Produktresumé

Hypoloc 5 mg tabletter

En tablett innehåller 5 mg nebivolol som nebivololhydroklorid: 2,5 mg SRRR-nebivolol (eller d-nebivolol) och 2,5 mg RSSS-nebivolol (eller l-nebivolol)

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 141,75 mg laktosmonohydrat (se avsnitt 4.4 och 6.1)

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Tablett.

Vita, runda tabletter med krysskåra.

Tabletten kan delas i 4 lika delar.

Hypertoni

Behandling av essentiell hypertoni.

Kronisk hjärtsvikt (CHF)

Behandling av stabil mild till måttlig kronisk hjärtsvikt som supplement till standardbehandling hos äldre patienter ≥ 70 år.

Dosering

Hypertoni

Vuxna

Dygnsdosen är en tablett (5 mg) som bör tas vid samma tid varje dag.

Den blodtryckssänkande effekten inträder efter 1-2 veckors behandling. I enstaka fall uppnås optimal effekt först efter fyra veckor.

Kombination med andra blodtryckssänkande medel

Beta-receptorblockerare kan ges som monoterapi eller tillsammans med andra blodtryckssänkande läkemedel. Hittills har en förstärkt blodtryckssänkande effekt iakttagits endast när Hypoloc 5 mg gavs tillsammans med hydroklorotiazid 12,5-25 mg.

Patienter med nedsatt njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion bör behandlingen inledas med 2,5 mg dagligen. Vid behov kan dosen ökas till 5 mg.

Patienter med leverinsufficiens

Erfarenheten från behandling av patienter med leverinsufficiens eller nedsatt leverfunktion är begränsad. Därför är Hypoloc kontraindicerat för dessa patienter.

Äldre

Hos patienter över 65 år bör behandlingen inledas med 2,5 mg dagligen. Vid behov kan dygnsdosen ökas till 5 mg. Erfarenheten från behandling av patienter över 75 år är begränsad. Vid behandling av äldre patienter skall försiktighet iakttas och noggrann uppföljning ske.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Hypoloc för barn och ungdomar i åldern under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga. Användning rekommenderas därför inte till barn och ungdomar.

Kronisk hjärtsvikt (CHF)

Behandlingen av stabil kronisk hjärtsvikt ska initieras med gradvis upptitrering av dosen tills optimal individuell underhållsdos är uppnådd.

Patienter bör ha haft en stabil kronisk hjärtsvikt utan akut svikt under de senaste 6 veckorna.

Det rekommenderas att behandlande läkare är van att behandla kronisk hjärtsvikt. För patienter som får kardiovaskulär läkemedelsbehandling inklusive diurektika, och/eller digoxin och/eller ACE-hämmare och/eller angiotensin II antagonister bör doseringen av dessa läkemedel ha stabiliserats de senaste två veckorna innan behandling med Hypoloc startar.

Inledande upptitrering bör ske i följande steg med 1-2 veckors intervall utifrån hur patienten tolererar läkemedlet.

1,25 mg nebivolol som ökas till 2,5 mg nebivolol en gång dagligen, därefter 5 mg en gång dagligen och sedan 10 mg en gång dagligen. Maximal rekommenderad dos är 10 mg en gång dagligen.

Behandlingsstart och dosökningar bör utföras under överinseende av en erfaren läkare under en period på minst 2 timmar för att säkerställa att klinisk status (särskilt med hänsyn till blodtrycket, hjärtpuls, ledningsstörningar, tecken på försämring av hjärtsvikt) är stabil.

Biverkningar kan hindra att alla patienter behandlas med rekommenderad maximaldos. Om nödvändigt kan uppnådd dos gradvis reduceras och reintroduceras vid behov.

Vid eventuell försämrad hjärtsvikt eller intolerans under titreringsfasen rekommenderas att först reducera nebivololdosen eller, om nödvändigt, omedelbart sätta ut nebivolol (vid fall av svår hypotoni, försämrad hjärtsvikt med akut lungödem, kardiovaskulär chock, symtomatisk bradykardi eller AV-block). Behandling av stabil kronisk hjärtsvikt med nebivolol är vanligen en långtidsbehandling. Plötslig utsättning av nebivolol rekommenderas inte då detta kan leda till övergående försämring av hjärtsvikten. Om utsättning är nödvändig bör dosen varje vecka gradvis reduceras till halva dosen.

