iMeds.se

Propranolol Accord

Information för alternativet: Propranolol Accord 40 Mg Filmdragerad Tablett, Propranolol Accord 10 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Läkemedelsverket 2014-11-29

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Propranolol Accord 10mg filmdragerade tabletter

Propranolol Accord 40mg filmdragerade tabletter



2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Propranolol Accord10 mg, filmdragerade tabletter.

En tablett innehåller 10 mg propranololhydroklorid.

Innehåller även 33,40 mg laktosmonohydrat.


Propranolol Accord 40 mg, filmdragerade tabletter.

En tablett innehåller 40 mg propranololhydroklorid.

Innehåller även 133,60 mg laktosmonohydrat.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett


10 mg:Vit till benvit rund, bikonvex, filmdragerad tablett märkt ”AI” på den ena sidan och en brytskåra på den andra sidan.

Tablettens diameter är 5,5 mm


40 mg: Vit till benvit rund, bikonvex, filmdragerad tablett märkt ”AL” på den ena sidan och en brytskåra på den andra sidan.

Tablettens diameter är 9,0 mm


Brytskåran är endast till för att dela tabletten för att underlätta nedsväljning och inte för att dela i lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


esofagusvaricer.


4.2 Dosering och administreringssätt


Vuxna:


Angina pectoris:

Startdosen är 40 mg två till tre gånger per dag som ökas med samma mängd med veckovisa intervall beroende på dossvar. Dosen kan ökas till 120–240 mg per dag.


Migrän:

Startdosen är 40 mg två till tre gånger per dag.Dosen kan ökas till 80–160 mg per dag.


Essentiell tremor:

Startdosen är 40 mg två till tre gånger per dag. När det gäller dessa indikationer bör dosen och dosintervallet avpassas individuellt till patientbehovet.


Hypertoni:

Initialt 40 mg två eller tre gånger per dag som ökas med 80 mg per dag medveckovisa intervall beroende på dossvar.Vanlig dos är 160–320 mg/dag. Med diuretika och/eller perifera kärldilaterare kan ytterligare sänkning av blodtrycket erhållas.


Arytmier:

Startdosen är 10 mg till 40 mg två eller tre gånger per dag.


Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati:

De flesta patienter svarar inom ett dosintervall på 10–40 mg tre eller fyra gånger per dag.


Efter myokardinfarkt:

Behandling ska påbörjas när myokardinfarkten har stabiliserats, med en initialdos på 40 mg två till tre gånger per dag under två eller tre dagar. För en förbättrad patientföljsamhet kan den totala dagliga dosen härefter ges som 80 mg två gånger per dag.


Tyreotoxikos:

De flesta patienter svarar inom ett dosintervall på 10–40 mg tre eller fyra gånger per dag.


Hypertyreos: Dosen justeras efter det kliniska svaret.


Feokromocytom (endast i samband med ett alfa-receptor-blockerande läkemedel): Pre-operativt: 60 mg dagligen i tre dagar rekommenderas. Inoperabla maligna fall: 30 mg dagligen.


Portal Hypertension: Dosen skall titreras så att den ger en 25%-ig reduktion av hjärtfrekvensen i vila. Startdosen är 40 mg två gånger dagligen, som eventuellt kan ökas till 80 mg två gånger dagligen beroende på hjärtfrekvenssvar. Vid behov kan dosen ökas stegvis till högst 160 mg två gånger dagligen.


Pediatrisk population

Arytmier:

Doseringen bör avpassas till patientens hjärtstatus och de omständigheter som gör behandling nödvändig. Dosen bör avpassas individuellt och följande är endast en vägledning: Barn och ungdomar: 0,25–0,5 mg/kg 3–4 gånger dagligen, justerat efter det kliniska svaret.


Äldre:

Underlag som avser förhållandet mellan blodnivå och ålder är motsägande. Den optimala dosen bör avpassas individuellt efter det kliniska svaret.


Nedsatt leverfunktion:

Biotillgängligheten för propranolol kan öka hos patienter med nedsatt leverfunktion och dosjustering kan därmed behövas. Hos patienter med svår leversjukdom (t.ex. cirrhos) rekommenderas en låg startdos (under 20 mg tre gånger per dag) med noga övervakning av behandlingssvaret (som t.ex. effekt på hjärtfrekvensen).


