Ibuprofen 2care4
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Ibuprofen 2care4 600 mg filmdragerade tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje filmdragerad tablett innehåller 600 mg ibuprofen.
Hjälpämnen: laktosmonohydrat 9,28mg
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett
Vita, kapselformade, 19 x 8,8 mm, bikonvexa filmdragerade tabletter som är släta på båda sidorna.
4. Kliniska uppgifter
4.1 Terapeutiska indikationer
Reumatoid artrit, artros.
4.2 Dosering och administreringssätt
Behandlingen bör inledas med lägsta förmodade effektiva dos, vilket därefter kan justeras beroende på behandlingssvaret och eventuella biverkningar. Vid långtidsbehandling bör en låg underhållsdos eftersträvas.
Biverkningar kan eventuellt minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid, som krävs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).
Vuxna
Reumatiska sjukdomar
En 600 mg tablett tre gånger dagligen. Det behöver vara minst 4‑6 timmar mellan doserna. För snabbare lindring av morgonstelhet kan den första dosen ges på fastande mage. Dosen bör reduceras vid nedsatt njurfunktion. Rekommenderad dos Ibuprofen 2care4 är 1200‑1800 mg dagligen uppdelat på flera doseringstillfällen. Vissa patienter kan underhållas på 600‑1200 mg dagligen.
Maximal dygnsdos är 2 400 mg.
Pediatrisk population
Ungdomar över 12 år (> 40 kg):
Rekommenderad dos är 20 mg/kg till högst 40 mg/kg kroppsvikt dagligen uppdelat på 3 till 4 doser.
Det finns andra doseringsformer som kan vara lämpligare för att uppnå önskad dosering i denna ålders- och viktgrupp.
Ibuprofen 2care4 600 mg filmdragerade tabletter är kontraindicerade till barn och ungdomar under 12 år eftersom möjlighet till korrekt dosering saknas.
Äldre
Äldre löper högre risk för allvarliga följder av biverkningar. Om det anses nödvändigt att behandla med ett NSAID ska den lägsta effektiva dosen användas under kortast möjliga tid. Patienten ska regelbundetövervakas med avseende på gastrointestinala blödningar under behandling med NSAID. Om njur- eller leverfunktionen är nedsatt ska dosen utvärderas individuellt.
Nedsatt njurfunktion
Försiktighet ska iakttas vid dosering till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt. Dosen ska hållas så låg som möjligt och njurfunktion ska följas (se avsnitt 4.3, 4.4. och 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Försiktighet ska iakttas vid dosering till patienter med nedsatt leverfunktion. Dosen ska utvärderas individuellt och hållas så låg som möjligt (se avsnitt 4.3, 4.4. och 5.2).
Administreringssätt
Ta Ibuprofen 2care4-tabletterna med ett glas vatten. Ibuprofen 2care4-tabletter ska sväljas hela utan att tuggas, delas, krossas eller sugas på för att undvika oralt obehag och irritation i svalget.
Patienter med känslig mage bör ta Ibuprofen 2care4 i samband med måltid.
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Aktivt mag- eller tolvfingertarmssår eller återkommande gastrointestinalt sår/gastrointestinal blödning (två eller fler tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning) i anamnesen.
Svår leversvikt.
Svår hjärtsvikt (NYHA klass IV).
Svår njursvikt (glomerusinfiltration under 30 ml/min).
Tillstånd som innebär en ökad blödningsbenägenhet. Gastrointestinal blödning eller perforation i samband med tidigare behandling med NSAID.
Graviditetens tredjetrimester.
På grund av korsreaktioner ska Ibuprofen 2care4 inte ges till patienter som har fått symtom på astma, rinit eller urtikaria efter intag av acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat.
Lupus erythematosus.
Hematopoetiska störningar av okänd etiologi.
Svår uttorkning(orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).
Barn och ungdomar eftersom denna tablettstyrka inte är lämplig eftersom möjlighet till korrekt dosering saknas.