Tabletterna kan intas med mat.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig vid mild till måttlig nedsatt njurfunktion eftersom upptitrering till maximal tolererad dos justeras individuellt. Det finns ingen erfarenhet från patienter med svårt nedsatt njurfunktion (serumkreatinin ≥ 250 µmol/L). Nebivolol rekommenderas därför inte till dessa patienter.

Patienter med leverinsufficiens

Data från patienter med leverinsufficiens är begränsade. Nebivolol är därför kontraindicerat för dessa patienter.

Äldre

Dosjustering är inte nödvändig eftersom upptitrering till maximal tolererad dos justeras individuellt.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Hypoloc för barn och ungdomar i åldern under 18 år har inte fastställts. Användning till barn och ungdomar rekommenderas därför inte. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

Tabletten kan tas med mat.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Leverinsufficiens eller nedsatt leverfunktion.

• Akut hjärtsvikt, kardiovaskulär chock eller episoder med dekompenserad hjärtsvikt som kräver i.v. inotrop behandling.

Hypoloc är dessutom, liksom andra beta-receptorblockerare, kontraindicerat vid:

• kardiogen chock;

• icke kompenserad hjärtinsufficiens;

• sick sinus-syndrom och SA-block;

• AV-block av grad II och III (utan pacemaker);

• anamnes på bronkialspasm och bronkial astma;

• obehandlat feokromocytom;

• metabolisk acidos;

• bradykardi (puls < 60 slag/min) innan behandlingsstart;

• hypotoni (systoliskt blodtryck < 90 mmHg);

• svår perifer cirkulationsrubbning.

Se också 4.8 Biverkningar.

Följande varningar och försiktighetsmått gäller generellt för beta-receptorblockerare.

Anestesi

• Fortsatt behandling med beta-receptorblockerare minskar risken för arytmier under induktion och intubering. Om beta-receptorblockad skall avbrytas inför ett kirurgiskt ingrepp skall medlet sättas ut minst 24 timmar i förväg.

• Försiktighet skall iakttas i samband med vissa anestetika med myokard-deprimerande effekt. Patienten kan skyddas mot vagala reaktioner genom intravenös administrering av atropin.

Hjärta-kärl

• Generellt bör beta-receptorblockerare inte ges till patienter med obehandlad hjärt­insufficiens, såvida inte tillståndet har stabiliserats.

• Hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom skall behandling med beta-receptorblockerare sättas ut gradvis, dvs under 1-2 veckor. Vid behov skall ersättningsterapi sättas in samtidigt, för att undvika exacerbation av angina pectoris.

• Beta-receptorblockerare kan ge upphov till bradykardi: om pulsen sjunker till < 50-55 slag/min vid vila och/eller patienten utvecklar bradykardirelaterade symtom bör dosen sänkas.

• Beta-receptorblockerare bör ges med försiktighet i följande fall:

- Patienter med perifera cirkulationsstörningar (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio intermittens), då dessa besvär kan förvärras.

- Patienter med AV-block av grad I, eftersom betablockerare har negativ effekt på överledningstiden.

- Patienter med Printzmetals angina, på grund av okompenserad alfa-receptormedierad vasokonstriktion i kranskärlen.

- Beta-receptorblockerare kan öka antalet och durationen av anginaattacker.

- Kombination av nebivolol och kalciumantagonister av typen verapamil och diltiazem, klass I anti-arytmatika eller centralt verkande antihypertensiva läkemdel rekommenderas generellt inte, för detaljer se avsnitt 4.5.

Metabolism/Endokrinologi

• Hypoloc påverkar inte glykosnivån hos diabetespatienter. Försiktighet bör dock iakttas när medlet ges till diabetespatienter, eftersom nebivolol kan maskera vissa symtom på hypoglukemi (takykardi, palpitationer).

• Beta-receptorblockerare kan dölja takykardisymtom vid hypertyreoidism. Tvärt utsättande kan intensifiera symtomen.

Andningsvägar

Övrigt

• Patienter med tidigare psoriasis bör ta beta-receptorblockerare endast efter noggrant övervägande.

• Beta-receptorblockerare kan öka känsligheten för allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner.

