som fått placebo, 42% mot 19%. Mot bakgrund av detta bör denna typ av patienter inte behandlas med GENOTROPIN. Information om säkerheten vid substitutionsbehandling med tillväxthormon för kritiskt sjuka patienter saknas. För patienter som behandlas med GENOTROPIN och som utvecklar likartad eller annan akut sjukdomsbild måste fördelarna med fortsatt GENOTROPIN-behandling vägas mot de potentiella riskerna.

Pankreatit

För de som behandlas med somatropin och upplever buksmärta ska pankreatit övervägas, även om det är sällan förekommande. Detta gäller framförallt barn.

Prader-Willi syndrom

Behandling vid Prader-Willi syndrom bör alltid kombineras med en kalorifattig kost.

Dödsfall har rapporterats i samband med behandling med tillväxthormin av barn med Prader-Willi syndrom, som hade en eller flera av följande riskfaktorer: kraftig övervikt (patienter vars vikt/längd överskrider 200 %), tidigare nedsatt lungfunktion eller sömnapné eller oidentifierad luftvägsinfektion. Risken kan vara förhöjd hos patienter med en eller flera av dessa riskfaktorer.

Barn med Prader-Willi syndrom skall utredas avseende obstruktion i övre luftvägarna, sömnapné och luftvägsinfektioner innan behandling med somatropin påbörjas.

Om patologiska fynd görs under utredning avseende obstruktion i övre luftvägarna skall barnet remitteras till öron-, näs- och halsspecialist för behandling, och andningssvårigheterna skall vara avhjälpta innan behandling med tillväxthormon påbörjas.

Alla patienter med Prader-Willi syndrom skall utredas angående sömnapné, med vedertagna metoder som polysomnografi eller oximetri över natten, innan behandling med tillväxthormon påbörjas. Patienterna skall följas noggrant om sömnapné misstänks.

Behandlingen skall avbrytas om patienten visar tecken på obstruktion i övre luftvägarna (även snarkning eller ökat snarkande), och en ny öron-, näs- och halsutredning bör göras.

Patienterna ska bevakas vad gäller tecken på luftvägsinfektioner, vilka bör diagnostiseras så tidigt som möjligt och behandlas effektivt.

Alla patienter med Prader-Willi syndrom skall också hålla noggrann viktkontroll före och under tiden för behandling med tillväxthormon

Skolios är vanligt hos patienter med Prader-Willi syndrom. Skolios kan utvecklas hos alla barn som växer snabbt. Man bör vara observant på tecken på skolios under behandling.

Erfarenheten av längre tids behandling av vuxna och patienter med Prader-Willi syndrom är begränsad.

Hos korta barn födda SGA bör andra medicinska orsaker eller behandlingar som kan förklara tillväxstörningen uteslutas innan behandling påbörjas.

Korta barn som är födda SGA

För korta barn födda SGA bör fasteinsulin och fasteglukos testas innan behandling påbörjas och därefter 1 gång per år. Patienter med ökad risk för diabetes mellitus (t.ex. hereditet för diabetes, övervikt, allvarlig insulinresistens, acanthosis nigricans) bör testas för oral glukostolerans (OGTT). Vid konstaterad diabetes skall behandling med tillväxthormon inte påbörjas. För korta barn födda SGA rekommenderas att IGF-I nivån kontrolleras innan behandling påbörjas och därefter 2 gånger per år. Om IGF-I nivåerna vid upprepade mätningar överstiger +2SD, jämfört med normala nivåer avseende ålder och pubertal status, kan IGF-I/IGFBP-3 förhållandet utgöra underlag för dosjustering.

Erfarenhet från att påbörja behandling av SGA-patienter som befinner sig nära pubertetsstart är begränsad. Därför rekommenderas inte att påbörja behandling nära pubertetsstart. Erfarenhet från behandling av patienter med Silver-Russells syndrom är begränsad.

Uppnådd vinst i tillväxt vid behandling av barn födda SGA kan gå förlorad om behandlingen avbryts innan slutlängd har nåtts.

