Morfin-Skopolamin Meda
Produktresumé
läkemedlets namn
Morfin-skopolamin Meda, injektionsvätska, lösning.
kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Morfinhydroklorid 10 mg/ml
Hyoscinhydrobromid 0,4 mg/ml
Morfin-skopolamin Meda injektionsvätska, lösning har pH ca 3.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
läkemedelsform
Injektionsvätska, lösning.
kliniska uppgifter
Terapeutiska indikationer
Preoperativ smärtlindring i kombination med antikolinerg effekt (sekretionshämmande, sederande).
Dosering och administreringssätt
Preoperativ medicinering
Subkutant eller intramuskulärt 1 timme före operation enligt följande:
1-2 år: 0,2 ml
3-5 år: 0,3 ml
5-8 år: 0,4 ml
8-10 år: 0,5 ml
10-12 år: 0,75 ml
12-20 år: 1,0 ml
20-40 år: män 1,5 ml, kvinnor 1,0 ml
40-55 år: 1,0 ml
55-65 år: 0,75 ml
65 och äldre: Individuell dosanpassning. Dosen kan behöva reduceras.
Morfin-skopolamin Meda injektionsvätska kan även tillföras intravenöst men en individuell dosanpassning skall då ske. 1 ml = 10 mg morfinklorid + 0,4 mg skopolaminbromid. 0,1 ml = 1 mg morfinklorid + 0,04 mg skopolaminbromid. Åt barn i åldern 0-1 år används atropin.
Behandlingskontroll
Andningsdepression kan hävas med naloxon.
Kontraindikationer
Sekretstagnation, andningsdepression. Orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan.
Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Varningar och försiktighet
Beroendeframkallande medel.
Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.
Dosen kan behöva reduceras vid bronkialastma, obstruktion i övre luftvägarna, skallskador peritonealdialys, hypotension vid hypovolemi, hypothyroidism, nedsatt lever- och njurfunktion, inflammatoriska magsjukdomar, pankreatit, gallvägs- eller uretärspasm och vid behandling av äldre patienter.
Attack av akut glaukom, orsakad pupillvidgning, kan utlösas hos en person med grund främre kammare och trång kammarvinkel, vilket tillstånd dock är ovanligt.
Morfin skall inte användas vid idiopatiska eller psykopatologiska smärttillstånd.
Behandling med MAO-hämmare, se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga
interaktioner.
En ökad risk för andningsdepression finns vid behandling av äldre patienter.
Patienter överkänsliga mot natriummetabisulfit bör undvika denna produkt eftersom natriummetabisulfit i sällsynta fall kan ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Kombinationen bör undvikas
Barbiturater
Barbiturater förstärker opiaters och opioiders andningsdepressiva effekt. Kombinationen bör därför undvikas.
Mindre mängder alkohol
Mindre mängder alkohol kan dramatiskt förstärka den svagt andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen ska därför undvikas.
MAO-hämmare
MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotoninergt syndrom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin och MAO-hämmare, och kan därför ej uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare.
Kombinationen kan kräva dosanpassning
Rifampicin
Rifampicin minskar plasmakoncentrationen av oralt morfin så pass kraftigt att högre doser än normalt fordras för analgetisk effekt.
Gabapentin.
Beakta risken för CNS-symtom i valet av behandling. Om de två läkemedlen ges samtidigt, överväg att minska gabapentindosen. Patienterna ska därför monitoreras noggrant vad avser tecken på CNS-depression, såsom somnolens, och gabapentin- eller morfindosen ska minskas i enlighet därmed.
Amitriptylin, klomipramin samt nortriptylin
Amitriptylin, klomipramin samt nortriptylin förstärker den analgetiska effekten av morfin. Dosjustering kan behövas.
Kombinerade morfinagonister/-antagonister
Kombinerade morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) minskar den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, varför risken för abstinenssymtom ökar.
Den kliniska betydelsen av kombination är oklar
Baklofen
Kombinationen morfin och intratekalt givet Lioresal orsakade blodtryckssänkning hos en patient. Risken för att denna kombination kan orsaka apné eller andra CNS symptom kan inte uteslutas.
Bensodiazepiner.
Kombinationen kan öka sedation hos patient. Bensodiazepiner kan förstärka opiaters andningsdepressiva effekt vilket bör beaktas.
Hydroxizin
Samtidig administrering av hydroxizin och morfin kan genom en additiv effekt öka CNS-depression och dåsighet. Överväg byte till icke sedativ antihistamin.
Metylfenidat
Metylfenidat kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.
Nimodipin
Nimodipin kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.
Ritonavir
Morfinnivåer kan minska beroende på induktion av glukuronidering av samtidigt administrerat ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare (boostrare) av andra proteashämmare.
