Metojectpen
PRODUKTRESUMÉ
1.LÄKEMEDLETS NAMN
Metojectpen 7,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 10 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 12,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 15 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 17,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 20 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 22,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 25 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 27,5 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Metojectpen 30 mg injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
2.KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
1 förfylld injektionspenna med 0,15 ml lösning innehåller 7,5 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,20 ml lösning innehåller 10 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,25 ml lösning innehåller 12,5 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,30 ml lösning innehåller 15 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,35 ml lösning innehåller 17,5 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,40 ml lösning innehåller 20 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,45 ml lösning innehåller 22,5 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,50 ml lösning innehåller 25 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,55 ml lösning innehåller 27,5 mg metotrexat.
1 förfylld injektionspenna med 0,60 ml lösning innehåller 30 mg metotrexat.
Hjälpämnen med känd effekt: natriumklorid och natriumhydroxid.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3.LÄKEMEDELSFORM
Injektionsvätska, lösning, i förfylld injektionspenna.
Klar, gulbrun lösning.
4.KLINISKA UPPGIFTER
4.1Terapeutiska indikationer
Metojectpen är indicerat för behandling av
aktiv reumatoid artrit hos vuxna patienter,
polyartritiska former av svår, aktiv juvenil idiopatisk artrit, när behandling med NSAID-preparat (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) gett inadekvat svar,
svår terapiresistent handikappande psoriasis som inte svarar adekvat på andra terapiformer såsom fototerapi, PUVA och retinoider, och svår psoriasisartrit hos vuxna patienter.
4.2Dosering och administreringssätt
Metojectpen bör endast förskrivas av läkare med kunskap om läkemedlets olika egenskaper och dess verkningssätt. Patienterna måste undervisas i användning av rätt injektionsteknik. Den första injektionen med Metojectpen ska ske under direkt medicinskt överinseende. Metojectpen injiceras en gång per vecka.
Patienten måste uttryckligen informeras om att Metojectpen ovanligt nog administreras endast en gång per vecka. Det är tillrådligt att bestämma en lämplig fast veckodag för injektion.
Metotrexatelimineringen är reducerad hos patienter med ett tredje distributionsutrymme (ascites, pleurautgjutningar). Sådana patienter måste övervakas särskilt noga avseende toxicitet och kräver dosreduktion eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts (se avsnitt 5.2 och 4.4).
Dosering till vuxna patienter med reumatoid artrit:
Den rekommenderade startdosen är 7,5 mg metotrexat en gång per vecka, administrerad subkutant. Beroende på sjukdomens individuella aktivitet och patientens tolerans kan startdosen eventuellt ökas gradvis med 2,5 mg per vecka. En veckodos på 25 mg bör i allmänhet inte överskridas. Doser som överskrider 20 mg/vecka associeras med signifikant ökning av toxicitet, särskilt benmärgshämning.Behandlingssvar kan förväntas efter cirka 4 – 8 veckor. När det terapeutiskt önskvärda resultatet uppnåtts ska dosen sänkas gradvis till lägsta möjliga effektiva underhållsdos.
Dosering hos barn och ungdomar under 16 år med polyartritiska former av juvenil idiopatisk artrit:
Rekommenderad dos är 10 – 15 mg/m² kroppsyta (BSA)/en gång per vecka. För behandlingsrefraktära fall kan veckodosen ökas upp till 20 mg/m² kroppsyta/en gång per vecka. Ökad övervakningsfrekvens krävs dock om dosen ökas.
Då det finns mycket begränsade uppgifter om intravenös administrering av läkemedlet till barn och ungdomar får parenteral administrering endast ske via subkutan injektion.
Patienter med juvenil idiopatisk artrit ska alltid remitteras till en reumatologexpert med inriktning på behandling av barn och ungdomar.
Metojectpen rekommenderas inte till barn under 3 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt för denna population (se avsnitt 4.4).
Dosering till patienter med psoriasis vulgaris och psoriasisartrit:
Det rekommenderas att en testdos på 5 – 10 mg administreras parenteralt en vecka före behandling så att man kan upptäcka idiosynkratiska biverkningar. Den rekommenderade startdosen är 7,5 mg metotrexat en gång per vecka, administrerad subkutant. Dosen ska ökas gradvis men ska i allmänhet inte överskrida en veckodos på 25 mg metotrexat. Doser som överskrider 20 mg/vecka kan associeras med signifikant ökning av toxicitet, särskilt benmärgshämning.Behandlingssvar kan i allmänhet förväntas efter cirka 2 – 6 veckor. När det terapeutiskt önskvärda resultatet uppnåtts ska dosen sänkas gradvis till lägsta möjliga effektiva underhållsdos.
