Information för alternativet: Ranitidin Actavis 150 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Ranitidin Actavis 150 Mg Filmdragerad Tablett
2. Ranitidin Actavis 300 Mg Filmdragerad Tablett
3. Ranitidin Actavis 150 Mg Brustablett

Document: Ranitidin Actavis film-coated tablet SmPC change

• Ranitidin Actavis film-coated tablet SmPC
• Ranitidin Actavis film-coated tablet ENG SmPC

---

Produktresumé

Ranitidin Actavis 150 mg filmdragerade tabletter

Ranitidin Actavis 300 mg filmdragerade tabletter

Varje tablett innehåller: 150 mg eller 300 mg ranitidin (som ranitidinhydroklorid).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

150 mg: Rund, konvex, vit till gul, filmdragerad tablett med skåra på en sida.

Diameter: 10 mm.

300 mg: Avlång, konvex, vit till gul, filmdragerad tablett med skåra på en sida.

Tablettens storlek: 8,2 x 17 mm.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan bara för att underlätta nedsväljning.

Vuxna

Duodenalsår, benigna ventrikelsår, refluxesofagit, Zollinger-Ellisons syndrom. Symtomatisk gastroesofagealrefluxsjukdom. Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår.

Barn (3-18 år)

Korttidsbehandling av peptiskt sår.

Behandling av gastroesofageal reflux, inklusive refluxesofagit och symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom

Dosering

Vuxna/ungdomar (12 år och över):

Duodenalsår, benigna ventrikelsår:

300 mg/24 timmar, antingen 300 mg till natten eller

150 mg morgon och kväll. Behandlingstiden är normalt 4 veckor. För de patienter, vars sår inte har läkt fullständigt efter 4 veckors behandling, bör behandlingen fortsätta ytterligare

4 veckor. Dosen kan vid behov ökas till 300 mg morgon och kväll under 4 veckor.

Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår:

150 mg till kvällen.

Refluxesofagit:

150 mg morgon och kväll, alternativt 300 mg till natten i 4-8 veckor, men doseringen och behandlingstidens längd bör individualiseras efter sjukdomens svårighetsgrad. I svåra fall kan dygnsdosen ökas upp till 600 mg i uppdelade doser under upp till 12 veckor. Vid underhållsbehandling rekommenderas 150 mg morgon och kväll.

Symtomatisk gastroesofageal refluxsjukdom:

150 mg morgon och kväll i 2-4 veckor.

Zollinger-Ellisons syndrom:

150 mg 3 gånger dagligen, men dosen kan ökas vid behov. Doser upp till 6 g ranitidin har ordinerats.

Dosen bör reduceras vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion samt hos äldre patienter.

Pediatrisk population:

Barn från 12 år och uppåt
Till barn från 12 år och uppåt ges samma dos som för vuxna.

Barn från 3 till 11 år och över 30 kg i kroppsvikt

Se avsnitt 5.2 farmakokinetiska egenskaper – Särskilda patientgrupper.

Akutbehandling av peptiskt sår

Rekommenderad daglig oral dos för behandling av peptiskt sår hos barn är 4 till 8 mg/kg per dag som delas på två doser, maximalt 300 mg ranitidin per dag under 4 veckor. För patienter som inte får fullständig läkning ges behandling i ytterligare 4 veckor eftersom läkning vanligtvis sker efter 8 veckors behandling.

Gastroesofageal reflux

Rekommenderad daglig oral dos för behandling av gastroesofageal refluxhos barn är 5 till 10 mg/kg per dag som delas på två doser, maximalt 600 mg (maximal dos tillämpas sannolikt hos tyngre barn eller ungdomar med allvarliga symptom).

Nyfödda

Säkerhet och effektivitet har inte fastställts hos nyfödda.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Halveringstiden i plasma förlängs och plasmakoncentrationerna ökar vid nedsatt njurfunktion. Dosen bör därför i fall av påtagligt nedsatt njurfunktion minst halveras enligt nedanstående tabell. Lämpligen ges då vid oral terapi 150 mg till natten.