4.4 Varningar och försiktighet
Allmänna försiktighetsåtgärder
Oönskade effekter kan minimeras genom användning av den lägsta effektiva dosen under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtom (se avsnitt 4.2 samt Gastrointestinala och kardiovaskulära effekter nedan).
Liksom med andra NSAID-preparat kan ibuprofen maskera tecken på infektion.
Det finns visst stöd för att läkemedel som hämmar cyklooxygenas-/prostaglandinsyntesen kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor genom en effekt på ovulationen. Denna effekt upphör när behandlingen avbryts.
Ibuprofen 2care4-tabletter innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos‑galaktosmalabsorption.
Ibuprofen 2care4 ska endast administreras efter noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet i följande fall: kongenital störning av porfyrinmetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri).
Särskild försiktighet måste iakttas omedelbart efter större kirurgiska ingrepp.
Kardiovaskulära effekter
Lämplig övervakning och rådgivning är nödvändiga för patienter med hypertoni och/eller lindrig till måttlig hjärtsvikt i anamnesen eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.
Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2 400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier har generellt sett inte antytt något samband mellan en låg dos av ibuprofen (t.ex. ≤ 1 200 mg/dag) och en ökad risk för arteriella trombotiska händelser.
Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande och höga doser (2 400 mg/dag) bör undvikas.
Långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) ska endast påbörjas efter noggrant övervägande, särskilt om höga doser av ibuprofen (2 400 mg/dag) krävs.
Försiktighet måste iakttas vid behandling av patienter med hypertoni och/eller hjärtsvikt i anamnesen eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.
Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation
Det finns en stark koppling mellan dos och svårighetsgrad av gastrointestinal blödning. Samtidig användning av ibuprofen och andra NSAID inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare (COX-2-hämmare) bör undvikas.
Äldre patienter löper högre risk för oönskade effekter under behandling med NSAID-preparat, särskilt gastrointestinal blödning och perforation vilka kan vara fatala.
Potentiellt fatal gastrointestinal blödning, ulceration och perforation har rapporterats med samtliga typer av NSAID-preparat och har förekommit när som helst under behandlingen, med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga episoder av gastrointestinala händelser.
Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre med ökande NSAID-doser hos patienter med magsår i anamnesen, särskilt om det har lett till blödning eller perforation (se avsnitt 4.3), och hos äldre. Patienter med ovanstående riskfaktorer bör inleda behandlingen med lägsta möjliga dos.
Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol och protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, samt för patienter som samtidigt behandlas med låg dos acetylsalicylsyra, eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala effekter (se nedan och avsnitt 4.5).
Patienter gastrointestinala reaktioner i anamnesen, särskilt äldre patienter, bör uppmanas att se upp för ovanliga abdominella symtom (särskilt gastrointestinal blödning) i synnerhet i början av behandlingen och, om sådana symtom uppträder, att uppsöka läkare.
Försiktighet bör iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmare som t.ex. acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).
Behandling med ibuprofen ska avbrytas om patienten utvecklar gastrointestinal blödning eller ulceration.
NSAID-preparat bör ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom t.ex. ulcerös kolit, och Crohns sjukdom i anamnesen eftersom dessa tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8).
Renala effekter
Behandling av uttorkade patienter ska ske med försiktighet.
Liksom med andra NSAID-preparat har långtidsbehandling med ibuprofen orsakat papillär nekros och andra patologiska njurförändringar. Renal toxicitet har också rapporterats hos patienter i vilka prostaglandiner har en kompensatorisk roll för att bibehålla normal njurgenomblödning. Hos dessa patienter kan administrering av NSAID-preparat orsaka en dosberoende reduktion av prostaglandinsyntes och, i andra hand, minska det renala blodflödet, vilket kan orsaka njursvikt. Patienter med försämrad njur- eller leverfunktion eller hjärtsvikt, äldre patienter samt patienter som står på diuretika eller ACE-hämmare löper störst risk. Symtomen upphör vanligtvis när NSAID-behandlingen avbryts.
