iMeds.se

Linezolid Mylan

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Linezolid Mylan 2 mg/ml infusionsvätska, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


1 ml innehåller 2 mg linezolid. Varje 300 ml infusionspåse innehåller 600 mg linezolid.


Hjälpämne(n) med känd effekt:

1 ml infusionsvätska, lösning, innehåller 0,38 mg natrium.

En 300 ml infusionspåse innehåller 114 mg natrium.


1 ml infusionsvätska, lösning, innehåller 48 mg glukos.

En 300 ml infusionspåse innehåller 14,4 g glukos.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Infusionsvätska, lösning.

Isoton, klar, färglös till gul lösning.

Lösningens pH är 4,5‑5,0

Osmolalitet är 270–330 mosmol/kg


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Nosokomialpneumoni

Samhällsförvärvad pneumoni


Linezolid är avsett för vuxna för behandling av samhällsförvärvad pneumoni och nosokomial pneumoni när dessa med säkerhet eller sannolikt orsakas av känsliga grampositiva bakterier. Vid fastställande av om linezolid är en lämplig behandling skall hänsyn tas till resultaten av mikrobiologiska analyser och information om prevalensen av antibiotikaresistens bland grampositiva bakterier (se avsnitt 5.1 för uppgift om aktuella organismer).


Linezolid är inte aktivt mot infektioner förorsakade av gramnegativa patogener. Specifik behandling mot gramnegativa organismer ska sättas in samtidigt om en gramnegativ patogen har dokumenterats eller misstänks.


Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner (se avsnitt 4.4).


Linezolid är avsett för vuxna för behandling av komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner endastnär mikrobiologiska tester har fastställt att infektionen har orsakats av känsliga grampositiva bakterier.


Linezolid är inte aktivt mot infektioner förorsakade av gramnegativa patogener. Linezolid ska användas till patienter med komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner med känd eller möjlig samtidig infektion med gramnegativa organismer endast om annan behandling inte finns tillgänglig (se avsnitt 4.4). Under dessa omständigheter skabehandling mot gramnegativa organismer sättas in samtidigt.


Linezolidbehandling ska endast inledas i samband med sjukhusvård och efter konsultation med relevant specialist, såsom klinisk mikrobiolog eller infektionsläkare.


Officiella riktlinjer för ändamålsenlig användning av antibakteriella preparat skall beaktas.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering

Linezolid infusionsvätska, filmdragerade tabletter eller oral suspension kan användas som initial behandling.


Patienter som inleder behandlingen parenteralt kan övergå till oral behandling när detta är kliniskt indicerat. Vid sådan övergång krävs ingen dosjustering eftersom linezolid har en oral biotillgänglighet på nära 100 %.


Rekommenderad dosering och behandlingstid för vuxna:

Behandlingstiden är beroende av den aktuella patogena organismen, infektionens lokalisation och svårighetsgrad, samt av patientens kliniska svar på behandlingen.


Följande rekommenderade behandlingstider avspeglar de tider som använts vid kliniska prövningar. Kortare behandlingstider kan vara lämpliga för vissa infektionstyper, men har inte utvärderats i kliniska prövningar.


Den längsta behandlingstiden är 28 dagar. Säkerhet och effekt för användning av linezolid under längre tid än 28 dagar har inte fastställts (se avsnitt 4.4).


Vid infektioner som är förknippade med samtidig bakteriemi krävs ingen ökning av den rekommenderade dosen eller behandlingstiden.


Doseringsrekommendationerna för infusionsvätska och tabletter/granulat för oral suspension är identiska och är enligt följande.


Infektioner

Dosering

Behandlingstid

Nosokomial pneumoni

600 mg två gånger dagligen

10‑14 dagar i följd

Samhällsförvärvad pneumoni

Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner

600 mg två gånger dagligen


Pediatrisk population: Det saknas tillräckliga uppgifter om säkerhet och effekt för linezolid vid behandling av barn och ungdomar (<18 år) för att några doseringsrekommendationer skall kunna ges (se avsnitt 5.1 och 5.2). Linezolid rekommenderas därför ej till denna åldersgrupp förrän ytterligare data är tillgängliga.


Äldre: Ingen dosjustering behövs.


Nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering behövs (se avsnitt 4.4 och 5.2).


Svårt nedsatt njurfunktion (dvs. kreatininclearance < 30 ml/min): Ingen dosjustering behövs. Eftersom den kliniska signifikansen av högre exponeringsnivåer (upp till 10 gånger) för de två huvudmetaboliterna hos patienter med svår njurinsufficiens ej är känd, bör dock linezolid användas med särskild försiktighet till dessa patienter, och endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms väga upp den teoretiska risken.


Då ungefär 30 % av en dos linezolid elimineras under 3 timmars hemodialys bör linezolid ges efter dialysbehandlingen hos sådana patienter. De huvudsakliga metaboliterna av linezolid elimineras i viss utsträckning vid hemodialys, men koncentrationerna av dessa metaboliter är fortfarande avsevärt högre efter dialys än hos patienter med normal njurfunktion eller mild till måttlig njurinsufficiens.


Linezolid bör därför användas med särskild försiktighet vid behandling av patienter med svår njurinsufficiens som behandlas med dialys, och endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms väga upp den teoretiska risken.


Erfarenheter saknas rörande linezolidbehandling av patienter som genomgår kontinuerlig ambulerande peritonealdialysis (CAPD) eller alternativa behandlingsformer för njursvikt (annat än hemodialys).


Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering behövs. Det finns dock endast begränsade kliniska data och linezolid bör användas till patienter med nedsatt leverfunktion endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms väga upp den teoretiska risken (se punkt 4.4 och 5.2).


Administreringssätt:

Den rekommenderade dosen av linezolid ska administreras intravenöst eller oralt två gånger dagligen.


Administreringsväg: Intravenös användning.

Infusionsvätskan ska administreras under 30 till 120 minuter.


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.


