Produktresumé

Pulmocis 2 mg beredningssats för radioaktivt läkemedel

En injektionsflaska innehåller humant albumin som makroaggregat 2 mg.

Antal partiklar 2-4 x 10⁶ per injektionsflaska.

Ingen partikel är större än 150 µm. Inte fler än 10 partiklar är större än 100 µm.

Beredningssatsen innehåller alla icke radioaktiva komponenter som krävs för rekonstituering av makroaggregerat teknetium(^99mTc)albumin. Radioisotopen ingår inte i beredningssatsen.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Beredningssats för radioaktivt läkemedel.

Endast avsett för diagnostik.

Pulmonär perfusionsscintigrafi.

Makroaggregerat ^99mTc-albumin kan användas som sekundär indikation vid venscintigrafi.

Rekommenderad aktivitet för intravenös tillförsel till vuxna som väger 70 kg är 37 - 185 MBq. Antalet partiklar per tillförd dos måste ligga mellan 60 x 10³– 700 x 10³. Undersökningen kan inledas omedelbart efter injicering.

Den aktivitet som ges till barn skall vara en fraktion av den aktivitet som ges till vuxen och beräknas enligt följande formel:

Barndos (MBq) =

Även om kroppsvikten är den faktor som för det mesta används till att anpassa den tillförda aktiviteten, kan det i ett begränsat antal fall vara lämpligare att anpassa dosen efter kroppsytan.

Barndos (MBq) =

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något.

Risken för överkänslighet, inklusive allvarliga, livshotande,fatala anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner skall alltid beaktas. Avancerad utrustning för livsuppehållande åtgärder ska alltid finnas lätt tillgänglig.

För varje patient måste strålningsexponeringen vägas mot den förväntade kliniska nyttan. Den tillförda aktiviteten skall vara sådan att stråldosen blir är så låg som möjligt med hänsyn till vad som behövs för att uppnå avsett diagnostiskt resultat.

Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering av ^99mTc-albuminmakroaggregat (MAA) till patienter med signifikant höger-vänstershunt. För att minimera risken för mikroemboli i den cerebrala och den renala cirkulationen bör ^99mTc-MAA tillföras genom långsam intravenös injicering och antalet partiklar bör minskas med upp till 50 %. Sådana försiktighetsåtgärder rekommenderas även för patienter med respirationsinsufficiens som komplicerar pulmonär hypertension.

Radiofarmaka skall endast tas emot, användas och administreras av behörig personal i därför avsedda kliniska miljöer. För mottagande, förvaring, användning, frakt och avfallshantering hänvisas till regler och/eller tillämpliga föreskrifter från lokala myndigheter. Radiofarmaka skall av användaren beredas på ett sätt som uppfyller kraven på såväl strålskydd som farmaceutisk kvalitet. Lämpliga försiktighetsåtgärder för sterilitet skall beaktas.

Innehållet i injektionsflaskan är endast avsett att användas vid beredning av teknetium (^99mTc) humant albuminmakroaggregat för injicering och skall inte administreras direkt till patienten utan att först ha genomgått beredningsförfarandet.

Standardåtgärder för att förhindra att infektioner överförs från läkemedel som är tillverkade av humant blod eller plasma inkluderar urval av givare, test av individuella donationer och plasmapooler för specifika infektionsmarkörer samt att effektiva tillverkningssteg för inaktivering/eliminering av virus är en del av tillverkningsprocessen. Trots detta kan risken för överföring av infektiösa agens inte helt uteslutas när läkemedel som tillverkats av humant blod eller plasma ges. Detta gäller även nya, hittills okända virus samt andra patogener.

Det finns inga rapporter om virusöverföringar med albumin som tillverkats enligt europeiska farmakopéns specifikationer och enligt etablerade processer.

Det rekommenderas bestämt att varje gång Pulmocis ges till en patient skall produktnamn och satsnummer noteras för att upprätthålla en koppling mellan patienten och produktens satsnummer.

Omedelbart före injicering skall sprutan snurras försiktigt så att injektionsvätskan homogeniseras. Blod får inte dras in i sprutan eftersom det kan medföra att små klumpar bildas.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, dvs. är nästintill ”natriumfritt”.

Olika läkemedel kan orsaka förändringar av den biologiska distributionen av ^99mTc-MAA.

