Metformin Actavis
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Metformin Actavis 1000 mg filmdragerade tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje Metformin Actavis 1000 mg filmdragerad tablett innehåller metforminhydroklorid 1000 mg motsvarande 780 mg metforminbas.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett.
Vit, kapselformad, bikonvex, filmdragerad tablett med skåra på ena sidan och "M" och "T" inpräglat på var sin sida av tablettskåran. Tabletterna kan delas i två lika stora doser.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Behandling av diabetes mellitus typ 2, speciellt hos överviktiga, där enbart diet och motion inte ger tillräcklig metabolisk kontroll.
Hos vuxna kan Metformin Actavis filmdragerad tablett användas som monoterapi eller i kombination med andra perorala diabetesmedel eller med insulin.
Hos barn från 10 år och ungdomar kan Metformin Actavis filmdragerad tablett användas som monoterapi eller i kombination med insulin.
En reduktion av diabetiska komplikationer har visats hos överviktiga vuxna patienter med typ 2-diabetes som behandlades med metformin som förstahandspreparat efter att ha sviktat på dietbehandling (se avsnitt 5.1).
4.2 Dosering och administreringssätt
Monoterapi och kombination med andra perorala antidiabetesmedel Vanlig startdos är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid 2 till 3 gånger dagligen i samband med eller efter måltid. Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans. Rekommenderad maximal dos av metforminhydroklorid är 3 g dagligen, uppdelat på 3 doser. Om övergång från ett annat peroralt antidiabetesmedel planeras: Sluta behandlingen med det andra medlet och starta metformin med den dos som anges ovan.
Kombination med insulin
Metformin och insulin kan användas som kombinationsbehandling för att uppnå bättre blodsockerkontroll. Metforminhydroklorid ges med vanlig startdos på 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid 2-3 gånger dagligen, medan insulindosen justeras baserad på mätning av blodsockernivån.
Äldre:
På grund av möjligheten för nedsatt njurfunktion hos äldre patienter bör metforminhydrokloriddosen justeras efter njurfunktionen. Regelbunden kontroll av njurfunktionen är nödvändig (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Monoterapi och kombination med insulin
Metformin Actavis filmdragerad tablett kan användas hos barn från 10 år och ungdomar.
Vanlig startdos är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid dagligen i samband med eller efter måltid.
Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans. Rekommenderad maximal dygnsdos av metforminhydroklorid är 2 g uppdelat på 2 eller 3 doser.
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot det aktiva ämnet metformin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Diabetisk ketoacidos, diabetisk pre-koma
Njursvikt eller renal dysfunktion (kreatininclearance <60 ml/min).
Akuta tillstånd som kan påverka njurfunktionen, som till exempeldehydrering, allvarlig infektion eller chock.Akut eller kronisk sjukdom som kan orsaka vävnadshypoxi, som till exempel hjärt- eller respirationssvikt, nyligen genomgången myokardinfarkt eller chock.
Leverinsufficiens, akut alkoholintoxikation, alkoholism
4.4 Varningar och försiktighet
Laktatacidos:
Laktatacidos är en sällsynt, men allvarlig (hög mortalitet om inte behandling sätts in omedelbart), metabol komplikation som kan uppträda på grund av metforminackumulation. Rapporterade fall av laktatacidos hos patienter som behandlats med metformin har primärt uppträtt hos diabetespatienter med signifikant njursvikt. Förekomst av laktatacidos kan och bör reduceras genom att utvärdera även andra associerade riskfaktorer som till exempel dåligt kontrollerad diabetes, ketos, utdragen fasta, överdrivet alkoholintag, leverinsufficiens och alla tillstånd associerade med hypoxi.
Diagnos
Risken för laktatacidos måste beaktas vid ospecifika tecken såsom muskelkramper med matsmältningsstörningar, t.ex. buksmärta, och svår asteni.
Laktatacidos karakteriseras som acidotisk dyspné, buksmärtor och hypotermi följd av koma. Diagnostiska laboratorieresultat är lågt blod pH, plasmalaktatnivåer över 5 mmol/l och ett ökat anjongap och ökat laktat/pyruvat ratio. Om metabolisk acidos misstänks måste metforminhydrokloridbehandlingen avbrytas och patienten bör läggas in på sjukhus omedelbart (se avsnitt 4.9).
Läkare ska informera patienten om riskerna och symptomen för laktatacidos.
