iMeds.se

Nixacid

Information för alternativet: Nixacid 30 Mg Enterokapsel, Hård, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Nixacid 30 mg enterokapslar, hårda


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En hård enterokapsel innehåller 30 mg lansoprazol.


Hjälpämne(n) med känd effekt:

En hård enterokapsel innehåller 190,14-217,47 mg sackaros.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Enterokapsel, hård


Ogenomskinlig, vit till nästan vit, hård gelatinkapsel som innehåller pellets med enterodragering.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Nixazid 30 mg enterokapslar är indicerade för:



4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Behandling av duodenalsår

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 2 veckor. För de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, fortsätter behandling med samma dos i ytterligare två veckor.


Behandling av ventrikelsår

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 4 veckor. Såret läks vanligen inom 4 veckor men för de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, kan behandling med samma dos fortsätta i ytterligare 4 veckor.


Behandling av refluxesofagit

Rekommenderad dos är 30 mg en gång dagligen under 4 veckor. För de patienter vars sår inte läkts inom denna tid, kan behandling med samma dos fortsätta i ytterligare 4 veckor.


Profylax av refluxesofagit

15 mg en gång dagligen. Dosen kan vid behov ökas upp till 30 mg dagligen.


Eradikering av Helicobacter pylori

Vid val av lämplig kombinationsbehandling bör hänsyn tas till officiella lokala riktlinjer för bakterieresistens, behandlingstid (vanligen 7 dagar, men ibland upp till 14 dagar) och lämplig användning av antibakteriella medel.


Rekommenderad dos är 30 mg av Nixazid två gånger dagligen under 7 dagar i kombination med något av följande:

klaritromycin 250–500 mg två gånger dagligen + amoxicillin 1 g två gånger dagligen

klaritromycin 250 mg två gånger dagligen + metronidazol 400–500 mg två gånger dagligen.


Resultaten av H. pylori-eradikering då klaritromycin har kombinerats med antingen amoxicillin eller metronidazol ger eradikeringsgrader på upp till 90 %, då det används i kombination med Nixazid.

Sex månader efter framgångsrik eradikeringsbehandling är risken för återinfektion låg och återfall är därför osannolikt.


Behandlingsregimer med lansoprazol 30 mg två gånger dagligen, amoxicillin 1 g två gånger dagligen och metronidazol 400–500 mg två gånger dagligen har också undersökts. Lägre eradikeringsgrader observerades med denna kombination än med behandlingsregimer som omfattade klaritromycin. Den kan vara lämplig för patienter som inte kan ta klaritromycin som del av en eradikeringsbehandling, då den lokala resistensen mot metronidazol är låg.


Behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår hos patienter som behöver fortsatt NSAID-behandling

30 mg en gång dagligen under fyra veckor. Hos patienter vars sår inte har läkt helt, kan behandlingen fortsätta ytterligare fyra veckor. Patienter med ökad risk eller med sår som har svårt att läka måste troligen behandlas under längre tid och/eller med högre dos.


Profylax till patienter med ökad risk för NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår (såsom patienter >65 år eller med anamnes på ventrikelsår eller duodenalsår),vilka behöver fortsatt NSAID-behandling

15 mg en gång dagligen. Om behandlingen misslyckas ska dosen 30 mg en gång dagligen användas.


Symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom

Rekommenderad dos är 15 eller 30 mg dagligen. Symtomlindring uppnås snabbt. Individuell dosjustering ska övervägas. Om symtomen inte lindras inom 4 veckor med en daglig dos på 30 mg, rekommenderas ytterligare undersökningar.


Zollinger-Ellisons syndrom

Rekommenderad initial dos är 60 mg dagligen. Dosen ska anpassas individuellt och behandlingen ska fortsätta så länge behov kvarstår. Dagliga doser på upp till 180 mg har använts. Om doser högre än 120 mg dagligen krävs, ska dosen fördelas på två doseringstillfällen.


Nedsatt leverfunktion

Patienter med måttlig eller allvarlig leversjukdom ska kontrolleras regelbundet och 50% reduktion av den dagliga dosen rekommenderas (se avsnitt 4.4 och 5.2).


Nedsatt njurfunktion

Det behövs ingen dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion.


