Oxycontin
Produktresumé
1Läkemedlets Namn
OxyContin 5 mg depottabletter
OxyContin 10 mg depottabletter
OxyContin 15 mg depottabletter
OxyContin 20 mg depottabletter
OxyContin 30 mg depottabletter
OxyContin 40 mg depottabletter
OxyContin 60 mg depottabletter
OxyContin 80 mg depottabletter
2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning
5 mg
1 depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon.
10 mg
1 depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9 mg oxikodon.
15 mg
1 depottablett innehåller 15 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 13,5 mg oxikodon.
20 mg
1 depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 17,9 mg oxikodon.
30 mg
1 depottablett innehåller 30 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 27 mg oxikodon.
40 mg
1 depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 35,9 mg oxikodon.
60 mg
1 depottablett innehåller 60 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 54 mg oxikodon.
80 mg
1 depottablett innehåller 80 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 71,8 mg oxikodon.
Hjälpämne med känd effekt:
5 mg
1 depottablett innehåller 77,3 mg laktosmonohydrat.
10 mg
1 depottablett innehåller 69,3 mg laktosmonohydrat.
15 mg
1 depottablett innehåller 103,9 mg laktosmonohydrat.
20 mg
1 depottablett innehåller 59,3 mg laktosmonohydrat.
30 mg
1 depottablett innehåller 88,9 mg laktosmonohydrat.
40 mg
1 depottablett innehåller 35,3 mg laktosmonohydrat.
60 mg
1 depottablett innehåller 58,9 mg laktosmonohydrat.
80 mg
1 depottablett innehåller 78,5 mg laktosmonohydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3Läkemedelsform
Depottablett.
5 mg: Ljusblå, rund tablett, cirka 7 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 5 på den andra sidan.
10 mg: Vit, rund tablett, cirka 7 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 10 på den andra sidan.
15 mg: Grå, rund tablett, cirka 8 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 15 på den andra sidan.
20 mg: Rosa, rund tablett, cirka 7 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 20 på den andra sidan.
30 mg: Brun, rund tablett, cirka 8 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 30 på den andra sidan.
40 mg: Gul, rund tablett, cirka 7 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 40 på den andra sidan.
60 mg: Röd, rund tablett, cirka 8 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 60 mg på den andra sidan.
80 mg: Grön, rund tablett, cirka 9 mm i diameter, märkt OC på den ena sidan och 80 på den andra sidan.
4Kliniska Uppgifter
.4.1Terapeutiska indikationer
Långvarig svår opioidkänslig smärta såsom smärta vid cancer.
.4.2Dosering och administreringssätt
Vuxna och barn över 18 år
OxyContin depottabletter bör inte tas tillsammans med alkoholhaltiga drycker.
Bör inte ges oftare än var 12:e timme. Opioider skall dostitreras individuellt på grund av stora skillnader mellan olika patienter i fråga om farmakokinetik, smärtintensitet, smärtgenes, eventuell tolerans och ålder.
Vanlig startdos för icke tidigare opioidbehandlade patienter: Dosen skall anpassas individuellt efter patientens tillstånd och med hänsyn till eventuell tidigare smärtbehandling. Startdos för patienter som icke tidigare fått opioider är 10-20 mg var 12:e timme, men högre startdos kan krävas beroende på patientens behov av smärtkontroll. Om smärtan reagerar på opioider kan dosen ökas varje dag till dess erforderlig verkan uppnås eller oacceptabla biverkningar uppstår. Vissa patienter kan inleda behandlingen med 5 mg för att minska förekomsten av biverkningar.
För patienter som får oralt morfin före OxyContin-terapi bör den dagliga dosen baseras på följande förhållande: 10 mg oralt oxikodon motsvarar 20 mg morfin som ges peroralt. Det bör påpekas att detta är en riktlinje för erforderlig dosering av OxyContin depottabletter. Variationer mellan patienterna kräver att doseringen noggrant titreras för respektive patient till dess tillfredsställande dos erhållits.
Patienter som redan får opioider kan beroende på tidigare erfarenheter börja med högre OxyContin-dos.
Behandling av opioidrelaterade biverkningar bör särskilt uppmärksammas.