Linezolid bör ej ges till patienter som behandlas med läkemedel som hämmar monoaminoxidas A eller B (t.ex. fenelzin, isocarboxacid, selegilin, moklobemid) eller som under de föregående två veckorna tagit ett sådant läkemedel.


Såvida inte resurser för noggrann observation av patienten och övervakning av patientens blodtryck finns tillgängliga bör linezolid ej ges till patienter vid följande kliniska tillstånd eller vid följande samtidig medicinering:

- Patienter med obehandlad hypertoni, feokromocytom, carcinoid, tyreotoxikos, bipolär depression, schizoaffektiv störning, akut förvirringstillstånd.

- Patienter som tar något av följande läkemedel: serotoninåterupptagshämmare (se avsnitt 4.4), tricykliska antidepressiva medel, serotonin 5-HT1-receptoragonister (triptaner), sympatomimetiska medel med direkt eller indirekt verkan (inklusive adrenerga bronkodilaterare, pseudoefedrin och fenylpropanolamin), vasopressiva medel (t.ex. adrenalin, noradrenalin), dopaminerga medel (t.ex. dopamin, dobutamin), petidin eller buspiron.


Data från djurförsök tyder på att linezolid och dess metaboliter kan passera över till modersmjölk. Amning bör således avbrytas innan linezolid administreras och amningsuppehåll göras under hela behandlingstiden (se avsnitt 4.6).


4.4 Varningar och försiktighet


Myelosuppression

Myelosuppression (inkluderande anemi, leukopeni, pancytopeni och trombocytopeni) har rapporterats hos patienter som behandlas med linezolid. I de fall där utgången är känd har de påverkade hematologiska parametrarna återgått till de nivåer som förelåg före behandlingen när behandling med linezolid avbröts. Risken för dessa effekter förefaller ha samband med behandlingstiden. Äldre patienter som behandlas med linezolid kan löpa större risk att uppleva blodsjukdom jämfört med yngre patienter.Trombocytopeni kan uppträda oftare hos patienter med svår njurinsufficiens, oavsett om de behandlas med dialys eller ej. Därför rekommenderas en noggrann övervakning av blodstatus hos patienter som har anemi, granulocytopeni eller trombocytopeni, patienter som får samtidig medicinering som kan sänka hemoglobinnivån, övriga blodvärden eller inverka negativt på trombocytfunktionen, patienter som har svår njurinsufficiens och patienter som behandlas under längre tid än 10‑14 dagar. Till sådana patienter bör linezolid endast ges när hemoglobinnivån, blodstatus och antalet trombocyter kan övervakas noggrant.


Om signifikant myelosuppression uppträder under behandling med linezolid bör terapin avbrytas om det inte bedöms vara absolut nödvändigt att fortsätta med behandlingen. I sådana fall skall blodstatus övervakas noggrant och lämpliga behandlingsåtgärder sättas in.


Dessutom rekommenderas att fullständig blodstatus (inklusive hemoglobinnivån, trombocyt- och leukocyttal samt differentialräkning av leukocyter) kontrolleras varje veckahos patienter som behandlas med linezolid, oavsett blodstatus före behandlingen.


I studier av s.k. ”compassionate use” rapporterades allvarlig anemi oftare hos patienter som behandlades med linezolid under längre tid än den maximalt rekommenderade behandlingstiden 28 dagar. Dessa patienter behövde oftare få blodtransfusion. Fall av anemi som krävde blodtransfusion har också rapporterats efter lansering av produkten, oftast hos patienter som behandlats mer än 28 dagar.


Fall av sideroblastisk anemi har rapporterats efter lansering av läkemedlet. I de fall där tiden för uppkomsten av anemin var känd hade de flesta patienterna behandlats med linezolid mer än 28 dagar. De flesta patienterna tillfrisknade helt eller delvis då behandlingen med linezolid avbröts med eller utan behandling av anemin.


Obalans i mortalitet i klinisk prövning med kateterrelaterade, grampositiva septikemier

I en öppen klinisk prövning med allvarligt sjuka patienter med infektioner i anslutning till intravaskulära katetrar iakttogs en överdödlighet hos patienter som behandlades med linezolid, jämfört med vankomycin/dikloxacillin/oxacillin [78/363 (21,5 %) jämfört med 58/363 (16,0 %)]. Den faktor som huvudsakligen påverkade mortaliteten var förekomst av infektion av grampositiva bakterier vid studiestarten. Mortaliteten var nästan densamma i de båda behandlingsarmarna hos patienter med infektioner förorsakade enbart av grampositiva organismer (oddskvot 0,96; 95 % konfidensintervall: 0,58‑1,59) men var signifikant högre (p=0,0162) i linezolidarmen hos patienter med någon annan patogen eller ingen patogen vid studiestarten (oddskvot 2,48; 95 % konfidensintervall: 1.38- 4.46). Den största skillnaden inträffande under behandling och inom sju dagar efter att behandlingen avslutats. Fler patienter i linezolidarmen förvärvade gramnegativa patogener under prövningen och avled av infektioner förorsakade av gramnegativa patogener och av polymikrobiella infektioner. Därför bör linezolid endast användas vid komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner med känd eller möjlig samtidig infektion orsakad av gramnegativa organismer om det inte finns någon annan behandling tillgänglig (se avsnitt 4.1). Under dessa omständigheter ska behandling mot gramnegativa organismer sättas in samtidigt.


Antibiotikaassocierad diarré och kolit

Antibiotikaassocierad diarré och antibiotikaassocierad kolit, inklusive pseudomembranös kolit och Clostridium difficile-associerad diarré, har rapporterats vid användning av nästan alla antibakteriella medel, inklusive linezolid, och varierar i allvarlighetsgrad från mild diarré till dödlig kolit. Det är därför viktigt att beakta denna diagnos hos patienter som utvecklar allvarlig diarré under och efter behandling med linezolid. Om antibiotikaassocierad diarré eller antibiotikaassocierad kolit misstänks eller bekräftas, ska pågående behandling med antibakteriella medel, inklusive linezolid, avbrytas och adekvata åtgärder vidtas omedelbart. Läkemedel som hämmar tarmperistaltiken är kontraindicerat i denna situation.