Äldre

På grund av reducerad clearance av lansoprazol hos äldre kan det vara nödvändigt med en dosjustering baserad på individuella behov. Till äldre ska en daglig dos på 30 mg inte överskridas om det inte finns tvingande kliniska indikationer.


Pediatrisk population

Nixacid rekommenderas inte för barn beroende på otillräckliga kliniska data (se även avsnitt 5.2). Behandling av små barn under ett år ska undvikas då tillgängliga data inte har visat några fördelaktiga effekter vid behandling av gastoesofageal refluxsjukdom.


Administreringssätt

För optimal effekt skall Nixacid tas en gång dagligen på morgonen, utom när det används för H. pylori-eradikering då behandling skall ske två gånger per dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Nixacid skall tas minst 30 minuter före maten (se avsnitt 5.2). Kapslarna skall sväljas hela med vätska.


När det gäller patienter som har svårt att svälja: Kapslarna kan tömmas på innehållet men innehållet får ej tuggas eller krossas.


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Lansoprazol skall inte administreras tillsammans med atazanavir (se avsnitt 4.5).


4.4 Varningar och försiktighet


Liksom när det gäller andra behandlingar mot magsår skall möjligheten för malign ventrikeltumör uteslutas vid behandling av ventrikelsår med lansoprazol, eftersom lansoprazol kan maskera symtomen och fördröja diagnosen.


Lansoprazol skall användas med försiktighet hos patienter med måttligt och allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2 och 5.2).


Sänkt surhetsgrad i ventrikeln orsakad av lansoprazol kan förväntas öka mängden bakterier som normalt finns i mag–tarmkanalen. Behandling med lansoprazol kan leda till en något ökad risk för gastrointestinala infektioner som Salmonella och Campylobacter.


Hos patienter med ventrikel-/duodenalsår ska övervägas om H. pylori- infektion kan vara en etiologisk faktor.



Om lansoprazol används i kombination med antibiotika för eradikering av H. pylori, skall även anvisningarna för användning av dessa antibiotika följas.


Eftersom det finns begränsade säkerhetsdata på patienter som fått underhållsbehandling under längre tid än 1 år, ska regelbunden omprövning av behandlingen och en noggrann bedömning av risker och fördelar göras hos dessa patienter.


Mycket sällsynta fall av kolit har rapporterats hos patienter som tagit lansoprazol. Vid allvarlig och/eller ihållande diarré ska därför avbrytande av behandling övervägas.


Behandling för att förebygga peptiska sår hos patienter som behöver kontinuerlig NSAID-behandling ska begränsas till högriskpatienter (t.ex. tidigare mag-tarmblödning, perforering eller ulcus, framskriden ålder, samtidig användning av läkemedel kända för att öka sannolikheten för övre gastrointestinala biverkningar (t.ex. kortikosteroider eller antikoagulantia), förekomst av en allvarlig komorbiditetsfaktor eller långvarig användning av NSAID i högsta rekommenderade doser).


Risk för frakturer

Protonpumpshämmare, särskilt om de används i höga doser och under längre tid (över 1 år) kan leda till en något ökad risk för höft-, handleds- och kotfrakturer, framför allt hos äldre eller hos patienter med andra kända riskfaktorer. Observationella studier tyder på att protonpumpshämmare kan öka den totala risken för frakturer med 10-40 %. Denna ökning kan delvis bero på andra riskfaktorer. Patienter med risk för osteoporos ska behandlas enligt gällande kliniska riktlinjer och ett adekvat intag av vitamin D och kalcium ska tillgodoses.


Hypomagnesemi

Allvarlig hypomagnesemi har rapporterats hos patienter som behandlats med protonpumpshämmare såsom lansoprazol. Patienterna hade behandlats under minst tre månader och i de flesta fall under ett år. Allvarliga tecken på hypomagnesemi såsom utmattning, tetani, delirium, kramper, yrsel och ventrikulär arrytmi kan förekomma, men symtomen kan komma smygande och kan därför förbises. De flesta patienter med hypomagnesemi, förbättrades efter substitutionsbehandling med magnesium och genom att avbryta behandlingen med protonpumpshämmare.

När patienter förväntas behandlas med protonpumpshämmare under längre tid eller när patienter tar protonpumpshämmare i kombination med digoxin eller andra läkemedel som kan orsaka hypomagnesemi (t.ex. diuretika) bör magnesiumnivåerna mätas innan behandling med protonpumpshämmare påbörjas och följas under behandlingen.