Behandlingen kan inledas med att en oxikodondos, som ger smärtfrihet ställs in med hjälp av antingen OxyContin depottabletter eller en kortverkande oxikodonberedning. Därefter ställer man över patienten på samma dygnsdos (mg) av OxyContin depottabletter. Dygnsdosen av OxyContin depottabletter delas upp och ges var 12:e timme.
Vid smärtgenombrott skall kortverkande oxikodon användas (OxyNorm kapslar) vid behov, dock ej oftare än var 6:e timme, med 1/8 till 1/6 av totala dygnsdosen. Dosen skall justeras efter patientens behov.
Vid behov av dosökning ges extradoser av kortverkande oxikodon. När smärtfrihet åter uppnåtts räknas den nya dygnsdosen ut (mg OxyContin + mg kortverkande oxikodon) och OxyContin depottabletter ges fortsättningsvis i denna dos (uppdelad på 2 doseringstillfällen, var 12:e timme).
Efter att behandling inletts bör läkaren regelbundet kontrollera smärtlindring och andra opioideffekter så att dosen justeras för att uppnå effektivast möjliga smärtkontroll och för att kunna behandla biverkningar.
Tabletterna skall sväljas hela. Får ej delas, tuggas eller krossas.
Tomma matriser (tabletter) kan ses i avföringen.
Behandlingstid
Oxikodon bör inte användas längre än nödvändigt.
Utsättning av behandling
När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon , kan det vara lämpligt att trappa ner dosen gradvis för att förhindra abstinenssymptom.
Barn under 18 år
OxyContin bör inte ges till barn under 18 år då det saknas erfarenhet av behandling av dessa patientkategorier.
Äldre
Försiktighet skall iakttagas vid oxikodonbehandling av äldre patienter. Oxikodonets plasmakoncentration förefaller högre hos äldre personer jämfört med yngre. Den lägsta dosen bör ges med noggrann titrering till smärtkontroll.
Nedsatt njurfunktion
Plasmakoncentrationen av oxikodon är högre hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <60 ml/min) jämfört med patienter med normal njurfunktion.
Dosinitiering bör följa en konservativ hållning hos dessa patienter. Den rekommenderade vuxna startdosen bör minskas med 50% (till exempel en total daglig dos på 10 mg oralt till opioidnaiva patienter), och varje patient ska titreras till adekvat smärtkontroll enligt deras kliniska situation (se avsnitt 4.4 och 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Plasmakoncentrationen av oxikodon är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion. Dosinitiering bör följa en konservativ hållning hos dessa patienter. Den rekommenderade vuxna startdosen bör minskas med 50% (till exempel en total daglig dos på 10 mg oralt till opioidnaiva patienter), och varje patient ska titreras till adekvat smärtkontroll enligt deras kliniska situation (se avsnitt 4.4 och 5.2).
.4.3Kontraindikationer
OxyContin är kontraindicerat:
-
hos patienter med överkänslighet mot oxikodon eller mot något hjälpämne (se avsnitt 6.1).
-
i varje situation där opioider kontraindiceras.
-
vid allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom.
-
vid cor pulmonale.
-
vid allvarlig bronkialastma.
-
vid paralytisk ileus.
-
vid hyperkapni.
- vid allvarlig andningsdepression med hypoxi.
.4.4Varningar och försiktighet
Beroendeframkallande medel. Den huvudsakliga risken med överdrivet opioidintag är andningsdepression. OxyContin bör användas med särskild försiktighet när det gäller försvagade patienter, patienter med kraftigt nedsatt lung-, njur- eller leverfunktion, , toxisk psykos, myxödem, hypotyreos, prostataförstoring, binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom), alkoholism, delirium tremens, sjukdomar i gallgången, pankreatit, inflammatoriska tarmsjukdomar, hypotoni, hypovolemi, skallskador (på grund av ökad risk för intrakraniellt tryck) och patienter som behandlas eller har behandlats med MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.5). Dosen kan behöva reduceras.
Som med alla opioidpreparat, bör oxikodon produkter användas med försiktighet efter bukkirurgi eftersom opiater är kända för att försämra intestinal motilitet och bör inte användas förrän läkaren är säker på att tarmfunktionen är normal. Skulle tarmvred misstänkas under användning av OxyContin depottabletter skall behandlingen omedelbart upphöra.
