Information för alternativet: Risedronat Amneal 5 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Risedronat Amneal 35 Mg Filmdragerad Tablett
2. Risedronat Amneal 30 Mg Filmdragerad Tablett
3. Risedronat Amneal 5 Mg Filmdragerad Tablett

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Risedronat Amneal, 5 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En filmdragerad tablett innehåller 5 mg risedronatnatrium (som risedronatnatriumhemipentahydrat), motsvarande 4,64 mg risedronsyra.

Hjälpämne med känd effekt: En filmdragerad tablett innehåller 24,6 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Gula, runda, filmdragerade, bikonvexa tabletter med fasad kant präglade med ”X” på ena sidan och med ”61” på andra sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av postmenopausal osteoporos för att minska risken för kotfrakturer. Behandling av etablerad postmenopausal osteoporos för att minska risken för höftfrakturer.Förebyggande av osteoporos hos postmenopausala kvinnor med förhöjd risk för osteoporos (se avsnitt 5.1).

För att bibehålla eller öka benmassan hos postmenopausala kvinnor som genomgår långvarig behandling (mer än tre månader) med systemiska kortikosteroider vid doser på ≥7,5 mg prednison per dag eller motsvarande.

4.2 Dosering och administreringssätt

Rekommenderad daglig dos för vuxna är en tablett om 5 mg som tas oralt. Absorptionen av risedronatnatrium påverkas av föda. För att garantera tillräcklig absorption bör patienten ta Risedronat Amneal:

I fall där dosering före frukost inte är praktiskt kan Risedronat Amneal tas mellan två måltider eller på kvällen vid samma tid varje dag. I sådana fall ska nedanstående instruktioner följas strikt för att tillse att Risedronat Amneal tas på tom mage:

• Mellan två måltider: Risedronat Amneal ska tas minst två timmar före och minst två timmar efter intag av mat, medicin eller annan dryck än vanligt vatten.

• På kvällen: Risedronat Amneal ska tas minst två timmar efter dagens sista intag av mat, medicin eller annan dryck än vanligt vatten. Risedronat Amneal bör tas minst 30 minuter innan sänggående.

Om en enstaka dos glöms bort kan Risedronat Amneal tas före frukost, mellan två måltider eller på kvällen enligt ovanstående instruktioner.

Tabletterna måste sväljas hela och får inte tuggas eller sugas på.För att underlätta transport av tabletten till magsäcken ska Risedronat Amneal sväljas hel med ett helt glas vanligt vatten (>120 ml) medan patienten står eller sitter upprätt.Patienten får inte lägga sig ned under de första 30 minuterna efter intag av tabletten (se avsnitt 4.4).

Tillskott av kalcium och vitamin D bör övervägas om intaget via kosten är otillräckligt.

Äldre patienter: Ingen dosjustering behövs eftersom biotillgänglighet, distribution och eliminering var likvärdiga hos äldre (>60 år) jämfört med yngre försökspersoner.

Patienter med nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion. Användningen av risedronatnatrium är kontraindicerad hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance lägre än 30 ml/min) (se avsnitt 4.3 och 5.2).

Pediatrisk population: Risedronatnatrium rekommenderas inte för användning hos barn under 18 år på grund av otillräckliga data gällande läkemedlets effekt och säkerhet (se även avsnitt 5.1).

Den optimala behandlingstiden med bisfosfonater har inte fastställts. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas periodiskt baserat på risedronatnatriums fördelar och potentiella risker för den individuella patienten, särskilt efter 5 eller fler års användning.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot risedronatnatrium eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Hypokalcemi (se avsnitt 4.4).

Graviditet och amning.

Svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min).

4.4 Varningar och försiktighet

Mat, annan dryck än vanligt vatten samt läkemedel som innehåller polyvalenta katjoner (t.ex. kalcium, magnesium, järn och aluminium) inverkar på absorptionen av bisfosfonater och ska inte tas samtidigt med Risedronat Amneal (se avsnitt 4.5). För att uppnå avsedd effekt måste dosrekommendationerna följas strikt (se avsnitt 4.2). Effekten av bisfosfonater vid behandling av postmenopausal osteoporos har ett samband med låg benmineraltäthet (BMD T-score ≤ -2,5 SD vid höft eller ländrygg) och/eller förekomst av fraktur. Hög ålder eller kliniska riskfaktorer för fraktur är i sig inte tillräckliga skäl för att inleda behandling av osteoporos med bisfosfonater.

Beläggen för effekten av bisfosfonater som risedronat hos kvinnor i hög ålder (>80 år) är begränsade (se avsnitt 5.1).

