Information för alternativet: Lanexat 0,1 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Lanexat 0,1 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning
2. Lanexat 0,1 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning

Produktresumé

Lanexat 0,1 mg/ml injektionsvätska, lösning

En ampull à 5 ml innehåller 0,5 mg flumazenil.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning

Upphävande av bensodiazepiners centralnervösa effekter, särskilt inom anestesi- och intensivvård, såväl efter terapeutiska doser som vid överdosering.

Terapeutiska doser. Upphävande av kvarstående bensodiazepinpåverkan då bensodiazepiner används vid induktion och underhåll av anestesi eller då bensodiazepiner används för sedering vid såväl kortare diagnostiska och terapeutiska ingrepp som efter en längre tids sedering inom intensivvården. För upphävande av sedering med bensodiazepiner hos barn >1 år.

Överdosering. Differentialdiagnos vid tillstånd av medvetandepåverkan för att utesluta eller verifiera bensodiazepinpåverkan. Behandling av manifest bensodiazepinförgiftning speciellt då intubation och respiratorvård bör undvikas samt hos patienter speciellt känsliga för bensodiazepinpåverkan såsom små barn och äldre patienter.

Lanexat administreras som intravenös injektion eller som intravenös infusion av en anestesiolog eller läkare med erfarenhet av anestesiologi. Flumazenil kan administreras outspätt eller utspätt. För utspädning, se avsnitt 6.6.

Lanexat kan administreras tillsammans med andra återupplivande åtgärder.

Upphävande av bensodiazepinpåverkan vid terapeutisk dosering (anestesi eller sedering): Initialt ges 0,2 mg intravenöst under 15 sekunder. Om tillräcklig vakenhetsgrad inte uppnås inom 60 sekunder kan ytterligare en dos om 0,1 mg ges intravenöst. Vid behov kan denna dos upprepas med 60 sekunders intervall upp till en total dos på 1 mg. Normaldos är 0,3–0,6 mg.

Bensodiazepinöverdosering, känd eller misstänkt: Den rekommenderade initiala dosen av flumazenil är 0,3 mg intravenöst. Om tillräcklig vakenhetsgrad inte uppnås inom 60 sekunder kan en upprepad dos om 0,1 mg administreras. Om nödvändigt kan dosen upprepas med 60 sekunders intervall till dess att en total dos om 2 mg givits. Om en tydlig effekt på vakenhet och andningsfunktion inte uppnås efter upprepad dosering, måste en icke bensodiazepinetiologi antas. Om medvetandepåverkan återinträder kan en andra bolusinjektion av flumazenil ges. Även 0,1–0,4 mg flumazenil per timme kan ges som intravenös infusion. Dosen och infusionshastigheten skall anpassas individuellt tills önskad grad av vakenhet uppnås.

Nedsatt leverfunktion: Eftersom flumazenil primärt metaboliseras i levern, rekommenderas försiktig titrering av dosen hos patienter med nedsatt leverfunktion, se avsnitt 5.2.

Barn över 1 års ålder: För upphävande av bensodiazepinpåverkan hos barn >1 år är den rekommenderade initiala dosen 0,01 mg/kg (upp till 0,2 mg) som ges intravenöst under 15 sekunder. Om tillräcklig vakenhetsgrad inte uppnås efter att ha avvaktat ytterligare 45 sekunder kan ännu en injektion med 0,01 mg/kg ges (upp till 0,2 mg) och, om nödvändigt, upprepas med 60 sekunders intervall (högst 4 gånger) till dess att en total dos om 0,05 mg/kg eller 1 mg givits, beroende på vilken dos som är lägst. Dosen ska anpassas individuellt beroende på patientens svar. Inga data finns tillgängliga avseende säkerhet och effekt av upprepad behandling med flumazenil till barn efter re-sedering.

Se under Varningar och försiktighet, avsnitt 4.4, för hävande av eventuella abstinenssymtom orsakade av tidigare långvarig eller högdosbehandling med bensodiazepiner.

Då effektdurationen av bensodiazepiner kan överskrida effektdurationen av flumazenil fordras noggrann övervakning av patienten. Eventuellt kan förnyad injektion, alternativt infusion, av Lanexat bli aktuell.

Flumazenil är kontraindicerat hos:

• Patienter med överkänslighet mot flumazenil eller mot något hjälpämne.

