iMeds.se

Ibuprofen 2care4

Information för alternativet: Ibuprofen 2care4 200 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ
Document: Ibuprofen 2care4 200 mg film-coated tablet SmPC change

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Ibuprofen 2care4 200 mg filmdragerade tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje filmdragerad tablett innehåller 200 mg ibuprofen.

Hjälpämne(n) med känd effekt: laktosmonohydrat 3,09 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett


Vita, kapselformade, 13 x 6 mm, bikonvexa filmdragerade tabletter som är släta på båda sidorna.


4. Kliniska uppgifter


4.1 Terapeutiska indikationer


För kortvarig symtomatisk behandling av:


Barn 6–12 år (> 20 kg): Akut smärta och feber i samband med förkylning. Indikationerna för barn gäller endast 200 mg tabletterna.


4.2 Dosering och administreringssätt


Behandlingen bör inledas med lägsta förmodade effektiva dos, vilket därefter kan justeras beroende på behandlingssvaret och eventuella biverkningar. Biverkningar kan eventuellt minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid, som krävs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).


Vuxna och ungdomar över 12 år (> 40 kg)

En till två 200 mg tabletter som en engångsdos eller tre till fyra gånger per dygn, utan att överskrida en högsta dygnsdos på 6 tabletter (1200 mg). Det bör gå minst 4‑6 timmar mellan doserna. För behandling av dysmenorré inleds behandling vid första tecken på menstruationsbesvär. Hos vuxna, om behov av läkemedlet föreligger i mer än 3 dagar mot feber eller migrän eller i mer än 4 dagar som smärtlindring, eller om symtom förvärras ska patienten instrueras att kontakta läkare.


Pediatrisk population

Akut smärta och feber i samband med förkylning.


Barn 6–12 år (> 20 kg)

Barn 6-9 år (20-29 kg)

200 mg 1–3 gånger dagligen med 4 till 6 timmars mellanrum enligt behov. Maximal daglig dos ska inte överstiga 600 mg.


Barn 10-12 år (30-40 kg)

200 mg 1-4 gånger dagligen med 4 till 6 timmars mellanrum enligt behov. Maximal daglig dos ska inte överstiga 800 mg.


För barn och ungdomar ska läkare kontaktas om behov av fortsatt medicinering kvarstår efter 3 dagar eller om symtomen försämras.


Äldre

Äldre löper högre risk för allvarliga följder av biverkningar. Om det anses nödvändigt att behandla med ett NSAID ska den lägsta effektiva dosen användas under kortast möjliga tid. Patienten ska regelbundet övervakas med avseende på gastrointestinala blödningar under behandling med NSAID. Om njur- eller leverfunktionen är nedsatt ska dosen utvärderas individuellt.


Nedsatt njurfunktion

Försiktighet ska iakttas vid dosering till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt. Dosen ska hållas så låg som möjligt och njurfunktion ska följas (se avsnitt 4.3, 4.4. och 5.2).


Nedsatt leverfunktion

Försiktighet ska iakttas vid dosering till patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt och hållas så låg som möjligt (se avsnitt 4.3, 4.4. och 5.2).


Administreringssätt


Ta Ibuprofen 2care4 tabletterna med ett glas vatten. Ibuprofen 2care4 tabletter ska sväljas hela utan att tuggas, delas, krossas eller sugas på för att undvika oralt obehag och irritation i svalget.


Patienter med känslig mage bör ta ibuprofen i samband med måltid.


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.


Aktivt mag- eller tolvfingertarmssår eller återkommande gastrointestinalt sår/gastrointestinal blödning (två eller fler tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning) i anamnesen.


Svår leversvikt.


Svår hjärtsvikt (NYHA klass IV).


Svår njursvikt (glomerusinfiltration under 30 ml/min).


Tillstånd som innebär en ökad blödningsbenägenhet. Gastrointestinal blödning eller perforation i samband med tidigare behandling med NSAID.


Graviditetens tredje trimester.


På grund av korsreaktioner ska Ibuprofen 2care4 inte ges till patienter som har fått symtom på astma, rinit eller urtikaria efter intag av acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat.


Lupus erythematosus


Hematopoetiska störningar av okänd etiologi.


Svår uttorkning (orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).


4.4 Varningar och försiktighet


Allmänna försiktighetsåtgärder

Oönskade effekter kan minimeras genom användning av den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtom (se avsnitt 4.2 samt Gastrointestinala och kardiovaskulära effekter nedan).


Liksom med andra NSAID-preparat kan ibuprofen maskera tecken på infektion.