Oxikodon skall inte användas vid idiopatiska eller psykopatologiska smärttillstånd.
Medicinen kan hämma hostreflexen.
Liksom alla opioider kan långvarig användning av OxyContin skapa beroende. Abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon är rekommendationen att nedtrappning av dosen sker gradvis för att undvika utsättningssymtom. Utsättningssymptom kan vara gäspning, mydriasis, lakrimation, rinorré, tremor, hyperhidros, ångest, oro, kramper och sömnlöshet.
Plötsligt avbrott i behandlingen kan inom 24 timmar ge upphov till följande abstinenssymptom: rastlöshet, tårflöde, rinnande näsa, svettning och orolig sömn. Dessa symptom kan förstärkas under de tre påföljande dagarna.
Som för alla opioider kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet under långvarig administrering och kräva högre doser för att upprätthålla den önskade analgetiska effekten.
Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av oxikodon kan förekomma, särskilt vid höga doser. En dosreduktion av oxikodon eller byte till en alternativ opioid kan behövas.
Missbruksprofilen för OxyContin är densamma som för andra starka opioidagonister. Liksom andra opioider kan oxikodon komma att missbrukas av personer med latent eller uppenbart beroende. Det är möjligt att utveckla psykologiskt beroende (missbruk) av opioida analgetika, innefattande oxikodon. OxyContin bör följaktligen undvikas på patienter med tidigare eller nuvarande alkohol-, drog- eller medicinmissbruk.
Tabletterna skall sväljas hela. Får ej delas, tuggas eller krossas. Delade, krossade eller tuggade tabletter leder till snabb frisättning av oxikodon, vilket kan förorsaka resorption av livshotande mängd (se avsnitt 4.9).
Missbruk av orala doseringsformer vid parenteral administration kan förväntas resultera i allvarliga biverkningar som kan vara livshotande (se avsnitt 4.9).
Samtidig användning av alkohol och OxyContin kan ge ökad risk för biverkningar av OxyContin; samtidig användning skall undvikas.
OxyContin rekommenderas inte för preoperativ användning eller postoperativt inom de första 12–24 timmarna. Beroende på typen av operation och dess omfattning, vilken anestesimetod som har valts, annan samtidig medicinering och den enskilda patientens tillstånd, beror den exakta tidpunkten för när den postoperativa behandlingen med OxyContin kan påbörjas på en noggrann risk/nytta-bedömning för varje enskild patient.
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Centraldämpande medel (t.ex. sedativa, hypnotika, fentiaziner, neuroleptika, anestetika, antidepressiva, muskelrelaxantia, antihistaminer, antiemetika) och andra opioider kan förstärka biverkningarna av oxikodon, särskilt andningsdepression.
Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos OxyContin depottabletter; samtidig användning skall undvikas.
Samtidig användning av oxikodon och antikolinergika (t.ex. tricycliska antidepressiva, neuroleptika, antihistaminer, antiemetika, antipsykotika, muskelavslappande medel, antiparkinsonläkemedel) kan förstärka de antikolinerga biverkningarna av oxikodon (som förstoppning, muntorrhet eller miktionsstörningar).
MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiska analgetika. De producerar CNS-excitation eller –depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt 4.4). OxyContin bör användas med särskild försiktighet av patienter som samtidigt får MAO-hämmare eller som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.4).
Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6.
Aktiviteterna av dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som administreras samtidigt, vilket kan leda till ändrade plasmakoncentrationer av oxikodon. Oxikodondoserna kan därför behöva justeras.
CYP3A4 hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Därför kan en minskning av oxikodondosen vara lämplig och retitrering nödvändig.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter fem dagars oral administrering av 200 mg itrakonazol, en potent CYP3A4 hämmare, en gång dagligen, ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 2,4 gånger högre, i intervallet 1,5 – 3,4.
Efter fyra dagars oral administrering av 200 mg vorikonazol, en CYP3A4 hämmare, två gånger dagligen (första dagen 2 x 400 mg), ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 3,6 gånger högre, i intervallet 2,7 – 5,6.
Efter fyra dagars oral administrering av 800 mg telitromycin, en CYP3A4 hämmare, en gång dagligen, ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,8 gånger högre, i intervallet 1,3 – 2,3.
