iMeds.se

Naltrexon Abcur

Läkemedelsverket 2015-05-07

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Naltrexon Abcur 50 mg filmdragerade tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En filmdragerad tablett innehåller 50 mg naltrexonhydroklorid (motsvarande 45 mg naltrexon).


Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 204 mg laktosmonohydrat.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett

Ljusgul, kapselformad filmdragerad tablett med brytskåra. Präglad med “R11” på ena sidan och ”50” på andra sidan, tablettstorlek 13 x 6 mm.


Tabletten kan delas i två lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Som stödbehandling vid avvänjning av alkoholberoende patienter.


4.2 Dosering och administreringssätt


Behandling med Naltrexon Abcur skall initieras och övervakas av läkare med erfarenhet inom området. Naltrexon Abcur minskar alkoholintaget eftersom begäret efter alkohol minskar. Fler patienter klarar av att avstå från alkohol och undvika återfall.


Rekommenderad dos är 50 mg dagligen (1 tablett).


Eftersom behandling med Naltrexon Abcur är en tilläggsbehandling och fullständigt återhämtande från alkoholberoende är individuell, kan någon rekommendation avseende behandlingstid inte fastställas. Initialt bör en behandlingsperiod på 3 månader övervägas. En förlängning av behandlingsperioden kan dock bli nödvändig.


En dos på över 150 mg under en dag rekommenderas inte, eftersom detta kan leda till en högre förekomst av biverkningar.


Patienter som misstänks använda eller vara beroende av opioider måste provokationstestas med naloxon (se avsnitt 4.4). Testet kan uteslutas om det kan bekräftas att patienten inte tagit opiater 7-10 dagar före behandling med naltrexon.


Pediatrisk population:

Naltrexon skall inte användas till barn och ungdomar under 18 år eftersom dokumentation avseende säkerhet och effekt i dessa åldersgrupper saknas.


Äldre:

Dokumentation beträffande säkerhet och effekt hos äldre patienter saknas för denna indikation.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


I enlighet med nationella riktlinjer skall läkare med erfarenhet av behandling av alkoholberoende patienter initiera och övervaka behandlingen.


Naltrexon metaboliseras i stor utsträckning i levern och utsöndras huvudsakligen i urinen. Försiktighet skall därför iakttas vid administrering av läkemedlet till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt 4.3). Leverfunktionen bör kontrolleras både före och under behandlingen.


Det är inte ovanligt att alkoholberoende individer har försämrad leverfunktion. Onormala leverfunktionsvärden har rapporterats hos överviktiga och äldre patienter som behandlas med naltrexon i högre doser än vad som rekommenderas (upp till 300 mg/dag) och inte har missbrukat droger. Leverfunktionen bör kontrolleras både före och under behandlingen.


Patienter som behandlas med naltrexon kommer eventuellt inte få effekt av andra opioidinnehållande läkemedel, som t.ex. medel mot hosta, medel mot diarré och smärtstillande opioider. Vid behandling med naltrexon skall smärta behandlas endast med smärtstillande läkemedel utan opioida egenskaper (se avsnitt 4.3). Om patienten behöver behandlas akut med opioider, t.ex. opioidanalgetika eller anestetika, kan en högre dos än vanligt krävas för att uppnå önskad effekt. I dessa fall blir andningsdepressionen och cirkulationseffekterna kraftigare och förlängda. Symtom som beror på frisättning av histamin (riklig svettning, klåda och andra hud- och slemhinnereaktioner) kan också uppträda lättare. Patienten måste observeras och vårdas noggrant i dessa situationer.


Användning av naltrexon till opioidberoende patienter kan snabbt leda till abstinenssymtom.

Symtomen kan utvecklas inom 5 minuter till 48 timmar. Abstinenssymtomen bör behandlas symtomatiskt.


Patienter skall upplysas om faran som uppstår vid försök att upphäva blockaden genom att tillföra höga doser av opioder, vilket efter avklingande av naltrexons effekt kan resultera i en akut opioidintoxikation som kan vara livshotande.


Patienter kan ha ökad känslighet för opiodinnehållande läkemedel efter behandling med naltrexon.

Provokationstest med naloxon rekommenderas för att avslöja eventuell användning av opiater. Abstinenssymtom framkallade av naloxon är kortvarigare än symptom framkallade av Naltrexon Abcur.


Följande tillvägagångssätt rekommenderas för provokation:
Intravenös provokation
- 0,2 mg naloxon injiceras intravenöst

Om utsättningssymptom uppkommer skall behandlingen med naltrexon inte påbörjas. Behandlingen kan påbörjas om testresultatet är negativt. Vid tveksamhet om patienten är opiat-fri, kan provokationstestet upprepas med en dosering på 1,6 mg. Vid utebliven reaktion kan 25 mg naltrexon hydroklorid administreras.