Subakut kutan lupus erythematosus (SCLE)

Protonpumpshämmare är förknippade med mycket sällsynta fall av SCLE. Om lesioner uppstår, särskilt på solexponerade hudområden, och om dessa åtföljs av artralgi, ska patienten söka vård snarast och läkaren ska överväga att sätta ut {läkemedelsnamn}. SCLE efter föregående behandling med en protonpumpshämmare kan öka risken för SCLE med andra protonpumpshämmare.


Hjälpämne(n) med känd effekt

Denna produkt innehåller sackaros.Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd ska inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltasbrist.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Lansoprazols effekter på andra läkemedel


Läkemedel med pH-beroende absorption

Lansoprazol kan störa absorptionen av läkemedel för vilka ventrikelns pH är kritiskt för biotillgängligheten.


Atazanavir

En studie har visat att samtidig administrering av lansoprazol (60 mg en gång dagligen) och atazanavir 400 mg till friska frivilliga försökspersoner medförde väsentligt minskad exponering för atazanavir (ca 90% minskning av AUC och Cmax). Lansoprazol ska inte administreras tillsammans med atazanavir (se avsnitt 4.3).


Ketokonazol och itrakonazol

Absorptionen av ketokonazol och itrakonazol från mag–tarmkanalen förbättras av förekomsten av magsyra. Administrering av lansoprazol kan leda till subterapeutiska koncentrationer av ketokonazol och itrakonazol och kombinationen ska undvikas.


Digoxin

Samtidig administrering av lansoprazol och digoxin kan leda till förhöjda plasmanivåer av digoxin. Plasmanivåerna av digoxin ska därför kontrolleras och digoxindosen vid behov justeras vid insättande och utsättande av lansoprazolbehandling.


Läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer

Lansoprazol kan höja plasmakoncentrationerna av läkemedel som metaboliseras av CYP3A4. Försiktighet ska iakttas om lansoprazol kombineras med läkemedel som metaboliseras av detta enzym och som har ett smalt terapeutiskt fönster.


Teofyllin

Lansoprazol sänker plasmakoncentrationerna av teofyllin, vilket kan minska den förväntade kliniska effekten av dosen. Försiktighet bör iakttas vid kombination av de två läkemedlen.


Takrolimus

Samtidig administrering av lansoprazol höjer plasmakoncentrationerna av takrolimus (ett CYP3A- och P-gp-substrat). Lansoprazolexponeringen ökade den genomsnittliga exponeringen för takrolimus med upp till 81 %. Kontroll av plasmakoncentrationerna av takrolimus rekommenderas vid insättande och utsättande av samtidig behandling med lansoprazol.


Läkemedel som transporteras av P-glykoprotein

Lansoprazol har observerats hämma transportproteinet P-glykoprotein (P-gp) in vitro. Den kliniska relevansen av detta är inte känd.


Andra läkemedels effekter på lansoprazol


Läkemedel som hämmar CYP2C19

Fluvoxamin

Dosreduktion kan övervägas vid kombination av lansoprazol och CYP2C19-hämmaren fluvoxamin. Plasmakoncentrationerna av lansoprazol ökar upp till 4 gånger.


Läkemedel som inducerar CYP2C19 och CYP3A4

Enzyminducerare som påverkar CYP2C19 och CYP3A4 såsom rifampicin och johannesört (Hypericum perforatum) kan sänka plasmakoncentrationerna av lansoprazol markant.


Övriga

Sukralfat/antacida

Sukralfat/antacida kan minska lansoprazols biotillgänglighet. Därför ska lansoprazol tas minst en timme efter intag av dessa läkemedel.


Inga kliniskt signifikanta interaktioner av lansoprazol med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel har visats, även om inga formella interaktionsstudier har genomförts.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

För lansoprazol saknas data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel.


Användning av lansoprazol under graviditet rekommenderas därför inte.


Amning

Det är inte känt om lansoprazol utsöndras i bröstmjölk. Djurstudier har visat utsöndring av lansoprazol i mjölk.


