iMeds.se

Metformin Vitabalans


PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Metformin Vitabalans 500 mg filmdragerade tabletter

Metformin Vitabalans 1000 mg filmdragerade tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


500 mg: en fildragerad tablett innehåller metforminhydroklorid 500 mg motsvarande 390 mg metformin.

1000 mg: en filmdragerad tablett innehåller metmorminhydroklorid 1000 mg motsvarande 780 mg metformin.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett


500 mg: vita, kapselformade, konvexa tabletter med brytskåra, dimensioner 7,5x18 mm.

1000 mg: vita, kapselformande, konvexa tabletter med brytskåra, dimensioner 10x21 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av diabetes mellitus typ 2, speciellt hos överviktiga patienter, där enbart diet och motion inte ger tillräcklig metabolisk kontroll.



En reduktion av diabetiska komplikationer har visats hos överviktiga vuxna patienter med typ 2 diabetes som behandlades med metformin som förstahandspreparat efter att ha sviktat på dietbehandling (se avsnitt 5.1).


4.2 Dosering och administreringssätt


Vuxna

Monoterapi och kombination med andra perorala antidiabetesmedel

Vanlig startdos är 500 mg eller 850 mg metforminhydroklorid 2 till 3 gånger dagligen i samband med eller efter måltid. Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans.

Patienter som får stora doser av metforminhydroklorid (2-3 g dagligen) kan ersätta två Metformin Vitabalans 500 mg med en Metformin Vitabalans 1000 mg tablett.

Rekommenderad maximal dos av metforminhydroklorid är 3 g dagligen, uppdelat på 3 dagliga doser.

Om övergång från ett annat peroralt antidiabetesmedel planeras: Sluta behandlingen med det andra medlet och starta metforminhydroklorid med den dos som anges ovan.


Kombination med insulin

Metforminhydroklorid och insulin kan användas som kombinationsbehandling för att uppnå bättre blodsockerkontroll. Metforminhydroklorid ges med vanlig startdos på 500 mg eller 850 mg 2-3 gånger dagligen, medan insulindosen justeras baserad på mätning av blodsockernivån.


Äldre

På grund av möjligheten för nedsatt njurfunktion hos äldre patienter bör metforminhydrokloriddosen justeras baserad på njurfunktionen. Regelbunden kontroll av njurfunktionen är nödvändig (se avsnitt 4.4).

Barn och ungdomar

Monoterapi och kombination med insulin


Efter 10 till 15 dagar bör dosen justeras baserad på mätning av blodsocker. En långsam ökning av dosen kan ge förbättrad gastrointestinal tolerans. Rekommenderad maximal dygnsdos av metforminhydroklorid är 2 g uppdelat på 2-3 gånger.


4.3 Kontraindikationer


Metformin Vitabalans är kontraindicerat hos patienter med:

akut eller kronisk sjukdom som kan orsaka vävnadshypoxi, som till exempel:

leverinsufficiens, akut alkoholtoxikation, alkoholism


4.4 Varningar och försiktighet


Laktatacidos

Laktatacidos är en sällsynt, men allvarlig (hög mortalitet om inte behandling sätts in omedelbart), metabolisk komplikation som kan uppträda på grund av metforminhydrokloridackumulation. Rapporterade fall av laktatacidos hos patienter som behandlats med metforminhydroklorid har primärt uppträtt hos diabetespatienter med signifikant njursvikt. Förekomst av laktatacidos kan och bör reduceras genom att utvärdera även andra associerade riskfaktorer som till exempel dåligt kontrollerad diabetes, ketos, utdragen fasta, överdrivet alkoholintag, leverinsufficiens och alla tillstånd associerade med hypoxi.


Diagnos

Risken för laktatacidos måste beaktas vid ospecifika tecken såsom muskelkramper med matsmältningsstörningar, t.ex. buksmärta och svår asteni

Detta kan efterföljas av acidotisk dyspné, buksmärtor, hypotermi och koma. Diagnostiska laboratorieresultat är lågt blod pH, plasmalaktatnivåer över 5 mmol/l och ett ökat anjongap och ökat laktat/pyruvat ratio. Om metabolisk acidos misstänks måste metforminbehandlingen avbrytas och patienten bör läggas in på sjukhus omedelbart (se avsnitt 4.9).


