PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Metadon Pinewood 5 mg/ml oral lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 ml lösning innehåller 5 mg metadonhydroklorid.

Hjälpämnen:

Flytande maltitol (E965) 550 mg/ml

Para-orange (E110) 0,01 mg/ml

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Oral lösning

Klar, ljust bärnstensfärgad lösning med anisdoft.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Används som ett hämmande medel mot abstinenssyndrom vid behandling av opioidberoende patienter, inom ett bredare behandlingsprogram, i kombination med regelbunden övervakning och utvärdering. Behandlingen måste övervakas av läkarspecialister.

4.2 Dosering och administreringssätt

Enbart för oralt bruk. Ska användas outspätt, därför finns ingen tillgänglig information om kompatibla spädningsmedel.

Läkemedlet får inte injiceras.

Doseringen ska titreras upp enligt den enskilda patientens behov.

Doseringsrekommendationer

Vanlig initialdos är 10–30 mg. För patienter med hög opioidtolerans är normal initialdos 25–40 mg. Dosen trappas upp i steg om 10 mg åt gången under en period om 3 veckor, vanligen till 70 eller 80 mg. Efter en rekommenderad stabiliseringsperiod om 4 veckor ska dosen justeras tills patienten inte längre har något rusberoende och inte visar tecken på psykomotoriska effekter eller abstinenssymtom.

Vanlig dos är 60–120 mg metadon per dag, men vissa patienter kan behöva högre doser. Doseringen bör fastställas på basis av klinisk bedömning och monitorering av serumnivåerna. Rekommenderad 24-timmarsnivå i serum vid steady state är 600–1200 nmol/l (200–400 ng/ml). Stor vikt läggs vid den kliniska bedömningen.

Metadon ges normalt en gång per dag. Om det ges oftare finns risk för ackumulering och överdosering. Den högsta rekommenderade dosen, som endast bör användas i sällsynta fall, är 150 mg per dag (såvida inte nationella riktlinjer rekommenderar annat). Orsaken till denna dosbegränsning är ökad frekvens av QT-förlängning, torsade de pointes och fall av hjärtstillestånd vid administrering av högre doser (se avsnitt 4.4). Höga doser kan även framkalla låggradig (men oönskad) eufori under ett par timmar efter intag av den dagliga dosen.

Hos patienter som samtidigt behandlas med CYP3A4-inducerare, kan högre doser än 150 mg behövas (t ex hos HIV-patienter). Då den inducerande effekten har hög variabilitet bör doser över 150 mg endast ges med försiktighet (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Patienterna bör observeras i samband med dosökning, för att upptäcka oönskade reaktioner. Patienten får en ökande serumkoncentration i upp till 2 timmar, och det är viktigt att tecken på överdosering eller andra allvarliga/obehagliga reaktioner upptäcks.

Vissa patienter utvecklar autoinduktion, vilket leder till att läkemedlet metaboliseras snabbare i kroppen. I dessa fall måste dosen ökas vid ett eller flera tillfällen för att bibehålla optimal effekt.

Om patienten tidigare har behandlats med en kombinerad agonist/antagonist (t.ex. buprenorfin) ska dosen reduceras gradvis när metadonbehandlingen initieras. Om metadonbehandlingen avbryts och en överföring planeras till sublingual buprenorfinbehandling (särskilt i kombination med naloxon) ska metadondosen reduceras till 30 mg per dag initialt för att undvika abstinenssymtom på grund av buprenorfin/naloxon.

Försiktighet måste iakttas vid administrering till äldre eller sjuka patienter. Metadon får inte ges till barn (se avsnitt 4.3). Patienter med hypotyreoidism, myxödem, urinrörsförträngning, astma eller minskad lungvolym eller prostatahypertrofi måste ges en lägre initialdos.

Nedsatt leverfunktion:

Försiktighet bör iakttas vid användning till patienter med nedsatt leverfunktion.Hos patienter med levercirros fördröjs den metabola nedbrytningen av metadon och första-passage-effekten reduceras. Detta kan leda till högre plasmanivåer av metadon. Detta läkemedel bör ges i lägre dos än den normalt rekommenderade, och patientens svar bör användas som vägledning för vidare dosering.

Nedsatt njurfunktion:

Försiktighet bör iakttas vid användning till patienter med nedsatt njurfunktion.Dosintervallet bör förlängas till ett minimum av 32 timmar om den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) är 10–50 ml/minut och till ett minimum av 36 timmar om GFR är lägre än 10 ml/minut.