Mjölksyraacidos

Mjölksyraacidos har rapporterats under användning med linezolid. Patienter som utvecklar symtom på metabolisk acidos som återkommande illamående eller kräkningar, magsmärtor, låga bikarbonatnivåer eller hyperventilering under behandling med linezolid kräver omedelbar läkarvård. Om mjölksyraacidos inträffar ska nyttan av fortsatt behandling med linezolid vägas mot den potentiella risken.


Mitokondriell dysfunktion

Linezolid hämmar den mitokondriella proteinsyntesen. Biverkningar så som mjölksyraacidos, anemi eller neuropati (optikus eller perifer) kan inträffa som ett resultat av denna hämning och dessa biverkningar är mer vanliga då läkemedlet ges under mer än 28 dagar.


Serotonergt syndrom

Spontana fall av serotonergt syndrom har rapporterats vid samtidig administrering av linezolid och serotonerga medel, inklusive antidepressiva läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).Samtidig administrering av linezolid och serotonerga medel är därför kontraindicerat (se avsnitt 4.3) förutom då samtidig administrering är absolut nödvändigt.I dessa fall ska patienterna noga övervakas för tecken och symtom på serotonergt syndrom såsom kognitiv dysfunktion, hyperpyrexi, hyperreflexi och bristande koordinationsförmåga. Om tecken eller symtom uppstår bör läkaren överväga att avsluta den ena eller båda behandlingarna. Om behandlingen med det samtidigt administrerade serotonerga medlet avslutas kan utsättningssymtom förekomma.


Perifer neuropati och optikusneuropati

Perifer neuropati så väl som optikusneuropati samt optikusneurit som i vissa fall lett till synförlust, har rapporterats hos patienter som behandlats med linezolid. Huvudsakligen gäller det patienter som behandlats under längre tid än den maximalt rekommenderade behandlingstiden på 28 dagar.


Alla patienter ska uppmanas att rapportera symptom på synförsämringar såsom förändrad synskärpa, förändrat färgseende, dimsyn eller synfältsdefekter. Undersökning bör omedelbart utföras om sådana symptom uppstår, med remiss till ögonläkare om så krävs. Om en patient tar linezolid under en längre period än de rekommenderade 28 dagarna ska synen kontrolleras regelbundet.


Vid perifer neuropati eller optikusneuropati ska fortsatt behandling med linezolid vägas mot eventuella risker.


Det kan finnas en ökad risk för neuropatier då linezolid används av patienter som samtidigt använder eller tidigare har använt antimykobakteriella läkemedel mot tuberkulos.


Krampanfall

Krampanfall har rapporterats förekomma hos patienter som behandlas med linezolid. Hos de flesta av dessa fall fanns kramper i anamnesen eller riskfaktorer för kramper. Patienterna bör uppmanas att informera sin läkare om de har kramper i anamnesen.


MAO-hämmare

Linezolid är en reversibel, icke-selektiv monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Vid de doser som används vid antibakteriell terapi uppträder dock inga antidepressiva effekter. Data gällande interaktioner och säkerhet vid användning av linezolid till patienter med underliggande tillstånd och/eller vid samtidig medicinering med läkemedel som kan innebära risk för MAO-hämning är mycket begränsade. Behandling med linezolid rekommenderas därför inte under sådana omständigheter, såvida inte noggrann övervakning av patienten kan ske (se avsnitt 4.3 och 4.5).


Användning med tyraminrika livsmedel

Patienter bör avrådas från att förtära större mängder tyraminrika livsmedel (se avsnitt 4.5).

Superinfektioner

Effekterna av behandling med linezolid på normalfloran har inte utvärderats i kliniska prövningar.


Användning av antibiotika kan ibland ge upphov till tillväxt av motståndskraftiga organismer. Under kliniska prövningar fick till exempel cirka 3 % av patienterna en läkemedelsrelaterad candidainfektion vid de rekommenderade doserna av linezolid. Om superinfektion uppträder under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas.


Särskilda patientgrupper

Linezolid ska användas med särskild försiktighet hos patienter med svår njurinsufficiens, och endast när den förväntade nyttan av behandlingen bedöms överstiga den teoretiska risken (se avsnitt 4.2 och 5.2).


Linezolid bör ges till patienter med svår leverinsufficiens endast om den förväntade nyttan bedöms överstiga den teoretiska risken (se punkt 4.2 och 5.2).


Nedsatt fertilitet

Hos vuxna hanråttor som utsattes för ungefär samma nivåer som de förväntade nivåerna hos människa, minskade linezolid reversibelt fertiliteten och framkallade onormal spermiemorfologi. Det finns inga uppgifter om linezolids eventuella effekter på mannens reproduktionssystem (se avsnitt 5.3).


Kliniska prövningar

Säkerhet och effekt för användning av linezolid i mer än 28 dagar har inte fastställts.


Kontrollerade kliniska prövningar har inte inkluderat patienter med diabetiska fotsår, trycksår eller ischemiska sår, svåra brännskador eller gangrän. Det finns således begränsad erfarenhet av behandling med linezolid vid dessa tillstånd.


Hjälpämnen

En ml infusionsvätska innehåller 48 mg (dvs. 14,4 g/300 ml) glukos. Detta ska beaktas vid behandling av patienter med diabetes mellitus eller andra sjukdomar associerade med glukosintolerans. En ml infusionsvätska innehåller även 0,38 mg (114 mg/300 ml) natrium. Natriuminnehållet bör beaktas vid behandling av patienter som ordinerats saltfattig kost.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


MAO-hämmare

Linezolid är en reversibel, icke-selektiv monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare). Data gällande interaktioner och säkerhet vid användning av linezolid till patienter vid samtidig medicinering med läkemedel som kan innebära risk för MAO-hämning är mycket begränsade. Behandling med linezolid rekommenderas därför inte under sådana omständigheter, såvida inte noggrann övervakning av patienten kan ske (se avsnitt 4.3 och 4.4).