Initiering av kronisk hjärtsviktsbehandling med nebivolol kräver regelbunden uppföljning. För dosering och administreringssätt se avsnitt 4.2. Plötslig utsättning av behandlingen bör inte ske såvida det inte är klart indicerat. För ytterligare information se avsnitt 4.2.

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Farmakodynamiska interaktioner

Följande interaktioner gäller för beta-receptorblockerare generellt.

Kombinationer som inte rekommenderas

Klass I anti-arytmatika (kinidin, hydrokinidin, cibenzolin, flekainid, disopyramid, lidokain, mexiletin, propafenon): effekten på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt ökas (se avsnitt 4.4).

Kalciumantagonister av typen verapamil/diltiazem: Negativ verkan på kontraktilitet och atrioventrikulär överledning. Intravenös administrering av verapamil hos patienter som behandlas med beta-receptorblockerare kan medföra uttalad hypotension och atrioventrikulärblock (se avsnitt 4.4).

Centralt verkande antihypertensiva medel (klonidin, guanfacin, moxonidin, metyldopa rilmenidin): samtidig använding av centralt verkande antihypertensiva läkemdel kan försämra hjärtsvikt genom en sänkning av den centrala sympatikustonusen (sänkning av puls och hjärtminutvolym, vasodilatation) (se avsnitt 4.4). Plötslig utsättning, speciellt innan utsättning av beta-receptorblockerare, kan öka risken för rekylhypertoni.

Kombinationer som kan användas med försiktighet

Klass III anti-arytmatika (amiodaron): effekten på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas.

Anestetika – flyktiga, halogenerade:

Samtidig användning av beta-receptorblockerare och anestetika kan försvaga reflektorisk takykardi och öka risken för blodtryckssänkning (se avsnitt 4.4). Som en generell regel, undvik abrupt utsättning av behandling med beta-receptorblockerare. Narkosläkaren skall informeras om att patienten står på Hypoloc.

Insulin och perorala antidiabetika: Trots att nebivolol inte påverkar glukosnivåerna kan samtidig användning dölja symtom på hypoglykemi (palpitationer, takykardi).

Baklofen (antispastikum), amifostin (antineoplastisk adjuvans): samtidig användning med antihypertensiva medel ökar sannolikt fallet i blodtrycket. Därför bör dosen med antihypertensiva läkemedel justeras därefter.

Kombinationer som bör beaktas

Digitalisglykosider: samtidig användning kan öka den atrioventrikulära överledningstiden. Kliniska studier med nebivolol har inte påvisat några kliniskt relevanta interaktioner.

Nebivolol påverkar inte digoxins kinetik.

Kalciumantagonister av dihydropyridintyp (amlodipin, felodipin, lacidipin, nifedipin, nikardipin, nimodipin, nitrendipin): Samtidig användning kan öka risken för hypotension och en ökad risk för ytterligare försämring av kammarpumpsfunktionen hos patienter med hjärtsvikt kan inte uteslutas.

Antipsykotika, antidepressiva medel (tricykliska antidepressiva, barbiturater och fenotiaziner): Samtidig användning kan förstärka beta-receptorblockerarens hypotensiva effekt (additiv effekt).

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID): Ingen effekt på nebivolols blodtryckssänkande effekt.

Sympatomimetika: Samtidig användning kan motverka effekten av beta-adrenerga antagonister. Beta-adrenerga medel kan leda till renodlad alfa-adrenerg aktivitet av sympatikomimetiska medel med både alfa- och beta-adrenerga effekter (risk för hypertension, allvarlig bradykardi och hjärtblockad).

Farmakokinetiska interaktioner:

Då nebivolols metabolism involverar isoenzymet CYP2D6, kan samtidig administrering av substanser som hämmar detta enzym, speciellt paroxetin, fluoxetin, tioridazin och kinidin, medföra ökade plasmanivåer av nebivolol med en ökad risk för uttalad bradykardi och biverkningar som följd.

Samtidig administrering av cimetidin gav förhöjda plasmanivåer av nebivolol, utan förändring av den kliniska effekten. Samtidig administrering av ranitidin påverkade inte nebivolols farmakokinetiska egenskaper. Om Hypoloc tas till måltid och antacida intas mellan målen kan båda läkemedlen förskrivas samtidigt. Kombination av nebivolol och nikardipin gav en smärre ökning av plasmanivåerna av båda läkemedlen, utan att påverka den kliniska effekten. Samtidig administrering av alkohol, furosemid eller hydroklorotiazid påverkade inte nebivolols farmakokinetiska egenskaper. Nebivolol påverkar inte warfarins farmakokinetiska eller farmakodynamiska egenskaper.