Kronisk njurinsufficiens

Vid kronisk njurinsufficiens skall njurfunktionen vara mindre än 50 %, relaterat till normal funktion, innan behandling initieras. Tillväxten skall följas under ett år innan behandling påbörjas i avsikt att verifiera tillväxtstörning. Under denna period skall konservativ behandling av njurinsufficiensen (vilket inkluderar kontroll av acidos, hyperparatyroidism och näringsstatus) vara etablerad. Konservativ behandling av njurinsufficiens skall bibehållas under pågående behandling med tillväxthormon. Behandlingen skall avbrytas vid transplantation.

Data på slutlängd hos patienter med kronisk njurinsufficiens, som behandlats med Genotropin, finns ännu inte tillgängliga.

Samtidig behandling med glukokortikoider kan hämma den tillväxtgynnande effekten av produkter innehållande somatropin. Därför bör patienter behandlade med glukokortikoider följas noga med avseende på den potentiella inverkan av glukokortikoidbehandlingen på tillväxten.

Data från en interaktionsstudie, genomförd på vuxna med tillväxthormonbrist, indikerar att administration av somatropin kan öka clearance av substanser som metaboliseras av cytokrom P450 isoenzymer. I synnerhet kan clearance för substanser som metaboliseras via cytokrom P 450 3A4 (t ex steroider, kortikosteroider, antiepileptika och cyklosporin) öka vilket resulterar i lägre plasmanivåer för dessa substanser. Den kliniska betydelsen av detta är okänd. Se även 4.4 för patienter med diabetes mellitus och bristande sköldkörtelfunktion och 4.2 för patienter som får substitutionsbehandling med peroralt östrogen

Graviditet

Utförda djurstudier är otillräckliga för att fastställa somatropins påverkan på graviditet, fosterutveckling, nedkomst eller utveckling efter födseln (se avsnitt 5.3). Det finns inga kliniska studier tillgängliga på exponering under graviditet. Därför rekommenderas inte produkter innehållande somatropin under graviditet och till kvinnor i fertil ålder utan antikonceptionsbehandling.

Amning

Inga kliniska studier har genomförts på produkter innehållande somatropin och ammande kvinnor. Det är inte känt huruvida somatropin utsöndras i human bröstmjölk, men absorption av intakt protein från barnets mag-tarmkanal är ytterst osannolikt. Försiktighet att administrera somatropin till ammande kvinnor bör ändå gälla.

GENOTROIPIN har inga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Patienter med brist på tillväxthormon karaktäriseras av reducerad extracellulär volym. När behandling med somatropin påbörjas korrigeras detta snabbt. Hos vuxna patienter är biverkningar relaterade till vätskeretention, såsom perifert ödem, muskuloskeletal stelhet, ledvärk, myalgi och parestesier vanliga. I allmänhet är dessa biverkningar milda till moderata, uppkommer inom de första behandlingsmånaderna och avtar spontant eller efter dosreduktion.

Frekvensen av dessa biverkningar är relaterad till den givna dosen, patienternas ålder och är troligen omvänt relaterad till patientens ålder vid vilken han eller hon först fick brist på tillväxhormon. Hos barn är sådana biverkningar ovanliga.

Genotropin har givit upphov till antikroppsbildning hos ca 1% av patienterna. Bindningskapaciteten hos dessa antikroppar har varit låg och inga kliniska förändringar har satts i samband med bildandet av dessa, se avsnitt 4.4.

Lista över biverkningar i tabellform

Tabell 1–6 visar biverkningarna indelade efter organsystemklass och frekvens enligt följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) för vart och ett av de angivna tillstånden.

Kliniska prövningar hos barn med GHD

Tabell 1 Långtidsbehandling av barn med tillväxtstörning på grund av otillräcklig insöndring av tillväxthormon
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)			Leukemi†
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet						Parestesi* Benign intrakraniell hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv			Artralgi*			Myalgi* Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället	Reaktion vid injektions-stället$					Perifert ödem*
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd. † Har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon som behandlats med somatropin, men incidensen tycks vara likvärdig hos barn utan brist på tillväxthormon.