Nedsatt njurfunktion:

Koncentrationerna av propranolol kan öka hos patienter med betydande nedsatt njurfunktion och hemodialys. Försiktighet ska iakttas när behandlingen påbörjas och vid val av initial dos.


Liksom med andra medel för blockering av beta-adrenoceptorer ska behandlingen inte avslutas abrupt. Behandlingen ska utsättas gradvis under en period om 7 till 14 dagar. Antingen kan den motsvarande dosen av en annan blockerare av beta-adrenoceptorer ersättas eller så ska utsättandet av propranolol vara gradvis. Patienterna bör övervakas under utsättandet, särskilt patienter med ischemisk hjärtsjukdom. En risken/nyttan med att avbryta betablockad ska bedömas för varje patient.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighetsmått


Hos patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom kan icke-selektiva betablockerare som propranolol förvärra det obstruktiva tillståndet. Använd därför inte propranolol vid detta tillstånd. (Se avsnitt 4.3).


* Bronkospasm kan oftast behandlas med beta2-agonist-bronkdilaterare som salbutamol. Stora doser beta-bronkdilaterare kan krävas för att motverka den betablockad som orsakats av propranolol och dosen ska titreras med hänsyn till svaret. Både intravenös administrering och inhalation bör övervägas. Intravenös aminofyllin och/eller ipratropium (som inhalationsbehandling) kan också övervägas. Glukagon (1–2 mg intravenöst) har också rapporterats ha en bronkdilaterande effekt hos patienter med astma. Syre eller ventilation kan krävas i svåra fall.


Propanolol ska inte användas tillsammans med kalciumkanalblockerare med negativa inotropiska effekter (t.ex. verapimil, diltiazem), då det kan förstärka dessa effekter, särskilt hos patienter med nedsatt kammarfunktion och/eller onormalSA- eller AV-överledning. Detta kan leda till allvarlig hypotoni, bradykardi och hjärtsvikt. Varken betablockeraren eller kalciumkanalblockeraren ska ges intravenöst inom 48 timmar efter utsättning av det andra läkemedlet.


Gravt nedsatt lever- eller njurfunktion. Då halveringstiden kan vara förlängd vid gravt nedsatt lever- och njurfunktion ska försiktighet iakttas när behandlingen påbörjas och vid val av initial dos.


AV-block grad I: Försiktighet måste iakttas om propranolol ges till patienter med hjärtblock av första graden.


Icke-kompenserad leversjukdom: Propranolol ska emellertid användas med försiktighet till patienter med bradyarytmier.


Propranolol kan maskera tecken på tyretoxikos.


Propranolol kan maskera tecken på hypoglykemi (särskilt takykardi).


Försiktighet måste iakttagas hos diabetiker med samtidig hypoglykemisk behandling. Propranolol kan förlänga det hypoglykemiska svaret på insulin.Propranolol kan hos dessa patienter ge upphov till förlängda hypoglykemiska episoder. Propranolol kan i enstaka fall ge hypoglykemi även hos icke-diabetiker, t ex nyfödda, spädbarn, barn, äldre, patienter i hemodialys, patienter med kronisk leversjukdom, patienter som tagit en överdos samt vid långvarig fasta. Allvarlig hypoglykemi i samband med propranolol har i sällsynta fall lett till krampanfall och/eller koma hos enstaka patienter.En farmakologisk verkan av propranolol är att minska hjärtfrekvensen. I de fall då symptom kan tillskrivas långsam hjärtfrekvens kan dosen reduceras.


Var särskilt försiktig med patienter med låg kardiell reserv. Läkemedel som blockerar beta-adrenoceptorer ska undvikas vid overt hjärtsvikt, men de kan användas för patienter vars symtom på svikt har kontrollerats.


Propranolol kan förstärka en anafylaktisk reaktion. Läkemedel för blockering av beta-adrenoceptorer kan orsaka en allvarligare reaktion till en mängd allergener när de ges till patienter som tidigare haft anafylaktiska reaktioner till sådana allergener. Sådana patienter kommer eventuellt inte att svara på de normala adrenalindoser som används för att behandla allergiska reaktioner. Särskild försiktighet krävs när läkemedel för blockering av beta-adrenoceptorer används hos patienter med tidigare anafylaxi.