Graviditet

Nebivolol har farmakologiska egenskaper som kan orsaka skadliga effekter hos gravida och/eller foster/nyfödda. Generellt reducerar beta-adrenoceptorblockerare perfusionen genom placenta vilket har satts i samband med tillväxtretardation, intrauterin fosterdöd, missfall eller för tidig förlossning. Biverkningar (t ex hypoglukemi och bradykardi) kan förkomma hos fostret och hos nyfödda barn. Om behandling med beta-adrenoceptorblockerare är nödvändigt är beta₁-selektive adrenoceptorblockerare att föredra. Nebivolol bör användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt. Om behandling med nebivolol anses nödvändigt skall uteroplacentalt blodflöde och fostertillväxt monitoreras. Vid fall av skadliga effekter på graviditet eller fostertillväxt bör alternativ behandling övervägas. Det nyfödda barnet skall monitoreras noggrant. Eventuella symtom på hypoglukemi och bradykardi förväntas generellt inom de första 3 dagarna.

Amning

I djurstudier har nebivolol utsöndrats i bröstmjölken. Det är inte fastställt huruvida nebivolol utsöndras i human modersmjölk. De flesta beta-receptorblockerare, särskilt lipofila substanser som nebivolol och dess aktiva metaboliter, passerar över i modersmjölken om än i varierande omfattning. Därför är amning inte rekommenderat under behandling med nebivolol.

Inga studier har utförts beträffande effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Farmakodynamiska studier har visat att Hypoloc inte påverkar den psykomotoriska funktionen. Vid bilkörning eller arbete med maskiner bör patienten beakta att yrsel och trötthet kan förekomma i enskilda fall.

Biverkningar anges separat för hypertension och kronisk hjärtsvikt på grund av olikheter i underliggande sjukdom.

Hypertension

Rapporterade biverkningar, vilka i de flesta fall är lätta till måttliga, är tabellerade nedan per organsystem och frekvensgrupp:

Organsystem	Vanliga (1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1000, 1/100)	Mycket sällsynta (1/10 000)	Inga kända
Immunsystemet				Angioneurotiskt ödem, överkänslighet
Psykiska störningar		Mardrömmar, depression
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk, yrsel, parestesier		Synkope
Ögon		Synnedsättning
Hjärtat		Bradykardi, hjärtinsufficiens, förlångsammad AV-överledning/ AV-block
Blodkärl		Hypotoni, (ökning av) claudicatio intermittens
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum	Dyspné	Bronkialspasm
Magtarmkanalen	Obstipation, illamående, diarré	Dyspepsi, väderspänningar, kräkningar
Hud och subkutan vävnad		Klåda, erytematösa hudutslag	Försämrad psoriasis	Urtikaria
Reproduktions-organ och bröstkörtel		Impotens
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrationsstället	Trötthet, ödem

Följande biverkningar kan också förekomma vid behandling med beta-receptorblockerare: hallucinationer, psykoser, förvirring, kalla/cyanotiska extremiteter, Raynaud-fenomen, torra ögon, oculomukokutan toxicitet av praktololtyp.

Kronisk hjärtsvikt

Biverkningsdata från patienter med kronisk hjärtsvikt från en placebokontrollerad klinisk studie med 1067 patienter som fick nebivolol och 1061 patienter som fick placebo finns tillgängliga. I denna studie rapporterades biverkningar med åtminstone möjliga orsakssamband hos 449 nebivololpatienter (42,1%) jämfört med 334 placebopatienter (31,5%). De vanligaste rapporterade biverkningar hos nebivololpatienter var bradykardi och yrsel som båda förekom hos ungefär 11% av patienterna. Motsvarande frekvenser hos placebopatienterna var ungefär 2 respektive 7%.

Följande incidenter rapporterades som biverkningar (som åtminstone möjligen läkemedelsrelaterat) vilka anses speciellt relevanta vid behandling av kronisk hjärtsvikt:

- Försäming av hjärtsvikt förekom hos 5,8% av nebivololpatienterna jämfört med 5,2% av placebopatienterna.