• Patienter som har behandlats med bensodiazepiner för ett potentiellt livshotande tillstånd (t ex ökat intrakraniellt tryck eller status epilepticus).

Behandling av blandförgiftning, se vidare under Varningar och försiktighet, avsnitt 4.4.

Eliminationen kan fördröjas hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Den antagonistiska effekten av flumazenil är specifik för bensodiazepiner. Effekt kan därför inte förväntas om medvetslösheten är orsakad av andra substanser. Om flumazenil administreras för anestesiologi vid slutet av operationen måste effekten av perifera muskelavslappnande medel först ha försvunnit. Eftersom flumazenil generellt har en kortare verkningstid än bensodiazepiner kan sederingen återkomma och därför måste patientens kliniska status övervakas, helst på intensivvårdsavdelning, till dess att effekten av flumazenil har eliminerats.

Behandling av epilepsipatienter, som står på långtidsbehandling med bensodiazepiner, bör undvikas. Även om flumazenil utövar en lätt inre antikonvulsiv effekt kan abrupt dämpning av den skyddande effekten av en bensodiazepinagonist förorsaka kramper hos patienter med epilepsi.

Upphävande av bensodiazepinpåverkan hos personer som under en längre tid behandlats med höga doser av bensodiazepiner bör fördelarna med att använda flumazenil vägas mot risken för abstinenssymtom. Om abstinenssymtom uppstår kan behandling med bensodiazepiner i låga doser, som titreras intravenöst enligt patientens svar, övervägas om det anses nödvändigt.

Särskild försiktighet krävs när flumazenil används vid fall av överdosering med flera läkemedel. Särskilt vid förgiftning med bensodiazepiner och cykliska antidepressiva medel kan vissa toxiska effekter som t.ex. kramper och hjärtarytmier, vilka orsakas av dessa antidepressiva medel men som inte uppträder lika lätt vid samtidig användning av bensodiazepiner, förvärras vid administreringav flumazenil.

Patienter med allvarlig skallskada (och/eller instabilt intrakraniellt tryck) som behandlas med Lanexat kan få förhöjt intrakraniellt tryck.

Kvarstående neuromuskulär blockad liksom eventuell kvarstående andningsdepression av opiater måste först reverseras innan Lanexat ges.

Snabb injektion av flumazenil bör undvikas. Snabb injektion av flumazenil i doser av 1 mg eller högre till patienter som stått på långtidsbehandling och/eller höga doser bensodiazepiner veckorna före behandling kan ge upphov till akuta abstinenssymtom, inklusive hjärtklappning, agitation, ångest, emotionell labilitet samt förvirring och känslostörningar. Dessa symtom kan hävas med injektion av en bensodiazepin, t ex 5 mg diazepam eller 5 mg midazolam.

Hos högriskpatienter bör fördelarna med en bensodiazepininducerad sedering vägas upp mot riskerna vid snabb återgång till medvetande. Hos patienter med t ex hjärtproblem kan upprätthållande av en viss grad av sedering under den första postoperativa tiden vara att föredra i stället för fullständigt medvetande.

Hos patienter som är oroliga under den preoperativa fasen eller hos patienter som lider av kronisk eller övergående ångest bör flumazenildosen anpassas noggrant.

Efter större kirurgiska ingrepp bör den postoperativa smärtan tas i beaktande och det kan vara lämpligt att låta patienten vara lätt sederad.

Patienter som har fått flumazenil för upphävande av bensodiazepineffekter bör övervakas med avseende på re-sedering, andningsdepression eller andra kvarvarande bensodiazepineffekter under en lämplig tid baserat på dosen och hur länge effekten av bensodiazepinen som använts kvarstår. Eftersom patienter med underliggande nedsatt leverfunktion kan uppleva fördröjda effekter som beskrivs ovan, kan en förlängd observationstid krävas.

Flumazenil rekommenderas inte för behandling av bensodiazepinberoende eller för behandling av utdragna abstinenssymtom.

Behandling av barn över 1 år bör ske med försiktighet eftersom erfarenheten är begränsad.

Behandling av barn under 1 år bör endast ske om riskerna för patienten (särskilt vid fall av oavsiktlig överdos) har vägts upp mot fördelarna av behandlingen.

Lanexat innehåller natrium, men mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per milliliter.