Potentiella interaktioner resulterande i ökning av blodtrycket

Hos friska frivilliga med normalt blodtryck förstärkte linezolid de blodtrycksökningar som orsakades av pseudoefedrin och fenylpropanolaminhydroklorid. Samtidig administrering av linezolid och antingen pseudoefedrin eller fenylpropanolamin gav genomsnittliga ökningar av det systoliska blodtrycket på omkring 30‑40 mmHg, jämfört med 11‑15 mmHg vid administrering av enbart linezolid, 14‑18 mmHg vid administrering av enbart pseudoefedrin eller fenylpropanolamin och 8‑11 mmHg vid administrering av placebo. Inga liknande studier har gjorts på försökspersoner med förhöjt blodtryck. Vid samtidig administrering av linezolid och läkemedel med vasopressiv verkan, inklusive dopaminerga medel, rekommenderas att dessa titreras noggrant för att uppnå önskad verkan.


Möjliga serotonerga interaktioner

Den möjliga läkemedelsinteraktionen med dextrometorfan undersöktes hos friska frivilliga. Försökspersonerna fick dextrometorfan (två doser om 20 mg med 4 timmars mellanrum) med eller utan linezolid. Inga tecken på serotonergt syndrom (förvirring, delirium, oro, darrningar, rodnad, perspiration, hög feber) har noterats hos de friska försökspersoner som fått linezolid och dextrometorfan.


Erfarenhet efter marknadsintroduktion: en rapport har inkommit där en patient erfarit symptom liknande dem vid serotonergt syndrom vid intag av linezolid och dextrometorfan. Symptomen upphörde vid utsättande av båda läkemedlen.


Under klinisk användning av linezolid tillsammans med serotonerga medel, inklusive antidepressiva läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) har fall med serotonergt syndrom rapporterats. Samtidig administrering är kontraindicerad (se avsnitt 4.3), men hantering av patienter för vilka samtidig behandling med linezolid och serotonerga medel är absolut nödvändig beskrivs i avsnitt 4.4.


Användning med tyraminrika livsmedel

Ingen signifikant blodtryckshöjning uppmättes hos försökspersoner som fick både linezolid och mindre än 100 mg tyramin. Detta tyder på att det enbart är nödvändigt att undvika förtäring av stora mängder mat och dryck med högt tyramininnehåll (t.ex. lagrad ost, jästextrakt, odestillerade alkoholdrycker och fermenterade sojaprodukter, exempelvis sojasås).


Läkemedel metaboliserade via cytokrom P-450

Linezolid metaboliseras ej mätbart genom cytokrom P-450-systemet (CYP) och hämmar inga av de kliniskt signifikanta CYP-isoformerna (1A2, 2C9, 2C19, 2D6, 2E1, 3A4) hos människa. Linezolid inducerar inte heller P450-isoenzymer hos råtta. Det finns således ingen anledning att förvänta sig CYP450-inducerade läkemedelsinteraktioner med linezolid.


Rifampicin

Effekten av rifampicin på farmakokinetiken för linezolid studerades hos sexton friska frivilliga vuxna män som gavs 600 mg linezolid två gånger dagligen i 2,5 dagar med eller utan rifampicin 600 mg en gång dagligen i 8 dagar. Rifampicin minskade Cmaxoch AUC för linezolid i medeltal med 21 % [90 % KI, 15,27] respektive 32 % [90 % KI, 27,37]. Mekanismen för denna interaktion samt den kliniska relevansen är okänd.


Warfarin

När warfarin tillfördes under linezolidbehandling vid steady state inträffade en 10 % minskning i det genomsnittliga maximala INR-värdet och en 5 % minskning av arean under kurvan (AUC) för INR. Data från patienter som fått warfarin och linezolid är otillräckliga för att avgöra om dessa resultat har någon klinisk signifikans


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns inga adekvata data från användningen av linezolid hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). En potentiell risk för människa föreligger.


Linezolid ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt, dvs. endast om den potentiella nyttan överstiger den teoretiska risken.


Amning

Data från djurförsök tyder på att linezolid och dess metaboliter kan passera över till modersmjölk. Amning bör således avbrytas innan linezolid administreras och amningsuppehåll göras under hela behandlingstiden.


Fertilitet

I djurstudier orsakade linezolid minskad fertilitet (se avsnitt 5.3).




4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Patienter bör upplysas om risken för yrsel eller symtom på nedsatt syn (beskrivet i avsnitt 4.4 och 4.8) under behandling med linezolid och avrådas från att framföra fordon och använda maskiner om något av dessa symtom uppträder.


4.8 Biverkningar


I nedanstående tabell redovisas biverkningar som har rapporterats med frekvenser baserad på alla kausalitetsdata från kliniska studier som inkluderade mer är 2 000 vuxna patienter som behandlades med de rekommenderade linezoliddoserna i upp till 28 dagar.


De vanligast rapporterade biverkningarna var, diarré (8,4 %), huvudvärk (6,5 %), illamående (6,3 %) kräkningar (4,0 %).. De vanligaste läkemedelsrelaterade biverkningarna som ledde till behandlingsavbrott var huvudvärk, diarré, illamående och kräkningar.Cirka 3 % av patienterna avbröt behandlingen på grund av en läkemedelsrelaterad biverkning.


Ytterligare biverkningar som har rapporterats efter marknadsintroduktion anges i tabellen som ”ingen känd frekvens”, eftersom frekvensen inte kan beräknas från tillgängliga data.