Efter fem dagars administrering av 200 ml grapefruktjuice, en CYP3A4 hämmare, tre gånger dagligen, ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,7 gånger högre, i intervallet 1,1 – 2,1.
CYP3A4 inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för att uppnå smärtkontroll.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter femton dagars administrering med johannesört 300 mg, en CYP3A4 inducerare, tre gånger dagligen, minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 50% lägre, i intervallet 37-57%.
Efter sju dagars administrering med rifampicin 600 mg, en CYP3A4 inducerare, en gång dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 86% lägre.
Läkemedel som hämmar CYP2D6 aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearance av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig administrering med hämmare av CYP2D6 har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på oxikodons elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.
Kliniskt relevanta förändringar i International Normalized Ratio (INR) i båda riktningar har observerats hos individer om kumarinantikoagulantia ges samtidigt med OxyContin depottabletter.
.4.6Fertilitet, graviditet och amning
Användning av denna produkt skall i möjligaste mån undvikas till gravida eller ammande kvinnor.
Graviditet
Erfarenhet av behandling under graviditet är begränsad. Under graviditet bör oxikodon endast ges på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet.
Nyfödda barn till mödrar som har fått opioider under de senaste 3 till 4 veckorna före förlossning bör kontrolleras med avseende på andningsdepression. Långvarig användning av oxikodon under graviditet kan resultera i neonatalt opioidabstinenssyndrom.
Oxikodon passerar placenta. Djurstudier med oxikodon har inte visat några teratogena eller embryotoxiska effekter. OxyContin ska endast användas under graviditet om nyttan uppväger de möjliga riskerna för fostret/det nyfödda barnet.
Amning
Oxikodon passerar över i bröstmjölk och kan framkalla andningsdepression hos det nyfödda barnet. Koncentrationsförhållandet mellan mjölk och plasma var 3,4:1. OxyContin bör därför inte användas under amning.
.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Behandling med OxyContin depottabletter kan försämra reaktionsförmågan. Sedering är en vanlig biverkning. För opioider gäller allmänt att reaktionsförmågan försämras, i synnerhet i början av behandlingen och vid ökning av dosen och följaktligen också förmågan att köra och använda maskiner. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning och handhavande av maskiner.
.4.8Biverkningar
De vanligaste biverkningarna är obstipation och illamående som båda uppträder hos 25-30% av patienterna i samband med oral administration. Om illamående eller kräkningar blir besvärande kan OxyContin kombineras med antiemetika. Som med andra starka opioider kan förstoppning förekomma och bör behandlas på lämpligt sätt med laxermedel. Om de opioidrelaterade biverkningarna fortsätter bör de utredas med avseende på alternativa orsaker.
Med undantag för förstoppning tenderar biverkningarna från rena opioidagonister att minska vid fortsatt behandling. Den allvarligaste negativa reaktionen är liksom med andra opioider andningsdepression (se även avsnitt 4.9) och uppkommer vanligtvis hos äldre, svaga och opioidintoleranta patienter.
Toleransutveckling kan uppstå hos patienter behandlade med oxikodon men det har inte varit ett betydande problem i det kliniska prövningsprogrammet.
Följande frekvenser utgör grunden för bedömningen av biverkningar:
|
Mycket vanliga |
≥ 1/10 |
|
Vanliga |
≥ 1/100, <1/10 |
|
Mindre vanliga |
≥ 1/1 000, <1/100 |
|
Sällsynta Mycket sällsynta |
≥1/10 000, <1/1 000 <1/10 000 |
|
Ingen känd frekvens |
Kan inte beräknas från tillgängliga data |
Följande biverkningar kan förekomma:
Immunsystemet
Mindre vanliga: Överkänslighet.
Ingen känd frekvens: Anafylaktisk reaktion, anafylaktoid reaktion.
Metabolism och nutrition
Vanliga: Minskad aptit.
Mindre vanliga: Uttorkning.
Psykiska störningar
Vanliga: Ångest, förvirring, depression, sömnlöshet, nervositet, onormalt tänkande
Mindre vanliga: Agitation, påverkad labilitet, eufori, dysfori, hallucinationer, minskad libido, läkemedelsberoende (se avsnitt 4.4).
Ingen känd frekvens: Aggression.
Centrala och perifera nervsystemet
Mycket vanliga: Somnolens, yrsel, huvudvärk.