Behandling av patienter med gastrointestinala besvär, SLE, hematologiska sjukdomar, koagulationsstörningar eller astma ska ske med försiktighet och övervakas noga eftersom NSAID-behandlingen kan förvärra dessa tillstånd.
Det finns risk för nedsatt njurfunktion hos uttorkade barn och ungdomar.
Hematologiska effekter
Ibuprofen kan hämma trombocytaggregation vilket orsakar förlängd blödningstid.
Andningsvägar
Bronkospasm kan framkallashos patienter med tidigare bronkialastma eller allergisk sjukdom i anamnesen.
Dermatologiska effekter
Mycket sällsynta fall av allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, t.ex. exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i samband med användning av NSAID-preparat (se avsnitt 4.8). Risken för dessa reaktioner förefaller vara störst i början av behandlingen eftersom majoriteten av fall inträffar under första behandlingsmånaden. Behandling med ibuprofen ska avbrytas vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet.
Långvarig användning av smärtstillande medel mot huvudvärk kan förvärra smärtan. Om denna situation upplevs eller misstänks ska patienten söka läkare och behandlingen avbrytas. Diagnosen LKDH(läkemedelsassocierad kronisk daglig huvudvärk) bör misstänkas hos patienter, som har frekvent eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk. Generellt kan vanemässigt intag av analgetika, i synnerhet kombinationer av olika analgetiska substanser, leda till permanent njurskada och risk för njursvikt (analgetisk nefropati).
Symtom på aseptisk meningit, som t.ex. nackstelhet, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber och förvirring har observerats hos patienter med existerandeautoimmun sjukdom (t.ex. systemisk lupus erytematosus och olika bindvävssjukdomar) under behandling medibuprofen.
I sällsyntafall kan allvarliga komplikationer av hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor.
Tills vidare kan en bidragande roll av NSAID-preparat för försämringenav dessa infektioner inte uteslutas. Därför bör behandling med Ibuprofen 2care4 undvikas vid vattkoppor.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Följande kombinationer med Ibuprofen 2care4 bör undvikas:
Dikumarolgruppen: NSAID-preparat kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin och heparin. Experimentella studier visar att ibuprofen förstärker warfarins effekt på blödningstid. NSAID-preparat och dikumarolgruppen metaboliseras av samma enzym - CYP2C9.
Trombocytaggregationshämmande medel:NSAID-preparat ska inte ges i kombination med trombocythämmare såsom tiklopidin på grund av den additiva hämningen av trombocytfunktionen (se nedan).
Metotrexat:NSAID-preparat hämmar den tubulära sekretionen av metotrexat och vissa metabola interaktioner kan uppstå som resulterar i minskad clearance för metotrexat. Därför ska förskrivning av NSAID-preparat alltid undvikas vid behandling med högdos metotrexat (se nedan).
Acetylsalicylsyra: Samtidig administrering av ibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas i allmänhet inte på grund av den möjliga ökade risken för biverkningar.
Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 5.1).
Hjärtglykosider:NSAID-preparat kan förvärra hjärtsvikt, minska glomerulär filtration och öka nivåer av hjärtglykosider i plasma (t.ex. digoxin).
Mifepriston: En sänkning av läkemedlets effekt kan teoretiskt förekomma på grund av de prostaglandinhämmande egenskaper hos icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID-preparat) inklusive acetylsalicylsyra. Begränsade data tyder på att samtidig administrering av NSAID-preparat samma dag som administrering av prostaglandin inte negativt påverkar effekten av mifepriston eller prostaglandin på cervixmognad eller uteruskontraktilitet, och inte heller minskar den kliniska effekten vid medicinsk abort.
Pemetrexed: Det finns en ökad risk för toxicitet genom minskad renal clearance. Denna kombination ska undvikas hos patienter med nedsatt njurfunktion med en kreatininclearance på 45‑80 ml/min. Hos patienter med normal njurfunktion är användning med försiktighet tillräckligt baserat på laboratorietester av njurfunktionen.
Sulfonureider:Sällsynta fall av hypoglycemi hos patienter som behandlas med sulfonuereider och som tar ibuprofen har rapporterats.
