Information för alternativet: Risedronat Amneal 30 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Risedronat Amneal 35 Mg Filmdragerad Tablett
2. Risedronat Amneal 30 Mg Filmdragerad Tablett
3. Risedronat Amneal 5 Mg Filmdragerad Tablett

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Risedronat Amneal, 30 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En filmdragerad tablett innehåller 30 mg risedronatnatrium (som risedronatnatriumhemipentahydrat) motsvarande 27,8 mg risedronsyra.

Hjälpämne med känd effekt: En filmdragerad tablett innehåller 147,6 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Vita till benvita, runda, filmdragerade, bikonvexa tabletter präglade med ”L” på ena sidan och med ”30” på andra sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av Pagets bensjukdom.

4.2 Dosering och administreringssätt

Rekommenderad daglig dos för vuxna är en tablett om 30 mg som tas oralt under två månaders tid. Om en upprepning av behandlingen anses nödvändig (minst två månader efter avslutad behandling) kan en ny behandling med samma dos och behandlingstid ges. Absorptionen av risedronatnatrium påverkas av föda. För att garantera tillräcklig absorption bör patienten ta Risedronat Amneal:

I fall där dosering före frukost inte är praktiskt kan Risedronat Amneal tas mellan två måltider eller på kvällen vid samma tid varje dag. I sådana fall ska nedanstående instruktioner följas strikt för att tillse att Risedronat Amneal tas på tom mage:

• Mellan två måltider: Risedronat Amneal ska tas minst två timmar före och minst två timmar efter intag av mat, medicin eller annan dryck än vanligt vatten.

• På kvällen: Risedronat Amneal ska tas minst två timmar efter dagens sista intag av mat, medicin eller annan dryck än vanligt vatten. Risedronat Amneal bör tas minst 30 minuter innan sänggående.

Om en enstaka dos glöms bort kan Risedronat Amneal tas före frukost, mellan två måltider eller på kvällen enligt ovanstående instruktioner.

Tabletten måste sväljas hel och får inte tuggas eller sugas på.För att underlätta transport av tabletten till magsäcken ska Risedronat Amneal sväljas hel med ett helt glas vanligt vatten (>120 ml) medan patienten står eller sitter upprätt.Patienten får inte lägga sig ned under de första 30 minuterna efter intag av tabletten (se avsnitt 4.4).

Behandlande läkare bör överväga att administrera tillskott av kalcium och vitamin D om intaget via kosten är otillräckligt, i synnerhet som benomsättningen ökar betydligt vid Pagets sjukdom.

Äldre patienter: Ingen dosjustering behövs eftersom biotillgänglighet, distribution och eliminering var likvärdiga hos äldre (>60 år) jämfört med yngre försökspersoner.

Patienter mednedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion. Användningen av risedronatnatrium är kontraindicerad hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance lägre än 30 ml/min) (se avsnitt 4.3 och 5.2).

Pediatrisk population: Risedronatnatrium rekommenderas inte för användning hos barn under 18 år på grund av otillräckliga data gällande läkemedlets effekt och säkerhet (se även avsnitt 5.1).

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot risedronatnatrium eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Hypokalcemi (se avsnitt 4.4).

Graviditet och amning.

Svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min).

4.4 Varningar och försiktighet

Mat, annan dryck än vanligt vatten samt läkemedel som innehåller polyvalenta katjoner (t.ex. kalcium, magnesium, järn och aluminium) inverkar på absorptionen av bisfosfonater och ska inte tas samtidigt med Risedronat Amneal (se avsnitt 4.5). För att uppnå avsedd effekt måste dosrekommendationerna följas strikt (se avsnitt 4.2).

Effekten av bisfosfonater vid behandling av postmenopausal osteoporos har ett samband med låg benmineraltäthet (BMD T-score ≤ -2,5 SD vid höft eller ländrygg) och/eller förekomst av fraktur.

Hög ålder eller kliniska riskfaktorer för fraktur är i sig inte tillräckliga skäl för att inleda behandling av osteoporos med bisfosfonater.

Beläggen för effekten av bisfosfonater som risedronat hos kvinnor i hög ålder (>80 år) är begränsade (se avsnitt 5.1).

Bisfosfonater har associerats med esofagit, gastrit, esofagussår och gastroduodenalsår. Därför bör försiktighet iakttas:

• Hos patienter som inte kan stanna i upprätt ställning i åtminstone 30 minuter efter att ha tagit tabletten

• Om risedronat ges till patienter som har eller som nyligen har haft esofagala eller problem från övre gastrointestinalkanalen (inklusive diagnostiserad Barretts esofagus).

