Mirtazapin Bluefish
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Mirtazapin Bluefish 15 mg munsönderfallande tabletter
Mirtazapin Bluefish 30 mg munsönderfallande tabletter
Mirtazapin Bluefish 45 mg munsönderfallande tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje munsönderfallande tablett innehåller 15 mg mirtazapin.
Hjälpämne: aspartam 3 mg.
Varje munsönderfallande tablett innehåller 30 mg mirtazapin.
Hjälpämne: aspartam 6 mg.
Varje munsönderfallande tablett innehåller 45 mg mirtazapin.
Hjälpämne: aspartam 9 mg.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Munsönderfallande tablett.
Mirtazapin Bluefish 15 mg munsönderfallande tabletter:
Vita, runda munsönderfallande tabletter präglade med ”36” på den ena sidan och ”A” på den andra sidan med en upphöjd, rund kant.
Mirtazapin Bluefish 30 mg munsönderfallande tabletter:
Vita, runda munsönderfallande tabletter präglade med ”37” på den ena sidan och ”A” på den andra sidan med en upphöjd, rund kant.
Mirtazapin Bluefish 45 mg munsönderfallande tabletter:
Vita, runda munsönderfallande tabletter präglade med ”38” på den ena sidan och ”A” på den andra sidan med en upphöjd, rund kant.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Behandling av episoder av egentlig depression.
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna:
Den effektiva dygnsdosen ligger vanligtvis mellan 15 och 45 mg; startdosen är 15 till 30 mg. Effekten av mirtazapin kommer vanligtvis efter 1-2 veckors behandling. Behandlingen bör ge ett positivt resultat inom 2-4 veckors terapi med adekvat dos. Om svaret inte är tillräckligt kan dosen höjas upp till maximal dos. Om man inte har klinisk effekt inom ytterligare 2-4 veckor ska behandlingen avbrytas.
Äldre:
Den rekommenderade dosen är den samma som till vuxna. Hos äldre ska dosen höjas sakta under noggrann övervakning för att säkerställa ett tillfredsställande och säkert terapeutiskt svar.
Barn och ungdomar under 18 års ålder:
Mirtazapin ska inte användas till barn och ungdomar under 18 års ålder eftersom effekt inte har påvisats i två kliniska korttidsstudier (se avsnitt 5.1) och på grund av säkerhetsmässiga skäl (se avsnitt 4.4, 4.8 och 5.1).
Nedsatt njurfunktion:
Clearance för mirtazapin kan vara minskat hos patienter med måttlig till kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatinclearance < 40 ml/min). Detta bör man beakta när mirtazapin förskrivs till denna patientkategori (se avsnitt 4.4).
Nedsatt leverfunktion
Clearance för mirtazapin kan vara minskat hos patienter med nedsatt leverfunktion. Detta bör man beakta när mirtazapin förskrivs till denna patientkategori, speciellt med kraftigt nedsatt leverfunktion då patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion inte studerats (se avsnitt 4.4).
Administreringssätt
Mirtazapin har en halveringstid på 20–40 timmar och därför är mirtazapin lämpligt att använda en gång per dag. Det är att föredra att ta som en engångsdos till natten innan man lägger sig. Man kan också ge mirtazapin i två uppdelade doser (en på morgonen och en på kvällen, den högre dosen bör tas på kvällen).
Tabletterna ska tas oralt med vätska och sväljas utan att tuggas.
Patienter med depression ska behandlas under en tillräcklig period på minst 6 månader för att säkerställa att de är symtomfria.
Man rekommenderar att sätta ut behandlingen gradvis för att undvika utsättningssymtom (se avsnitt 4.4).
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Samtidig behandling med monoaminoxidashämmare (MAO) (se avsnitt 4.5).
4.4 Varningar och försiktighet
Användning hos barn och ungdomar under 18 år
Mirtazapin ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, ska patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.
Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring
Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid. Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.
Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En meta-analys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år.
Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt de som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer.
Med hänsyn till suicidrisk, framför allt i början av behandlingen, bör man bara skriva ut en begränsad mängd mirtazapin.