Om behandlingen måste avbrytas, ska detta göras genom gradvis dosnedtrappning.

Dosen kan minskas relativt snabbt i början, men minskningen måste vara långsam i den avslutande fasen (från 20 mg dagligen och lägre)

Äldre: Hos äldre eller sjuka patienter ska extrem försiktighet iakttas vid behandling med upprepade doser.

Pediatrisk population: Rekommenderas inte till barn.

4.3 Kontraindikationer

Andningsdepression, obstruktiv luftvägssjukdom.

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

Samtidig behandling med MAO-hämmare eller inom 2 veckor efter utsättande av behandlingen med dem. Samtidig användning av andra läkemedel som har en dämpande effekt på det centrala nervsystemet.

Användning under en akut astmaattack rekommenderas inte.

Rekommenderas inte för användning inom obstetriken, eftersom risken för neonatal andningsdepression under förlossningen ökar på grund av den förlängda verkningstiden. Metadon är inte lämpligt för barn (se avsnitten 4.2 och 5.2). Nyfödda barn till mammor som behandlas med metadon kan få abstinenssymtom.

Huvudskada och förhöjt intrakraniellt tryck.

Akut alkoholism.

Patienter med QT-förlängning, inklusive kongenitalt långt QT-syndrom (se avsnitt 4.4).

Metadon ska användas med försiktighet till patienter med hypotyreoidism, adrenokortikal insufficiens, prostatahyperplasi, hypotension, chock, inflammatoriska eller obstruktiva störningar i tarmarna eller myastena gravis.

Som med alla opioidanalgetika ska detta läkemedel inte ges till patienter med gravt nedsatt leverfunktion, eftersom det kan framkalla portosystemisk encefalopati hos patienter med svår leverskada.

Som med andra opioider kan metadon orsaka förstoppning, vilket är särskilt farligt hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion, och åtgärder för att undvika förstoppning bör sättas in tidigt.

4.4 Varningar och försiktighet

Symtomen och tecknen på överdosering och toxicitet av metadon är i stort sett samma som för morfin, även om det sägs att metadon har större dämpande effekt på andningsvägarna och mindre sedativ effekt än en likvärdig dos av morfin. De toxiska doserna varierar starkt, och vid regelbunden användning utvecklas tolerans. Pulmonellt ödem är en ofta förekommande, naturlig följd av överdosering, medan metadons dosrelaterade histaminfrisättande egenskap förklarar åtminstone några av fallen av urticaria och pruritus som är relaterade till administrering av metadon. Metadon kan leda till en ökning av det intrakraniella trycket.

Följande biverkningar uppträder mer sällsynt hos patienter som behandlas för opioidmissbruk:

Med hänsyn till risken för reducerat clearance och förhöjda plasmanivåer rekommenderas att leverfunktionstester och urintester utförs före insättande av underhållsbehandling samt att lägre startdoser av metadon ges.

Fall av förlängt QT-intervall och torsade de pointes har rapporterats i samband med metadonbehandling, speciellt vid höga doser (>100 mg per dag). Metadon ska ges med försiktighet till patienter med risk för utveckling av förlängt QT-intervall, t.ex. vid

• anamnes på rubbningar i hjärtöverledningen

• avancerad hjärtsjukdom eller ischemisk hjärtsjukdom, känd QT-förlängning i anamnesen

• leversjukdom

• tidigare fall av plötsligt dödsfall inom familjen

• elektrolytrubbningar (hypokalemi, hypomagnesemi)

• samtidig behandling med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet

• samtidig behandling med läkemedel som kan orsaka elektrolytrubbningar

• samtidig behandling med cytokrom P450 CYP3A4-hämmare (se avsnitt 4.5)

• Hos patienter med kända riskfaktorer för QT-förlängning, eller vid samtidig behandling med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet, rekommenderas EKG-övervakning före metadonbehandling samt ytterligare ett EKG-test vid dosstabilisering. EKG-övervakning rekommenderas hos patienter utan kända riskfaktorer för förlängt QT-intervall före dostitrering över 100 mg per dag samt 7 dagar efter titreringen.

Para-orange (E110) kan orsaka allergiska reaktioner.

Detta läkemedel innehåller flytande maltitol (E965). Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd av fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.

