Produktresumé

Morfin Special 0,4 mg/ml injektionsvätska, lösning

Morfin Special 2 mg/ml injektionsvätska, lösning

Morfin Special 10 mg/ml injektionsvätska, lösning

Morfinhydroklorid 0,4 mg/ml, 2 mg/ml eller 10 mg/ml.

Lösningarna har ett pH värde på cirka 5-7.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning

Postoperativ och posttraumatisk smärtlindring. Kroniska smärttillstånd, t ex i samband med cancer. Injektionslösning 10 mg/ml används vid kronisk cancersmärta där lägre styrkor givit bristfällig effekt.

På grund av stora skillnader mellan olika patienter i fråga om effektduration, smärtintensitet, smärtgenes och ålder, samt typ av kirurgi skall doseringen med Morfin Special individualiseras.

Försiktighet skall iakttagas och dosen initialt reduceras vid morfinbehandling av äldre patienter.

Vuxna: 2 - 4 mg morfinhydroklorid epiduralt. Initialt kan vid behov upp till 5 mg morfinhydroklorid ges. Vid behov kan dosen (2 - 4 mg morfinhydroklorid) upprepas när effekten av första dosen avklingat, vilket vanligtvis sker efter 6 - 24 timmar. Nämnda doser och doseringsintervall är ofta otillräckliga vid långtidsbehandling av cancersmärta, där betydligt högre doser ofta måste ges. Doskorrigering kan ske så länge som effekten av morfinet ger en äkta farmakologisk analgesi, dvs ej har sövande effekt.

Dos i mg	0,4 mg/ml	2 mg/ml	10 mg/ml
0,2 mg	0,5 ml	-	-
0,4 mg	1,0 ml	-	-
0,6 mg	1,5 ml	-	-
0,8 mg	2,0 ml	-	-
1,0 mg	2,5 ml	-	-
2,0 mg	5,0 ml	1,0 ml	-
4,0 mg	10,0 ml	2,0 ml	-
5,0 mg	12,5 ml	2,5 ml	0,5 ml
10,0 mg	-	5,0 ml	1,0 ml
20,0 mg	-	10,0 ml	2,0 ml
30,0 mg	-	-	3,0 ml
100,0 mg	-	-	10,0 m

Behandlingskontroll

Andningsdepression och urinretention kan hävas med naloxon. På grund av risken för andningsdepression bör patienter som ges epiduralt morfin för behandling av postoperativ eller traumatisk smärta övervakas noggrant under 8 - 12 timmar efter sista injektionen. Övervakningsbehovet måste avgöras för varje enskilt fall. Det är lämpligt att med sedvanlig teknik försäkra sig om att administrering av morfin sker i epiduralrummet. Skulle Morfin Special av misstag ges intratekalt är såväl effekt som risken för biverkan väsentligt förstärkt.

Sekretstagnation, andningsdepression. Orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Försiktighet vid bronkialastma, vid skallskador, samt vid nedsatt lever- och njurfunktion. Dosen kan behöva reduceras vid behandling av äldre patienter. Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

Behandling med MAO-hämmare, se 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner.

Barbiturater förstärker den andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen bör därför undvikas.

Amitriptylin och klomipramin förstärker den analgetiska effekten av morfin. Detta kan delvis sammanhänga med att dessa läkemedel ökar morfinets biologiska tillgänglighet. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Rifampicin inducerar metabolismen av oralt morfin så pass kraftigt att högre doser än normalt kan fordras för analgetisk effekt.

MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotoninergt syndrom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin

och MAO-hämmare, och kan därför ej uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare.

Mindre mängder alkohol kan dramatiskt förstärka den svagt andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen ska därför undvikas.

Kombinerade morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) minskar den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, varför risken för abstinenssymtom ökar.

Graviditet: Analgetika av morfintyp kan förorsaka neonatal andningsdepression. Under 2-3 timmar före väntad förlossning bör dessa preparat ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Vid långvarig behandling under graviditet bör risk för neonatal abstinens beaktas.

Amning: Administrering till ammande mödrar rekommenderas inte då morfin passerar över i modersmjölk.

Vid behandling med Morfin Special kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning.

De flesta biverkningarna är dosberoende. De vanligaste är illamående och kräkningar, vilka har rapporterats hos cirka 15 - 20% av patienterna.

Vanliga(>1/100)	CNS: PaCO2-stegring. GI: Illamående, kräkningar, obstipation. Hud: Klåda. Urogenital: Urinretention.
Mindre Vanliga (1/100-1/1000)	Allmänna: Dåsighet, yrsel, huvudvärk. CNS: Andningsdepression, desorientering.

Andningsdepression är långsamt insättande och mest påtaglig 5 - 8 timmar efter injektion. Samtidig administrering av narkotiska analgetika kan öka frekvensen av biverkningar, men vid behandling av cancerpatienter som tidigare behandlats med morfin är risken för andningsdepression mycket liten.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Toxicitet: Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges vanligen ligga i intervallet 120 - 200 mg (från 100 mg parenteralt). Toxisk dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till 40 - 60 mg (30 mg parenteralt). Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar den toxiska effekten.