Det finns visst stöd för att läkemedel som hämmar cyklooxygenas-/prostaglandinsyntesen kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor genom en effekt på ovulationen. Denna effekt upphör när behandlingen avbryts.


Ibuprofen 2care4-tabletter innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos‑galaktosmalabsorption.


Ibuprofen 2care4 ska endast administreras efter noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet i följande fall: kongenital störning av porfyrinmetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri).


Särskild försiktighet måste iakttas omedelbart efter större kirurgiska ingrepp.


Kardiovaskulära effekter

Lämplig övervakning och rådgivning är nödvändiga för patienter med hypertoni och/eller lindrig till måttlig hjärtsvikt i anamnesen eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2 400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier har generellt sett inte antytt något samband mellan en låg dos av ibuprofen (t.ex. ≤ 1 200 mg/dag) och en ökad risk för arteriella trombotiska händelser.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande och höga doser (2 400 mg/dag) bör undvikas.

Långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) ska endast påbörjas efter noggrant övervägande, särskilt om höga doser av ibuprofen (2 400 mg/dag) krävs.


Försiktighet måste iakttas vid behandling av patienter med hypertoni och/eller hjärtsvikt i anamnesen eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation

Det finns en stark koppling mellan dos och svårighetsgrad av gastrointestinal blödning. Samtidig användning av ibuprofen och andra NSAID inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare (COX-2-hämmare) bör undvikas.


Äldre patienter löper högre risk för oönskade effekter under behandling med NSAID-preparat, särskilt gastrointestinal blödning och perforation vilka kan vara fatala.


Potentiellt fatal gastrointestinal blödning, ulceration och perforation har rapporterats med samtliga typer av NSAID-preparat och har förekommit när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga episoder av gastrointestinala händelser.


Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökande NSAID-doser hos patienter med magsår i anamnesen, särskilt om det har lett till blödning eller perforation (se avsnitt 4.3), och hos äldre. Patienter med ovanstående riskfaktorer bör inleda behandlingen med lägsta möjliga dos.

Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol och protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, samt för patienter som samtidigt behandlas med låg dos acetylsalicylsyra, eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala effekter (se nedan och avsnitt 4.5).


Patienter gastrointestinala reaktioner i anamnesen, särskilt äldre patienter, bör uppmanas att se upp för ovanliga abdominella symtom (särskilt gastrointestinal blödning) i synnerhet i början av behandlingen och, om sådana symtom uppträder, att uppsöka läkare.


Försiktighet bör iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmare som t.ex. acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).


Behandling med ibuprofen ska avbrytas om patienten utvecklar gastrointestinal blödning eller ulceration.


NSAID-preparat bör ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom t.ex. ulcerös kolit, och Crohns sjukdom i anamnesen eftersom dessa tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8).


Renala effekter

Behandling av uttorkade patienter ska ske med försiktighet.


Liksom med andra NSAID-preparat har långtidsbehandling med ibuprofen orsakat papillär nekros och andra patologiska njurförändringar. Renal toxicitet har också rapporterats hos patienter i vilka prostaglandiner har en kompensatorisk roll för att bibehålla normal njurgenomblödning. Hos dessa patienter kan administrering av NSAID-preparat orsaka en dosberoende reduktion av prostaglandinsyntes och, i andra hand, minska det renala blodflödet, vilket kan orsaka njursvikt. Patienter med försämrad njur- eller leverfunktion eller hjärtsvikt, äldre patienter samt patienter som står på diuretika eller ACE-hämmare löper störst risk. Symtomen upphör vanligtvis när NSAID-behandlingen avbryts.


Behandling av patienter med gastrointestinala besvär, SLE, hematologiska sjukdomar, koagulationsstörningar eller astma ska ske med försiktighet och övervakas noga eftersom NSAID-behandlingen kan förvärra dessa tillstånd.


Det finns risk för nedsatt njurfunktion hos uttorkade barn och ungdomar.


Hematologiska effekter

Ibuprofen kan hämma trombocytaggregation vilket orsakar förlängd blödningstid.


Andningsvägar

Bronkospasm kan framkallas hos patienter med tidigare bronkialastma eller allergisk sjukdom i anamnesen.


Dermatologiska effekter

Mycket sällsynta fall av allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, t.ex. exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i samband med användning av NSAID-preparat (se avsnitt 4.8). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen eftersom majoriteten av fall inträffar under första behandlingsmånaden. Behandling med ibuprofen ska avbrytas vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet.