Hos patienter med portahypertension kommer leverfunktionen att försämras och kan leda till hepatisk encefalopati. Vissa rapporter antyder att behandling med propranolol kan öka risken för hepatisk encefalopati.


Även om läkemedel för blockering av beta-adrenoceptorer kontraindiceras för allvarliga perifera cirkulatoriska störningar kan de också förvärra mindre allvarliga former. Därför bör propranolol användas med stor försiktighet vid tillstånd som Raynauds sjukdom/fenomen eller claudicatio intermittens


Isolerade rapporter av myastenia gravis-liknande syndrom eller exacerbation av myastenia gravis har rapporterats hos patientadministrerad propranolol.


Läkemedel för blockering av beta-adrenoceptorer ska inte användas för obehandlat feokromocytom (se avsnitt 4.3), däremot kan en alfablockerare ges samtidigt åt patienter med feokromocytom.


Kirurgi:När beslut fattats att avbryta beta-blockering vid föreberedelse för operation ska terapin utsättas i minst 48 timmar. En fortsättning av betablockaden minskar risken för arrytmier under induktion och intubation, men risken för hypotoni kan också öka. Vid fortsatt behandling måste försiktighet iakttas vid användning av vissa anestetika. Patienten kan skyddas mot vagala reaktioner genom intravenös administrering av atropin.

Laktos:

Tabletterna innehåller laktos. Patienter med sällsynta ärftliga problem med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption, bör inte använda detta läkemedel.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Kombination som inte rekommenderas


Beta-agonist-bronkdilaterare:

Icke-kardioselektiva betablockerare försämrar de bronkdilaterande effekterna av beta-agonist-bronkdilaterare, propranolol kontraindiceras för patienter med astma (se avsnitt 4.3).


Kalciumkanalblockerare (verapamil, diltiazem eller bepridil):

Kalciumkanalblockerare och betablockerare har additiva effekter på AV-överledning och sinusknutans funktion och kan orsaka bradykardi och hypotoni. Kombination med propranolol bör undvikas, särskilt hos patienter med hjärtdekompensation (se avsnitt 4.4).


Fingolimod:

Förstärkning av bradykardieffekter med eventuellt dödlig utgång. Behandling med Fingolimod ska inte initieras hos patienter som får betablockerare. Vid kombination rekommenderas lämplig övervakning av behandlingsstart, åtminstone över natten.


Barbiturater:

Betablockerarnas plasmanivåer och effekter reduceras av barbiturater. Barbiturater är potenta inducerare av leverenzymer som kan öka metaboliseringen av propranolol.

Propafenon:

Plasmakoncentrationerna av propranolol kan stiga med upp till 100% av propafenon. Detta sammanhänger sannolikt med att propranolol delvis metaboliseras av samma enzym som propafenon (CYP2D6). Denna kombination är inte heller tillrådlig då propafenon har negativa inotropa effekter.


Warfarin:

Propranolol kan orsaka en sänkning av clearance och en ökning av koncentrationerna av warfarin i plasma.


MAO-hämmare:

Samtidig användning av MAO-hämmare (utom MAO-B-hämmare) med antihypertensiva medelkan minska den antihypertensiva efffekten och leda till hypertensiva reaktioner.


Glykosider:

Digitalisglykosider i kombination med betablockerare kan öka den atrio-ventrikulära överledningstiden.


Kombination som ska användas med försiktighet, dosjustering kan vara nödvändig.

Amiodaron:

Ett par fallrapporter talar för att patienter behandlade med amiodaron kan få uttalad sinusbradykardi när de samtidigt behandlas med propranolol. Amiodaron har en extremt lång halveringstid (ca 50 dagar), vilket innebär att interaktioner kan inträffa lång tidefter utsättning av preparatet.