Zidovudin: Det finns belägg för en ökad risk för hemartros och hematom hos HIV-positiva hemofilipatienter som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen.
Följande kombinationer med Ibuprofen 2care4 kan kräva dosjustering:
NSAID-preparat kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande medel.
NSAID-preparat kan minska utsöndringen av aminoglykosider. Barn: Försiktighet ska iakttas vid samtidig behandling med ibuprofen och aminoglykosider.
Litium: Ibuprofen minskar renal clearance av litium och serumkoncentrationer av litium kan därmed stiga. Kombinationen bör undvikas såvida inte täta kontroller av serumkoncentrationer av litium kan utföras och en eventuell sänkning av litiumdosen görs.
ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister:
Patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. uttorkade och/eller äldre patienter) löper en ökad risk för akut njursvikt, vanligtvis reversibel, vid samtidigt administrering av ACE-hämmare eller angiotensin-II-antagonister och NSAID-preparat, inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare. Kombinationen ska därför användas med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt till äldre patienter. Patienterna ska vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter när kombinationsbehandlingen påbörjats och därefter med jämna mellanrum under behandling (se avsnitt 4.4).
Betablockerare:NSAID-preparat motverkar den blodtryckssänkande effekten av betablockerare.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-medel):
SSRI- och NSAID-medel medför var för sig en ökad blödningsrisk, t.ex. från magtarmkanalen. Risken ökar vid kombinationsbehandling. Mekanismen kan vara kopplad till en minskat upptag av serotonin i trombocyterna (se avsnitt 4.4).
Ciklosporin:Samtidig administrering av NSAID-preparat och ciklosporin anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling ska därför njurfunktionen följas noggrant.
Kaptopril: Experimentella studier talar för att ibuprofen motverkar effekten av kaptopril på natriumutsöndringen.
Kolestyramin:Samtidig administrering av ibuprofen och kolestyramin resulterar i förlängd och reducerad (25 %) absorption av ibuprofen. Läkemedlen ska ges med minst 2 timmars mellanrum.
Tiazider, tiazidrelaterade preparat och loop-diuretika: NSAID-preparat kan motverka den diuretiska effekten av furosemid och bumetanid, möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. De kan även motverka den blodtryckssänkande effekten av tiazider.
Takrolimus:Samtidig administrering av NSAID-preparat och takrolimus anses kunna öka risken för nefrotoxicitet på grund av minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling ska därför njurfunktionen följas noggrant.
Metotrexat:Risken för potentiella interaktioner mellan NSAID-preparat och metotrexat ska också beaktas i samband med lågdosbehandling med metotrexat, i synnerhet hos patienter med nedsatt njurfunktion. Vid kombinationsbehandling bör njurfunktionen följas. Försiktighet ska iakttas om både ett NSAID-preparat och metotrexat ges inom 24 timmar eftersom plasmakoncentrationer av metotrexat kan stiga och resultera i ökad toxicitet (se ovan).
Kortikosteroider:Samtidig behandling ger ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning.
Trombocythämmare: Ökad risk för gastrointestinal blödning (se ovan).
CYP2C9-hämmare:Samtidig administrering av ibuprofen och CYP2C9-hämmare kan öka exponeringen av ibuprofen (CYP2C9-substrat). I en studie med vorikonazol och flukonazol (CYP2C9-hämmare) kunde en ökning med ungefär 80 till 100 % av S(+)-ibuprofens exponering visas. Sänkning av ibuprofendosen ska övervägas vid samtidig administrering av potenta CYP2C9-hämmare, speciellt om hög dos ibuprofen administreras tillsammans med vorikonazol eller flukonazol.
Moklobemid: Förstärker effekten av ibuprofen.
Fenytoin:Samtidig användning av ibuprofen och fenytoin kan öka serumnivåerna av fenytoin. Kontroll av serumnivåer av fenytoin rekommenderas.
Ritonavir: Kan öka plasmakoncentrationerna av NSAID-preparat.
