Information för alternativet: Heracillin 750 Mg Filmdragerad Tablett, Heracillin 1 G Filmdragerad Tablett, Heracillin 500 Mg Filmdragerad Tablett, Heracillin 125 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Heracillin 750 Mg Filmdragerad Tablett Heracillin 1 G Filmdragerad Tablett Heracillin 500 Mg Filmdragerad Tablett Heracillin 125 Mg Filmdragerad Tablett
2. Heracillin 50 Mg/Ml Pulver Till Oral Suspension
3. Heracillin 25 Mg/Ml Pulver Till Oral Suspension

Produktresumé

Heracillin 125 mg filmdragerade tabletter

Heracillin 500 mg filmdragerade tabletter

Heracillin 750 mg filmdragerade tabletter

Heracillin 1 g filmdragerade tabletter

1 tablett innehåller flukloxacillinnatriummonohydrat motsvarande flukloxacillin 125 mg,

500 mg, 750 mg respektive 1 g.

Hjälpämne med känd effekt:

Heracillin 125 mg innehåller 6 mg natrium per tablett.

Heracillin 500 mg innehåller 29 mg natrium per tablett.

Heracillin 750 mg innehåller 44 mg natrium per tablett.

Heracillin 1 g innehåller 58 mg natrium per tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1

Filmdragerad tablett.

Heracillin 125 mg: Vit, avlång tablett, 5,2 x 10 mm.

Heracillin 500 mg: Vit, avlång, med brytskåra på ena sidan, 8 x 17 mm. Tabletten kan delas i två lika stora delar.

Heracillin 750 mg: Vit, avlång, tablett märkt med ”FL | UC” på en sida och med brytskåra på den andra sidan, 8 x 20 mm. Tabletten kan delas i två lika stora delar.

Heracillin 1 g: Vit, elliptisk, tablett med brytskåra och märkt med på ena sidan, 9,6 x 21 mm. Tabletten kan delas i två lika stora delar.

Heracillin används när stafylokocketiologi misstänks eller verifierats:

Hud- och mjukdelsinfektioner.

Infektioner i leder och skelett samt lungor.

Vuxna:

Hud- och mjukdelsinfektioner

1 g 3 gånger per dygn.

Infektion i leder och skelett

1-1,5 g 3 gånger dagligen. Vid behov (t ex vid osteomyelit och osteit) kan dosen höjas till 6 g fördelat på 3-6 doseringstillfällen.

Vid kronisk stafylokockosteomyelit: 1,5 g 3 gånger per dygn i 6 månader.

Infektion i lungor

Efter behandling med parenteralt preparat med förbättring av tillståndet, kan infektionen fortsättningsvis behandlas med flukloxacillin i dosen 1 g 3 gånger per dygn.

Barn:

Infektion i lungor samt hud- och mjukdelsinfektioner

30-50 mg/kg kroppsvikt och dygn.

Doseringsexempel:

20 kg: 2 tabletter 125 mg 3 gånger per dygn.

30 kg: 3 tabletter 125 mg 3 gånger per dygn

40 kg: 4 tabletter 125 mg 3 gånger per dygn (eller1 tablett 500 mg 3 gånger per dygn)

 50 kg: som vuxna (1 g 3 gånger per dygn)

Infektioner i leder och skelett samt allvarliga infektioner i lungor, hud- och mjukdelar

Dygnsdosen för barn över 2 år kan höjas till den dubbla dvs 60-100 mg/kg kroppsvikt och dygn.

Heracillin ger bäst effekt om läkemedlet tas mellan måltiderna.

Heracillin tabletter har en salivresistent dragering för att skona normalfloran i munhåla och svalg.

Överkänslighet mot penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer. Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.

Det föreligger risk för leverskada vid användning av flukloxacillin. Denna risk är sällsynt men ökar sannolikt vid högre ålder och vid längre tids behandling (se avsnitt 4.8).