Maximal veckodos
Dosen ska ökas efter behov, men bör i allmänhet inte överstiga den maximalt rekommenderade veckodosen på 25 mg. I några få sällsynta fall kan en högre dos eventuellt vara kliniskt motiverad, men en sådan dos får inte överstiga en maximal veckodos på 30 mg metotrexat då toxiciteten ökar påtagligt.
Patienter med nedsatt njurfunktion:
Metojectpen bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion. Dosen bör ställas in på följande sätt:
Kreatininclearance (ml/min) Dos
≥ 60 100 %
30 – 59 50 %
< 30 Metojectpen får inte användas
Se avsnitt 4.3.
Patienter med nedsatt leverfunktion:
Metotrexat bör administreras med stor försiktighet, om det alls ska administreras, till patienter med signifikant nuvarande eller tidigare leversjukdom, särskilt om den beror på alkohol. Om bilirubin är 5 mg/dl (85,5 µmol/l) är metotrexat kontraindicerat.
För fullständig förteckning över kontraindikationer, se avsnitt 4.3.
Användning till äldre patienter:
Dosreduktion bör övervägas till äldre patienter eftersom lever- och njurfunktion samt folatnivåer minskar med ökande ålder.
Användning till patienter med ett tredje distributionsutrymme (pleurautgjutningar, ascites):
Eftersom halveringstiden för metotrexat kan förlängas till 4 gånger den normala längden hos patienter som har ett tredje distributionsutrymme kan det krävas dosreduktion eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts (se avsnitt 5.2 och 4.4).
Varaktighet och administreringssätt:
Injektionspennan med läkemedel är endast avsedd för engångsbruk.
Metojectpen injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna kan endast ges subkutant.
Behandlingens totala längd bestäms av läkaren.
Vägledning för hur Metojectpen injektionsvätska, lösning, i förfylld injektionspenna ska användas finns i avsnitt 6.6.
Observera att allt innehåll måste användas.
Observera:
Om den orala appliceringen ändras till parenteral administrering kan det krävas en dosreduktion på grund av den variabla biotillgängligheten för metotrexat efter oral administrering.
Folsyratillskott kan övervägas enligt nuvarande behandlingsriktlinjer.
4.3Kontraindikationer
Metojectpen är kontraindicerat vid
överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,
gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2),
alkoholmissbruk,
gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance mindre än 30 ml/min., se avsnitt 4.2 och avsnitt 4.4),
befintliga bloddyskrasier såsom benmärgshypoplasi, leukopeni, trombocytopeni eller signifikant anemi,
allvarliga, akuta eller kroniska infektioner såsom tuberkulos, HIV eller andra immunbristsyndrom,
sår i munhålan och känd aktiv sjukdom med sår i mag-tarmkanalen,
graviditet, amning (se avsnitt 4.6),
samtidig vaccination med levande vacciner.
4.4Varningar och försiktighet
Patienterna måste informeras tydligt om att behandlingen ska ges en gång per vecka, inte varje dag.
Patienter som genomgår terapi bör övervakas på lämpligt sätt så att tecken på eventuella toxiska effekter eller biverkningar kan upptäckas och utvärderas så snabbt som möjligt. Därför bör behandling med metotrexat endast initieras och övervakas av läkare med kunskaper om och erfarenhet av användningen av behandling med antimetaboliter. På grund av risken för allvarliga eller till och med dödliga toxiska reaktioner bör patienten få fullständig information av läkaren om de inneboende riskerna och de rekommenderade säkerhetsåtgärderna.
Rekommenderade undersökningar och säkerhetsåtgärder
Innan metotrexatterapi inleds eller återupptas efter en viloperiod:
Fullständig blodstatus med differentialräkning av blodceller och trombocyter, leverenzymtest, bilirubintest, serumalbumintest, lungröntgen och njurfunktionstester. Om det är kliniskt indicerat, uteslut tuberkulos och hepatit.
Under terapin (minst en gång per månad under de första sex månaderna och sedan var tredje månad):
En ökad övervakningsfrekvens bör övervägas även när dosen höjs.
