Produktresumé

Pursennid Ex-Lax 12 mg dragerade tabletter

1 tablett innehåller 20 mg kalciumsalter av renframställt sennaextrakt, med ett innehåll av 12 mg sennaglykosider (sennosid A och B).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Runda, bikonvexa, brunaktiga dragerade tabletter, 6 mm i diameter.

Växtbaserat läkemedel för korttidsanvändning vid tillfällig förstoppning.

Korrekt dosering är den lägsta dos som krävs för att åstadkomma skonsamma tarmrörelser.

Dosering

Vuxna äldre än 18 år: 2-4 tabletter till natten .

Maximal daglig dos:6 tabletter (motsvarande 28,8 mg hydroxiantracenglykosider, beräknade som sennosid B). Normalt räcker det att ta preparatet en till tre gånger per vecka.

Pediatrisk population

Barn och ungdomar äldre än 12 år: 1-2 tabletter till natten, beroende på ålder.

Rekommenderas inte för användning till barn under 12 år (se avsnitt 4.3).

Behandlingstid

Produkten ska inte användas längre än en vecka. Konsultera läkare eller sjuksköterska för rådgivning om längre tids användning.

Administreringssätt

De dragerade tabletterna intas peroralt lämpligen som engångsdos, tillsammans med ett glas vatten på kvällen före sänggåendet.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Kontraindicerad i samband med följande medicinska problem:

• Inflammatorisk sjukdom i buken (inflammatoriska tarmsjukdomar som t.ex. Crohns sjukdom och ulcerös kolit, hepatopati och peritonit).

• Retning eller obstruktion av mag-tarmkanalen (t.ex. spastisk obstipation, förträngning i ileus /preileus, kramper, illamående, kräkning och koliksmärta).

• Buksymtom som kan bero på en okänd underliggande sjukdom, t.exakut intestinalt tillstånd som kan kräva kirurgiskt ingrepp (t.ex. akut divertikulit, appendicit, och svår diarré).

• kraftiga dehydreringstillstånd, med vatten- och elektrolytförluster, i synnerhet hypokalemi.

• barn under 12 år.

Den angivna dosen bör ej överskridas.

Långvarigt, regelbundet bruk av laxantia kan leda till tillvänjning och försämring av den normala tarmfunktionen.

Lägsta effektiva dosering för återställande av normal tarmfunktion skall tillämpas. Om ingen tarmaktivitet uppträder kan doseringen därefter behöva ökas efter kontakt med läkare.

Produkter som innehåller senna och sennosider bör endast användas om en terapeutisk effekt inte kan uppnås genom kostförändring eller användning av bulkmedel.

Användning av detta läkemedel kräver tillsyn av läkare:

• Om man inte kan notera några positiva effekter av behandlingen.

• Om användningstiden överstiger en vecka.

• Om symtomen kvarstår eller förvärras.

• Efter laparotomi eller bukkirurgi.

• Vid hudutslag, illamående eller kräkningar

• Under graviditet eller amning

Patienter som behandlas med hjärtglykosider, antiarytmika, läkemedel som förlänger QT-intervallet, diuretika, adrenokortikosteroider eller lakritsrot bör rådgöra med läkare innan samtidig behandling med senna påbörjas

Liksom alla laxermedel bör sennaglykosider inte tas av patienter som lider av fekal impaktion och odiagnostiserade, akuta eller ihållande gastrointestinala besvär, t.ex. buksmärta, såvida detta inte har rekommenderats av en läkare, eftersom dessa symtom kan vara tecken på potentiellt eller befintligt stopp i tarmen (ileus).

När sennaglykosider ges till inkontinenta vuxna skall inkontinensskydd bytas oftare för att förebygga förlängd hudkontakt med avföringen.

Patienter med njurproblem bör vara medvetna om möjlig risk för elektrolytobalans.

Varningar om hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller:

• Laktos: patienter med sällsynta ärftliga tillstånd med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

• Glukos: patienter med sällsynt glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

• Sackaros: patienter med sällsynta ärftliga tillstånd med fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltasbrist bör inte ta detta läkemedel.