Flumazenil motverkar de centrala effekterna av bensodiazepiner genom kompetitiv interaktion på receptorn. Effekterna av icke-bensodiazepinagonister som verkar via bensodiazepinreceptorn, såsom zopiklon, triazolopyridazin med flera, motverkas också av flumazenil.

Interaktion med andra centralt verkande substanser har inte observerats.

Farmakokinetiken av bensodiazepiner påverkas inte av flumazenil.

Flumazenils farmakokinetik påverkades inte vid samtidig administrering med bensodiazepinerna midazolam, flunitrazepam och lormetazepam.

Det finns ingen farmakokinetisk interaktion mellan alkohol och flumazenil.

Det finns inte tillräckliga data från användning under graviditet för att göra en bedömning av eventuella skadliga effekter på fostret. Försiktighet ska därför iakttas. Till dags dato finns inga bevis för skadliga effekter i djurstudier. Effekter på fostret har inte undersökts i djurstudier.

Det är inte känt om flumazenil passerar över i modersmjölk. I akuta situationer är det emellertid inte kontraindicerat att ge flumazenil parenteralt till en patient som ammar.

Patienter bör göras uppmärksamma på att den sederande effekten av tidigare bensodiazepinintag kan sätta ned reaktionsförmågan under det närmast följande dygnet. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning och användning av maskiner.

Biverkningarna som är listade nedan har rapporterats. Vanligtvis är biverkningarna snabbt övergående utan att någon speciell behandling krävs.

Frekvenserna definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, l <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta <1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Överkänslighetsreaktioner, inkluderande anafylaxi, kan förekomma.

Psykiska störningar

Mindre vanliga: Ångest, oro och rädsla efter snabb injektion, kräver i allmänhet inte behandling.

Ingen känd frekvens: Abstinenssymtom (t ex agitation, ångest, emotionell labilitet, förvirring, känslostörningar) efter snabb injektion av doser på 1 mg eller mer hos patienter med hög dos och/eller långtidsbehandling med bensodiazepiner som avslutats veckorna innan de fick injektion med flumazenil (se avsnitt 4.4). Panikattacker (hos patienter med panikreaktioner i anamnesen), ihållande gråt, agitation och aggressiva reaktioner. Biverkningsprofilen hos barn liknar i allmänhet den hos vuxna. När flumazenil har använts för hävande av sedering har ihållande gråt, agitation och aggressiva reaktioner rapporterats.

Det kan ibland vara svårt att skilja på läkemedelsbiverkningar och möjliga abstinenssymtom av bensodiazepiner i form av ångest, rädsla eller förvirring.

Centrala och perifera nervsystemet

Ingen känd frekvens: Kramper har rapporterats hos patienter som har epilepsi eller allvarligt nedsatt leverfunktion, särskilt efter långtidsbehandling med bensodiazepiner eller vid blandförgiftningar (se avsnitt 4.4).

Hjärtat

Mindre vanliga: Palpitationer efter snabb injektion, kräver i allmänhet inte behandling.

Blodkärl

Ingen känd frekvens: Övergående högt blodtryck (vid uppvaknande).

Magtarmkanalen

Vanliga: Illamående och kräkningar vid postoperativ användning, särskilt om opiater också har använts.

I samband med upphävandet av bensodiazepinpåverkan vid terapeutisk dosering, t ex vid anestesi, har ca 10% av patienterna fått illamående och kräkningar.

Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens: Urtikaria, hudrodnad.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens: Frossa efter snabb injektion, kräver i allmänhet inte behandling.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Vid fall av blandförgiftning, särskilt med tricykliska antidepressiva, kan toxiska effekter (så som kramper och hjärtarytmier) uppkomma när bensodiazepineffekterna upphävs med flumazenil.

Mycket begränsad erfarenhet finns för akut överdosering av Lanexat.

Det finns ingen specifik antidot för överdosering av Lanexat. Behandling bör omfatta allmänna stödåtgärder som inkluderar kontroll av vitala funktioner och observation av patientens kliniska tillstånd.

Även vid dosering som överskridit rekommenderad dos (100 mg iv), har inga symtom av överdosering observerats. Avseende abstinenssymtom, se avsnitt 4.4.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid förgiftningar, bensodiazepinantagonist

ATC-kod: V03AB25

Flumazenil är ett imidazobensodiazepinderivat. Denna bensodiazepinantagonist blockerar specifikt de centralnervösa effekterna av substanser, som verkar via bensodiazepinreceptorer. Detta sker genom kompetitiv hämning. Vid djurexperimentella studier har substanser som inte visar affinitet till dessa receptorer, t ex barbiturater, etanol, meprobamat, GABA-analoger och adenosinreceptoragonister inte påverkats av flumazenil. Icke-bensodiazepinreceptoragonister som cyklopyrroloner och triazolopyridaziner blockeras däremot.