Undersökning av mun och svalg avseende slemhinneförändringar
Fullständig blodstatus med differentialräkning av blodceller och trombocyter. Hematopoetisk hämning orsakad av metotrexat kan uppkomma plötsligt och vid till synes säkra doser. Vid uttalad sänkning av antalet vita blodceller eller trombocyter bör läkemedlet omedelbart utsättas och lämplig stödjande terapi inledas. Patienterna bör uppmanas att rapportera alla tecken och symtom som tyder på infektion. Patienter som samtidigt får hematotoxiska läkemedel (t.ex. leflunomid) bör övervakas noga med blodkroppsräkning och trombocyter.
Leverfunktionstester:
Särskild uppmärksamhet bör riktas mot uppkomsten av levertoxicitet.
Behandling bör inte inledas, eller behandling bör avbrytas, om
onormala resultat på leverfunktionstester eller leverbiopsi
förekommer eller utvecklas under terapin. Sådana onormala resultat
bör återgå till det normala inom två veckor varefter behandlingen
kan återupptas enligt läkarens bedömning. Det saknas evidens till
stöd för användningen av leverbiopsi för att övervaka
levertoxicitet vid reumatologiska indikationer.
För psoriasispatienter är behovet av en leverbiopsi före och under
terapin kontroversiell. Det behövs mer forskning för att fastställa
om seriella leverfunktionstester eller propeptid av
typ III-kollagen är tillräckliga för att upptäcka
levertoxicitet. Utvärderingen bör utföras från fall till fall och
skilja mellan patienter utan riskfaktorer och patienter med
riskfaktorer såsom alltför hög alkoholkonsumtion, kvarstående
förhöjning av leverenzymer, anamnes på leversjukdom, ärftlig
leversjukdom i familjen, diabetes mellitus, fetma och tidigare
signifikant exponering för hepatotoxiska läkemedel eller kemikalier
och långvarig metotrexatbehandling eller kumulativa doser på
1,5 g eller mer.
Kontroll av leverrelaterade enzymer i serum: Tillfälliga ökningar av transaminaser till två eller tre gånger den övre normalgränsen har rapporterats av patienter med en frekvens på 13 – 20 %. Om ökningen av leverrelaterade enzymer är konstant bör en reduktion av dosen eller avbrott av terapin övervägas.
På grund av en potentiellt toxisk effekt på levern bör patienterna inte ta ytterligare hepatotoxiska läkemedel under behandling med metotrexat om det inte är helt nödvändigtoch konsumtion av alkohol bör undvikas eller reduceras kraftigt (se avsnitt 4.5). Leverenzymer ska övervakas närmare hos patienter som tar andra hepatotoxiska läkemedel samtidigt (t.ex. leflunomid). Samma sak bör tas med i beräkningen vid samtidig administrering av hematotoxiska läkemedel (t.ex. leflunomid).
Njurfunktionen bör övervakas med njurfunktionstester och urinanalys (se avsnitt 4.2 och 4.3).
Eftersom metotrexat huvudsakligen elimineras via njurarna kan man förvänta sig höjda serumkoncentrationer vid nedsatt njurfunktion, vilket kan leda till allvarliga oönskade effekter.
Om njurfunktionen kan vara försämrad (t.ex. hos äldre) bör övervakning ske oftare. Detta gäller i synnerhet vid samtidig administrering av läkemedel som påverkar elimineringen av metotrexat, orsakar njurskador (t.ex. icke-steroida antiinflammatoriska medel) eller som potentiellt skulle kunna leda till försämrad blodbildning. Även dehydrering kan förstärka metotrexattoxiciteten.
Bedömning av det respiratoriska systemet: Beredskap för symtom på nedsatt lungfunktion och vid behov lungfunktionstest. Lungpåverkan kräver en snabb diagnos och utsättning av metotrexat. Lungsymtom (särkilt en torr, improduktiv hosta) eller en icke-specifik pneumonit som uppkommer under metotrexatterapi kan tyda på en potentiellt farlig lesion och kräva behandlingsavbrott och noggrann undersökning. Akut eller kronisk interstitiell pneumonit, ofta associerad med blodeosinofili, kan uppkomma och dödsfall har rapporterats. Även om den kliniska bilden varierar måste infektion uteslutas hos den typiska patienten med metotrexatinducerad lungsjukdom med feber, hosta, dyspné, hypoxemi och ett infiltrat på lungröntgen. Denna lesion kan uppkomma vid alla doser.
På grund av metotrexats effekt på immunsystemet kan det försämra svaret på vaccinationer och påverka resultatet av immunologiska tester. Särskild försiktighet behövs dessutom vid förekomst av inaktiva, kroniska infektioner (t.ex. herpes zoster, tuberkulos, hepatit B eller C) på grund av eventuell aktivering. Vaccination med levande vacciner får inte utföras under metotrexatterapi.