Njurfunktion:
Då metformin utsöndras genom njurarna bör kreatininnivåer bestämmas innan behandling startas och regelbundet under behandlingens lopp (detta kan uppskattas från serumkreatinin nivåer genom att använda Cockcroft-Gault formeln):
- Minst en gång om året hos patienter med normal njurfunktion,
- Minst två till fyra gånger om året hos patienter med serumkreatininnivåer vid den lägsta gränsen av det normala och hos äldre patienter.
Asymptomatisk nedsatt njurfunktion ses ofta hos äldre. Speciell försiktighet bör iakttas i situationer där njurfunktionen kan försämras, till exempel vid start av antihypertensiv behandling eller behandling med diuretika och när behandling med ett NSAID-preparat påbörjas.
Administrering av joderade kontrastmedel:
Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel i radiologiska undersökningar kan leda till njursvikt. Detta kan leda till ansamling av metformin vilket kan öka riskerna för laktatacidos. Metforminbehandling måste därför avbrytas före eller vid början av sådan undersökning och inte återupptas förrän efter 48 timmar och då endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal (se avsnitt 4.5).
Operation:
Metforminbehandling måste avbrytas 48 timmar före elektiva kirurgiska ingrepp under allmän, spinal eller peridural anestesi. Behandling får inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter kirurgi eller återupptagande av oral nutrition och endast om njurfunktionen har konstaterats vara normal.
Pediatrisk population
Diagnos för typ 2 diabetes skall bekräftas innan behandlingen med metformin startar.
Ingen effekt av metformin på tillväxt och pubertet har visats i kontrollerade kliniska studier som pågått under ett år, men inga långtidsdata finns. Därför rekommenderas en noggrann uppföljning av metformin vad beträffar tillväxt och pubertet hos barn som behandlas med metformin och särsikt hos barn före puberteten.
Barn mellan 10 och 12 år
Endast 15 personer i åldern 10 till 12 år deltog i den kontrollerade kliniska studien med barn och ungdomar. Även om metformins effekt och säkerhet hos dessa barn inte visade sig vara annorlunda än hos äldre barn och ungdomar rekommenderas särskild försiktighet när metforminhydroklorid skrivs ut till barn mellan 10 och 12 år.
Övriga försiktighetsåtgärder:
- Alla patienter bör fortsätta sina dieter med en jämn fördelning av kolhydratintag under dagen. Överviktiga patienter bör fortsätta sina energisnåla dieter.
- Sedvanliga laboratorietester för övervakning av diabetes bör göras regelbundet.
- Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi men försiktighet bör iakttas när det används tillsammans med insulin eller sulfonureider.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Kombinationer som bör undvikas:
Alkohol:
Ökad risk för laktatacidos vid akut alkoholförgiftning, speciellt i samband med:
- Fasta eller undernäring;
- Leverinsufficiens.
Undvik alkohol och alkoholhaltiga läkemedel.
Joderade kontrastmedel (se avsnitt 4.4):
Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan leda till njursvikt vilket leder till ackumulation av metformin och ökad risk för laktatacidos.
Metforminbehandling måste avbrytas före eller vid tidpunkten för kontrastundersökning och inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal.
Kombinationer som nödvändiggör försiktighet vid användning:
- Läkemedel som haren inneboende hyperglykemisk verkan såsom glukokortikoider (systemisk och lokal behandling) och sympatomimetika. En mer frekvent övervakning av blodsockernivån kan behövas, speciellt i början av behandlingen. Om nödvändigt måste dosen av antidiabetesmedlet justeras under behandling med något av de andra läkemedlen och vid avbrytande av sådan behandling.
- Diuretika, särskilt loopdiuretika, kan öka risken för laktatacidos på grund av deras förmåga att minska njurfunktionen.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Okontrollerad diabetes under en graviditet (graviditetsdiabetes eller kronisk diabetes) är kopplat till en ökad risk för missbildningar och perinatal mortalitet.
En begränsad mängd data som finns från användning av metformin av gravida kvinnor tyder inte på en ökad risk för missbildningar. Djurstudier tyder inte på skadliga effekter under graviditet, embryo- och fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling (se avsnitt 5.3).
Om patienten planerar att bli gravid och under graviditet rekommenderas att diabetes inte behandlas med metformin. Istället bör insulin användas för att upprätthålla blodsockernivåer som är så nära det normala som möjligt för att minska risken för fostermissbildningar.