Ett naltrexon provokationstest skall ej utföras hos patienter med kliniskt uttalade utsättningssymptom eller med positiva resultat av opiater i urinen.


Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


För närvarande är den kliniska och experimentella informationen om hur naltrexon påverkar farmakokinetiken av andra läkemedel begränsad. Samtidig behandling med naltrexon och andra läkemedel skall ske med försiktighet och följas noggrant. Inga interaktionsstudier har utförts.


In vitro‑studier har visat att varken naltrexon eller dess huvudmetabolit 6-beta-naltrexol metaboliseras av humana cytokrom P450‑enzymer. Det är därför inte sannolikt att farmakokinetiken hos naltrexon påverkas av hämmare av cytokrom P450‑enzym.


Kombinationer som inte rekommenderas: opioid-derivat (analgetika, hostdämpande medel, substitutionsbehandling), centrala antihypertensiva (alfa-metyldopa).


Samtidig behandling med läkemedel som innehåller opioider ska undvikas (se avsnitt 4.3 och 4.4).


Det finns en risk för abstinenssymtom vid samtidig behandling med metadon i substitutionsbehandling.


Kombinationer som kräver försiktighet: barbiturater, bensodiazepiner, andra anxiolytika än bensodiazepiner (dvs meprobamat), hypnotika, sedativa antidepressiva (amitriptylin, doxepin, mianserin, trimipramin), sedativa antihistaminer (H1-receptorblockare), neuroleptika (droperidol).


Letargi och somnolens har rapporterats efter samtidig administrering av naltrexon och tioridazin.


I en säkerhets- och tolerabilitetsstudie där naltrexon och akamprosat gavs samtidigt till alkoholberoende patienter, visades att administrering av naltrexon signifikant ökade nivåer av akamprosat i plasma. Interaktioner med andra psykofarmakologiska preparat (t.ex. disulfiram, amitriptylin, doxepin, litium, klozapin, benzodiazepiner) har inte undersökts.


Inga interaktioner mellan naltrexon och alkohol har påvisats.


Hittills har inga interaktioner mellan kokain och naltrexonhydroklorid setts.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns inga kliniska data från behandling av gravida kvinnor med naltrexonhydroklorid. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Uppgifterna är otillräckliga för att fastställa klinisk relevans. Den potentiella risken för människa är okänd. Naltrexon bör endast ges under graviditet om den behandlande läkaren bedömt att de eventuella fördelarna överväger de eventuella riskerna.


Användningen av naltrexonhos gravidaalkoholberoende patienter som fårlångtidsbehandling ellersubstitutionsbehandlingmedopiater, eller hos gravida patienter som är opioidberoende, skapar enrisk för akutabstinenssyndromsom kan fåallvarliga konsekvenser förmodern och fostret(se avsnitt 4.4). Administrering av naltrexon måsteavbrytas omopioidanalgetikaförskrivs(se avsnitt 4.5).


Amning

Det finns inga kliniska data från användning av naltrexonhydroklorid under amning. Det är okänt om naltrexon eller 6-beta-naltrexol utsöndras i bröstmjölk hos människa. Amning rekommenderas inte under behandling med naltrexon.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Naltrexon Abcur kan försämra den mentala och/eller fysiska förmågan som krävs för att utföra potentiellt farligt arbete som att köra bil eller använda maskiner.


4.8 Biverkningar


Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad med användning av följande kategorier: mycket vanliga ( 1/10); vanliga(1/100, <1/10); mindre vanliga (1/1 000, <1/100), sällsynta(1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000).


MedDRA klassificering av organsystem

Mycket vanliga

( 1/10)

Vanliga

(1/100, <1/10)

Mindre vanliga (1/1 000, <1/100)

Sällsynta (1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta

(< 1/10 000)

Infektioner och infestationer

oral herpes, tinea pedis

Blodet och lymfsystemet

lymfadenopati

idiopatisk trombocyto­penisk purpura

Metabolism och nutrition

minskad aptit


Psykiska störningar

nervositet, ångest, sömnsvårigheter

irritabilitet, affektiva störningar, förtvivlan, humör­svängningar

hallucinationer, förvirringstill­stånd, depression, paranoia, desorientering, mardrömmar, agitation, störningar i libido, onormala drömmar

självmords­tankar, själmords­försök

eufori

Centrala och perifera nervsystemet

huvudvärk, rastlöshet

yrsel, vertigo

tremor, somnolens

talstörningar

Ögon

ökad tårsekretion

dimsyn, ögonirritation, fotofobi, svullna ögon, ögonsmärta eller astenopi

Öron och balansorgan

obehag i öronen, öronsmärta, tinnitus, vertigo


Hjärtat

takykardi, palpitationer, EKG- förändringar


Blodkärl

fluktuationer i blodtrycket, rodnad

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

smärta i bröstkorgen

nästäppa, obehag i näsan, rinorré, nysningar, orofaryngeal smärta, ökad mängd sputum, besvär med bihålorna, dyspné, hosta, gäspningar