Kliniska prövningar hos barn med Turners syndrom

Tabell 2 Långtidsbehandling av barn med tillväxtstörning på grund av Turners syndrom
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)						Leukemi†
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet						Parestesi* Benign intrakraniell hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Artralgi*					Myalgi* Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället						Perifert ödem* Reaktion vid injektionsstället$
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd. † Har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon som behandlats med somatropin, men incidensen tycks vara likvärdig hos barn utan brist på tillväxthormon.

Kliniska prövningar hos barn med kronisk njursvikt

Tabell 3 Långtidsbehandling av barn med tillväxtstörning på grund av kronisk njursvikt
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)						Leukemi†
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet						Parestesi* Benign intrakraniell hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv						Artralgi* Myalgi* Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Reaktion vid injektions-stället$				Perifert ödem*
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd. † Har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon som behandlats med somatropin, men incidensen tycks vara likvärdig hos barn utan brist på tillväxthormon.

Kliniska prövningar hos barn med SGA

Tabell 4 Långtidsbehandling av barn med tillväxtstörning på grund av att de är födda SGA – small for gestational age, dvs små i förhållande till fostertidens längd
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)						Leukemi†
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet						Parestesi* Benign intrakraniell hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv			Artralgi*			Myalgi* Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Reaktion vid injektions-stället$				Perifert ödem*
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd. † Har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon som behandlats med somatropin, men incidensen tycks vara likvärdig hos barn utan brist på tillväxthormon.

Kliniska prövningar vid PWS

Tabell 5 Långtidsbehandling och förbättring av kroppssammansättning hos barn med tillväxtstörning på grund av Prader-Willi syndrom
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)						Leukemi†
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet		Parestesi* Benign intrakraniell hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv		Artralgi* Myalgi*				Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Perifert ödem*				Reaktion vid injektionsstället$
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd. † Har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon som behandlats med somatropin, men incidensen tycks vara likvärdig hos barn utan brist på tillväxthormon.

Kliniska prövningar hos vuxna med GHD

Tabell 6 Ersättningsbehandling hos vuxna med brist på tillväxthormon (Growth Hormone Deficiency, GHD)
Organsystem	Mycket vanliga 1/10	Vanliga 1/100, <1/10	Mindre vanliga 1/1 000, <1/100	Sällsynta 1/10 000, <1/1 000	Mycket sällsynta <1/10 000	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Metabolism och nutrition						Diabetes typ 2
Centrala och perifera nervsystemet		Parestesi* Karpaltunnel-syndrom				Benign intrakranielll hypertension
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Artralgi*	Myalgi* Muskuloskeletal stelhet*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället	Perifert ödem*					Reaktion vid injektions-stället $
Undersökningar						Minskad nivå av kortisol i blodet‡
*I allmänhet är dessa biverkningar lindriga till måttliga, uppstår inom de första månaderna av behandlingen och avtar spontant eller vid dosreduktion. Incidensen för dessa biverkningar står i relation till den administrerade dosen och patientens ålder, och eventuellt i omvänt förhållande till patientens ålder då bristen på tillväxthormon debuterar. $ Övergående reaktioner vid injektionsstället har rapporterats hos barn. ‡ Den kliniska betydelsen är okänd.

Minskade nivåer av kortisol i serum

Det har rapporterats att somatropin reducerar kortisolnivåerna i serum, troligen genom att påverka bärarproteiner eller genom ökat leverclearance. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter tycks begränsad. Kortisonterapi bör dock optimeras innan behandling med Genotropin påbörjas.

Prader-Willi syndrom

Efter att Genotropin godkänts för försäljning har sällsynta dödsfall rapporterats i samband med behandling med somatropin hos patienter med Prader-Willi syndrom. Något samband har dock inte påvisats.