Amning
Metforminhydroklorid utsöndras i bröstmjölk hos människa. Inga biverkningar har observerats hos ammade nyfödda/spädbarn. Dock, eftersom dessa data är begränsade, rekommenderas ej amning under behandling med metformin. Ett beslut om amning ska upphöra eller ej ska fattas utifrån fördelarna med amning mot de eventuella bieffekter av läkemedlet som kan drabba barnet.
Fertilitet
Fertiliteten hos han- och honråttor påverkades inte av metformin vid administrering i doser på 600 mg/kg/dag, vilket är cirka tre gånger större än den rekommenderade dagliga dosen för människor baserat på jämförelser av kroppsyta.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi och har därför ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Patienten bör dock varnas för den risk för hypoglykemi som finns när metforminhydroklorid används i kombination med andra antidiabetesmedel (sulfonureider, insulin, meglitinider).
4.8 Biverkningar
Följande biverkningar kan uppträda under behandling med metformin. Frekvenserna är indelade på följande sätt:
Mycket vanliga (≥1/10)
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
Metabolism och nutrition
Mycket sällsynta:Laktatacidos (se avsnitt 4.4). En minskning av absorptionen av vitamin B12 med sänkta serumnivåer har setts hos patienter som behandlats med metformin under lång tid. B12-brist bör övervägas vid fynd av megaloblastisk anemi.
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: Smakförändring.
Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Gastrointestinala symtom som till exempel illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och aptitlöshet. Dessa biverkningar uppträder oftast vid start av behandlingen och upphör spontant i de flesta fallen. För att förebygga dessa gastrointestinala symtom rekommenderas det att metformin tas två till tre gånger dagligen i samband med eller efter måltid. En gradvis ökning av dosen kan också förbättra den gastrointestinala toleransen.
Lever och gallvägar
Mycket sällsynta:Enskilda rapporter visar störda leverfunktionsvärden eller hepatit som normaliserats vid utsättande av metformin.
Hud och subkutan vävnad
Mycket sällsynta:Hudreaktioner såsom erytem, pruritus och urtikaria.
Pediatrisk population
I publicerade data och data efter godkännande för försäljning och i kontrollerade kliniska prövningar på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under ett år var biverkningsprofilen liknande den som observerades hos vuxna.
Rapporteringav misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V*.
4.9 Överdosering
Hypoglykemi har inte setts vid metformindoser upp till 85 g, även om laktatacidos har uppträtt under dessa förhållanden. Hög överdosering eller åtföljande risker med metformin kan leda till laktatacidos. Laktatacidos är ett medicinskt akuttillstånd och måste behandlas på sjukhus. Den mest effektiva metoden för att avlägsna laktat och metformin är hemodialys.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Blodglukossänkande medel, exkl insuliner. Biguanidderivat.
ATC-kod: A10BA02.
Verkningsmekanism
Metformin är ett biguanid med antihyperglykemiska effekter, som sänker både den basala och postprandiala nivån av blodsocker i plasma. Det stimulerar inte insulinutsöndring och orsakar därför inte hypoglykemi.
Metformin har 3 verkningsmekanismer:
(1) Reduktion av leverns produktion av glukos genom att hämma glukoneogenesen och glykogenolysen.
(2) Genom att öka insulinkänsligheten, förbättra perifert glukosupptag och glukosutnyttjande i muskulaturen.
(3) Fördröjning av intestinal glukosabsorption.
Farmakodynamiska effekter
Metformin stimulerar intracellulär glykogensyntes genom att inverka på glykogensyntetas.
Metformin ökar transportkapaciteten av alla hittills kända typer av membranglukostransportörer (GLUT).
Positiva effekter på lipidmetabolismen har setts hos människa oberoende av dess inverkan på blodsockernivån. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska medellånga eller långtidsstudier. Metformin reducerar totalt kolesterol, LDL-kolesterol och triglyceridnivån.
Klinisk effekt och säkerhet
Den prospektiva, randomiserade (UKPDS) studien har fastställt den positiva effekten under lång tid av intensiv blodsockerkontroll hos vuxna med typ 2 diabetes.
Analys av resultaten för överviktiga patienter som behandlades med metformin efter misslyckande av diet som enda behandling visade:
- en signifikant sänkning av den absoluta risken för någon typ av diabetesrelaterad komplikation i metformingruppen (29,8 fall/1000 patientår) jämfört med enbart diet (43,3 fall/1000 patientår), p=0,0023, och de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi (40,1 fall/1000 patientår), p=0,0034.