Klass I-antiarytmika (disopyramid, quinidin):

Klass I-antiarytmika och ß-receptorblockerande medel har additivanegativt inotropa effekter vilket kan resultera i allvarliga hemodynamiska biverkningarhos patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion. Kinidin verkar öka plasmakoncentrationerna av propranolol genom att hämma CYP2D6 och därmed minska dess clearance. Propranololdosen ska därför minskas innan behandling med kinidin.


Icke steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (NSAID):

Antiflogistika av NSAID-typmotverkar den antihypertensiva effekten av betablockerande medel. Det är främst indometacin som har studerats. I en studie avseende diklofenak har ingen sådan interaktion kunnat påvisas. Uppgifter för COX-2-hämmare saknas.


Cimetidin:

Cimetidin ökar halten av propranolol i plasma, sannolikt genom att hämma dess första passage-metabolism. Risk för bl a bradykardi vid oförändrad oral dosering.


Alkohol:

Samtidig användning med alkohol kan leda till ökade plasmakoncentrationer av propranolol.


Anestetika:

Samtidig användning av beta-adrenerga antagonister och anestetika kan försvaga reflextakykardi och öka risken för hypotoni (se avsnitt 4.4). Undvik som regel en plötslig utsättning av behandling med betablockerare. Narkosläkaren ska därför informeras om att patienten behandlas med beta-adrenerga antagonister. Anestetiska medel som orsakar myokarddepression ska helst undvikas.


Epinefrin (adrenalin):

Ett antal rapporter finns om uttalad hypertension och bradykardi hos patienterbehandlade med propranolol och epinefrin. Dessa kliniska observationer har bekräftats i studier på friska försökspersoner. Det har även föreslagits att epinefrin kan utlösa dessa reaktioner vid intravasal administrering.


Fluvoxamin:

Fluvoxamine hämmar oxidativ metabolism och kan öka plasmakoncentrationen av propranolol. Det kan leda till uttalad bradykardi.


Centralverkande antihypertensiva medel (klonidin, moxonidin, metyldopa):

Samtidig användning av centralverkande antihypertensiva medel kan förvärra hjärtsvikt genom en sänkning i den centrala sympatikustonusen (sänkning av hjärtfrekvens och hjärtminutvolym, vasodilatation). Ett plötsligt utsättande, särskilt om det sker innan avbrott av behandling med betablockerare, kan öka risken för ”rebound-hypertoni”.


Om de två läkemedlen ges samtidigt ska betablockeraren utsättas flera dagar innan klonidinet utsätts. Om klonidinbehandlingen ersätts med betablockerarbehandling, ska behandlingen inte påbörjas förrän flera dagar efter att administrering av klonidin har upphört.


Rifampicin:

Metabolismen av propranolol kan ökas av rifampicin, en potent inducerare av leverenzym.


Alfablockerare:

Samtidig användning av alfablockerare ökar risken för hypotoni, särskilt ortostatisk hypotoni och takykardi och palpitationer.


Dihydropyridin kalciumkanalblockerare, t.ex. nifedipin:

Samtidig användning kan öka risken för hypotoni och leda till hjärtsvikt hos patienter med latent hjärtinsufficiens.


Klorpromazin:

Samtidig användning av klorpromazin med propranolol kan leda till ökade plasmakoncentrationer av bägge läkemedel och därmed förstärkadess effekter på puls och blodtryck samt förstärka de antipsykotiska effekterna av klorpramazin och de antihypertensiva effekterna av propranolol.


Lidokain:

Under infusion av lidokain kan plasmahalterna av lidokain stiga ca 30% om propranolol tillföres. Patienter som redan står på propranolol tenderar att få högre lidokainhalter än kontroller. Kombinationen ska undvikas.

Medel mot migrän:

Vid samtidig behandling med propranolol hämmas första passage-metabolismen av rizatriptan vars AUC ökade med 70–80 %. En dos av 5 mg rizatriptan rekommenderas vid kombinationsbehandling. Ergotamin med propranolol har lett till rapporter om vasospastiska reaktioner hos vissa patienter.


Teofyllin:

Propranolol minskar metabola clearance av teofyllin med ungefär 30 % vid endosering på 120 mg/dag och med 50 % vid doser på 720 mg/dag.