Fertila kvinnor

När det är nödvändigt att ge radioaktiva läkemedel till kvinnor i fertil ålder skall man alltid fråga kvinnan om hon är gravid. Varje kvinna med en utebliven menstruation bör anses vara gravid tills motsatsen är bevisad. Vid osäkerhet är det viktigt att strålningsexponeringenbegränsas till minsta möjliga som ger önskad klinisk information. Alternativa tekniker som inte medför joniserande strålning bör alltid övervägas.

Graviditet

Tillförsel av radionuklider till gravida kvinnor medför också stråldoser till fostret. Bara absolut nödvändiga undersökningar bör utföras under graviditet när den sannolika nyttan överstiger risken som modern och fostret utsätts för.

Amning

Innan man tillför ett radioaktivt läkemedel till en ammande moder måste man överväga om det är rimligt att uppskjuta undersökningen tills modern har slutat amma, liksom om det ämne som valts är det lämpligaste med hänsyn till utsöndringen av radioaktivitet i bröstmjölk. Om tillförsel anses nödvändig skall amningen avbrytas under 12 timmar och den urmjölkade bröstmjölken kasseras.Amningen kan återupptas när aktivitetsnivån i mjölken inte leder till större stråldos för barnet än 1 mSv.

Inga studier avseende effekter på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har utförts.

För säkerhet med avseende på överförbara agens, se avsnitt 4.4.

Frekvensen av biverkningar definieras enligt följande:

Mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, 1/10), mindre vanliga (1/1 000, 1/100), sällsynta (1/10 000, 1/1 000), mycket sällsynta (1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: överkänslighetsreaktioner med bröstsmärta stelhet och kollaps, inklusive livshotande anafylaxi, och överkänslighet vid administreringsstället.

Exponering för joniserande strålning innebär risk för cancerinduktion och utveckling av ärftliga defekter. För diagnostiska nuklearmedicinska undersökningar tyder de aktuella erfarenheterna på att dessa negativa effekter kommer att uppträda med låg frekvens på grund av de låga stråldoserna.

Vid de flesta diagnostiska undersökningar där nuklearmedicinsk metod används är den administrerade strålningsdosen (E) lägre än 20 mSv. Högre doser kan motiveras under vissa kliniska omständigheter.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se

Det man normalt menar med överdosering, förväntas inte förekomma, men överdosering kan även innebära tillförsel av ett mycket stort antal partiklar. Antalet MAA-partiklar per vuxen patient får inte överstiga 1,5 x 10⁶.

De risker som är förenade med oavsiktlig tillförsel av för stor radioaktivitet kan minskas genom ökat vätskeintag och täta blåstömningar.

Farmakoterapeutisk grupp: Diagnostiskt radiofarmaka

ATC-kod: V09EB01

Vid tillförsel av normala doser har ^99mTc-MAA inte några farmakodynamiska effekter som kan påvisas kliniskt och/eller analytiskt.

Efter injicering i en ytlig ven i systemkretsloppet förs makroaggregaten med cirkulationshastigheten till det första kapillärfiltret, dvs. kapillärnätet i lungartärsystemet. Partiklarna av albuminmakroaggregat går inte igenom lungans parenkym (vare sig den interstitiella vävnaden eller alveolarerna) utan stannar kvar i en tillfällig ocklusiv position i kapillärernas lumen. När den pulmonära flödesdistributionen är normal, fördelas föreningen över hela lungarealen efter fysiologiska gradienter. När flödet i ett område minskar, når ett proportionellt mindre antal partiklar det området. De teknetiummärkta makroaggregaten stannar kvar i lungorna under olika lång tid beroende på partiklarnas struktur, storlek och antal.

Minskningen av partiklarnas aktivitet i lungorna följer en exponentiell lag: partiklar på mellan 5 och 90 µm i diameter har en biologisk halveringstid på 2-8 timmar, medan de större aggregaten har längre biologisk halveringstid.

Koncentrationen i lungorna minskar på grund av att de partiklar som täpper till kapillärerna bryts ned mekaniskt till följd av det systoliska-diastoliska pulstrycket i själva kapillärerna.

När de produkter som bildas vid nedbrytningen av makroaggregaten har recirkulerat som albuminmikrokolloid, avlägsnas de snabbt av makrofagerna i det retikuloendoteliala systemet, dvs. i huvudsak levern och mjälten.

När mikrokolloiden metaboliseras förs det radioaktivt märkta (^99mTc) in i systemkretsloppet varifrån det avlägsnas och utsöndras i urinen.