Probenecid eller sulfinpyrazon: Kan orsaka fördröja utsöndring av ibuprofen. Urinsyraeffekten som dessa läkemedel utövar reduceras.
Kinolinantibiotika: Patienter som använder NSAID-preparat och kinoloner kan löpa ökad risk för att utveckla kramper.
Alkohol, bisfosfonater och oxpentifyllin (pentoxyfyllin): De gasrointestinala biverkningarna och risken för blödning och ulceration kan förstärkas.
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal utveckling/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % upp till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära sådana, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under organogenesen. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska Ibuprofen 2care4 användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Ibuprofen 2care4 används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.
Under tredje trimestern kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:
- kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
- renal dysfunktion, som kan progrediera till njursvikt med oligohydramnios
Moder och nyfödd, vid graviditetens slut för:
- förlängd blödningstid
- hämning av uteruskontraktioner vilket leder till fördröjt eller förlängt förlossningsarbete.
Följaktligen är Ibuprofen 2care4 kontraindicerat under graviditetens tredje trimester.
Amning
Ibuprofen utsöndras i bröstmjölk, men vid korttidsbehandling med terapeutiska doser förefaller en risk för barnet osannolik. Om långtidsbehandling ordineras ska dock tidig avvänjning övervägas.
Fertilitet
Användning av ibuprofen kan minska fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsundersökningar bör utsättning av ibuprofenbehandling övervägas.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Vid behandling med ibuprofen kan reaktionsförmågan försämras hos vissa patienter. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning.
Biverkningar
Biverkningarna är huvudsakligen kopplade till den farmakologiska effekten av ibuprofen på prostaglandinsyntesen. De vanligaste effekterna är dyspepsi och diarré, vilka uppskattas förekomma hos cirka 10‑30 % av behandlade patienter.
Biverkningar med åtminstone ett möjligt samband till ibuprofen visas enligt MedDRA klassificering av organsystem och frekvens. Följande frekvenskategorier används: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1000, <1/100), sällsynta (1/10000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000) ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
|
Organsystem |
Frekvens |
Biverkning |
|
Infektioner och infestationer |
Mindre vanliga Sällsynta |
Rinit Aseptisk meningit |
|
Blodet och lymfsystemet störningar |
Mindre vanliga |
Leukopeni, trombocytopeni, agranulocytos, |
|
|
aplastisk anemi och hemolytisk anemi |
|
|
Immunsystemet |
Sällsynta |
Anafylaktisk reaktion |
|
|
|
|
|
Psykiska störningar |
Mindre vanliga |
Sömnlöshet, ångest |
|
Sällsynta |
Depression, förvirringstillstånd |
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Vanliga Mindre vanliga Sällsynta |
Huvudvärk, yrsel Parestesi, somnolens Optisk neurit |
|
Ögon |
Mindre vanliga |
Synnedsättning |
|
Sällsynta |
Toxisk opticusneuropati |
|
|
Öron och balansorgan |
Mindre vanliga Sällsynta |
Hörselskada Tinnitus, vertigo |
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
Mindre vanliga |
Astma, bronkospasm, dyspné |
|
Magtarmkanalen |
Vanliga |
Dyspepsi, diarré, illamående, kräkningar, buksmärta, flatulens, förstoppning, melena, hematemes, gastrointestinal blödning |
|
Mindre vanliga Mycket sällsynta Ingen känd frekvens |
Gastrit, tolvfingertarmssår, magsår, sår i munnen, gastrointestinal perforation Pankreatit Kolit och Crohns sjukdom |
|
|
Lever och gallvägar |
Mindre vanliga |
Hepatit, gulsot, onormal leverfunktion |
|
Sällsynta Mycket sällsynta |
Leverskada Leversvikt |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
Vanliga Mindre vanliga Mycket sällsynta |
Hudutslag Urtikaria, pruritus, purpura, angioödem, fotosensitivitetsreaktion Bullös dermatos, inklusive Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och erythema multiforme |
|
Njurar och urinvägar |
Mindre vanliga |
Tubulointerstitiell nefrit, |
|
|
|
nefrotiskt syndrom och njursvikt |
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Vanliga |
Utmattning |
|
Sällsynta |
Ödem |
Kliniska studier antyder att användning av ibuprofen, särskilt vid en hög dos (2 400 mg/dag) kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt 4.4).
