Produktresumé

Resonium pulver till oral/rektal suspension

100 g pulver innehåller: Natriumpolystyrensulfonat 99,934 g.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Pulver till oral/rektal suspension.

Ljusbrunt pulver.

Jonbindare för behandling av hyperkalemi i samband med akut och kronisk njurinsufficiens samt vid myotonia congenita. Resonium kan också användas till patienter som fordrar dialysbehandling.

Resonium är enbart avsett för oral eller rektal tillförsel. Doseringsrekommendationerna är endast avsedda att tjäna som vägledning. Det exakta behovet ska avgöras utifrån regelbundna kliniska och biokemiska kontroller.

Vuxna:

Oralt: 1 struket doseringsmått (ca 15 g) 3-4 gånger dagligen. Preparatet ges oralt utrört i lite vatten, eller också kan det röras ihop till en gröt med t ex saft eller sylt. Om patienten har svårt att svälja medlet, kan man administrera det genom en Ryles slang eller lämplig plastkateter.

Rektalt: Om oral administrering ej är möjlig, kan Resonium tillföras rektalt i en beredd emulsion sammansatt av 30 g jonbytare, 100 ml 2%-ig metylcellulosa och 100 ml vatten, alternativt 200 ml 1% metylcellulosa som ges i form av retentionslavemang. Rektal administrering ger dock i regel något lägre effekt. Samtidig administrering av Resonium oralt och rektalt vid den inledande behandlingen ger ofta en snabbare sänkning av kaliumhalten i serum. Lavemanget ska om möjligt hållas kvar i minst nio timmar varefter kolon ska sköljas för att avlägsna jonbytaren. Om båda administreringssätten används initialt är det troligen onödigt att fortsätta rektal tillförsel när oralt tillfört pulver nått rektum.

Barn:

Hos barn måste dosen reduceras efter kroppsvikten samt serumelektrolyterna följas speciellt

noggrant.

Oralt: Som vägledning kan räknas med bindning av 1 mmol kalium per 1 g jonbytare. Vid akut hyperkalemi kan en initialdos om 1g/kg kroppsvikt ges, fördelat på flera dagliga doser. Vid underhållsbehandling kan dosen minskas till 0,5 g/kg kroppsvikt och dag, fördelat på flera doser. Preparatet ges oralt utrört i lite vatten, eller också kan det röras ihop till en gröt med t ex saft eller sylt.

Rektalt: Vid svårigheter med peroral administrering, kan rektal tillförsel användas i doser som är minst lika stora som de orala. Efter kvarhållande av lavemanget bör kolon sköljas för att avlägsna jonbytaren.

Nyfödda:

Resonium ska inte ges oralt till nyfödda, utan administreras rektalt i doser på 0,5 g/kg –

1 g/kg kroppsvikt och dag, fördelat på flera doser.

Doseringsmått medföljer förpackningen. Ett struket doseringsmått rymmer ca 15 g.

Behandlingskontroll

Regelbunden laboratoriekontroll av elektrolyter i serum är nödvändig (behandlingen bör utsättas så snart S-K sjunker till 5 mmol/l). Vid obstipation kan lämpligt laxermedel eller lavemang ges.

Serumkalium <5 mmol/l, känd överkänslighet mot polystyrensulfonathartser, obstruktiv tarmsjukdom. Natriumpolystyrensulfonat ska inte ges oralt till nyfödda och är kontraindicerat till nyfödda med nedsatt tarmmotorik (postoperativ eller läkemedelsutlöst).

Sorbitol: Gastrointestinal stenos och ischemi samt komplikationer av detta (nekros och perforation) har rapporterats hos patienter som behandlas med polystyrensulfonat och flertalet rapporter härrör från patienter som använder sorbitol. Samtidig användning av natriumpolystyrensulfonat och sorbitol rekommenderas därför inte (se avsnitt 4.5 och 4.8).