Insulin och perorala antidiabetika:

Samtidig användning kan maskera tecken på hypoglykemi (palpitationer, takykardi). Propranolol kan förlänga det hypoglykemiska svaret på insulin.


Tobak:

Tobaksrökning kan minska betablockerarnas positiva effekter på hjärtfrekvens och blodtryck.


Laboratorieundersökningar:

Interferens med laboratorieanalyser – det har rapporterats att propranolol stör uppskattningen av bilirubin i serum med diazo-metoden och vid bestämning av katekolaminer med metoder där fluorescens används.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns otillräckligt med data från användningen av propranolol hos gravida kvinnor för att kunna bedöma eventuell skadlighet. Hittills finns inga belägg för en ökad risk för missbildningar hos människa. Djurstudier har ej visat några tecken på skadliga effekter på reproduktionen. Baserat på den farmakodynamiska verkningsmekanismen ska en möjlig induktion av biverkningar hos fostret och det nyfödda barnet beaktas när propranolol används under graviditetens senare del (särsilt bradykardi, hypoglykemi och hypotoni). Generellt sett minskar betablockerare blodflödet till placenta, vilket kan leda till intrauterin fosterdöd, spontan abort och prematura förlossningar. Under den postnatala perioden finns ökad risk för hjärt- och lungkomplikationer hos barnet. Propranolol får endast tas under graviditet vid uttalade indikationer.


Amning

De flesta läkemedel som blockerar beta-adrenoceptorer, särskilt lipofila föreningar, övergår i bröstmjölk men i varierande utsträckning. Amning bör undvikas vid administrering av dessa föreningar.


Fertilitet

Inga tillgängliga data över effekt på fertilitet hos människa.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Regelbundna medicinska kontroller krävs under behandlingen med detta läkemedel. Då individer reagerar på olika sätt kan reaktionsförmågan påverkas i sådan grad att förmågan att köra bil, hantera maskiner eller arbeta utan säkert fotfäste försämras. Denna effekt är större vid behandlingsstarten när dosen ökar, efter byte av behandling och i samband med användning av alkohol.Vid bilkörning eller användning av maskiner bör man ta hänsyn till att yrsel och trötthet kan uppträda.


4.8 Biverkningar


Biverkningarna är mestadels relaterade till den farmakologiska effekten. Vanligast förekommande är trötthet, inklusive muskelsvaghet, som rapporterats i mellan 3–5%.


Biverkningar som är relaterade till propranolol redovisas nedan enligt organklass och frekvens. Frekvenserna är definierade som:
Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1 000, ≤1/100), sällsynta

(>1/10 000, ≤1/1 000) eller mycket sällsynta (≤1/10 000). Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Följande biverkningar, redovisade efter organklass, har rapporterats:


Blodet och lymfsystemet


Sällsynta: trombocytopeni.


Ingen känd frekvens: agranulocytos.


Immunsystemet


Sällsynta: angioödem.


Endokrina systemet


Ingen känd frekvens: maskerande tecken på tyretoxikos.


Metabolism och nutrition


Mycket sällsynta: hypoglykemi hos nyfödda, spädbarn,barn, äldre, patienter i hemodialys,patienter med samtidig annan antidiabetisk behandling, patienter som fastar långvarigt och patienter med kronisk leversjukdom. Förändringar i lipid metabolism (förändringar i koncentrationer av triglycerider och kolesterol i blodet). Allvarlig hypoglykemi har i sällsynta fall givit krampanfall och/eller koma.


Psykiska störningar


Vanliga: Sömnstörningar, mardrömmar.


Sällsynta: Hallucinationer, psykoser, humörsvängningar.


Ingen känd frekvens: depression.


Centrala och perifera nervsystemet


Sällsynta: förvirring, minnesförlust, yrsel, parestesi.


Mycket sällsynta: Isolerade rapporter av myastenia gravis-liknande syndrom eller exacerbation av myastenia gravis har rapporterats.


Ingen känd frekvens: huvudvärk, krampanfall kopplat till hypoglykemi.


Ögon


Sällsynta: synstörningar, torra ögon.


Ingen känd frekvens: konjunktivit.


Hjärtat


Vanliga: bradykardi.


Sällsynta: Försämring av hjärtsvikt, precipitation av hjärtblock, postural hypotension som kan associeras med synkope.