Kreatininclearance	Serumkreatinin	Dygnsdosering av ranitidin
ml/min	mikromol/l	Oral dosering
>50	<200	150 mg x 2
5-50	200-900	150 mg x 1

Ranitidin elimineras från kroppen vid hemodialys. Dialysbehandlad patient bör därför inta ranitidin efter respektive dialystillfälle.

Administreringssätt

Eftersom absorptionen av ranitidin inte påverkas av föda kan tabletterna tas i samband med eller mellan måltider.

Tabletten kan sväljas hel, delas eller krossas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Misstänkt ulcussjukdom skall tidigt i sjukhistorien objektivt verifieras med röntgen eller endoskopi för undvikande av inadekvat behandling. Vid behandling av ventrikelsår skall malignitet uteslutas eftersom behandling kan dölja symtom på carcinom.

Ranitidin utsöndras via njurarna. Plasmanivåerna av läkemedlet ökar därför hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion. Vid nedsatt njurfunktion ska dosen anpassas enligt anvisningarna i avsnitt 4.2.

Dosreduktion anbefalls för patienter med nedsatt leverfunktion samt för äldre patienter.

Det finns ett fåtal kliniska rapporter som tyder på att ranitidin skulle kunna utlösa akut porfyri.

Ranitidin ska därför undvikas hos patienter med akut porfyri i sjukdomshistorien.

En stor epidemiologisk studie visar en riskökning för samhällsförvärvad lunginflammation hos patienter under pågående behandling med enbart ranitidin jämfört med patienter som har avslutat behandlingen. Den observerade relativa riskökningen var 1,82 (95% konfidensintervall, 1,26-2,64).

Regelbunden kontroll rekommenderas för patienter som tar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs) samtidigt med ranitidin, särskilt hos äldre med peptiska sår i sjukdomshistorien.

Ranitidin har potential att påverka absorption, metabolism eller utsöndring via njurarna av andra läkemedel. Förändring av farmakokinetiken kan kräva dosjustering eller utsättning av det berörda läkemedlet.

Interaktioner förekommer genom flera mekanismer:

1. Förändring av pH i magsäcken

Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan resultera i ökad absorption (t.ex. triazolam, midazolam, glipizid) eller minskad absorption (t.ex. ketokonazol, atazanavir, delaviridin, gefitinib).

Det finns ingen evidens för interaktioner mellan ranitidin och amoxicillin. Om antacida eller höga doser av sukralfat (2 mg) administreras samtidigt med ranitidin kan absorptionen av den senare reduceras. Ranitidin bör tas ca 2 timmar före dessa läkemedel.

2. Hämning av det cytokrom P450-länkade "mixed function"-oxygenassystemet:

Vid terapeutiska doser potentierar inte ranitidin läkemedel som inaktiveras genom detta system, såsom diazepam (CYP2C19), lidokain och propranolol. Förändrade protrombintider har rapporterats med anitkoagulantia av kumarintyp (t.ex. warfarin) när behandling med ranitidin har påbörjats. P.g.a. snävt terapeutiskt fönster rekommenderas noggrann monitorering av ökad eller minskad protrombintid vid samtidig behandling med ranitidin.

Det finns flera fallrapporter om ökad plasmakoncentration av teofyllin. Trots att interaktionen inte har observerats i flera olika kliniska studier kan det inte uteslutas att interaktionen kan förekomma hos vissa individer.

Ökade plasmakoncentrationer av fenytoin har också rapporterats.

3. Kompetetiv interaktion i njurtubuli

Eftersom ranitidin delvis elimineras genom utsöndring via katjontransportörer (OCT) i njure kan ranitidin påverka clearance av andra läkemedel som elimineras via denna väg. Höga doser ranitidin (t.ex. vid behandling av Zollinger-Ellisons syndrom) kan reducera utsöndring av prokainamid och N-acetyl prokainamid vilket resulterar i ökade plasmakoncentrationer av dessa läkemedel.