Vanliga: Tremor, letargi.
Mindre vanliga: Amnesi, konvulsion, hypertoni, hypestesi, ofrivilliga muskelkontraktioner, talstörningar, synkope, parestesier, dysgeusi.
Ingen känd frekvens: Hyperalgesi.
Ögon
Mindre vanliga: Synrubbningar, mios.
Öron och balansorgan
Mindre vanliga: Vertigo.
Hjärtat
Mindre vanliga: Palpitationer (i samband med abstinens).
Blodkärl
Mindre vanliga: Vasodilatation.
Sällsynta: Hypotension, ortostatisk hypotension.
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Vanliga: Dyspné, bronkialspasm.
Mindre vanliga: Andningsdepression.
Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Förstoppning, illamående, kräkning.
Vanliga: Buksmärtor, diarré, muntorrhet, dyspepsi.
Mindre vanliga: Dysfagi, flatulens, eruktation, ileus.
Ingen känd frekvens: Tandproblem.
Lever och gallvägar
Mindre vanliga: Förhöjda lever enzymer, ureteral spasm.
Ingen känd frekvens: Cholestasis, gallkolik.
Hud och subkutan vävnad
Mycket vanliga: Pruritus.
Vanliga: Utslag, hyperhidros.
Mindre vanliga: Torr hud.
Sällsynta: Urtikaria.
Njur- och urinvägsstörningar
Mindre vanliga: Urinretention.
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mindre vanliga: Erektil dysfunktion, hypogonadism.
Ingen känd frekvens: Amenorré.
Endokrina sjukdomar
Mindre vanliga: Ökad ADH-frisättning.
Allmänna symptom och symptom vid administreringsstället
Vanliga: Asteni, fatigue.
Mindre vanliga: Frossa, abstinenssyndrom, olustkänsla, ödem, perifert ödem, läkemedelstolerans, törst.
Ingen känd frekvens: Neonatalt abstinenssyndrom.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se
.4.9Överdosering
Symptom vid överdosering
Akut överdosering med oxikodon kan yttra sig i knappnålsstora pupiller, andningsdepression, dåsighet som utvecklas till dvala eller koma, slapphet i skelettmuskulaturen, bradykardi, hypotoni,lungödem och död kan inträffa i allvarliga fall.
Behandling av överdosering
Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia.
Det viktigaste är att se till att luftvägarna är öppna och att sätta in assisterad eller kontrollerad ventilation. Bibehåll och underlätta andning och cirkulation.
I allvarliga fall bör man överväga att ge 0,8 mg naloxon intravenöst. Upprepa med 2-3 minuters intervall vid behov eller genom infusion med 2 mg i 500 ml isotonisk saltlösning eller 5% glukos (0,004 mg/ml).
Infusionen bör fortgå i en takt som motsvarar tidigare bolusdos samt i enlighet med patientens svar. Eftersom naloxon har relativt kortvarig verkan måste patienten noga övervakas till dess spontanandningen har kommit igång på ett tillförlitligt sätt. Monitorering i ytterligare 24-48 timmar rekommenderas vid risk för återkommande symtom.
För mindre allvarliga fall av överdosering skall 0,2 mg naloxon ges intravenöst och vid behov följas upp med kompletterande injektioner med 0,1 mg varannan minut.
Naloxon bör inte ges om det inte föreligger kliniskt signifikant andnings- eller cirkulationsdepression till följd av oxikodonöverdosering.
Naloxon bör ges med försiktighet till personer som man vet eller misstänker är beroende av oxikodon. Plötslig eller fullständig reversering av opioideffekterna kan i sådana fall påskynda smärtan samt akut abstinenssyndrom.
Toxicitet
Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till cirka 60-100 mg peroralt. Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar toxiska effekter.
5Farmakologiska Egenskaper
.5.1Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga opiumalkaloider, ATC-kod: N02AA05
Oxikodon är ett opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Oxikodon är en ren opioidagonist utan någon antagonistverkan. Dess viktigaste verkan förefaller försiggå genom myopioidreceptorerna men affinitet för delta- eller kappaopioidreceptorer har också påvisats. Dess verkan påminner om morfin. Oralt oxikodon är ekvipotent med oralt morfin i förhållandet 1:2. Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Verkningsmekanismen innefattar CNS-opioidreceptorer för kroppsegna föreningar med opioidliknande aktivitet. Oxikodon utövar sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS.
