Produktresumé

Oxascand 5 mg tabletter

Oxascand 10 mg tabletter

Oxascand 15 mg tabletter

Oxascand 25 mg tabletter

1 tablett innehåller oxazepam 5 mg, 10 mg, 15 mg respektive 25 mg

Hjälpämnen:

Laktosmonohydrat – 27,5 mg, 45 mg, 67,5 mg resp 70 mg

Vetestärkelse – 27,5 mg, 45 mg, 67,5 mg resp 70 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett

5 mg: Vit, rund, flat med fasad kant och mittskåra, diameter 6 mm.

10 mg: Vit, rund, flat med fasad kant och mittskåra, diameter 7 mm, märkta phi beta 542.

15 mg: Vit, rund, flat med fasad kant och mittskåra, diameter 8 mm.

25 mg: Vit, rund, flat med fasad kant och mittskåra, diameter 9 mm.

- Oxascand påverkar de vid ångestsyndrom vanliga symtomen: ängslan, ångest, rastlöshet och därav följande sömnsvårigheter. Vid depressioner med inslag av nämnda symtom kan Oxascand användas tillsammans med sedvanliga antidepressiva farmaka.

- Delirium tremens, predeliriösa tillstånd och akuta abstinenssymtom som ångest, spänning och excitation i samband med alkoholmissbruk.

Dosering

Normaldosering: 15 mg 3-4 gånger dagligen, som vid behov kan ökas till 25 mg 3-4 gånger dagligen.

Till äldre/känsliga patienter: 10 mg 2-3 gånger dagligen, vid behov en försiktig ökning till 15 mg 3-4 gånger dagligen.

Lättare orostillstånd: 10 mg 3-4 gånger dagligen.

Ångest och oro i samband med depressioner: 25 mg 3-4 gånger dagligen.

Vid samtidiga sömnsvårigheter ges 15-25 mg av dygnsdosen ca 1 timme innan sänggåendet.

Premedicinering före operation: 25-50 mg till kvällen dagen innan.

Premedicinering vid tandbehandling: 15 mg till kvällen dagen innan samt 1 timme före behandling.

Delirium tremens, predeliriösa tillstånd och akuta abstinenssymtom: 15-25 mg 3-4 gånger dagligen.

Efter längre tids användning bör dosen minskas gradvis för att undvika utsättningsfenomen. Se vidare under avsnitt 4.4.

Läkemedelsbehandling av ångest skall ske inom ramen för en genomtänkt behandlingsplan.

Behandlingen skall i möjligaste mån inledas, uppföljas och avslutas av en och samma läkare.

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Sömnapné.

Generellt bör försiktighet iakttas vid behandling av äldre, patienter med nedsatt lever- och njurfunktion, vid myastenia gravis, respiratorisk insufficiens, nedsatt allmäntillstånd och vid behandling av missbrukare.

Försiktighet bör även iakttas vid samtidig behandling med andra psykofarmaka och vid intag av alkohol.

Man bör överenskomma med patienten om behandlingens längd samt uppmärksamma patienten på de vanliga initiala biverkningarna.

Hos äldre kan förvirringstillstånd uppträda vid för hög dosering.

Sömnsvårigheter kan bero på psykisk eller somatisk sjukdom. Längre tids sömnsvårigheter bör därför utredas med avseende på detta.

Bensodiazepiner bör inte ges till barn utan noggrann utvärdering av behandlingsbehovet. Den totala behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.

Beroende

Beroende förekommer under behandling med bensodiazepiner, framför allt vid långtidsbehandling. Bensodiazepiner skall därför förskrivas endast efter noggrant övervägande av indikationen och för kortast möjliga tid. Fortsatt behandling bör prövas noggrant och långvarig behandling endast ges efter noggrann värdering av nyttan och riskerna.