Läkare bör varna patienterna för den risk för och symptomen på laktatacidos.

Njurfunktion

Då metformin utsöndras genom njurarna bör kreatininclearance (denna kan skattas utifrån serumkreatininnivåerna genom att använda Cockcroft-Gaults formel) bestämmas innan behandlingen startas och regelbundet under behandlingens lopp:


Asymptomatisk nedsatt njurfunktion ses ofta hos äldre. Speciell försiktighet bör iakttas i situationer där njurfunktionen kan försämras, till exempel vid start av antihypertensiv behandling, behandling med diuretika eller när behandling med ett NSAID-preparat påbörjas.


Administrering av joderade kontrastmedel

Intravaksulär administrering av joderade kontrastmedel i radiologiska undersökningar kan leda till njursvikt. Detta kan medföra ackumulering av metforminhydroklorid med ökad risk för laktatacidos.

Metforminhydrokloridbehandling måste avbrytas före eller vid början av sådan undersökning och inte återupptas förrän efter 48 timmar och då endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal (se avsnitt 4.5).


Operation

Metforminhydrokloridbehandling måste avbrytas 48 timmar före elektiva kirurgiska ingrepp under allmän, spinal eller peridural anastesi. Behandling får inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter kirurgi eller återupptagande av oral nutrition och endast om njurfunktionen har konstaterats vara normal.


Övriga försiktighetsåtgärder

Alla patienter bör fortsätta sina dieter med en jämn fördelning av kolhydraintag under dagen. Överviktiga patienter bör fortsätta sina energisnåla dieter.


Sedvanliga laboratorietester för övervakning av diabetes bör göras regelbundet.


Metformin som monoterapi orsakar inte hypoglykemi men försiktighet bör iakttas när det används tillsammans med insulin eller andra perorala antidiabetika (t.ex sulfonylureider eller meglitinider).


Pediatrisk population

Diagnosen för typ 2 diabetes skall bekräftas innan behandlingen med metforminhydroklorid startar.

Ingen effekt av metforminhydroklorid på tillväxt och pubertet har visats i kontrollerade kliniska studier som pågått under ett år, men inga långtidsdata finns. Därför rekommenderas en noggrann uppföljning av metforminhydroklorid vad beträffar tillväxt och pubertet hos barn som behandlas med metformin och särsikt hos barn före puberteten.


Barn mellan 10 och 12 år

Endast 15 personer i åldern 10 till 12 år deltog i den kontrollerade kliniska studien med barn och ungdomar. Även om metforminhydroklorids effekt och säkerhet hos dessa barn inte visade sig vara annorlunda än hos äldre, barn och ungdomar rekommenderas särskild försiktighet när metformin skrivs ut till barn mellan 10 och 12 år.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Kombinationer som bör undvikas

Alkohol

Akut alkoholförgiftning är förknippad med ökad risk för laktatacidos speciellt i samband med: fasta eller undernäring, leverinsufficiens.

Undvik alkohol och alkoholhaltiga läkemedel.


Joderade kontrastmedel

Intravaskulär administrering av joderade kontrastmedel kan leda till njursvikt vilket leder till ackumulation av metformin och ökad risk för laktatacidos.

Metforminhydrokloridbehandlingen måste avbrytas före eller vid tidpunkten för kontrastundersökning och inte återupptas förrän tidigast 48 timmar efter och endast efter att njurfunktionen har värderats på nytt och funnits vara normal (se avsnitt 4.4).

Kombinationer som nödvändiggör försiktighet vid användning

Läkemedel med en inneboende hyperglykemisk verkan (t.ex. glukokortikoider (systemisk och lokal behandling) och sympatomimetika)

Blodsockernivån kan behöva kontrolleras oftare, speciellt i början av behandlingen. Om nödvändigt måste metforminhydrokloriddosen justeras under behandling med respektive läkemedel och vid avbrytande av sådan behandling.


Diuretika, speciellt loopdiuretika

De kan öka risken för laktatacidosis på grund av dess förmåga att minska njurfunktionen.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Okontrollerad diabetes under graviditet (graviditetsdiabetes eller permanent diabetes) förknippas med en ökad risk för medfödda missbildningar och perinatal dödlighet.