Bisfosfonater har associerats med esofagit, gastrit, esofagussår och gastroduodenalsår. Därför bör försiktighet iakttas:

• Hos patienter som inte kan stanna i upprätt ställning i åtminstone 30 minuter efter att ha tagit tabletten

• Om risedronat ges till patienter som har eller som nyligen har haft esofagala eller problem från övre gastrointestinalkanalen (inklusive diagnostiserad Barretts esofagus).

Förskrivare skall understryka vikten av att vara uppmärksam på doseringsinstruktionerna för dessa patienter samt uppmana dem att vara vaksamma på alla tecken och symtom på esofagal reaktion. Patienterna bör instrueras att söka medicinsk hjälp i tid om de utvecklar symtom på esofagal irritation så som dysfagi, sväljsmärtor, retrosternala smärtor eller ny/förvärrad halsbränna.

Hypokalcemi bör behandlas innan behandling med risedronat inleds.Övriga störningar i benvävnaden eller metabolismen av mineraler (t.ex. störningar i bisköldkörtelfunktionen, D-vitaminbrist) bör behandlas i samband med att behandling med risedronat inleds.

Osteonekros i käken som vanligtvis sätts i samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bisfosfonater.

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med bisfosfonater påbörjas hos patienter med samtidiga riskfaktorer (t ex cancer, cytostatika-behandling, strålbehandling, kortikosteroider, dålig munhygien).

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bisfosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient baserad på en individuell risk-nyttabedömning.

Atypiska frakturer på femur

Atypiska subtrokantära och diafyseala femurfrakturer har rapporterats vid bisfosfonatbehandling, främst hos patienter som erhållit långtidsbehandling mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta snedfrakturer kan uppkomma var som helst längst femur från just nedanför den mindre trochantern till just ovanför den suprakondylära utbuktningen. Dessa frakturer uppkommer efter minimal eller inget trauma och vissa patienter upplever lår- eller ljumsksmärta, ofta med en bild liknande den vid stressfrakturer, veckor eller månader innan en fullkomlig femurfraktur. Frakturerna är ofta bilaterala; därför ska det kontralaterala lårbenet undersökas hos bisfosfonatbehandlade patienter som fått en femurskaftsfraktur. Dålig läkning av dessa frakturer har rapporterats. Avslutning av bisfosfonatbehandlingen hos patienter vilka misstänks ha fått en atypisk femurfraktur bör övervägas i väntan på undersökning av patienten baserat på den individuella risk-nyttafördelningen.

Under bisfosfonatbehandlingen bör patienterna rådas att rapportera eventuella, lår-, höft- eller ljumsksmärtor och patienter med sådana symtom ska undersökas avseende ofullständig femurfraktur.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter som har sällsynta medfödda problem med galaktosintolerans, Lapp-laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption ska inte ta detta läkemedel.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga formella interaktionsstudier har utförts, men inga kliniskt relevanta interaktioner med andra läkemedel upptäcktes under de kliniska studierna. I risedronatnatrium Fas III studier vid osteoporos, rapporterades användning av acetylsalicylsyra eller NSAID hos 33 % respektive 45 % av patienterna.

Om det anses lämpligt kan risedronatnatrium användas tillsammans med östrogentillskott.

Samtidigt intag av läkemedel innehållande polyvalenta katjoner (t.ex. kalcium, magnesium, järn och aluminium) stör upptaget av risedronatnatrium (se avsnitt 4.4).

Risedronatnatrium metaboliseras ej systemiskt, inducerar ej cytokrom P450 enzymer och har låg proteinbindning.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med risedronatnatrium saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Djurstudier tyder på att små mängder risedronatnatrium passerar över i bröstmjölk.

Risedronatnatrium skall inte användas under graviditet eller av ammande kvinnor.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga effekter på förmågan att köra bil eller hantera maskiner har observerats.

4.8 Biverkningar

Risedronatnatrium har studerats i kliniska fas III-studier med över 15 000 patienter. Huvuddelen av biverkningarna i de kliniska studierna var milda till måttliga i allvarlighetsgrad och krävde inte att behandlingen avslutades.

Nedanstående biverkningar har rapporterats från fas III-studier på postmenopausala kvinnor med osteoporos, vilka behandlats med risedronat 5 mg dagligen (n=5020) eller placebo (n=5048) i upp till 36 månader Biverkningarna anses ha möjligt eller troligt samband med risedronatbehandlingen. Följande frekvenskategorier används (förekomst jämfört med placebo anges inom parentes): mycket vanlig (≥1/10), vanlig (≥1/100, <1/10), mindre vanlig (≥1/1000, <1/100), sällsynt (≥1/10000, <1/1000), mycket sällsynt (<1/10000).