Det finns en korrelation mellan MAA-partiklarnas storlek och den toxiska effekten.

Den patofysiologiska mekanism som orsakar toxiciteten har visat sig vara ökningen av det pulmonära blodtrycket. Med partiklar på 10-50 µm i diameter uppträder det första pulmonära tecknet på toxicitet (t.ex. takypné) hos hundar efter injicering av 20-25 mg per kg kroppsvikt.

Vid injicering av 20 mg MAA-partiklar som är mindre än 80 µm observeras en kraftig ökning av det pulmonära blodtrycket, medan inga signifikanta tryckförändringar kan iakttas vid injicering av 40 mg MAA-partiklar som är mindre än 35 µm.

Vid tillförsel av suspensioner med MAA-partiklar som är upp till 150 µ m i diameter uppträder inga blodtrycksförändringar med doser under 10 mg/kg, medan suspensioner med större partiklar (upp till 300 µm i diameter) orsakar typiska blodtrycksförändringar i lungartären när dosen överstiger 5 mg/kg.

Doser på 20-50 mg/kg orsakar plötslig död p.g.a. upphävd andningsförmåga. En säkerhetsfaktor på 100 konstateras efter injicering i hund av 14 000 ^99mTc-MAA (storlek: 30‑50 µm).

Vid toxicitetsundersökningar med upprepad tillförsel till hundar har inga förändringar i djurens beteende kunnat observeras.

Inga tecken på patologiska förändringar i huvudorganen har iakttagits.

Det finns inga belägg i litteraturen för att den omärkta produkten har teratogena, mutagena eller carcinogena effekter.

Humanalbumin

Stannokloriddihydrat

Natriumklorid

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 12.

1 år.

Utgångsdatum finns angivet på ytterförpackningen och på varje flaska.

Den märkta produkten skall injiceras inom 8 timmar efter märkning och förvaras vid 2 C‑8 C (i kylskåp).

Förvaras i enlighet med nationella regler för förvaring av radioaktivt material.

Förvaras vid 2 C‑8 C (i kylskåp).

15 ml, ofärgad flaska av draget glas, typ I, försluten med en propp av klorobutylgummi och aluminiumkapsyl.

Förpackningsstorlek:5 flerdos injektionsflaskor.

Tillförsel av radiofarmaka medför risk för att andra personer utsätts för extern strålning eller kontamination från spill av urin, uppkastningar osv. Strålskyddsåtgärder skall därför vidtas i enlighet med nationella bestämmelser.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enlighet gällande anvisningar.

För beredning se avsnitt 12.

CIS bio international

B.P. 32

91192 GIF-SUR-YVETTE CEDEX

FRANKRIKE

12906

1996-11-22 / 2001-11-22

2016-02-23

Teknetium[^99mTc] sönderfaller under utsändning av gammastrålning med en medelenergi på 140 keV och en halveringstid på 6 timmar till teknetium[⁹⁹Tc], som kan betraktas som kvasistabilt.

För denna produkt är den effektiva dosekvivalent som följer av en tillförd aktivitet på 185 MBq vanligen omkring 2,0 mSv (per individ på 70 kg).

Enligt ICRP 80 (International Commission of Radiological Protection) är de stråldoser som absorberas av patienter följande:

	ABSORBERAD DOS PER ADMINISTRERAD AKTIVITETSENHET (μGy/MBq)
Organ	Vuxna	15 år	10 år	5 år	1 år
Lungor	66	97	130	200	390
*Lever	16	21	30	42	74
Hjärta	9,6	13	18	25	38
*Blåsvägg	8,7	11	14	16	30
*Binjurar	6,8	8,8	13	19	31
Matstrupe	6,1	7,7	11	15	22
Bräss	6,1	7,7	11	15	22
*Pankreas	5,6	7,5	11	17	29
Gallblåsa	5,6	7,0	10	16	24
Benytor	5,1	6,4	9,1	14	26
Bröstkörtlar	5,0	5,6	9,9	14	21
*Mjälte	4,1	5,5	8,3	13	22
Ventrikelvägg	3,7	5,2	8,0	12	20
Tunntarm	2,0	2,6	4,3	6,8	12
Njurar	3,7	4,8	7,2	11	18
Röd benmärg	3,2	3,8	5,3	7,2	12
Muskler	2,8	3,7	5,2	7,7	14
Tyreoidea	2,5	3,3	5,7	9,0	16
Uterus	2,2	2,8	4,2	6,0	11
Kolon	1,9	2,6	4,3	6,9	12
(Vägg i proximala kolon	2,2	2,9	5,0	8,3	14)
(Vägg i distala kolon	1,6	2,1	3,3	5,0	9,5)
Ovarier	1,8	2,3	3,5	5,4	10
Hud	1,5	1,7	2,7	4,3	7,8
Testiklar	1,1	1,4	2,2	3,3	6,2
Hjärna	0,92	1,2	2,0	3,2	5,5
Andra vävnader	2,8	3,6	5,0	7,4	13
Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq)	1,1 . 10-2	1,6 . 10-2	2,3. 10-2	3,4 . 10-2	6,3 . 10-2