Barn är mer känsliga än vuxna och en låg dos metadon kan efter intag ge förgiftning. För att undvika en sådan förgiftning bör metadon förvaras på säker plats utom räckhåll för barn när det förvaras i hemmet.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Farmakokinetiska interaktioner

P-glykoproteinhämmare: Metadon är ett substrat för P-glykoprotein. Alla läkemedelssubstanser som hämmar P-glykoprotein (t.ex. kinidin, verapamil, ciklosporin) kan därför öka serumkoncentrationen av metadon. Den farmakodynamiska effekten av metadon kan även öka på grund av ökad passage över blod-hjärnbarriären.

CYP3A4-enzyminducerare: Metadon är ett substrat av CYP3A4 (se avsnitt 5.2). Vid induktion av CYP3A4 ökar clearance av metadon och plasmanivåerna minskar. Inducerare av detta enzym (barbiturater, karbamazepin, fenytoin, nevirapin, rifampicin, efavirenz, amprenavir, spironolakton, dexametason, Hypericum perforatum (johannesört) kan framkalla levermetabolism. Exempelvis minskade, efter 3 veckors behandling med 600 mg efavirenz per dag, medelvärdet av maximal plasmakoncentration och AUC med 48 % respektive 57 % hos patienter som behandlades med metadon (35–100 mg per dag).

Konsekvenserna av enzyminduktion blir mer markanta om induceraren administreras efter det att metadonbehandlingen har påbörjats. Abstinenssymtom har rapporterats efter sådana interaktioner och det kan därför bli nödvändigt att höja metadondosen. Om behandling med CYP3A4-inducerare avbryts bör metadondosen reduceras.

CYP3A4-enzyminducerare:Metadon är ett substrat av CYP3A4 (se avsnitt 5.2). Vid hämning av CYP3A4 sjunker metadons clearance. Samtidig administrering av CYP3A4-hämmare (t.ex. kannabinoider, klaritromycin, delavirdin, erytromycin, flukonazol, grapefruktjuice, itrakonazol, ketokonazol, fluoxetin, fluvoxamin, nefazodon och telitromycin) kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av metadon. En ökning om 40–100 % av kvoten mellan serumnivåerna och metadondosen har visats med samtidig användning av fluvoxamin. Om dessa läkemedel förskrivs till patienter i underhållsbehandling med metadon bör man vara medveten om risken för överdosering.

Produkter som påverkar surhetsgraden på urinen: Metadon är en svag bas. Surgörare av urin (t.ex. ammoniumklorid och askorbinsyra) kan öka njurclearance av metadon. Patienter som behandlas med metadon bör undvika produkter som innehåller ammoniumklorid.

Samtidig behandling av HIV-infektion: Vissa proteashämmare (amprenavir, nelfinavir, lopinavir/ritonavir och ritonavir/saquinavir) verkar kunna sänka serumnivåerna av metadon. När ritonavir administreras ensamt har man observerat en dubblering av AUC för metadon. Plasmanivåerna av zidovudin (en nukleosidanalog) ökar vid användning av metadon efter både oral och intravenös administrering av zidovudin. Detta är mer markant vid oral än vid intravenös administrering av zidovudin. Dessa iakttagelser orsakas troligen genom hämning av glukuronidering av zidovudin, och därmed minskat clearance av zidovudin. Under behandling med metadon måste patienterna övervakas noggrant med avseende på tecken på toxicitet orsakat av zidovudin, och det kan vara nödvändigt att reducera dosen av zidovudin. På grund av ömsesidiga interaktioner mellan zidovudin och metadon (zidovudin är en CYP3A4-inducerare) kan typiska symtom på opioidabstinens utvecklas vid samtidig användning (huvudvärk, myalgi, trötthet och retlighet).

Didanosin och stavudin:Metadon försenar absorptionen och ökar första-passage-metabolismen av stavudin och didanosin med åtföljande minskning av biotillgängligheten för stavudin och didanosin.

Metadon kan dubblera serumnivåerna av desipramin.

Farmakokinetiska interaktioner

Opioidantagonister: Naloxon och naltrexon motverkar effekten av metadon och inducerar abstinens.

CNS-dämpande medel:Läkemedel med en sedativ effekt på det centrala nervsystemet kan ge ökad andningsdepression, hypotension, kraftig sedering eller koma, och därför kan det vara nödvändigt att reducera dosen av det ena eller båda läkemedlen. Vid behandling med den långsamt eliminerade substansen metadon sker toleransutvecklingen långsamt, och varje dosökning av metadon kan efter 1–2 veckor ge upphov till symtom på andningsdepression. Dosinställningen måste därför justeras med försiktighet och dosen höjas gradvis under noggrann observation.