Rapporterna avseende samtidig användning rör fall där sorbitol använts som laxermedel (antingen kombinerat med polystyrensulfonat eller administrerat separat som en oral lösning eller lavemang). Det finns inga rapporter rörande samtidig användning av sorbitol som tillsats (sötningsmedel) i läkemedel eller livsmedel. Något tröskelvärde för sorbitol har ej identifierats.

Hypokalemi: Möjligheten till uttalad kaliumförlust ska beaktas och adekvata kliniska och biokemiska kontroller är väsentliga under behandlingen, speciellt för patienter som står på digitalis. Behandlingen ska avbrytas så snart serumkalium är lägre än 5 mmol/l (mEq/l).

(Se avsnitt 4.5 ).

Andra elektrolytrubbningar: Eftersom jonbytaren kan binda kalcium- och magnesiumjoner, kan brist på dessa elektrolyter uppträda. Patienter ska därför övervakas för alla tillämpliga elektrolytrubbningar.

Andra risker: Om besvärande förstoppning inträffar, ska behandlingen avbrytas tills normal tarmmotorik återställts. Laxermedel innehållande magnesium ska inte användas. (Se avsnitt 4.5).

Patienten ska inta en sådan kroppsställning vid intag av hartset, att inandning undviks, vilket kan leda till bronkopulmonella komplikationer.

Barn och nyfödda: Till nyfödda ska natriumpolystyrensulfonat inte ges peroralt. För både barn och nyfödda ska särskild försiktighet iakttas vid rektal tillförsel, då för stora doser eller felaktig utspädning kan resultera i sammanklumpning av pulvret. På grund av risken för tarmblödning eller kolonnekros, ska särskild försiktighet iakttas hos för tidigt födda barn eller barn med låg vikt vid födseln.

Riskpatienter vid ökad natriumbelastning: Då jonbytaren innehåller natrium, ska försiktighet iakttas hos patienter där en ökad natriumbelastning kan vara till men (t ex uttalad hjärtsvikt, grav hypertoni, eller uttalade ödem). I dessa situationer är adekvat klinisk och laboratoriemässig kontroll väsentlig. Resonium-Calcium kan vara ett bättre alternativ i dessa fall.

Sorbitol (oralt eller rektalt): Samtidig användning av natriumpolystyrensulfonat och sorbitol rekommenderas inte eftersom fall av gastrointestinal stenos och ischemi samt komplikationer av detta såsom nekros och perforation (i vissa fall med dödlig utgång) har rapporterats vid sådan samadministrering (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Kombination med tyreoideahormoner och litium kan kräva dosanpassning.

Medel som avger katjoner kan reducera jonbytarens effekt att binda kalium. Icke absorberbara antacida och laxativa, som avger katjoner t ex magnesiumhydroxid och magnesiumkarbonat, kan ge upphov till systemalkalos vid peroral tillförsel av Resonium. Tarmobstruktion kan inträffa vid samtidig användning av medel innehållande aluminiumhydroxid. Den kardiotoxiska effekten av digitalis, särskilt vissa kammararytmier och AV-nodal retledningsförmåga, kan förstärkas vid hypokalemi (se avsnitt 4.4).

Graviditet

Natriumpolystyrensulfonat absorberas inte från magtarmkanalen. Inga uppgifter är tillgängliga om användning av polystyrensulfonathartser vid graviditet hos människa. Djurstudier vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter av polystyrensulfonathartser saknas.

Amning

Natriumpolystyrensulfonat absorberas inte från magtarmkanalen. Inga uppgifter är tillgängliga om användning av polystyrensulfonathartser vid amning hos människa.

Ingen känd påverkan på förmågan att köra bil eller utföra precisionsarbete.

Gastrointestinala biverkningar har rapporterats i en frekvens om cirka 3%.