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga:

huvudvärk (1,8 % mot 1,4 %)

Ögon:

Mindre vanliga:

irit*

Magtarmkanalen:

Vanliga: förstoppning (5,0 % mot 4,8 %), dyspepsi (4,5 % mot 4,1 %), illamående (4,3 % mot 4,0 %), magsmärtor (3,5 % mot 3,3 %), diarré (3,0 % mot 2,7 %)

Mindre vanliga: gastrit (0,9 % mot 0,7 %), esofagit (0,9 % mot 0,9 %), dysfagi (0,4 % mot 0,2 %)

duodenit (0,2 % mot 0,1 %), esofagussår (0,2 % mot 0,2 %)

Sällsynta: glossit (<0,1 % mot 0,1 %), esofagusstriktur (<0,1 % mot 0,0 %)

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Vanliga: muskuloskeletala smärtor (2,1 % mot 1,9 %)

Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Undersökningar:

Sällsynta: onormala leverfunktionstester*

* Ingen incidens från fas III-studier på osteoporospatienter. Frekvensen baseras på laboratoriefynd och biverkningsobservationer från tidigare kliniska studier.

Laboratorieresultat:

tidig, övergående, asymtomatisk och lindrig minskning av serumkalcium och fosfatnivåer har observerats hos vissa patienter.

Följande biverkningar har dessutom rapporterats efter läkemedlets godkännande (okänd frekvens):

Ögon:

Irit, uveit

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Osteonekros i käken.

Hud och subkutan vävnad:

Överkänslighet och hudreaktioner, däribland angioödem, generaliserat utslag samt bullösa hudreaktioner, vissa allvarliga inklusive enstaka fall av Steven Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys och leukocytoklastisk vaskulit.

Håravfall.

Immunsystemet:

Anafylaktiska reaktioner

Lever och gallvägar:

Allvarliga leversjukdomar. I de flesta rapporterade fall var patienterna behandlade även med andra produkter kända för att orsaka leversjukdomar.

Under marknadsföringen har följande reaktioner rapporterats (sällsynta): Atypiska subtrokantära och diafyseala femurfrakturer (bisfosfonatklassbiverkning).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Det finns ingen specifik information tillgänglig om behandling vid överdosering med risedronatnatrium.

Minskningar av serumkalcium kan förväntas efter betydande överdosering. Tecken eller symtom på hypokalcemi kan också förekomma hos vissa av dessa patienter.

Mjölk eller antacida medel som innehåller magnesium, kalcium eller aluminium bör ges för att binda risedronat och minska absorptionen av risedronatnatrium. I fall med betydande överdosering kan ventrikelsköljning övervägas för att avlägsna risedronatnatrium som inte absorberats.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som påverkar benvävnad och mineralisering, bisfosfonater

ATC kod: M05 BA07

Natriumrisedronat är en pyridinylbisfosfonat som binds till hydroxyapatit i skelettet och hämmar osteoklastförmedlad benresorption. Benomsättningen sänks, medan osteoblastaktivitet och benmineralisering bibehålls. Vid prekliniska studier uppvisade risedronatnatrium kraftig antiosteoklast och antiresorptiv aktivitet och ökade dosberoende benmassa och biomekanisk skeletthållfasthet. Aktiviteten av risedronatnatrium bekräftades genom mätning av biokemiska markörer för benomsättning vid farmakodynamiska och kliniska studier. Minskningar i biokemiska markörer för benomsättning observerades inom 1 månad och var maximala inom 3-6 månader.

Behandling och förebyggande av postmenopausal osteoporos:

Ett antal riskfaktorer såsom låg benmassa, låg benmineraldensitet, tidig menopaus, rökning samt osteoporos i släkten associeras med postmenopausal osteoporos. Den kliniska konsekvensen av osteoporos är frakturer. Risken för frakturer ökar med antalet riskfaktorer.

Det kliniska programmet studerade effekten av risedronatnatrium vid risk för höft- och kotfrakturer och innefattade postmenopausala kvinnor studerade tidigt och sent efter menopaus, med eller utan fraktur. Dagliga doser på 2,5 mg och 5 mg studerades och alla grupper, inklusive kontrollgrupperna, fick kalcium och vitamin D (om nivåerna var låga vid studiestart).

Den absoluta och relativa risken för nya höft- och kotfrakturer uppskattades genom användning av "tid-till-första-fraktur"-analys.