Benmärgsdepression
Benmärgsdepression, vanligtvis som granulocytopeni eller agranulocytos, har rapporterats vid behandling med mirtazapin. Reversibel agranulocytos har rapporterats i enstaka fall i samband med de kliniska studierna med mirtazapin.I biverkningsövervakningen med mirtazapin har agranulocytos rapporterats i sällsynta fall, de flesta reversibla men i några fall dödliga. De fatala fallen har framförallt rört patienter över 65 år. Läkaren ska därför vara uppmärksam på symtom som; feber, halsont, stomatit eller andra tecken på infektion; om sådana symtom uppträder ska behandlingen avbrytas och blodstatus undersökas.
Ikterus
Behandlingen ska avbrytas om ikterus uppträder.
Tillstånd som kräver övervakning
Noggrann dosering och regelbundna och täta kontroller är nödvändig hos patienter med:
epilepsi eller organiskt hjärnsyndrom: Även om den kliniska erfarenheten indikerar att epileptiska kramper är sällsynta vid behandling med mirtazapin, ska mirtazapin precis som andra antidepressiva läkemedel, sättas in med försiktighet till patienter med kramper i anamnesen. Behandlingen ska avbrytas om en patient får kramper eller vid en ökning i frekvensen av kramper.
leverinsufficiens: Efter en oral engångsdos på 15 mg mirtazapin minskade clearance för mirtazapin med ca 35 % hos patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion. Medelkoncentrationen av mirtazapin i plasma var förhöjd med ca 55 %.
Njurinsufficiens: Efter en oral engångsdos på 15 mg mirtazapin till patienter med måttligt (kreatinclearance < 40 ml/min) eller kraftigt (kreatinclerance < 10 ml/min) nedsatt njurfunktion var clearance för mirtazapin 30 % respektive 50 % lägre jämfört med friska individer. Medelkoncentrationen av mirtazapin i plasma var ca 55 % respektive 115 % högre. Man fann ingen signifikant skillnad hos patienter med svagt nedsatt njurfunktion (kreatinclerance < 80 ml/min) jämfört med kontrollgruppen.
hjärtsjukdom, såsom överledningsrubbningar, angina pectoris och nyligen genomgången infarkt, då man ska vidta sedvanliga försiktighetsåtgärder och vara vaksam på samtidig medicinering.
lågt blodtryck.
diabetes mellitus: Hos patienter med diabetes kan antidepressiva påverka den glykemiska kontrollen. Doseringen av insulin och/eller orala diabetesmedel kan behöva justeras och noggrann övervakning rekommenderas.
Som för andra antidepressiva läkemedel ska man beakta följande:
Försämring av psykotiska symtom kan uppträda när man ger antidepressiva till patienter med schizofreni eller andra psykotiska sjukdomar; paranoida tankar kan intensifieras.
När man behandlar den depressiva fasen av bipolär sjukdom kan patienten överföras i manisk fas. Patienter med mani/hypomani i anamnesen ska övervakas noggrant. Mirtazapin ska sättas ut om en patient överförs i manisk fas.
Även om mirtazapin inte är beroendeframkallande visar biverkningsuppföljning att ett abrupt utsättande efter långtidsbehandling ibland kan ge utsättningsproblem. Majoriteten av utsättningssymtomen är milda och övergående. Bland de utsättningssymtom som har rapporterats är yrsel, agitation, ångest, huvudvärk och illamående de som rapporterats mest frekvent. Även om de har rapporterats som utsättningssymtom ska man vara medveten om att dessa symtom kan vara relaterade till grundsjukdomen. Som det framgår av avsnitt 4.2 rekommenderas att man sätter ut mirtazapin gradvis.
Man ska iaktta försiktighet till patienter med miktionsproblem såsom prostatahypertrofi och till patienter med glaukom med trång kammarvinkel och ökat intraokulärt tryck (även om det är liten risk att det ska uppstå problem med mirtazapin eftersom den antikolinerga aktiviteten är låg).