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Analgetika av morfintyp kan förorsaka neonatal andningsdepression. Under 2-3 timmar före väntad förlossning bör dessa preparat ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Vid långvarig behandling under graviditet bör risk för neonatal abstinens beaktas.
Amning
Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk. Uppgift saknas om skopolamin passerar över i modersmjölk.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Vid behandling med Morfin-skopolamin Meda kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning.
Biverkningar
Vanligaste biverkningen är muntorrhet, som upplevs av flertalet patienter. De flesta biverkningarna är dosberoende.
Biverkningarna anges nedan efter frekvens och organsystem. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Endokrina systemet
Vanliga ökad ADH-frisättning (morfin).
Psykiska störningar
Mindre vanliga dysfori
Ingen känd frekvens eufori (morfin), sömn-, minnes- och koncentrationsstörningar (morfin), hallucinationer, konfusion
Centrala och perifera nervsystemet
Mindre vanliga andningsdepression (morfin), omtöckning (morfin), dysfori (morfin) yrsel (morfin), desorientering (morfin, skopolamin).
Sällsynta excitation (skopolamin i hög dos)
Ingen känd frekvens kramper (morfin)
Ögon
Vanliga ackommodationsbesvär (skopolamin i hög dos), mios (morfin)
Hjärtat
Vanliga ökad hjärtfrekvens (skopolamin, morfin),
Sällsynta hypertension (morfin), palpitation (morfin), synkopé (morfin)
Blodkärl
Vanliga hypotension
Sällsynta ortostatisk hypotension (morfin, skopolamin), perifert ödem (morfin)
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga bronkokonstriktion (morfin)
Magtarmkanalen
Vanliga muntorrhet (skopolamin)
Mindre vanliga illamående och kräkningar (morfin), obstipation (morfin)
Lever och gallvägar
Mindre vanliga gallvägsspasm
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga klåda
Ingen känd frekvens urtikaria (morfin)
Muskuloskeletala systemet och bindväv:
Ingen känd frekvens myokloni (morfin)
Njurar och urinvägar:
Mindre vanliga miktionsbesvär (skopolamin, morfin) urinvägsspasm (morfin)
Muntorrhet innebär risk för tand- och slemhinneskador vid längre tids bruk. Tillvänjningsrisken och euforiserande effekt bör beaktas. Spasm i gall- och urinvägar kan uppträda hos disponerade personer.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Symptom vid överdosering:
Morfin: Tecken på överdosering. Typisk symtomtriad: sänkt medvetandegrad, uttalad andningsdepression, maximalt miotiska pupiller. Hypotoni. Blek, fuktig hud. Vid höga doser cyanos, areflexi, andningsstillestånd, medvetslöshet, cirkulationssvikt, lungödem. Acidos, kramper (framförallt hos barn), eventuellt hypokalemi och hypokalcemi. Illamående, kräkningar, obstipation. Vid allvarlig förgiftning risk för hjärtmuskelskada, rhabdomyolys och njursvikt.
Skopolamin: Tecken på överdosering är perifera effekter vilka liknar atropinets: Hudrodnad, torrhet i slemhinnor och hud, takykardi, mydriasis, dimsyn. Förvirring, minnesförlust, desorientering, agitation, hallucinos. Medvetandesänkning ned till medvetslöshet. Hyperreflexi. Idiosynkrasi eventuellt med andningsförlamning.
Behandling av överdosering:
Morfin: Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia vid oralt intag. Andningsdepression vid morfinintoxikation kan hävas med naloxon, initialt 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst, dosen kan ökas vid behov successivt. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Vätska intravenöst (elektrolytlösning, glukos), blodgaskontroll, acidoskorrektion. Symtomatisk terapi.
Skopolamin: Om befogat ventrikeltömning, kol. Fysostigmin 1-2 (-3) mg långsamt i.v., (barn 0,02-0,04 mg/kg) mot centrala antikolinerga symtom (hallucinos, delirium). Titreras fram till effektiv dos (atropin skall alltid vara tillgängligt för reversering av eventuella biverkningar av fysostigmin). Den effektiva dosen kan upprepas efter 30-60 min. Alternativt kan fysostigmin ges i kontinuerlig infusion 1-3 mg/tim. Om annan hjärtpåverkan än sinustakykardi föreligger får lämpligheten av att ge fysostigmin diskuteras från fall till fall. Vid uttalad excitation och kramper ges diazepam. Kateterisering av urinblåsan. Vid symtomgivande takykardi metoprolol (alt. atenolol) långsamt i.v. Symtomatisk behandling.
Toxicitet:
Morfin: Toxisk dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges vanligen ligga i intervallet 40-60 mg peroralt ( 30 mg parenteralt). Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar toxiska effekter.
