Produktresumé

1Läkemedlets Namn

Levaxin 25 mikrogram tabletter

Levaxin 50 mikrogram tabletter

Levaxin 75 mikrogram tabletter

Levaxin 100 mikrogram tabletter

Levaxin 125 mikrogram tabletter

Levaxin 150 mikrogram tabletter

Levaxin 175 mikrogram tabletter

Levaxin 200 mikrogram tabletter

2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

En tablett innehåller:

Levotyroxinnatrium motsvarande levotyroxin 25 mikrogram, 50 mikrogram, 75 mikrogram, 100 mikrogram, 125 mikrogram, 150 mikrogram, 175 mikrogram respektive 200 mikrogram.

Hjälpämne: En tablett innehåller 44 mg, 88 mg, 133 mg, 67 mg, 84 mg, 100 mg, 117 mg respektive 134 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3Läkemedelsform

Tablett

25 mikrogram; vita, runda bikonvexa, 5 mm märkta 25.

50 mikrogram; vita, runda bikonvexa med djup mittskåra 7 mm, märkta 50.

75 mikrogram; vita, runda konvexa med djup mittskåra 8 mm, märkta 75.

100 mikrogram; vita, runda bikonvexa med djup mittskåra 6 mm, märkta 100.

125 mikrogram; vita, runda bikonvexa med djup mittskåra 7 mm, märkta 125.

150 mikrogram; vita, runda bikonvexa med djup mittskåra 7 mm, märkta 150.

175 mikrogram; vita, runda konvexa med djup mittskåra 8 mm, märkta 175.

200 mikrogram; vita, runda konvexa med djup mittskåra 8 mm, märkta 200.

Samtliga tabletter utom 25 mikrogramstabletten kan delas i två lika stora delar.

4Kliniska Uppgifter

.4.1Terapeutiska indikationer

Hypotyreoidism av alla former t ex vid autoimmun tyreoidit, efter radiojod- och kirurgisk terapi av hypertyreoidism och vid progressiv oftalmopati när den är förenad med hypotyreoidism. Som tillägg till tyreostatika vid långtidsbehandling av hypertyreoidism och vid preoperativ kombinationsbehandling av hypertyreoidism.

Tyreoideacancer. Myxödemkoma.

.4.2Dosering och administreringssätt

Optimal substitutionsbehandling av hypotyreos kräver individuell dosering, hänsynstagande till kumulationsrisken och kännedom om att den genomsnittliga slutdosen ligger mellan 0,10-0,15 mg Levaxin per dygn. Den interindividuella variationen är dock mycket stor och slutdoser upp mot 1 mg kan förekomma i undantagsfall. Initialdosering och substitutionens hastighet beror på sjukdomens duration och svårighetsgrad. Vid lätt hypotyreos som varat mindre än ett år ges begynnelsedos 0,05 mg dagligen, dosen kan höjas var fjärde vecka och efter några månader är underhållsdosen funnen. Vid svår hypotyreos eller sådan som varat mer än ett år ges en lägre begynnelsedos, 0,025-0,05 mg eller dosering varannan dag. Låg begynnelsedos är också lämplig till äldre patienter och till patienter med kardiovaskulära sjukdomar. Dosen höjs tidigast var sjätte vecka. I dessa fall tar det ofta ett halvt år eller längre, innan underhållsdosen är funnen. Hela dygnsdosen kan ges på en gång. Vissa patienter mår dock bättre om dygnsdosen delas upp på två doseringstillfällen. Substitutionseffekten bedöms i första hand kliniskt. Hos äldre människor med hypotyreos och hjärtinsufficiens kan i vissa fall undersubstitution/dosreduktion föredras. I svårbedömda fall kan av laboratoriet föreslagna serumprover vid tyreoidearubbning vara vägledande.

Gravida kvinnor som Levaxin-behandlas behöver ofta höja dygnsdosen med 0,05 mg. Substitutionsdoser med tyreoideahormoner bibehålls oförändrade under och efter laktationsperioden.