• Två placebokontrollerade studier (n=3661) omfattade postmenopausala kvinnor under 85 års ålder med kotfrakturer vid studiestart. Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under 3 år minskade risken för nya kotfrakturer jämfört med kontrollgruppen. Hos kvinnor med åtminstone två eller en kotfraktur, var den relativa riskreduktionen 49 % respektive 41 % (incidensen av nya kotfrakturer med risedronat var 18,1 % och 11,3 %, med placebo 29,0 % och 16,3 %). Behandlingseffekten var synlig redan i slutet av det första behandlingsåret. Effekt visades också hos kvinnor med multipla frakturer vid studiestart. Risedronatnatrium 5 mg dagligen minskade också årlig längdminskning jämfört med kontrollgruppen.

• Ytterligare två placebokontrollerade studier omfattade postmenopausala kvinnor över 70 år med eller utan kotfrakturer vid studiestart. Kvinnor 70-79 år med lårbenshals BMD

T-score <-3 SD (-2,5 SD med NHANES III) och åtminstone en ytterligare riskfaktor inkluderades. Kvinnor >80 år kunde inkluderas om de hade åtminstone en icke skelett-relaterad riskfaktor för höftfraktur eller låg bentäthet vid lårbenshalsen. Statistisk signifikans för effekten av risedronatnatrium jämfört med placebo nåddes endast då de två behandlings-grupperna 2,5 mg och 5 mg poolades. Följande resultat är endast baserade på en a-posteriori analys av undergrupper definierade genom klinisk praxis och aktuella definitioner av osteoporos:

I dessa studier visade data analyserade som ett sekundärt effektmått en minskning av risken för nya kotfrakturer hos patienter med låg lårbenshals BMD utan kotfraktur och hos patienter med låg lårbenshals BMD med eller utan kotfraktur.

Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under 3 år ökade bentätheten (BMD) i ländrygg, lårbenshals, trochanter och handled och förhindrade benförlust vid mittdiafysradius jämfört med kontrollgruppen.

• För postmenopausala kvinnor som tar östrogen ökade risedronatnatrium 5 mg dagligen bentätheten (BMD) endast på lårbenshalsen och mittdiafysradius jämfört med endast östrogen.

• Benbiopsiprover från postmenopausala kvinnor som behandlats med risedronatnatrium 5 mg per dag i 2 till 3 år visade en förväntad, måttlig minskning av benomsättning. Ben som bildades under behandlingen med risedronat hade normal lamellstruktur och benmineralisering. Dessa data tillsammans med en minskning av incidensen av osteoporosrelaterade kotfrakturer hos kvinnor med osteoporos tycks inte visa någon skadlig effekt på benkvaliteten.

• Endoskopiska fynd från ett antal patienter med ett antal måttliga till allvarliga gastrointestinala besvär i både risedronatnatrium och kontrollgruppen gav inga bevis för behandlingsrelaterade ulcerationer i ventrikel, duodenum eller esofagus i någon av grupperna även om duodenit var en sällsynt observation i risedronatnatrium-gruppen.

• I en klinisk studie hos kvinnor med postmenopausal osteoporos där man jämförde dosering före frukost med dosering under andra tider på dagen, var vinsterna med dosering före frukost statistiskt högre med avseende på bentäthet (BMD) i lårbenshalsen.

Hos osteopena postmenopausala kvinnor ökade risedronatnatrium bentätheten (BMD) i ländrygg markant jämfört med placebo vid 12 och 24 månader.

Kortikosteroidframkallad osteoporos:Det kliniska programmet inbegrep patienter som påbörjat kortikosteroidbehandling (> 7.5 mg/dag prednison eller motsvarande) under de föregående 3 månaderna eller patienter som hade tagit kortikosteroider i mer än 6 månader. Resultaten av dessa studier visar att:

• Risedronatnatrium 5 mg per dag givet under ett år bibehåller eller ökar bentätheten (BMD) i ländrygg, lårbenshals och trochanter jämfört med kontrollgruppen.

• Risedronatnatrium 5 mg per dag minskade incidensen av kotfrakturer efter 1 år, mätt som en säkerhetsparameter, jämfört med kontrollgruppen i poolade studier.

• Histologiska undersökningar av benbiopsier från patienter som tar kortikosteroider och risedronatnatrium 5 mg per dag visade inga tecken på störning av mineraliseringsprocessen.

Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt hos risedronatnatrium undersöktes under en 3 år lång studie (randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad, multicenter-, parallellstudie under ett års tid åtföljd av 2 år av öppen behandling) hos pediatriska patienter med mild till moderat osteogenesis imperfecta i åldern 4-16 år. I denna studie fick patienter med en kroppsvikt på 10-30 kg 2,5 mg risedronat dagligen och patienter med en kroppsvikt över 30 kg 5 mg risedronat dagligen.