Vid en tillförd aktivitet på 185 MBq är den normala stråldosen i målorganet, lungorna, 12,2 mGy och den normala stråldosen i de kritiska organen (*), binjurarna, blåsväggen, levern, pankreas, mjälten är 1,26, 1,61, 2,96, 1,04 respektive 0,76 mGy.

Beredningsmetod

Normala försiktighetsåtgärder avseende sterilitet och strålskydd skall vidtas.

Tag en flaska från satsen och placera den i ett lämpligt blyskydd.

Använd en injektionsspruta till att via gummiproppen tillsätta 2,5-10 ml steril pyrogenfri injektionsvätska av natriumperteknetat[^99mTc], Ph Eur, vars radioaktivitet varierar från 92,5 till högst 3700 MBq, som en funktion av volymen.

Använd inte "luftnings"-kanyl eftersom innehållet ligger under kvävgas. När natriumperteknetat[^99mTc] har tillsatts måste motsvarande volym kvävgas dras ut för att normalisera trycket i flaskan.

Skaka flaskan i cirka 2 minuter och låt den vila i 15 minuter före användning.

Skaka flaskan så att suspensionen är homogen före varje uttag.

Snurra sprutan omedelbart före injektion så att suspensionen homogeniseras.

Kontrollera suspensionens homogenitet, pH, radioaktivitet och gammaspektrum innan den används.

Flaskan får aldrig öppnas och skall förvaras i sitt blyskydd. Suspensionen skall dras ut aseptiskt via proppen med en steril blyskyddad injektionsspruta.

Bestämning av volymen perteknetat och dess aktivitet i förhållande till antalet MAA-partiklar per dos.

För att hänsyn skall tas till antalet MAA-partiklar per dos vid bestämningen av volymen perteknetat och dess aktivitet i samband med beredning av radiofarmaka, har nedanstående tabeller sammanställts.

De siffror som anges i följande tabeller är beräknade på grundval av ett medelvärde på 3 miljoner MAA-partiklar per flaska.

Det första steget är att bestämma märkvolymen i flaskan som en funktion av den volym och det antal MAA-partiklar som skall injiceras per dos. Följande formel har använts.

Märkvolym =

- I tabell 1 och 2 visas exempel för injektionsvolymer på 0,5, 0,8 och 1 ml.

- Det andra steget är att beräkna den mängd radioaktivitet som för märkningen skall tillföras flaskan som en funktion av den radioaktivitet som skall injiceras och de tidigare angivna parametrarna. Följande formel har använts:

Flaskans totala radioaktivitet =

Flaskans totala radioaktivitet beräknas för radioaktiviteter att injicera på 37, 74, 111 och 148 MBq (1, 2, 3 och 4 mCi). Se tabell 3, 4, 5 och 6.

- Det tredje steget beskriver hur aktivitetsminskningen beräknas med utgångsgpunkt från märkningstiden och injektionstiden. Sönderfallstabellen för ^99mTc presenteras i tabell 7.

TABELL 1

BESTÄMNING AV MÄRKVOLYMEN PÅ GRUNDVAL AV DEN VOLYM OCH DET ANTAL MAA-PARTIKLAR SOM SKALL INJICERAS, MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN ATT FLASKAN INNEHÅLLER 3 MILJONER MAA-PARTIKLAR

ANTAL MAA-PARTIKLAR PER INJICERAD DOS	INJEKTIONSVOLYM (ml)
	0,5	0,8	1
600 000	2,5	4	5
500 000	3	4,8	6
480,000	3,1	5	6,3
428 000	3,5	5,6	7
400 000	3,75	6	7,5
375 000	4	6,4	8
343 000	4,4	7	8,7
330 000	4,5	7,3	9
300 000	5	8	10
267 000	5,6	9
250 000	6	9,6
240 000	6,25	10
215 000	7
188 000	8
167 000	9
150 000	10