Akatisi/psykomotorisk oro: Användning av antidepressiva har associerats med utveckling av akatisi, som kännetecknas av subjektivt obehag eller störande oro och behov av att röra på sig ofta tillsammans med svårigheter att sitta eller stå stilla. Det uppträder oftast under de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan en höjning av dosen vara skadlig.
Hyponatremi
Hyponatremi, troligtvis på grund av felaktig sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH), har rapporterats i sällsynta fall vid användning av mirtazapin. Man ska därför vara försiktig med patienter med ökad risk, som äldre patienter eller patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som är kända för att kunna ge hyponatremi.
Serotoninsyndrom
Interaktioner med serotonerga medel: serotoninsyndrom kan uppträda när man ger en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) i kombination med andra serotonerga läkemedel (se avsnitt 4.5). Symtom på serotonergt syndrom kan vara hypertermi, rigiditet, myoklonus, instabilitet av det autonoma systemet med möjliga snabba skiftningar av de vitala funktionerna, förändringar i mental status såsom förvirring, irritabilitet och extrem agitation som kan gå över i delirium och koma. Försiktighet och en ökad klinisk övervakning krävs när dessa aktiva substanser kombineras med mirtazapin. Behandlingen med mirtazapin ska avbrytas om sådana symtom uppträder och symtomatisk stödbehandling ska insättas.
Biverkningsuppföljningen visar att serotoninsyndrom är sällsynt hos patienter som enbart behandlats med mirtazapin (se avsnitt 4.8).
Äldre patienter
Äldre patienter är ofta mer mottagliga, speciellt med avseende på biverkningar av antidepressiva läkemedel. Under de kliniska studierna med mirtazapin har biverkningar inte rapporterats oftare hos äldre än i andra åldersgrupper.
Aspartam
Mirtazapin Bluefish innehåller aspartam, som ombildas till fenylalanin. Varje tablett med 15 mg, 30 mg och 45 mg mirtazapin motsvarar 3 mg, 6 mg respektive 9 mg fenylalanin. Det kan vara skadligt för patienter med fenylketonuri.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Farmakodynamiska interaktioner
Mirtazapin ska inte ges samtidigt som MAO-hämmare eller inom två veckor efter avslutad behandling med MAO-hämmare. Motsatt ska ca två veckor passera innan patienter som har behandlats med mirtazapin kan behandlas med MAO-hämmare (se avsnitt 4.3).
I likhet med SSRI-preparat, kan samtidig administrering av andra serotonerga substanser (L-tryptofan, triptaner, tramadol, linezolid, SSRI-preparat, venlafaxin, litium och preparat med johannesört – Hypericum perforatum) leda till serotonineffekter (serotoninsyndrom, se avsnitt 4.4). Försiktighet bör iakttas och en noggrann klinisk uppföljning krävs när dessa aktiva substanser kombineras med mirtazapin.
Mirtazapin kan potentiera de sederande egenskaperna hos bensodiazepiner och andra sedativa (de flesta antipsykosmedlen, antihistamin H1-antagonister, opiater). Man ska därför iaktta försiktighet när dessa läkemedel förskrivs samtidigt med mirtazapin.
Mirtazapin kan potentiera den centralnervösa dämpande effekten av alkohol. Man ska därför avråda patienterna från att samtidigt använda alkoholhaltiga drycker.
Mirtazapin i doser om 30 mg dagligen ger en liten men statistiskt signifikant ökning av INR (International Normalised Ratio) hos patienter som behandlas med warfarin. Eftersom man inte kan utesluta en större effekt av mirtazapin vid högre doser är det lämpligt att monitorera INR vid samtidig behandling med warfarin och mirtazapin.
Farmakokinetiska interaktioner:
Karbamazepin och fenytoin, CYP3A4 inducerare, ökar clearance för mirtazapin tvåfaldigt, som resulterar i minskning av medelkoncentrationen i plasma av mirtazapin med 60 % respektive 45 %. När karbamazepin eller en annan inducerare av levermetabolismen (t.ex.rifampicin) ges samtidigt med mirtazapin kan det bli nödvändigt att höja dosen mirtazapin. Om behandlingen avslutas kan man behöva sänka mirtazapindosen.