De begränsade data som finns från användning av metforminhydroklorid hos gravida kvinnor tyder inte på en ökad risk för medfödda missbildningar. Djurstudier tyder inte på skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel (se avsnitt 5.3).


Om patienten planerar att bli gravid och under graviditet, rekommenderas det att diabetesen inte behandlas med metforminhydroklorid utan med insulin för att upprätthålla blodsockernivåer som är så nära det normala som möjligt för att minska risken för missbildningar hos fostret.


Amning

Metformin utsöndras i bröstmjölk. Inga biverkningar har observerats hos nyfödda/spädbarn som ammas. Men eftersom endast begränsade data finns tillgängliga rekommenderas inte amning under behandling med metforminhydroklorid. Vid bedömning om amning ska avbrytas, bör nyttan med amning och den eventuella risken för biverkningar hos barnet vägas in.


Fertilitet
Fertiliteten hos han- och honråttor påverkades inte av metforminnär det gavs i doser upp till 600 mg/kg/dag, vilket är ungefär tre gånger den maximala rekommenderade humana dygnsdosen baserat på kroppsyte-jämförelser.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Metforminhydroklorid som monoterapi orsakar inte hypoglykemi och har därför ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Patienterna bör dock varnas för den risk för hypoglykemi som finns när metforminhydroklorid används i kombination med andra antidiabetesmedel (t.ex. sulfonureider, insulin eller meglitinider).


4.8 Biverkningar


Följande biverkningar har observerats och rapporterats vid behandling med metforminhydroklorid enligt följande frekvensindelning:


Metabolism och nutrition

Mycket sällsynt: Laktatacidos (se avsnitt 4.4)

En minskning av absorptionen av vitamin B 12 med sänkta serumnivåer har setts hos patienter som behandlats av metforminhydroklorid under lång tid. B 12-brist bör övervägas vid fynd av megaloblastisk anemi.


Centrala och perifera nervsystemet

Vanlig: smakförändring


Magtarmkanalen

Mycket vanlig: gastrointestinala symtom som till exempel illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och aptitlöshet. Dessa biverkningar uppträder oftast vid start av behandlingen och upphör spontant i de flesta fallen. För att förebygga dessa gastrointestinala symtom rekommenderas det att metforminhydroklorid tas två till tre gånger dagligen i samband med eller efter måltid. En gradvis ökning av dosen kan också förbättra den gastrointestinala toleransen.


Lever och gallvägar

Mycket sällsynt: enskilda rapporter visar onormala leverfunktionsvärden eller hepatit som normaliserats vid utsättande av metforminhydroklorid.


Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynt: hudreaktioner såsom erytem, pruritus, urtikaria


Pediatrisk population

I publicerade data och data efter godkännande för försäljning och kontrollerade kliniska prövningar på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under ett år var biverkningsprofilen likande den som observerades hos vuxna.


4.9 Överdosering


Hypoglykemi har inte setts vid metforminhydrokloriddoser upp till 85 g, även om laktatacidos har uppträtt under dessa förhållanden. Hög överdosering eller åtföljande risker med metformin kan leda till laktatacidos. Laktatacidos är ett medicinskt akuttillstånd och måste behandlas på sjukhus. Den mest effektiva metoden för att avlägsna laktat och metformin är hemodialys.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Blodglukossänkande medel, exkl insuliner. Biguabidderivat, ATC-kod: A10BA02


Metforminhydroklorid är ett biguanid med antihyperglykemiska effekter, som sänker både den basala och postpranidiala nivån av blodsocker i plasma. Det stimulerar inte insulinutsöndring och orsakar därför inte hypoglykemi.

Metformin har 3 verkningsmekanismer:

1) reduktion av leverns produktion av glukos genom att hämma glukoneogenesen och glykogenolysen.

2) genom att öka insulinkänsligheten, förbättra perifert glukosupptag och glkosutnyttjande i muskulaturen.

3) fördröjning av intestinal glukosabsorption.


Metformin stimulerar intracellulär glykogensyntesis genom att inverka på glykogen syntetas. Metformin ökar transportkapaciteten av alla hittills kända typer av membranglukostransportörer (GLUT).


Positiva effekter på lipidmetabolismenhar setts hos människa oberoende av dess inverkan på blodsockernivån. Detta har visats vid terapeutiska doser i kontrollerade kliniska undersökningar. Metformin reducerar totalt koledterol, LDL kolerterol och triglycerdnivån.