- Postural hypotension rapporterades hos 2,1% av nebivololpatienterna jämfört med 1,0% av placebopatienterna.

- Läkemedelsintolerans förekom hos 1,6% av nebivololpatienterna jämfört med 0,8% av placebopatienterna.

- AV block grad I förekom hos 1,4% av nebivololpatienterna jämfört med 0,9% av placebopatienterna.

- Ödem i nedre extremiteter rapporterades av 1,0% hos nebivololpatienterna jämfört med 0,2% av placebopatienterna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.läkemedelsverket.se

Uppgifter om överdosering med Hypoloc saknas.

Symtom

Följande symtom kan uppträda vid överdosering med beta-receptorblockerare: bradykardi, hypotoni, bronkkonstriktion och akut hjärtinsufficiens.

Behandling

I händelse av överdosering eller överkänslighet bör patienten övervakas noggrant och behandlas på intensivvårdsavdelning. Blodsockernivåer bör kontrolleras. Absorption av aktiv substans som finns kvar i magtarmkanalen kan förhindras genom ventrikelsköljning, administrering av aktivt kol och laxermedel. Konstgjord andning kan krävas. Bradykardi eller kraftiga vagala reaktioner bör behandlas med atropin eller metylatropin. Hypotoni och chock bör behandlas med plasma/plasmasubstitut och vid behov katekolaminer. Den beta-receptorblockerande effekten kan motverkas genom långsam intravenös administrering av isoprenalinhydroklorid i startdos om cirka 5 mikrog/minut, eller dobutamin i startdos om 2,5 mikrog/minut, till dess önskad effekt uppnås. I svårbehandlade fall kan isoprenalin kombineras med dopamin. Om inte heller detta ger önskad effekt kan i.v. administrering av 50-100 mikrog/kg intravenöst glukagon övervägas. Injektionen bör upprepas inom en timme, om så krävs, och vid behov åtföljas av i.v. infusion av glukagon 70 mikrog/kg per timme. I extremt behandlingsresistenta fall av bradykardi kan pacemaker läggas in.

Farmakoterapeutisk grupp: Selektiv beta-1-receptorblockerare.

ATC-kod: C07AB12

Nebivolol är ett racemat av två enantiomerer, SRRR-nebivolol (eller d-nebivolol) och RSSS-nebivolol (eller l-nebivolol). Nebivolol kombinerar 2 verkningssätt:

• Nebivolol är en kompetetiv och selektiv beta-1-receptorblockerare. Denna effekt tillskrivs SRRR-enantiomeren (d-enantiomeren).

• Nebivolol har lätt kärlvidgande egenskaper, på grund av interaktion med L-arginin/kväveoxidmetabolismen.

Engångsdoser och upprepade doser av nebivolol minskar hjärtfrekvensen och sänker blodtrycket vid vila och arbete, både hos normotensiva personer och hos patienter med hypertoni. Den blodtryckssänkande effekten består vid långtidsbehandling.

Nebivolol uppvisar ingen alfa-adrenerg antagonism vid terapeutiska doser.

Vid akut och kronisk behandling med nebivolol av patienter med hypertoni minskar det vaskulära systemkretsloppets resistens. Trots att hjärtfrekvensen minskar, kan minskningen av hjärtminutvolymen i vila och under arbete begränsas, på grund av ökad slagvolym. Den kliniska relevansen av dessa skillnader i haemodynamik mellan nebivolol och andra β₁-receptorblockerare är inte fastställd.

Hos hypertensiva patienter ökar nebivolol den NO-medierade vaskulära responsen på acetylcholin (Ach), vilken är nedsatt hos patienter med vaskulär endoteldysfunktion.

Djurstudier in-vivo och in-vitro har visat att Nebivolol saknar egen sympatomimetisk verkan.

Djurstudier in-vivo och in-vitro har visat att nebivolol i farmakologiska doser saknar membranstabiliserande verkan.

Nebivolol har ingen signifikant effekt på maximal arbetskapacitet eller uthållighet hos friska frivilliga.