Vid beslut om huruvida amning ska fortsätta/avbrytas eller om behandling med lansoprazol ska fortsätta/avbrytas ska amningens nytta för barnet vägas mot lansoprazolbehandlingens nytta för modern.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Biverkningar som yrsel, svindel, synstörningar och somnolens kan förekomma (se avsnitt 4.8). Vid dessa besvär kan reaktionsförmågan vara nedsatt.


4.8 Biverkningar


Tabell över biverkningar

Frekvenserna definieras som vanliga (> 1/100, < 1/10); mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100); sällsynta (> 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens

Blodet och lymfsystemet

Trombo-cytopeni, eosinofili, leukopeni

Anemi

Agranulo-cytos, pancytopeni

Metabolism och nutrition



Hypo-magnesemi (se avsnitt 4.4)

Psykiska störningar

Depression

Sömnlöshet, förvirring, hallucina-tioner

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk, yrsel

Rastlöshet, svindel, parestesi, somnolens, tremor

Ögon

Synstörning

Magtarmkanalen

Illamående, diarré, magsmärtor, förstoppning, kräkningar, flatulens, torr mun eller hals

Glossit, candidiasis i esofagus, pankreatit, smakstör-ningar

Kolit, stomatit

Lever och gallvägar

Förhöjda leverenzym-nivåer

Hepatit, ikterus

Hud och subkutan vävnad

Urticaria, klåda, hudutslag

Petekier, purpura, håravfall, erythema multiforme, ljuskänslighet

Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

Subakut kutan lupus erythematosus (se avsnitt 4.4).

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Artralgi, myalgi,

höft-, handleds- eller kotfrakturer (se avsnitt 4.4)


Njurar och urinvägar

Interstitiell nefrit

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Trötthet

Ödem

Feber, hyperhidros, angioödem, anorexi, impotens

Anafylatisk chock

Undersökningar



Förhöjda kolesterol- och triglycerid-nivåer, hyponatremi

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Effekterna av överdosering av lansoprazol hos människa är inte kända (även om den akuta toxiciteten troligen är låg) och följaktligen kan anvisningar om behandling inte lämnas. Dagliga doser på upp till 180 mg lansoprazol oralt och upp till 90 mg lansoprazol intravenöst har emellertid administrerats i kliniska studier utan några signifikanta biverkningar.


Möjliga symtom på överdosering av lansoprazol anges i avsnitt 4.8.


Vid misstänkt överdosering ska patienten övervakas. Lansoprazol elimineras inte i någon betydande grad vid hemodialys. Vid behov rekommenderas ventrikeltömning, kol och symtomatisk behandling.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Protonpumpshämmare

ATC-kod: A02BC03


Verkningsmekanism

Lansoprazol är en gastrisk protonpumpshämmare. Det hämmar det sista steget i bildningen av magsyra genom att hämma aktiviteten hos H+/K+ -ATPas i ventrikelns parietalceller. Hämningen är dosberoende och reversibel, och gäller både basal och stimulerad sekretion av magsyra. Lansoprazol koncentreras i parietalcellerna och blir aktivt i den sura miljön, varpå det reagerar med sulfhydrylgruppen i H+/K+- ATPas, vilket medför hämning av enzymaktiviteten.


Farmakodynamisk effekt

Lansoprazol är en specifik hämmare av parietalcellens protonpump. En oral engångsdos av lansoprazol hämmar pentagastrinstimulerad sekretion av magsyra med ca 80 %. Efter upprepad daglig administrering i sju dagar, uppnås ca 90 % hämning av magsyrasekretionen. Det har motsvarande effekt på den basala sekretionen av magsyra.


Klinisk effekt och säkerhet

En oral engångsdos på 30 mg minskar den basala sekretionen med ca 70 %, och patientens symtom lindras följaktligen redan efter första dosen. Efter åtta dagars upprepad administrering är reduktionen ca 85 %. Snabb symtomlindring uppnås med en kapsel (30 mg) dagligen. De flesta patienterna med duodenalsår tillfrisknar inom 2 veckor och patienter med ventrikelsår och refluxesofagit inom 4 veckor. Genom att sänka surhetsgraden i ventrikeln, skapar lansoprazol en miljö i vilken lämpliga antibiotika kan ha effekt mot H. pylori.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Lansoprazol är ett racemat av två aktiva enantiomerer, som metaboliseras till den aktiva formen i parietalcellernas sura miljö. Eftersom lansoprazol snabbt inaktiveras av magsyra, sker oral administrering i enterodragerad form för att få systemisk absorption.