Maligna lymfom kan uppkomma hos patienter som får metotrexat i låg dos, i vilket fall behandlingen måste avbrytas. Om lymfomet inte visar tecken på spontan tillbakagång måste cytotoxisk terapi sättas in.
Samtidig administrering av folatantagonister såsom trimetoprim/sulfametoxazol har rapporterats orsaka akut megaloblastisk pancytopeni i sällsynta fall.
Strålningsinducerad dermatit och ökad solkänslighet med risk för brännskador i huden kan uppkomma igen under metotrexatterapi (”recall”-reaktion). Psoriasislesioner kan förvärras under UV‑strålning och samtidig administrering av metotrexat.
Metotrexatelimineringen är reducerad hos patienter med ett tredje distributionsutrymme (ascites, pleurautgjutningar). Sådana patienter måste övervakas särskilt noga avseende toxicitet och kräver dosreduktion eller i vissa fall att metotrexatadministreringen avbryts. Pleurautgjutningar och ascites bör dräneras innan metotrexatbehandling inleds (se avsnitt 5.2).
Diarré och ulcerativ stomatit kan vara toxiska effekter och kräva att terapin avbryts, i annat fall kan blödande enterit och dödsfall på grund av tarmperforation inträffa.
Vitaminpreparat eller andra produkter som innehåller folsyra, folinsyra eller deras derivat kan minska effekten av metotrexat.
För behandling av psoriasis bör metotrexat begränsas till svår terapiresistent, handikappande psoriasis som inte svarar adekvat på andra former av behandling, men inte förrän diagnosen har fastställts med biopsi och/eller efter konsultation hos dermatolog.
Encefalopati/leukoencefalopati har rapporterats hos onkologiska patienter som behandlas med metotrexat och kan inte uteslutas vid metotrexatbehandling för icke‑onkologiska indikationer.
Det måste bekräftas att patienten inte är gravid innan Metojectpen administreras. Metotrexat orsakar embryotoxicitet, abort och fostermissbildningar hos människa. Metotrexat påverkar spermatogenes och oogenes under administreringsperioden, vilket kan leda till minskad fertilitet. Dessa effekter verkar gå tillbaka om behandlingen avbryts. Män och kvinnor bör använda effektiva preventivmedel under behandling och i minst sex månader efter behandling. Läkaren bör diskutera de möjliga riskerna för reproduktionseffekter med fertila patienter, och deras partners bör få lämplig information (se avsnitt 4.6).
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är nästintill ”natriumfritt”.
Pediatrisk population
Metojectpen rekommenderas inte till barn under 3 år beroende på otillräckliga data avseende säkerhet och effekt för denna population (se avsnitt 4.2).
4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Alkohol, hepatotoxiska läkemedel, hematotoxiska läkemedel
Sannolikheten för att metotrexat ska uppvisa en hepatotoxisk effekt ökar vid regelbunden alkoholkonsumtion och när andra hepatotoxiska läkemedel tas samtidigt (se avsnitt 4.4). Patienter som tar andra hepatotoxiska läkemedel samtidigt (t.ex. leflunomid) bör övervakas med särskild omsorg. Samma sak bör tas med i beräkningen vid samtidig administrering av hematotoxiska läkemedel (t.ex. leflunomid, azatioprin, retinoider, sulfasalazin). Incidensen av pancytopeni och hepatotoxicitet kan öka när leflunomid kombineras med metotrexat.
Kombinerad behandling med metotrexat och retinoider såsom acitretin eller etretinat ökar risken för hepatotoxicitet.
Orala antibiotika
Orala antibiotika såsom tetracykliner, kloramfenikol och icke-absorberbara bredspektrumantibiotika kan störa den enterohepatiska cirkulationen genom att inhibera tarmfloran eller hämma den bakteriella metabolismen.
Antibiotika
Antibiotika såsom penicilliner, glykopeptider, sulfonamider, ciprofloxacin och cefalotin kan i enskilda fall reducera njurclearance av metotrexat, så att höjda serumkoncentrationer av metotrexat med samtidig hematologisk och gastrointestinal toxicitet kan uppkomma.
Läkemedel med hög plasmaproteinbindning
Metotrexat är plasmaproteinbundet och kan förskjutas av andra proteinbundna läkemedel såsom salicylater, hypoglykemika, diuretika, sulfonamider, difenylhydantoiner, tetracykliner, kloramfenikol och p-aminobensoesyra, och de sura antiinflammatoriska medlen, vilket kan leda till ökad toxicitet om de används samtidigt.