Till oxikodons centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios, frisättning av antidiuretiskt hormon samt anxiolytisk, hostdämpande och sedativ verkan.
I jämförelse med kortverkande oxikodonprodukter ger OxyContin depottabletter långvarig smärtlindring utan att öka biverkningarna.
Den andningsdepressiva effekten av oxikodon beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen. Denna effekt kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med nedsatt ventilationsförmåga till följd av lungsjukdom eller påverkan av andra farmaka.
Efter encefalit kan oxikodons effekter vara förstärkta. Intoxikation med oxikodon kräver andningsunderstödjande behandling och tillförsel av antidot.
Bland psykiska symtom förekommer eufori, men också nedstämdhet liksom sömn-, koncentrations- och minnesstörningar.
Genom stimulering av dopaminreceptorer i “triggerzonen” i förlängda märgen kan illamående och kräkningar förekomma. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid oxikodonbehandling. Oxikodon ökar tonus i den glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen. Detta leder till obstipation genom förlångsammad passage av födan genom mag-tarmkanalen. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför oxikodon är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.
Oxikodon har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot oxikodoneffekterna.
Endokrina systemet
Opioider kan påverka hypotalamus-hypofys-binjurebark- eller gonadaxeln. Vissa förändringar som kan observeras omfattar en ökning av serumprolaktin samt en minskning av plasmakortisol och testosteron. Kliniska symtom kan uppkomma till följd av dessa hormonförändringar.
Magtarmkanalen
Opioider kan inducera spasm i Oddis sfinkter.
Övriga farmakologiska effekter
In vitro- och djurförsök visar att naturliga opioider som t.ex. morfin har olika inverkan på delar av immunsystemet. Den kliniska betydelsen av dessa resultat har inte kunnat påvisas. Det är inte känt huruvida oxikodon som är en halvsyntetisk opioid har en immunologisk effekt som påminner om morfin.
.5.2Farmakokinetiska egenskaper
Samband mellan dos och plasmakoncentration av oxikodon, samt mellan koncentration och vissa förväntade opioideffekter har visats.
Absorption
OxyContin depottabletter innehåller oxikodon, som frisätts långsamt, vilket ger en långsam absorption. Depottabletterna har en bifasisk absorption med halveringstider på 0,6 och 6,2 timmar. Maximal analgetisk effekt uppnås inom 3 timmar och effekten varar ca 12 timmar.
Upplösningen in vitro är oberoende av pH. Födointag har ingen eller ringa effekt på absorptionen av depottabletterna. Genomsnittliga uppskattningar av absolut
biotillgänglighet är ca 50%.
Distribution
Efter absorption distribueras den aktiva substansen till hela kroppen. Ca. 45% binds till plasmaprotein och distributionsvolymen vid steady-state är 2,6 l/kg.
Metabolism
Oxikodon metaboliseras i levern via CYP3A4 och CYP2D6 till noroxikodon, oxymorfon och noroxymorfon som därefter glukuronideras.Metaboliternas analgetiska verkan anses inte vara kliniskt betydelsefull.
Clearance är 0,8 l/min och halveringstiden för OxyContin depottabletter är ca. 4,5 timmar.
Elimination
I urinen utsöndras 45+ 21% som N-demetylerade metaboliter (bl.a. noroxikodon och noroxymorfon) och 11 + 6% av dosen som O-demetylerade metaboliter (bl.a. oxymorfon).
Särskilda patientpopulationer
Oxikodonets plasmakoncentrationer påverkas endast nominellt av ålder och är 15% högre hos äldre jämfört med yngre patienter.
Kvinnliga patienter har i genomsnitt upp till 25% högre oxikodonplasmakoncentrationer än män med kroppsvikten som utgångspunkt.
Patienter med lindrigt, måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion uppvisade en ökning av plasmakoncentrationer på 1,2-, 2,0- respektive 1,9-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion. AUC värden ökade i genomsnitt med 1,4-, 3,2- respektive 3,2-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion.Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med 1,1-, 1,8- respektive 1,8-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion.