Klinisk Effekt

Den prospektiva, randomiserade (UKPDS) studien har fastsällt den positiva effekten under lång tid av intensiv blodsockerkontroll hos vuxna med typ 2diabetes.

Analys av resultaten för överviktiga patienter som behandlas med metforminhydroklorid efter misslyckande av diet som enda behandlingen visade.


När metforminhydroklorid använts som andrahandsval, i kombination med en sulfonureid, har positiv effekt med avseende på kliniskt utfall inte visats.

Vid typ 1 diabetes har kombinationen av metforminhydroklorid och insulin använts hos utvalda patienter, men de kliniska fördelarna av denna kombination har inte formellt fastställts.


Pediatrisk population

I kliniska studier på en begränsad grupp av barn och ungdomar 10-16 år behandlade under 1 år uppvisades ett likande svar vid blodsockerkontrollen som hos vuxna.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Efter en peroral dos av metforminhydroklorid som tablett nås T max inom 2,5 timme. Absolut biotillgänglighet av en 500 mg eller 850 mg metforminhydrokloridtablett är ungefär 50-60% hos friska försökspersoner. Efter en peroral dos var den icke-absorberade fraktion som återfanns i faeces 20-30%.


Efter peroral administrering är absorption av metformin mättningsbar och ofullständig. Det antas att metformins absorptionsfarmakokinetik är icke-linjär.


Vid rekommenderade metforminhydrokloriddoser och doseringsintervaller nås steady-state avseende plasmakoncentrationer inom 24 till 48 timmar och dessa ligger generellt på under 1 mikrogram/ml. I kontrollerade kliniska undersökningar översteg inte maximala metforminplasmanivåer (Cmax) 4 mikrogram/ml, inte ens vid maximumdoser.


Födointag minskar omfattningen av, och försenar något, absorptionen av metformin. Efter oral administrering av en 850 mg tablett, sågs 40% lägre maximala plasmakoncentrationer, en 25% minskning av AUC och 35 minuters förlängning av tiden till maximal plasmakoncentration. Den kliniska relevansen av dessa upptäckter är okänd.

Distribution

Plasmaproteinbindningsgraden är obetydlig. Metformin tränger in i erytrocyter. Maximal blodkoncentration är lägre an maximal plamakoncetration och uppträder ungefär samtidigt. De röda blodkropparna utgör sannolikt en sekundär fördelningsvolym. Genomsnittlig Vd låg mellan 63-2761.


Metabolism

Metformin utsöndras oförändrad i urinen. Inga metaboliter har funnits hos människa.


Eliminering

Renal clearance av metformin är >400 ml/minut, vilket indicerar att metformin elimineras genom glomerulär filtration och tubulär sekretion. Efter en peroral dos är den skenbara, terminala eliminationshalveringstiden ungefär 6,5 timmar.

Om njurfunktionen är nedsatt minskas renal clearance i förhållande till clearance av kreatin och därmed är eliminationshalveringstiden förlängd, vilket leder till ökade metforminnivåer i plasma.


Pediatrisk population

Studie på engångsdos: Metforminhydroklorid 500 mg till barn och ungdomar har visat likande farmakokinetisk profil som hos friska vuxna.

Studie på upprepade doser: Data finns bara från en studie. Efter upprepade doser av 500 mg två gånger dagligen under 7 dagar hos barn och ungdomar reducerades plasmakoncentration Cmax och systemisk exponering AUC0-t med ungefär 33% respektive 40% jämfört med vuxna diabetiker som erhöll 500 mg två gånger dagligen i 14 dagar. Eftersom dosen är individuellt titrerad på glykemisk kontroll har detta begränsad klinisk relevans.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Mikrokristallin cellulosa,

Hypromellos,

Makrogol 4000,

Magnesiumstearat,

Polydextros,

Povidon 29-32,

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Titandioxid (E171).


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


5 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


30, 60, 100, eller 200 tabletter i plastburk (burk HDPE plast och lock LDPE plast)


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Vitabalans Oy

Varastokatu 8

13500 Hämeenlinna

FINLAND

Tel: +358 3 615 600

Fax: +358 3 618 3130


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


500 mg MTnr: 46125

1000 mg MTnr: 46126


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2012-08-02


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-03-11