Heracillin 125 mg innehåller 6 mg natrium per tablett, Heracillin 500 mg innehåller 29 mg natrium per tablett, Heracillin 750 mg innehåller 44 mg natrium per tablett och Heracillin 1 g innehåller 58 mg natrium per tablett. Detta bör tas i beaktande vid behandling av patienter som ordinerats saltfattig kost.

Följande kombinationer med Heracillin kan kräva dosanpassning: metotrexat och warfarin.

Ett allvarligt fall med svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V, organiska syror som kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. En misstänkt interaktion finns också beskriven efter kombination av metotrexat och mezlocillin samt ett annat fall efter kombination av metotrexat och amoxicillin.

Till läkemedelsbiverkningskommittén har flera fall rapporterats där effekten av warfarin minskade vid samtidig peroral behandling med flukloxacillin. Oklar mekanism.

Probenecid fördröjer den renala utsöndringen av flukloxacillin, vilket kan leda till högre serumkoncentrationer av flukloxacillin under längre tid.

Graviditet

Omfattande kliniska data talar för att flukloxacillin inte medför ökad risk för fosterskada.

Amning

Flukloxacillin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser. Heracillin kan användas av ammande kvinnor.

Heracillin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Vanligast är gastrointestinala biverkningar, som förekommer hos cirka 5% av behandlade patienter.

Beräknade biverkningsfrekvenser rangordnas enligt följande: Vanliga (≥1/100, <1/10); Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100); Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); Mycket sällsynta

(<1/10 000); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Infektioner och Infestationer	Sällsynta	Pseudomembranös kolit.
Blodet och lymfsystemet	Mindre vanliga	Eosinofili.
	Sällsynta	Agranulocytos.
Immunsystemet	Sällsynta	Anafylaktiska reaktioner.
Centrala och perifera nervsystemet	Ingen känd frekvens	Yrsel
Magtarmkanalen	Vanliga Ingen känd frekvens	Illamående, diarré Buksmärtor, kräkningar
Lever och gallvägar*	Sällsynta	Leverpåverkan av oftast blandad kolestatisk-hepatocellullär typ.
Hud och subkutan vävnad	Vanliga	Exantem.
	Mindre vanliga Mycket sällsynta	Urtikaria. Klåda.

Svampöverväxt i munhåla och underliv kan förekomma.

*Lever och gallvägar

Det föreligger risk för leverskada vid användning av flukloxacillin. Denna risk är sällsynt men ökar sannolikt vid högre ålder och vid längre tids behandling (se avsnitt 4.4).

Det finns bevis för att risken för flukloxacillininducerad leverskada ökar hos personer som bär på allelen HLA-B*5701. Trots denna starka association kommer endast 1 av 500-1000 bärare utveckla leverskada. Följaktligen är det positiva prediktiva värdet av att testa för allel HLA-B*5701 med avseende på leverskada mycket lågt (0,12%) och rutinmässig screening för denna allel rekommenderas inte.

Rapportering av misstänkta biverkningar:

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Akuta reaktioner beror främst på hypersensibilisering.

Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma. Hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.

I undantagsfall kan anafylaktisk chock inträffa inom 20-40 minuter.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys. Behandling vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst, hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst, vätska, acidoskorrektion.

Farmakoterapeutisk grupp: Betalaktamasresistenta penicilliner.

ATC-kod: J01CF05.

Flukloxacillin tillhör gruppen isoxazolylpenicilliner, som förenar hög aktivitet mot betalaktamasproducerande stafylokocker med god syrastabilitet. Flukloxacillin verkar genom att hämma bakteriernas cellväggssyntes och effekten är baktericid. Den antibakteriella effekten är bäst korrelerad till den tid som antibiotikakoncentrationen överstiger MIC.

Antibakteriellt spektrum

Känsliga	Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker inklusive betalaktamasproducerande stammar Streptokocker och pneumokocker
Resistenta	Meticillinresistenta stafylokocker Enterokocker Gramnegativa bakterier Clostridium difficile

Resistens är vanlig (ca 40%) hos koagulasnegativa stafylokocker p g a meticillinresistens.