Utsättning

Utsättningssymtomen är mycket varierande liksom durationen. Symtomen kan inskränka sig till tremor, rastlöshet, sömnlöshet, oro, huvudvärk och koncentrations­svårigheter, men svettningar, muskel- och magspasmer förekommer liksom perceptoriska förändringar och i sällsynta fall depersonalisation, delirium och konvulsioner. Vid utsättningssymtom är en noggrann medicinsk kontroll och stöd till patienten nödvändiga. Plötslig utsättning bör undvikas och i stället ett utsättningsschema med gradvis dosreducering följas.

På grund av laktosinnehållet bör patienter som lider av något av följande sällsynta ärftliga tillstånd ej använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Oxascand innehåller vetestärkelse. Vetestärkelse kan innehålla gluten, men bara i spårmängder, och anses därför säkert för personer med glutenintolerans.

Oxazepam interagerar med antikonceptionella medel. En rad studier visar att p-piller kan påverka metabolismen av vissa bensodiazepiner. Hämmande effekter har rapporterats på oxidationen av diazepam, klordiazepoxid, midazolam och alprazolam sannolikt via lätt hämning av CYP 3A4. Inducerande effekter har iakttagits på glukuronideringen av oxazepam och lorazepam. Sannolikt saknar dessa läkemedelsmetaboliska interaktioner klinisk betydelse med tanke på bensodiazepinernas stora terapeutiska bredd.

Bensodiazepiner och alkohol förstärker varandras effekter. Kombinationen bör undvikas.

Den sedativa effekten kan förstärkas vid samtidigt bruk av psykotropa läkemedel, såsom antipsykotika (neuroleptika), hypnotiska och sedativa medel, narkotiska analgetika, anti-epileptika och anestetika. Förstärkning av eufori kan förekomma vid kombination med narkotiska analgetika, vilket kan potentiera det psykiska beroendet.

Bensodiazepiner ska användas med försiktighet vid underhållsbehandling med buprenorfin, pga risk för andningsdepression.

Graviditet

Oxazepam passerar placenta och går över till fostret och kan efter kontinuerlig tillförsel under längre tid av graviditeten ge upphov till hypotoni, påverkan av andningsfunktionen och hypotermi hos det nyfödda barnet. I enstaka fall har också abstinenssymtom hos barnet rapporterats. I djurstudier har tillförsel av bensodiazepiner under dräktighet givit upphov till gomspalt, CNS-missbildningar och kvarstående beteenderubbningar hos avkomman. Under graviditet bör därför bensodiazepiner ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret.

Amning

Oxazepam passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

Vid behandling med Oxascand kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning.

Biverkningarna är dosberoende och äldre patienter är känsligare. Vanligaste biverkan är dåsighet, 10-15%, som normalt avtar efter några dagars behandling.

Vanliga Allmänna symtom:

(>1/100) Dåsighet.

Mindre vanliga Allmänna symtom:

(1/100-1/1000) Yrsel, huvudvärk.

Centrala och perifera nervsystemet: Ataxi, muskelsvaghet.

Psykiska störningar: Anterograd amnesi vid höga doser.

Sällsynta Hud och subkutan vävnad: Allergiska hudreaktioner.

(<1/1000) Centrala och perifera nervsystemet: Respiratorisk depression.

Psykiska störningar: Insomnia, mardrömmar, paradoxala reaktioner som excitationstillstånd, aggressivitet, hallucinationer.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Toxicitet

Viss toleransutveckling och individuell känslighet. Samtidig alkoholförtäring förstärker avsevärt den toxiska effekten av bensodiazepinderivat. 15 mg till 2 ½-åring gav lindrig intoxikation. 50 mg till 3-åring gav efter ventrikeltömning en lindrig intoxikation, 75 mg till 3-åring som ventrikeltömts och 250 mg till 5-åring gav måttlig intoxikation. 120 mg till åldring gav måttlig till allvarlig intoxikation.