Leukemi

Fall av leukemi (sällsynta eller mycket sällsynta) har rapporterats hos barn med brist på tillväxthormon, varav några hade behandlats med somatropin efter marknadsintroduktionen. Det finns dock inga belägg för ökad risk för leukemi utan predisponerande faktorer, som till exempel strålbehandling av hjärnan eller huvudet.

Förskjutning av övre femurepifys och Legg–Calvé–Perthes sjukdom

Förskjutning av övre femurepifys och Legg–Calvé–Perthes sjukdom har rapporterats hos barn som behandlats med tillväxthormon. Förskjutning av övre femurepifys förekommer oftare vid endokrina sjukdomar, och Legg–Calvé–Perthes sjukdom är vanligare hos kortväxta. Det är dock okänt om dessa två tillstånd är vanligare eller inte under behandling med somatropin. Dessa diagnoser bör övervägas hos barn som upplever obehag eller smärta i höft eller knä.

Övriga biverkningar

Övriga biverkningar kan betraktas som klasseffekter av somatropin, däribland möjlig hyperglykemi på grund av minskad insulinkänslighet, minskad nivå av fritt tyroxin och benign intrakraniell hypertension.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Symtom:

Akut överdosering kan leda till hypoglykemi vilket senare övergår i hyperglykemi.

Överdosering över längre tidsperioder resulterar i symptom som överensstämmer med de som är kända vid överproduktion av tillväxthormon.

Farmakoterapeutisk grupp: Hypofysframlobens hormoner samt analoger

ATC-kod: H01AC01

Somatropin är ett potent ämnesomsättningshormon med betydelse för metabolismen av lipider, kolhydrater och proteiner. Hos barn med brist på endogent tillväxthormon, stimulerar somatropin längdtillväxten och ökar tillväxttakten. Hos vuxna, såväl som hos barn, bibehåller somatropin en normal kroppskomposition genom att öka kväveretentionen och stimulera skelettmuskeltillväxten samt genom att mobilisera fettdepåerna. I synnerhet påverkas viceral fettvävnad av somatropin. Somatropin ökar också lipolysen och minskar upptaget av triglycerider i kroppens fettdepåer. Serumkoncentrationer av IGF-I och IGFBP3 (Insulin-like Growth Factor Binding Protein 3) ökas med somatropin. Dessutom har följande effekter visats:

I kliniska studier har barn födda SGA behandlats med doser om 0,033 och 0,067 mg/kg kroppsvikt/dag tills slutlängd uppnåtts. För 56 patienter, som behandlats kontinuerligt och som uppnått slutlängd, blev den genomsnittliga skillnaden från längd vid start av behandling +1,90 SDS (0,033 mg/kg kroppsvikt/dag) och +2,19 SDS (0,067 mg/kg kroppsvikt/dag). Litteraturdata angående obehandlade barn födda SGA utan tidig spontan återhämtning tyder på en senare tillväxt på 0,5 SDS. Erfarenheten från längre tids behandling är fortfarande begränsad.

Absorption

Biotillgängligheten av subkutant administrerat somatropin är ca 80% både hos friska patienter och patienter med tillväxthormonbrist. En subkutan dos av 0,035 mg/kg somatropin resulterar i en plasmakoncentrationstopp (C_max) på mellan 13 och 35 ng/ml och t_max infaller efter 3-6 timmar.

Utsöndring

Medelhalveringstiden för somatropin efter intravenös administrering till vuxna med tillväxthormonbrist är ca 0,4 tim. En halveringstid på 2-3 tim uppnås emellertid efter subkutan administrering. Den observerade skillnaden beror sannolikt på den långsammare absorptionen från injektionsstället vid subkutan administrering.

Sub-populationer

Den absoluta biotillgängligheten för somatropin verkar vara densamma för män och kvinnor vid subkutan administration.

Information gällande farmakokinetiken för somatropin hos barn och äldre, i olika raser och för patienter med njur-, lever- eller hjärt-insufficiens saknas eller är ofullständig.

I studier beträffande allmän toxicitet, lokal tolerans och reproduktionstoxicitet har inga kliniskt relevanta effekter observerats.