Peristaltikdämpande läkemedel: Samtidig användning av metadon och peristaltikdämpande läkemedel (loperamid och difenoxylat) kan framkallaallvarlig förstoppning och öka hämningen av det centrala nervsystemet. Opioidanalgetika, i kombination med antimuskarina medel, kan åstadkomma svårartad förstoppning eller paralytisk ileus, särskilt vid långtidsbehandling.

QT-förlängning:Metadon bör inte kombineras med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet, såsom antiarytmika (sotalol, amiodaron, flekainid), antipsykotika (tioridazin, haloperidol, sertindol, fenotiaziner), antidepressiva (paroxetin, sertralin) eller antibiotika (erytromycin, klaritromycin).

MAO-hämmare:Samtidigt administrering av MAO-hämmare kan resultera i förstärkt CNS-hämning, allvarlig hypotoni och/eller apné. Metadon ska inte kombineras med MAO-hämmare och inte sättas in 2 veckor efter sådan behandling (se avsnitt 4.3).

Opioidanalgetika fördröjer gastrisk tömning och påverkar därmed testresultat. Försörjningen av teknetium Tc-99m disofenin till tunntarmen kan hindras och amylas- och lipasaktiviteten i plasma kan öka på grund av att opioidanalgetika kan orsaka en sammandragning av sfinkter Oddi och ökat tryck i gallvägarna. Dessa effekter leder till fördröjd visualisering och liknar därmed obstruktionen i den vanliga gallgången. Den diagnostiska nyttan av bestämning av dessa enzymer kan vara i upp till 24 timmar efter det att läkemedlet har administrerats. Trycket i cerebrospinalvätskan (CSF) kan öka, och effekten är sekundär till andningsdepression – inducerad koldioxidretention.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet:

Begränsade data från användning av metadon under graviditet hos människa påvisar ingen förhöjd risk för missbildningar. Abstinenssymtom/andningsdepression skulle kunna inträffa hos nyfödda barn till mödrar som har behandlats kroniskt med metadon under graviditeten. Data från djurstudier har visat reproduktionstoxiska effekter (se avsnitt 5.3). Det är allmänt tillrådligt att inte avgifta patienten, särskilt efter graviditetens 20:e vecka, utan ge underhållsbehandling med metadon. Användning av metadon oral lösning strax före och under förlossning rekommenderas inte på grund av risken för neonatal andningsdepression.

Amning:

Metadon utsöndras i bröstmjölken, och den genomsnittliga mjölk/plasma-kvoten är 0,8. Amning kan ske vid doser upp till 20 mg per dag. Vid högre doser måste fördelarna med amning vägas emot de eventuella biverkningarna hos spädbarnet.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Metadon påverkar den psykomotoriska förmågan tills patienten har stabiliserats på en lämplig dosnivå. Patienten bör därför inte framföra fordon eller använda maskiner förrän stabilisering uppnåtts och patienten inte visat några tecken på missbruk de senaste 6 månaderna. När patienten är kapabel att framföra fordon och använda maskiner varierar från person till person och ska bedömas av läkaren. För vidare information hänvisas till nationella riktlinjer för metadonbehandling.

4.8 Biverkningar

Biverkningarna av metadon är i huvudsak desamma som för andra opioider. Vanligast är illamående och kräkningar som drabbar ca 20 % av patienterna som genomgår metadonbehandling inom öppenvården, där medicinkontrollen ofta är otillräcklig.

Den allvarligaste biverkningen av metadon är andningsdepression, som kan uppträda under stabiliseringsfasen. Apné, chock och hjärtstillestånd har förekommit.