Symtom vid överdosering

Ataxi, yrsel, dysartri, muskelsvaghet, somnolens-medvetslöshet men även paradoxala reaktioner som agitation, aggressivitet och hallucinationer. Eventuellt mydriasis eller mios. Vid höga doser andningsdepression, eventuellt blodtrycksfall. Takykardi. Hypotermi. Illamående, kräkningar.

Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid eventuellt blodtrycksfall intravenös vätsketillförsel, i svåra fall (ovanligt) inotropt stöd. Kontrollerad andning vid behov. I de flesta fall är sympto- matisk behandling tillräcklig. Flumazenil reverserar dock de central-nervösa effekterna och är indicerat under vissa omständigheter. Till vuxna ges 0,3 mg intravenöst, därefter vid behov upprepade doser med en minuts mellanrum tills effekt erhålles. (Ofta räcker 2-3 doser och totalt ges i regel ej mer än 2 mg).

OBS! Effektdurationen är kortare än för bensodiazepinderivat varför kontinuerlig infusion kan vara av värde, förslagsvis 0,3-1 mg/timme (för dosering till barn kontakta Giftinformationscentralen). Flumezanil kan ibland vara olämpligt att ge, t.ex. till epileptiker och vid vissa blandintoxikationer t.ex. med substanser som kan ge kramper.

Farmakoterapeutisk grupp: Lugnande medel, ataraktika.

ATC-kod: N05BA04

Oxazepam är ett bensodiazepinderivat som kemiskt skiljer sig från klopoxid, diazepam, klorazepat och nitrazepam genom en aktiv OH-grupp, som förmedlar snabb glukuronsyre-bindning, resulterande i väsentligt sänkt toxicitet.

Oxazepams effekt är relaterad till receptorer i CNS, kopplade till GABA-komplexet. Tillförsel av oxazepam anses öka GABA-effekten. Varken under eller efter utsättande synes oxazepam påverka REM-sömnen.

Risk för toleransutveckling föreligger.

Oxazepam absorberas långsammare än diazepam och högsta plasmakoncentration nås efter ca 2 timmar. Oxazepam bildar inga aktiva metaboliter och elimineras snabbt, huvudsakligen via njurarna, med en halveringstid på cirka 10 timmar. Distributionsvolymen har beräknats till 0,6-2,0 l/kg kroppsvikt och clearance till 0,9-2,0 ml/min/kg kroppsvikt. Bindningen till plasmaprotein är 94-97%, där den lägre siffran hänför sig till patienter med njurinsufficiens. Ålder och leversjukdom påverkar ej nämnvärt farmakokinetiken av oxazepam, men njursjuk-dom kan vara förknippad med förlängd halveringstid och ökad distributionsvolym. Farmakokinetiska studier på uremipatienter visar mångfaldigt högre koncentration av konjugerat oxazepam än hos friska, men endast lätt höjning av fritt (aktivt) oxazepam i plasma. Enzyminduktionen för oxazepam är låg.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Mikrokristallin cellulosa, laktosmonohydrat, vetestärkelse, pregelatiniserad majsstärkelse, magnesiumstearat.

Ej relevant.

I plastburk: 5 år.

I blister: 3 år

Oxascand tabletter får dosdispenseras; hållbarheten är då 6 månader.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

5 mg, 10 mg och 15 mg tabletter:

• Plastburk: 25, 100, 250 och 500 tabletter (endast för dosdispensering)

• Blister: 25, 50x1 och 100 tabletter

25 mg tabletter:

• Plastburk: 25 och 100 tabletter

• Blister: 25 och 100 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras

Inga särskilda anvisningar.

Teva Sweden AB

Box 1070

251 10 Helsingborg

11082 (5mg), 10743 (10 mg), 10744 (15 mg) och 11083 (25 mg).

5 mg: 1990-02-02 / 2010-02-02

10 mg: 1988-02-19 / 2010-02-02

15 mg: 1988-02-19 / 2010-02-02

25 mg: 1990-02-02 / 2010-02-02

2015-06-30