Långvarig användning av smärtstillande medel mot huvudvärk kan förvärra smärtan. Om denna situation upplevs eller misstänks ska patienten söka läkare och behandlingen avbrytas. Diagnosen LKDH(läkemedelsassocierad kronisk daglig huvudvärk) bör misstänkas hos patienter, som har frekvent eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk. Generellt kan vanemässigt intag av analgetika, i synnerhet kombinationer av olika analgetiska substanser, leda till permanent njurskada och risk för njursvikt (analgetisk nefropati).


Symtom på aseptisk meningit, som t.ex. nackstelhet, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber och förvirring har observerats hos patienter med existerandeautoimmun sjukdom (t.ex. systemisk lupus erytematosus och olika bindvävssjukdomar) under behandling medibuprofen.


I sällsynta fall kan allvarliga komplikationer av hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor.


Tills vidare kan en bidragande roll av NSAID-preparat för försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Därför bör behandling med Ibuprofen 2care4 undvikas vid vattkoppor.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Följande kombinationer med Ibuprofen 2care4 bör undvikas:


Dikumarolgruppen: NSAID-preparat kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin och heparin. Experimentella studier visar att ibuprofen förstärker warfarins effekt på blödningstid. NSAID-preparat och dikumarolgruppen metaboliseras av samma enzym - CYP2C9.


Trombocytaggregationshämmande medel: NSAID-preparat ska inte ges i kombination med trombocythämmare såsom tiklopidin på grund av den additiva hämningen av trombocytfunktionen (se nedan).


Metotrexat: NSAID-preparat hämmar den tubulära sekretionen av metotrexat och vissa metabola interaktioner kan uppstå som resulterar i minskad clearance för metotrexat. Därför ska förskrivning av NSAID-preparat alltid undvikas vid behandling med högdos metotrexat (se nedan).


Acetylsalicylsyra:Samtidig administrering av ibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas i allmänhet inte på grund av den möjliga ökade risken för biverkningar.


Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 5.1).


Hjärtglykosider: NSAID-preparat kan förvärra hjärtsvikt, minska glomerulär filtration och öka nivåer av hjärtglykosider i plasma (t.ex. digoxin).


Mifepriston: En sänkning av läkemedlets effekt kan teoretiskt förekomma på grund av de prostaglandinhämmande egenskaper hos icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID-preparat) inklusive acetylsalicylsyra. Begränsade data tyder på att samtidig administrering av NSAID-preparat samma dag som administrering av prostaglandin inte negativt påverkar effekten av mifepriston eller prostaglandin på cervixmognad eller uteruskontraktilitet, och inte heller minskar den kliniska effekten vid medicinsk abort.


Sulfonureider:Sällsynta fall av hypoglycemi hos patienter som behandlas med sulfonuereider och som tar ibuprofen har rapporterats.


Zidovudin: Det finns belägg för en ökad risk för hemartros och hematom hos HIV-positiva hemofilipatienter som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen.


Följande kombinationer med Ibuprofen 2care4 kan kräva dosjustering:


NSAID-preparat kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande medel.


NSAID-preparat kan minska utsöndringen av aminoglykosider. Barn: Försiktighet ska iakttas vid samtidig behandling med ibuprofen och aminoglykosider.


Litium: Ibuprofen minskar renal clearance av litium och serumkoncentrationer av litium kan därmed stiga. Kombinationen bör undvikas såvida inte täta kontroller av serumkoncentrationer av litium kan utföras och en eventuell sänkning av litiumdosen görs.


ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister:

Patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. uttorkade och/eller äldre patienter) löper en ökad risk för akut njursvikt, vanligtvis reversibel, vid samtidigt administrering av ACE-hämmare eller angiotensin-II-antagonister och NSAID-preparat, inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare. Kombinationen ska därför användas med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt till äldre patienter. Patienterna ska vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter när kombinationsbehandlingen påbörjats och därefter med jämna mellanrum under behandling (se avsnitt 4.4).


Betablockerare:NSAID-preparat motverkar den blodtryckssänkande effekten av betablockerare.


Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-medel):

SSRI- och NSAID-medel medför var för sig en ökad blödningsrisk, t.ex. från magtarmkanalen. Risken ökar vid kombinationsbehandling. Mekanismen kan vara kopplad till en minskat upptag av serotonin i trombocyterna (se avsnitt 4.4).


Ciklosporin:Samtidig administrering av NSAID-preparat och ciklosporin anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling ska därför njurfunktionen följas noggrant.