Ingen känd frekvens: förvärrade kärlkrampsanfall


Blodkärl


Vanliga: kalla extremiteter, Raynauds fenomen


Sällsynta: exacerbation av claudicatiointermittens.


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum


Vanliga: andfåddhet.

Sällsynta: bronkospasmer kan inträffa hos patienter med bronkialastma eller astma i anamnesen, ibland med dödlig utgång.

Ingen känd frekvens: dyspné.


Magtarmkanalen


Mindre vanliga: diarré, illamående, kräkningar


Ingen känd frekvens: förstoppning, muntorrhet


Hud och subkutan vävnad


Sällsynta: alopeci, purpura, psoriasisliknande hudutslag eller förvärrande av psoriasis, utslag.


Mycket sällsynta: Enstaka fall av hyperhidros har rapporterats.


Muskulo-skeletala systemet och bindväv


Ingen känd frekvens: artralgi


Njurar och urinvägar


Ingen känd frekvens: minskat blodflöde till njurar och GFR


Reproduktionsorgan och bröstkörtel


Ingen känd frekvens: impotens.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället


Vanliga: trötthet och/eller matthet (ofta övergående)

Undersökningar:


Mycket sällsynta: En ökad halt av antinukleära antikroppar(ANA) har setts, men denkliniska relevansen av detta är oklar.


Om en klinisk bedömning indikerar att en patients välmående påverkas negativt av någon av ovanstående reaktioner ska ett utsättande av läkemedlet övervägas. Ett avbrott av behandling med betablockerare bör ske gradvis (se avsnitt 4.4). I de sällsynta fall där intolerans utvecklas som bradykardi och hypotoni ska läkemedlet sättas ut och, vid behov, behandling för överdosering sättas in (se avsnitt 4.9).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se



4.9 Överdosering


Toxicitet:

Individuella svar varierar i hög grad, ingestion på omkring 2 g av vuxen har lett till dödsfall, och ingestion av mer än 40 mg orsakade allvarliga problem hos.

Symtom:

Hjärta– bradykardi, hypotoni, lungödem, synkope och kardiogen chock kan utvecklas. Avvikelser i konduktionssystemet exempelvis AV-block grad I eller II kan uppstå. I sällsynta fall kan arrytmier inträffa. Sannolikheten för att utveckla kardiovaskulära komplikationerär större om andra kardioaktiva läkemedel, särskilt kalciumkanalblockerare, digoxin, cykliska antidepressiva medel eller neuroleptika också har intagits.Äldre patienter och de med underliggande ischemisk hjärtsjukdom löper risk att utveckla allvarlig kardiovaskulär kompromiss.


CNS – dåsighet, förvirring, krampanfall, hallucinationer, utvidgade pupiller och i allvarliga fall kan koma inträffa. Neurologiska tecken som koma eller frånvarande pupillreaktivitet är otillförlitliga prognosindikatorer under återupplivande.


Andra symptom– bronkospasm, kräkning och ibland kan CNS-medierad andningsdepression inträffa. Begreppet kardioselektivitet är mycket mindre tillämpbart i överdossituationer och systemiska effekter av betablockad omfattar bronkospasm och cyanos. Patienter med befintlig luftvägssjukdom. Hypoglykemi och hypokalcemi är sällsynt och iband kan generaliserade spasmer också förekomma.


Behandling:

Vid överdosering eller extrema hjärtfrekvens- eller blodtrycksfall måste behandlingen med propranolol stoppas. Utöver primära avgiftningsåtgärder måste vitala parametrar övervakas och åtgärdas under intensiv vård. Vid hjärtstopp kan återupplivningsåtgärder under flera timmar vara befogat.


Detta bör omfatta allmänna symtomatiska och stödjande åtgärder som bl.a. fria luftvägarna och övervakning av vitala tecken tills stabilitet uppnåtts. Överväg användning av kol (50 g för vuxna, 1 g/kg för barn) om en vuxen visar symtom inom 1 timma efter intag av mer än en teraupeutisk dos, för barn gäller alla doser. Atropin bör ges före ventrikeltömning vid behov eftersom risk för vagal stimulering föreligger. Överväg alternativt ventrikeltömning för vuxna inom 1 timma efter potentiallt livshotande dos.


