Produktresumé

Petidin Meda 50 mg/ml injektionsvätska, lösning

1 ml injektionsvätska innehåller: Petidinhydroklorid 50 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektionsvätska, lösning.

Petidin Meda injektionsvätska har pH ca 5.

Svåra smärttillstånd.

Vuxna:

1–2 ml (50–100 mg petidinklorid) intramuskulärt. Subkutan injektion kan vålla lokal irritation. Vid svårare akuta smärttillstånd 1–2 ml i långsam (2 minuter) intravenös injektion, efter utspädning till 10 ml med Natriumklorid injektionsvätska 9 mg/ml.

Administrering och dosering skall individualiseras med hänsyn taget till smärtans natur och svårighetsgrad samt patientens allmäntillstånd.
Försiktighet skall iakttagas och dosen reduceras vid behandling av äldre patienter samt vid behandling av patienter med nedsatt lever- och njurfunktion.

Behandlingskontroll: Andningsdepression kan hävas med naloxon.

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne. Sekretstagnation, andningsdepression. Orostillstånd under alkohol- eller sömnmedels-

påverkan. Patienter som får MAO-B-hämmare eller patienter som avslutat behandling med MAO-B-hämmare för mindre än två veckor sedan (se avsnitt 4.5).

Vid bronkialastma, kronisk obstruktiv lungsjukdom, skallskador, tillstånd med förhöjt intrakraniellt tryck, hypotension vid hypovolemi . Dosreduktion rekommenderas hos äldre patienter samt vid nedsatt lever- och njurfunktion. Försiktighet vid epilepsi och vid supraventrikulär arytmi. Långtidsbehandling ökar risken för kramper, troligen pga ackumulering av den toxiska metaboliten norpetidin

Petidin är beroendeframkallande. Största försiktighet bör iakttas vid förskrivning.

Följande kombinationer med Petidin Meda bör undvikas:

Substanser som inducerar biotransformation via CYP 2B6, 2C19 och 3A4 ger minskad plasmakoncentration av petidin med risk för minskad smärtstillande effekt samt ökad plasmakoncentration av toxisk metabolit vilket ökar risken för biverkningar. Kombinationen bör undvikas.

Barbitursyraderivat

Morfinet och morfinderivatens andningsdeprimerande effekt förstärkes av barbiturater. Kombinationen bör därför undvikas.

MAO-B-hämmare (selegilin, rasagilin)

En allvarlig interaktion har rapporterats vid administrering av petidin till patient behandlad med bl.a. selegelin. Symtomen överensstämde delvis med den tidigare kända interaktionen mellan petidin och icke-selektiva MAO-hämmare (rigiditet, delirium, hypertermi, kramper). Kombinationen med rasagilin eller selegilin skall undvikas.

MAO-A-hämmare (moklobemid)

På basis av djurexperimentella observationer och kliniska erfarenheter med klassiska MAO-hämmare avrådes från samtidig användning av moklebemid och petidin p.g.a. risk för serotoninsyndrom (konfusion, feber, skakningar, ataxi, hyperreflexi, myoclonus, diarré).

Fenytoin

Fenytoin inducerar petidins metabolism vilket ger minskad plasmakoncentration av petidin med risk för minskad smärtstillande effekt samt ökad plasmakoncentration av toxisk metabolit vilket ökar risken för biverkningar. Kombinationen bör undvikas.

Karbamazepim

Karbamazepin inducerar petidins metabolism vilket ger minskad plasmakoncentration av petidin med risk för minskad smärtstillande effekt samt ökad plasmakoncentration av toxisk metabolit vilket ökar risken för biverkningar. Kombinationen bör undvikas.

Ritonavir

Efter 10 dagars administrering av ritonavir (500 mg x 2) induceras metabolismen av petidin, vars AUC minskar med nära 70%. Samtidigt ökar AUC för den toxiska metaboliten norpetidin med nära 50%. Petidin bör undvikas till patienter som behandlas med ritonavir.

Den kliniska betydelsen av följande kombination med Petidin Meda är ännu ej fastställd

Cimetidin

Cimetidin minskar petidins clearance med drygt 20% vilket ökar exponeringen för petidin. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.

Graviditet

Analgetika av morfintyp kan förorsaka neonatal andningsdepression. Under 2–3 timmar före väntad förlossning bör dessa preparat ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Vid långvarig behandling under graviditet bör risk för neonatal abstinens beaktas.

Amning

Petidin passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser vid enstaka administrering. Vid upprepad dosering till den ammande kvinnan kan petidin och metaboliten (norpetidin) medföraCNS-påverkan hos barnet. Amning vid upprepad dosering skall endast ske efter särskilt övervägande.

Vid behandling med Petidin Meda kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning.

Ca 20% av patienterna drabbas av illamående och kräkningar. De flesta biverkningarna är dosberoende.

Frekvensen för de biverkningar som förknippas med Petidin Meda presenteras nedan.

Biverkningsfrekvenserna indelas enligt följande: mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Hjärtat:

Mindre vanliga: Hypotension, takykardi.

