Information för alternativet: Mindiab 2,5 Mg Tablett, Mindiab 5 Mg Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Mindiab 2,5 Mg Tablett Mindiab 5 Mg Tablett
2. Mindiab 5 Mg Tablett

Produktresumé

Mindiab 2,5 mg tabletter

Mindiab 5 mg tabletter

En tablett innehåller glipizid 2,5 mg respektive 5 mg

Beträffande hjälpämnen, se avsnitt 6.1

Tablett

Icke insulinberoende diabetes (typ 2) där enbart kostbehandling, viktreduktion och

motion ej medför tillfredsställande kontroll.

Det är viktigt att avvakta effekt av kostbehandling innan tablettbehandling påbörjas. Individuell dosering är av största vikt för att undvika hypoglykemi. Beroende på sjukdomstillståndet kan dosen variera mellan 2,5 och 15 mg dagligen

uppdelat på 1-2 doseringstillfällen. Dosändring bör med hänsyn till halveringstiden

inte göras tätare än var tredje dag. Den maximala rekommenderade dygnsdosen är 20 mg.

Tabletterna bör tas en halvtimme före måltid.

Nydiagnostiserade fall: Lämplig initialdos är 2,5 mg som vid behov successivt ökas

till 10 mg före frukost. Vid behov av högre dagsdos ordineras dessutom 2,5-5 mg före kvällsmålet.

Omställning från andra sulfanilkarbamidderivat: Börja behandlingen med 5 mg Mindiab dagen efter det att föregående preparat utsatts. Därefter justeras dosen successivt tills

den rätta underhållsdosen erhållits, vanligen 2,5-15 mg dagligen.

Kombinationsbehandling: Kombinationsbehandling med exempelvis biguanidpreparat

kan försökas om patienten inte är väl inställd med 15 mg Mindiab dagligen.

Akuta symtom på metabolisk dekompensation vid t ex infektioner eller gangrän.

Allvarlig leverinsufficiens. Malnutrition. Allvarlig njurinsufficiens. Starkt nedsatt sköldkörtelfunktion. Insulin-beroende diabetes, ketoacidos eller diabetisk koma. Graviditet och amning. Överkänslighet mot glipizid, andra sulfonureider eller sulfonamider eller mot något hjälpämne.

Försiktighet vid nedsatt njurfunktion, leverfunktion, minskad näringstillförsel, cerebral arterioskleros samt vid behandling av äldre patienter. Temporär övergång till insulinterapi bör övervägas vid feber, trauma, svåra infektioner, kardiovaskulära lesioner, operationer samt kortikosteroidbehandling. Patienter bör informeras om risken för hypoglykemi vid oregelbundet födointag.

Hypoglykemi kan ha ett mycket långdraget förlopp och fordrar därför ofta sjukhusvistelse.

Följande kombinationer med Mindiab bör beaktas: Fluconazol/miconazol ökar den hypoglykemiska effekten, som kan leda till symtom som hypoglykemi eller koma.

Följande kombinationer kan kräva dosanpassning:

Samtidig behandling med ACE-hämmare och antidiabetika kan leda till förstärkt hypoglykemisk effekt med risk för hypoglykemi. Denna effekt är mest uttalad i början

av behandlingen samt hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Hos patienter som underhållsbehandlas med glipizid kan samtidig administrering av

ranitidin eller cimetidin resultera i att plasmakoncentrationen av glipizid stiger och dess effekt förstärkes, sannolikt som följd av hämmad metabolism av glipizid.

I det svenska biverkningsmaterialet har flera fall av hypoglykemi inträffat hos patienter behandlade med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) när de fått trimetoprim + sulfametoxazol. Båda komponenterna har i experimentella studier visats minska clearance av tolbutamid.

Det är inte studerat, men det är möjligt att voriconazol kan öka plasmanivåerna av sulfonureider (t.ex. tolbutamid, glipizid och glyburid) och därför orsaka hypoglykemi. Noggrann övervakning av blodglukos rekommenderas vid samtidig administrering.

Propranolol kan eventuellt förstärka den hypoglykemiska effekten av sulfonureider när leverns glukogenförråd ej kan mobiliseras t ex vid dålig nutrition eller fasta. Gäller troligen även övriga beta-receptorblockerande medel, dock i mindre grad för selektiva beta1-blockerare. Subjektiva varningstecken på hypoglykemi kan dessutom döljas under beta-blockad.

Salicylika anses kunna potentiera den hypoglykemiska effekten av sulfonureidpreparat – en rad kaustiker talar härför men mekanismen är oklar.

Den hypoglykemiska effekten hos glipizid kan förstärkas av kinoloner.

Läkemedel med hög proteinbindningsgrad som tex kloramfenikol, probenecid och kumarinderivat, kan förstärka den hypoglykemiska effekten hos glipizid genom en sänkning av proteinbindningsgraden hos glipizid.

MAO-hämmmare inhiberar läkemedelsmetaboliserande enzymer och kan därigenom förstärka den hypoglykemiska effekten hos glipizid.

Sulfonamider i höga doser har rapporterats ha egen hypoglykemisk effekt, vilken adderas till glipizids effekt.

Akut alkoholintag kan förstärka den hypoglykemiska effekten, medan kroniskt bruk av alkohol kan försämra effekten.

Mindiab är kontraindicerat under graviditet och amning.