Gastrointestinala sår, perforationer eller blödningar kan ibland vara fatala, särskilt bland äldre personer (se avsnitt 4.4).
Ibuprofen kan orsaka förlängd blödningstid genom reversibel hämning av trombocytaggregation.
I de flesta fall där aseptisk meningit rapporterats har någon form av underliggande autoimmun sjukdom förekommit (framför allt systemisk lupus erytematosus och relaterade bindvävssjukdomar).
Ödem, hypertension och hjärtsvikt samt försämring av ulcerös kolit och Crohns sjukdom har rapporterats i samband med NSAID-behandling.
I enstaka fall kan svåra hud- och mjukdelsinfektioner förekomma vid en vattkoppsinfektion.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala. Webbplats:www.lakemedelsverket.se.
4.9 Överdosering
Toxicitet
Risk för symtom vid doser > 80‑100 mg/kg. Vid doser > 200 mg/kg finns risk för allvarliga symtom, dock med stora individuella variationer. En dos på 560 mg/kg till 15 månader gammalt barn gav allvarlig intoxikation, dosen 3,2 g till en 6-åring gav lindrig till måttlig intoxikation, dosen 2,8‑4 g till en 1½-åring och 6 g till en 6-åring gav efter ventrikeltömning allvarlig intoxikation, 8 g till en vuxen gav måttlig intoxikation och > 20 g till en vuxen mycket allvarlig intoxikation. 8 g till en 16-åring gav njurpåverkan och 12 g i kombination med alkohol till en tonåring resulterade i akut tubulär nekros.
Symtom
De dominerande symtomen är de som härrör från mag-tarmkanalen, t.ex. illamående, buksmärtor, kräkningar, (eventuellt blodtillblandade) samt huvudvärk, tinnitus, förvirring och nystagmus. Vid höga doser medvetslöshet och kramper (främst hos barn). Bradykardi, blodtrycksfall. Metabolisk acidos, hypernatremi, njurpåverkan, hematuri. Eventuellt leverpåverkan. Enstaka fall av hypotermi och ARDS har rapporterats.
Behandling
Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid gastrointestinal besvär antacida. Vid hypotoni vätska intravenöst och vid behov inotropt stöd. Sörj för god diures. Korrektion av syrabas- och elektrolytrubbningar. Övrig symtomatisk behandling.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, propionsyraderivat.
ATC-kod: M01AE01
Ibuprofen 2care4 tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID-preparat). Det innehåller propionsyraderivatet p-isobutyl-hydratropasyra med det generiska namnet ibuprofen. Ibuprofen har antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt. Den antiflogistiska effekten är jämförbar med effekten hos acetylsalicylsyra och indometacin. Ibuprofens farmakologiska effekt sammanhänger sannolikt med dess förmåga att hämma prostaglandinsyntesen. Ibuprofen förlänger blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregationen.
Experimentella data antyder att ibuprofen eventuellt kan hämma effekten av låga doser av acetylsalicylsyra på trombocytaggregation kompetitivt när de doseras tillsammans. Vissa farmakodynamiska studier har visat att en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation förekom när enkeldoser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av acetylsalicylsyra med omedelbar frisättning (81 mg). Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen går det inte att utesluta möjligheten att regelbunden långvarig användning av ibuprofen eventuellt minskar den hjärtskyddande effekten av låga doser acetylsalicylsyra. Ingen klinisk relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 4.5).
Ibuprofen hämmar den renala prostacyklinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion har denna effekt ingen särskild betydelse. Hos patienter med kronisk njurinsufficiens, dekompenserad hjärtsvikt eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt (se avsnitt 4.3).