Probenecid, svaga organiska syror, pyrazoler och icke-steroida antiinflammatoriska medel
Probenecid, svaga organiska syror såsom loop-diuretika, och pyrazoler (fenylbutazon) kan reducera elimineringen av metotrexat och högre serumkoncentrationer kan antas inducera högre hematologisk toxicitet. Det finns även en risk för ökad toxicitet när metotrexat i låg dos och icke-steroida antiinflammatoriska medel eller salicylater kombineras.
Läkemedel med oönskade effekter på benmärgen
I fall av medicinering med läkemedel som kan ha oönskade effekter på benmärgen (t.ex. sulfonamider, trimetoprim-sulfametoxazol, kloramfenikol, pyrimetamin); var uppmärksam på risken för uttalat försämrad blodbildning.
Läkemedel som orsakar folatbrist
Samtidig administrering av produkter som orsakar folatbrist (t.ex. sulfonamider, trimetoprim-sulfametoxazol) kan leda till ökad metotrexattoxicitet. Därför är det tillrådligt att vara särskilt försiktig vid befintlig folsyrebrist.
Produkter som innehåller folsyra eller folinsyra
Vitaminpreparat eller andra produkter som innehåller folsyra, folinsyra eller deras derivat kan minska metotrexats effekt.
Andra antireumatiska läkemedel
En ökning av de toxiska effekterna av metotrexat förväntas i allmänhet inte när Metojectpen administreras samtidigt med andra antireumatiska läkemedel (t.ex. guldföreningar, penicillamin, hydroxiklorokin, sulfasalazin, azatioprin, cyklosporin).
Sulfasalazin
Även om kombinationen av metotrexat och sulfasalazin kan orsaka en ökning av effekten av metotrexat och till följd av detta fler biverkningar på grund av inhibering av folsyrasyntesen via sulfasalazin, har sådana biverkningar endast observerats i sällsynta enskilda fall i åtskilliga studier.
Merkaptopurin
Metotrexat höjer plasmanivåerna av merkaptopurin. Kombinationen av metotrexat och merkaptopurin kan därför kräva en dosjustering.
Protonpumpshämmare
Samtidig administrering av protonpumpshämmare såsom omeprazol eller pantoprazol kan leda till interaktioner: Samtidig administrering av metotrexat och omeprazol har lett till fördröjd renal eliminering av metotrexat. I kombination med pantoprazol rapporterades hämmad renal eliminering av metabolit 7‑hydroximetotrexat tillsammans med myalgi och frossa i ett fall.
Teofyllin
Metotrexat kan minska clearance av teofyllin; teofyllinnivåerna bör övervakas när det används samtidigt med metotrexat.
Drycker som innehåller koffein eller teofyllin
Överdriven konsumtion av drycker som innehåller koffein eller teofyllin (kaffe, koffeininnehållande läskedrycker, svart te) bör undvikas under metotrexatterapi.
4.6Fertilitet, graviditet och amning
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod under behandling.
Hos fertila kvinnor måste eventuell graviditet med säkerhet uteslutas genom att vidta lämpliga åtgärder, t.ex. graviditetstest, innan behandling påbörjas.
Graviditet
Metojectpen är kontraindicerat under graviditet (se 4.3). Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). Metotrexat har visats vara teratogent för människor; det har rapporterats orsaka fosterdöd och/eller fostermissbildningar. Exponering av ett begränsat antal gravida kvinnor (42) ledde till en ökad incidens (1:14) av missbildningar (kraniala, kardiovaskulära samt i extremiteterna). Om behandling med metotrexat har avbrutits före konception har normala graviditeter rapporterats.
Kvinnor får inte bli gravida medan de behandlas med metotrexat. Det finns rapporter om att behandling med metotrexat kan leda till missfall. Om en kvinna skulle bli gravid under terapin bör hon få medicinsk rådgivning om risken för oönskade reaktioner för barnet på grund av metotrexatterapin. Därför skall patienter i sexuellt mogen ålder (kvinnor och män) använda effektiva preventivmetoder under behandling med Metojectpen och minst 6 månader efter behandling (se avsnitt 4.4).
Amning
Metotrexat utsöndras i bröstmjölk. På grund av risken för allvarliga biverkningar hos spädbarn som ammas, är metotrexat kontraindicerat under amning (se avsnitt 4.3). Därför ska amning avbrytas före och under administrering.