Pediatrisk population

Underhållsdosen är vanligtvis 100-150 mikrogram per kvadratmeter kroppsyta.

Hos nyfödda och spädbarn med medfödd hypotyreos, när snabb substitution är viktig, är den rekommenderade initialdosen 10-15 mikrogram per kg kroppsvikt per dag de första tre månaderna. Därefter bör dosen anpassas individuellt enligt kliniska fynd och nivåer av tyreoideahormon och TSH.

Hos barn med förvärvad hypotyreos är den rekommenderade initialdosen 12,5-50 mikrogram per dag. Dosen bör ökas gradvis var 2-4 vecka enligt kliniska fynd och nivåer av tyreoideahormon och TSH tills full substitutionsdos nås.

Små barn bör få hela dagsdosen minst en halvtimme före dagens första måltid.

Tabletter kan lösas upp i lite vatten (10-15 ml). Lösningen späds med ytterligare vätska (5-10 ml) och ska intas omedelbart.

Behandlingskontroll

Intagen Levaxin-dos kan påverka serumhalten av tyreoideahormon och TSH varför rätt tolkning kräver standardiserade provtagningsbetingelser, lämpligen 24 timmar efter senaste dos.

.4.3Kontraindikationer

• Överkänslighet mot levotyroxin eller mot något hjälpämne.

• Obehandlad insufficiens av binjurar och hypofysframlob.

• Tyreotoxikos.

• Kombinationsbehandling med levotyroxin och tyreostatika ska inte användas i samband med graviditet (se avsnitt 4.6).

.4.4Varningar och försiktighet

Vid uttalad ateroskleros hos myxödempatienter med eller utan angina pectoris i samband med insättning av behandling. Särskild försiktighet skall vidtas vid behandling av patienter med hjärtkärlsjukdom (angina pectoris, hjärtfel, myokardinfarkt eller hypertension). Dessa patienter bör övervakas noggrant med avseende på symtom på hjärtkärlsjukdom (t ex takykardi, bröstsmärtor/angina).

Behandling med Levaxin skall påbörjas med låga initiala doser hos äldre patienter och hos patienter som länge varit hypotyreoida.

Levaxin ska ej ges till patienter med störd binjurefunktion (binjuresvikt, Addisons sjukdom eller överfunktion i binjuren) om dessa tillstånd är obehandlade.

Beträffande patienter med diabetes hänvisas till avsnitt 4.5.

Hos postmenopausala kvinnor bör suprafysiologiska nivåer av levotyroxin undvikas på grund av en ökad risk för osteoporos.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:

galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption eftersom Levaxin innehåller laktos.

.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande kombinationer med Levaxin kan kräva dosanpassning:

Antidiabetika: Levotyroxin kan minska effekten av läkemedel som sänker blodglukosnivån. Av den anledningen ska blodglukosnivåerna kontrolleras frekvent när behandlingen med tyreoideahormon påbörjas och om nödvändigt skall dosen av antidiabetika justeras.

Antacida och sukralfat: Läkemedel som innehåller aluminium kan interfererar med absorptionen av levotyroxin. Medlen bör ges med minst två timmars mellanrum.

Kalcium: Vid samtidigt intag minskar kalciumkarbonat absorptionen av levotyroxin med något minskade serumhalter som följd. Medlen bör ges med några timmars mellanrum.

Tvåvärt järn, perorala preparat: Vid samtidig administrering av järn och levotyroxin hämmas absorptionen av levotyroxin, vilket kan äventyra behandlingsresultatet. Medlen bör ges med två timmars mellanrum. In vitro bildar levotyroxin och järn olösliga komplex.

Digitalisglykosider: Reducerad digitaliseffekt vid tyreotoxikos. Mekanismen dock oklar.

Imatinib: Samtidig behandling med imatinib kan minska effekten av levotyroxin.