Patienter med lindrigt, måttligt och allvarligt nedsatt njurfunktion uppvisar en ökning av plasmakoncentrationer på 1,1-, 1,4- respektive 1,7-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. AUC-värden ökade i genomsnitt med 1,5-, 1,7- respektive 2,3-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med endast 1,5-, 1,2- respektive 1,4-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion.
.5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter
Teratogenicitet
Oxikodon var inte teratogent ens vid maternella toxiska doser hos råtta och kanin. Oxikodon påverkade inte fertilitet eller reproduktion, eller hade någon negativ påverkan på långsiktig utveckling hos ungar (F1-generation) till råttor som behandlats med oxikodon under sen dräktighet och laktation. Vidare hade inte oxikodon några utvecklingseffekter på ungar till F1-generationens honor.
Karcinogenicitet
Långtidsstudier angående karcinogenicitet har inte genomförts.
Mutagenicitet
Liksom andra opioider var oxikodon genotoxisk i vissa in vitro analyser (t.ex. muslymfomtest). Ingen genotoxicitet observerades i bakteriellt mutagenicitetstest eller i mikrokärnanalys på mus in vivo vid doser upp till toxisk nivå.
6Farmaceutiska Uppgifter
.6.1Förteckning över hjälpämnen
Laktosmonohydrat
Magnesiumstearat
Ammoniometakrylatsampolymer
Povidon
Stearylalkohol
Talk
Triacetin
Sorbinsyra
Filmdragering, inkl. färgämnen
5 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, briljantblått (E133).
10 mg: Hypromellos, hydroxipropylcellulosa, titandioxid (E171), makrogol.
15 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, svart, röd och gul järnoxid (E172).
20 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, polysorbat 80, röd järnoxid (E172).
30 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, polysorbat 80,
svart, röd och gul järnoxid (E172).
40 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, polysorbat 80, gul järnoxid (E172).
60 mg: Hypromellos, titandioxid (E171), makrogol, polysorbat 80,
svart och röd järnoxid (E172).
80 mg: Hypromellos, hydroxipropylcellulosa, titandioxid (E171), makrogol,
indigokarmin (E132), gul järnoxid (E172).
.6.2Inkompatibiliteter
Ej relevant.
.6.3Hållbarhet
3 år.
.6.4Särskilda förvaringsanvisningar
5 mg, 60 mg
Förvaras vid högst 30C.
10 mg, 15 mg, 20 mg,30 mg, 40 mg, 80 mg
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
.6.5Förpackningstyp och innehåll
PVC/Aluminium tryckförpackning.
HD-polyetenburk med polypropen lock.
Polypropenburk med polyetenlock.
5 mg
14, 25, 28, 56, 98 eller 100 st (tryckförpackning)
100 eller 250 st (burk endast för dosdispensering med barnskyddat lock)
10 mg
14, 25, 28, 50, 56, 98 eller 100 st (tryckförpackning och burk med barnskyddat lock)
100 eller 250 st (burk endast för dosdispensering med barnskyddat lock)
20 mg
14, 25, 28, 50, 56, 98 eller 100 st (tryckförpackning och burk med barnskyddat lock)
100 st (burk endast för dosdispensering med barnskyddat lock)
15 mg, 30 mg
28, 56 eller 98 st (tryckförpackning)
40 mg, 80 mg
25, 28, 50, 56, 98 eller 100 st (tryckförpackning och burk med barnskyddat lock)
100 st (burk endast för dosdispensering med barnskyddat lock)
60 mg
14, 28, 56, 98 eller 112 st (tryckförpackning)
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
.6.6Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
7Innehavare av Godkännande för Försäljning
Mundipharma AB
Mölndalsvägen 30 B
412 63 Göteborg
8Nummer på Godkännande för försäljning
5 mg: 18349
10 mg: 13830
15 mg: 25241
20 mg: 13831
30 mg: 25242
40 mg: 13832
60 mg: 25869
80 mg: 15982
9Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande
5 mg: 2003-03-21 / 2013-03-21
10mg: 1998-12-29 / 2008-12-29
15 mg: 2013-09-13
20 mg: 1998-12-29 / 2008-12-29
30 mg: 2013-09-13
40 mg: 1998-12-29 / 2008-12-29
60 mg: 2013-09-23
80 mg: 2000-12-15 / 2010-12-15
10Datum för Översyn av Produktresumén
2016-01-12