Fertilitet
Eftersom metotrexat kan vara genotoxiskt bör alla kvinnor som vill bli gravida konsultera ett rådgivningscenter för genetik, om möjligt redan före terapin, och män bör söka rådgivning om möjligheten att bevara sperma innan terapin inleds.
4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Centralnervösa symtom såsom trötthet och yrsel kan förekomma under behandling, Metojectpen har mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
4.8Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De allvarligaste biverkningarna av metotrexat inkluderar benmärgshämning, lungtoxicitet, levertoxicitet, njurtoxicitet, neurotoxicitet, tromboemboliska händelser, anafylaktisk chock och Stevens-Johnsons syndrom.
De oftast (mycket vanliga) observerade biverkningarna av metotrexat inkluderar magtarmbesvär, t.ex. stomatit, dyspepsi, buksmärta, illamående, förlorad aptit och avvikande leverfunktionsvärden, t.ex. förhöjt ALAT, ASAT, bilirubin, alkaliskt fosfatas. Andra ofta (vanliga) förekommande biverkningar är leukopeni, anemi, trombopeni, huvudvärk, trötthet, dåsighet, pneumoni, interstitiell alveolit/pneumonit ofta associerad med eosinofili, orala sår, diarré, exantem, erytem och pruritus.
Tabell över biverkningar
De mest relevanta biverkningarna är hämning av det hematopoetiska systemet och mag-tarmstörningar.
Följande rubriker används för att organisera biverkningarna efter frekvens:
Mycket vanliga ( 1/10), vanliga ( 1/100, < 1/10), mindre vanliga ( 1/1 000, < 1/100), sällsynta ( 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Infektioner och infestationer
Mindre vanliga: Faryngit.
Sällsynta: Infektion (inkl. reaktivering av inaktiv kronisk infektion), sepsis, konjunktivit.
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)
Mycket sällsynta: Det har kommit rapporter om enskilda fall av lymfom vilka gick tillbaka i ett antal fall när behandling med metotrexat hade avbrutits. I en studie nyligen kunde man inte fastställa att metotrexatterapi ökar incidensen av lymfom.
Blodet och lymfsystemet
Vanliga: Leukopeni, anemi, trombopeni.
Mindre vanliga: Pancytopeni.
Mycket sällsynta: Agranulocytos, allvarliga förlopp av benmärgshämning.
Ingen känd frekvens: Eosinofili.
Immunsystemet
Sällsynta: Allergiska reaktioner, anafylaktisk chock, hypogammaglobulinemi.
Metabolism och nutrition
Mindre vanliga: Påskyndande av diabetes mellitus.
Psykiska störningar
Mindre vanliga: Depression, konfusion.
Sällsynta: Stämningssvängningar.
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: Huvudvärk, trötthet, dåsighet.
Mindre vanliga: Yrsel.
Mycket sällsynta: Smärta, muskulär asteni eller parestesi i extremiteterna, förändrat smaksinne (metallsmak), konvulsioner, meningism, akut aseptisk meningit, paralys.
Ingen känd frekvens: Encefalopati/leukoencefalopati.
Ögon
Sällsynta: Synstörningar.
Mycket sällsynta: Nedsatt syn, retinopati.
Hjärtat
Sällsynta: Perikardit, perikardiell utgjutning, perikardiell tamponad.
Blodkärl
Sällsynta: Hypotoni, tromboembolihändelser.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Vanliga: Pneumoni, interstitiell alveolit/pneumonitofta associerad med eosinofili. Symtom som tyder på potentiellt allvarlig lungskada (interstitiell pneumonit) är: torr, improduktiv hosta, andnöd och feber.
Sällsynta: Lungfibros, Pneumocystis carinii-pneumoni, andnöd och bronkialastma, pleurautgjutning.
Ingen känd frekvens: Epistaxis.
Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Stomatit, dyspepsi, illamående, förlorad aptit, buksmärta.
Vanliga: Orala sår, diarré.
Mindre vanliga: Gastrointestinala sår och blödning, enterit, kräkning, pankreatit.
Sällsynta: Gingivit.
Mycket sällsynta: Hematemes, hematorré, toxisk megakolon.
Lever och gallvägar (se avsnitt 4.4)
Mycket vanliga: Avvikande leverfunktionsvärden (förhöjt ALAT, ASAT, alkaliskt fosfatas och bilirubin).
Mindre vanliga: Cirros, fibros och fettdegeneration av levern, sänkt serumalbumin.
Sällsynta: Akut hepatit.