Absorption

Lansoprazol har hög (80-90 %) biotillgänglighet efter en engångsdos. Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 1,5-2,0 timmar. Intag av föda sänker absorptionshastigheten för lansoprazol och minskar biotillgängligheten med ca 50%.


Distribution

Plasmaproteinbindningen är 97 %.


Metabolism

Lansoprazol metaboliseras i stor utsträckning i levern och metaboliterna utsöndras via både njur- och gallvägar. Lansoprazols metabolism katalyseras huvudsakligen av enzymet CYP2C19. Enzymet CYP3A4 bidrar också till metabolismen.


Eliminering

Halveringstiden för eliminering i plasma varierar mellan 1 och 2 timmar efter engångsdoser eller upprepade doser hos friska försökspersoner. Det finns inget belägg för ackumulering efter upprepade doser hos friska försökspersoner. Sulfon-, sulfid- och 5-hydroxylderivat av lansoprazol har identifierats i plasma. Dessa metaboliter har mycket liten eller ingen antisekretorisk effekt.

En studie med 14C-märkt lansoprazol visade att ungefär en tredjedel av den administrerade radioaktiva dosen utsöndrades i urinen och två tredjedelar återfanns i feces.


Äldre

Elimineringen av lansoprazol är reducerad hos äldre, med en ökad elimineringshalveringstid på ca 50- 100 %. De maximala plasmanivåerna var inte förhöjda hos äldre.


Pediatrisk population

Utvärdering av farmakokinetiken hos barn i åldern 1-17 år visade likartad exponering som hos vuxna i doser på 15 mg hos barn med en kroppsvikt under 30 kg och 30 mg hos dem med högre kroppsvikt. Undersökning av en dos på 17 mg/m2 kroppsyta eller 1 mg/kg kroppsvikt medförde också en exponering för lansoprazol hos barn i åldern 2-3 månader och upp till 1 år, vilken var jämförbar med den hos vuxna.

Högre exponering för lansoprazol, jämfört med hos vuxna, har observerats hos barn under 2-3 månaders ålder i doser på 1,0 mg/kg och 0,5 mg/kg kroppsvikt givet som engångsdos.


Leverinsufficiens

Exponeringen för lansoprazol är fördubblad hos patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion och ännu mycket större hos patienter med måttligt och allvarligt nedsatt leverfunktion.


Andra särskilda populationer

Långsamma CYP2C19-metaboliserare

CYP2C19 uppvisar genetisk polymorfism och 2-6 % av populationen, som kallas långsamma metaboliserare, är homozygota för en muterad CYP2C19-allel och saknar därför ett funtionellt CYP2C19-enzym. Exponeringen för lansoprazol är flerfaldigt högre hos långsamma metaboliserare än hos snabba metaboliserare.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.


I två karcinogenicitetsstudier på råtta gav lansoprazol dosrelaterad ECL-cellshyperplasi och ECL-cellskarcinoider i magsäcken i samband med hypergastrinemi på grund av hämmad syrasekretion. Även intestinal metaplasi observerades, liksom Leydigcellhyperplasi och benigna Leydigcellstumörer. Efter 18 månaders behandling observerades retinal atrofi. Detta har inte setts hos apa, hund eller mus.


I karcinogenicitetsstudier på mus utvecklades dosrelaterad ECL-cellshyperplasi liksom levertumörer och adenom i rete testis. Den kliniska relevansen av dessa fynd är oklar.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Metakrylsyra-etylakrylatkopolymer (1:1, 30-procentig dispersion)

Hypromellos

Makrogol 6000

Mannitol

Meglumin

Polysorbat 80

Natriumlaurilsulfat

Sockersfärer (sackaros och majsstärkelse)

Talk

Titandioxid


Kapselskal:

Gelatin

Titandioxid (E171)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


3 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 ºC.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Aluminium/Aluminiumblister


Nixacid 30 mg:

2, 7, 10, 14, 15, 20, 28, 30, 35, 42, 50, 56, 60, 98, 100 och 250 kapslar


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


HEXAL A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


21491


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 2005-10-21

Datum för den senaste förnyelsen: 2008-11-07


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-09-19