De hypnotiska och sederande effekterna av bensodiazepiner upphävs snabbt efter en intravenös injektion av Lanexat, vanligtvis inom 1-2 minuter. Antagonisteffekten avtar dock inom 1–3 timmar beroende på halveringstiden och dosförhållandet mellan agonist och antagonist. Flumazenil har vissa mycket svaga agonistiska egenskaper, t ex antikonvulsiv effekt, utan terapeutisk relevans.

Hos såväl försöksdjur som hos människa som behandlats med höga doser bensodiazepiner under flera veckor har flumazenil framkallat tecken på akuta abstinenssymtom. Se vidare under Varningar och försiktighet, avsnitt 4.4. Inte heller efter höga doser (100 mg intravenöst) har några tecken på förgiftningssymtom uppträtt.

Distribution

Flumazenil, en fettlöslig svag bas, binds till cirka 50% till plasmaproteiner varav cirka två tredjedelar binds till albumin. Flumazenil fördelas i stor utsträckning i det extravaskulära rummet. Under distributionsfasen minskar koncentrationerna av flumazenil i plasma med en halveringstid på 4 – 11 minuter. Distributionsvolymen är vid steady state 0,9 – 1.1 l/kg.

Metabolism

Flumazenil metaboliseras främst i levern. Karboxylsyrametaboliten har visat sig vara den viktigaste metaboliten i plasma (fri form) och urin (i fri form och konjugerad). I farmakologiska tester har denna metabolit visat sig vara inaktiv som bensodiazepinagonist och antagonist.

Eliminering

Nästan inget oförändrat flumazenil utsöndras i urinen, vilket tyder på fullständig metabolisk nedbrytning av läkemedlet i kroppen. Radioaktivt märkt läkemedel elimineras fullständigt inom 72 timmar. 90 – 95% av denna radioaktivitet utsöndras via urinen och 5 – 10% via feces. Elimineringen är snabb, vilket framgår av den korta halveringstiden på 40-80 min. Totalt plasmaclearance av flumazenil är 0,8 – 1,0 l/tim/kg, vilket i huvudsak beror på eliminering via levern.

Farmakokinetiken för flumazenil är dosproportionell inom och över det terapeutiska intervallet (upp till 100 mg).

Intag av föda under infusionen med flumazenil ger en ökning av clearance med 50%, troligtvis på grund av ökad leverperfusion som en följd av födointaget.

Farmakokinetik hos särskilda patientgrupper

Hos patienter med nedsatt leverfunktion är elimineringshalveringstiden av flumazenil längre (1,3 timmar hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och 2,4 timmar hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion) och totalt kroppsclearance är lägre än hos friska personer.

Farmakokinetiken av flumazenil påverkas inte signifikant av hemodialys, njursvikt eller hos äldre patienter.

Pediatrisk population: Eliminationshalveringstiden hos barn över 1 år är kortare och har högre variabilitet än hos vuxna. Den är cirka 40 min med ett intervall på 20 till 75 min. Clearance och distributionsvolymen per kg kroppsvikt är samma som hos vuxna.

In vitro studier och djurstudier med höga doser flumazenil har inte givit belägg för mutagenicitet, teratogenicitet eller nedsatt fertilitet.

dinatriumedetat

koncentrerad ättiksyra

natriumklorid

natriumhydroxid

vatten för injektionsvätskor.

-

5 år.

Oöppnad förpackning: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Färdigberedd infusionslösning är hållbar i 12 timmar vid högst 25C.

Glasampuller, 5x5 ml.

Lanexat injektionsvätska kan blandas med natriumklorid 9 mg/ml eller glukos 50 mg/ml i förhållandet 20–50 ml Lanexat till 500 ml infusionsvätska (= 2–5 mg flumazenil till 500 ml lösning).

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

CHEPLAPHARM Arzneimittel GmbH

Bahnhofstr. 1a

17498 Mesekenhagen

Tyskland

10757

1988-03-18 / 2007-07-01

2016-09-01