Mycket sällsynta: Leversvikt.
Hud och subkutan vävnad
Vanliga: Exantem, erytem, pruritus.
Mindre vanliga: Ljussensibilisering, håravfall, ökning av reumatoida noduli, hudsår, herpes zoster, vaskulit, herpesliknande eruptioner i huden, urticaria.
Sällsynta: Ökad pigmentering, akne, petekier, ekkymos, allergisk vaskulit.
Mycket sällsynta: Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom), ökade pigmentförändringar på naglarna, akut paronyki, furunkulos, telangiektasi.
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Mindre vanliga: Artralgi, myalgi, osteoporos.
Sällsynta: Stressfraktur.
Njurar och urinvägar
Mindre vanliga: Inflammation och sår i urinblåsan, nedsatt njurfunktion, störd miktion.
Sällsynta: Njursvikt, oliguri, anuri, elektrolytstörningar.
Ingen känd frekvens: Proteinuri.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mindre vanliga: Inflammation och sår i vagina.
Mycket sällsynta: Förlust av libido, impotens, gynekomasti, oligospermi, störd menstruation, vaginal flytning.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Sällsynta: Feber, försämrad sårläkning.
Ingen känd frekvens: Asteni.
Uppkomsten och allvarlighetsgraden av biverkningar beror på dosnivån och administreringsfrekvensen. Eftersom allvarliga biverkningar kan uppkomma även vid lägre doser måste dock patienterna övervakas regelbundet av läkaren med korta intervall.
Subkutan applicering av metotrexat tolereras väl lokalt. Endast lindriga hudreaktioner (såsom brännande känsla, erytem, svullnad, missfärgning, pruritus, svår klåda, smärta) har observerats, vilka avtar under terapin.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet har godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats:www.lakemedelsverket.se
4.9Överdosering
a) Symtom på överdosering
Toxicitet av metotrexat påverkar främst det hematopoetiska systemet.
b) Behandlingsåtgärder i fall av överdosering
Kalciumfolinat är den specifika antidoten för att neutralisera de toxiska biverkningarna av metotrexat.
I fall av oavsiktlig överdosering bör en dos kalciumfolinat likvärdig med eller högre än den skadliga dosen metotrexat administreras intravenöst eller intramuskulärt inom en timme och doseringen ska fortsätta tills serumnivåerna av metotrexat ligger under 10‑7 mol/l.
I fall av massiv överdosering kan det bli nödvändigt med vätsketillförsel och urinalkalisering för att förhindra att metotrexat och/eller dess metaboliter fälls ut i njurtubuli. Varken hemodialys eller peritonealdialys har visats förbättra metotrexateliminering. Effektiv clearance av metotrexat har rapporterats med akut, intermittent hemodialys med en dialysapparat med hög flödeshastighet.
5.FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Folsyraanaloger
ATC-kod: L01BA01
Antireumatiskt läkemedel för behandling av kroniska, inflammatoriska reumatiska sjukdomar och polyartritiska former av juvenil idiopatisk artrit.
Metotrexat är en folsyraantagonist som tillhör klassen cytotoxiska medel som kallas antimetaboliter. Det verkar genom kompetitiv inhibition av enzymet dihydrofolatreduktas och hämmar sålunda DNA-syntesen. Det har ännu inte klarlagts om effekten av metotrexat vid behandling av psoriasis, psoriasisartrit och kronisk polyartrit beror på en antiinflammatorisk eller en immunsuppressiv effekt och i vilken omfattning en metotrexatinducerad ökning av extracellulär adenosinkoncentration vid inflammerade ställen bidrar till dessa effekter.
5.2Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Efter oral administrering absorberas metotrexat från mag-tarmkanalen. Vid lågdoserad administrering (doser mellan 7,5 mg/m² och 80 mg/m² kroppsyta) är den genomsnittliga biotillgängligheten cirka 70 %, men avsevärda avvikelser hos samma individ och mellan individer är möjliga (25 ‑ 100 %). Maximala serumkoncentrationer uppnås efter 1 ‑ 2 timmar.
Biotillgängligheten för subkutan, intravenös och intramuskulär injektion är jämförbar och nästan 100 %.
Distribution
Cirka 50 % av metotrexat är bundet till serumproteiner. När läkemedlet distribueras till kroppens vävnader återfinns höga koncentrationer i form av polyglutamater särskilt i lever, njurar och mjälte, vilka kan dröja kvar i veckor eller månader. Administrerat i små doser passerar metotrexat ut i likvorn i minimala mängder. Den terminala halveringstiden är i medeltal 6 ‑ 7 timmar och uppvisar avsevärd variation (3 ‑ 17 timmar). Halveringstiden kan förlängas till 4 gånger den normala längden hos patienter med ett tredje distributionsutrymme (pleurautgjutning, ascites).