Samtidig administrering av en potent CYP3A4-hämmare, ketokonazol, ökade peak plasmanivån och AUC för mirtazapin med cirka 40 % respektive 50 %.
När cimetidin (en svag hämmare av CYP1A2, CYP2D6 och CYP3A4) ges samtidigt med mirtazapin kan medelplasmakoncentrationen av mirtazapin öka med mer än 50 %. Man ska iaktta försiktighet och dosen kan behöva minskas om mirtazapin ges samtidigt som en potent hämmare av CYP3A4, HIV-proteashämmare, azolantimykotika, erytromycin, cimetidin eller nefazodon.
Interaktionsstudier har inte visat några relevanta farmakokinetiska effekter vid samtidig behandling med mirtazapin och paroxetin, amitriptylin, risperidon eller litium.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Begränsade data från behandling av gravida kvinnor med mirtazapin indikerar ingen ökad risk för medfödda missbildningar. Djurstudier har inte visat några teratogena effekter av klinisk relevans, däremot har reproduktionstoxicitet observerats (se avsnitt 5.3). Försiktighet bör iakttas vid förskrivning till gravida kvinnor. Om mirtazapin används fram till, eller i nära anslutning till förlossning, rekommenderas postnatal uppföljning av det nyfödda barnet för att bedöma eventuella utsättningssymtom.
Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Trots att inga studier har undersökt sambandet mellan PPHN och mirtazapinbehandling kan inte den potentiella risken uteslutas då man tar hänsyn till verkningsmekanismen (ökning av serotoninkoncentrationen).
Amning
Djurstudier och begränsade humandata har visat att mirtazapin utsöndras i modersmjölk i mycket små mängder. Beslutet att fortsätta eller sluta med amning respektive fortsätta eller sluta med behandlingen med mirtazapin måste tas mot bakgrund av fördelarna med amning för barnet och fördelarna med behandling med mirtazapin för kvinnan.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Mirtazapin har liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Mirtazapin kan försämra koncentrations- och reaktionsförmågan (framförallt i början av behandlingen). Patienter bör undvika farliga situationer som kräver god koncentration och reaktionsförmåga, som att framföra motorfordon eller använda maskiner, under den tid patienten är påverkad av effekten.
4.8 Biverkningar
Deprimerade patienter uppvisar ett antal symtom som kan förknippas med till själva sjukdomen. Det kan därför vara svårt att säkerställa vilka symtom som beror på själva sjukdomen och vad som är ett resultat av behandlingen med mirtazapin.
De vanligaste rapporterade biverkningarna i de randomiserade placebokontrollerade kliniska studierna (se nedan), som uppträdde hos mer än 5 % av patienterna som behandlades med mirtazapin är sömnsvårigheter, sedering, muntorrhet, viktökning, ökad aptit, yrsel och trötthet.
Alla randomiserade placebokontrollerade studier med patienter (inklusive studier på andra indikationer än egentlig depression), har använts för att utvärdera biverkningarna med mirtazapin. I metaanalysen ingår 20 studier med en planerad behandlingstid på upp till 12 veckor med 1501 patienter (134 patientår) som fått mirtazapindoser på upp till 60 mg och 850 patienter (79 patientår) som fått placebo. För att kunna bibehålla jämförelsen med placebo har uppföljningsstudier av dessa exkluderats.
Tabell 1 visar incidensen av olika kategorier av biverkningar som uppträdde signifikant mer frekvent med mirtazapin än med placebo i de kliniska studierna, med biverkningar från spontanrapportering tillagda. Frekvensen av biverkningarna från spontarapportering baseras på rapporteringen av dessa i de kliniska studierna. Frekvensen av biverkningar från spontanrapportering där inga fall med mirtazapin finns rapporterade i de randomiserade placebokontrollerade studierna har klassificerats som ”okänd”.