Symtom: Typisk symtomtriad: sänkt medvetandegrad, uttalad andningsdepression, maximalt miotiska pupiller. Blek, fuktig hud. Vid höga doser cyanos, areflexi, andningsstillestånd, medvetslöshet, cirkulationssvikt, lungödem. Acidos, kramper (framförallt hos barn), eventuellt hypokalemi och hypokalcemi. Illamående, kräkningar, obstipation. Vid allvarlig förgiftning risk för hjärtmuskelskada, rhabdomyolys och njursvikt.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia. Naloxon 0,4 mg till vuxen (till barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst initialt, dosen ökas vid behov successivt tills andningsdepressionen är hävd. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Utebliven effekt av naloxon på andningsdepressionen talar mot förgiftning med morfin eller andra analgetika av morfintyp (N02A). Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Hos narkomaner kan naloxon framkalla abstinenssymtom. Vätska intravenöst (elektrolytlösning, glukos), blodgaskontroll, acidioskorrektion. Symtomatisk terapi.

Farmakoterapeutisk grupp: Narkotiskt analgetikum för epidural injektion,

ATC-kod: N02AA01

Epiduralt givet morfin är en långverkande analgesimetod avsedd för epidural administrering lumbalt eller torakalt. Jämfört med parenteralt administrerat morfin erhålles en effektivare smärtlindring med längre effektduration vid smärta från thorax, abdomen och nedre extremiteterna. Epiduralt administrerat morfin utövar sannolikt sin huvudsakliga effekt direkt på opiatreceptorer i ryggmärgen och åstadkommer en selektiv hämning av smärtimpulsen till centrala nervsystmet (CNS). Analgesin är segmentell, dock ej renodlat, och fri från motorisk, sensorisk eller sympatisk blockad. Latenstiden för att uppnå analgetisk verkan är ca 10 minuter och tidpunkten för full effekt cirka 45 - 60 minuter efter injektion. Medeldurationen för effekten vid doseringen 4 mg morfin epiduralt är ca 10-12 timmar vid postoperativ smärta. Behandlingseffekten liksom analgesins duration varierar med utförd typ av kirurgi. Vid behandling av cancersmärta kan den analgetiska effekten på ovanstående dos vara lägre och av kortare duration. Den andningsdepressiva effekten av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen, men även på att andningssvaret på låg syrgastension är dämpad. Den andningsdepressiva effekten av epiduralt morfin betingas huvudsakligen av kraniell CSF-transport från injektionsplatsen. Läkemedlet kan därvid nå vitala centra i förlängda märgen. Hos patienter med normal ventilationsförmåga har en epidural dos på 2-5 mg morfin liten betydelse i detta avseende. En ökad risk för andningsdepression finns vid behandling av äldre patienter, särskilt vid tillförsel av andra narkotiska analgetika och vid upprepade epidurala doser. Risk för andningsdepression föreligger även vid behandling av patienter med kronisk andningssjukdom och patienter med högt intrakraniellt tryck.

Vid andningspåverkan kan andningsunderstödjande behandling och tillförsel av naloxon krävas. Eftersom den andningsdepressiva effekten kan vara långvarig krävs i enstaka fall upprepad dosering av naloxon. Biverkningsmässigt ses vid epidural morfinbehandling förekomst av pruritus. Morfin administrerat epiduralt synes emellertid ej ge samma tendens till illamående och kräkningar, gall- och urinvägsspasm och sedation som ekvianalgetiska doser av intramuskulärt morfin. Epiduralt morfin ger däremot en höjd frekvens av urinretention genom att relaxera detrusormuskeln med påföljande ökad blåskapacitet. Vid upprepad dosering av morfin epiduralt hos djur noteras minskad effekt i experimentella system för utvärdering av analgesi. Erfarenheterna kring toleransutveckling hos människa är dock ännu begränsade men toleransutveckling kan förekomma.
Den ekvianalgetiska dosen av intratekalt morfin är ca 5 gånger lägre än för epiduralt morfin, men systematiska studier saknas.

Morfin har ej dosberoende kinetik. Halveringstiden i plasma och cerebrospinalvätska (CSF) efter epidural administrering är 2-4 timmar. Clearance är ca 15 ml/kg/min. Morfin elimineras huvudsakligen genom konjugering med glukuronsyra till morfin-3-glukuronid, som elimineras renalt. Denna metabolit saknar analgetisk effekt. Morfin givet epiduralt absorberas i hög grad till systemiska kretsloppet. Nedsatt lever- och njurfunktion påverkar eliminationen av substansen.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

1 ml innehåller: Natriumklorid 8,9 mg, 8,7 mg eller 7,6 mg, vatten för injektionsvätskor till 1 ml. (Morfin Special saknar konserveringsmedel.)

-

3 år

Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Injektionsvätska, lösning 0,4 mg/ml: ampuller 10 x 2,5 ml, 10 x 10 ml.

Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml: ampuller 10 x 2 ml.

Injektionsvätska, lösning 10 mg/ml: ampuller 10 x 1 ml, 10 x 10 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

BioPhausia AB

Blasieholmsgatan 2

111 48 Stockholm

Injektionsvätska, lösning 0,4 mg/ml: 10830

Injektionsvätska, lösning 2 mg/ml: 10831

Injektionsvätska, lösning 10 mg/ml: 10917

2016-09-12