Metabolism
Cirka 10 % av den administrerade metotrexatdosen metaboliseras i levern. Den huvudsakliga metaboliten är 7‑hydroximetotrexat.
Eliminering
Utsöndring sker, främst i oförändrad form, primärt renalt via glomerulär filtrering och aktiv sekretion i proximala tubuli.
Cirka 5 ‑ 20 % metotrexat och 1 ‑ 5 % 7‑hydroximetotrexat elimineras biliärt. Uttalad enterohepatisk cirkulation äger rum.
I fall av nedsatt njurfunktion fördröjs elimineringen avsevärt. Uppgift saknas om försämrad eliminering när det gäller nedsatt leverfunktion.
5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter
Djurstudier visar att metotrexat försämrar fertiliteten, samt är embryo- och fetotoxiskt och teratogent. Metotrexat är mutagent in vivo och in vitro. Eftersom inga konventionella karcinogenitetsstudier har utförts och data från studier av kronisk toxicitet på gnagare är inkonsekventa betraktas metotrexat som icke klassificerbart avseende sin karcinogenitet för människor.
6.FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid
Natriumhydroxid (för pH-reglering)
Saltsyra (för pH-reglering)
Vatten för injektionsvätskor
6.2Inkompatibiliteter
Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
6.3Hållbarhet
2 år.
6.4Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C. Förvara de förfyllda injektionspennorna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
6.5Förpackningstyp och innehåll
Förfyllda injektionspennor innehållande en färglös, förfylld spruta (glas) med kolvpropp (klorbutylgummi) och inbäddad injektionsnål. Sprutan är utvändigt utrustad med enheten för självadministrering (injektionspenna).
Förpackningsstorlekar:
Förfyllda injektionspennor innehållande 0,15 ml (7,5 mg), 0,2 ml (10 mg), 0,25 ml (12,5 mg), 0,3 ml (15 mg), 0,35 ml (17,5 mg), 0,4 ml (20 mg), 0,45 ml (22,5 mg), 0,5 ml (25 mg), 0,55 ml (27,5 mg) eller 0,6 ml (30 mg) lösning finns i förpackningar med 1, 2, 4, 5, 6, 10, 11, 12, 14, 15 och 24 förfyllda injektionspennor. Spritsuddar ingår i förpackningen.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Hantering och destruktion måste ske i enlighet med gällande anvisningar. Gravid hälso- och sjukvårdspersonal bör inte hantera och/eller administrera Metojectpen.
Metotrexat bör inte komma i kontakt med hud eller slemhinnor. Om det sker måste det berörda området sköljas omedelbart med rikligt med vatten.
Endast för engångsbruk.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Instruktioner för subkutan användning
De lämpligaste områdena för injektionen är:
övre delen av låren
buken, utom runt naveln.
Rengör området runt det valda injektionsstället (t.ex. genom att använda den medföljande spritsudden).
Dra skyddshättan rakt ut.
Gör ett hudveck genom att försiktigt klämma ihop området vid injektionsstället.
Vecket måste hållas hopklämt tills Metojectpen förfylld injektionspenna avlägsnats från huden efter injektionen.
Tryck Metojectpen förfylld injektionspenna hårt mot huden i 90 graders vinkel för att låsa upp knappen. Tryck sedan på knappen (ett klick indikerar att injektionen börjar).
Avlägsna inte Metojectpen förfylld injektionspenna från huden innan injektionen är avslutad för att undvika ofullständig injektion. Detta kan ta upp till 5 sekunder.
Avlägsna Metojectpen förfylld injektionspenna från huden i samma 90-gradiga vinkel.
Skyddet skjuts automatiskt ut över nålen och låses därefter.
7.INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
medac Gesellschaft für klinische Spezialpräparate mbH
Theaterstr. 6
22880 Wedel
Tyskland
Telefon: +49 4103 8006-0
Fax: +49 4103 8006-100
8.NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
7,5 mg: 48036
10 mg: 48037
12,5 mg: 48038
15 mg: 48039
17,5 mg: 48040
20 mg: 48041
22,5 mg: 48042
25 mg: 48043
27,5 mg: 48044
30 mg: 48045
9.DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Datum för första godkännande: 2013-08-22
10.DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-04-21