Biverkningarna presenteras enligt följande frekvenser och organsystemklasser. Dessa biverkningar förekommer oftare hos personer som inte tål opioider. Frekvensgrupperna definieras enligt följande konvention: Mycket vanliga (1/10); vanliga (1/100, <1/10); mindre vanliga (1/1 000, <1/100); sällsynta (1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organsystem enligt MedDRA	Frekvens	Biverkning
Undersökningar	Vanliga	Viktökning.
Metabolism och nutrition	Ingen känd frekvens Vanliga Mindre vanliga	Hypokalemi, hypomagnesemi. Vätskeretention. Anorexi.
Blodet och lymfsystemet	Ingen känd frekvens	Reversibel trombocytopeni har rapporterats för opioidpatienter med kronisk hepatit.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Lungödem, andningsdepression.
Magtarmkanalen	Mycket vanliga Vanliga Mindre vanliga	Illamående, kräkningar. Förstoppning. Muntorrhet, glossit.
Psykiska störningar	Vanliga Mindre vanliga	Eufori, hallucinationer. Dysfori, agitation, insomni, desorientering, reducerad libido.
Öron och balansorgan	Vanliga	Vertigo.
Ögon	Vanliga	Dimsyn, mios.
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga Mindre vanliga	Sedering. Huvudvärk, synkope.
Hud och subkutan vävnad	Vanliga Mindre vanliga	Övergående hudutslag, svettning. Pruritus, urticaria, andra hudutslag och, i sällsynta fall, blödande urticaria.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Vanliga Mindre vanliga	Trötthet. Ödem i nedre extremiteterna, asteni, ödem.
Lever och gallvägar	Mindre vanliga	Dyskinesi i gallgångarna.
Blodkärl	Mindre vanliga	Ansiktsrodnad, hypotension.
Hjärtat	Sällsynta	Bradykardi, palpitation, fall av QT-förlängning och torsade de pointes har rapporterats vid behandling med metadon, speciellt vid höga doser.
Njurar och urinvägar	Mindre vanliga	Urinretention, antidiuretisk effekt.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mindre vanliga	Reducerad potens, amenorré.

Vid långvarigt bruk av metadon, som vid underhållsbehandling, avtar biverkningarna successivt och progressivt under en period på flera veckor. Dock kvarstår ofta förstoppning och svettning.

Långvarigt bruk av metadon kan leda till beroende av morfintyp. Abstinenssyndromen liknar dem som ses med morfin och heroin men är mindre intensiva, dock mer långvariga.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Symtomen och tecknen på överdosering och toxicitet av metadon är i stort sett samma som för morfin, även om andningsdepression kan vara djupare och mer långvarig än för motsvarande dos av morfin. Allvarlig överdosering karaktäriseras av andningssvikt, extrem sömnighet som utvecklas till medvetslöshet eller koma, maximal kontraktion av pupiller, slapp muskulatur, kall och stel hud och ibland bradykardi och hypotension. Vid allvarliga fall av överdosering, speciellt vid intravenös administrering, kan apné, kardiovaskulär svikt, hjärtstillestånd och dödsfall inträffa.

Understödjande behandling ska ges, och användning av opioidantagonister som naloxon, malorfin eller levallorfan bör reserveras för patienter som fått andningsdepression eller kardiovaskulär depression av metadon.

Naloxon bör helst ges, eftersom risken för andningsdepression torde vara mindre med denna opioidantagonist. Behandling med en opioidantagonist kan behöva fortsätta i upp till 48 timmar, på grund av metadons verkningstid, och därför måste andningsvägarna och hjärt/kärl-funktionen övervakas. Dialys, CNS-stimulering och andningsstimulantia är kontraindicerade. Försurning av urinen ökar läkemedlets njurclearance.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid opioidberoende,

ATC-kod N07BC02.

Metadon är ett opioidanalgetikum i samma grupp som morfin, och liksom morfin är det kraftigt beroendeframkallande i sig själv.Det har mindre sedativ effekt än morfin. Metadon verkar på det centrala nervsystemet och glatt muskulatur. Denna verkan beror på strukturellt och steriskt specifika opiatreceptorer i hjärna, ryggmärg och nervsystem.

Metadon är en opioidagonist med effekt främst på µ-receptorn. Racematets analgetiska effekt beror nästan helt på l-isomeren, som är minst 10 gånger mer potent som analgetikum än d-isomeren. D-isomeren saknar signifikant andningsdepressiv effekt, men verkar hostdämpande. Metadon har också viss agonistisk verkan vid κ- och σ-opiatreceptorerna. Dessa effekter leder till analgesi, andningsdepression, hostdämpning, illamående och kräkningar (via effekten på kemoreceptorns utlösande zon) samt förstoppning. Effekten på kärnan hos den automotoriska nerven och eventuellt på opioidreceptorerna i pupillmusklerna är orsaken till kontraktionen av pupillerna. Alla dessa effekter är reversibla vid behandling med naloxon, med ett pA₂-värde som liknar dess antagonism av morfin. Som många basiska läkemedel går metadon in i mastcellerna och frisätter histamin genom sin icke-immunologiska mekanism. Det orsakar ett beroendesyndrom av morfintyp.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption: Metadon absorberas snabbt efter oral administrering, men genomgår betydande första-passage-metabolism. Biotillgängligheten är över 80 %. Steady state-koncentrationer uppnås inom 5–7 dagar.