Kolestyramin: Kolestyramin minskar absorptionen av levotyroxin. Medlen bör ges med minst fyra timmars intervall.

Kolestipol: I djurstudier har kolestipol visats minska absorptionen av levotyroxin. Medlen bör ges med minst fyra timmars intervall.

Polystyrensulfonat: En fallrapport och in vitro-data talar för att polystyrensulfonat kan hämma absorptionen av levotyroxin. Medlen bör ges med fyra timmars intervall.

Rifampicin och rifapentin: Rifampicin och rifapentin kan inducera metabolism av levotyroxin och därmed minska effekten av levotyroxin.

Sertralin och klorokin/proguanil: Levotyroxinbehovet (vid substitution) kan öka efter insättning av sertralin. Dessa substanser minskar effekten av levotyroxin och ökar TSH-nivån i serum.

Warfarin: Effekten av warfarin kan öka vid samtidig behandling med levotyroxin.

Proteashämmare: Proteashämmare (t ex ritonavir, lopinavir) kan påverka effekten av levotyroxin. Av den anledningen ska tyroideahormonnivåerna kontrolleras frekvent. Eventuellt kan dosen av levotyroxin behöva justeras.

Sevelamer: Sevelamer kan minska absorptionen av levotyroxin.

Propyltiouracil, glukokortikoider, betablockerare, amiodaron och kontrastmedel som innehåller jod: Dessa substanser hämmar den perifera omvandlingen av T4 till T3. På grund av sitt höga jodinnehåll kan amiodaron utlösa hypertyreos så väl som hypotyreos.

Enzyminducerande läkemedel: Enzyminducerande läkemedel såsom barbiturater eller karbamazepin kan öka leverclearance för levotyroxin.

Östrogen: Östrogener kan öka koncentrationen av tyroxinbindande globulin i serum. Kvinnor som använder preventivmedel som innehåller östrogen eller hormonsubstitutionsbehandling kan behöva högre dos av levotyroxin.

Produkter som innehåller soja: Produkter som innehåller soja kan minska absorptionen av levotyroxin.

.4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga kända risker med att använda levotyroxin under graviditet.

För speciell information om dosering under graviditet, se avsnitt 4.2.

Kombinationsbehandling med levotyroxin och tyreostatika vid hypertyreos är dock kontraindicerat. Sådan kombination kräver högre doser av tyreostatika som man vet passerar placenta och framkallar hypotyreos hos fostret.

Amning

Går över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik vid terapeutiska doser. För speciell information om dosering under amning, se avsnitt 4.2 ”Dosering och administreringssätt”.

.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Levaxin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

.4.8Biverkningar

Vid för snabb dosökning eller vid överdosering kan samma symtom som vid hypertyreoidism uppkomma, många av biverkningarna listade nedan utgörs av sådana symtom. Se vidare under avsnitt 4.9 ”Överdosering”.

Biverkningar är klassificerade i organsystem och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande indelning: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Endokrina systemet

Mindre vanliga: Övergående hypotyreos efter utsättning av läkemedlet.

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: allergiska hudreaktioner, angioödem

Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens: viktminskning

Psykiska störningar

Ingen känd frekvens: ångest, sömnsvårigheter

Centrala och perifera nervsystemet

Ingen känd frekvens: huvudvärk, tremor

Hjärtat

Ingen känd frekvens: arytmier, angina pectoris, takykardi, palpitationer, hjärthypertrofi, patienter med en existerande kardiovaskulär sjukdom kan försämras i sin grundsjukdom.

Magtarmkanalen

Ingen känd frekvens: diarré, kräkningar

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Ingen känd frekvens: muskelkramp, muskelsvaghet

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Ingen känd frekvens: menstruationsrubbning

Allmänna symtom

Ingen känd frekvens: blodvallning, feber, hyperhidros

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5Överdosering

Vid överdosering eller för snabb dosökning kan samma symtom som vid hypertyreoidism uppkomma (palpitationer, takykardi, hjärtarytmier, avmagring, angina pectoris, tremor, huvudvärk, diarré, nervositet, sömnlöshet, svettningar och nedsatt värmetolerans). Dessa symtom är inga egentliga biverkningar även om de rapporterats så (och därmed är listade som biverkningar under 4.8), utan är naturliga effekter som uppstår vid en förhöjd T₄-nivå, oavsett om den beror på en ökad endogen produktion, eller för hög exogen tillförsel av T₄.