Centrala och perifera nervsystemet:

Mindre vanliga: Yrsel, andningsdepression, dåsighet, svimningsanfall,

Ingen känd frekvens: kramper, muskelryckningar, tremor

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga: Illamående, kräkningar, muntorrhet

Mindre vanliga: Obstipation

Njurar och urinvägar:

Mindre vanliga: Urinretention

Hud och subkutan vävnad:

Mindre vanliga: Urtikaria, erytem.

Lever och gallvägar:

Mindre vanliga: Gallvägsspasm.

Psykiska störningar:

Mindre vanlig: Eufori

Gallvägsspasmen är lindrigare än av morfin. Tillvänjningsrisken och euforiserande effekt bör liksom för morfin beaktas. Äldre personer är känsligare för opioidernas psykotropiska effekt. Vid kraftigt nedsatt njur- eller leverfunktion eller vid upprepad dosering under längre tid ökar risken för CNS-toxiska biverkningar (kramper, muskelryckningar och tremor) på grund av ackumulering av den aktiva metaboliten norpetidin respektive minskad nedbrytning av petidin. Petidin kan i högre grad än andra opioider ge upphov till histaminfrisättning (hypotension, takykardi, erytem).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Toxicitet

Barn och åldringar är generellt känsligare för opioider. Toxiciteten potentieras av barbiturater, hypnotika och alkohol.

Letal dos för vuxna (utan tillvänjning) är omkring 1 g.

Symptom

Omtöckning. Yrsel, excitation, hallucinos, muskelryckningar, kramper. Mydriasis, muntorrhet. Urinretention, illamående. Dessutom CNS-depression med tilltagande sedering och andningsdepression, koma. Överdosering ger symtom påminnande om atropinförgiftning.

Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol. Naloxon 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt i.v. initialt, dosen kan ökas vid behov successivt tills andningsdepressionen är hävd. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Utebliven effekt av naloxon på andningsdepressionen talar mot förgiftning med morfin eller andra analgetika av morfintyp. Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Hos narkomaner kan naloxon framkalla abstinenssymtom. CNS-toxiska biverkningar som t ex kramper och muskelryckningar svarar ej på naloxon. Vid cirkulationssvikt vätska i.v., dobutamin och ev. noradrenalin (initialt 0,05 μg/kg/min, ökas vid behov med 0,05 μg/kg/min var 10:e min.), i svåra fall med ledning av hemodynamisk monitorering. Vid eventuella kramper diazepam. Symtomatisk terapi.

Farmakoterapeutisk grupp: Opioider.

ATC-kod: N02AB02

Petidin är ett morfinliknande analgetikum som i dos på omkring 100 mg har samma analgetiska effekt som 10 mg morfin. Vid denna dos framkallar petidin i stort samma slags bieffekter som morfin. Vissa skillnader föreligger dock. Efter parenteral tillförsel inträder effekten av petidin något snabbare, och den analgetiska durationen är sedan kortare än för morfin, ca 3 timmar. Dosintervallet blir härigenom kortare än för morfin.

Metaboliten norpetidin har inte analgetiska effekter, men är en potent CNS-stimulerare och är associerad till biverkningar.

Vidare är muntorrhet framträdande efter petidintillförsel vilket kan relateras till petidinets släktskap med atropin. De centralnervösa effekterna sätter in snabbare än för morfin.

Petidin synes orsaka obstipation och urinretention i mindre utsträckning än morfin. Vad gäller gallvägarna utövar petidin något mindre spasmökande verkan än morfin i ekvianalgetiska doser.

I likhet med morfin besitter petidin beroendeframkallande egenskaper. Tolerans utvecklas för petidin varför stigande doser kan krävas vid långvarig behandling.

Absorption: Petidin har variabel absorption efter intramuskulär injektion. Vid intramuskulär injektion erhålls effekt inom 10-15 minuter. Maximal analgetisk effekt erhålls efter 30-50 minuter.

Distribution: Proteinbindning ca 60-80 %.

Metabolism och Elimination: Petidin metaboliseras genom hydrolys eller demetylering till norpetidin följt av konjugering med glukuronsyra. Eliminationens halveringstid för petidin är ca 2–4 timmar. Metaboliten norpetidin har en längre halveringstid, ca 20 timmar, och upprepad dosering kan ge risk för ackumulering och toxicitet. Endast en liten mängd petidin utsöndras oförändrad via njurarna. Norpetidin metaboliseras via hydrolys eller utsöndras oförändrad via njurarna. Nedsatt lever- eller njurfunktion ökar risk för CNS-toxicitet

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Vatten för injektionsvätskor.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under 6.6.

5 år.

Färdigblandad lösning är hållbar högst 12 timmar.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Glasampuller 10x1 ml

Petidin Meda injektionsvätska får endast blandas med baslösningar av kolhydrat- och elektrolyt-karaktär.

MedaAB

Box 960

170 09 Solna

9011

Datum för det första godkännandet: 6 december 1974

Datum för den senaste förnyelsen: 1 januari 2008

2016-11-08