Magtarmkanalen

buksmärta, illamående och/eller kräkningar

diarré, förstoppning

flatulens, hemorrojder, magsår, muntorrhet

Lever och gallvägar

leversjukdom, förhöjt bilirubin, hepatit (under behandling kan en ökning av levertrans­aminaser förekomma. Efter utsättandet av Naltrexon Abcur minskar tranaminaserna till basnivå inom några veckor).

påverkan på lever­funktionen

Hud och subkutan vävnad

hudutslag

seborré, klåda, akne, alopeci

exantem

Muskuloskeletala systemet och bindväv

led- och muskelsmärtor

ljumsksmärta

rabdomyolys

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

fördröjd sädesuttöm­ning, minskad potens


Njurar och urinvägar

urinretention

pollakiuri, dysuri

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

asteni

törst, känsla av ökad energi, frossa, ökad svettning

ökad aptit, viktförlust, viktökning, pyrexi, smärta, perifer kyla i extremiteterna, värmekänsla


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Den kliniska erfarenheten av patienter som intagit en överdos av naltrexon är begränsad.

Inga tecken på toxicitet kunde ses hos friska frivilliga som erhöll 800 mg/dag under sju dagar.

Behandling

I händelse av överdos bör patienten övervakas noga och symtomatisk behandling ges.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid alkoholberoende, ATC-kod: N07BB04


Naltrexon är en specifik opioidantagonist med endast minimalt agonistisk aktivitet. Naltrexon verkar genom stereospecifik konkurrens om receptorer huvudsakligen lokaliserade i det centrala och perifera nervsystemet. Naltrexon binder kompetitivt till dessa receptorer och blockerar åtkomsten för exogent tillförda opioider.


Verkningsmekanismen för naltrexon vid alkoholism är inte fullständigt klarlagd men det antas att påverkan på det endogena opioidsystemet spelar en viktig roll. Alkoholkonsumtion hos människa antas förstärkas av en alkoholinducerad stimulering av det endogena opioidsystemet.


Naltrexonbehandling leder inte till fysiskt eller mentalt beroende. Utvecklande av tolerans för den opioidantagoniserande effekten har inte setts.


Naltrexon är en icke-aversiv behandling och framkallar inte disulfiramliknande reaktioner efter alkoholintag.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Naltrexon absorberas snabbt och nästan fullständigt från magtarmkanalen efter oral administrering.

Naltrexon genomgår en omfattande första-passage metabolism. Biotillgängligheten har uppskattats till ca 11%. Maximal plasmakoncentration nås inom ca 1 timme.


Distribution

Naltrexon har en stor distributionsvolym och 21% av den absorberade dosen är bundet till plasmaproteiner.


Metabolism

Naltrexon hydroxyleras i levern till 6-beta-naltrexol och i något mindre grad till 2-hydroxi-3-metoxi-6-beta-naltrexol. Metaboliten 6-beta-naltrexol förekommer i minst 5 gånger högre nivåer i plasma än naltrexon. Både naltrexon och 6-beta-naltrexol bidrar till den observerade farmakologiska aktiviteten.


Eliminering

Läkemedlet utsöndras huvudsakligen som konjugat via njurarna. Halveringstiden i plasma är ca 4 timmar för naltrexon och 13 timmar för 6-beta-naltrexol.


Nedsatt leverfunktion

Fem till tio gånger högre plasmakoncentrationer av naltrexon har rapporterats hos cirrhotiska patienter.


Nedsatt njurfunktion

Naltrexons eller 6-beta-naltrexols farmakokinetik har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.


Naltrexon (100 mg/kg, ungefär 140 gånger högre än den terapeutiska dosen hos människa) ledde till en signifikant ökning av skendräktigheter hos råtta. En minskning av antalet dräktigheter hos parade honråttor sågs. Relevansen av dessa fynd för fertiliteten hos människa är okänd.


Naltrexon har visats ha embryocidal effekt hos råtta och kanin efter administrering av doser ungefär 140 gånger större än den terapeutiska dosen hos människa. Denna effekt sågs hos råttor som fått naltrexon 100 mg/kg före och under dräktighetstiden och hos kaniner som behandlats med naltrexon 60 mg/kg under organogenesen.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Krospovidon

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Magnesiumstearat

Hypromellos

Makrogol

Polysorbat 80

Titandioxid (E171)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


3 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


PVC/PE/Aclar-aluminium blister: 14, 28, 56 och 98 tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Inga särskilda anvisningar.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Abcur AB
Box 1452

251 14 Helsingborg


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


50662


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2015-05-07


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-05-07

13