Kaptopril:Experimentella studier talar för att ibuprofen motverkar effekten av kaptopril på natriumutsöndringen.


Kolestyramin:Samtidig administrering av ibuprofen och kolestyramin resulterar i förlängd och reducerad (25 %) absorption av ibuprofen. Läkemedlen ska ges med minst 2 timmars mellanrum.


Pemetrexed: Det finns en ökad risk för toxicitet genom minskad renal clearance. Denna kombination ska undvikas hos patienter med nedsatt njurfunktion med en kreatininclearance på 45‑80 ml/min. Hos patienter med normal njurfunktion är användning med försiktighet tillräckligt baserat på laboratorietester av njurfunktionen.


Tiazider, tiazidrelaterade preparat och loop-diuretika: NSAID-preparat kan motverka den diuretiska effekten av furosemid och bumetanid, möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. De kan även motverka den blodtryckssänkande effekten av tiazider.


Takrolimus:Samtidig administrering av NSAID-preparat och takrolimus anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling ska därför njurfunktionen följas noggrant.


Metotrexat:Risken för potentiella interaktioner mellan NSAID-preparat och metotrexat ska också beaktas i samband med lågdosbehandling med metotrexat, i synnerhet hos patienter med nedsatt njurfunktion. Vid kombinationsbehandling bör njurfunktionen följas. Försiktighet ska iakttas om både ett NSAID-preparat och metotrexat ges inom 24 timmar eftersom plasmakoncentrationer av metotrexat kan stiga och resultera i ökad toxicitet (se ovan).


Kortikosteroider:Samtidig behandling ger ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning.


Trombocythämmare:Ökad risk för gastrointestinal blödning (se ovan).


CYP2C9-hämmare:Samtidig administrering av ibuprofen och CYP2C9-hämmare kan öka exponeringen av ibuprofen (CYP2C9-substrat). I en studie med vorikonazol och flukonazol (CYP2C9-hämmare) kunde en ökning med ungefär 80 till 100 % av S(+)-ibuprofens exponering visas. Sänkning av ibuprofendosen ska övervägas vid samtidig administrering av potenta CYP2C9-hämmare, speciellt om hög dos ibuprofen administreras tillsammans med vorikonazol eller flukonazol.


Moklobemid: Förstärker effekten av ibuprofen.


Fenytoin:Samtidig användning av ibuprofen och fenytoin kan öka serumnivåerna av fenytoin. Kontroll av serumnivåer av fenytoin rekommenderas.


Ritonavir: Kan öka plasmakoncentrationerna av NSAID-preparat.


Probenecid eller sulfinpyrazon:Kan orsaka fördröja utsöndring av ibuprofen. Urinsyraeffekten som dessa läkemedel utövar reduceras.


Kinolinantibiotika:Patienter som använder NSAID-preparat och kinoloner kan löpa ökad risk för att utveckla kramper.


Alkohol, bisfosfonater och oxpentifyllin (pentoxyfyllin): De gasrointestinala biverkningarna och risken för blödning och ulceration kan förstärkas.


Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal utveckling/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % upp till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära sådana, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under organogenesen. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska Ibuprofen 2care4 användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Ibuprofen 2care4 används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.


Under tredje trimestern kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

- kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

- renal dysfunktion, som kan progrediera till njursvikt med oligohydramnios

Moder och nyfödd, vid graviditetens slut för:

- förlängd blödningstid

- hämning av uteruskontraktioner vilket leder till fördröjt eller förlängt förlossningsarbete.


Följaktligen är Ibuprofen 2care4 kontraindicerat under graviditetens tredje trimester.


Amning

Ibuprofen utsöndras i bröstmjölk, men vid korttidsbehandling med terapeutiska doser förefaller en risk för barnet osannolik. Om långtidsbehandling ordineras ska dock tidig avvänjning övervägas.


Fertilitet

Användning av ibuprofen kan minska fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsundersökningar bör utsättning av ibuprofenbehandling övervägas.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Vid behandling med ibuprofen kan reaktionsförmågan försämras hos vissa patienter. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning.


Biverkningar


Biverkningarna är huvudsakligen kopplade till den farmakologiska effekten av ibuprofen på prostaglandinsyntesen. De vanligaste effekterna är dyspepsi och diarré, vilka uppskattas förekomma hos cirka 10‑30 % av behandlade patienter.