Förskrivare skall understryka vikten av att vara uppmärksam på doseringsinstruktionerna för dessa patienter samt uppmana dem att vara vaksamma på alla tecken och symtom på esofagal reaktion. Patienterna bör instrueras att söka medicinsk hjälp i tid om de utvecklar symtom på esofagal irritation så som dysfagi, sväljsmärtor, retrosternala smärtor eller ny/förvärrad halsbränna.

Hypokalcemi bör behandlas innan behandling med risedronat inleds.Övriga störningar i benvävnaden eller metabolismen av mineraler (t.ex. störningar i bisköldkörtelfunktionen, D-vitaminbrist) bör behandlas i samband med att behandling med risedronat inleds.

Osteonekros i käken som vanligtvis sätts i samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med bisfosfonater påbörjas hos patienter med samtidiga riskfaktorer (t ex cancer, cytostatika-behandling, strålbehandling, kortikosteroider, dålig munhygien).

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient baserad på en individuell risk-nyttabedömning.

Atypiska frakturer på femur

Atypiska subtrokantära och diafyseala femurfrakturer har rapporterats vid bisfosfonatbehandling, främst hos patienter som erhållit långtidsbehandling mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta snedafrakturer kan uppkomma var som helst längst femur från just nedanför den mindre trochantern till just ovanför den suprakondylära utbuktningen. Dessa frakturer uppkommer efter minimal eller inget trauma och vissa patienter upplever lår- eller ljumsksmärta, ofta med en bild liknande den vid stressfrakturer, veckor eller månader innan en fullkomlig femurfraktur. Frakturerna är ofta bilaterala; därför ska det kontralaterala lårbenet undersökas hos bisfosfonatbehandlade patienter som fått en femurskaftsfraktur. Dålig läkning av dessa frakturer har rapporterats. Avslutning av bisfosfonatbehandlingen hos patienter vilka misstänks ha fått en atypisk femurfraktur bör övervägas i väntan på undersökning av patienten baserat på den individuella risk-nyttafördelningen.

Under bisfosfonatbehandlingen bör patienterna rådas att rapportera eventuella, lår-, höft- eller ljumsksmärtor och patienter med sådana symtom ska undersökas avseende ofullständig femurfraktur.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter som har sällsynta medfödda problem med galaktosintolerans, Lapp-laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption ska inte ta detta läkemedel.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga formella interaktionsstudier har utförts, men inga kliniskt relevanta interaktioner med andra läkemedel upptäcktes under de kliniska studierna.

Samtidigt intag av läkemedel innehållande polyvalenta katjoner (t.ex. kalcium, magnesium, järn och aluminium) stör upptaget av risedronatnatrium (se avsnitt 4.4).

Risedronatnatrium metaboliseras ej systemiskt, inducerar ej cytokrom P450 enzymer och har låg proteinbindning.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med risedronatnatrium saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Djurstudier tyder på att små mängder risedronatnatrium passerar över i bröstmjölk.

Risedronatnatrium skall inte användas under graviditet eller av ammande kvinnor.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga effekter på förmågan att köra bil eller hantera maskiner har observerats.

4.8 Biverkningar

Risedronatnatrium har studerats i kliniska fas III-studier med över 15 000 patienter. Huvuddelen av biverkningarna i de kliniska studierna var milda till måttliga i allvarlighetsgrad och krävde inte att behandlingen avslutades.

Nedanstående biverkningar har rapporterats från fas III-studier på postmenopausala kvinnor med osteoporos, vilka behandlats med risedronat 5 mg dagligen (n=5020) eller placebo (n=5048) i upp till 36 månader Biverkningarna anses ha möjligt eller troligt samband med risedronatbehandlingen. Följande frekvenskategorier används (förekomst jämfört med placebo anges inom parentes): mycket vanlig (≥1/10), vanlig (≥1/100, <1/10), mindre vanlig (≥1/1000, <1/100), sällsynt (≥1/10000, <1/1000), mycket sällsynt (<1/10000).