Skopolamin: Anges vanligen vara mera toxisk än atropin, men letala förgiftningar är sällsynta. Idiosynkrasi är dock vanligare för skopolamin.
farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Narkotiskt analgetikum + spasmolytikum, ATC-kod: N02AG01
Morfin är ett opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Morfin utövar troligen sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS.
Hos äldre patienter tilltar den smärtstillande effekten av morfin. Till morfinets centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios samt frisättning av antidiuretiskt hormon.
Den andningsdepressiva effekten
av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan
på respirationscentrum i förlängda märgen. Denna effekt kan leda
till andningsinsufficiens hos patienter med nedsatt
ventilationsförmåga till följd av lungsjukdom eller påverkan av
andra farmaka. En ökad risk för andningsdepression finns vid
behandling av äldre patienter.
Efter encefalit kan morfinets effekter vara förstärkta. Intoxikation med morfin kräver andningsunderstödjande behandling och tillförsel av antidot.
Morfin metaboliseras via konjugering till de 2 huvudmetaboliterna morfin-6-glukuronid (M6G) och morfin-3-glukuronid (M3G). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. M3G har liten affinitet till opiodreceptorer, dvs ingen dokumenterad analgetisk effekt, men kan bidra till excitatorisk effekt. M6G är dubbelt så potent som morfin vid systemisk tillförsel, och de farmakologiska effekterna av M6G kan inte särskiljas från morfinets. Vid kronisk administrering står det för en signifikant andel av morfinets analgetiska effekter.
Genom stimulering av dopaminreceptorer i ”triggerzonen” i förlängda märgen kan illamående och kräkningar förekomma. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling. Morfin ökar tonus i den glatta muskulaturen i magtarmkanalen. Detta leder till obstipation genom förlångsammad passage av födan genom mag-tarmkanalen. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför morfin är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.
Morfin har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot morfineffekterna. Detta brukar emellertid ej medföra några problem vid behandling av svåra smärtor i samband med cancer.
Morfin-skopolamin Meda har, förutom morfinets analgetiska och sedativa verkan, sekretionshämmande effekt. Då även skopolamin verkar sederande får kombinationen en uttalad central depressiv effekt.
Farmakokinetiska uppgifter
Morfin har ej dosberoende kinetik.
Absorption
Morfin
Maximal koncentration i blodet uppnås inom 10-20 minuter. Den biologiska tillgängligheten av morfin kan öka vid levercancer.
Skopolamin
Maximal koncentration av skopolamin i blodet uppnås inom 10-20 min.
Distribution
Morfin
Distributionsvolym är ca 3 L/kg med en plasmaproteinbindning på ca 35%. Clearance är ca 24 ml/min*kg och halveringstiden ca 2-3 timmar.
Skopolamin
Distributionsvolymen är ca 1,5 L/kg. Clearence är ca 60-70 L/h och halveringstiden ca 2-5 timmar.
Metabolism
Morfin
Morfin metaboliseras i levern till de 2 huvudmetaboliterna morfin-3-glukuronid (saknar analgetisk effekt men kan bidra med excitatoriska effekter) samt morfin-6-glukuronid (M6G) (mer potent än morfin själv). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. Morfin och dess metaboliter genomgår enterohepatisk cirkulering.
Skopolamin
Data angående Skopolamins metabolism är begränsade.
Eliminering
Morfin
Eliminationen av morfin sker främst genom glukuronidering och utsöndringen av oförändrat morfin i urinen utgör <0,1 %. M6G utsöndras via urinen, vilket gör att M6G kan ackumuleras vid nedsatt njurfunktion. Nedsatt lever- och njurfunktion påverkar eliminationen av substansen.
Skopolamin
Troligtvis sker eliminationen av skopolamin genom glukuronidering eller sulfatkonjugering och utsöndringen av oförändrat skopolamin i urinen utgör ca 5 % av given dos.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
farmaceutiska uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid 7,5 mg/ml
Natriummetabisulfit (E223) 1 mg/ml
Dinatriumedetat 0,1 mg/ml
Saltsyra till pH ca 3.
Natriumhydroxid
Vatten för injektionsvätskor (till 1 ml)
Inkompatibiliteter
Data saknas.
Hållbarhet
3 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.
Förpackningstyp och innehåll
Glasampuller 10 x 1 ml.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Stänk på huden och i ögon kan ge sveda, rodnad och klåda. Undvik direktkontakt med produkten.
innehavare av godkännande för försäljning
Meda AB
Pipers väg 9
Box 906
170 09 Solna
nummer på godkännande för försäljning
8874
datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet: 14 december 1973
Datum för den senaste förnyelsen: 1 januari 20008
datum för översyn av produktresumén
2016-06-01