Följande biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med linezolid med följande frekvenser: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10): mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Organsystem

Vanliga
(≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga
(≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta

(≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta

(<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer

Candidiasis, oral candidiasis, vaginal candidiasis, svamp-infektioner

Vaginit

Antibiotikaassocierad kolit, inklusive pseudo-membranös kolit*



Blodet och lymfsystemet

Anemi*

Leukopeni*, neutropeni, trombocytopeni*, eosinofili

Pancytopeni*,


Myelosuppression*, sideroblastisk anemi*

Immunsystemet





Anafylaxi

Metabolism och nutrition


Hyponatremi



Mjölksyraacidos*,

Psykiska störningar

Insomni





Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk, smak-förändringar (metallsmak),

yrsel

Konvulsioner*,, hypestesi, parestesi



Serotonergt syndrom**, perifer neuropati*

Ögon


Dimsyn*

Förändrat synfält*


Optikusneuropati*, optikusneurit*, synförlust*, förändrad synskärpa*, förändat färgseende*

Öron och balansorgan


Tinnitus




Hjärtat


Arytmi (takykardi)




Blodkärl

Hypertoni,

TIA,

flebit,

tromboflebit




Magtarmkanalen

Diarré, illamående, kräkningar., lokaliserad eller generell buksmärta, förstopning, dyspepsi

Pankreatit, gastrit, bukspänning, muntorrhet,

glossit, lös avföring, stomatit, missfärgning eller annan påverkan på tungan

Ytliga missfärgningar av tänderna



Lever och gallvägar

Onormala leverfunktions­värden; ökat ASAT, ALAT eller alkaliskt fosfatas

Ökat totalt bilirubin




Hud och subkutan vävnad

Pruritus, utslag

Urtikaria, dermatit, svettningar



Bullösa störningar som Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermal nekrolys, angioödem, alopeci

Njurar och urinvägar

Ökat BUN

Njursvikt,

polyuri , förhöjt kreatinin




Reproduktions-organ och bröstkörtlar


Vulvovaginal dysfunktion




Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället

Feber, lokaliserad smärta

Frossa, trötthet, smärta vid injektionsstället, ökad törst




Undersökningar

Kemiska värden

Ökat LDH, kreatinkinas, lipas, amylas eller icke fastande glukos. Sänkt totalprotein, albumin, natrium eller kalcium. Ökning eller sänkning av kalium eller bikarbonat.


Hematologiska värden

Ökning av neutrofiler eller eosinofiler. Minskat hemoglobin, hematokrit eller röda blodkroppar. Ökat eller minskat trombocyttal eller leukocyttal.

Kemiska värden

Ökning av natrium eller kalcium.

Sänkt icke fastande blodglukos.

Ökning eller minskning av klorid


Hematologiska värden

Ökat retikulocyttal.

Minskat antal neutrofiler.




* Se avsnitt 4.4

** Se avsnitt 4.3 och 4.5

Se nedan


Följande biverkningar av linezolid bedömdes som allvarliga i sällsynta fall: lokaliserad buksmärta, TIA (transitoriska ischemiska attacker) och hypertoni.


I kontrollerade kliniska prövningar där linezolid gavs i upp till 28 dagar rapporterades anemi hos 2,0 % av patienterna. I ett ”compassionate use”-program med patienter med livshotande infektioner och bakomliggande komorbiditet, utvecklades anemi hos 2,5 % (33/1326) av de patienter som behandlades 28 dagar, jämfört med 12,3 % (53/430) hos dem som behandlades >28 dagar.Andelen patienter som utvecklade behandlingsrelaterad allvarlig anemi och behövde blodtransfusion var 9 % (3/33) för dem som behandlades 28 dagar och 15 % (8/53) hos dem som behandlades >28 dagar.


Pediatrisk population

Säkerhetsdata från kliniska studier baserade på mer än 500 pediatriska patienter (från nyfödda till 17 år) tyder inte på att säkerhetsprofilen för linezolid skiljer sig åt mellan pediatriska och vuxna patienter


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Det finns ingen känd antidot.


Inga fall av överdosering har rapporterats.Följande information kan dock vara användbar:


Understödjande behandling rekommenderas tillsammans med upprätthållande av glomerulär filtration. Cirka 30 % av en linezoliddos elimineras under 3 timmars hemodialys, men data saknas avseende elimination av linezolid genom peritoneal dialys eller hemoperfusion. Linezolids två huvudmetaboliter elimineras även dessa i viss utsträckning genom hemodialys.


Toxiska reaktioner i form av minskad aktivitet och ataxi har observerats hos råttor efter administrering av 3000 mg linezolid/kg/dygn. Hundar som behandlats med 2000 mg/kg/dygn uppvisade kräkningar och darrningar.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antibakteriella medel, ATC-kod: J01XX08


Allmänna egenskaper

Linezolid är ett syntetiskt, antibakteriellt medel som tillhör en ny klass av antimikrobiella medel, oxazolidinonerna. Det har in vitroaktivitet mot aeroba grampositiva bakterier och anaeroba mikroorganismer. Linezolid hämmar selektivt den bakteriella proteinsyntesen via en unik verkningsmekanism. Specifikt binder linezolid till en plats på bakteriens ribosomer (23S på 50S-subenheten) och förhindrar bildningen av ett funktionellt 70S initieringskomplex, som är en viktig komponent i translationsprocessen.


Den postantibiotiska effekten (PAE) hos linezolid mot Staphylococcus aureus in vitrovar omkring 2 timmar. Vid mätning i djurmodeller, var in vivo PAE 3,6 och 3,9 timmar för Staphylococcus aureusrespektive Streptococcus pneumoniae.I djurstudier var den avgörande farmakodynamiska effektparametern den tid då plasmanivån av linezolid översteg den minimala inhibitoriska koncentrationen (MIC) för den infekterande mikroorganismen.


Brytpunkter

Brytpunkter för minimala inhibitoriska koncentrationen (MIC) har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för stafylokocker samt enterokocker till Känslig ≤ 4 mg/l och Resistent > 4 mg/l. För streptokocker (inklusive S. pneumoniae) har brytpunkter fastställts till Känslig ≤ 2 mg/l och Resistent > 4 mg/l.