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga:

huvudvärk (1,8 % mot 1,4 %)

Ögon:

Mindre vanliga:

irit*

Magtarmkanalen:

Vanliga: förstoppning (5,0 % mot 4,8 %), dyspepsi (4,5 % mot 4,1 %), illamående (4,3 % mot 4,0 %), magsmärtor (3,5 % mot 3,3 %), diarré (3,0 % mot 2,7 %)

Mindre vanliga: gastrit (0,9 % mot 0,7 %), esofagit (0,9 % mot 0,9 %), dysfagi (0,4 % mot 0,2 %)

duodenit (0,2 % mot 0,1 %), esofagussår (0,2 % mot 0,2 %)

Sällsynta: glossit (<0,1 % mot 0,1 %), esofagusstriktur (<0,1 % mot 0,0 %)

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Vanliga: muskuloskeletala smärtor (2,1 % mot 1,9 %)

Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Undersökningar:

Sällsynta: onormala leverfunktionstester*

* Ingen incidens från fas III-studier på osteoporospatienter. Frekvensen baseras på laboratoriefynd och biverkningsobservationer från tidigare kliniska studier.

I en klinisk fas III-studie av Pagets sjukdom där risedronat jämfördes med etidronat (61 patienter i varje grupp) rapporterades följande biverkningar som ansågs ha möjligt eller troligt samband med läkemedlen (förekomsten var större för risedronat än för etidronat): artralgi (9,8 % mot 8,2 %), amblyopi, apné, bronkit, kolit, hornhinnelesion, benkramper, yrsel, torra ögon, influensasyndrom, hypokalcemi, myasteni, neoplasm, nokturi, perifert ödem, bensmärtor, bröstsmärtor, utslag, sinusit, tinnitus samt viktökning (förekomsten av samtliga var 1,6 % mot 0,0 %).

Laboratorieresultat:

tidig, övergående, asymtomatisk och lindrig minskning av serumkalcium och fosfatnivåer har observerats hos vissa patienter.

Följande biverkningar har dessutom rapporterats efter läkemedlets godkännande (okänd frekvens):

Ögon:

Irit, uveit

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Osteonekros i käken.

Hud och subkutan vävnad:

Överkänslighet och hudreaktioner, däribland angioödem, generaliserat utslag samt bullösa hudreaktioner, vissa allvarliga inklusive enstaka fall av Steven Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys och leukocytoklastisk vaskulit.

Håravfall.

Immunsystemet:

Anafylaktiska reaktioner

Lever och gallvägar:

Allvarliga leversjukdomar. I de flesta rapporterade fall var patienterna behandlade även med andra produkter kända för att orsaka leversjukdomar.

Under marknadsföringen har följande reaktioner rapporterats (sällsynta): Atypiska subtrokantära och diafyseala femurfrakturer (bisfosfonatklassbiverkning).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Det finns ingen specifik information tillgänglig om behandling vid överdosering med risedronatnatrium.

Minskningar av serumkalcium kan förväntas efter betydande överdosering. Tecken eller symtom på hypokalcemi kan också förekomma hos vissa av dessa patienter.

Mjölk eller antacida medel som innehåller magnesium, kalcium eller aluminium bör ges för att binda risedronat och minska absorptionen av risedronatnatrium. I fall med betydande överdosering kan ventrikelsköljning övervägas för att avlägsna risedronatnatrium som inte absorberats.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som påverkar benvävnad och mineralisering,bisfosfonater

ATC kod: M05 BA07

Natriumrisedronat är en pyridinylbisfosfonat som binds till hydroxyapatit i skelettet och hämmar osteoklastförmedlad benresorption. Benomsättningen sänks, medan osteoblastaktivitet och benmineralisering bibehålls.

Pagets bensjukdom: I det kliniska programmet studerades risedronat hos patienter med Pagets sjukdom. Efter behandling med risedronat 30 mg/dag i två månader observerades följande:

De observerade svaren på behandlingen var likartade för patienter med Pagets sjukdom oavsett om de tidigare erhållit annan behandling för sjukdomen och oavsett sjukdomens svårighetsgrad.

Av de patienter som följdes under 18 månader från behandlingsstart förblev 53 % i biokemisk remission efter en enstaka tvåmånadersbehandling med risedronat.

En studie av kvinnor med postmenopausal osteoporos som jämförde dosering före frukost med dosering vid andra tidpunkter på dagen visade att BMD i ländryggen var statistiskt högre vid dosering före frukost.

Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt hos risedronatnatrium undersöktes under en 3 år lång studie (randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad, multicenter-, parallellstudie under ett års tid åtföljd av 2 år av öppen behandling) hos pediatriska patienter med mild till moderat osteogenesis imperfecta i åldern 4-16 år. I denna studie fick patienter med en kroppsvikt på 10-30 kg 2,5 mg risedronat dagligen och patienter med en kroppsvikt över 30 kg 5 mg risedronat dagligen.

En statistiskt signifikant ökning av BMD i ländrygg hos risedronatgruppen jämfört med placebogruppen påvisades efter ett år i denna randomiserade, dubbelblindade, placebokontrollerade studie. Emellertid fann man ett ökat antal patienter med minst en ny morfometrisk (identifierad med röntgen), ryggradsfraktur i risedronatgruppen jämfört med placebogruppen. Under den 1 år långa dubbelblindade perioden var andelen patienter som rapporterade kliniska frakturer 30,9% i risedronatgruppen och 49,0% i placebogruppen.

Under den öppna behandlingen när alla patienter fick risedronat (under månad 12 till månad 36), rapporterades kliniska frakturer hos 65,3% av de patienter som initialt randomiserats till placebogruppen och hos 52,9% av de patienter som initialt randomiserats till risedronatgruppen.Totalt sett stödjer resultaten inte anvädningen av risedronatnatrium hos pediatriska patienter med osteogenesis imperfecta.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption: Absorptionen efter en oral dos är relativt snabb (tmax ~1 timme) och är oberoende av dos inom det studerade intervallet (2,5 till 30 mg).Medelvärdet för risedronatnatriums orala biotillgänglighet är 0,63 % och minskar när tabletten administreras tillsammans med mat. Biotillgängligheten var likvärdig hos män och kvinnor.

Distribution: Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state är 6,3 l/kg hos människor. Bindningen till plasmaproteiner är cirka 24 %.

Metabolism: Det finns inga belägg för systemisk metabolisering av risedronatnatrium.

Eliminering: Omkring hälften av den absorberade dosen utsöndras i urinen inom 24 timmar medan 85 % av en intravenös dos återfinns i urinen efter 28 dagar.Medelvärdet för njurclearance är 105 ml/minut och medelvärdet för totalclearance är 122 ml/minut, där skillnaden förmodligen kan tillskrivas clearance beroende på upptag i skelettet. Njurclearance är inte koncentrationsberoende, och det finns en linjär relation mellan njurclearance och kreatininclearance.

Icke-absorberat risedronatnatrium elimineras oförändrat i avföringen. Efter oral administrering uppvisar koncentration–tidsprofilen tre eliminationsfaser med en slutlig halveringstid på 480 timmar.

Särskilda patientgrupper:

Äldre: ingen dosjustering krävs.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxikologiska studier på råtta och hund observerades dosberoende levertoxiska effekter av risedronatnatrium, främst i form av enzymstegringar med histologiska förändringar hos råtta.Dessa observationers kliniska relevans är inte känd.Testistoxicitet förekom hos råtta och hund vid betydligt högre exponering än terapeutisk exponering hos människa.Dosrelaterad förekomst av irritation i övre luftvägarna noterades ofta hos gnagare. Liknande effekter har observerats med andra bisfosfonater.Effekter på nedre luftvägarna observerades också i långtidsstudier på gnagare, men den kliniska relevansen är oklar.I reproduktionstoxikologiska studier vid exponeringar nära klinisk exponering sågs ossifikationsförändringar i sternum och/eller skallen hos foster från behandlade råttor samt hypokalcemi och dödsfall hos dräktiga honor som tilläts föda.Det fanns inga bevis för teratogenes vid 3,2 mg/kg/dag hos råtta och 10 mg/kg/dag hos kanin. Dock var data tillgängliga endast på ett mindre antal kaniner. Maternell toxicitet förhindrade studier av högre doser.Studier avseende genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Krospovidon (typ A)

Hydroxipropylcellulosa

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hypromellos

Hydroxipropylcellulosa

Makrogol (PEG 400)

Titandioxid (E171)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Förpackningstyp: Klar PVC/PE/PVDC/aluminium-blister i pappkartong.

Blisterförpackning om 14 tabletter i pappkartong, antal tabletter 28 (2x14) och 14 (1 x 14).

Provförpackning – 3 tabletter i pappkartong, antal tabletter 3 (1x3).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Amneal Pharma Europe Limited

70 Sir John Rogerson’s Quay

Dublin 2

Irland

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

44056

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-11-24

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-06-03