Distribution: Distributionsvolymen är 5 l/kg. Proteinbindningsgraden är upp till 90 %, dock med stora individuella skillnader. Metadon binds främst till alfa-l-glykoproteinsyra men även till albumin och andra proteiner i plasma och vävnader. Plasma/helblod-kvoten är cirka 1:3. Läkemedlet distribueras ut i vävnaderna, med högre koncentrationer i lever, lungor och njurar än i blodet.

Metabolism:Metadon katalyseras främst via CYP3A4, men CYP2D6 och CYP2B6 är också involverade, dock i mindre omfattning. Metabolismen sker främst genom N-demetylering, som producerar de viktigaste metaboliterna 2-etylidin, 1,5-dimetyl-3,3-difenylpyrrolidin (EDDP) och 2-etyl-5-metyl-3,3-difhenyl-1-pyrrolidin (EMDP), som båda är inaktiva. Hydroxylering till metanol genom N-demetylisering till normetadol sker även i viss omfattning. Andra metabola reaktioner uppträder även och åtminstone 8 andra metaboliter är kända.

Eliminering: Elimineringshalveringstiden vid en engångsdos är 10–25 timmar. Vid upprepad dosering är tiden 13–55 timmar. Plasmaclearance är cirka 2 ml/minut/kg. Cirka 20–60 % av dosen elimineras i urinen inom 96 timmar (cirka 33 % i oförändrad form, cirka 43 % som EDDP och 5–10 % som EMDP). Kvoten mellan EDDP och oförändrat metadon är i allmänhet mycket högre i urinen hos patienter som får metadonbehandling, jämfört med normala överdoseringar. Elimineringen av oförändrat metadon i urinen beror på pH-värdet och ökar med ökande försurning av urinen. Cirka 30 % av dosen elimineras i feces, men denna procentsats minskar normalt vid högre doser. Cirka 75 % av den totala elimineringen är okonjugerad.

Speciella patientgrupper

Vad gäller farmakokinetiken finns det inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor. Metadons clearance minskar endast i ringa utsträckning hos äldre patienter (>65 år).

På grund av ökad exponering bör försiktighet iakttas vid användning av metadon till patienter med nedsatt njur- och leverfunktion (se avsnitten 4.2 och 4.4).

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Metadon i höga doser orsakade missbildningar hos murmeldjur, hamster och mus, och de flesta rapporterna gällde exencefali och defekter i det centrala nervsystemet. Rakitis i cervikalregionen sågs emellanåt hos mus. Utebliven slutning av neuralröret sågs hos kycklingembryo. Metadon var inte teratogent hos råtta och kanin. Hos råtta sågs minskade kullar samt ökad dödlighet, tillväxthämning, neurologiska beteendeeffekter och minskad vikt av hjärnan hos avkomman. Minskad benbildning i fingrarna, bröstbenet och skallen sågs hos mus samt ett lägre antal foster per kull. Inga karcinogenicitetsstudier har utförts.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Hydroxietylcellulosa

Propylenglykol

Bensoesyra (E210)

Natriumhydroxid

Flytande maltitol (E965)

Para-orange (E110)

Renat vatten

6.2 Inkompatibiliteter

Inga kända.

6.3 Hållbarhet

Bärnstensfärgad flaska och PET-flaska: 4 år

HDPE-flaska: 2 år

Öppnad förpackning: 60 dagar

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25C. Förvara flaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt. Förvara flaskan i upprätt läge.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Bärnstensfärgad flaska av glas typ III med brytförseglad CRC-kapsyl och LDPE-mellanlägg, innehållande 100 ml, 200 ml, 300 ml, 500 ml eller 1 liter.

PET-flaskor med brytförseglad CRC-kapsyl och LDPE-mellanlägg, innehållande 100 ml, 200 ml, 300 ml och 500 ml.

HDPE-flaskor med brytförseglad CRC-kapsyl och LDPE-mellanlägg, innehållande 14 ml, 16 ml, 18 ml, 20 ml, 22 ml, 24 ml, 26 ml, 28 ml, 30 ml, 32 ml, 34 ml, 36 ml, 38 ml, 40 ml, 42 ml, 44 ml, 46 ml, 48 ml eller 50 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

I Sverige ska förpackningsstorlekar > 30 ml endast hanteras av sjukvårdspersonal.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Pinewood Laboratories Ltd.

Ballymacarby

Clonmel

Co. Tipperary

Irland

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

42892

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-02-18

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-04-02