Samtidig användning med andra läkemedel som framkallar hypokalemi (t ex diuretika, adrenokortikosteroider och lakritsrot) kan förstärka elektrolytrubbningar.Hypokalemi (till följd av långvarigt missbruk av laxantia) potentierar effekten av hjärtglykosider och interagerar med antiarytmika, med läkemedel som framkallar återgång till sinusrytm (t.ex. kinidin) och med läkemedel som framkallar QT-förlängning.

Graviditet

Det finns inga rapporter om oönskade eller skadliga effekter under graviditet eller på fostret vid användning av rekommenderad dosering. Men, till följd av experimentella data rörande genotoxiska risker för flera antranoider, såsom emodin och aloe-emodin, rekommenderas inte användning under graviditet.

Amning

Användning under amning rekommenderas ej då att det saknas data om utsöndring av metaboliter i bröstmjölk.Små mängder av metaboliter (rhein) utsöndras i bröstmjölk. En laxerande effekt hos spädbarn som ammas har inte rapporterats.

Fertilitet

Prekliniska studier med sennosider påvisar inte några särskilda risker för fertiliteten vid terapeutiskt relevanta doser.

Detta läkemedel har inga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Detta läkemedel kan orsaka milda magbesvär såsom kolik buksmärtor, kramper, irritation av slemhinnan i kolon och magen.

Överkänslighetsreaktioner (pruritus, urtikaria, lokalt eller generaliserat exantem) kan förekomma.

Andra effekter som uttorkning, hypotension, trötthet, myopati, magont, hyponatremi, njursjukdomar, sekundär hyperaldosteronism, hypokalcemi och hypomagnesemi har också rapporterats. Dessa biverkningar är vanligtvis reversibla vid avslutad laxantiabehandling.

Långvarig användning eller överdosering av detta läkemedel kan orsaka illamående, diarré med stor förlust av vätska och elektrolyter, framför allt kalium (t.ex. hypokalemi). Det finns också en risk för utveckling av megakolon. Gul eller röd-brun (pH-beroende) missfärgning av urinen orsakad av metaboliter kan uppstå under behandlingen, vilket dock saknar klinisk betydelse. Tillvänjning efter långvarig användning har också rapporterats.

Kronisk användning kan leda till störningar i vätske- och elektrolytbalans och kan orsaka albuminuri och hematuri. Dessutom kan kronisk användning förorsaka pigmentering av tarmmukosa (pseudomelanosis coli), som vanligtvis går tillbaka då patienten slutar ta läkemedlet.

Baserat på tillgängliga data kan frekvenserna av följande biverkningar inte beräknas:

Organklasser	Frekvens	Biverkning
Metabolism och nutrition	Ingen känd frekvens	Hyperaldosteronism Hyopkalcemi Hypomagnesemi Dehydrering Hypokalemi Hyponatremi Elektrolytförluster
Blodkärl	Ingen känd frekvens	Hypotension
Magtarmkanalen	Ingen känd frekvens	Megakolon Buksmärta Diarré Illamående Bukbesvär
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Ingen känd frekvens	Myopati
Njurar och urinvägar	Ingen känd frekvens	Njursjukdomar Kromaturi
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Ingen känd frekvens	Trötthet Toleransutveckling mot läkemedlet

Ovan nämnda biverkningar är baserade på spontana rapporter efter påbörjad marknadsföring av läkemedlet och uppvisar en mindre exakt uppskattning av incidensen än vad som erhålls vid kliniska studier.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Symtom

Huvudsymtomen vid överdosering/missbruk är magknip och svår diarré med åtföljande förlust av vätska och elektrolyter, som bör ersättas. Diarré kan särskilt orsaka kaliumbrist, vilket kan leda till hjärtproblem och muskulär asteni, särskilt vid samtidig medicinering med hjärtglykosider, diuretika, adrenokortikosteroider eller lakritsrot.

Behandling

Behandling bör vara understödjande med generösa mängder vätska. Elektrolythalter, speciellt kalium, bör övervakas. Detta är särskilt viktigt hos äldre.

Överdoser av läkemedel som innehåller antranoider kan leda till toxisk hepatit vid långtidsanvändning.