Effekten av alkohol kan öka vid samtidigt intag av ranitidin.

Fertilitet:

Det finns inga data på effekterna av ranitidin på human fertilitet. Djurstudier har inte visat några effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt 5.3).

Graviditet:

Ranitidin passerar placenta. Ranitidin bör endast användas under graviditet om det är klinsikt nödvändigt.

Amning:

Ranitidin utsöndras i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Ranitidin bör endast användas under amning om det är kliniskt nödvändigt.

Intag av ranitidin kan öka effekten av alkohol och dessutom kan biverkningar som t ex huvudvärk, yrsel, trötthet, förvirring och hallucinationer förekomma. Vid sådana tillfällen kan reaktionsförmågan och omdömesförmågan minska och således påverka körförmåga och handhavande av maskiner.

Frekvensindelning: vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), okänd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningsfrekvenser har beräknats utifrån spontanrapporter efter läkemedlets godkännande.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta	Ingen känd frekvens
Blodet och lymfsystemet			Hemolytisk anemi	Förändringar i blodbilden (leukopeni, Trombo-cytopeni). Detta är normalt reversibelt. Agranulocytos eller pancytopeni ibland med benmärgs- hypoplasi eller aplasi.
Immunsystemet			Överkänslighets- reaktioner (urtikaria, angioneurotiskt ödem, feber, dyspné, trånghetskänsla i svalget, bronkospasm, hypotension och bröstsmärta). Dessa händelser har rapporterats efter singeldos. Läkemedels-överkänslighet Hepatit	Anafylaktisk chock (rapporterat efter singeldos).	Dyspné
Psykiska störningar				Mental förvirring (reversibel), depression och hallucinationer, särskilt hos äldre,svårt sjuka och hos patienter med nefropati.

	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta	Ingen känd frekvens
Centrala och perifera nervsystemet				Huvudvärk (ibland allvarlig), yrsel och reversibla tillstånd med ofrivilliga rörelser
Ögon				Dimsyn (reversibel), troligen orsakade av ackommodations-störningar
Hjärtat				Som med andra H2-receptor-antagonister: bradykardi och AV-block, takykardi
Blodkärl				Vaskulit
Magtarmkanalen		Buksmärta, diarré, för-stoppning, illamående (dessa symptom går vanligt-vis över vid fortsatt behandling).		Akut pankreatit
Lever och gallvägar			Leversvikt, ibland med dödlig utgång, övergående och reversibla förändringar av leverfunktionstest.	Hepatit (hepatocellulär, kanalikulär eller blandad art) med eller utan gulsot, Detta är vanligtvis reversibelt.
Hud och subkutan vävnad	Ospecifika hud-reaktioner		Hudutslag	Erythema multiforme, alopeci
Muskuloskeletala systemet och bindväv				Artralgi, myalgi
Njurar och urinvägar			Förhöjt plasma-kreatinin (vanligtvis ringa; normaliseras under fortsatt behandling)	Akut interstitiell nefrit

	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Mycket sällsynta	Ingen känd frekvens
Reproduktionsorgan och bröstkörtel			Erektil dysfunktion	Reversibel impotens, bröstsymptom och andra tillstånd (såsom gynekomasti och galaktorré)
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Trötthet		Feber

Pediatrisk population
Säkerheten för ranitidin har utvärderats hos barn i åldrarna 0-16 år med magsyra-relaterad sjukdom och var generellt tolererbart med en biverkningsprofil som liknar den för vuxna. Säkerhetsdata från långtidsbehandling är begränsad, särskilt avseende uppväxt och utveckling.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Symptom vid överdosering:

Bradykardi och dyspné finns beskrivet. Okoordinerad muskelaktivitet, kramper.