Tabell 1. Biverkningar med mirtazapin
|
Organsystem |
Mycket vanliga (≥1/10) |
Vanliga (1/100, <1/10) |
Mindre vanliga (1/1000, <1/100) |
Sällsynta (1/10 000, <1/1000) |
Okänd frekvens |
|
Blodet och lymfsystemet |
|
|
|
|
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
|
|
Myoklonus |
|
|
Magtarmkanalen |
Muntorrhet |
Förstoppning1 |
Oral hypoestesi |
Pankreatit |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Exantem2 |
|
|
|
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
|
|
|
Rabdomyolys |
|
Metabolism och nutrition |
|
|
|
|
Hyponatremi |
|
Blodkärl |
|
Ortostatisk hypotension |
Hypotension2 |
|
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället |
|
|
|
|
Sömngång |
|
Lever och gallvägar |
|
|
|
Förhöjda transaminaser i serum |
|
|
Njurar och urinvägar |
|
|
|
|
Urinretention |
|
Psykiska störningar |
|
|
|
Aggression |
|
|
Endokrina systemet |
|
|
|
|
Felaktig sekretion av antidiuretiskt hormon |
|
Undersökningar |
|
|
|
|
Ökad mängd kreatinkinas |
1 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit statistiskt signifikant mer frekvent vid behandling med mirtazapin än med placebo.
2 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit mer frekvent vid behandling med placebo än med mirtazapin , däremot inte statistiskt signifikant mer frekvent.
3 I kliniska studier har dessa biverkningar förekommit statistiskt signifikant mer frekvent vid behandling med placebo än med mirtazapin.
4 Obs. Dosminskning leder i allmänhet inte till mindre trötthet/sedation men kan äventyra den antidepressiva effekten.
5 Vid behandling med antidepressiva medel kan ångest och sömnsvårigheter (som också kan vara symtom på depression) uppträda eller försämras. Vid behandling med mirtazapin har utveckling av eller försämring av ångest och sömnsvårigheter rapporterats.
6 Fall med suicidförsök och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med mirtazapin eller kort efter att behandlingen har avslutats (se avsnitt 4.4).
I laboratorieutvärderingar i de kliniska studierna har man observerat övergående stegringar i transaminaser och gamma-glutamyltransferas (emellertid har associerade biverkningar inte rapporterats statistiskt signifikant mer frekvent med mirtazapin än med placebo).
Pediatrisk population
Följande vanliga biverkningar observerades i kliniska prövningar på barn: viktökning, urtikaria och hypertriglyceridemi (se även avsnitt 5.1).
Rapportering av
biverkningar
Om du får biverkningar, tala med läkare eller apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även biverkningar som inte nämns i denna information. Du kan också rapportera biverkningar direkt (se detaljer nedan). Genom att rapportera biverkningar kan du bidra till att öka informationen om läkemedels säkerhet.
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Klinisk erfarenhet angående överdosering med enbart mirtazapin indikerar att symtomen vanligen är milda. Påverkan av centrala nervsystemet med förvirring och uttalad sedering har rapporterats tillsammans med takykardi och mild hyper- eller hypotension. Dock finns risk för allvarligare förlopp (även fatala) med doser som är betydligt högre än de terapeutiska, speciellt vid kombinerad överdosering.
Vid överdosering ska symtomatisk behandling och understöd av vitala funktioner ges. Aktivt kol eller ventrikelköljning ska också övervägas.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Antidepressiva medel
ATC-kod: N06AX11
Verkningsmekanism
Mirtazapin är en centralt verkande presynaptisk α2-antagonist, som ökar den centrala noradrenerga och serotonerga neurotransmissionen. Ökningen av den serotonerga neurotransmissionen medieras specifikt via 5-HT1-receptorer på grund av 5-HT2- och 5-HT3-receptorer blockeras av mirtazapin. Båda enantiomererna av mirtazapin antas bidra till den antidepressiva aktiviteten. S (+)-enantiomeren genom att blockera α2- och 5-HT2-receptorerna och R (-)-enantiomeren genom att blockera 5-HT3-receptorerna.
Farmakodynamisk effekt
Den histamin H1-antagonistiska effekten av mirtazapin är kopplad till de sedativa egenskaperna. Mirtazapin saknar praktiken antikolinerg aktivitet och har i terapeutiska doser praktiskt taget ingen effekt på det kardiovaskulära systemet.