Kraftig bradykardi kan svara på stora doser atropin (vuxna 3 mg intravenöst och barn 0,04 mg/kg) och/eller en pacemaker.


Vid allvarlig hypotoni, hjärtsvikt eller kardiogen chock hos vuxna bör 5–10 mg glukogen ges som bolus intravenöst (barn 50– 150 μg/kg) under 10 minuter för att minska sannolikheten för kräkning, följt av en infusion på 1–5 mg/timma (50 μg/kg/timma), titrerat till kliniskt svar. Om glukagon inte finns tillgängligt eller om uttalad bradykardi och allvarlig hyptoni föreligger som inte förbättras av glukogen kan den betablockerande effekten motverkas av långsam, intravenös administrering av isoprenalinhydroklorid, dopamin eller noradrenalin.

Vid allvarlig hypotoni kan ytterligare inotropiskt stöd vara nödvändigt med en beta-agonist t.ex. dobutamin 2,5–40 μg/kg/min (vuxna och barn). Det är sannolikt att dessa doser inte skulle räcka för att upphäva de kardiella effekterna av betablockaden vid en stor överdos. Dobutamindosen bör därför ökas vid behov för att uppnå önskat svar enligt patientens kliniska tillstånd.


Inhalationsbehandling med salbutamol 2,5–5 mg bör ges för bronkospasm.

Intravenös aminofyllin kan hjälpa i svårbehandlade fall (5 mg/kg under 30 minuter följt av en infusion med 0,5–1 mg/kg/timma). Ge inte den initial dosen 5 mg/kg om patienten tar teofyllin eller aminofyllin peroralt.

Hjärt-pacing kan också vara effektiv för att öka hjärtfrekvensen men korrigerar inte alltid hypotoni som är sekundär till myokarddepression.


Vid generaliserade spasmer kan en långsam, intravenös dos av diazepam (0,1–0,3 mg/kg kroppsvikt) användas.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp:Betablockerande medel, icke-selektiva (betablockerare) ATC-kod:C07AA05


Substansen saknar β-1-receptorselektivitet (kardioselektivitet) och sympatomimetisk aktivitet (ISA).Propranolol är en starkt lipofil substans och har en membranstabiliserande effekt.


Dessa egenskaper är viktiga i samband med förekomsten av biverkningar och/eller överdosering.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Propranolol absorberas fullständigt efter peroral tillförsel.Maximal plasmakoncentration uppnås mellan 1 och 2 timmar efter peroral administrering hos fastande patienter.Upp till circa 90 % av oral dos elimineras via levern. Första-passage-effekten leder till låg och variabel biologisk tillgänglighet och den interindividuella variationen i plasmakoncentrationer är stor. Halveringstiden är 3 till 6 timmar. Propranolol tillhör de lipofila betablockerarna. Det distribueras snabbt i hela kroppen med höga koncentrationer i lungorna, levern, njurarna, hjärnan och hjärtat.Propanololets aktiva 4-OH-metabolit bildas i levern.80–95 % av propranolol binds till serumproteiner, särskilt den variabla proteinkomponenten:alfa1-syreglykoprotein


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Icke-kliniska data påvisar inte någon speciell risk för människor baserat på konventionella studier av farmakologisk säkerhet, upprepad dostoxicitet, lokal tolerans, genotoxicitet, karcinogen potential och toxicitet för reproduktionen.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


majsstärkelse

laktosmonohydrat

mikrokristallin cellulosa (E460)

magnesiumstearat


Tablettdragering:

hypromellos (E464)

mikrokristallin cellulosa (E460)

acetylerade monoglycerider och diglycerider titandioxid (E171)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant


6.3 Hållbarhet


3 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Blisterförpackning PVC/ PVDC/Aluminiumfolie med 25, 28, 30, 50, 56, 60, 100 och 250 filmdragerade tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering­


Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Accord Healthcare Limited

Sage House, 319 Pinner Road

North Harrow, Middlesex HA1 4HF,

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


10 mg: 48093

40 mg: 48094


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2012-12-14


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2014-11-29