Märkvolym (ml)

		Injektionsvolym (ml)
		Antal MAA-partiklar per injicerad dos

TABELL 2

BESTÄMNING AV ANTALET INJICERADE MAA-PARTIKLAR SOM EN FUNKTION AV MÄRKVOLYMEN I FLASKAN OCH INJEKTIONSVOLYMEN, MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN ATT FLASKAN INNEHÅLLER 3 MILJONER MAA-PARTIKLAR

MÄRKVOLYM	INJEKTIONSVOLYM (ml)
	0,5	0,8	1
3	500 000
4	375 000	600 000
5	300 000	480 000	600 000
6	250 000	400 000	500 000
7	215 000	343 000	428 000
8	188 000	300 000	375 000
9	167 000	267 000	330 000
10	150 000	240 000	300 000

Märkvolym (ml)

		Injektionsvolym (ml)
		Antal MAA-partiklar per injicerad dos

TABELL 3, 4, 5 och 6

BESTÄMNING AV DEN RADIOAKTIVITET SOM SKALL TILLFÖRAS FLASKAN SOM EN FUNKTION AV MÄRKVOLYMEN, INJEKTIONSVOLYMEN OCH DEN RADIOAKTIVITET SOM SKALL INJICERAS, MED UTGÅNGSPUNKT FRÅN ATT FLASKAN INNEHÅLLER 3 MILJONER MAA-PARTIKLAR

37 MBq

74 MBq

111 MBq

148 MBq

Injicerad aktivitet (MBq)

Injektionsvolym (ml)

Total aktivitet (MBq)

Märkvolym (ml)

TABELL 7

EXEMPEL FÖR EN INJEKTIONSVOLYM PÅ 1 ml

Med användning av följande tabell och kurva kan antalet injicerade MAA-partiklar bestämmas när märkvolymerna är 5-10 ml och när injektionsvolymen är 1 ml.

Siffrorna i nedanstående tabeller har beräknats på grundval av ett medelvärde på 3 miljoner MAA-partiklar per flaska.

Följande formel har använts:

Antal injicerade MAA-partiklar =

Antal injicerade MAA-partiklar (tusental) Märkvolym (ml)

Med användning av följande tabell och kurva kan den totala radioaktivitet som skall tillföras flaskanbestämmas om de radioaktiviteter som skall injiceras är 74, 111 eller 148 MBq (2, 3 eller 4 mCi) med en injektionsvolym på 1 ml och om flaskan innehåller 3 miljoner MAA-partiklar.

Märkvolym	Total radioaktivitet per flaska (MBq) om radioaktiviteten för injicering är
(ml)	74 MBq	111 MBq	148 MBq
5	370	555	740
6	444	666	888
7	518	777	1036
8	592	888	1184
9	666	999	1332
10	740	1110	1480

Total radioaktivitet per flaska (MBq) Märkvolym (ml)

Injicerad radioaktivitet = 74 MBq Injicerad radioaktivitet = 111 MBq

Injicerad radioaktivitet = 148 MBq

Kvalitetskontroll

Radiokemisk renhet kan kontrolleras enligt följande metod.

Metod:

Icke filtrerbar radioaktivitet.

Material och metoder:

1. Membranfilter av polykarbonat, 13 - 25 mm , 10 µm tjock och med porerstorlek 3 µm .

2. 0,9 % natriumklorid, injektionsvätska.

3. Övrigt: sprutor, kanyler, 15 ml glasflaskor, lämplig mätutrustning.

Förfarande:

1. Montera membranet i lämplig hållare.

2. Applicera 1 ml av injektionsvätskan på membranet, filtrera och samla upp i flaska (A).

3. Skölj membranet med 2 ml 0,9 % natriumkloridlösning och samla upp i flaska (A).

4. Mät filtrets radioaktivitet (X) och flaska A:s radioaktivitet (Y) med användning av en lämplig detektor.

5. Beräkningar:

Beräkna procentsatsen makroaggregerat [^99mTc]-humanalbumin enligt följande:

Erreur! Signet non défini. x 100

Den radioaktivitet som finns kvar på membranet bör inte vara mindre än 95,0 % av injektionens totala radioaktivitet.

Förvaras i enlighet med nationella regler för förvaring av radioaktivt material.