Icke artrelaterade MIC-brytpunkter har fastställts till Känslig ≤ 2 mg/l och Resistent > 4 mg/l. Icke artrelaterade brytpunkter har fastställts i huvudsak baserat på PK/PD-data och är oberoende av MIC-fördelningen för specifika arter. Dessa brytpunkter är avsedda endast för organismer där specifik brytpunkt inte har fastställts men inte för arter där känslighetstestning inte rekommenderas.


Känslighet

Prevalens av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tiden för särskilda species och lokal information avseende resistensmönster är önskvärd, särskilt vid behandling av allvarliga infektioner. Expertråd bör inhämtasnär detlokalaresistensmönstret ärsådantatt substansens användbarhet vid nyttanmedmedletmotåtminstonevissa typeravinfektionerkanifrågasättas.



Kategori


Känsliga organismer


Grampositiva aerober:

Enterococcus faecalis

Enterococcus faecium*

Staphylococcus aureus*

Koagulasnegativa stafylokocker

Streptococcus agalactiae*

Streptococcus pneumoniae*

Streptococcus pyogenes*

Grupp C-streptococker

Grupp G-streptococker


Grampositiva anaerober:

Clostridium perfringens

Peptostreptococcus anaerobius

Peptostreptococcus-arter


Resistenta organismer


Haemophilus influenzae

Moraxella catarrhalis

Neisseria-arter

Enterobacteriaceae

Pseudomonas-arter


*Klinisk effekt har påvisats för känsliga isolat på godkända kliniska indikationer.


Även om linezolid in vitro visar viss aktivitet mot Legionella, Chlamydia pneumoniae och Mycoplasma pneumoniae, är data otillräckliga för att påvisa klinisk effekt.


Resistens


Korsresistens

Linezolids verkningsmekanism skiljer sig från andra klasser av antibiotika. In vitrostudier med kliniska isolat (inklusive meticillinresistenta stafylokocker, vancomycinresistenta enterokocker, och penicillin- och erytromycinresistenta streptokocker) tyder på att linezolid vanligen är aktivt mot organismer som är resistenta mot en eller flera andra klasser av antibiotika.


Resistens mot linezolid är associerad med punktmutationer i 23S rRNA.


I likhet med andra antibiotika som används för behandling av patienter med svårbehandlade infektioner och/eller under långa behandlingsperioder, har en minskning av känsligheten noterats med linezolid. Resistens mot linezolid har rapporterats för enterokocker, Staphylococcusaureus och koagulasnegativa stafylokocker. Resistensen har vanligtvis uppkommit i samband med förlängda behandlingskurer och i närvaro av protesmaterial eller icke dränerade abscesser. När antibiotikaresistenta organismer påträffas i sjukhusmiljö är det viktigt att betona vikten av riktlinjer för infektionskontroll.


Information från kliniska prövningar


Studier på den pediatriska populationen

I en öppen studie jämfördes behandlingseffekten av linezolid (10 mg/kg var 8:e timme) med vankomycin (10‑15 mg/kg var 6:e till 24:e timme) hos barn från födseln upp till 11 års ålder infekterade med misstänkt eller bevisat resistenta grampositiva patogener (inklusive nosokomial lunginflammation, komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner, kateterrelaterad bakteremi, bakteremi av okänd härkomst och andra infektioner). I den evaluerbara populationen sågs en utläkning på 89,3 % (134/150) och 84,5 % (60/71) för linezolid respektive vankomycin (95 % KI: -4.9, 14.6).


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Linezolid innehåller främst (s)-linezolid, som är biologiskt aktivt och som metaboliseras till inaktiva derivat.


Absorption

Linezolid absorberas snabbt och fullständigt efter oral administrering. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås inom 2 timmar efter dosering. Linezolids absoluta orala biotillgänglighet (undersökt i en crossover-studie med orala och intravenösa doser) är fullständig (cirka 100 %). Absorptionen påverkas ej påtagligt av föda och absorptionen av den orala suspensionen motsvarar den som uppnås med de filmdragerade tabletterna.


Plasmakoncentrationen, Cmaxoch Cmin(medelvärde och standardavvikelse), vid steady state efter intravenösa doser om 600 mg två gånger dagligen har fastställts till 15,1 [2,5] mg/l respektive 3,68 [2,68] mg/l.


I en annan studie efter orala doser om 600 mg två gånger dagligen till steady state fastställdes Cmaxoch Cmintill 21,2 [5,8] mg/l respektive 6,15 [2,94] mg/l. Steady state uppnås andra behandlingsdygnet.


Distribution

Distributionsvolymen vid steady state är i genomsnitt 40‑50 liter hos friska vuxna och motsvarar ungefär kroppens totala vattenmängd. Bindningen till plasmaproteiner är omkring 31 % och är inte koncentrationsberoende.


Koncentrationen linezolid i olika kroppsvätskor vid upprepad dosering har bestämts hos ett begränsat antal friska frivilliga. Kvoten mellan koncentrationen linezolid i saliv och plasma var 1,2:1,0 och mellan svett och plasma 0,55:1,0. Kvoten för lungornas epitelcellsvätska respektive alveolarvätska var 4,5:1,0 respektive 0,15:1,0, vid mätning av Cmaxvid steady state. I en liten studie på försökspersoner med ventrikuloperitoneal shunt och huvudsakligen icke-inflammerade hjärnhinnor var kvoten av linezolidkoncentrationen i cerebrospinalvätska respektive plasma 0,7:1,0 vid Cmaxefter upprepad dosering av linezolid.


Metabolism

Linezolid metaboliseras huvudsakligen genom oxidation av morfolinringen, vilket främst resulterar i bildandet av två inaktiva karboxylsyraderivat, aminoetoxiättiksyra-metaboliten (PNU-142300) och hydroxyetylglycin-metaboliten (PNU-142586). Hydroxyetylglycin-metaboliten (PNU-142586) är den dominerande metaboliten hos människa och förmodas uppkomma genom en icke-enzymatisk process. Aminoetoxiättiksyra-metaboliten (PNU-142300) förekommer i mindre mängd. Även andra mindre viktiga, inaktiva metaboliter har karakteriserats.