Följande biverkningar är klassificerade efter organklass och frekvens enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100,<1/10), mindre vanliga (≥1/1 000,<1/100) sällsynta (≥1/10 000,<1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Metabolism och nutrition	Vanliga: Hypokalemi, hypernatremi, hypokalcemi och därtill relaterade symtom (se avsnitt 4.4 och 4.9)
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Sällsynta: Akut bronkit, bronkopneumoni (vid inhalation).
Magtarmkanalen	Vanliga: Vid oral tillförsel kväljning, illamående, kräkning, anorexi, obstipation (speciellt vid hög dos under längre tid), fekal klumpbildning, diarré. Sällsynta: Tarmobstruktion. Ischemisk kolit. Gastrointestinal ulceration eller nekros, som kan leda till tarmperforation.

Förutsatt adekvat elektrolytkontroll består biverkningar nästan uteslutande av att patienter kan ha svårt att svälja den ganska stora mängden utrört pulver, respektive att åstadkomma tillräcklig variation i mat/dryck för inblandning/utrörning av pulvret, så att det i längden inte blir kväljande. Dessa besvär är en funktion av individuell disposition, sjukdom, administrering och behandlingstidens längd. Beträffande andra administreringssätt se avsnitt 4.2.

Fall av hypomagnesemi har rapporterats.

Fekal klumpbildning vid rektal tillförsel har rapporterats, främst hos barn liksom gastrointestinal sammanklumpning (besoar) vid oral tillförsel. Gastrointestinal stenos har också rapporterats, möjligen en följd av pågående sjukdomstillstånd eller felaktig utspädning av jonbytaren.

Fall av gastrointestinal stenos och ischemi samt komplikationer av detta såsom nekros och perforation har rapporterats (vissa med dödlig utgång). Huvuddelen av dessa rapporter avser fall med samtidig användning av sorbitol (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Biokemiska rubbningar pga överdosering kan ge upphov till kliniska tecken och symtom på hypokalemi, inkluderande irritabilitet, förvirring, fördröjd tankeverksamhet, muskelsvaghet, försvagade reflexer och i vissa fall uppenbar förlamning. Apné är en möjlig allvarlig konsekvens av denna utveckling. EKG-förändringar kan överensstämma med hypokalemi. Hjärtarytmier kan inträffa. Hypokalcemisk muskelkramp kan uppträda. Adekvata åtgärder ska initieras för att korrigera serumelektrolyter, och jonbytaren ska avlägsnas från mag-tarmkanalen genom användning av laxermedel eller lavemang.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid hyperkalemi och hyperfosfatemi

ATC-kod V03AE01

Resonium verkar kumulativt i hela magtarmkanalen och binder kaliumjoner, vilka sedan bortföres med faeces. Behandlingen med jonbytare bör sättas in så snart kaliumhalten i serum överstiger 6 mmol/l (mEq/l). Verkan kan ibland fördröjas 1-2 dagar eftersom det maximala utbytet förmodligen äger rum i kolon. Detta utbyte fortsätter till dess jonbytaren helt passerat, vilket inträffar 2-3 dagar efter det administreringen upphört. Av denna anledning bör man sluta med terapin så snart kaliumhalten i serum sjunkit till 5 mmol/l. I annat fall kan det inträffa att den prolongerade effekten leder till kaliumbrist.

Natriumpolystyrensulfonat är ett katjonbytarharts innehållande natrium, med en utbyteskapacitet in vitro motsvarande 3,1 mmol (mEq) kalium per gram jonbytare. Utbyteskapaciteten in vivo är närmare 1 mmol (mEq) kalium per gram. Natriuminnehållet i jonbytarhartset är ungefär 4,1 mEq (100mg) per gram. Natriumpolystyrensulfonat absorberas inte från mag-tarmkanalen.

Det finns ingen preklinisk information som anses vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Smakämnen: Vanillin och sackarin.

-

5 år.

Förvaras vid högst 25ºC. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

Plastburk innehållande 450 g pulver till oral/rektal suspension, samt doseringsmått som rymmer ca 15 g.

En suspension av jonbytaren ska beredas för tillfället och inte lagras längre än 24 timmar. Uppvärmning kan förändra utbytesegenskaperna för jonbytarhartset.

Sanofi AB, Box 30052, 104 25 Stockholm

7274

1964-05-25 / 2009-01-01

2015-04-02