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Ibuprofen absorberas snabbt från magtarmkanalen med en biotillgänglighet på 80‑90 %. Maximal koncentration i serum uppnås en till två timmar efter administrering. Vid administrering tillsammans med mat är maximal koncentration i serum lägre och uppnås långsammare än när det tas på fastande mage. Mat påverkar inte nämnvärt den totala biotillgängligheten.
Distribution
Ibuprofen binds i stor utsträckning till plasmaproteiner (99 %). Ibuprofen har en låg distributionsvolym på cirka 0,12‑0,2 l/kg hos vuxna.
Metabolism
Ibuprofen metaboliseras snabbt i levern via cytokrom P450, företrädesvis CYP2C9, till de två primärt inaktiva metaboliterna 2-hydroxyibuprofen och 3-karboxyibuprofen. Efter oralt intag av läkemedlet kan något mindre än 90 % av oral dos av ibuprofen återfinnas i urin som oxidativa metaboliter och deras glukoronidkonjugat. Mycket lite ibuprofen utsöndras oförändrat i urin.
Eliminering
Utsöndring via njurarna är både snabb och fullständig. Elimineringshalveringstiden är ungefär 2 timmar. Utsöndringen av ibuprofen är så gott som fullständig 24 timmar efter den sista dosen.
Särskilda patientgrupper
Äldre
Under förutsättning att njurfunktionen inte är nedsatt förekommer endast små, kliniskt insignifikanta skillnader i den farmakokinetiska profilen och utsöndring i urinen mellan unga och äldre.
Barn
Systemisk exponering av ibuprofen efter viktjusterade terapeutiska doser (5 mg/kg till 10 mg/kg kroppsvikt) hos barn i åldern 1 år eller äldre förefaller liknande den hos vuxna.
Barn 3 månader till 2,5 år förefaller ha en högre distributionsvolym (l/kg) och clearance (l/kg/h) för ibuprofen än barn > 2,5 till 12 år.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med milt nedsatt njurfunktion har ökad obunden (S)-ibuprofen, högre AUC-värden för (S)-ibuprofen och ökad enantiomer AUC(S/R)-kvot rapporterats jämfört med friska kontroller.
Hos patienter med terminal njursvikt som får dialys var medelvärdet av den fria fraktionen av ibuprofen cirka 3 % jämfört med cirka 1 % hos friska frivilliga. Svår njurfunktionsnedsättning kan resultera i ackumulering av ibuprofenmetaboliter. Den kliniska betydelsen av denna effekt är inte känd. Metaboliterna kan avlägsnas via hemodialys (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).
Nedsatt leverfunktion
Alkoholbetingad leversjukdom med milt till måttligt nedsatt leverfunktion resulterade inte i påtagligt förändrade farmakokinetiska parametrar.
Hos cirrotiska patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pughs score 6‑10) behandlade med racemiskt ibuprofen observerades i genomsnitt en tvåfaldig förlängning av halveringstiden och den enantiomera AUC-kvoten (S/R) var signifikant lägre än hos friska kontroller, vilket tyder på en försämring av metabol överföring av (R)-ibuprofen till den aktiva (S)-enantiomeren (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
Majsstärkelse
Mikrokristallin cellulosa
Kroskarmellosnatrium
Kiseldioxid, kollodial vattenfri
Natriumlaurylsulfat
Povidon K-30
Stearinsyra
Talk
Filmdragering:
Titandioxid (E171)
Laktosmonohydrat
Hypromellos (2910, 15mPas, E464)
Triacetin
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
2 år
Läkemedlet ska användas inom 1 år efter första öppnande av tablettburken.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 30 °C.
Förpackningstyp och innehåll
Blister av PVC/PVdC/aluminium förpackat i kartonger
Vita HDPE-burkar
600 mg
Blister: 10, 20, 24 eller 30 filmdragerade tabletter
Burk: 24, 30, 100 eller 250 filmdragerade tabletter
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion <och övrig hantering>
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
2care4 Generics ApS
Tømrervej 9
DK-6710 Esbjerg V
Danmark
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
50912
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2015-05-07
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-05-23
13