Behandling av överdosering:

Symtomatisk och stödjande terapi bör ges. Ranitidin kan avlägsnas från plasman genom hemodialys.

Toxicitet:

7,5 g till vuxen gav ingen eller lindrig intoxikation. 2,5 mg 4 gånger/dygn till ett

3-månaders barn gav opistotonus. 100-150 mg till en 3-åring gav efter koltillförsel ej några symtom.

Farmakoterapeutisk grupp: Histamin-2-receptorantagonister

ATC-kod: A02BA02

Ranitidin, en kemiskt substituerad aminoalkylfuran, är en H₂-receptorantagonist, som kompetitivt blockerar histaminets verkan på H₂-receptorn. Därvid hämmas basal och stimulerad magsaftsekretion, såväl till volym som till halt av saltsyra. Genom minskningen av magsaftens volym minskas även den totala pepsinogensekretionen.

Efter oral administrering har ranitidin en biotillgänglighet på 50%. Maximal plasmakoncentration (300-500 ng/ml) uppnås 2-3 timmar efter en oral dos på 150 mg. Stora individuella variationer förekommer.

Plasmaproteinbindningen är ca 15%. Hos vuxna utgör distributionsvolymen 1,2-1,8 l/kg och hos barn 2,5 l/kg. Mätningar av totala clearance visade på medelvärden på 570-710 ml/min hos vuxna. Hos barn och ungdomar förekom ett totalt clearance på nästan 800 ml/min/1,73 m² med stora interindividuella variationer.

Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-N-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-S-oxid och till den analoga furansyran. Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar via njurarna som cirka 30% oförändrat ranitidin, 6% N-oxid samt i liten mängd som desmetyliserad och S-oxiderad form samt som analog furansyra. Hos patienter med friska njurar påverkas njurutsöndringen till största delen genom tubulär sekretion med ett njurclearance på omkring 490-520 ml/min. Ranitidin utsöndras dessutom via galla.

Efter oralt intag utgör medelvärdet av halveringstiden hos patienter med friska njurar

2,3-3 timmar. Hos patienter med njurinsufficiens förlängs halveringstiden till det två- och tredubbla.

Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten grad.

Ranitidin kan passera placentabarriären. Efter en i.v. injektion, såväl som efter en per oral dos av ranitidin under graviditet, motsvarar ranitidinkoncentrationen i navelsträngen serumkoncentrationerna hos mamman. 12 timmar efter förlossningen är blodkoncentrationerna av ranitidin i spädbarn väldigt låg.

Ranitidin passerar över till bröstmjölken. 2 timmar efter intag är kvoten mellan mjölk- och plasmakoncentrationen 1,9 (range 0,6-20,9).

Särskilda patientgrupper

Barn (från 3 år)

Begränsad mängd farmakokinetiska data visar inga signifikanta skillnader i halveringstid (intervall för barn från 3 år: 1,7-2,2 timmar) och plasmaclearance (intervall för barn från 3 år: 9-22 ml/min per kg kroppsvikt) mellan barn och friska vuxna som fick oral dos ranitidin med korrigering för kroppsvikt.

Djurstudier tyder inte på några speciella risker för människa avseende akut toxicitet, allmäntoxiska effekter, reproduktionseffekter, genotoxicitet och karcinogenicitet.

Tablettkärna: Kroskarmellos, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa.

Filmdragering: polymetakrylat (Eudragit E 100), hypromellos, makrogol 6000, talk, titandioxid (E 171).

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 ^oC.

Blister (PA-Al-PVC/Al).

150 mg: 10, 20 (receptfri), 30, 60, 90 st.

300 mg: 10, 14, 20, 30, 60, 90 st.

Samtliga förpackningsstorlekar kommer troligtvis inte att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

150 mg: 14009

300 mg: 14010

1998-04-03 / 2008-04-03

2015-09-29