Eliminering

Hos patienter med normal njurfunktion eller mild till måttlig njurinsufficiens utsöndras linezolid vid steady state i huvudsak i urinen i form av metaboliterna PNU-142586 (40 %), modersubstansen (30 %) och PNU-142300 (10 %) Medan praktiskt taget inget av modersubstansen kan ses i feces, återfinns 6 % och 3 % av varje dos i form av PNU-142586 respektive PNU-142300 i feces Halveringstiden för linezolid är i genomsnitt 5‑7 timmar.


Av linezolids totala clearance utgörs 65 % av icke-renalt clearance. En viss grad av icke-linjaritet ses vid ökade doser av linezolid, vilket verkar bero på ett lägre renalt och icke-renalt clearance vid högre koncentrationer av linezolid. Skillnaden är emellertid liten och avspeglas ej i den faktiska halveringstiden.


Särskilda patientgrupper


Nedsatt njurfunktion: Hos patienter med svår njurinsufficiens (dvs. med kreatininclearance <30 ml/min) ökade exponeringen för linezolids två huvudmetaboliter i plasma med 7‑8 gånger efter engångsdoser på 600 mg. Dock skedde ingen ökning av AUC för modersubstansen. Även om de huvudsakliga metaboliterna av linezolid i viss utsträckning elimineras genom hemodialys, är plasmanivåerna av metaboliterna efter engångsdoser på 600 mg hos dessa patienter fortfarande avsevärt högre efter dialys, än hos patienter med normal njurfunktion eller mild till måttlig njurinsufficiens.


Den maximala plasmakoncentrationen av de två huvudmetaboliterna efter flera dagars dosering var 10 gånger högre hos 24 patienter med svår njurinsufficiens, varav 21 hemodialyspatienter, än hos patienter med normal njurfunktion Den maximala plasmakoncentrationen av linezolid påverkades inte.


Den kliniska betydelsen av dessa observationer har ännu ej fastställts, eftersom data rörande säkerheten är begränsade (se avsnitt 4.2 och 4.4).


Nedsatt leverfunktion: Begränsade data tyder på att farmakokinetiken för linezolid, PNU-142300 och PNU-142586 är oförändrad hos patienter med mild till måttlig leverinsufficiens (dvs. Child-Pugh klass A eller B). Farmakokinetiken för linezolid hos patienter med svår leverinsufficiens (dvs. Child-Pugh klass C) har inte analyserats. Någon avgörande förändring i metabolismen vid nedsatt leverfunktion förväntas dock ej eftersom linezolid metaboliseras via en icke-enzymatisk process (se avsnitt 4.2 och 4.4).


Pediatrisk population (<18 år):Data om säkerhet och effekt för linezolid vid behandling av barn och ungdomar (<18 år) är begränsade och därför rekommenderas inte behandling med linezolid till denna åldersgrupp (se avsnitt 4.2). Ytterligare studier behövs för att kunna fastställa säkra och effektiva doseringsrekommendationer. Farmakokinetiska studier tyder på att clearance av linezolid (räknat per kg kroppsvikt) är högre hos barn (1 vecka till 12 år) än hos vuxna efter enkel- och upprepad dosering. Clearance minskar dock med ökande ålder


Hos barn, 1 vecka till 12 år gamla, gav en dos på 10 mg/kg kroppsvikt dagligen var 8:e timme en exponering som motsvarade 600 mg två gånger dagligen hos vuxna.

Hos nyfödda upp till 1 veckas ålder ökar systemisk clearance av linezolid snabbt (räknat per kg kroppsvikt) under den första levnadsveckan. Exponeringen hos nyfödda som ges 10 mg/kg kroppsvikt dagligen var 8:e timme är därför störst under det första levnadsdygnet. Dock förväntas ingen överdriven ackumulering under 1:a levnadsveckan vid denna dosregim då clearance ökar snabbt under denna period.


Hos ungdomar (12 till 17 år) var linezolids farmakokinetik jämförbar med den hos vuxna efter en dos på 600 mg. Exponeringen hos ungdomar som får 600 mg dagligen var 12:e timme är därför samma som den hos vuxna som fått samma dos.


Hos pediatriska patienter med ventrikuloperitoneal shunt som administrerades linzolid 10 mg/kg antingen var 12:e eller var 8:e timme sågs varierande koncentrationer av linezolid i cerebrospinalvätskan (CSF) efter både enkeldos och multipla doser. Terapeutiska koncentrationer uppnåddes eller upprätthölls inte genomgående i cerebrospinalvätskan, därför rekommenderas inte linezolid som empirisk behandling av pediatriska patienter med infektioner i centrala nervsystemet.


Äldre: Farmakokinetiken för linezolid är ej signifikant annorlunda hos patienter 65 år och äldre.


Kvinnliga patienter: Kvinnor har en något mindre distributionsvolym än män och genomsnittligt clearance är reducerat med omkring 20 % efter korrigering för kroppsvikt. Plasmakoncentrationerna är högre hos kvinnor, vilket delvis kan förklaras med skillnader i kroppsvikt. Eftersom linezolids genomsnittliga halveringstid emellertid inte skiljer sig signifikant mellan män och kvinnor förväntas plasmanivåerna hos kvinnor inte överstiga vältolererade nivåer och några dosjusteringar behövs därmed inte


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Linezolid minskade fertiliteten och reproduktionsförmågan hos hanråttor vid exponeringsnivåer som ungefär motsvarar de nivåer som förväntas hos människa. Hos könsmogna djur var dessa effekter reversibla, men hos unga djur som behandlades med linezolid under nästan hela sin sexuella mognadsperiod var dessa effekter ej reversibla. Hos vuxna hanråttor observerades onormal spermiemorfologi i testiklarna samt epitelcellhypertrofi och hyperplasi i bitestiklarna. Linezolid föreföll påverka spermiernas mognadsprocess hos råtta. Tillägg av testosteron hade ingen effekt på de linezolidmedierade effekterna på fertiliteten. Hypertrofi i bitestiklarna observerades ej hos hundar som behandlades i 1 månad, även om förändringar i organvikterna för prostata, testiklar och bitestiklar var tydliga.