Streptokocker och pneumokocker är mer känsliga för bensylpenicillin och penicillin V än för flukloxacillin.

Resistensmekanism: Resistens mot isoxazolylpenicilliner (s.k. meticillinresistens) orsakas av att bakterien producerar ett förändrat penicillinbindande protein. Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner). Meticillinresistenta stafylokocker har generellt låg känslighet för samtliga betalaktamantibiotika.

Resistensutveckling I Sverige är resistens mot isoxazolylpenicilliner sällsynt hos Staphylococcus aureus men vanlig hos koagulasnegativa stafylokocker. Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är vanliga i vissa delar av Europa.

Penicillinresistenta pneumokocker är ovanliga i Sverige. Sådana stammar är resistenta mot kloxacillin. Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

Leverskada

Det finns bevis för att risken för flukloxacillininducerad leverskada ökar hos personer som bär på allelen HLA-B*5701. Trots denna starka association kommer endast 1 av 500 -1000 bärare utveckla leverskada. Följaktligen är det positiva prediktiva värdet av att testa för allel HLA-B*5701 med avseende på leverskada mycket lågt (0,12%) och rutinmässig screening för denna allel rekommenderas inte.

Flukloxacillin har god absorption efter peroral tillförsel. Administrering i samband med måltid påverkar absorptionen negativt. Den biologiska halveringstiden i serum är ca 80-90 minuter och bindningen till serumproteiner uppgår till 94-95%. Av de olika isoxazolyl-penicillinerna ger Heracillin den högsta andelen av fritt (icke proteinbundet) penicillin i serum. Eliminationen av flukloxacillin sker huvudsakligen i njurarna via tubulär sekretion och glomerulär filtration. Inom 6 timmar utsöndras ca 50-55% av en peroral dos med urinen.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Tablettkärna: Magnesiumstearat, povidon, kroskarmellosnatrium, mikrokristallin cellulosa.

Filmdragering: Titandioxid (färgämne E171), hypromellos, makrogol 6000, paraffin.

Ej relevant.

125 mg, 500 mg, 750 mg, 1 g: 2 år.

Tabletter i tryckförpackning (endos) har hållbarhet begränsad till 6 månader efter det att ytterpåsen av aluminium har öppnats.

125 mg, 500 mg, 750 mg, 1 g: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

125 mg: 30 tabletter i plastburk av HDPE med polypropenlock innehållande torkmedel bestående av kiselgel och molekylsikt.

500 mg: 30, 50 och 100 tabletter i plastburk av HDPE med polypropenlock innehållande torkmedel bestående av kiselgel och molekylsikt. 98 (2 x 49) x 1 tabletter i tryckförpackning (endos) bestående av PVC/Thermoelast (TE)/PVDC och aluminiumfolie.

750 mg: 20, 30, 50 och 100 tabletter i plastburk av HDPE med polypropenlock innehållande torkmedel bestående av kiselgel och molekylsikt. 98 (2 x 49) x 1 tabletter i tryckförpackning (endos) bestående av PVC/Thermoelast (TE)/PVDC och aluminiumfolie.

1 g: 21, 30, 50 och 75 tabletter i plastburk av HDPE med polypropenlock innehållande torkmedel bestående av kiselgel och molekylsikt.

Inga särskilda anvisningar.

Meda AB

Box 906

170 09 Solna

Tabletter 125 mg: 10486

Tabletter 500 mg: 9025

Tabletter 750 mg: 11457

Tabletter 1 g: 44918

9 Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

	Första godkännande:	Förnyat godkännande:
Tabletter 125 mg:	1986-12-12	2007-01-01
Tabletter 500 mg:	1975-01-24	2007-01-01
Tabletter 750 mg:	1991-11-29	2007-01-01
Tabletter 1 g:	2011-12-15

2016-06-21