Om symtomen ovan uppträder, bör preparatet sättas ut under flera dagar och om nödvändigt återinsättas i lägre dos.

Flera fall av plötsligt hjärtstillestånd har rapporterats hos patienter med en lång tids missbruk av levotyroxin.

Toxicitet

Toxicitet framför allt i samband med kronisk överdosering. Låg akut toxicitet, individuella variationer. Upp till 0,5 mg till barn gav ej några symtom. Upp till 4 mg till barn i åldern 1-5 år gav efter ventrikeltömning lindrig, 6,4 mg till 2-åring gav måttlig intoxikation, 10 mg till 3½-åring gav måttlig till allvarlig intoxikation, 18 mg till 2½-åring gav allvarlig och mycket långdragen intoxikation. 2 mg till vuxen gav lindrig intoxikation.

Symtom

Vid överdosering av levotyroxin kommer symtomen efter ett intervall på ½-9 dygn (i regel 3-5 dygn), medan liotyronin ger symtom redan efter 4-12 timmar. Akut toxicitet ger milda symtom såsom oro, svettningar, feber, takykardi, hyperaktivitet, diarré, ev. sömnsvårigheter, huvudvärk, tremor och kräkningar. Massivt intag eller kroniska intoxikationer ger även delirium, kramper, muskelsvaghet, hypokalemisk alkalos, koma, blödningar samt arytmier och cirkulationssvikt som kan komma plötsligt. Dessutom kan svåra infektioner och njursvikt tillstöta. Vid kronisk överdosering finns ökad risk för osteoporos och frakturer.

Behandling

Om befogat, ventrikeltömning, kol. Propranolol i.v. 0,5-1 mg/min högst 5 mg till vuxen vid takykardi, därefter upprepat eller via kontinuerlig infusion (alt metoprolol eller atenolol). Vid oro diazepam 5-10 mg i.v. till vuxna (barn 0,1-0,2 mg/kg). Riklig vätsketillförsel, ev. avkylning. Ev. kortikosteroider. Ev. kontroll av T₄ (max inom 2-12 timmar) alt T₃ (max inom ½-4 dygn). Vid massiv överdosering bör patienten observeras minst 10 dygn. Hemoperfusion alt plasmaferes kan övervägas vid allvarlig förgiftning. Symtomatisk behandling i övrigt.

6Farmakologiska Egenskaper

.6.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Thyreoideahormon

ATC-kod: H03AA01

Levaxin innehåller levotyroxinnatrium, d.v.s. natriumsaltet av tyroxin (T₄). Den verksamma substansen levotyroxinnatrium är ett syntetiskt framställt, väldefinierat ämne av kristallinisk renhetsgrad och doseras efter vikt.

Humantyreoidea bildar flera jodtyroniner, av vilka tre har direkt eller indirekt verkan på hastigheten av de kemiska reaktionerna i organismen (”ämnesomsättningen”). Dessa är T₄, T₃ och rT₃ (reversed T₃). T₄ bildas endast i tyreoidea, medan T₃ och rT₃ bildas både i och utanför tyreoidea bland annat i levern. Den extra-tyreoidala bildningen av T₃ och rT₃ sker genom monodejodering av T₄ främst i levern.

Det är ännu oklart om T₄ är aktivt som sådant eller om det verkar först efter konvertering till T₃. T₃ är aktivt i sig och stimulerar, via biologiskt T₃-specifika receptorer i cellkärnorna, nybildningen av många enzymproteiner inklusive de som styr hastigheten för energibildningen. Den steriska konformationen av jodtyroninerna bestämmer deras aktivitetsgrad. Hos människan saknar rT₃ direkt biologisk aktivitet, men indirekt kan rT₃ verka genom hämning av leverkonversionen av T₄ till aktivt T₃.