Biverkningar med åtminstone ett möjligt samband till ibuprofen visas enligt MedDRA klassificering av organsystem och frekvens. Följande frekvenskategorier används: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1000, <1/100), sällsynta (1/10000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000) ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Organsystem

Frekvens

Biverkning


Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

Sällsynta

Rinit

Aseptisk meningit

Blodet och lymfsystemet

störningar

Mindre vanliga

Leukopeni, trombocytopeni, agranulocytos, aplastisk anemi och hemolytisk anemi

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaktisk reaktion



Psykiska störningar

Mindre vanliga

Sömnlöshet, ångest

Sällsynta

Depression, förvirringstillstånd

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Huvudvärk, yrsel

Parestesi, somnolens

Optisk neurit

Ögon

Mindre vanliga

Synnedsättning

Sällsynta

Toxisk opticusneuropati

Öron och balansorgan

Mindre vanliga

Sällsynta

Hörselskada

Tinnitus, vertigo

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga

Astma, bronkospasm, dyspné

Magtarmkanalen

Vanliga

Dyspepsi, diarré, illamående, kräkningar, buksmärta, flatulens, förstoppning, melena, hematemes, gastrointestinal blödning

Mindre vanliga


Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens

Gastrit, tolvfingertarmssår, magsår, sår i munnen, gastrointestinal

perforation

Pankreatit

Kolit och Crohns sjukdom

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Hepatit, gulsot, onormal leverfunktion

Sällsynta

Mycket sällsynta

Leverskada

Leversvikt

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Mindre vanliga


Mycket sällsynta

Hudutslag

Urtikaria, pruritus, purpura, angioödem, fotosensitivitetsreaktion

Bullös dermatos, inklusive Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och erythema multiforme

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Tubulointerstitiell nefrit,



nefrotiskt syndrom och njursvikt

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Utmattning

Sällsynta

Ödem


Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2 400 mg/dag) kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt 4.4).


Gastrointestinala sår, perforationer eller blödningar kan ibland vara fatala, särskilt bland äldre personer (se avsnitt 4.4).


Ibuprofen kan orsaka förlängd blödningstid genom reversibel hämning av trombocytaggregation.


I de flesta fall där aseptisk meningit rapporterats har någon form av underliggande autoimmun sjukdom förekommit (framför allt systemisk lupus erytematosus och relaterade bindvävssjukdomar).


Ödem, hypertension och hjärtsvikt samt försämring av ulcerös kolit och Crohns sjukdom har rapporterats i samband med NSAID-behandling.


I enstaka fall kan svåra hud- och mjukdelsinfektioner förekomma vid en vattkoppsinfektion.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala. Webbplats:www.lakemedelsverket.se.


4.9 Överdosering


Toxicitet

Risk för symtom vid doser > 80‑100 mg/kg. Vid doser > 200 mg/kg finns risk för allvarliga symtom, dock med stora individuella variationer. En dos på 560 mg/kg till 15 månader gammalt barn gav allvarlig intoxikation, dosen 3,2 g till en 6-åring gav lindrig till måttlig intoxikation, dosen 2,8‑4 g till en 1½-åring och 6 g till en 6-åring gav efter ventrikeltömning allvarlig intoxikation, 8 g till en vuxen gav måttlig intoxikation och > 20 g till en vuxen mycket allvarlig intoxikation. 8 g till en 16-åring gav njurpåverkan och 12 g i kombination med alkohol till en tonåring resulterade i akut tubulär nekros.


Symtom

De dominerande symtomen är de som härrör från mag-tarmkanalen, t.ex. illamående, buksmärtor, kräkningar, (eventuellt blodtillblandade) samt huvudvärk, tinnitus, förvirring och nystagmus. Vid höga doser medvetslöshet och kramper (främst hos barn). Bradykardi, blodtrycksfall. Metabolisk acidos, hypernatremi, njurpåverkan, hematuri. Eventuellt leverpåverkan. Enstaka fall av hypotermi och ARDS har rapporterats.


Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid gastrointestinal besvär antacida. Vid hypotoni vätska intravenöst och vid behov inotropt stöd. Sörj för god diures. Korrektion av syrabas- och elektrolytrubbningar. Övrig symtomatisk behandling.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, propionsyraderivat.

ATC-kod: M01AE01


Ibuprofen 2care4 tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID-preparat). Det innehåller propionsyraderivatet p-isobutyl-hydratropasyra med det generiska namnet ibuprofen. Ibuprofen har antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt. Den antiflogistiska effekten är jämförbar med effekten hos acetylsalicylsyra och indometacin. Ibuprofens farmakologiska effekt sammanhänger sannolikt med dess förmåga att hämma prostaglandinsyntesen. Ibuprofen förlänger blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregationen.


Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Vissa farmakodynamiska studier har visat att en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation förekom när enkeldoser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg). Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 4.5).


Ibuprofen hämmar den renala prostacyklinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion har denna effekt ingen särskild betydelse. Hos patienter med kronisk njurinsufficiens, dekompenserad hjärtsvikt eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt (se avsnitt 4.3).


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Ibuprofen absorberas snabbt från magtarmkanalen med en biotillgänglighet på 80‑90 %. Maximal koncentration i serum uppnås en till två timmar efter administrering. Vid administrering tillsammans med mat är maximal koncentration i serum lägre och uppnås långsammare än när det tas på fastande mage. Mat påverkar inte nämnvärt den totala biotillgängligheten.


Distribution

Ibuprofen binds i stor utsträckning till plasmaproteiner (99 %). Ibuprofen har en låg distributionsvolym på cirka 0,12‑0,2 l/kg hos vuxna.


Metabolism

Ibuprofen metaboliseras snabbt i levern via cytokrom P450, företrädesvis CYP2C9, till de två primärt inaktiva metaboliterna 2-hydroxyibuprofen och 3-karboxyibuprofen. Efter oralt intag av läkemedlet kan något mindre än 90 % av oral dos av ibuprofen återfinnas i urin som oxidativa metaboliter och deras glukoronidkonjugat. Mycket lite ibuprofen utsöndras oförändrat i urin.


Eliminering

Utsöndring via njurarna är både snabb och fullständig. Elimineringshalveringstiden är ungefär 2 timmar. Utsöndringen av ibuprofen är så gott som fullständig 24 timmar efter den sista dosen.

Särskilda patientgrupper


Äldre

Under förutsättning att njurfunktionen inte är nedsatt förekommer endast små, kliniskt insignifikanta skillnader i den farmakokinetiska profilen och utsöndring i urinen mellan unga och äldre.


Barn

Systemisk exponering av ibuprofen efter viktjusterade terapeutiska doser (5 mg/kg till 10 mg/kg kroppsvikt) hos barn i åldern 1 år eller äldre förefaller liknande den hos vuxna.


Barn 3 månader till 2,5 år förefaller ha en högre distributionsvolym (l/kg) och clearance (l/kg/h) för ibuprofen än barn > 2,5 till 12 år.


Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med milt nedsatt njurfunktion har ökad obunden (S)-ibuprofen, högre AUC-värden för (S)-ibuprofen och ökad enantiomer AUC(S/R)-kvot rapporterats jämfört med friska kontroller.


Hos patienter med terminal njursvikt som får dialys var medelvärdet av den fria fraktionen av ibuprofen cirka 3 % jämfört med cirka 1 % hos friska frivilliga. Svår njurfunktionsnedsättning kan resultera i ackumulering av ibuprofenmetaboliter. Den kliniska betydelsen av denna effekt är inte känd. Metaboliterna kan avlägsnas via hemodialys (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).


Nedsatt leverfunktion

Alkoholbetingad leversjukdom med milt till måttligt nedsatt leverfunktion resulterade inte i påtagligt förändrade farmakokinetiska parametrar.

Hos cirrotiska patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pughs score 6‑10) behandlade med racemiskt ibuprofen observerades i genomsnitt en tvåfaldig förlängning av halveringstiden och den enantiomera AUC-kvoten (S/R) var signifikant lägre än hos friska kontroller, vilket tyder på en försämring av metabol överföring av (R)-ibuprofen till den aktiva (S)-enantiomeren (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Tablettkärna:

Majsstärkelse

Mikrokristallin cellulosa

Kroskarmellosnatrium

Kiseldioxid, kollodial vattenfri

Natriumlaurylsulfat

Povidon K-30

Stearinsyra

Talk


Filmdragering:

Titandioxid (E171)

Laktosmonohydrat

Hypromellos (2910, 15mPas, E464)

Triacetin

6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


2 år


Läkemedlet ska användas inom 1 år efter första öppnande av tablettburken.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 30 °C.


Förpackningstyp och innehåll


Blister av PVC/PVdC/aluminium förpackat i kartonger

Vita HDPE-burkar


200 mg

Blister: 12, 16, 20, 24 eller 30 filmdragerade tabletter

Burk: 16, 100 filmdragerade tabletter


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion <och övrig hantering>


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


2care4 Generics ApS

Tømrervej 9

DK-6710 Esbjerg V

Danmark


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


50910


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2015-05-07


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-05-23

12