Vid reproduktionstoxiska studier på mus och råtta konstaterades inga teratogena effekter vid exponeringsnivåer som var 4 gånger högre respektive lika höga som de förväntade nivåerna hos människa. Hos möss orsakade samma koncentrationer av linezolid toxicitet hos moderdjur och var relaterade till ökad embryodödlighet, inklusive hela kullförluster, minskad fostervikt och en förstärkning av den normala genetiska tendensen till sternala variationer hos musstammen. Hos råttor observerades en ringa toxicitet hos moderdjur vid exponeringsnivåer som var lägre än förväntade kliniska exponeringsnivåer. Mild fostertoxicitet i form av minskade födelsevikter och minskad ossifiering av bröst och revben, minskad överlevnad hos ungarna och lindriga mognadsfördröjningar observerades. Vid parning uppvisade dessa ungar en reversibel, dosrelaterad ökning av pre-implanteringsförluster med motsvarande minskning av fertiliteten. Minskad fostervikt hos kanin inträffade endast vid förekomst av toxicitet hos moderdjur (kliniska tecken, reducerad kroppsviktökning och reducerat födointag) vid låg exponeringsnivå, 0,06 gånger jämfört med den förväntade exponeringen hos människa baserad på AUC. Denna djurart är känd för att vara känslig för effekten av antibiotika.


Linezolid och dess metaboliter utsöndras i modersmjölken hos digivande råttor, och de koncentrationer som uppmättes var högre än de i moderns plasma.


Linezolid orsakade reversibel myelosuppression hos råttor och hundar.


Vid peroral administrering av linezolid 80 mg/kg/dag till råtta i 6 månader observerades icke-reversibel, minimal till mild axonal degeneration av ischiasnerven; minimal degeneration av ischiasnerven observerades även hos 1 hane vid samma dosnivå vid en interimistisk nekropsi efter 3 månader. Noggranna morfologiska utvärderingar av perfusionsfixerad vävnad utfördes för att undersöka tecken på synnervsdegeneration. Minimal till måttlig synnervsdegeneration sågs hos 2 av 3 hanråttor efter 6 månaders dosering, men ett direkt samband med substansen är osäkert på grund av fyndens akuta karaktär och deras asymmetriska distribution. Den observerade synnervsdegenerationen liknade mikroskopiskt spontan ensidig synnervsdegeneration som rapporterats hos äldre råttor och kan utgöra en försämring av vanliga bakgrundsförändringar.


Prekliniska data, baserade på konventionella toxicitets- och genotoxicitetsstudier efter upprepad dosering, visar inga särskilda risker för människa utöver de som tidigare nämnts i denna produktresumé. Inga studier av carcinogena/onkogena egenskaper har genomförts med tanke på att doseringen pågår under kort tid och att ingen genotoxicitet har observerats i standardstudier.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Glukosmonohydrat

Natriumcitrat (E331)

Vattenfri citronsyra (E330)

Saltsyra (E507) (som 10 % lösning, för pH-justering)

Natriumhydroxid (E524) (som 10 % lösning, för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor


6.2 Inkompatibiliteter


Inga tillsatser bör göras till infusionsvätskan. Om linezolid ska ges samtidigt med andra läkemedel ska varje läkemedel ges separat enligt de anvisningar som gäller för respektive läkemedel. Om samma venösa infart ska användas för sekventiell infusion av flera läkemedel, ska denna sköljas med en kompatibel infusionslösning före och efter administrering av linezolid (se avsnitt 6.6).


Linezolid infusionsvätska är fysikaliskt inkompatibel med följande substanser: amfotericin B, klorpromazinhydroklorid, diazepam, pentamidinisetionat, erytromycinlaktobionat, fenytoinnatrium och sulfametoxazol/trimetoprim. Den är även kemiskt inkompatibel med ceftriaxonnatrium.


Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel


6.3 Hållbarhet


Före öppnande: 30 månader

Efter öppnande: Ur mikrobiologisk synpunkt ska läkemedlet användas omedelbart, såvida inte öppningsmetoden utesluter risk för mikrobiell kontaminering. Om den inte används omedelbart är lagringstid och förvaringsförhållanden användarens ansvar.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras i originalförpackningen. (skyddsöverdrag och kartong). Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande finns i avsnitt 6.3.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


En klar färglös eller gulaktig infusionspåse av polypropen med en eller två portar i ett genomskinligt folielaminerat skyddsöverdrag. Påsen innehåller 300 ml lösning och är förpackad i en kartong.


Kartong med 1*, 2**, 5, 10, 20 eller 25 infusionspåsar. Dessutom kan följande kartonger också leveras i sjukhusförpackningar med:

*5, 10 eller 20

**3, 6 eller 10


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Endast för engångsbruk. Avlägsna skyddsöverdraget först när infusionspåsen ska användas. Kontrollera därefter att det inte finns några läckor genom att krama ihop påsen ordentligt. Om påsen läcker ska den inte användas, eftersom innehållet kanske inte längre är sterilt. Lösningen ska inspekteras visuellt före användning och endast klara lösningar utan partiklar ska användas.


Infusionspåsarna ska inte kopplas i serie. Ej använd lösning ska kasseras. Återanslut inte en infusionspåse som är delvis tömd.


Linezolid infusionsvätska är kompatibel med följande lösningar: 5 % glukos för intravenös infusion, 0,9 % natriumklorid för intravenös infusion, Ringer-laktatlösning för injektion (Hartmanns lösning för injektion).


Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Mylan Hospital AS

Sørkedalsveien 10B

NO-0369 Oslo

Norge


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


53032


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2016-04-21


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-05-24