Farmakoterapeutisk grupp: Tarmirriterande medel, ATC-kod: A06AB06.

Verkningsmekanism och farmakodynamiska effekter

Sennaglykosider är laxantia som selektivt stimulerar peristaltiken (t.ex. tarmrörelser) i tjocktarmen. Den aktiva substansen, senna, tillhör gruppen laxantia av antranoidtyp. Senna stimulerar peristaltiken genom att verka direkt på plexus myentericus vilket skapar en framåtdrivande rörelse. Antranoidderivat kan också framkalla aktiv sekretion av elektrolyter och vatten i intestinala lumen och hämma dess upptag i tjocktarmen. Detta resulterar i en ökning i volymen av tarminnehållet vilket höjer fyllnadstrycket och därmed stimulerar peristaltiken.

Sennosida laxantia ökar tarmrörelserna i 6 till 12 timmar. Tarmtömningen sker efter en fördröjning på 8 - 12 timmar på grund av den tid det tar för senna att transporteras till tjocktarmen och metaboliseras till den aktiva föreningen

Absorption

Sennaglykosiderna (sennosiderna) absorberas inte i övre delen av tarmen och de spjälkas heller inte av humana digestionsenzymer. De omvandlas av bakterier i tjocktarmen till den aktiva metaboliten rheinantron. I djurstudier där radioaktivt märkt rheinantron administrerats direkt in i caecum sågs en absorption på < 10 %.

Distribution och Metabolism

Rheinantron oxideras till rhein och sennidiner, vilka återfinns i blodet, huvudsakligen i form av glukuronider och sulfater.

Eliminering

Efter oral administrering av sennosider utsöndras ~3 % av metaboliterna i urin; vissa metaboliter utsöndras i gallan. Huvuddelen av sennosiderna (ca 90 %) utsöndras i faeces som polymerer (polykinoner) tillsammans med 2–6 % av oförändrade sennosider, sennidiner, rheinantron och rhein.

Toxicitet efter enstaka dos: Obearbetad senna visar mycket låg akut toxicitet i råtta.

Toxicitet vid upprepad dosering: I flertalet tester uppvisade sennosider ingen specifik toxicitet vid testning med antingen 30 mg/kg två gånger i veckan eller doser på upp till 500 mg/kg/vecka i 6 månader. Toxiska effekter orsakas av svår diarré, som är den kända farmakologiska effekten av senna.

Reproduktionstoxicitet:Det fanns inga tecken på någon embryoletala, teratogena eller fetotoxiska effekter i råtta och kanin efter peroral behandling med sennosider. Vidare sågs ingen effekt av sennosider på den postnatala utvecklingen hos unga råttor, på tillfrisknandebeteendet hos modern, eller på manlig och kvinnlig fertilitet hos råttor.

Genotoxicitet:Resultat från in vitro och in vivo genotoxiska studier samt människors och djurs farmakokinetiska data påvisade inga genotoxiska risker av senna, både i närvaro och frånvaro av metabolisk aktivering.

Aloe-emodin och emodin, den metabolit som visade tecken på genotoxicitet i vissa in vitro-test, visade sig vara icke-mutagen in vivo i flertalet tester.

Karcinogenicitet: Sennaextrakt, den aktiva substansen i sennaformuleringar, som gavs peroralt till råttor i 2 år i doser upp till 25 mg/kg/dag uppvisade inga tumörframkallande egenskaper i tarmen.

Tablettkärna: gelatin, stearinsyra, vattenfri glukos, talk, majsstärkelse, laktosmonohydrat

Dragering: Röd järnoxid (E172), , kolloidal vattenfri kiseldioxid, titandioxid (E171), acaciagummi, talk, sackaros, karnaubavax.

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Tryckförpackning av PVC/aluminium: 20, 40 och 100 st.

Glasburk med plastlock av polypropylen, polyetylen och PVC: 200 st.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

GlaxoSmithKline Consumer Healthcare A/S

Nykær 68

2605 Brøndby

Danmark

3834

1951-05-31 / 2007-09-30

2016-02-25