- en signifikant sänkning av den absoluta risken för diabetesrelaterad mortalitet: metformin 7,5 fall/1000 patientår, enbart diet 12,7 fall/1000 patientår, p=0,017;
- en signifikant sänkning av den absoluta risken för total mortalitet: metformin 13,5 fall/1000 patientår jämfört med enbart diet 20,6 fall/1000 patientår (p=0,011), och de kombinerade grupperna som fick sulfonureid och insulin som monoterapi 18,9 fall/1000 patientår (p=0,021);
- en signifikant sänkning av den absoluta risken för myokardinfarkt: metformin 11 fall/1000 patientår, enbart diet 18 fall/1000 patientår (p=0,01).
När metformin använts som andrahandsval, i kombination med en sulfonureid, har positiv effekt med avseende på kliniskt utfall inte visats.
Vid typ 1-diabetes har kombinationen av metformin och insulin använts hos utvalda patienter, men de kliniska fördelarna av denna kombination har inte formellt fastställts.
Pediatrisk population
I kontrollerade kliniska studier på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under 1 år uppvisades ett liknande svar vid blodsockerkontrollen som hos vuxna.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Efter en peroral dos av metformin nås Tmaxinom 2,5 timme. Absolut biotillgänglighet av en 500 mg eller 850 mg metformintablett är ungefär 50-60% hos friska försökspersoner. Efter en peroral dos var den icke-absorberade fraktion som återfanns i faeces 20-30%.
Efter peroral administrering är absorption av metformin mättningsbar och ofullständig. Det antas att metformins absorptionskinetik är icke-linjär.
Vid rekommenderade metformindoser och doseringsintervaller nås steady-state avseende plasmakoncentrationer inom 24 till 48 timmar och dessa ligger generellt på under 1 µg/ml. I kontrollerade kliniska undersökningar översteg inte maximala metforminplasmanivåer (Cmax) 4 µg/ml, inte ens vid maximumdoser.
Födointag minskar omfattningen av, och försenar något, absorptionen av metformin. Efter administrering av en dos på 850 mg, sågs 40% lägre Cmax, en 25% minskning av AUC och 35 minuters förlängning av tiden till Tmax. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter är okänd.
Distribution
Plasmaproteinbindningsgraden är obetydlig. Metformin tränger in i erytrocyter. Cmaxi blod är lägre än Cmaxi plasma och uppträder ungefär samtidigt. De röda blodkropparna utgör sannolikt en sekundär fördelningsvolym. Genomsnittlig Vd låg mellan 63 – 276 l.
Biotransformation
Metformin utsöndras oförändrat i urinen. Inga metaboliter har funnits hos människa.
Elimination
Njurclearance av metforminhydroklorid är >400 ml/min, vilket indicerar att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral dos är den skenbara, terminala eliminationshalveringstiden ungefär 6,5 timmar.
Om njurfunktionen är nedsatt minskas njurclearance i förhållande till clearance av kreatinin och därmed är eliminationshalveringstiden förlängd, vilket leder till ökade metforminnivåer i plasma.
Pediatrisk population
Studie på engångsdos: Metformin 500 mg till barn och ungdomar har visat liknande farmakokinetisk profil som hos friska vuxna.
Studie på upprepade doser: Data finns bara från en studie. Efter upprepade doser av 500 mg två gånger dagligen under 7 dagar hos barn och ungdomar reducerades plasmakoncentration Cmaxoch systemisk exponering AUC0-tmed ungefär 33% respektive 40% jämfört med vuxna diabetiker som erhöll 500 mg två gånger dagligen i 14 dagar. Eftersom dosen är individuellt titrerad på glykemisk kontroll har detta begränsad klinisk relevans.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
povidon
stearinsyra
kolloidal vattenfri kiseldioxid
Filmdragering:
hypromellos
titandioxid (E171)
makrogol
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Genomskinliga eller ogenomskinliga PVC-aluminiumblister innehållande 20, 30, 50, 60, 90, 100, 120, 180, 200 eller 400 filmdragerade tabletter.
HDPE- eller polypropenburk med HDPE/LDPE med snap-on-lock i HDPE eller LDPE innehållande 20, 30, 60, 90, 100, 180, 200, 250, 400 eller 500 filmdragerade tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Actavis Group PTC ehf.
Reykjavikurvegi 76-78
IS-220 Hafnarfjordur
Island
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
41978
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2010-12-03
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-12-15