I en placebokontrollerad mortalitets-morbiditetsstudie, där 2128 patienter ≥ 70 år (medianålder 75,2 år) med stabil kronisk hjärtsvikt med eller utan försämring i vänster kammares ejektionsfraktion (genomsnittlig LVEF: 36 ± 12,3 % med följande fördelning: LVEF under 35 % hos 56 % av patienterna, LVEF mellan 35 % och 45 % hos 25 % av patienterna och LVEF över 45 % hos 19 % av patienterna) följdes i genomsnitt under 20 månader, gav nebivolol i tillägg till standardbehandling signifikant förlängning av tiden till dödsfall eller inläggning på sjukhus p.g.a. kardiovaskulära orsaker (primär end point för effekt) med en relativ riskreduktion på 14 % (absolut reduktion: 4,2 %). Denna riskreduktion utvecklades efter 6 månaders behandling och kvarstod under hela behandlingstiden (Behandlingstidens medianvärde: 18 månader). Effekten av nebivolol var oberoende av studiepopulationens ålder, kön eller vänster kammares ejektionsfraktion. Nyttan i relation till totalmortalitet uppnådde inte statistisk signifikans jämfört med placebo (absolut reduktion: 2,3 %).

En minskning i plötsliga dödsfall observerades hos nebivololbehandlade patienter (4,1% mot 6,6%, relativ reduktion 38%).

Båda enantiomererna av nebivolol absorberas snabbt efter peroral tillförsel. Absorptionen av nebivolol påverkas inte av föda, varför nebivolol kan ges både i samband med och mellan måltider. Nebivolol metaboliseras i stor utsträckning, delvis till aktiva hydroximetaboliter. Nebivolol metaboliseras via alicyklisk och aromatisk hydroxylering, N-dealkylering och glukuronidering och dessutom bildas glukuronider av hydroximetaboliterna. Metabolism genom aromatisk hydroxylering katalyseras av CYP2D6 som uppvisar genetisk polymorfism. Den orala biotillgängligheten av nebivolol är i genomsnitt 12% hos snabba metaboliserare och närmast fullständig hos långsamma metaboliserare. Vid steady-state och vid samma dos är maximala plasmakoncentrationen av oförändrat nebivolol c:a 23 gånger högre hos långsamma metaboliserare jämfört med snabba metaboliserare. När summan av oförändrat nebivolol och aktiva metaboliter beaktas skiljer sig plasmakoncentrationerna med en faktor 1,3 till 1,4. Beroende på skillnaderna i metabolismhastighet skall Hypoloc alltid doseras efter patientens individuella behov. Långsamma metaboliserare kan behöva lägre doser.

Snabba metaboliserare har en genomsnittlig halveringstid för elimination av nebivolol på tio timmar. Hos långsamma metaboliserare är halveringstiden 3-5 gånger längre. Snabba metaboliserare har något högre plasmanivåer av RSSS-enantiomeren än av SRRR-enantiomeren. Hos långsamma metaboliserare är denna skillnad större. Snabba metaboliserare har en genomsnittlig halveringstid för elimination av båda enantiomerernas hydroximetaboliter på 24 timmar. Hos långsamma metaboliserare är halveringstiden ungefär dubbelt så lång.

Jämviktskoncentrationer i plasma uppnås hos de flesta (snabba metaboliserare) inom ett dygn för nebivolol och inom några få dygn för hydroximetaboliterna. Plasmanivåerna är proportionella till dosen mellan 1 och 30 mg. Nebivolols farmakokinetiska egenskaper påverkas inte av ålder.

Nebivolols båda enantiomerer binds framförallt till albumin i plasma. Bindnings­graden till plasmaproteiner är 98,1% för SRRR-nebivolol och 97,9% för RSSS-nebivolol.

En vecka efter administrering har 38% av dosen utsöndrats i urinen och 48% i faeces. Utsöndringen av oförändrad substans är mindre än 0,5% av tillförd dos.

Gängse studier avseende gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Polysorbat 80, hypromellos, laktosmonohydrat, majsstärkelse, kroskarmellosnatrium, mikrokristallin cellulosa, kiseldioxid kolloidal vattenfri, magnesiumstearat.

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Tryckförpackning (PVC/aluminiumfolie).

Förpackningsstorlekar: 7, 14, 28, 30, 50, 56, 90, 100, 500 st

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Menarini International Operations Luxembourg s.a.

1, Avenue de la Gare

L-1611 Luxembourg

18598

Datum för första godkännande: 2003-01-24

Datum för senaste förnyat godkännande: 2010-10-18

2015-01-27