En statistiskt signifikant ökning av BMD i ländrygg hos risedronatgruppen jämfört med placebogruppen påvisades efter ett år i denna randomiserade, dubbelblindade, placebokontrollerade studie. Emellertid fann man ett ökat antal patienter med minst en ny morfometrisk (identifierad med röntgen), ryggradsfraktur i risedronatgruppen jämfört med placebogruppen. Under den 1 år långa dubbelblindade perioden var andelen patienter som rapporterade kliniska frakturer 30,9% i risedronatgruppen och 49,0% i placebogruppen.

Under den öppna behandlingen när alla patienter fick risedronat (under månad 12 till månad 36), rapporterades kliniska frakturer hos 65,3% av de patienter som initialt randomiserats till placebogruppen och hos 52,9% av de patienter som initialt randomiserats till risedronatgruppen.Totalt sett stödjer resultaten inte anvädningen av risedronatnatrium hos pediatriska patienter med osteogenesis imperfecta.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption: Absorptionen efter en oral dos är relativt snabb (tmax ~1 timme) och är oberoende av dos inom det studerade intervallet (2,5 till 30 mg).Medelvärdet för risedronatnatriums orala biotillgänglighet är 0,63 % och minskar när tabletten administreras tillsammans med mat. Biotillgängligheten var likvärdig hos män och kvinnor.

Distribution: Medelvärdet för distributionsvolymen vid steady state är 6,3 l/kg hos människor. Bindningen till plasmaproteiner är cirka 24 %.

Metabolism: Det finns inga belägg för systemisk metabolisering av risedronatnatrium.

Eliminering: Omkring hälften av den absorberade dosen utsöndras i urinen inom 24 timmar medan 85 % av en intravenös dos återfinns i urinen efter 28 dagar.Medelvärdet för njurclearance är 105 ml/minut och medelvärdet för totalclearance är 122 ml/minut, där skillnaden förmodligen kan tillskrivas clearance beroende på upptag i skelettet. Njurclearance är inte koncentrationsberoende, och det finns en linjär relation mellan njurclearance och kreatininclearance.

Icke-absorberat risedronatnatrium elimineras oförändrat i avföringen. Efter oral administrering uppvisar koncentration–tidsprofilen tre eliminationsfaser med en slutlig halveringstid på 480 timmar.

Särskilda patientgrupper:

Äldre: ingen dosjustering krävs.

Patienter som använder acetylsalicylsyra/NSAID-läkemedel:Bland de patienter som använde acetylsalicylsyra eller NSAID-läkemedel regelbundet (minst tre dagar i veckan) var förekomsten av biverkningar i övre magtarmkanalen hos de patienter som fick risedronatbehandling likvärdig med förekomsten i kontrollgruppen.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxikologiska studier på råtta och hund observerades dosberoende levertoxiska effekter av risedronatnatrium, främst i form av enzymstegringar med histologiska förändringar hos råtta.Dessa observationers kliniska relevans är inte känd.Testistoxicitet förekom hos råtta och hund vid betydligt högre exponering än terapeutisk exponering hos människa.Dosrelaterad förekomst av irritation i övre luftvägarna noterades ofta hos gnagare. Liknande effekter har observerats med andra bisfosfonater.Effekter på nedre luftvägarna observerades också i långtidsstudier på gnagare, men den kliniska relevansen är oklar.I reproduktionstoxikologiska studier vid exponeringar nära klinisk exponering sågs ossifikationsförändringar i sternum och/eller skallen hos foster från behandlade råttor samt hypokalcemi och dödsfall hos dräktiga honor som tilläts föda.Det fanns inga bevis för teratogenes vid 3,2 mg/kg/dag hos råtta och 10 mg/kg/dag hos kanin. Dock var data tillgängliga endast på ett mindre antal kaniner. Maternell toxicitet förhindrade studier av högre doser.Studier avseende genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Krospovidon (typ A)

Hydroxipropylcellulosa

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 400

Hydroxipropylcellulosa

Gul järnoxid (E172)

Makrogol 8000

Kolloidal, vattenfri kiseldioxid

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Förpackningstyp: Klar PVC/PE/PVDC/aluminium-blister i pappkartong.

Blisterförpackning om 14 tabletter i pappkartong, antal tabletter 14, 28 (2x14), 84 (6x14), 98 (7x14)

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Amneal Pharma Europe Limited

70 Sir John Rogerson’s Quay

Dublin 2

Irland

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

44055

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-11-24

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-06-03