Genotoxicitetsstudier in vitro och in vivo avseende genmutation och framkallande av kromosomskadande effekter har varit negativa.

Ökad kromosomfragilitet har observerats i en in-vitro studie på lymfocyter från patienter som under lång tid behandlats med somatropin och med tillägg av den radiomimetiska medicinen bleomycin. Den kliniska betydelsen av detta fynd är oklar.

I en annan studie, upptäcktes ingen ökad frekvens av kromosomförändringar i lymfocyterna hos patienter som under lång tid behandlats med somatropin.

Genotropin 5 mg respektive 12 mg pulver innehåller:

Pulvret (främre delen):

glycin (E640)

vattenfri mononatriumfosfat (E339)

vattenfridinatriumfosfat (E339)

mannitol (E421).

Spädningsvätskan (bakre delen):

vatten för injektionsvätskor

metakresol

mannitol (E421).

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

3 år.

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats i 4 veckor vid 2^oC-8^oC.

Ur mikrobiologisk synvinkel kan produkten efter beredning förvaras i 4 veckor 2^oC‑8^oC.

För andra lagringstider och lagringsförhållanden ansvarar användaren själv för.

Före beredning:

Förvaras vid 2º C-8 ^oC (i kylskåp). Kan förvaras högst en månad vid högst 25º C. Förvara tvåkammarampullen/den förfyllda pennan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Efter beredning:

Förvaras vid 2º C-8º C (i kylskåp). Får inte frysas. Förvara tvåkammarampullen/den förfyllda pennan i ytterkartongen. Ljuskänsligt. För förvaringsanvisningar av det beredda läkemedlet, se avsnitt 6.3.

Pulver och 1 ml spädningsvätska i en tvåkammarampull av glas (typ I) med brombutylgummikolv. Ampullen är förseglad med en bromobutylpropp och en aluminiumkapsyl i ena änden och med en brombutylpropp i den andra.

Tvåkammarampullen ska användas tillsammans med injektionshjälpmedlet för flergångsbruk, Genotropin Pen. Den finns också tillgänglig som förfylld flerdospenna för engångsbruk, GoQuick.

Genotropin Pen är färgkodad, och måste användas tillsammans med motsvarande tvåkammarampull för att dosen ska bli korrekt.

Genotropin Pen 5 (grön) måste användas tillsammans med ampull Genotropin 5 mg (grön).

Genotropin Pen 12 (lila) måste användas tillsammans med ampull Genotropin 12 mg (lila).

Förfylld penna GoQuick 5 mg har grön färgkod.

Förfylld penna GoQuick 12 mg har lila färgkod.

Förpackningsstorlekar

1x 5 mg, 5x5 mg, 20(4x5x5 mg), 1x5 mg förfylld penna, 5x5 mg förfyllda pennor

1x12 mg och 5x12 mg, 1x12 mg förfylld penna, 5x12 mg förfyllda pennor

Alla förpackningsstorlekar kommer inte att marknadsföras.

Bered pulvret endast med medföljande vätska.

Lösningen bereds genom att Genotropin Pen eller GoQuick skruvas ihop varvid pulver och lösningsmedel i tvåkammarampullen blandas. Snurra långsamt så att pulvret löses upp. Skaka inte lösningen under beredningen eftersom det kan göra att den aktiva substansen denaturerar. Se bipackad bruksanvisning.

Färdigberedd lösning är färglös eller svagt opalescent. Den färdigberedda injektionslösningen ska kontrolleras innan den används. Endast klar lösning utan partiklar ska användas.

Utförliga instruktioner för förberedelse och administrering av den beredda Genotropin-produkten finns i bipacksedelns avsnitt 3, ”Att injicera Genotropin” och i bruksanvisningen för respektive produkt.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar. Tomma GoQuick pennor får inte fyllas på nytt och ska kasseras på lämpligt sätt.

Pfizer Innovations AB

191 90 Sollentuna

11483 och 16288

2000-08-25 / 2010-02-01

1992-01-10 / 2010-02-01

2015-05-25