Graviditet: Sulfonureider kan passera över till fostret och ge upphov till neonatal

hypolykemi. Under graviditet ska därför dessa inte ges utan ersättas med insulin.

Amning: Uppgift saknas om glipizid passerar över i modersmjölk.

Patientens koncentrations- och reaktionsförmåga kan försämras till följd av hypoglykemi. Detta kan innebära en risk i situationer där denna förmåga är särskilt viktig (t ex när man

kör bil eller handhar maskiner). Hypoglykemi är dock mindre vanligt vid behandling med glipizid än vid insulinbehandling.

Hos upp till 12 % av behandlade patienter uppträder biverkningar, de flesta av gastrointestinal natur. Dessa är dosberoende och ofta övergående.

I nedanstående tabell upptas biverkningar klassade efter organsystem och frekvens (vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) och sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

MedDRA Organsystem	Biverkningar
Blodet och lymfsystemet
Ingen känd frekvens	Trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos, hemolytisk anemi, pancytopeni
Metabolism och nutrition
Vanliga Ingen känd frekvens	Hypoglykemi Hyponatremi
Psykiska störningar
Ingen känd frekvens	Förvirringstillstånd1
Centrala och perifera nervsystemet
Mindre vanliga Ingen känd frekvens	Yrsel1, tremor1 Huvudvärk1
Ögon
Ingen känd frekvens	Nedsatt syn1
Magtarmkanalen
Vanliga Mindre vanliga Ingen känd frekvens	Illamående2, diarré2, magsmärta. Kräkningar Förstoppning2
Lever och gallvägar
Vanliga Mindre vanliga Ingen känd frekvens	Leverenzymstegring Kolestatisk ikterus3 Hepatit
Hud och subkutan vävnad
Ingen känd frekvens	Utslag, urticaria, klåda, fotosensitivitesreaktion

¹ Dessa är vanligen övergående och kräver inte att behandlingen avbryts. De kan dock även vara symptom på hypoglykemi.

² Tycks vara dosrelaterade och försvinner vanligen när dosen delas upp eller reduceras.

³ Avbryt behandlingen om kolestatisk ikterus uppstår.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet har godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Redan enstaka tabletter (5 mg) till barn (1-4 år) gav hypoglykemi.

Symtom: Huvudrisken är hypoglykemi som kan debutera efter latens (24-28 tim), bli långvarig och vara recidividerande. Irritabilitet, huvudvärk, hungerkänslor, svettningar, blekhet, tremor, parestesier, oro, ataxi, alla grader av medvetandesänkning, kramper. I allvarliga fall risk för hjärnödem. Takykardi, ibland arytmier, hypo- eller hypertension. Andningspåverkan. Acidos, eventuellt elektrolytrubbningar, leverpåverkan. Illamående, kräkningar, buksmärtor.

Överkänslighetsreaktioner.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol, eventuellt i upprepade doser. Följ blodglukos och elektrolyter i flera dygn. Vid hypoglykemi ges 50 ml glukos 500 mg/ml (50 %) till vuxna

(barn 0,5-1 g glukos/kg) intravenöst som bolusdos, eventuellt upprepat. Därefter kontinuerlig infusion av glukos 100 mg/ml (10 %). Vid långdragen och svårbehandlad hypoglykemi kan diazoxid prövas. Som alternativ kan i svåra fall oktreotid (Sandostatin) eventuellt ges. Kontakta Giftinformationscentralen för doseringsanvisning och diskussion. Behandlingen kan i vissa allvarliga fall behöva utsträckas till mer än en vecka. Vid kramper ges diazepam. Symtomatisk terapi i övrigt.

Farmakoterapeutisk grupp: peroralt antidiabetikum, ATC-kod: A10BB07

Glipizid är ett sulfanilkarbamidderivat. Glipizid stimulerar insulinfrisättningen i relation

till aktuell blodglukosnivå och betacellernas residualkapacitet. Dessutom korrigeras på

hittills okänt sätt de olika metaboliska rubbningarna i perifera vävnader, varigenom

det endogena insulinet får ökad effektivitet.

Den biologiska tillgängligheten hos glipizid är så gott som fullständig (100 %). Sänkning

av blodsockret kan påvisas efter en halvtimme. Samtidigt födointag förlångsammar absorptionen men påverkar ej den biologiska tillgängligheten. Proteinbindningsgraden

i plasma är 98 %. Glipizid metaboliseras snabbt i levern genom hydroxylering och huvudmetaboliterna har ingen blodsockersänkande effekt. Den biologiska halveringstiden

i plasma är 2-4 timmar men den blodsockersänkande effekten kvarstår i upp till 24 timmar, varför flertalet patienter vid kronisk behandling kan behandlas tillfredsställande med en

enda dos per dag. Plasmaclearance är cirka 50 ml/min. Utsöndringen sker i metaboliserad form huvudsakligen i urinen.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, stearinsyra.

Ej relevant

5 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Tryckförpackning med 49x1 tabletter (endos) och 100 tabletter.

Plastburk 250 tabletter.

Inga särskilda anvisningar.

Pfizer AB

191 90 Sollentuna

09403 respektive 08990

Tabletter 2,5 mg: 1979-02-23 / 2009-07-01

Tabletter 5 mg: 1974-11-01 / 2009-07-01

2016-09-16