Den totala sekretions- och produktionshastigheten av T₄ är hos vuxna 0,18 mg per dygn. En atyreot individ blir på T₄-substitution eutyreoid genom konversion av T₄ till T₃ och uppvisar normala serumkoncentrationer av såväl T₄ som T₃. Under normala förhållanden kan graden av absorption variera avsevärt mellan olika individer varför substitutionsdosen hos vuxna varierar från 0,1 till 1,0 mg per dygn.

.6.2Farmakokinetiska egenskaper

Under normala förhållanden transporteras 99,95% av den totala serumkoncentrationen av T₄ bunden till de tre transportproteinerna: tyroxinbindande globulin (TBG), som binder 60%, prealbumin (TBPA) 30% och serumalbumin ca 10%. Den fria T₄-fraktionen utgör ca 0,05%. Distributionsvolymen av T₄ utgör 15% av kroppsvikten. Ekvilibrium inom distributionsvolymen uppnås inom 24-48 timmar. Den biologiska halveringstiden för T₄ hos eutyreoida är 6-7 dygn. T₄ omvandlas bl.a. i levern till T₃ och rT₃ och inaktiveras även lätt genom oxidativ dejodering, deaminering och dekarboxylering. Trijodtyroniner omvandlas snabbt till dijodtyroniner. Inaktiva metaboliter utsöndras via njurarna. Beroendet av leverfunktionen och njurfunktionen är ringa.

.6.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

-

7Farmaceutiska Uppgifter

.7.1Förteckning över hjälpämnen

Laktosmonohydrat, majsstärkelse, gelatin, magnesiumstearat, talk.

.7.2Inkompatibiliteter

Ej relevant.

.7.3Hållbarhet

2 år.

.7.4Särskilda förvaringsanvisningar

Plastburk: Förvaras vid högst 25^oC.

Blister: Förvaras vid högst 25^oC i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

.7.5Förpackningstyp och innehåll

Plastburk

Blister (PVC/Aclar/Al)

Förpackningsstorlekar:

25 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister), 100 (plastburk) och 250 (plastburk)

50 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister), 100 (plastburk) och 250 (plastburk)

75 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister) och 100 (plastburk)

100 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister), 100 (plastburk) och 250 (plastburk)

125 mikrogram tabletter: 100 (plastburk) och 250 (plastburk)

150 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister), 100 (plastburk) och 250 (plastburk)

175 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister) och 100 (plastburk)

200 mikrogram tabletter: 98x1 (endosblister) och 100 (plastburk)

.7.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

8Innehavare av Godkännande För Försäljning

Takeda Pharma AB

Box 3131

169 03 Solna

Nummer på godkännande för försäljning

25 mikrogram tabletter: 15952

50 mikrogram tabletter: 8890

75 mikrogram tabletter: 21053

100 mikrogram tabletter: 4678

125 mikrogram tabletter: 15953

150 mikrogram tabletter: 11388

175 mikrogram tabletter: 21054

200 mikrogram tabletter: 21055

Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

25 mikrogram tabletter: 2000-04-07 / 2010-04-07

50 mikrogram tabletter: 1974-03-01 / 2010-04-07

75 mikrogram tabletter: 2005-09-16 / 2010-09-16

100 mikrogram tabletter: 1954-12-13 / 2010-04-07

125 mikrogram tabletter: 2000-04-07 / 2010-04-07

150 mikrogram tabletter: 1991-07-05 / 2010-04-07

175 mikrogram tabletter: 2005-09-16 / 2010-09-16

200 mikrogram tabletter: 2005-09-16 / 2010-09-16

Datum för Översyn av Produktresumén

2015-08-21