Pediatrisk population
Två randomiserade, dubbel-blinda, placebo-kontrollerade prövningar på barn mellan 7 och 18 år med egentlig depressiv störning (n=259) med en anpassad dos under de första 4 veckorna (15-45 mg mirtazapin) följt av en fast dos (15, 30 eller 45 mg mirtazapin) under ytterligare 4 veckor, kunde inte påvisa signifikanta skillnder mellan mirtazapin och placebo för den primära och alla sekundära endpoints. Signifikant viktökning (7%) observerades hos 48,8% av de mirtazapin-behandlade försökspersonerna jämfört med 5,7% i placebo-armen. Urtikaria (11,8% vs. 6,8%) och hypertriglyceridemi (2,9% vs. 0%) var också vanligt förekommande.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Efter oral administrering av mirtazapin, absorberas den aktiva substansen, mirtazapin, snabbt och väl (biotillgänglighet ≈ 50 %) och når maximal plasmakoncentration efter ca 2 timmar.
Bindningen av mirtazapin till plasmaproteiner är ca 85 %. Halveringstiden för eliminationen är 20–40 timmar. Längre halveringstider, upp till65 timmar, har ibland observerats och kortare halveringstider har setts hos yngre män. Halveringstiden för eliminationen är tillräcklig för att rekommendera dosering en gång per dygn. Steady–state nivåer uppnås efter 3-4 dagar, och därefter sker ingen ytterliggare ackumulering. Mirtazapin har linjär farmakokinetik inom det rekommenderade dos intervallet. Intag av föda påverkar inte farmakokinetiken för mirtazapin.
Mirtazapin metaboliseras i hög grad och elimineras i urin och feces inom några dagar. De viktigaste vägarna för biotransformationen är demetylering och oxidation, följt av konjugering. In vitro-data från humana levermikrosomer indikerar att cytokrom P450-enzymerna CYP2D6 och CYP1A2 är involverade i bildningen av 8-hydroximetaboliten av mirtazapin, medan CYP3A anses vara ansvarig för bildandet av N-demetyl- och N-oxidmetaboliterna. Demetylmetaboliten är farmakologiskt aktiv och verkar ha samma farmakokinetisk profil som modersubstansen.
Clearance av mirtazapin kan minska som ett resultat av nedsatt njur- eller leverfunktion.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Prekliniska data visar inga särskilda risker för människa baserat på konventionella studier avseende säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet, karcinogenicitet eller genotoxicitet.
I reproduktionsstudier på råtta och kanin observerades inga teratogena effekter. Vid tvåfaldig systemisk exponering jämfört med maximal terapeutisk exponering hos människa observerades en ökad abortrisk, en minskning av födelsevikt och en reduktion i överlevnad under de tre första didagarna.
Mirtazapin var inte genotoxisk i en serie av studier med tester för genmutation, kromosom- och DNA-skada. Tyroideatumörer hos råtta samt hepatocellulär neoplasma hos mus som sågs i karcinogenicitetsstudier anses vara artspecifika och orsakade av en, icke-genotoxisk mekanism i samband med långtidsbehandling med höga doser med leverenzyminducerare.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Krospovidon (typ B)
Mannitol (E421)
Mikrokristallin cellulosa
Aspartam (E951)
Kolloidal vattenfri kiseldioxid
Magnesiumstearat
Smak av jordgubb/guarana [maltodextrin, propylenglykol, konstgjorda smakämnen, ättiksyra (<1 %)]
Pepparmintsmak [konstgjorda smakämnen, majsstärkelse]
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Perforerad endosblister av polyamid/ aluminium/ PVC/ papper/ polyester/ aluminium.
Förpackningsstorlekar:
15mg & 30mg:
6, 18, 30, 48, 60, 90 och 96 tabletter
45mg:
6, 18, 30, 48, 90 och 96 tabletter
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Bluefish Pharmaceuticals AB
P.O. Box 49013
100 28 Stockholm
Sverige
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
15 mg: 26156
30 mg: 26157
45 mg: 26158
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2008-04-25/2013-02-26
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-08-30